Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

1

Nr 152.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och
sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs
län, m. m.; given Stockholms slott den 12
mars 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning och sammanläggning
av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län;

2) lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda
bestämmelser örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län; samt

3) lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda
bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs
län.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 152.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och sammanläggning
av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har i by inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade
delarna av Kopparbergs län till rubbning av storskifte verkställts laga skifte
i annan ordning än som stadgas i lagen den 30 april 1925 (nr 102) rörande
vissa laga skiften inom nämnda delar av Kopparbergs län eller lagen den 17
juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet
inom vissa delar av länet, och hava byns heminägor ingått i laga skiftet, må
Konungen förordna, att särskild förrättning skall äga rum för utredning om
äganderättsförhållandena inom byn och sammanläggning av fastigheter efter
vad nedan sägs.

I fråga om förfarandet vid förrättningen samt talan mot och fastställelse
av densamma skall, i den mån ej nedan annorlunda stadgas, i tillämpliga
delar gälla vad örn laga skifte är föreskrivet.

Förordnande för lantmätare att verkställa förrättningen meddelas av lantmäteristyrelsen.

2 §.

Lantmätaren skall över samtliga till byn hörande områden så ock andra
områden, vilka ingått i laga skiftet, upprätta karta, upptagande vad som finnes
nödigt för att tydligt utmärka gällande gränser mellan olika fastigheter
eller ägoinnehav, ävensom i anslutning härtill upprätta beskrivning.

3 §.

Lantmätaren skall verkställa noggrann utredning om äganderättsförhållandena
inom samtliga till byn hörande ägor. Kunna därvid delägares rätta
andelstal inom hemman eller del av hemman ej med säkerhet utrönas, må
frågan mellan dem, vilkas rätt därav beröres, avgöras genom förening, om
det finnes uppenbart, att rätt, som tillkommer innehavare av fordran, varför
säkerhet åtnjutes på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordbalken,
icke äventyras genom föreningen.

Delägarna skola tillhandahålla lantmätaren tillgängliga handlingar och övriga
uppgifter, som erfordras för utredningens verkställande. Lantmätaren

Kungl. Majlis proposition nr 152.

3

skall över utredningen upprätta redogörelse, innefattande besked rörande vad
som tillkommer en var delägare inom byn, och sedermera å sammanträde
med delägarna föredraga redogörelsen samt föra till protokollet de anmärkningar,
som framställas mot densamma.

Redogörelsen bör underskrivas av delägarna inom byn. Vägrar delägare sin
underskrift, skall sådant ävensom skälet till vägran, där det uppgivits eller
eljest kunnat utrönas, i protokollet anmärkas.

Yppas under förrättningen tvist angående de förhållanden, redogörelsen avser,
skall tvisten underställas ägodelningsrättens prövning.

4 §•

Såframt laga hinder ej möter, skola till byn hörande fastigheter så ock
andra fastigheter som ingått i laga skiftet, där de äro i en ägares hand och
av denne innehavas med samma rätt, i den uti 6 och 7 §§ stadgade ordning
under förrättningen sammanläggas till en fastighet; dock må sammanläggning
ej äga rum, om ägaren bestrider åtgärden och han ej uppenbart saknar
fog härför.

Under förrättningen må ock, där laga hinder eljest icke möter, i enahanda
ordning fastigheter, som tillhöra makar var för sig eller innehavas med olika
rätt i äktenskapet, med makarnas samtycke sammanläggas till en fastighet,
såframt makarna träffa avtal, vari bestämmes, ifall genom sammanläggningen
en fastighet bildas av fastigheter som tillhöra ena maken enskilt och såsom
giftorättsgods, att fastigheten skall i sin helhet vara den makens enskilda
egendom eller giftorättsgods, eller ifall en fastighet bildas av fastigheter som
tillhöra makarna var för sig, att fastigheten skall utgöra egendom, däri makarna
äga var sin andel såsom enskild egendom eller giftorättsgods. Vardera
makens andel skall utgöra hälften, där ej annat bestämts i avtalet. Innefattar
avtalet gåva, åge vad i 8 kap. 5 § giftermålsbalken är stadgat motsvarande
tillämpning. Är äldre giftermålsbalken tillämplig å makars förmögenhetsförhållanden,
må fastighet bildas genom sammanläggning av enskild egendom
med samfälld eller av vardera maken enskilt tillhörig egendom, såframt genom
avtal mellan makarna bestämmes, att fastigheten skall utgöra samfälld
egendom. Avtal, som i detta stycke sägs, skall upprättas skriftligen och bestyrkas
av lantmätaren samt i huvudskrift biläggas protokollet.

Vad i andra stycket stadgas skall ej gälla i fråga om fastighet, som make
erhållit i gåva av annan än andra maken med villkor att den skall vara hans
enskilda egendom, eller som make bekommit genom testamente med sådant
villkor, eller som tillfallit make i arv och örn vilken arvlåtaren genom testamente
meddelat sådan föreskrift.

5 §•

Har rätten, enligt vad särskilt är stadgat, beslutat utfärda kungörelse därom,
att utredning rörande äganderättsförhållandena blivit vid förrättningen verkställd,
må fastighet, som omfattas av utredningen, göras till föremål för sam -

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

manläggning enligt 4 § utan hinder av att ägaren ej erhållit lagfart å densamma.

6 §.

Sedan äganderättsförhållandena blivit utredda och erforderliga handlingar
införskaffats, skall lantmätaren för delägarna föredraga frågan örn sammanläggning
och därvid redogöra för innebörden och verkan av sådan åtgärd.
Efter det delägarna lämnats tillfälle uttala sin mening, skola förrättningsmännen
avgiva yttrande, vari för varje särskilt fall angives, huruvida sammanläggning
anses böra äga rum eller ej, och skälen härför.

7 §•

Förrättningsmännens yttrande i sammanläggningsfrågan jämte karta och
beskrivning, som i 2 § avses, ävensom övriga handlingar i ärendet skola av
lantmätaren insändas till ägodelningsdomaren. Sedan denne införskaffat utlåtande
från överlantmätaren och den ytterligare utredning, vartill omständigheterna
må föranleda, ävensom vidtagit de övriga åtgärder, som enligt lagen
om sammanläggning av fastigheter å landet ankomma å ägodelningsdomaren
före ärendes slutliga avgörande, överlämne han detsamma till ägodelningsrätten,
varefter med ärendet vidare så förfares, som örn till ägodelningsrätten
hänskjutits prövning av ansökan om sammanläggning enligt
nämnda lag av de i 4 § angivna fastigheter.

8 §•

Sedan sammanläggningsfrågorna blivit slutligen avgjorda, skall lantmätaren
upprätta slutbeskrivning, i vilken med iakttagande av meddelade beslut
om sammanläggning av fastigheter skall redovisas varje fastighet eller
ägoinnehav inom byn jämte ägaren därav.

9 §■

Kostnaderna för förrättningen skola, i den mån de ej bestridas av statsmedel,
fördelas i enlighet med vad härutinnan mellan delägarna överenskommes
eller, där sådan överenskommelse ej träffas, efter vad av förrättningsmännen
prövas skäligt.

10 §.

Då förrättningen blivit slutligen fastställd, skall domaren i domsagan genast
underrättas därom.

11 §•

Lantmäteristyrelsen äger meddela de ytterligare bestämmelser eller anvisningar
rörande verkställande av förrättning enligt denna lag, som kunna
finnas erforderliga.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

5

Förslag

till

Lag

angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda
bestämmelser örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas, att i lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser
om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län skall införas en ny
paragraf, betecknad 12 §, av följande lydelse.

12 §.

Vad ovan stadgas skall äga motsvarande tillämpning, där förrättning företages
enligt lagen med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och
sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län, och
skall därvid vad här förut sägs om skifte i stället hava avseende å förrättning
som nu nämnts.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Förslag1

till

Lag

angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 223) nied särskilda
bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs
län.

Härigenom förordnas, att i lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser
om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län
skall efter 13 § införas en ny paragraf, betecknad 13 a §, av följande lydelse.

13 a §.

Hava bys heminägor undergått laga skifte i den ordning som stadgas i
denna lag eller i lagen den 30 april 1925 (nr 102) rörande vissa laga skiften
inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av
Kopparbergs län, skall vid skifte å ägor, som undantagits från delningen, vad
i 10 och 12 §§ samt 13 § första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning
såvitt angår fastigheter, som ingå i skiftet; och skall därvid i avseende å
villkoren för sammanläggning vad i 11 § 2. föreskrives äga motsvarande
tillämpning i fråga örn fastigheter, som icke förut ingått i laga skifte.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i denna lag skola, om så kan ske, tillämpas jämväl å
laga skifte, som påbörjats före lagens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 februari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga om ändringar
i datalagstiftningen samt anför.

Gällande bestämmelser.

I den särskilda jorddelnings- och lagfartslagstiftningen för de på bekostnad
eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län
upptagas särbestämmelser i bl. a. följande två avseenden, nämligen dels rörande
särskild äganderättsutredning och rättsverkningar därav beträffande
lagfart och dels i fråga örn vidgad möjlighet att verkställa sammanläggning
av fastigheter.

I det förra avseendet föreskrives i lagen den 11 juni 1932 (nr 223) med särskilda
bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs
lån, den s. k. dalalagen, beträffande laga skifte till rubbning av storskifte
följande.

Vid skifte å skifteslag, däri bys heminägor ingå, skall lantmätaren enligt
8 § över utskog, fäbodemark eller annat område, som från byn avskilts till
särskilt skifteslag, upprätta karta, upptagande vad som finnes nödigt för att
tydligt utmärka gällande gränser mellan olika fastigheter eller ägoinnehav,
ävensom i anslutning därtill upprätta beskrivning.

Örn bys heminägor ingå i skifte, skall enligt 9 § lantmätaren verkställa
noggrann utredning örn äganderättsförhållandena inom samtliga till byn hörande
ägor. Kunna därvid delägares rätta andelstal inom hemman eller del
av hemman ej med säkerhet utrönas, må frågan mellan dem, vilkas rätt
därav beröres, avgöras genom förening, örn det finnes uppenbart, att rätt,
som tillkommer innehavare av fordran, varför säkerhet åtnjutes på grund av
inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, icke äventyras genom
föreningen. Delägarna skola tillhandahålla lantmätaren tillgängliga handlingar
och övriga uppgifter, som erfordras för utredningens verkställande.

8

Kungi. Majlis proposition nr 152.

Lantmätaren skall över utredningen upprätta redogörelse, innefattande besked
rörande vad som tillkommer en var delägare inom byn, och sedermera
å sammanträde, till vilket samtliga delägare i den mark, redogörelsen omfattar,
skola inkallas genom kungörelse och kallelse på sätt och inom tid som
om laga skiftes företagande är stadgat, föredraga redogörelsen för delägarna
samt föra till protokollet de anmärkningar, som framställas mot densamma.
Redogörelsen bör av delägarna underskrivas. Vägrar delägare sin underskrift,
skall sådant ävensom skälet till vägran, där det uppgivits eller eljest kunnat
utrönas, i protokollet anmärkas. Yppas under skiftet tvist angående de förhållanden,
redogörelsen avser, skall tvisten underställas ägodelningsrättens
prövning.

I kungörelsen den 17 juni 1932 (nr 227) med särskilda bestämmelser i vissa
fall i fråga örn jordregister stadgas, att örn inom de på bekostnad eller med
understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län bys heminägor
undergått laga skifte till rubbning av storskifte, i jordregistret skall anordnas
nytt upplägg ej mindre för varje inom byn belägen fastighet eller grupp av
fastigheter, för vilken särskild ägolott utlagts vid skiftet, än även för till
byn hörande registerfastighet eller kvotdel av sådan, som icke ingått i skiftet.
Utgöres till byn hörande fast egendom av ägor, vilka vid skiftet redovisats
såsom icke ingående i någon sådan fastighet, som nu nämnts, skall, när
sådant förhållande inträffat att egendomen bör införas i jordregistret, jämväl
denna upptagas å nytt upplägg. Då fastighet enligt kungörelsen upptages å
särskilt upplägg, skall anteckning om jordtal icke ske.

I kungörelsen den 17 juni 1932 (nr 228) med särskilda bestämmelser örn
förande av fastighetsbok inom vissa delar av Kopparbergs län föreskrives, att
fastighet, som enligt nyssnämnda kungörelse den 17 juni 1932 (nr 227) införts
i jordregistret såsom särskild registerenhet, skall i fastighetsböckerna
upptagas å nytt upplägg. Fastigheten skall förses med ny beteckning, som
införes i överskriften till det nya upplägget och därefter skall användas vid
dess angivande. Såsom beteckning skall användas den, varmed fastigheten
angivits i jordregistret, men därtill må ej fogas jordtal eller annat fastighetsmått,
varmed fastigheten tidigare angivits. Vad sålunda stadgats om fastighet
skall ock gälla grupp av fastigheter, som enligt kungörelsen den 17 juni 1932
(nr 227) införts i jordregistret såsom särskild registerenhet.

I lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda bestämmelser örn lagfart
inom vissa delar av Kopparbergs län, den s. k. särskilda lagfartslagen, föreskrives
följande.

Sker inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna
av länet å bys heminägor laga skifte till rubbning av storskifte, skall
enligt 1 § rätten, där det ej med hänsyn till förhållandena inom byn finnes
obehövligt, för det ändamål, som med lagen avses, utfärda kungörelse därom
att utredning rörande äganderättsförhållandena inom byn blivit vid skiftet
verkställd.

Enligt 2 § skall, sedan föreskriven redogörelse över äganderättsutredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

9

för byn upprättats, lantmätaren vid sammanträde med delägarna lämna
dessa tillfälle att uttala sig i frågan örn utfärdande av kungörelse enligt lagen,
varefter lantmätaren till rätten översänder handlingarna i ärendet jämte
förrättningsmännens yttrande däri för den åtgärd, varom i 1 § sägs.

