Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

1

Nr 158.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fältskjutning
sterräng för Livgrenadj ärr eg ementet m. m;
given Stockholms slott den 12 mars 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Skölb, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet samt, såvitt
angår fråga örn fältskjutningsterräng för Livgrenadjärregementet, även
med chefen för jordbruksdepartementet, och, i vad angår fråga örn visst
markförvärv m. m. vid Trollhättan, jämväl med chefen för kommunikationsdepartementet,
anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld,
vissa frågor rörande markförvärv för lantförsvaret samt anför därvid följande.

I sin skrivelse den 31 augusti 1942 angående lantförsvarets medelsbehov
för budgetåret 1943/44 ävensom i särskilda skrivelser har arméförvaltningen
eller dess fortifikationsstyrelse gjort framställningar om anvisande av medel
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 158.

niis 43

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

till förvärv av mark för utvidgning av kasernområden, skjut- och övningsfält
och dylikt samt för anläggande av nya skjutfält ävensom till förvärv av fältskjutningsområden
m. m.

Medelsbehoven grunda sig på ett flertal skilda faktorer; i vissa fall sammanhänga
de med nödvändigheten av att för i försvarsorganisationen ingående
nya förband anskaffa mark för skjut- och övningsfält, medan i andra fall
den ökade tillgången på och effektiviteten av eldhandvapen och tunga vapen
medfört ett ökat behov av fältskjutningstenäng och skjutbanor. I många fall
har tillgodoseendet av olika byggnadsbehov, såsom garagebyggnader, tygverkstäder
o. s. v., medfört krav på utvidgning av vederbörande förbands
kasernområde. Det torde emellertid böra framhållas, att arméförvaltningen
i sin förberörda skrivelse den 31 augusti 1942 anmält behov av ytterligare ett
antal markförvärv, vilka ännu icke hunnit slutligt utredas. I fråga örn flertalet
av dessa ärenden torde dock utredningen ha fortskridit så långt, att äskandena
skola kunna i den mån så prövas erforderligt föreläggas innevarande års
riksdag.

För att erhålla ett i möjligaste mån tillförlitligt underlag för bedömande
av medelsbehoven i ärenden av här ifrågavarande slag har under senare tid
tillämpats det systemet att, sedan medelsäskandet i försvarsdepartementet
underkastats en förberedande prövning, åt vederbörande förvaltningsmyndighet
uppdragits att med i ärendet intresserade parter förhandla och, i fall
där för kronan godtagbar överenskommelse ansetts kunna träffas, med förbehåll
av Kungl. Maj:ts godkännande träffa avtal rörande förvärv av mark.
De förberedande åtgärderna bliva visserligen med detta system ofta tidskrävande,
men den fördelen vinnes, att medelsbehovet i varje särskilt ärende
kan i möjligaste mån fixeras, varjämte gränserna för det till förvärv föreslagna
området bliva fastslagna. Härigenom torde ytterligare medelsäskanden
i framtiden i flertalet fall kunna undvikas. Detta system kommer att där så
är möjligt tillämpas jämväl beträffande de äskanden av anslag till markförvärv,
som böra föreläggas 1943 års riksdag.

Jag övergår härefter till närmare behandling av de markfrågor, beträffande
vilka framställning nu kan göras hos riksdagen, och ber att framdeles få
återkomma till i övrigt föreliggande medelsäskanden, sedan pågående utredningar
i ämnet färdigställts.

I. Fältskjutningsterräng för Livgrenadjärregementet. Sedan arméförvaltningen

i sin skrivelse angående lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 1942/43
anmält behov av mark för fältskjutningsterräng för Livgrenadjärregementet,
framlade ämbetsverkets fortifikationsstyrelse i skrivelse den 28 november
1941 förslag örn förvärv för kronans räkning av visst område, det s.k. Blästadsområdet,
innehållande en areal av omkring 108 hektar. Kostnaderna för förvärvet
beräknades, med hänsyn till att expropriationsförfarande syntes oundvikligt,
till 160,000 kronor. Sedan emellertid framkommit, att av vissa skäl
en expropriation med all sannolikhet komme att medföra en avsevärd utökning
av förvärvet, gjorde styrelsen vissa undersökningar rörande möjligheterna
att för ändamålet förvärva annan mark, i första hand den icke långt

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

från Blästadsområdet belägna Herrestads gård, som av chefen för Livgrenad
järregementet ansetts lämplig.

