Kungl Maj:ts preposition nr 137.

1

Nr 137.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående årligt understöd
åt f. d. vicekonsul i disponibilitet Charles Gustaf
Fredholm; given Stockholms slott den 12 mars 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars
1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Statsrådet Ewerlöf anmäler uppkommen fråga om årligt understöd åt f. d.
vicekonsuln i disponibilitet Charles Gustaf Fredholm och anför vidare.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Fredholm är född den 25 juni 1865 och således 77 år gammal;

att han den 10 december 1892 förordnades till vicekonsul i Konstantinopel;

att han den 30 december 1893 förordnades att tillsvidare biträda med utförandet
av de med drogmanbefatlningen vid beskickningen i Konstantinopel
förenade göromålen;

att han den 13 november 1896 utnämndes till drogman vid nämnda beskickning; Bihang

till riksdagens protokoll 19i3. 1 samt. Nr 137. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

att han delvis i egenskap av tillförordnad chargé d’affaires förestod samma
beskickning under tiderna 12 juli—10 september 1894, 26 juni— 10 september
1896, 12 januari—30 mars samt 2 juli—28 september 1898, 12 juli— 15 oktober
1899, 19 juli 7 oktober 1900, 27 november—12 december 1901 samt 2
juni—21 augusti 1902;

att han den 27 september 1893 förordnades till ombud i det internationella
sundhetsrådet i Konstantinopel och den 27 mars 1896 till ombud i den internationella
kajkommissionen därstädes;

att han den 10 juni 1903 erhöll begärt avsked från befattningarna såsom
drogman vid beskickningen i Konstantinopel och vicekonsul därstädes;

att han den 11 oktober 1907 utnämndes till vicekonsul i Riga med konsuls
namn, heder och värdighet;

att han den 9 oktober 1914 på egen begäran försattes i disponibilitet utan
ratt till exspektansarvode;

samt att han den 30 juli 1930 erhöll begärt avsked från befattningen såsom
vicekonsul i disponibilitet.

I en den 1 juni 1930 dagtecknad skrift anhöll Fredholm hos Kungl. Maj:t
om avsked med vicekonsul pension. Över ansökningen avgav statskontoret
utlåtande, varl framhölls, att enligt bestämmelsen i 3 § andra stycket av
kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänsteman
vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande
verk i fråga om ratt till pension gällde såsom förutsättning för bibehållen
pensionsratt för konsulär tjänsteman, som försatts i disponibilitet, att han
atnjote exspektansarvode eller annan eljest med rätt till pension icke förenad
avlöning av statsmedel till belopp i intetdera fallet understigande det i sagda
ungorelse for den av honom senast innehavda ordinarie befattningen bes
amda pensionsunderlaget. På grund härav och då Fredholm icke åtnjutit
arvode av statsmedel, sedan han den 9 oktober 1914 försattes i disponibilitet,
vöre Fredholm ej berättigad att vid avgången från anställningen i disponibilitet
bekomma någon pension av statsmedel. Under sådana omständigheter
kunde statskontoret ej heller anse anledning förefinnas att söka genom framställning
till riksdagen utverka pension av statsmedel åt Fredholm Den 30
juh !930 beslöt Kungl. Mart, att den av Fredholm gjorda ansökningen icke
skulle föranleda till någon åtgärd.

Därefter anilon Fredholm i en till ministern för utrikes ärendena den 8
augusti 1930 avlåten skrift, att frågan om beredande av pension åt honom
matte upptagas till förnyad prövning. Statskontoret avgav häröver utlåtande,
van uttalades, att den omständigheten, att Fredholm under visst antal år
såsom ordinarie tjänstemän erlagt pensionsavgifter, icke i och för sig syntes
u gora något skal for att bereda honom pension. En i statens tjänst anställd
ordinarie befattningshavare vore i regel skyldig erlägga pensionsavgifter, men
pension utgmge icke, därest vederbörande erhållit avsked, innan skyldighet
för honom inträtt att avgå från tjänsten. Såvitt statskontoret hade sig bekant
hade pension utverkats åt befattningshavare som avgått, innan sådan skyldighet
mtratt, endast i de fall, då vederbörande i anledning av sinnessjukdom

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

3

eller höggradig neurasteni icke kunnat bedöma följderna av ett avskedstagande.
På grund härav och då den omständigheten, att Fredholm vid avsked
från befattning å ordinarie stat blivit försatt i disponibilitet, icke syntes
utgöra anledning alt åt honom utverka pension, hemställde statskontoret,
att den gjorda framställningen ej måtte föranleda någon åtgärd. Genom
skrivelse från utrikesdepartementet den 12 september 1930 erhöll Fredholm
underrättelse om att utrikesministern ej funnit sig i stånd att vidtaga någon
åtgärd för att tillmötesgå Fredholms framställning.