I 3 § föreskrives, att om kungörelse beslutas, densamma skall genom rättens
försorg såväl en gång införas i allmänna tidningarna samt tidning inom
orten som ock tre gånger, minst en månad mellan varje gång, uppläsas i
kyrkan för församling, där skifteslaget är beläget. Kungörelsen jämte sammandrag
av redogörelsen, utvisande vad som enligt densamma tillkommer
en var delägare inom byn, skall, likaledes genom rättens försorg, anslås å
rättens dörr samt i sockenstugan eller å annan lämplig plats inom kommunen.
I kungörelsen skall tillkännagivande lämnas om den i 5 § av lagen angivna
rättsverkan, så ock därom att redogörelsen finnes hos rätten tillgänglig
för granskning.

Sedan skiftet blivit slutligen fastställt och ett år förflutit efter sista kungörandet,
skall enligt 4 § första stycket på grund av skiftet med äganderättsutredningen
lagfart sökas av en var, som därvid redovisats såsom ägare av
fast egendom inom byn. Är ej lagfart sökt sist å den inskrivningsdag, som
infaller näst efter sex månader från det skyldighet efter vad nu sagts inträtt,
äger enligt stadgande i andra stycket av samma paragraf rätten genom
vite tillhålla den försumlige att fullgöra sitt åliggande.

I 5 § föreskrives, att om sökanden vid skiftet redovisats såsom ägare av fast
egendom, som i jordregistret skall upptagas såsom särskild fastighet eller som
utgör kvotdel av dylik fastighet, skall, där ej i lagen annorlunda stadgas, lagfart
på grund av skiftet med äganderättsutredningen meddelas honom å nämnda
fastighet eller fastighetsdel. Hinder mot lagfart ä sådan fastighet eller fastighetsdel
möter ej därav, att i densamma efter sammanläggning ingår fast
egendom tillhörande by, som ej med sina heminägor ingår i skiftet.

Är fast egendom, varå lagfart sökes, ej av den beskaffenhet, som i 5 § sägs,
skall enligt 6 § ansökningen förklaras vilande, till dess sådant förhållande
visas ha inträffat, att egendomen skall i jordregistret upptagas såsom särskild
fastighet. Vad nu sagts skall dock ej utgöra hinder för beviljande av lagfart
å avsöndring, som skett före den 1 januari 1897.

I 7 § föreskrives, att om lagfart sökes samma dag sådan anteckning sker,
som avses i 13 § förordningen den lfi juni 1875 angående lagfart å fång till
fast egendom, eller efteråt, ansökningen skall vara vilande till dess det visas,
att laga kraft ägande dom finnes i den sak, varom anteckning blivit gjord.
Avser anteckning ej hela den fastighet, varå lagfart sökes, skall, örn anteckningen
gäller kvotdel av fastigheten, vad nu sagts tillämpas allenast beträffande
nämnda kvotdel, men eljest beträffande hela fastigheten. Varder i
sistnämnda fall det som anteckningen avser frånvunnet lagfartssökandcn, må
lagfart å återstoden ej meddelas, förrän det frånvunna blivit lagligen utbrutet
från fastigheten.

I 8 § stadgas, att efter den i 4 § första stycket angivna tiden lagfart, som
dessförinnan meddelats, ej får läggas lill grund för beviljande av lagfart å

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

efterföljande fång eller av inteckning. Har genom äganderättsutredningen
blivit utrönt, att fast egendom, varå viss delägare innehaft fång, rätteligen
tillkommer annan, skall, sedan lagfart meddelats den senare, med avseende
å verkan av i egendomen meddelade inteckningar så anses, som om densamma
genom klander frånvunnits den förre.

Enligt 9 § skola i kungörelseärendet uppkomna kostnader gäldas efter
samma grunder som skifteskostnad.

Har rätten beslutat, att kungörelse ej skall utfärdas, må enligt 10 § talan
mot beslutet fullföljas ej mindre av envar i äganderättsutredningen upptagen
ägare av fast egendom eller hans rättsinnehavare än även av lantmätaren,
över beslut att kungörelse skall utfärdas må klagan ej föras.

I 11 § föreskrives, att om beslut meddelats örn utfärdande av kungörelse
enligt 1 §, anteckning därom, så ock, efter det skifte, varom i sistnämnda
paragraf sägs, blivit slutligen fastställt, örn tiden för fastställelsen skall göras
i lagfartsprotokollet och lagfartsboken.

Genom förordning den 26 juni 1933 (nr 379) ha utfärdats särskilda bestämmelser
om stämpelavgift för de fall, då lagfart sökes enligt särskilda
lagfartslagen.

Beträffande sammanläggning av fastigheter innebära dalalagens
bestämmelser örn laga skifte till rubbning av storskifte följande.

Medan eljest gäller, att sammanläggning av fastigheter företages allenast
örn fastighetsägaren begär det, stadgas i 10 § första stycket datalagen, att om
bys heminägor ingå i laga skifte, till byn hörande fastigheter så ock i skiftet
ingående övriga fastigheter, som äro i en ägares hand och av denne innehavas
med samma rätt, skola, där laga hinder ej möter, i den ordning som
stadgas i 12 och 13 §§ under skiftet sammanläggas till en fastighet. Sammanläggning
får dock ej äga rum, såframt ägaren bestrider åtgärden och han ej
uppenbart saknar fog härför.

Enligt andra stycket i paragrafen må ock under skiftet, där laga hinder
eljest icke möter, fastigheter, som tillhöra makar var för sig eller innehavas
med olika rätt i äktenskapet, med makarnas samtycke sammanläggas till en
fastighet, såframt makarna träffa avtal, vari bestämmes, ifall genom sammanläggningen
en fastighet bildas av fastigheter som tillhöra ena maken enskilt
och såsom giftorättsgods, att fastigheten skall i sin helhet vara den makens
enskilda egendom eller giftorättsgods, eller ifall en fastighet bildas av fastigheter
som tillhöra makarna var för sig, att fastigheten skall utgöra egendom,
däri makarna äga var sin andel såsom enskild egendom eller giftorättsgods.
Vardera makens andel skall utgöra hälften, där ej annat bestämts
i avtalet. Innefattar avtalet gåva, skall vad i 8 kap. 5 § giftermålsbalken
är stadgat äga motsvarande tillämpning. Är äldre giftermålsbalken
tillämplig å makars förmögenhetsförhållanden, må fastighet bildas
genom sammanläggning av enskild egendom med samfälld eller av vardera
maken enskilt tillhörig egendom, såframt genom avtal mellan makarna

Kungl. Majlis proposition nr 152.

11

bestämmes, att fastigheten skall utgöra samfälld egendom. Avtal, som i detta
stycke sägs, skall upprättas skriftligen och bestyrkas av lantmätaren samt i
huvudskrift biläggas protokollet.

Vad i andra stycket stadgas skall enligt paragrafens tredje stycke ej gälla
i fråga örn fastighet, som make erhållit i gåva av annan än andra maken med
villkor att den skall vara hans enskilda egendom, eller som make bekommit
genom testamente med sådant villkor, eller som tillfallit make i arv och om
vilken arvlåtaren genom testamente meddelat sådan föreskrift.

I avseende å villkoren för sammanläggning skola enligt 11 § gälla vissa
särskilda bestämmelser. Sålunda stadgas under 1. 3 paragrafen, att örn fastighet
hör till by, vars heminägor ingå i skiftet, skall, ändå att fastigheten är
belägen inom område, som frånskilts skifteslaget, i avseende å förutsättningarna
för dess sammanläggande med i skiftet ingående fastighet så anses, som
örn densamma inginge i skiftet.

I 6 § andra stycket allmänna sammanläggningslagen föreskrives, att sammanläggning
av fastigheter i samband med laga skifte får äga rum allenast
där de prövas kunna tillhopa bilda fastighet, vilken överensstämmer med
vad i 1 kap. 8 § första stycket samt i 13 kap. jorddelningslagen stadgas. Utan
hinder av detta stadgande får emellertid enligt 11 § under 2. dalalagen i
skiftet ingående fastighet inom by, vars heminägor ingå i skiftet, sammanläggas
med fastighet, tillhörande sådan by, så ock med annan fastighet såframt
denna med alla sina ägor ingår i skiftet.

I 11 § under 3. föreskrives, att örn rätten, enligt vad särskilt är stadgat,
beslutat utfärda kungörelse därom, att utredning rörande äganderättsförhållandena
blivit vid skiftet verkställd, fastighet, som omfattas av utredningen,
må göras till föremål för sammanläggning utan hinder av att ägaren ej erhållit
lagfart å densamma.

Sedan äganderättsförhållandena blivit utredda och erforderliga handlingar
införskaffats, skall enligt 12 § första stycket lantmätaren för delägarna föredraga
frågan om sammanläggning och därvid redogöra för innebörden och
verkan av sådan åtgärd. Efter det delägarna lämnats tillfälle uttala sin mening,
skola förrättningsmännen avgiva yttrande, vari för varje särskilt fall
angives, huruvida sammanläggning anses böra äga rum eller ej och skälen
därför. Äro fastigheter, vilka avses skola ingå i sammanläggning, sådana, att
lagen angående uppsikt å vissa jordbruk därå äger tillämpning, skall enligt
andra stycket av paragrafen i yttrandet redogöras för de omständigheter, å
vilka förrättningsmännen grundat sin ståndpunkt.

I 13 § första stycket stadgas, att förrättningsmännens yttrande i sammanläggningsfrågan
jämte övriga handlingar i ärendet ävensom, i fall som i 12 §
andra stycket sägs, karta över fastigheterna skola av lantmätaren insändas
till ägodelningsdomaren. Sedan denne införskaffat utlåtande från överlantmätaren
och den ytterligare utredning, vartill omständigheterna må föranleda,
ävensom vidtagit de övriga åtgärder, som enligt allmänna sammanläggningslagen
ankomma på ägodelningsdomaren före ärendes slutliga avgörande, skall

* - Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

han överlämna detsamma till ägodelningsrätten, varefter med ärendet vidare
så förfares, som om till ägodelningsrätten hänskjutits prövning av ansökan
om sammanläggning enligt nämnda lag av de i 10 § angivna fastigheter.

Inställes skifte, skall enligt andra stycket av 13 § dalalagen dessförinnan
meddelat beslut om sammanläggning förfalla; och skall därom, sedan anmälan
örn skiftets inställande inkommit från förrättningslantmätaren, anteckning
göras i lagfartsprotokollet och lagfartsboken samt i fall, varom i
20 § andra stycket allmänna sammanläggningslagen sägs, jämväl i inteckningsprotokollet
och inteckningsboken.

Bestämmelser av väsentligen samma innebörd som de nu angivna ha tilllämpats
vid de provskiften, som skett enligt lagen den 30 april 1925 (nr 102)
rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten
storskiftade delarna av Kopparbergs län, den s. k. provskifteslagen, jämte
därtill anslutna författningar.

Beträffande kostnaderna för laga skifte, som till rubbning av storskifte
verkställes inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade
delarna av Kopparbers län, gäller enligt kungörelsen den 30 mars 1935 (nr
84) örn statsbidrag till bestridande av förrättningskostnaderna vid vissa lantmäteri
förrättningar inom Kopparbergs län, att av allmänna medel gäldas
kostnaden till förrättningsmännen, lösen för karta och handlingar jämte
kostnaden för införskaffade handlingar, som erfordras för skiftets behöriga
verkställande, ävensom ersättning till särskilt, på grund av stadgandet i 2
kap. 2 § jorddelningslagen med lantmäteristyrelsens medgivande vid förrättningen
anlitat sakkunnigt biträde.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen är tillämpningen av dalalagstiftningens
bestämmelser örn särskild äganderättsutredning med därav
följande rättsverkningar och örn vidgade möjligheter till sammanläggning
av fastigheter begränsad till de fall, då bys heminägor gå in i laga skifte till
rubbning av storskifte. Inom de på bekostnad eller med understöd av staten
storskiftade delarna av Kopparbergs län förekomma emellertid vissa byar,
där efter avslutande av storskifte men före tillkomsten av provskifteslagen år
1925 och dalalagen år 1932 laga skifte till rubbning av storskifte ägt rum å
heminägorna, antingen ensamma eller jämte all eller viss annan mark inom
byn. Enligt en tabell, som intagits i Dalautredningens den 25 augusti 1931
avgivna betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn delning
av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län m. m. (stat. off.
utr. 1931: 19), ha sålunda — såvitt angår de före år 1859 storskiftade områdena
laga skiften till rubbning av storskifte verkställts inom följande
byar:

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

13

Laga

skiftet

fast-

Antal

hem-

Antal

Antal

Arealer i hektar vid laga

skiftet

mans-

enhe-

del-

ägare

ägo-

lotter

Äng

ter

vid

vid

och

Avrös-

Im-

»Lall t
år

enligt

laga

laga

Åker

od-

nings-

pedi-

Summa

stor-

skiftet

skiftet

Ungs-

jord

ment

skiftet

mark

Gustafs socken.

Bobergs by, lieminägorna ..

1885

15

7

7

47

15

1

2

65

Stora Tuna socken.

Domnarvets by, alla ägorna

1877

20

20

20

92

40

409

25

566

Grangärde socken.

Laxsjön, alla ägorna........

1878

20

2

2

65

432

3,070

—

3,567

Långmyran, alla ägorna ....

1878

4

2

4

21

219

225

—

465

Ore socken.

Dalfors och Böle by, alla in-

ägor och en del av skogs-marken ..................

1882

19

4

17

139

196

261

135

731

Sunnanheds by, alla inägor

och en del skogsmark ....

1889

52

82

82

151

199

185

18

553

Arvets by, heminägorna ....
Sörboda by, inägorna och en

1894

29

53

105

84

115

31

2

232

364

del skogsmark............

1899

25

22

69

73

91

195

5

1903

90

77

260

240

754

_

14

1,008

Järna socken.

Ilbäckens by, heminägor,
nyodlingar och hemskog ..

Västgärds by, inägor och

1897

18

48

92

160

142

937

181

1,420

53

11

699

hemskog ................

1909

5

24

30

64

571

Duvnäs by, alla ägor ......

1912

8

41

54

70

49

684

41

844

Vänjans socken.

Tibergets fäbo deläg, alla ägor

1907

10

89

143

20

44

1,183

37

1,284

Stutts skifteslag, alla ägor ..

1908

103

212

1,276

156

151

9,521

364

10,192

Västbygge fjärding, alla ägor

1913

90

174

876

202

625

8,321

1,308

10,456

Knås skifteslag, alla ägor ..