I skrivelse den 13 oktober 1942 meddelade fortifikationsstyrelsen, att —
sedan styrelsen ansett sig icke heller kunna förorda Herrestadsalternativet
_regementschefen hos styrelsen hemställt, att i stället en för fältmässiga skjutningar
med alla vapen mycket lämplig terräng inom Gullbergs kronopark snarast
måtte ställas till regementets förfogande. Efter verkställd utredning i ärendet
ansåg sig styrelsen kunna tillstyrka regementschefens förslag såsom varande
för statsverket förmånligt, bland annat på grund av att någon enskild mark
icke behövde förvärvas. Emellertid kunde vissa kostnader för lantförsvarets
del icke undvikas. Sålunda bleve det nödvändigt att något ändra den planerade
sträckningen av en elektrisk högspänningsledning, som vore under uppförande,
vilket medförde vissa ökade utgifter för anläggningen. Härjämte
uppstode kostnader i samband med att brukarna av tvenne inom området belägna
arrendegårdar, Norra och Södra Prästtomta, måste uppsägas till avflyttning,
vidare avstyckningskostnader o. s. v. Styrelsen hemställde emellertid,
att Kungl. Majit måtte förordna, att området i fråga måtte överföras från
domänverkets till lantförsvarets förvaltning för att av Livgrenadjärregementet
användas såsom fältskjutningsterräng. Angående anvisande av för ändamålet
erforderliga medel komme styrelsen att sedermera, då beloppet närmare
kunde bestämmas, göra vidare framställning till Kungl. Majit.

Genom beslut den 15 januari 1943 förordnade Kungl. Majit angående överflyttning
till arméförvaltningens förvaltning av ifrågavarande område av
kronoparken Gullberg samt föreskrev vissa villkor, som därvid skulle iakttagas.
I anslutning därtill förklarade sig Kungl. Majit vilja framdeles meddela
beslut i fråga örn bestridandet av de i samband med överflyttandet uppkommande
kostnaderna.

I skrivelse den 4 februari 1943 har fortifikationsstyrelsen beräknat kostnaderna
i samband med överförandet till 40,500 kronor samt i ärendet anfört i
huvudsak följande.

Kostnaderna för flyttning i enlighet med ett av styrelsen förordat alternativ
av den planerade elektriska kraftledningen uppginge till 26,000 kronor.

Av övriga kostnader belöpte sig 2,683 kronor å ersättningar till arrendatorn
av Norra Prästtomta och 10,122 kronor 46 öre å ersättningar till arrendatorn
av Södra Prästtomta för vissa anläggningar samt verkställt höstbruk m. m.

Härtill komme avstyckningskostnader, varav å Norra Prästtomta belöpte sig
698 kronor 81 öre, medan motsvarande belopp i fråga örn Södra Prästtomta
ännu icke vore fastställt men kunde beräknas till högst 1,000 kronor. Styrelsen
hemställde sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att tillhopa
(26,000 + 2,683 + 10,122: 46 + 698: 81 + 1,000 =) i runt tal 40,500 kro
nor måtte anvisas för här ifrågavarande ändamål.

Då den av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse föreslagna ändrade Departementssträckningen
av berörda högspänningsledning synes nödvändig för att möjlig- chefen.
göra ett rationellt utnyttjande av området såsom fältskjutningsterräng och då
kostnaderna härför liksom även övriga kostnader i ärendet synas skäliga,
finner jag mig kunna tillstyrka, att medel anvisas på sätt styrelsen föreslagit,

Pör ändamålet torde således böra beräknas tillhopa 40,500 kronor.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

2. Utvidgning av Västernorrlands regementes fältskjutningsterräng. Sedan arméförvaltningen
i skrivelse angående lantförsvarets medelsbehov för budgetåret
1943/44 anmält-, att viss utvidgning av Västernorrlands regementes fältskjutningsterräng
vore önskvärd, har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
i skrivelse den 2 oktober 1942 framlagt förslag örn förvärv för en beräknad
kostnad av 10,100 kronor av för ändamålet erforderlig mark. Styrelsen
har härom anfört i huvudsak följande.

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen hade regementschefen erinrat, att
regementet erhållit lämplig fältskjutningsterräng i och med att kronan för
sådant ändamål år 1940 förvärvat Tjärnmyrens gård jämte en angränsande
mindre fastighet, Berghem. Söder örn dessa områden och i kulfånget i de
huvudsakliga skjutriktningarna läge emellertid ett bebott torp, Dalkarlsslåttern,
och strax utanför kulfånget men inom det område, som vid större
skjutningar ur säkerhetssynpunkt måste utrymmas, läge ytterligare ett bebott
torp, Nykvisttorpet. Vid tiden för nyssnämnda markförvärv hade skjutfrekvensen
icke varit större än att erforderliga utrymningar av torpen kunnat
äga rum utan allt för stora svårigheter för ägarna och deras familjer och utan
större utgifter för kronan. Från det att Dalkarlsslåttern år 1940 måst utrymmas
ett par gånger i veckan vore det emellertid med nuvarande skjutfrekvens
önskvärt, att detsamma under vissa perioder utrymdes samtliga
veckans söckendagar, vilket dock av olika skäl icke läte sig göra. Ifrågavarande
utrymningar medförde trots ersättning stora uppoffringar från torpägarnas
sida. Särskilt vintertid tillkomme avsevärda svårigheter därigenom
att jämväl till torpen hörande kreatur måste undanföras. För närvarande belöpte
sig ersättningarna per dag för utrymning av båda torpen till sammanlagt
omkring 30 kronor eller — med nuvarande skjutfrekvens — för år räknat
till cirka 1,200 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hade regementschefen hemställt, att fortifikationsstyrelsen
måtte vidtaga åtgärder för inköp för kronans räkning av
ifrågavarande båda torpställen.