Genom beslut den 14 oktober 1938 fann Kungl. Maj.t, efter hörande av
statskontoret, en av Fredholms hustru Eva Fredholm gjord framställning
om beredande av pension åt honom ej föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Med anledning av framställningar från Fredholm om understöd beslöt
Kungl. Maj:t den 24 januari 1941, att till honom finge utbetalas ett understöd
av 90 kronor för månad att utgå under tiden 1 januari—30 juni 1941. I
anledning av ytterligare framställningar från Fredholm om understöd medgav
Kungl. Maj:t vidare den 26 september 1941, att till honom finge utgå ytterligare
ett belopp av 540 kronor, att utbetalas med 90 kronor för månad under
tiden 1 juli—31 december 1941.

I en vid 1942 års riksdag inom första kammaren väckt motion (nr 43) hemställdes,
att riksdagen måtte besluta bevilja Fredholm en årlig pension till
det belopp, som kunde anses skäligt. Riksdagen (skr. nr 88) beslöt, att motionen
ej skulle föranleda till någon riksdagens åtgärd. Den åberopade därvid
innehållet i bankoutskottets utlåtande (nr 13) i anledning av motionen. Däri
uttalades, att det med hänsyn till de i ärendet föreliggande omständigheterna
syntes utskottet, att skäl talade för en välvillig behandling av det i motionen
väckta yrkandet om en pension av statsmedel åt Fredholm. Vid bedömandet
av denna fråga borde enligt utskottets mening ett visst avseende fästas vid det
förhållandet, att enligt vad som framginge av ett utav utländsk läkare utfärdat
intyg Fredholm vid tiden för sitt avskedstagande ur statstjänst lidit av höggradig
neurasteni i förening med själslig depression. Huruvida delta sjukdomstillstånd
varit av så allvarlig beskaffenhet, att Fredholm på grund av
detsamma varit ur stånd att överblicka konsekvenserna av sitt avskedstagande,
undandroge sig utskottets bedömande. Såsom statskontoret framhållit,
hade det emellertid tidigare förekommit, att pension utverkats åt befattningshavare
i sådana fall, då vederbörande till följd av sinnessjukdom eller höggradig
neurasteni icke kunnat bedöma följderna av ett avskedstagande. Enligt
utskottets mening syntes med hänsyn bland annat till berörda läkaruttalande
frågan örn beredande av pension åt Fredholm böra upptagas lill förnyat
övervägande. Utskottet vore likväl icke berett att i dåvarande läge taga
initiativ till en framställning till riksdagen i motionens sylte. Utskottet vore
nämligen av den uppfattningen, att pensionsfrågan borde föreläggas riksdagen
först efter en förnyad prövning av Kungl. Majit. Därest härvid förutsättningar
skulle befinnas vara för handen för beviljande av ett årligt understöd
åt Fredholm, syntes det kunna ifrågasättas att, intill dess beslut
därom förelåge, Fredholm erhölle tillfälligt understöd enligt samma grunder
som under år 1941.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

Före draganden.

Genom beslut den 27 mars 1942 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Fredholm
må tills vidare från och med den 1 januari 1942 utbetalas fortsatt understöd
av 90 kronor för månad.

Över vad bankoutskottet i nämnda utlåtande anfört angående pension åt
Fredholm har statskontoret den 19 maj 1942 avgivit infordrat utlåtande.
Statskontoret har däri framhållit, att av den i bankoutskottets utlåtande lämnade
redogörelsen över tidigare framställningar örn pension åt Fredholm
framginge, att statskontoret i sina över dessa ansökningar avgivna utlåtanden
förklarat sig icke kunna tillstyrka åtgärder i syfte att bereda pension åt
denne. Med anledning av bankoutskottets förslag om upptagande till förnyad
prövning av sagda pensionsfråga uttalade statskontoret, att i den motivering,
som i utskottsutlåtandet anförts för detta förslag, icke hade framförts några
omständigheter, som icke varit för statskontoret kända vid ämbetsverkets
handläggning av de tidigare pensionsansökningarna. Icke heller hade, såvitt
framginge av utskottsutlåtandet, i förevarande pensionsfråga i övrigt inträtt
sådana ändrade förhållanden, som kunde föranleda statskontoret att frångå
sin tidigare intagna ståndpunkt. Enligt statskontorets mening borde därför
det förnyade övervägandet av frågan icke föranleda till någon Kungl. Maj:ts
åtgärd.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter anser jag
mig kunna förorda, att förslag förelägges riksdagen om beredande åt Fredholm
av ett årligt understöd av statsmedel, vilket synes böra bestämmas till
1,200 kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt vanliga grunder. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Maj:! måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. vicekonsul i disponibilitet Charles Gustaf Fredholm
må, räknat från och med den 1 januari 1943, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära ett årligt understöd av 1,200 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Birger Öhman.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Sonel''.

431008