1913

68

155

542

95

60 | 6,224

95

6,474

Summa

576

1,012

3,579

1,079

3,185

31,818

2,238

38,920

Inom de efter år 1859 storskiftade delarna av länet har i annan ordning
än provskifteslagen eller dalalagen bestämmer verkställts endast ett laga
skifte till rubbning av storskifte. Detta skifte fastställdes år 1912 och avsåg
Vällingbäcks by i Svärdsjö socken, innehållande allenast två hemman med
fem vid laga skiftet utlagda ägolotter och en totalareal av 159 hektar.

Å de nu angivna byarna kunna sålunda dalalagstiftningens föreskrifter

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

om äganderättsutredning, tvångssammanläggning och lagfart icke bliva tilllämpliga.
Ej heller äga dessa institut tillämpning å det fall att — sedan laga
skifte å bys heminägor skett jämlikt provskifteslagen eller dalalagen — laga
skifte företages å till byn hörande område, som undantagits vid det tidigare
laga skiftet.

Förslag av lantmäteristyrelsen.

I skrivelse till Kungl. Majit den 29 april 1942 har lantmäteristyrelsen framlagt
förslag om tillägg till dalalagstiftningen. Styrelsen anförde därvid följande.

Den år 1932 genomförda särskilda jorddelnings- och lagfartslagstiftningen
för de storskiftade delarna av Kopparbergs län innehåller i förhållande till
rikslagstiftningen åtskilliga särbestämmelser. För avhjälpandet av de i dessa
orter rådande tilltrasslade äganderättsförhållandena samt bristerna i lagfartsväsendet
har sålunda vid laga skiften enligt lagen den 17 juni 1932 med särskilda
bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs
län, då lieminägorna ingå i delningen, införts den anordningen, att
en alla byns ägor omfattande, fullständig utredning verkställes rörande delägarnas
inbördes rätt, att varje delägares skilda fastigheter så långt som möjligt
och oberoende av om lagfart föreligger samt nied visst tvång sammanläggas
till en fastighet, samt att genom särskilt lagfartsförfarande i omedelbart
samband med skiftet praktiskt taget samtliga skiftesdelägare erhålla lagfart
å de ur skiftet utgående fastigheterna.

Vid de enligt lagen den 30 april 1925, provskifteslagen, verkställda laga
skiftena tillämpades liknande bestämmelser. Skälet till att vid bestämmelserna
om äganderättsutredning, tvångssammanläggning och lagfart knutits det
villkoret, att byns heminägor skulle ingå i delningen, torde ha varit, utom
annat, att det är skiftet å heminägorna som är avgörande för fastighetsindelningen
inom byn.

Emellertid hade före tillkomsten av 1925 och 1932 årens lagstiftning vissa
i storskifte liggande byar, tillsammans 16, i skilda delar av länet redan undergått
laga skifte med tillämpning av 1866 års skiftesstadga. Bland dessa märkas
särskilt dels sex byar i Ore socken, dels ock fyra byar eller skifteslag i
Vänjans socken. Vart och ett av skiftena å de sex byarna i Ore socken omfattade
byarnas heminägor jämte en obetydlig del av skogsmarken. Vänjansskiftena
omfattade däremot skifteslagens alla ägor.

Beträffande dessa tidigare laga skiften kunna näppeligen erinringar göras
i fråga örn arronderingen av ägorna, d. v. s. det sätt på vilket den före skiftena
rådande ägosplittringen för varje delägare eller brukningsdel blivit
hävd. Skiftena förete emellertid allvarliga brister föranledda därav, att vid
tiden för skiftenas verkställande sammanläggningsinstitutet ännu icke fanns
i svensk rätt och att en delägares andelar i de skilda storskifteslotterna alltså
icke kunde sammanläggas, samt vidare därav, att lagfartsförhållandena icke
blevo ordnade i sammanhang med skiftena. Då de flesta av skiftesdelägarna
hade andel i flera storskifteshemman, kom alltså så gott som envar av de
vid skiftena utlagda brukningsdelarna att bestå av flera fastigheter. Vid de
flesta av skiftena blevo -— vilket lagstiftningen fordrade — gränser å karta
och i handlingar uppdragna mellan de i varje brukningsdel ingående delarna
från skilda storskifteshemman. Vid laga skiftet å Dalbyn i Ore socken
utbrötos sålunda 260 ägolotter åt 77 delägare. Vid Vänjansskiftena utlades
2,837 ägolotter åt 630 delägare. Exempel finnes, att en jordägare där fick sin
jord uppskiftad i 45 ägolotter. I regel kom ett jordbruk i Vänjan att bestå av

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

12—15 skifteslotter. I Ore var antalet något mindre, överhuvud visa dessa
laga skiften, hur påkallat det var, att de blivande laga skiftena kombinerats
med sammanläggning såsom ett i skiftet ingående moment samt med lagfartsväsendets
uppordnande.

Frågan om dessa brister hos de tidigare laga skiftena har nu blivit aktuell
av, utom annat, den anledningen, att laga skiften enligt 1932 års lag begärts
och äro under handläggning å skogsmarkerna till tvenne av de Orebyar,
vilkas heminägor tidigare undergått laga skifte enligt äldre lagstiftning.
Laga skiften enligt 1932 års lag äro sålunda igångsatta å skogsmarkerna till
följande Orebyar, vars heminägor tidigare undergått laga skifte:

I skiftet ingår Antal Antal register Byns

namn en markareal del- fastigheter

av c:a ägare inom byn

Dalbyn.................... 20,000 hektar 118 805

Sunnanhed ................ 10,000 » 108 653

Om vid dessa nu pågående laga skiften sammanläggningar av de i brukningsdelarna
ingående registerfastigheterna icke hilva verkställda, bliva förrättningsmännen
nödsakade alt uppdela varje brukningsdels i skiftet ingående
skogsmark mellan registerfastigheterna. Förutom de ej ringa och helt
onödiga kostnader, en sådan delning skulle draga, skulle uppskiftningen av
skogsmarken vara direkt stridande mot jorddelningslagens syfte samt för
övrigt i många avseenden till stor skada. Erforderlig sammanläggning på frivillighetens
väg under skiftesförrättningen lärer med hänsyn till kostnaderna
och i vissa fall bristande lagfarter icke vara att vänta. Det har därför av
lantmäteristyrelsen funnits ofrånkomligt att föreslå sådan ändring i dalalagstiftningen,
att de enligt 1932 års lag nu pågående eller blivande laga skiftena
å skogsmarkerna till de tidigare i hemägorna lagaskiftade Orebyarna
kunna utföras så, att genom skiftena icke blott ägosplittringen mellan brukningsdelarna
eller delägarna häves utan även fördelarna av sammanläggning
och lagfarlsfrågans ordnande vinnas. Den omständigheten, att heminägorna
tidigare lagaskiftats enligt äldre lag, torde ej böra hindra, att skiftena
å skogsmarkerna nu bliva utförda på bästa sätt samtidigt som bristerna
i skiftet å inägorna avlägsnas. Det må även erinras, att laga skiftena enligt
1932 års lag bekostas av statsmedel samt att det icke skulle innebära ett rätt
utnyttjande av dessa kostnader, örn skiftena skulle utföras utan de möjligheter
till ett rationellt genomförande av skiftena som den ifrågasatta lagändringen
skulle giva.

Emellertid hör i detta sammanhang frågan örn uppordnandet av resultaten
jämväl av de tidigare laga skiften, som omfattat skifteslagens alla ägor,
icke förbigås. Detta gäller särskilt ovanberörda laga skiften i Vänjans socken,
vilka verkställdes i början av 1900-talet. Nackdelarna därav, att vid
dessa skiften möjligheter saknades till sammanläggning och lagfartsväsendets
ordnande, äro här särskilt framträdande. Svårigheterna för den sekundära
delningen äro mycket stora, då varje brukningsdel består av ett
flertal för sig utbrutna registerfastigheter. Det vanligaste är, som ovan anförts,
att ett bondebruk består av 12—15 registerfastigheter. Ju längre tiden
går, ju svårare blir det att bota bristerna i lagfartsväsendet. Redan vid tiden
för laga skiftena voro lagfarts- och äganderättsförhållandena tilltrasslade.
Förhållandena ha därefter icke blivit bättre. Exempelvis må framhållas, att
örn en delägare vid tiden för skiftet ägde del i 15 hemman och alltså fick 15
skifteslotter samt därefter avlidit och efterlämnat fem arvingar, genom arvskiftet
tillskapats 75 fastigheter. Att lagfarter icke sökts, torde alltså redan
av kostnadsskäl vara förståeligt. Styrelsen håller före, att även här fordras

1(3

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

särskild lagstiftning, som möjliggör sammanläggningar samt skapandet av
förutsättningar — liksom vid provskiftena och laga skiften enligt 1932 års
lag — för lagfarter direkt på de ur skiftena utgångna brukningsdelarna.

Ehuru vad ovan anförts främst gäller Ore- och Vänjansfallen, torde anledning
till den ifrågasatta lagstiftningen föreligga jämväl i fråga om vissa av
de övriga före 1925 verkställda 16 laga skiftena.

Ett av de s. k. provskiftena enligt 1925 års lag gällde Östansjö och Östanviks
byar i Ore socken. Skiftet, som fastställdes år 1936, omfattade heminägorna
jämte en del av skogsmarken. På ansökning av delägarna pågår nu
laga skifte enligt 1932 års lag å den från provskiftet uteslutna skogsmarken
och fäbodinägorna omfattande 13,000 hektar. Vid provskiftena gällde, att
sammanläggning endast med varandra av fastigheter helt belägna utom delningsområdet
ej kunde ske i samband med skiftet; åtminstone en av fastigheterna
skulle ha ägor inom delningsområdet. Å den från provskiftet å Östansjö
och Östanvik uteslutna skogsmarken, som nu skall undergå laga skifte
enligt 1932 års lag, ligga emellertid flera hundra skogsfastigheter tillhöriga
ett fåtal delägare. Därest dessa fastigheter icke sammanläggas, skall enligt
gällande lag delning mellan dem ske, medförande ansenliga och onödiga kostnader
samt ett otillfredsställande resultat av skiftet. Enligt 1932 års lag fordras
emellertid för sammanläggning och lagfart i sammanhang med skiftet,
att heminägorna ingå i detta. Lagändring synes alltså jämväl i detta fall
vara påkallad. Samma situation kan givetvis förekomma jämväl i andra byar,
där provskifte omfattat endast heminägorna med eller utan viss del av
skogsmarken.

Därest laga skifte skett enligt 1932 års lag och i skiftet ingått heminägorna,
torde, när laga skifte därefter enligt samma lag sker å övrig mark till
byn, jämväl vid^ detta senare skifte möjlighet till tvångssammanläggning i
vissa fall vara påkallad. Härför erfordras emellertid lagändring.

Vad lantmäteristyrelsen emellertid framförallt vill föreslå är, att för de
byar, vars heminägor lagaskiftats före tillkomsten av dalalagstiftningen av
1925 och 1932 (Ore- och Vänjansfallen), möjligheter bliva tillskapade för en
så att säga retroaktiv tillämpning av de till denna lagstiftning hörande bestämmelserna
om sammanläggning och lagfart.

I anledning av de i skrivelsen angivna förhållandena hade inom lantmäteristyrelsen
utarbetats en den 29 juni 1940 dagtecknad promemoria med
förslag till dels lag angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 17 juni 1932
(nr 223) med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa
delar av Kopparbergs län och dels lag om äganderättsutredning och sammanläggning
av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län.

Enligt förstnämnda lagförslag skulle till 10 § första stycket dalalagen —-vilket lagrum såsom förut nämnts innehåller bestämmelser örn viss tvångssammanläggning
av fastigheter vid laga skifte, däri bys heminägor ingå —
fogas ett stadgande, att om heminägorna tidigare undergått laga skifte, nämnda
bestämmelser skulle gälla beträffande fastigheter, som med alla sina ägor
ingå i skiftet.

Förslaget till lag om äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter
inom vissa byar i Kopparbergs län innebar, att därest inom de på bekostnad
eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs
län, i annan ordning än som stadgas i provskifteslagen eller dalalagen, verkställts
laga skifte, däri bys heminägor ingått, Konungen skulle, då skäl där -

Kunni. Maj:ts proposition nr 152.

17

lill förelåge, äga förordna, att särskild förrättning skulle äga rum för äganderättsutredning
och sammanläggning av fastigheter inom byn. I fråga örn
äganderättsutredningen, dennas kungörande och rältsverkningarna därav
skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse föreskrifterna i 9 § dalalagen
samt särskilda lagfartslagen, därvid skyldighet att söka lagfart skulle inträda
ett år efter sista kungörandet, att äganderättsutredning verkställts. Där laga
hinder ej mötte, skulle till byn hörande fastigheter och andra fastigheter, som
ingått i laga skiftet, där de vore i en ägares hand, sammanläggas till en
fastighet; dock att sammanläggning ej finge äga ruin, såframt ägaren bestrede
åtgärden och han ej uppenbart saknade fog därför. Vid sammanläggningen
skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som föreskrives i 10 §
andra och tredje styckena, 11 § under 3., 12 § och 13 § första stycket datalagen.
I avseende å villkoren för sammanläggning upptogos särskilda bestämmelser
i viss anslutning till stadgandena ilig under 1. och 2. dalalagen.

Över förslagen hade styrelsen inhämtat yttranden av distriktslantmätarna
Erik Bengtsson, Folke Berggren och Bertil Hulin, av vilka särskilt de två
förstnämnda haft att handlägga större skiften inom de orter, som vore i
fråga, ävensom av överlantmätaren i Kopparbergs län. Styrelsen hade vidare
hos häradshövdingarna i Falu, Nås och Malungs, Nedansiljans samt Ovansiljans
domsagor anhållit om yttranden över förslagen. Sådana yttranden
hade inkommit från häradshövdingarna i Nås och Malungs, Nedansiljans
samt Ovansiljans domsagor.

örn vad i yttrandena förekommit anförde lantmäteristyrelsen sammanfattningsvis
följande.

Av yttrandena framgår, att behov av den föreslagna lagstiftningen gjort
sig gällande i orten.