Fortifikationsstyrelsens skjutbaneofficer hade i avgiven promemoria i
ärendet anfört, att det såväl ur säkerhets- som ekonomisk synpunkt vore av
vikt, att regementschefens förslag angående förvärv av torpen bifölles.

Värdering av områdena hade verkställts av skiftesgodemännen E. Österberg
och K. Nyfeldt, båda i Sollefteå, därvid Dalkarlsslåttern eller fastigheten
Övergård med Önsta l10 i Sollefteå socken, innehållande 4.7 hektar
åker, 0.3 hektar tomt, 1 hektar slåtteräng samt 3 hektar annan betesäng och
skogsmark, åsatts ett värde av 7,680 kronor och Nykvisttorpet eller fastigheten
Övergård med Önsta l38 i samma socken, innehållande 0.9 4 hektar
tomt. varav cirka 0.6 hektar odlad jord, åsatts ett värde av 4.350 kronor.

T avgivna försäljningsanbud hade ägarna förklarat sig villiga att till kronan
försälja ifrågavarande fastigheter, den förra för ett pris av 6.000 kronor
och den senare för ett pris av 4.000 kronor samt tillika angivit, att anbuden
gällde till den 1 september 1943.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört följande.

Av utredningen syntes framgå, att det hittills tillämpade systemet med
utrymning av torpen mot ersättning varken tillgodosåge regementets eller
fastighetsägarnas intressen samt att ett förvärv av torpen för kronans räkning
syntes på längre sikt bliva ekonomiskt fördelaktigare än utbetalande
av dylika ersättningar. Styrelsen ansåge förty, att torpen borde förvärvas
av kronan. För förvärvets genomförande syntes böra beräknas — förutom
de angivna summorna 6,000 och 4,000 kronor — ett belopp av 100 kronor till

Kungl. Maj:ts proposition nr 158. 5

bestridande av lagfarts- m. fl. kostnader i samband med fången, eller tillhopa
ett belopp av 10,100 kronor.

Sedan Kungl. Majit i anledning av vad sålunda förekommit den 15 januari
1943 uppdragit åt arméförvaltningens fortifikationsstyrelse att med vederbörande
markägare förhandla örn och, därest för kronan antagbar överenskommelse
kunde träffas, med förbehåll av Kungl. Majits godkännande träffa
avtal rörande förvärv av ifrågavarande områden, har styrelsen den 10 februari
1943 inkommit med skrivelse i ärendet jämte tvenne upprättade preliminära
köpehandlingar. Av skrivelsen inhämtas, att ägaren av fastigheten Övergård
med Önsta l3 * * * * * * 10 numera icke vore villig försälja fastigheten för det tidigare
avtalade’priset, 6,000 kronor, med mindre medgivande lämnades honom att
å fastigheten avverka och tillgodogöra sig 100 kubikmeter ved. Värdet av
veden på rot kunde uppskattas till cirka 2 kronor per kubikmeter. — Vad
beträffade lägenheten Övergård med Önsta l38 hade lägenhetsägaren förklarat,
att föregående ägare under sin livstid vore tillförsäkrad vissa undantagsförmåner
från lägenheten. Förmånstagaren vore numera intagen å ålderdomshem,
och det tidigare avtalade anbudet, lydande å 4,000 kronor, hade avgivits
med utgångspunkt från att undantagsförmånerna icke längre skulle utgå.
Sedermera hade emellertid framkommit, att förmånstagaren fordrat en ersättning
av 500 kronor för att avstå från sina kontrakterade rättigheter. Under
sådana omständigheter hade den nuvarande ägaren förklarat, att han icke vore
villig försälja fastigheten för lägre pris än 4,500 kronor.

Enligt de nu upprättade preliminära avtalen erfordrades sålunda för förvärven
— inklusive lagfartskostnader — 10,600 kronor i stället för tidigare
uppgivna 10,100 kronor, varjämte i kontraktet rörande Övergård med Önsta
l10 intagits ett medgivande för säljaren att tillgodogöra sig högst 100 kubikmeter
ved.

Fortifikationsstyrelsen ansåge, att de avslutade preliminära köpekontrakten,
som vore bindande endast under förutsättning av Kungl. Majits godkännande
före den 1 augusti 1943, vore för kronan förmånliga.

Jag finner ett förvärv av de båda till inköp föreslagna fastigheterna vara
för kronan önskvärt och tillstyrker, att medel anvisas för ändamålet. De
köpeskillingar, som bestämts genom de ingivna preliminära köpeavtalen,
torde med hänsyn till de företagna värderingarna få anses skäliga, varför avtalen
synas böra godkännas. I enlighet med det anförda beräknar jag således
det för ändamålet erforderliga beloppet till 10,600 kronor.

3. Luftvärnskulspruteskjutbana vid Brändön. Sedan riksdagen i skrivelse den

9 mars 1940, nr 72, i anledning av vissa av Kungl. Majit i statsverksproposi tionen

(kapitalbudgeten, bil. 3) gjorda framställningar örn anslag till kapi talinvesteringar

i försvarsväsendets fastighetsfond anmält, att riksdagen så som

kapitalinvestering i nämnda fond för budgetåret 1940/41 anvisat, bland

annat, ett reservationsanslag av 13,500 kronor till inköp av mark för kul spruteskjutbanor,

bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 15 mars 1940

arméförvaltningen att med beaktande av vad i ämnet anförts i statsverks -

Departements chefen.

Departements chefen.

6 Kungl. Marits proposition nr 158.

propositionen gå i författning om förvärv för kronans räkning av där avsedda
markområden samt att med anlitande av anslaget bestrida kostnaderna för
markförvärven.

I skrivelse den 10 oktober 1942 erinrade arméförvaltningens fortifikationsstyrelse,
att av anslaget ett belopp av 8,000 kronor avsetts till förvärv av
mark för en luftvärnskulspruteskjutbana å Brändön. Vid beräkningen av
detta belopp hade man utgått ifrån att arealen av det till inköp avsedda området
uppginge till omkring 3 hektar. Vid uppmätning i samband med avstyckning
av området hade det emellertid visat sig, att detsamma hade en
areal av 4.143 o hektar. Då det med markägarna överenskomna priset för
marken utgjorde 25 öre per kvadratmeter uppginge det sammanlagda köpeskillingsbeloppet
— inklusive 54 kronor 54 öre för lagfartskostnader m. m.

- till 10,412 kronor 4 öre. För likvidering av kostnaderna för markförvärvet
erfordrades således, utöver det för ändamålet beräknade beloppet, 8,000 kronor,
en summa av 2,412 kronor 4 öre.

Genom beslut den 23 oktober 1942 bemyndigades fortifikationsstyrelsen
att av omhänderhavande medel tills vidare förskjuta beloppet i fråga, vilket
sedermera skulle anmälas till ersättande. Till åtlydnad härav har fortifikationsstyrelsen
i skrivelse den 27 januari 1943 anmält, att sedan omförmälda
belopp, 2,412 kronor 4 öre, numera till fullo guldits — styrelsen finge anmäla
det sålunda av styrelsen förskjutna beloppet till ersättande.

På grund av det ovan anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit hos riksdagen
äskar medel för ifrågavarande ändamål. Det erforderliga beloppet
synes böra avrundas till 2,450 kronor.

4. Skjutplats för Lulea luftvärnskår. Sedan arméförvaltningen i sin medelsframställning
för budgetåret 1943/44 anmält, att behov förelåge av förvärv
av skjutplats för Luleå luftvärnskår, har arméförvaltningens fort i fik atio tiss t yrelse
i skrivelse den 23 februari 1943 framlagt förslag om förvärv för en beräknad
kostnad av 110,000 kronor av för ändamålet erforderlig mark. Styrelsen
har i ämnet anfört i huvudsak följande.

I skrivelse till chefen för armén den 29 juli 1942 hade biträdande inspektören
för luftvärnsartilleriet anhållit, att skjutplats för Luleå luftvärnskår
måtte anordnas sydost Tåme by, 3.7 mil söder Piteå enligt ett uppgjort förslag,
som bland annat upptoge dels förvärv av de markområden, som å ett
skrivelsen bifogat generalstabsblad angivits med röd färg och utgjordes av
den söder och öster örn sjöarna N. och S. Avan belägna halvön samt ön Yttre
Lönngrundet utanför densamma, dels ock erhållande av nyttjanderätt till två
å ovannämnda kartblad med röd streckning utmärkta områden samt två å
kartbladet med röda ringar angivna områden, de senare avsedda som observationsplatser.
Sedan chefen för armén anmodat biträdande inspektören för
luftvärnet att verkställa utredning angående möjligheten att närmare Luleå
finna ett lämpligt område för skjutplats, hade biträdande inspektören för luftvärnet,
med insändande av en av chefen för Luleå luftvärnskår utarbetad
rapport i ämnet, till chefen för armén anmält, att någon godtagbar skjutplats
icke syntes kunna anordnas närmare Luleå samt anhållit, att tidigare föreslagna
åtgärder för skjutplatsens anordnande vid Tåme måtte genomföras.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 158■

I anslutning härtill hade chefen för armén i skrivelse till fortifikationsstyrelsen
den 21 oktober 1942 meddelat, att något av de närmare Luleå belägna
markområden, vilka kunde tänkas vara användbara till skjutplats, icke visat
sig lämpligt för ändamålet, enär skärgård skymde den för säkerheten vid
skjutningarna nödvändiga sikten. Då möjligheterna att närmare Luleå erhålla
en godtagbar luftvämsskjutplats sålunda måste anses uteslutna, tillstyrkte
chefen för armén, att skjutplats för Luleå luftvärnskår anordnades vid Tåme,
i huvudsak i enlighet med inspektörens för luftvärnet förslag.