överlantmätaren har ansett ett påtagligt behov föreligga av ett ingripande
genom lagstiftning.

Häradshövdingen i Ovansiljans domsaga finner, med hänvisning till förhållandena
i Vänjansbyarna, synnerligen angeläget, att promemorians förslag
snarast möjligt upphöjas till lag. Samme häradshövding anför vidare:
Då de nämnda byarna eller skifteslagen i senare tid undergått laga skiften,
kunde det förefalla som om uppläggande av nya fastighetsböcker för dem
lätt kunde ske. Det hade emellertid visat sig, att vederbörande jordägare
så allmänt och i så stor omfattning eftersalt sina skyldigheter att söka lagfart,
alt lagfartsföreläggande i stor omfattning måste tillgripas, innan ett
uppläggande av nya fastighetsböcker för dessa skifteslag kunde ifrågakomma.
Såsom i promemorian framhållits, kunde det emellertid vara ganska
hårt alt tillgripa sådana åtgärder, då förmodligen i anledning av de för dessa
skifteslag abnormt stora lagfartskostnaderna genom de framtvingade lagfarterna
många jordägare skulle nödgas att gå från gård och grund.

Häradshövdingen i Nås och Malungs domsaga tycks anse, att något påtagligt
behov av den föreslagna lagstiftningen icke skulle föreligga beträffande
de i promemorian omnämnda byarna i domsagan (avseende Järna socken).
I anledning härav vill styrelsen anföra att behovet av den ifrågasatta lagstiftningen
främst är framkallat av förhållanden i öre- och Vänjansbyarna
i Nedansiljans och Ovansiljans domsagor. Hade del endast gällt Nås och
Malungs domsaga, hade styrelsen icke funnit anledning föreslå någon lag Bihang

lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 152. 2

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

stiftning. Detta utesluter givetvis icke, att lagstiftningen göres sådan, att den
vid behov kan tillämpas beträffande samtliga tidigare lagaskiftade byar.

I såväl en vid häradshövdingens i Nedansiljans domsaga yttrande fogad,
av domsagans sekreterare författad promemoria som i distriktslantmätarnas
och överlantmätarens yttranden beröras problem, vilka äro av den största
betydelse men som dock torde ligga utanför ramen för det lagförslag, om vilket
nu är fråga. Sålunda ifrågasattes, att äganderättsutredning skulle verkställas
samt lagfartsväsendet ordnas inom i storskifte liggande dalabyar jämväl
vid delningar å storskifteshemman eller överhuvud utan att laga skifte
å byn samtidigt verkställes, att bestämmelserna om äganderättsutredning,
sammanläggning och lagfart skulle utsträckas jämväl till bergsfrälsebygden
kring Falun samt vissa delar av södra Dalarna, samt att ytterligare bestämmelser
om gemensamma ägolotter vid laga skifte enligt 1932 års lag skulle
införas. Särskilt i nyssberörda promemoria beröras jämväl frågan örn möjligheterna
att förhindra, att resultaten av laga skiftena äventyras genom
jordägarnas åtgärder vid fortsatt fastighetsbildning, samt spörsmålet örn de
skiljaktigheter, som bestå mellan å ena sidan de civilrättsliga reglerna om
överlåtelse av fast egendom och om lagfart samt å den andra jorddelningslagstiftningen.
Ävenledes har i ett yttrande berörts frågan om legalisering
av rådande sämjedelning.

Lantmäteristyrelsen håller emellertid före, att dessa spörsmål, hur viktiga
de än äro och även om styrelsen har åtgärder under övervägande, icke böra
upptagas i detta sammanhang. Flera av spörsmålen äro för övrigt icke enbart
dalafrågor utan torde röra förhållanden jämväl i andra delar av riket
samt böra bli föremål för utredning i samband med fastighetsbildningssakkunnigas
och lagberedningens nu pågående arbeten.

Rörande jordägarnas inställning till den ifrågasatta lagstiftningen yttrade
lantmäteristyrelsen följande.

Redan i ansökningen om förordnande av lantmätare till ett av de pågående
laga skiftena i Ore socken (Sunnanhed) ha sökandena begärt, att förrättningen
företoges på det sätt, som erfordras för att fastighets- och lagfartsförhållandena
skulle bli uppordnade som om laga skiftet omfattat byns heminägor.
Distriktslanlmätaren har upplyst, alt jordägarna i dessa Orebyar då
de begärt de nu pågående skiftena överhuvud utgått ifrån att skiftena kunde
verkställas på sagda sätt.

Jordägarna i de lagaskiftade Vänjansbyarna ha genom vederbörande distriktslantmätare
erhållit underrättelse om den av styrelsen ifrågasatta lagstiftningen
för uppordnandet av deras jordförhållanden. Inom de fyra Vänjansskifteslagen
ha den 22 mars 1942 hållits sammanträden för dryftandet
av frågan. Därvid utsågos representanter för att uppvakta vederbörande myndigheter
och framhålla den stora betydelse en förrättning innefattande äganderättsutredning
och sammanläggning skulle få för skifteslagen. Sagda representanter
uppgåvo därefter för chefen för lantmäteristyrelsen, att allmänna
meningen inom skifteslagen var, att förhållandena började bli olidliga
och att något måste göras för att få dem uppordnade. De hade klart för sig
att även jordägarna måste få vidkännas vissa kostnader och besvär, men ville
framhålla, att de varit föregångsmän i fråga örn att låta sina byar undergå
laga skifte och fått bekosta skiftena själva utan annat statsbidrag än till halva
kostnaderna för utflyttningarna, samt att den omständigheten att skiftena
måst utföras utan sammanläggning och med uppdelning av nästan varje
personlig brukningsdel i ett flertal lotter icke berodde av dem utan av då
gällande bristfälliga lagstiftning. De utgingo därifrån och hoppades, att Vänjansbyarna
i det avseende varom nu vore fråga bleve både i lagstiftnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

19

och statsbidragsavseende likställda med de byar, som efter 1925 undergått
eller komme att undergå laga skifte.

I fråga örn utformningen av den nya lagstiftningen örn äganderättsutredning
och sammanläggning anförde lantmäteristyrelsen vidare:

Det skulle ligga närmast till hands, att beträffande de byar som enligt tidigare
lagstiftning undergått laga skifte å allenast hemägorna, inordna äganderättsutredningen
och sammanläggningen såsom ett moment i laga skiften enligt
1932 års lag å de vid de tidigare laga skiftena uteslutna skogsmarkerna,
samt att därutöver bereda möjligheter till lagfart efter skiftet. Gällde det endast
dessa byar, alltså Orebyarna, torde givetvis de erforderliga bestämmelserna
enklast åstadkommas genom ändring i 1932 års lagstiftning därhän, att
villkoret örn att heminägoma skulle ingå i delningen borttoges för laga skiften
å skogsmarken å dessa byar. Emellertid blir ju problemet härigenom icke löst
för Vänjansbyarna där ali mark redan lagaskiftats. Det är med hänsyn härtill
som i promemorian föreslagits, att för båda slagen av de lagaskiftade byarna
äganderättsutredning och sammanläggning skola anordnas som en särskild
fristående förrättning, som jämväl för Orebyarna kan verkställas oberoende
av om laga skifte begärts men i vart fall senast jämsides med sådant skifte.
Det vöre också tänkbart att lösa frågan på skilda sätt eller för Orefallen genom
att i laga skiftena efter hand som de begäras inkoppla åtgärderna i fråga
och för Vänjansbyarna genom särskilda förrättningar. Mot promemorians
förslag i denna del har emellertid erinran icke blivit gjord och styrelsen anser
jämväl, att spörsmålet lämpligen löses på sätt i promemorian föreslagits.

Beträffande bestridandet av kostnaderna för de förrättningar som kunde
komma att verkställas enligt de föreslagna bestämmelserna anförde lantmäteristyrelsen
följande:

Enligt kungörelsen den 30 mars 1935 (nr 84) örn statsbidrag till bestridande
av förrättningskostnaderna vid vissa lantmäteriförrättningar inom Kopparbergs
län gäldas kostnaderna till förrättningsmännen, lösen för kartor och
handlingar jämte kostnaden för införskaffande av handlingar, som erfordras
för skiftets behöriga verkställandet gravationsbevis o. d.), av allmänna medel.
Kostnaderna utgå från förslagsanslaget: Understöd åt jorddelningsväsendet
m. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar. Någon skillnad mellan de
åtgärder, som nu föreslås, och de som redan innefattas i ovanberörda statsbidragskungörelse
torde icke föreligga. Vad beträffar Orefallen skulle ändock
för bestämmandet av delningsgrunden vid de pågående laga skiftena en nära
nog lika grundlig äganderättsutredning vara påkallad, som enligt nu föreslagna
lag skulle föreskrivas. Det är att märka, att delägarna i både Ore- och
Vänjansbyarna varit föregångsmän i så måtto, att de tidigt känt behovet av
laga skiften samt låtit utföra desamma på egen bekostnad. Nu gäller det endast
att bota de brister i skiftena, som förorsakats av att den särskilda dalalagstiftningen
då ännu icke var tillkommen. Det vore näppeligen billigt, örn
delägarna i dessa byar icke skulle få samina bidrag för dessa åtgärder, som
delägare i numera begärda skiften erhålla lill samtliga skifteskostnaderna.
Utan nu antydd möjlighet till statsbidrag torde f. ö. åtgärderna icke komma
till stånd. Det torde emellertid vara ett allmänt intresse av största vikt för
fastighetsredovisningen och ej minst möjligheterna att upplägga nya faslighetsböcker,
alt förhållandena uppordnas. Styrelsen hemställer alltså, att för
de förrättningar, som komma att verkställas enligt den föreslagna lagstiftningen,
kostnaderna lill törni 11 ni ngsmä irnen, lösen för karla och handlingar
jämte kostnaden för införskaffade handlingar, som erfordras för förrättning -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

ens behöriga verkställande, skola gäldas av allmänna medel att utgå av det
under nionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till understöd åt jorddelningsväsendet
m. m., bidrag till jorddelningsförrättningar. Förrättningarna
torde komma att försiggå under en följd av år.

Vid lantmäteristyrelsens skrivelse funnos fogade förslag till dels lag angående
ändrad lydelse av 10 § lagen den 17 juni 1932 (nr 233) med särskilda
bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs
län och dels lag om äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter
inom vissa byar i Kopparbergs län, vilka förslag i väsentliga delar voro
likalydande med de vid promemorian fogade förslagen.

Över lantmäteristyrelsens skrivelse och därvid fogade förslag har utlåtande
inhämtats från länsstyrelsen i Kopparbergs län, vilken i avgivet yttrande tillstyrkt
att förslagen snarast möjligt upphöjdes till lag.

Sedan lantmäteristyrelsen verkställt vissa beräkningar i vad mån en tillämpning
av den föreslagna lagstiftningen skulle föranleda kostnadsökning
för statsverket, har styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 november
1942 i nämnda hänseende anfört följande.

Den närmaste anledningen till styrelsens framställning den 29 april 1942
var att vissa nu pågående laga skiften enligt 1932 års lag å byar i Ore socken,
vilkas heminägor tidigare undergått laga skifte, befunnos icke kunna verkställas
på ett godtagbart sätt utan att möjligheter till tvångssammanläggning
infördes samtidigt som lagfartsfrågan ordnades.

För samtliga de fem byar i Ore socken, vilkas heminägor undergått laga
skifte enligt skiftesstadgan, skulle den särskilda kostnaden i anledning av de
föreslagna lagbestämmelserna bliva omkring 11,000 kronor. Styrelsen har
därvid räknat med erfarenhetssiffror eller 30—35 kronor för kungörelseförfarandet,
sammanläggningen och gravationsbevis samt 15 kronor för ökat utredningsarbete,
allt per storskifteshemman.

För det närvarande pågår emellertid laga skifte å endast två av dessa fem
byar eller Dalbyn och Sunnanhed. Under de närmaste åren lärer något ytterligare
sådant skifte näppeligen komma i gång. För Dalbyn och Sunnanhed
blir efter samma öeräkningssätt motsvarande kostnad 7,000 kronor.

Men än viktigare i detta sammanhang är att märka, att de föreslagna lagbestämmelserna
komma att medföra icke endast särskilda kostnader utan
även kostnadsbesparing, örn lagtillägget icke införes, blir lantmätaren nödsakad
att dela varje persons ägolott mellan de registerfastigheter och delar
av storskifteshemman, som ingå i densamma. Då i Dalbyn finnas 118 och
i Sunnanhed 108 delägare samt envar av dessa torde äga i medeltal 7 fastigheter,
mellan vilka hans ägolott måste uppdelas, förstås lätt vilket omfattande
arbete som sparas därest lagändring sker. Denna sönderdelning måste
utmärkas å kartan och återgivas i delningsbeskrivningen, varjämte lantmätaren
näppeligen kan undgå att å marken utstaka och röslägga skiljelinjerna
mellan en persons olika registerfastigheter. Lantmäteristyrelsen har låtit
verkställa beräkningar rörande de kostnader nämnda arbeten skulle draga.
Beräkningarna ha grundats på erfarenhetssiffror från tidigare verkställda
dalaskiften men hållits i underkant. Därvid har framkommit, att samma
kostnader — även örn man icke räknar med gränslinjernas utmärkande å
marken — skulle för Dalbyn och Sunnanhed tillsammans bli omkring 17,000

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

21

kronor. Denna summa örn 17,000 kronor skall jämföras med ovan angivna
om 7,000 kronor. Endast i fråga om laga skiftena å Dalbyn och Sunnanhed
skulle alltså genom de ifrågasatta lagtilläggen komma att inbesparas minst
10,000 kronor i statsmedel. Det blir proportionsvis samma besparingar i fråga
örn de övriga tre Orebyarna, därest desamma skulle komma att undergå
laga skifte.

Även i fråga om det nu pågående laga skiftet å Östansjö och Östanvik i
öre socken, beträffande vilket inägorna skiftats enligt 1925 års lag, kommer
kostnadsminskning alt ske.