Sedermera hade inspektören för luftvärnet förklarat, att för uppställning
av pjäser och för tillträde till det. å halvön söder örn Tåmefjärden belägna, å
kartan rödstreckade området, förvärv jämväl erfordrades av ett å kartan med
blå streckning utmärkt markområde, omfattande strandremsan väster om
Klubbviken, halvön Killingholmen samt strandremsan söder om denna, varjämte
det vore önskvärt, att angivet område av halvön söder örn Tåmefjärden,
avsett för anordnande av pansarmål och vissa övningar, förvärvades. Sedan
verkställd markvärdering givit vid handen, att ett förvärv av ifrågavarande
område av halvön söder om Tåmefjärden skulle betinga avsevärda kostnader,
hade inspektören för luftvärnet emellertid meddelat, att han icke hade något
att erinra mot att området uteslötes från markförvärvet.

Beträffande omfattningen av kustsjöfarten utanför den föreslagna skjutplatsen
hade lotskaptenen i övre norra lotsdistriktet meddelat, att den tämligen
livliga sjöfarten med timmerbogsering troligen skulle komma att bliva
till ganska stort men för skjutningarna, varemot kustsjöfarten i övrigt antagligen
icke komme att utgöra något nämnvärt hinder för utnyttjandet av den
föreslagna skjutplatsen.

I gemensamt yttrande den 9 september 1942 hade Västerbottens läns hushållningssällskaps
fiskerinämnd och Västerbottens läns fiskareförbund bland
annat förklarat, att därest skjutningarna kungjordes i god tid några större
olägenheter för fiskerinäringen icke syntes behöva uppkomma. Länsstyrelsen
i Västerbottens län hade instämt i fiskerinämndens och fiskareförbundets
yttrande.

Området, som avgränsats under hänsynstagande till befintliga ägogränser,
hade en ungefärlig areal av 105 hektar. Därav utgjordes cirka 60 hektar av
mark, samfälld för Tåme bys i mantal satta fastigheter, till antalet 125. Större
delen av samfälligheten vore sämjedelad mellan byamännen. Marken i övrigt,
som omfattade delar av fastigheterna Tårneå 41 och 53, tillhörde enskilda fastighetsägare.
På den samfällda marken funnes bland annat två torp, vilka efter
vissa reparationsarbeten med fördel kunde användas som bostäder åt en skjutplatsunderofficer
och handräckningspersonal. Därjämte kunde några för sommarservering
nu utnyttjade mindre byggnader på av byamännen utarrenderad
mark efter örn- och tillbyggnadsarbeten användas till marketenteri. Å området
funnes därjämte uppförda ett antal fiskebodar av tämligen ringa värde.

Det till förvärv föreslagna området hade värderats av distriktslantmätaren
H. Pehrsson i Skellefteå samt skiftesgodemännen A. V. Nording i Östanbäck
och O. Marklund i Ostvik. Området hade åsatts ett sammanlagt värde av
70,470 kronor, vari inginge markvärde med 18,074 kronor, värde av befintlig
skog med 33,779 kronor samt värde av byggnader och övriga anläggningar
med 18,617 kronor.

I anslutning härtill hade överstelöjtnanten H. Cedercrona, vilken biträtt vid
utredningen av ifrågavarande markärende, framhållit, att huvuddelen av det
till förvärv föreslagna området icke syntes kunna förvärvas på annat sätt än
genom expropriation. Då vissa innehavare av arrendekontrakt kunde tänkas
komma att resa krav på ersättning för kontraktens hävande, bjödo försiktigheten,
att ett belopp av 100,000 kronor beräknades för mark förvärvet. För

Departements chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

expropriations-, avstycknings- och lagfartskostnader m. m. syntes böra beräknas
ett belopp av omkring 10,000 kronor. Den sammanlagda kostnaden för
markförvärvet bleve sålunda 110,000 kronor.

Fortifikationsstyrelsen har för egen del framhållit, att det till förvärv föreslagna
området syntes väl lämpat såsom skjutplats för luftvärnsartilleri, varjämte
goda övnings- och förläggningsmöjligheter syntes föreligga. Avståndet
till kårens ordinarie förläggningsort vore jämförelsevis stöld, men utredningen
hade givit vid handen, att något för ändamålet godtagbart område icke stått
att uppbringa närmare Luleå. Mot de verkställda kostnadsberäkningarna syntes
intet vara att erinra, varför styrelsen hemställde, att Kungl. Majt måtte
till genomförande av förvärvet i fråga av riksdagen äska ett belopp av 110,000
kronor.

Till det nu framlagda förslaget angående förvärv av mark till skjutplats för
Luleå luftvärnskår kan jag giva min anslutning. Den hittills under beredskapstiden
för luftvärnsskjutningar provisoriskt nyttjade skjutplatsen å Brändön
norr örn Luleå kan icke ensam fylla behovet sedan Luleå luftvärnskår blivit
färdigorganiserad. Skjutplatsen kommer likväl att även i framtiden användas
av kåren för viss utbildning, varjämte ett flertal andra förband dit förlagt sin
utbildning i skjutning med tunga vapen. Beträffande storleken av det till förvärv
föreslagna området vid Tåme synes intet vara att erinra. Då förhandlingarna
med vederbörande markägare i detta fall torde bliva jämförelsevis
komplicerade — såsom av utredningen framgår avses i stor utsträckning samfälld
mark skola förvärvas — torde det vara nödvändigt, att förevarande markförvärv
åtminstone beträffande huvuddelen av området genomföres med anlitande
av expropriationsförfarande. Ärendet torde därför böra underställas
riksdagen, ehuru preliminära köpeavtal icke föreligga. De kostnader, som
fortifikationsstyrelsen ansett sig böra räkna med, synas förhållandevis höga.
Jag anser mig emellertid böra vid anslagsberäkningen lägga styrelsens kostnadskalkyler
till grund.

Fortifikationsstyrelsen har, såsom av handlingarna i ärendet framgår, efter
förslag av vederbörande militära myndigheter även räknat med arrendering av
ett område örn 145 hektar för en årlig kostnad av 4,000 kronor. Nödvändigheten
av att arrendera ett så vidsträckt område torde dock kunna ifrågasättas,
varför definitiva arrendeuppgörelser med vederbörande markägare i varje fall
icke synas böra träffas förrän det visat sig, att området oundgängligen måste
disponeras.

Det för förvärvet erforderliga beloppet beräknar jag i enlighet med det anförda
till 110,000 kronor.

5. Övningsplats för järnvägskrigsbroutbildning vid Göta ingenjörkår. I sin före nämnda

skrivelse den 31 augusti 1942 har arméförvaltningen hemställt örn
anvisande av 17,000 kronor till förvärv av viss mark till övningsplats för järnvägskrigsbroutbildning
vid Göta ingenjörkår, därvid ämbetsverket framhållit
huvudsakligen följande.

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 158.

Enligt vad chefen för Göta ingenjörkår i skrivelse till styrelsen framhållit
kunde övningsmöjligheterna vid kåren för detalj utbildning och formell utbildning
i stort sett betraktas såsom gynnsamma. Så vore dock icke fallet beträffande
formella övningar i större skala för jarnvägstrupputbildmngen.
Under de senaste två åren hade dylika övningar med avsevärd tidsförslust för
materieltransporter anordnats å Soåsasjöns östra strand med broslagning
över sjöns smalaste del. För att underlätta materieltransporter till denna
plats hade år 1941 påbörjats anläggande av en bana från Nässjö—Oskarshamns
järnväg, men denna bana vore endast till en mindre del färdigställd.

Emellertid syntes övningsplatsen på Soåsasjöns östra strand enligt kårchefens
åsikt icke längre böra tagas i anspråk för järnvägskrigsbroarbeten.
På denna plats hade nämligen uppförts ett antal permanenta byggnader for
annat statligt ändamål, vilka hindrade områdets utnyttjande. Krav på flera
brolinjer för olika brotyper måste uppställas på en övningsplats av nu nämnt
slag. Den bana, som måste framdragas till platsen, medförde dessutom
oproportionerligt stora kostnader örn endast en brolinje komme till stånd.

Det vore sålunda nödvändigt att åstadkomma en ny övningsplats för större
övningar i järnvägskrigsbroslagning. På en sådan övningsplats måste enligt
kårchefens åsikt följande krav uppställas: hög strand så att broar med högt
broläge kunde anordnas; utrymme i sidled så att ett flertal brolinjer för olika
brotyper kunde anordnas, samt närhet till järnväg sa att tillfartsbana bleve
så kort som möjligt. Den enda plats i närheten, som uppfyllde dessa villkor,
funnes vid Soåsasjöns södra ända, där marken ägdes av Eksjö stad. Enligt
tidigare med staden träffad överenskommelser ägde de till Eksjö förlagda
truppförbanden visserligen rätt att avhålla övningar a stadens marker, men
denna överenskommelse syntes kårchefen skäligen icke kunna tolkas^ så, att
för övningar erforderliga permanenta anläggningar finge uppföras på dessa
områden. Den här föreslagna övningsplatsen krävde framdragande av järnvägslinje
med stickspår till olika brolinjer, anordnande av vissa permanenta
landfästen samt materielupplag och skjul m. m., varjämte för bananläggningarna
erforderliga skärningar och bankar toge avsevärt utrymme i anspråk.
Emedan terrängen vore skogbevuxen, måste icke oväsentliga röjningar
göras. Det syntes sålunda för undvikande av dryga övningskostnader
för arrenden och markskador m. m. samt för säkerställande av övningsplatsens
framtida bestånd och utveckling vara erforderligt, att marken förvärvades
av kronan. Det område, som enligt kårchefens åsikt behövde för ändamålet
förvärvas, framgmge av en skrivelsen bifogad karta och mnehölle i areal

18.3 hektar. _ ...