Vad åter angår Vänjansbyarna har styrelsen beräknat, att statens kostnader
för de åtgärder, som föreslås för dessa byar, skulle komma att utgöra
omkring 20,000—30,000 kronor. Efter genomförandet av de föreslagna äganderättsutredningarna,
sammanläggningarna och lagfarternas ordnande komma
betydliga besparingar att göras även för statsverket. Styrelsen syftar därvid
på den förenklade fastighetsbokföringen och redovisningen i jordregistret.
Vid tiden för laga skiftena funnos 630 delägare, för vilka emellertid på
grund av då gällande lagbestämmelser utlades 2,837 ägolotter. Genom verkställda
sekundära delningar har antalet ägolotter därefter ökats. Besparingen
i arbete vid nya fastighetsböckers uppläggande är ju uppenbar, därest detta
arbete får avse omkring 600 upplägg, där lagfarterna samtidigt ordnats, i
stället för nära 3,000 med tilltrasslade inskrivningsförhållanden. För det
fortsatta inskrivningsarbetet måste arbetet givetvis också minskas. Detsamma
gäller jordregistrets förande. I det långa loppet torde därför de angivna kostnaderna
bliva även ur statsekonomisk synpunkt väl använda pengar.

Styrelsen får emellertid även framhålla att enligt lagförslaget det lagts i
Kungl. Majds hand att avgöra, om och när för Vänjansfallen avsedda förrättningar
skola komma till stånd. Skulle ansökning inkomma om förrättning
torde Kungl. Majit alltså kunna, därest de statsfinansiella förhållandena
ej medgiva, att arbetet just då igångsättes, låta anstå med bifall till ansökningen.
Tillgängliga arbetskrafter torde för övrigt icke medgiva, att samtliga
Vänjansbyar på en gång bli föremål för de föreslagna åtgärderna, varför
arbetena torde komma att dragas ut under flera år. Någon anledning från
styrelsens sida att föreslå höjning ä det anslag, från vilket statsbidragen i
fråga skulle utgå, kommer icke att föreligga.

De säregna jordförhåilandena i Kopparbergs län framträda i synnerhet Departement*■
inom de delar av länet, där storskifte verkställts på bekostnad eller med un- ^efen.
derstöd av staten, d. v. s. i stort sett länets norra och mellersta delar. För avhjälpande
av de i dessa trakter rådande invecklade äganderättsförhållandena
och bristerna i lagfartsväsendet ha, såsom förut närmare angivits, genom lagen
den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet
inom vissa delar av Kopparbergs län, den s. k. dalalagen, och lagen samma
dag med särskilda bestämmelser örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs
län, den s. k. särskilda lagfartslagen, införts vissa anordningar för det fall
att laga skifte sker å by till rubbning av storskifte. Dessa bestå däri, att en
fullständig äganderättsutredning beträffande hela byn skall ske vid skiftet, att
i samband med skiftet tvångssammanläggning i princip skall ske så snart
olika fastigheter lia samma ägare, varvid även vissa lättnader i de eljest gällande
villkoren för sammanläggning medgivas, samt att på grundval av skiftet
och äganderättsutredningen elt särskilt lagfartsförfarande med kungöran -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

de anordnas så att praktiskt taget samtliga skiftesdelägare få klara lagfarter
på sina ur skiftet utgående fastigheter. Liknande bestämmelser ha tillämpats
vid de provskiften, som skett enligt lagen den 30 april 1925 rörande vissa laga
skiften inom de på bekostnad eller med understöd av slaten storskiftade delarna
av Kopparbergs län, den s. k. provskifteslagen.

Förutsättningen för att de nämnda anordningarna skola tillämpas är emellertid,
att byn undergår laga skifte och att heminägorna ingå i delningen.
Anledningen till denna begränsning torde ha varit att som ett av de mest
angelägna önskemålen framstod undanröjandet av den rådande ägosplittringen,
vilken särskilt framträdde inom de icke lagaskiftade områdena, och
att med hänsyn därtill de ifrågavarande åtgärderna ansågos böra vidtagas i
ett sammanhang över större områden i anslutning till fastighetsbildande
skiften. Det var därför också naturligt att åtgärderna anknötos till laga
skifte å bys heminägor, vilka äro grundläggande för fastighetsindelningen
inom byn.

Till följd härav äro från tillämpningsområdet för dalalagstiftningens bestämmelser
om äganderättsutredning, tvångssammanläggning och lagfart uteslutna
de byar, där innan 1925 och 1932 års lagstiftning trätt i tillämpning
laga skifte redan verkställts å heminägorna, antingen ensamma eller jämte
viss eller all annan mark i byn. Så är fallet beträffande ett antal i det föregående
närmare angivna byar, de flesta belägna i Ore, Vänjans eller Järna
socknar. Av lantmäteristyrelsen har nu föreslagits, att för de ifrågavarande
byarna möjlighet skulle öppnas för en så att säga retroaktiv tillämpning
av de enligt dalalagstiftningen medgivna anordningarna. Detta avses skola
ske genom att, efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, för dessa
byar verkställas särskilda förrättningar, varvid äganderättsutredning företages
och tvångssammanläggning av fastigheter i samma ägares hand åvägabringas,
varefter särskilt lagfartsförfarande på grundval av äganderättsutredningen
anordnas.

Behovet av bestämmelser av angiven innebörd har främst motiverats därmed,
att vid dessa tidigare laga skiften sammanläggningsinstitutet ännu icke
fanns i vår rätt, varför en delägares andel i olika storskifteslotter, ehuru andelen
utlades som en brukningsdel, kom att rättsligen bestå av skilda fastigheter.
Ej heller blevo lagfartsförhållandena ordnade i samband med laga
skiftet. Behovet av lagstiftningsåtgärder har särskilt aktualiserats genom att
laga skiften nu pågå å skogsmarken till vissa av de ifrågavarande byarna i
Ore socken, och lantmäteristyrelsen har för sin del funnit det ofrånkomligt
att föreslå bestämmelser, som möjliggöra att dylika skiften kunna verkställas
så, att ej blott ägosplittringen häves utan även fördelarna av sammanläggning
och lagfar Isfrågans ordnande vinnas. Att behov av den ifrågasatta
lagstiftningen gjort sig gällande, framgår också av de yttranden som avgivits
i ärendet.

Som skäl för genomförandet av de föreslagna åtgärderna har även framhållits,
att det i och för sig får anses skäligt, att de ifrågavarande byarnas

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

delägare, vilka på egen bekostnad företagit laga skiften å sina heminägor
och på grund av att dylika skiften verkställts uteslötos från förmånerna av
äganderättsutredning, sammanläggning och lagfart, nu beredas motsvarande
förmåner. Vad särskilt angår de byar, där nu laga skiften å skogsmarken
igångsatts, är att märka att dessa skiften i betydande utsträckning verkställas
med bidrag av statsmedel och att det icke skulle innebära ett rätt utnyttjande
av dessa penningmedel, örn skiftena skulle utföras utan att möjlighet finnes
till en sådan rationalisering, som den ifrågasatta lagstiftningen skulle bereda.
Det måste överhuvud taget anses vara av vikt, att varje tillfälle tillvaratages,
som erbjuder sig att befrämja ordnandet av de invecklade förhallandena beträffande
fastighetsväsendet inom Kopparbergs län. Jag vill därför förorda
att en lagstiftning på grundval av lantmäteristyrelsens nu ifrågavarande förslag
genomföres.

Det kunde givetvis, såsom iantmäleristyrelsen framhållit, ifrågasättas att
begränsa lagstiftningen till dem av de ifrågavarande byarna, som icke i sin
helhet lagaskiftats. Härigenom skulle under lagstiftningen inbegripas bl. a.
de byar i Ore socken, där för närvarande laga skifte å skogsmark pågår, men
uteslutas främst de förut angivna byarna i Vänjans socken. Då emellertid
ett motsvarande behov av tillrättaläggande av fastighets- och lagfartsförhållandena
föreligger även i fråga om byar tillhörande sistnämnda kategori, torde
det vara lämpligt att redan nu giva lagstiftningen den allmännare omfattning
som avses i lantmäteristyrelsens förslag. Jag vill i detta sammanhang
framhålla att, såsom lantmäteristyrelsen föreslagit, tillämpning av de ifrågavarande
åtgärderna å de byar, som falla under lagstiftningen, bör bero av
Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Med nyss angivna ståndpunkt
till lagstiftningens omfattning vill jag också ansluta mig till lantmäteristyrelsens
förslag att de äganderättsutredningar, som skola verkställas enligt den
nya lagstiftningen, i lagtekniskt avseende utformas såsom självständiga förrättningar
och sålunda ej konstrueras såsom ett led i ett pågående laga skifte.
Det är emellertid uppenbart, att då fråga är örn byar som icke i sin helhet
lagaskiftats, särskilda förrättningar för äganderättsutredning icke böra anordnas
utan att laga skifte samtidigt verkställes a mark, som undantagits vid
tidigare delning. De byar, beträffande vilka i första hand tillämpning av den
förevarande lagstiftningen kommer i fråga, bliva därför de byar inom Ore
socken, där laga skifte å skogsmark redan igångsatts.

De erforderliga bestämmelserna om äganderättsutredning och sammanläggning
vid nu ifrågavarande förrättningar samt örn lagfart på grundval av
förrättningarna torde, såsom skett i lantmäteristyrelsens förslag, böra i väsentliga
delar utformas i nära anslutning till de nu gällande stadgande^
om motsvarande åtgärder vid laga skiften å heminägor enligt datalagen. Beträffande
förfarandet i övrigt vid förrättningarna synas gällande bestämmelser
om laga skifte kunna i tillämpliga delar tjäna som förebild för regleringen.

För de åtgärder, som innefattas i den ifrågavarande lagstiftningen, skall
enligt lantmäteristyrelsens förslag statsbidrag utgå efter samma grunder som

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

nu gälla för bidrag till förrättningar enligt dalalagen. Detta synes rimligt;
utan möjlighet till statsbidrag torde för övrigt, såsom lantmäteristyrelsen påpekat,
de avsedda åtgärderna icke komma till stånd. Styrelsen har beräknat,
att en tillämpning av den föreslagna lagstiftningen enbart å de byar inom
Ore socken, vilkas lagaskiftande utgjort närmaste anledningen till kravet
på lagstiftningsåtgärder, skulle till följd av därigenom möjliggjorda förenklingar
vid skiftenas verkställande medföra en besparing av statsverkets utgifter
å minst 10,000 kronor, samt att proportionsvis samma besparing skulle
uppkomma beträffande de övriga nu ifrågavarande byarna i Ore socken, därest
dessa komme alt undergå laga skifte. Vad åter angår de förut angivna
byarna i Vänjans socken, vilka redan i sin helhet lagaskiftats, har styrelsen
uppskattat statsverkets kostnader för de föreslagna åtgärderna till omkring
20,000—30,000 kronor men samtidigt framhållit, att efter åtgärdernas verkställande
betydliga besparingar komme att göras även för statsverket genom
den förenklade fastighetsbokföringen och redovisningen i jordregistret. Det
torde fa ankomma pa Kungl. Maj:t — vilkens förordnande i varje särskilt fall
fordras för den föreslagna lagstiftningens tillämpning — att med hänsyn till
tillgång på medel och för förrättningarnas verkställande kvalificerad arbetskraft
avgöra örn och när avsedda förrättningar för dessa byar skola komma
till stånd.

Lantmäteristyrelsen har vidare föreslagit, att dalalagen ändras så att möjlighet
till tvangssammanläggning i samband med skifte öppnas även för de
fall, då laga skifte sker å område som undantagits från tidigare verkställt
laga skifte, vari bys heminägor ingått. Detta förslag har föranletts av nu
pågående laga skifte å skogsmark till Östansjö och östanviks byar i Ore socken,
vilkas inägor skiftats enligt 1925 års provskifteslag, och genom förenklingar
som därigenom skulle kunna ske vid skiftesläggningen, skulle enligt
vad styrelsen uttalat kostnadsminskning för statsverket uppkomma. En lagändring
i denna riktning synes lämplig och torde böra genomföras.

I enlighet med det anförda ha inom justitiedepartementet upprättats förslag
till

1) lag med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och sammanläggning
av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län;

2) lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda
bestämmelser örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län; samt

3) lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda
bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs
län.

Lagförslagen torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet.1

Jag övergår nu till en redogörelse för de särskilda bestämmelserna i förslagen.

Denna bilaga, vilken frånsett viss jämkning av redaktionell natur är likalydande med de
propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

25

Förslaget till lag med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning
oell sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län.

1 §•

I motsvarande paragraf av såväl promemorieförslaget som lantmäteristyrelsens
förslag upptogs bestämmelse att, därest inom de på bekostnad eller med
understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län, i annan
ordning än som stadgas i provskifteslagen eller datalagen, verkställts laga
skifte, däri bys heminägor ingått, Konungen skulle äga, då skäl därtill vore,
förordna att särskild förrättning skulle äga rum för äganderättsutredning
och sammanläggning av fastigheter inom byn. Förrättningsman skulle förordnas
av lantmäteristyrelsen. I fråga om biträde av gode män, kungörelse
och kallelser angående förrättningen och sammanträden under denna samt
förande av protokoll skulle i tillämpliga delar gälla vad om laga skifte är
stadgat.

I promemorian anfördes, att förordnande, som avsåges i paragrafen, torde
böra meddelas successivt, allteftersom personal och medel stöde till förfogande
och intresse visade sig från jordägarnas egen sida. Särskilt det sista
vore av stor betydelse, då ett lyckligt resultat av förrättningarna förutsatte
medverkan av jordägarna. I de fall, då viss del av byn undantagits från laga
skiftet, borde förrättningen dock verkställas senast samtidigt med skifte å
återstoden av byn. Till förrättningsman torde böra förordnas en med länets
jordförhållanden förtrogen lantmätare. Skedde förrättningen samtidigt med
skifte, borde skifteslantmätaren förordnas. Gode män torde böra biträda vid
förrättningen. De vid eventuellt samtidigt pågående skifte tjänstgörande gode
männen borde naturligtvis företrädesvis användas.