Sedan i anledning av kårchefens framställning fortifikationsstyrelsen hos
arméchefen hemställt om direktiv rörande här ifrågavarande markförvärv,
hade arméchefen, med överlämnande av ett av honom från inspektöien för
ingenjörtrupperna infordrat yttrande i ärendet, anmodat styrelsen att vidtaga
åtgärder för förvärv för kronans räkning av området''i fråga, därvid emellertid
detta borde begränsas på sätt framginge av inspektörens för ingenjörtrupperna
yttrande.

Kårchefen, som av fortifikationsstyrelsen anmodats att föranstalta om
erforderlig uppmätning, kartläggning och sakkunnig värdering av det sålunda
till förvärv ifrågasatta området hade med skrivelse till styrelsen den 27 juli
1942 insänt av distriktslantmätare!! C. E. Siewert i Eksjö upprättad karta,
beskrivning och värderingsutlåtande över ifrågavarande till förvärv föreslagna
område. Härav framginge bland annat, att området, som utgjoide del
av stadsägan nr 1 i Eksjö, jämte vissa å kartan utmärkta vattenområden i angränsande
sjöarna Soåsasjön och Norra Husgölen, innehölle i areal tillhopa

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 158. 568 <8 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

16.5800 hektar, därav 10.22oo hektar skogsmark, 2.1450 hektar moss- och kärrmarker
och 4.2150 hektar vattenområde, samt att området värderats, skogsmarken
jämte därå växande skog efter 1,570 kronor per hektar till 16,045
kronor 40 öre, moss- och kärrmarkerna efter 20 kronor per hektar till 42 kronor
90 öre och fisket i vattenområdena till 500 kronor eller tillhopa 16,588 kronor
30 öre.

Efter förhandlingar mellan fortifikationsstyrelsen och drätselkammaren i
Eksjö hade drätselkammaren vid sammanträde den 11 augusti 1942 beslutat
föreslå stadens fullmäktige att till Kungl. Majit och kronan försälja området
i fråga för en köpeskilling av 16,588 kronor 30 öre enligt den av distriktslantmätaren
Siewert verkställda värderingen och på villkor i övrigt, dels att
staden skulle förbehållas rätt till fri väg över området till väster och norr
därom belägna staden tillhöriga skogsmarker, dels ock att staden skulle
erhålla rätt att låta avverka och tillgodogöra sig cirka 150 kubikmeter av den
å området växande skogen.

För egen del finge arméförvaltningen anföra följande.

På grund av vad i ärendet förekommit tillstyrkte ämbetsverket förvärv för
kronans räkning av ifrågavarande område örn 16.5 8 hektar av stadsägan nr 1
i Eksjö. De av stadens drätselkammare föreslagna villkoren för köpet syntes
skäliga, varför styrelsen komme att träffa preliminärt avtal med staden och
därefter underställa detta Kungl. Majits prövning. Förutom den föreslagna
kontanta köpeskillingen syntes ett belopp örn förslagsvis 411 kronor 70 öre
böra beräknas för bestridande av lagfarts- och avstyckningskostnader m m.

På grundval av vad sålunda anförts, har arméförvaltningen hemställt, att
för ändamålet måtte anvisas 17,000 kronor.

Med skrivelse den 16 november 1942 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
sedermera överlämnat mellan styrelsen och Eksjö stad, under förbehåll
av Kungl. Majits godkännande senast den 1 augusti 1943, träffat avtal angående
försäljning till kronan av ovanberörda markområde mot i anbudet
angiven köpeskilling.

Sedan fortifikationsstyrelsen på given anledning upptagit förnyade förhandlingar
med staden rörande köpevillkoren — särskilt i fråga örn priset på
växande skog — har styrelsen i skrivelse den 6 mars 1943 anmält, att drätselkammaren
i Eksjö förklarat sig icke vara villig frångå sin tidigare i ärendet
intagna ståndpunkt i fråga örn köpevillkoren.