Häradshövdingen i Ovansiljans domsaga erinrade i sitt yttrande över promemorian,
att av paragrafen icke tydligt framginge, om det vore avsett att
äganderättsutredning och sammanläggning av ifrågavarande slag skulle kunna
verkställas först efter det sakägare därom gjort ansökan och Kungl. Maj:!
lämnat sitt samtycke till åtgärden, eller om det vore meningen att Kungl.
Maj:t skulle kunna utan ansökan av sakägare, när skäl därtill ansåges föreligga,
förordna om åtgärd av ifrågavarande slag.

Lantmäteristgrelsen har i anledning härav uttalat, att de föreslagna åtgärderna
borde kunna verkställas oberoende av om första initiativet tagits av
fastighetsägare i vederbörande by. Framställning torde kunna göras även av
häradshövdingen eller överlantmätaren eller annan myndighet. Uppenbart
torde emellertid vara, att jordägarna borde höras och att vid beslutet hänsyn
borde tagas till deras önskan. Förelåge icke någon allmän opinion i
byn för att få förhållandena uppordnade, torde förrättning ej heller böra ske.
Såsom i styrelsens skrivelse antoris, rådde emellertid bland jordägarna ett
stort intresse för att åtgärderna snarast bleve verkställda.

Första stycket av förevarande paragraf upptager de allmänna förutsättningarna
för anordnande av särskild förrättning för äganderättsutredning

Deparlemeviechefen.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 152

m. m. Jag kan beträffande dessa förutsättningar i allt väsentligt ansluta
mig till vad lantmäteristyrelsen föreslagit. I lagtexten torde emellertid även
böra angivas, att det tidigare verkställda laga skiftet skall ha avsett rubbning
av storskifte. Någon bestämmelse angående rätt att taga initiativ till förrättning
av nu ifrågavarande art torde, av skäl som lantmäteristyrelsen angivit,
icke böra upptagas i lagen.

Med hänsyn till den betydelse en förrättning enligt den föreslagna lagen
kommer att få synes densamma böra undergå fastställelseprövning i den
ordning som gäller för laga skifte. Stadgande torde jämväl erfordras rörande
besvär över beslut eller åtgärd under förrättningen samt örn talan i fråga om
beloppet av sådana kostnader för förrättningen, som ej bestridas av statsmedel.
Besvär kunna förekomma exempelvis beträffande jäv mot god man. Även
i dessa avseenden torde de angående laga skifte gällande bestämmelserna böra
erhålla motsvarande tillämpning. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att
vid äganderättsutredningen eller senare under förrättningen uppkommande
tvister angående förhållanden, som avses i redogörelsen för äganderättsutredningen,
i överensstämmelse med vad som gäller enligt dalalagen böra
underställas ägodelningsrättens prövning; föreskrift härom har upptagits i
3 § sista stycket.

Rörande verkställandet av äganderättsutredningen och behandlingen av frågor
om sammanläggning av fastigheter böra särskilda bestämmelser upptagas
i lagen. Beträffande förfarandet i övrigt vid förrättningen torde vad
om laga skifte är stadgat böra i tillämpliga delar gälla. Detta är, såsom i lantmäteristyrelsens
förslag avses, fallet i fråga om biträde av gode män, kungörelse
och kallelser angående förrättningen och sammanträden under denna
samt förande av protokoll. Jämväl i vissa andra hänseenden torde bestämmelserna
om laga skifte kunna vinna motsvarande tillämpning. I några avseenden
torde åter i lagen böra upptagas särskilda bestämmelser, avpassade
för nu ifrågavarande förrättningar.

I enlighet med det anförda har i andra stycket av förevarande paragraf
föreskrivits, att i fråga om förfarandet vid förrättningen samt talan mot och
fastställelse av densamma skall, i den mån ej i lagen annorlunda stadgas,
i tillämpliga delar gälla vad om laga skifte är föreskrivet.

Det synes lämpligt att, såsom lantmäteristyrelsen föreslagit, åt styrelsen
anförtros att förordna lantmätare att verkställa förrättning enligt lagen. Bestämmelse
härom har upptagits i paragrafens tredje stycke.

2 §•

I lantmäteristyrelsens förslag saknades bestämmelser rörande karta vid
förrättning enligt den förslagna lagen. Upprättande av sådan torde emellertid
vara nödvändigt, bland annat för erhållande av underlag för äganderättsutredningen.
Några höga fordringar i tekniskt avseende torde dock ej böra
ställas å kartan. Enligt 8 § datalagen skall vid laga skifte, däri bys heminägor
ingå, lantmätaren över område, som från byn avskilts till särskilt skifteslag,
upprätta karta, upptagande vad som finnes nödigt för att tydligt utmärka

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

gällande gränser mellan olika fastigheter eller ägoinnehav, ävensom i anslutning
härtill upprätta beskrivning. Härigenom erhålles en översiktskarta,
som utvisar fastighetsindelningen. Motsvarande bestämmelser torde böra givas
för de nu ifrågavarande förrättningarna. Bestämmelserna torde därvid
icke böra begränsas till områden, vilka höra till byn. Den äganderättsutredning,
som avses skola verkställas vid förrättningen, bör visserligen omfatta
endast till byn hörande fastigheter och de särskilda verkningarna i lagfartshänseende
komma härigenom allenast att avse sådana fastigheter. Det förfarande
med obligatorisk sammanläggning av fastigheter i en ägares hand,
som anordnas under förrättningen, torde emellertid, såsom lantmäteristyrelsen
föreslagit, böra omfatta även fastigheter, som icke höra till byn, under förutsättning
att de ingått i laga skiftet. För att tjäna som underlag vid sammanläggningsfrågornas
behandling torde därför översiktskarta jämte beskrivning
böra upprättas jämväl över område, som icke hör till byn men ingått i laga
skiftet.

I förevarande paragraf har i enlighet med det sagda föreskrivits, att lantmätaren
skall över samtliga till byn hörande områden så ock andra områden,
vilka ingått i laga skiftet, upprätta karta, upptagande vad som finnes nödigt
för att tydligt utmärka gällande gränser mellan olika fastigheter eller ägoinnehav,
ävensom i anslutning härtill upprätta beskrivning. Erforderliga anvisningar
rörande kartan och beskrivningen torde böra meddelas av lantmäteristvrelsen.

3 §•

I promemorieförslaget och lantmäteristyrelsens förslag upptogs under 2 §
den bestämmelsen, att i fråga om äganderättsutredningen, dennas kungörande
och rättsverkningarna därav skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse
föreskrifterna i 9 § dalalagen samt särskilda lagfartslagen. Skyldighet
att söka lagfart skulle inträda ett år efter sista kungörandet, att äganderättsutredning
verkställts.

I promemorian anfördes, att äganderättsutredningen torde helt och hållet
kunna verkställas i de former, som dalalagen föreskreve. Huruvida utredningen
skulle föranleda rättsverkningar i lagfartsavseende, borde liksom enligt
särskilda lagfartslagen avgöras av rätten i varje särskilt fall. Funne rätten,
att sådana rättsverkningar borde tilläggas utredningen, borde föreskrifterna
i särskilda lagfartslagen tillämpas. Den enda särregel, som erfordrades,
torde vara beträffande tiden för inträdet av skyldigheten att söka lagfart.

I yttrande över promemorian ifrågasatte distriktslantmätaren Bertil Hillin,
att äganderättsutredningen icke skulle behöva sträckas längre tillbaka än till
tiden för laga skiftet. Såsom skäl härför åberopades bl. a., att man vid äganderättsutredningar
enligt dalalagen icke gått längre tillbaka än till storskiftesåbon.

Lantmäteristyrclsen har i anledning härav framhållit, att frågan hur långt
tillhaka äganderättsutredningen behövde gå givetvis vore beroende av förhållandena
i varje särskilt fall. Någon fast regel kunde icke givas. Det måste
vid de ifrågasatta förrättningarna alltid vara nödigt att gå tillbaka till tiden

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

för laga skiftet, men det kunde mången gång bliva påkallat att utsträcka
undersökningen till storskiftesåbon.

D.en omständigheten, att särskilda lagfartslagen skall äga tillämpning även
då äganderättsutredning verkställts vid särskild förrättning av nu förevarande
art, synes böra komma till uttryck i nämnda lag. I förslaget till lag angående
tillägg till särskilda lagfartslagen har upptagits stadgande därom. Med
hänsyn härtill torde något stadgande örn äganderättsutredningens rättsverkningar
i lagfartshänseende icke behöva upptagas i nu förevarande lagförslag.

De grundläggande bestämmelserna örn verkställande av äganderättsutredning
vid förrättning enligt förslaget torde böra direkt upptagas i lagen. I
förevarande paragraf ha givits bestämmelser härom i nära anslutning till vad
som föreskrives i 9 § datalagen. Äganderättsutredningen bör, liksom vid laga
skifte å heminägor enligt datalagen, avse samtliga till byn hörande ägor.
Avfattningen av de föreslagna bestämmelserna avviker från nyssnämnda föreskrifter
i dalalagen allenast därutinnan, att särskilt stadgande örn kungörelse
och kallelse rörande sammanträde för behandling av redogörelsen för
äganderättsutredningen icke ansetts erforderligt för nu ifrågavarande fall,
enär alla de ägare, som beröras av utredningen, redan äro att anse såsom
delägare vid förrättningen.

Såsom lantmäterityrelsen framhållit, synes det icke lämpligt att uppställa
en för alla fall gemensam regel om hur långt tillbaka äganderättsutredningen
skall sträckas.

4 §.

Promemorieförslaget liksom lantmäteristyrelsens förslag stadgade i 3 §
att, där laga hinder ej mötte, till byn hörande fastigheter så ock andra
fastigheter, som ingått i laga skiftet, skulle, där de vöre i en ägares hand,
sammanläggas till en fastighet; dock finge sammanläggning ej äga rum,
såframt ägaren bestrede åtgärden och han ej uppenbart saknade fog härför.
I 5 § upptogs vidare bestämmelse, att vid sammanläggningen skulle i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse bl. a. vad som föreskrives i 10 § andra
och tredje styckena dalalagen.

I promemorian framhölls, att 3 § i förslaget liksom 10 § dalalagen angåve,
vilka fastigheter som skulle omfattas av tvångssammanläggningen, men
däremot ej vilka avsages med föreskrifterna örn lättnad i sammanläggningsvillkoren.
Tvångssammanläggning komme enligt förslaget i fråga för alla
fastigheter i byn, även för sådana som icke med någon äga gått in i laga
skiftet, samt dessutom för fastigheter inom andra byar, därest de med någon
— aldrig så obetydlig — äga gått in i skiftet.

De 1 lantmäteristyrelsens förslag upptagna villkoren för tvångssammanläggning
böra kompletteras med kravet att fastigheterna skola av ägaren innehavas
med samma rätt. Vidare torde bestämmelser, motsvarande de i 10 §
andra och tredje styckena dalalagen förekommande, om sammanläggning av
fastigheter, som tillhöra makar var för sig eller innehavas med olika rätt i

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

29

äktenskapet, icke böra meddelas allenast genom hänvisning till nyssnämnda
stadganden i datalagen utan direkt införas i förevarande paragraf.

5 §•

I det i promemorian framlagda förslaget hade 4 § följande lydelse:

I avseende å villkoren för sammanläggning enligt 3 § skola gälla följande
särskilda bestämmelser

1. Har viss del av hyn undantagits från laga skiftet, skall i avseende å
förutsättningarna för sammanläggande av fastighet, som hör till byn, med
fastighet, vilken ingått i skiftet, så anses, som om laga skifte påginge å den
undantagna delen av byn.

2. Till byn hörande fastighet, som ingått i laga skiftet, må sammanläggas
Ped fastighet, som hör till byn, så ock med annan fastighet, vars alla ägor
ingått i skiftet, även om den genom sammanläggningen bildade fastigheten
icke i fråga örn storlek och sammansättning av ägoslag överensstämmer med
vad som föreskrives i 6 § lagen om sammanläggning av fastigheter å landet.

Enligt 5 § skulle vidare vid sammanläggningen tillämpas bl. a. vad som
föreskrives ilig under 3. datalagen.

Till motivering av de föreslagna bestämmelserna i 4 § anfördes i promemorian: De

villkor, som 6 § allmänna sammanläggningslagen ställer för tillstånd
till sammanläggning, äro dels arronderingsvillkoret — att den nybildade fastighetens
ägoskiften skola vara formliga och i förhållande till varandra väl
belägna — dels storleksvillkoret — varmed här förstås att fastigheten skall
ha en sådan storlek och sammansättning av ägoslag, att den lämpar sig att
bestå som särskild fastighet — dels ock registreringsvillkoret — att de fastigheter,
som gå in i sammanläggningen, skola vara upptagna som särskilda
fastigheter i jordregistret. Det sistnämnda villkoret gäller ej örn fastigheterna
gå in i skifte. Under samma förutsättning får arronderingsvillkoret en annan
innebörd, i det att detsamma avser fastigheten, sådan den kan utläggas vid
skiftet. Praktiskt taget blir det eftergivet.

I avseende å dessa tre villkor medgiver 11 § 1 och 2 mom. datalagen vissa
lättnader. Dessa synas böra, såvitt förhållandena medgiva det, också gälla
för den fristående tvångssammanläggningen.

Registreringsvillkoret.

II § 1 mom. dalalagen avser, såvitt av förarbetena framgår (Dalautredningens
betänkande sid. 187), allenast att eftergiva registreringsvillkoret i ett
speciellt fall, nämligen beträffande en till byn hörande fastighet, som har ägor
uteslutande inom område utanför det som skiftas. Och eftergiften gäller endast,
då sådan fastighet skall sammanläggas med fastighet, som går in i skiftet
med åtminstone någon äga, vare sig den senare fastigheten hör till byn
eller ej.

Beträffande övriga fastigheter, som antingen tillhöra byn eller ock, ehuru
de ej göra detta, likväl gå in i skiftet, behöver datalagen icke göra några
undantag från registreringsvillkoret. Dessa fastigheter gå nämligen alla in i
ett fastighetsbildande skifte, och redan på grund härav är registreringsvillkoret
upphävt beträffande dem.

Annat blir förhållandet i nu förevarande fall. Det fastighetsbildande skiftet
är här avslutat och medför alltså icke någon lättnad i registreringsvillkoret.

Emellertid torde det icke finnas något skäl all lätta på detta villkor. Den

30

Kunell. Maj:ts proposition nr 152.

genom skiftet åvägabragta fastighetsindelningen bildar utgångspunkten för
sammanläggningen. Efter skiftet kan naturligtvis en oregistrerad (d. v. s.
icke genomförd) jorddelning ha förekommit. Lagaskifteslotter kunna lia delats
i ideella andelar eller sämjedelats, outbrutna arealer kunna ha försålts
o. s. v. Skulle man i sådana fall eftergiva registreringskravet, bleve följden
säkerligen mycket olycklig. Man skulle få fastigheter, i vilka inginge sämjedelningslotter
och ideella andelar i lagaskifteslotter o. s. v. Man synes därför
böra inom det lagaskiftade området upprätthålla kravet på att endast utbrutna
fastigheter skola få gå in i sammanläggning. Lättnaden i fråga örn
registreringsvillkoret bör därför icke sträckas längre än som skett i 11 § 1
morn. datalagen.

Arronderingsvillkoret.

Arronderingsvillkoret gäller ej inom det område, som undergår laga skifte.
Dalalagen behöver sålunda icke befatta sig med detta villkor i annan mån
än beträffande ägor utanför delningsområdet. Beträffande sådant område
upphäver 11 § 2 mom. datalagen arronderingsvillkoret, därest

den ena fastigheten både hör till byn och går in i skiftet samt

den andra fastigheten antingen också hör till byn — vare sig den går in
i skiftet eller ej — eller ock, oaktat den ej hör till byn, med alla sina ägor
går in i skiftet.

De fall, då arronderingsvillkoret icke är eftergivet på grund av detta moment,
äro:

1) Då båda fastigheterna höra till byn men ingendera av dem går in i
skiftet. I detta fall tillämpas visserligen tvångssammanläggning men gäller
arronderingsvillkoret.

2) Då ingendera fastigheten hör till byn. Därest båda fastigheterna gå in
i skiftet med alla sina ägor, är arronderingskravet redan på grund härav
upphävt. Så fort någon av fastigheterna har en äga utanför skiftet, gäller
emellertid arronderingsvillkoret, alldeles oavsett huruvida denna äga ligger
inom byns från skiftet uteslutna område eller utom byn.

3) Då ena fastigheten hör till byn och går in i skiftet samt den andra icke
hör till byn, går in i skiftet med en äga men har en annan äga utanför delningsområdet,
vare sig denna senare äga ligger i byns uteslutna område eller
utom byn.

4) Då den ena fastigheten hör till byn men ej går in i skiftet samt den
andra icke hör till byn men går in i skiftet vare sig med alla eller endast
med några ägor och vare sig i senare fallet de ägor, som icke gå in i skiftet,
äro belägna inom byns från skiftet uteslutna del eller utom byn. I detta fall
eftergives arronderingsvillkoret icke av 2 mom. i 11 §, men väl torde 1 mom.
i paragrafen medföra en viss lättnad. I detta fall skall nämligen enligt sistnämnda
moment så anses, som om den förra fastigheten gick in i skiftet.
Därest alltså även den senare fastigheten har ägor inom byns från skiftet
uteslutna område, skall man bortse från den omständigheten, att de båda fastigheternas
skiften inom detta område icke ligga lämpligt till i förhållande
till varandra. Har den fastighet, som ej hör till byn, ägor utom byn, gäller
emellertid arronderingsvillkoret beträffande förhållandet mellan dessa ägor
och fastigheternas ägor inom byn.

Vid de nu föreslagna fristående sammanläggningsförrättningarna ligger
arronderingsfrågan annorlunda till, då ju något skifte icke pågår. Beträffande
byar, som i sin helhet lagaskiftats, bör arronderingskravet upprätthållas
i hela sin vidd. I övriga byar bör det upprätthållas beträffande de lagaskiftade
delarna av byn. I fråga om de från laga skiftet uteslutna delarna däremot
bör det eftergivas i samma utsträckning som enligt dalalagen.

Genom den ordalydelse förslaget erhållit har åsyftats att finna en enkel

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

31

gemensam formel för eftergifterna i registrerings- och arronderingsvillkoren.
Undantaget från arronderingsvillkoret har dock i denna formulering blivit
något vidare än enligt dalalagen, i det att undantaget inbegriper också det
fall, att den ena fastigheten hör till byn och går in i skiftet samt den andra
både, ehuru icke hörande till byn, går in i skiftet och bär en äga inom den
från skiftet uteslutna delen av byn. Denna utvidgning, som har mycket liten
praktisk räckvidd, synes vara sakligt motiverad. Har den senare fastigheten
dessutom en eller flera ägor utanför byn, gäller arronderingsvillkoret beträfrande
dem.

Storleksvillkoret. Eftergift av detta villkor har i datalagen gjorts allenast i
11 § 2 mom. Från eftergiften äro uteslutna samma fall som beträffande
arronderingsvillkoret. Härvidlag är att märka, att 1 mom. i paragrafen icke
innehåller något om storleksvillkoret. Detta upprätthålles alltså även i det
fall, då arronderingsvillkoret är eftergivet på grund av 1 mom.

I den föreslagna lagen bör lättnad i storleksvillkoret medgivas i samma omfattning
som i dalalagen.

Lantmäteristyrelsens förslag skilde sig i förevarande avseenden från det som
framlagts i promemorian endast beträffande utformningen av punkten 1 i 4 §.

Denna punkt hade i lantmäteristyrelsens förslag givits den lydelsen, att om
fastighet, som hör till byn, har ägor allenast inom område, som ej ingått i
laga skiftet, i avseende å förutsättningarna för dess sammanläggande med
fastighet, som ingått i skiftet, skall så anses, som om laga skifte å den återstående
delen av byn påginge. Lantmäteristyrelsen har härom anfört, att
omformuleringen av stadgandet skett så att detsamma närmare anslöte sig
till motsvarande bestämmelse i dalalagen. Därigenom bortfölle den utvidgning,
som i promemorian föreslagits beträffande eftergivandet av arronderingsvillkoret.
Detta vore i och för sig praktiskt betydelselöst. Vad som föranlett
styrelsen till omformuleringen vore att den nya formuleringen mera
direkt framhävde den situation, för vilken föreskriften vore avsedd.

De under 1. i 4 § av lantmäteristyrelsens förslag upptagna bestämmelserna Departement».
avse, att vid sammanläggning under nu ifrågavarande förrättningar skulle i c!telenviss
utsträckning eftergivas de enligt allmänna sammanläggningslagen gällande
kraven på utbrytning och registrering av fastighet som ingår i sammanläggningen
samt fordringarna i fråga om den nybildade fastighetens arrondering.
Såsom i promemorian uttalas, torde skäl ej föreligga att medgiva
eftergift i nu nämnda avseenden i fråga om område, som ingått i det tidigare
verkställda laga skiftet å byns heminägor. Någon eftergift bör alltså
icke gälla beträffande de byar, där laga skiftet omfattat all mark inom byn,
såsom fallet varit exempelvis vid de förut omförmälda skiftena i Vänjans
socken. För övriga hithörande byar uppkommer fråga om eftergift allenast
med avseende å den från laga skiftet undantagna marken. Såsom jag förut
framhållit, förutsättes emellertid, att särskild förrättning enligt den föreslagna
lagen skall företagas inom byar av sistnämnda kategori allenast därest samtidigt
laga skifte sker å mark som undantagits från tidigare laga skifte. Till
följd härav komma redan enligt allmänna sammanläggningslagen väsentliga
lättnader i sammanläggningsvillkoren att inträda för fastigheter, vilka ingå i

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

det sålunda pågående skiftet. Vid detta förhållande synes anledning saknas att
i den nu föreslagna lagen upptaga särskilda bestämmelser om eftergift i förevarande
avseenden.

Med stadgandet under 2. i 4 § av lantmäteristyreisens förslag åsyftas, såsom
framgår av den i promemorian lämnade motiveringen, att vid sammanläggning
enligt den föreslagna lagen medgiva undantag från storleksvillkoret,
varmed avses kravet på att den sammanlagda fastigheten skall ha sådan
storlek och sammansättning av ägoslag, att den lämpar sig att bestå såsom
särskild fastighet. Att märka är emellertid, att 6 § första stycket allmänna
sammanläggningslagen, vilket stycke avser sammanläggning utan samband
med laga skifte, icke uppställer något krav på den sammanlagda fastighetens
storlek. De i förevarande hänseenden i paragrafen stadgade fordringarna
torde överhuvud taget vid nu avsedda förrättningar få egentlig betydelse
allenast då fråga är om sammanläggning av fastigheter, som förut icke
blivit vederbörligen utbrutna och ej upptagits i jordregistret. Kravet på utbrytning
och registrering bör emellertid, såsom nyss nämnts, upprätthållas
inom det lagaskiftade området. Endast därest laga skifte samtidigt verkställes,
eftergives detta krav beträffande det område som skiftas. För sådant fall synes
dock det enligt 6 § andra stycket allmänna sammanläggningslagen gällande
storleksvillkoret utan olägenhet kunna upprätthållas. Med hänsyn till
vad nu anförts torde ej heller något stadgande örn eftergift i nu ifrågavarande
avseende böra upptagas i förslaget.

Eftergift från kravet på lagfart för sammanläggning torde, såsom lantmäteristyrelsen
föreslagit, böra medgivas i samma utsträckning som enligt
dalalagen, eller sålunda i fråga örn alla fastigheter som omfattas av kungjord
äganderättsutredning. I förevarande paragraf har upptagits stadgande härom
i anslutning till bestämmelsen i 11 § under 3. dalalagen.

6 och 7 §§.

I 5 § av lantmäteristyreisens förslag upptogs stadgande, att vid sammanläggningen
skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som föreskrives
i 12 § och 13 § första stycket dalalagen.

Departements- De grundläggande bestämmelserna om förfarandet vid sammanläggningen
chefen. synas böra inflyta i den nu förevarande lagen. På grund härav ha i 6 § av
förslaget upptagits bestämmelser, motsvarande 12 § dalalagen, samt i förslagets
7 § ett stadgande, motsvarande 13 § första stycket dalalagen. Beträffande
7 § i förslaget må anmärkas, att karta och beskrivning, som upprättats
enligt 2 §, böra jämte övriga handlingar i ärendet insändas till ägodelningsdomaren.
Särskilt stadgande om uttalande av förrättningsmännen i sådant
fall, som avses i 12 § andra stycket dalalagen, torde icke vara erforderligt
för nu ifrågavarande förrättningar. Ej heller synes anledning föreligga alt i
lagen upptaga någon motsvarighet till stadgandet i 13 § andra stycket dalalagen
örn verkan av att laga skifte inställes, sedan beslut om sammanläggning
meddelats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

33

8 §•

För att erhålla ett klart uttryck för slutresultatet av förrättning enligt den
föreslagna lagen, däri inbegripet under förrättningen meddelat beslut om
sammanläggning av fastigheter, synes lämpligt föreskriva, att lantmätaren
häröver skall upprätta beskrivning. Denna kan anses motsvara delningsbeskrivningen
vid skiften med äganderättsutredning enligt datalagen men behöver
uppenbarligen ej fylla samma krav på fullständighet. Beskrivningen bör
utvisa de fastigheter som utgå ur förrättningen jämte ägarna därav. Utdrag
av beskrivningen kunna därefter tjäna såsom grund för de lagfartsansökningar
som skola göras efter förrättningen. Beskrivningen synes även böra utgöra
underlag för ny registrering i jordregistret av fastigheterna inom byn;
bestämmelser härom torde böra utfärdas i administrativ ordning. Det synes
även lämpligt att åtgärder vidtagas så att nya fastighetsböcker utan dröjsmål
bliva upplagda på grundval av den nya fastighetsindelningen.

I enlighet med det anförda bar i förevarande paragraf, vilken saknar motsvarighet
i lantmäteristyrelsens förslag, upptagits bestämmelse, att sedan
sammanläggningsfrågorna blivit slutligen avgjorda, lantmätaren skall upprätta
slutbeskrivning, i vilken med iakttagande av meddelade beslut om sammanläggning
skall redovisas varje fastighet eller ägoinnehav inom byn jämte
ägaren därav.

Efter upprättandet av slutbeskrivningen bör förrättningen avslutas. Att förrättningen
därefter skall undergå faslställelseprövning i den ordning, som
föreskrives för laga skifte, framgår av bestämmelsen i 1 § andra stycket av
förslaget.

9 §-

Såsom förut anförts, förulsättes att kostnaderna för de nu ifrågavarande
förrättningarna bestridas av statsmedel i enlighet med vad som gäller för
laga skiften med äganderättsutredning enligt dalalagen. Härutöver kunna
emellertid uppkomma vissa kostnader, som skola bestridas av delägarna, såsom
utgifter för hantlangning. Då någon uppskattning av de av en förrättning
enligt lagen berörda fastigheternas ägobelopp icke torde ske vid förrättningen,
kunna bestämmelserna i 17 kap. jorddelningslagen örn fördelning
av skifteskostnader ej tillämpas vid nu ifrågavarande förrättningar. I förevarande
paragraf, vilken saknar motsvarighet i lantmäteristyrelsens förslag,
har upptagits stadgande, att kostnaderna för förrättningen skola, i den mån
de ej bestridas av statsmedel, lördclas i enlighet med vad härutinnan mellan
delägarna överenskommes eller, där sådan överenskommelse ej träffas, efter
vad av förrättningsmännen prövas skäligt.

10 §.

Skyldighet alt söka lagfart enligt särskilda lagfartslagen synes i nu ifrågavarande
läll ej böra inträda förrän förrättningen blivit slutligen fastställd.
Med hänsyn härtill har i förevarande paragraf, vilken saknar motsvarighet i
lantmäteristyrelsens förslag, föreskrivits, att då förrättningen blivit slutligen

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 152. 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

fastställd, domaren i domsagan genast skall underrättas därom. Ett motsvarande
stadgande förekommer i 18 § datalagen.

11 §■

I denna paragraf har upptagits stadgande om rätt för lantmäteristyrelsen
att meddela de ytterligare bestämmelser eller anvisningar rörande verkställande
av förrättning enligt lagen, som kunna finnas erforderliga.