Chefen för Göta ingenjörkår, som beretts tillfälle att inkomma med redogörelse
för de närmare omständigheterna i samband med uppförandet å den nuvarande
övningsplatsen av de i ärendet omnämnda byggnaderna, har härom anfört
följande. Platsen för förråden hade bestämts av dåvarande kårchefen efter
kasernofficerens hörande. Att förråden delvis fått inkräkta på övningsplatsen
syntes ha berott på att denna ansetts mindre lämplig såsom övningsplats för
järnvägskrigsbroslagning. Dessutom funnes ingen annan för förråden lämplig
plats på kronans mark inom sådant avstånd från staden, att den kunde användas
för detta ändamål. Platsen vore emellertid lämplig och — oberoende av
nämnda byggnader -— alltjämt användbar för övningar i krigs- och fältbroslagning
samt överskeppning. Det till inköp föreslagna området, där flera
brolägen av starkt varierande karaktär kunde anordnas, vore synnerligen

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

gynnsamt för järnvägskrigsbroutbildning och erfordrades jämväl för uppförande
av förrådsskjul för materiel. Framdragande av järnväg till området
syntes icke behöva medföra några större kostnader, enär sträckan vore obetydlig
och terrängen lättframkomlig.

Enär det till förvärv ifrågasatta markområdet synes vara erforderligt för DepartementsGöta
ingenjörkår och då av utredningen i ärendet framgår, att den för när- chefen.
varande för järnvägskrigsbroutbildning nyttjade övningsplatsen, även oavsett
de därstädes uppförda byggnaderna, är mindre lämplig för detta ändamål,
finner jag mig kunna biträda fortifikationsstyrelsens förslag i ämnet. Jag
vill i detta sammanhang erinra att föregående år ett anslag å 5,700 kronor
anvisats till inköp av mark för sommarövningsplats för kåren i trakten av
Knäred, varför man torde kunna utgå ifrån att kåren — sedan det nu ifrågavarande
området förvärvats — är väl tillgodosedd i fråga örn möjligheter till
olika slag av teknisk utbildning.

Den preliminära uppgörelsen mellan fortifikationsstyrelsen och Eksjö stad
synes godtagbar, varför jag beräknar medelsbehovet i sin helhet till 17,000
kronor.

6. Visst markförvärv m. m. vid Trollhättan. Uti skrivelse den 12 juni 1942
har arméförvaltningens fortifikaiionsstyrelse hemställt, att vattenfallsstyrelsen
måtte av förskottsmedel beredas ersättning med tillhopa 18,350 kronor för
av vattenfallsstyrelsen gjorda utbetalningar för inköp och upplåtelse med
servitutsrätt av viss mark vid Trollhättan, avsedd för luftförsvarsanläggningar.

Ärendet är av den natur att redogörelse för dess närmare innebörd icke bör
lämnas till statsrådsprotokollet; riksdagens vederbörande utskott torde erhålla
ytterligare upplysningar i ärendet genom de handlingar, som komma att till
utskottet överlämnas.

Jag vill icke motsätta mig de av ärendet berörda myndigheternas förslag, Departementsatt
ifrågavarande markkostnader med hänsyn till det ändamål, vartill marken chefen.
skall användas, böra bestridas av försvarsmedel och icke slutligt belasta
vattenfallsstyrelsen. Då de inköpta markområdena böra redovisas å försvarsväsendets
fastighetsfond, arméförvaltningens delfond därav, torde för detta
ändamål särskilda medel böra äskas av riksdagen, med anlitande av vilka vattenfallsstyrelsen
bör gottgöras sina utgifter för markköp och upplåtelse av
servitut. Vid beräkningen av anslagsbehovet torde hänsyn böra tagas jämväl
till nödvändiga utgifter för avstyckningar, lagfarter och ersättningsutredningar.
I allt beräknar jag ett belopp örn 18,550 kronor erforderligt.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t hos riksdagen äskar medel för
ändamålet enligt nyssnämnda beräkning.

Beträffande frågan örn markområdenas överflyttande från vattenfallsstyrelsens
till fortifikationsstyrelsens förvaltning torde det få ankomma på
Kungl. Majit att sedermera meddela beslut.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 158.

Sammanfattning. I enlighet med vad sålunda anförts beräknar jag föreliggande
medelsbehov enligt följande.

Kronor

1. Fältskjutnings terräng för Livgrenadjärregementet ..................... 40,500

2. Utvidgning av Västernorrlands regementes fältskjutningsterräng ... 10,600

3. Luftvärnskulspruteskjutbana vid Brändön ................................. 2,450

4. Skjutplats för Luleå luftvärnskår ............................................. 110,000

5. övningsplats för järnvägskrigsbroutbildning vid Göta ingenjörkår 17,000

6. Visst markförvärv m. m. vid Trollhättan .................................... 18.550

Summa kronor 199,100

Medelsbehovet i fråga utgör således, efter avrundning, 200,000 kronor.
Detta belopp torde lämpligen böra anvisas såsom icke specificerat investeringsanslag,
beträffande vars disposition Kungl. Majit bör äga meddela föreskrifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att till Fältskjutningsterräng för Livgrenadjärregementet m. m.
såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond,
arméförvaltningens delfond därav, å riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisa ett investeringsanslag av ......... kronor 200,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.