Förslaget till lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 226)
med särskilda bestämmelser örn lagfart inom Yissa delar av Kopparbergs
län.

Av skäl som förut berörts har i en ny paragraf i särskilda lagfartslagen, betecknad
12 §, upptagits bestämmelse, att vad i särskilda lagfartslagen stadgas
skall äga motsvarande tillämpning, där förrättning företages enligt den
föreslagna lagen med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och
sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län, och att
därvid vad i särskilda lagfartslagen sägs örn skifte i stället skall ha avseende
å förrättning som nu nämnts. Detta innebär bl. a., att skyldighet att söka
lagfart inträder sedan förrättningen blivit slutligen fastställd och ett år förflutit
efter sista kungörandet att utredning rörande äganderättsförhållandena
inom byn blivit verkställd.

Förslaget till lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 223)
med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa

delar av Kopparbergs län.

Såsom förut omnämnts stadgas i 10 § första stycket dalalagen i fråga örn
laga skifte till rubbning av storskifte, att om bys heminägor ingå i skifte,
skola, där laga hinder ej möter, till byn hörande fastigheter så ock i skiftet
ingående övriga fastigheter, som äro i en ägares hand och av denne innehavas
med samma rätt, i den uti 12 och 13 §§ stadgade ordning under skiftet
sammanläggas till en fastighet, dock att sammanläggning ej må äga rum, såframt
ägaren bestrider åtgärden och han ej uppenbart saknar fog härför. Enligt
den inom lantmäteristyrelsen upprättade promemorian skulle till detta
stycke fogas ett stadgande av innehåll, att örn heminägorna tidigare undergått
laga skifte, detsamma skulle gälla beträffande fastigheter, som med alla sina
ägor ingå i skiftet.

Till motivering av detta förslag anfördes i promemorian följande.

Inom by, vilkens heminägor lagaskiftats utan att skiftet omfattat byns
samtliga ägor, finnas fastigheter, som bestå uteslutande av ägor inom områden,
som icke gått in i laga skiftet. Två eller flera sådana fastigheter äro i
samma agares hand. Ägaren till dessa fastigheter vid tiden för skiftet av hemmagorna
hade då icke någon fastighet, som gick in i skiftet. Om laga skiftet å

Kanal. Majda proposition nr 152.

heminägorna verkställts såsom s. k. provskifte, lia dessa fastigheter icke blivit
sammanlagda med varandra. Örn skiftet handlagts enligt dalalagen, skulle
fastigheterna visserligen ha omfattats av tvångssammanläggningen, men
måhända lia fastigheterna ej kunnat sammanläggas, enär den fastighet, som
skulle bildas genom sammanläggningen, ej fyllt lagens krav på arrondering.
Det kan också hända, att fastigheter, som vid laga skiftet voro i särskilda ägares
händer, sedermera sammanköpts. Det torde få anses, att beträffande
sådana fastigheter skäl föreligger för tvångssammanläggning i samband med
det senare skiftet.

Anledningen, varför i förslaget tvångssammanläggningen inskränkts till
att avse det fall, att heminägorna förut lagaskiftats. och icke ansetts böra omfatta
också det fall, då dessa ägor uteslutits från skiftet, är att laga skifte på
heminägor utgör förutsättning för äganderättsutredning. Ha heminägorna
lagaskiftats, har sådan utredning verkställts i samband med detta skifte, eller
förutsältes den lia skett vid sådan särskild förrättning, som samtidigt föreslås.
Skulle det senare icke lia skett, utgör skiftet tydligen anledning att föranstalta
därom.

Föreskrifterna i 11 § datalagen under 1. och 2. bliva tillämpliga på det nya
fallet endast så till vida, som enligt dem villkoret örn viss storlek och ägosammansättning
hos den genom sammanläggningen nybildade fastigheten eftergives.

Beträffande tillämpligheten av vad i 11 § under 3. föreskrives märkes följande.

Om äganderättsutredning tidigare verkställts antingen i samband med laga
skiftet å heminägorna eller som fristående förrättning, har registrering skett
och lagfart på grund av utredningen meddelats beträffande samtliga ifrågavarande
fastigheter med undantag allenast av sådana arealfastigheter, som
tillkommit efter år 1896 samt varken utbrutits eller lagfarits (se bilaga till
lantmäteristyrelsens meddelanden 1936: 4, cirkulärserien nr 22, sid. 37). Lagfartsansökan
beträffande dem har emellertid förklarats vilande. Det enda
hinder mot beviljande av lagfarten, som föreligger, utgöres av den omständigheten,
att de icke äro utbrutna.

Stadgandet i 11 § under 3. medför emellertid, att sådan vilandeförklarad
lagfartsansökan ersätter beviljad lagfart, åtminstone beträffande ägare som
redovisats i äganderättsutredningen. Skulle fastigheten därefter ha överlåtits,
måste man nog för sammanläggningen fordra, att nya ägaren sökt lagfart
samt att orsaken, varför lagfart ej beviljats, är allenast, att fastigheten ej utbrutits.

Då åtminstone vid sammanläggning enligt dalalagen arealfastighet, ändå
att den ej utbrutits, kan gå in i sammanläggningen, därest den samtidigt går
in i skifte, skulle den omständigheten, att arealfastigheten ej avstyckats och
ej registrerats, icke hindra sammanläggningen. Sedan sammanläggningen
skett och lott för den sammanlagda fastigheten blivit utlagd vid skiftet samt
detta fastställts, lär arealfastigheten få anses utbruten och lagfartshindret
förty undanröjt.

överlantmätaren i Kopparbcrps län har i sitt till lantmäleristyrelsen avgivna
yttrande över promemorian anfört följande.

Enligt förslaget har för sammanläggningen knutits det villkoret, att fastighets
alla ägor skola ingå i skiftet. Om således beträffande by, vars heminägor
tidigare skiftats, laga skifte sker å allenast en del av den tidigare uteslutna
marken, kan sålunda fastighet, som har ägor jämväl inom den vid det senare
tillfället fortfarande uteslutna marken, icke ingå i sammanläggning. Jag
ställer mig undrande lill det nödvändiga i denna begränsning, särskilt som

•36

Kungl. Maj:t8 proposition nr 152.

Departements chefen.

motsvarande krav ej upprätthållits vid det ursprungliga fastighetsindelande
skiftet. Frågan synes ha betydelse med avseende å önskvärdheten av att kunna
sammandraga skogsfastigheter i så få ägolotter som möjligt. Ett skogsbolag
kan nämligen ha en hel del fastigheter bestående av såväl fäbodeskog
som utskog. Om skiftet begränsas till endast fäbodeskog, förhindras genom
sagda villkor ett önskvärt nedbringande av bolagets ägolotter inom skiftesområdet.

I anledning av överlantmätarens erinran har i lantmäteristyrelsens förslag
till ändrad lydelse av 10 § dalalagen orden »med alla sina ägor» uteslutits ur
förslaget. Lanfmäteristyrelsen har därvid framhållit, att den utvidgning av
möjligheten till tvångssammanläggning, som denna ändring medförde i förhållande
till det i promemorian framlagda förslaget, visserligen bleve mera
vidsträckt än vad överlantmätaren åsyftat med sin erinran, men att då någon
motsvarande eftergift i sammanläggningsvillkoren icke skedde, ändringen icke
torde bliva av praktisk betydelse annat än för de av överlantmätaren omnämnda
fallen.

Lantmäteristyrelsens förslag till ändrad lydelse av 10 § datalagen åsyftar
att öppna möjlighet till tvångssammanläggning av fastigheter i samband med
laga skifte även då sådant skifte sker å område, som undantagits från tidigare
verkställt laga skifte, vari bys heminägor ingått. Denna utvidgning av
datalagen torde böra begränsas till de fall, då det tidigare laga skiftet å heminägorna
förrättats enligt dalaiagen eller provskifteslagen och sålunda äganderättsutredning
redan verkställts. Har laga skiftet å heminägorna skett enligt
äldre rätt, bör äganderättsutredning och i samband därmed sammanläggning
företagas med stöd av den nu föreslagna lagen med särskilda bestämmelser
örn äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter inom vissa
byar i Kopparbergs län.

Med lantmäteristyrelsens förslag torde vidare åsyftas, att bestämmelserna i
11 § dalalagen om eftergift från de eljest gällande villkoren för sammanläggning
i viss utsträckning skulle bliva tillämpliga. Med hänsyn härtill torde de
nya bestämmelserna lämpligen böra upptagas i en särskild paragraf efter 13 §
dalalagen. I fråga örn tillämpligheten av 11 § dalalagen å de med utvidgningen
avsedda fallen bör följande nämnas.

Något utrymme för en motsvarande tillämpning av vad under 1. i 11 §
stadgas föreligger ej, då utvidgningen endast avser fastigheter som ingå i det
pågående skiftet.

Beträffande de fall, som avses i 11 § under 2., torde någon eftergift nu ej
böra göras i fråga örn fastigheter, som ingått i laga skiftet å heminägorna.
Behov av eftergift i förevarande avseende synes föreligga endast där fråga är
örn fastigheter, vilka med alla sina ägor ligga inom områden som undantagits
från nämnda skifte. Sker nu skifte å endast vissa av dessa områden, synes
behov av eftergift föreligga i samma utsträckning som enligt dalalagen. Den
åsyftade begränsningen torde kunna vinnas genom ett stadgande att vad i
11 § 2. föreskrives skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn fastigheter,

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

som icke förut ingått i laga skifte. Såvitt fråga är om dylika fastigheter, skall
alltså eftergift kunna ske vid sammanläggning av en till byn hörande fastighet
med annan sådan fastighet eller med annan fastighet, som med alla sina
ägor ingår i skiftet.

Särskilda lagfartslagens besiämmelser avses ej skola vinna tillämpning vid
de nu ifrågavarande skiftena. Med hänsyn härtill synes ej heller böra lämnas
någon sådan eftergift av kravet på lagfart för sammanläggning, som avses
under 3. i 11 § dalalagen.

Den föreslagna lagstiftningen torde böra träda i kraft dagen efter den, då
lagarna utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Beträffande ändringen
i dalalagen påkallas en övergångsbestämmelse för redan påbörjade
skiften.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över de inom
justitiedepartementet upprättade lagförslagen måtte för det i § 87 regeringsformen
avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Bertil Crona.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 9 mars
1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,
justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 22 februari 1943 tillhandakoimnet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 12 februari 1943, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till dels lag med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning
och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs
län, dels lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med
särskilda bestämmelser örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs lån, dels
ock lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda
bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs
län.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av hovrättsassessorn Sven Romanus.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

159

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 mars 19A3.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf. j

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 9 mars
1943 avgivna utlåtande över de den 12 februari 1943 till lagrådet remitterade
förslagen till lag med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och
sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs lån, lag angående
tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda bestämmelser
örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län samt lag angående tillägg till
lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser örn delning av
jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län och anför därvid följande.
De remitterade förslagen ha av lagrådet lämnats utan erinran.

Såsom jag i anförande till statsrådsprotokollet den 12 februari 1943 uttalade
bör statsbidrag till de förrättningar, som komma att verkställas enligt
den föreslagna lagen med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning
och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län, utgå
efter samma grunder som nu gälla för bidrag till förrättningar enligt dalalagen.
I sistberörda avseende gäller enligt 1 § kungörelsen den 30 mars 1935
(nr 84) örn statsbidrag till bestridande av förrättningskostnaderna vid vissa
lantmäteriförrättningar inom Kopparbergs län, att vid laga skifte till rubbning
av storskifte inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade
delarna av länet av allmänna medel gäldas kostnaden till förrättningsmännen,
lösen för karta och handlingar jämte kostnaden för införskaffade
handlingar, som erfordras för skiftets behöriga verkställande, ävensom
ersättning till särskilt, på grund av stadgandet i 2 kap. 2 § jorddelningslagen
med lantmäteristyrelsens medgivande vid förrättningen anlitat sakkunnigt
biträde. Sagda statsbidrag utgå från det under nionde huvudtiteln anvisade
förslagsanslaget: Understöd åt jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar.
Närmare bestämmelser rörande utbetalandet av ersättning
för kostnader, som avses i 1 § berörda kungörelse, lia meddelats i kungl,
brev den 30 mars 1935. Vidare har Kungl. Maj:t i brev den 15 mars 1940,
elter det ärendet underställts riksdagens prövning, givit särskilda föreskrifter
angående lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden vid

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 152

handläggning av vissa laga skiften enligt dalalagen inom Ove och Mora socknar
av Kopparbergs län.

Vid förrättningar enligt den nu ifrågavarande lagen synes tillkallande av
sakkunnig enligt 2 kap. 2 § jorddelningslagen ej bliva erforderligt. Beträffande
lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden vid handläggning
av de närmast ifrågasatta förrättningarna å Dalbyns och Sunnanheds
byar i Ore socken torde böra gälla samma regler som intagits i kungl,
brevet den 15 mars 1940. Vad åter angår andra förrättningar, som kunna
komma att verkställas enligt den föreslagna lagen, är det nu icke möjligt
att avgöra vilka närmare bestämmelser som kunna bliva erforderliga i fråga
om kostnadernas utbetalande samt lantmäteripersonalens organisation och
avlöningsförhållanden, utan dessa bestämmelser torde bliva beroende av de
förutsättningar, som äro för handen då förrättningarna skola verkställas.

I enlighet med det anförda torde — under förutsättning att riksdagen ej
framställer någon erinran häremot -— vid förrättning enligt den förevarande
lagen med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning och sammanläggning
av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län av allmänna
medel böra bestridas kostnaden till förrättningsmännen, lösen för karta och
handlingar samt kostnaden för införskaffade handlingar, som erfordras för
förrättningens behöriga verkställande, att gäldas från anslaget till Understöd
åt jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar, och
torde Kungl. Majit, efter föredragning av chefen för jordbruksdepartementet,
få meddela de särskilda bestämmelser som kunna finnas erforderliga rörande
utbetalandet av ersättning för sådana kostnader, varom här är fråga, samt
angående lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden, allt
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller för laga .skiften enligt
dalalagen.

Föredraganden hemställer, att de ifrågavarande lagförslagen — förslaget
till lag med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och sammanläggning
av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län efter viss redaktionell
jämkning — måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

430536