Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

1

Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225)
med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning
med spritdrycker och vin, m. m.; given Stockholms
slott den 5 mars 1943.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda
bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr 463)
om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda
bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin; samt

3) lag om fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 234) med tillägg
till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt
territorialvatten.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Hihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 134.

1

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

F ö r s 1 a g
till
Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda
bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin.

Härigenom förordnas, att lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser
angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, vilken lag med
däri enligt lagarna den 4 juni 1926 (nr 148), den 1 juni 1928 (nr 145), den
12 maj 1933 (nr 188) och den 10 juni 1938 (nr 264) vidtagna ändringar gäller
till och med den 30 juni 1943, skall äga fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1948.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr 463)
om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med
särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med
spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, att lagen den 27 november 1925 om utsträckt tilllämpning
av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående
olovlig befattning med spritdrycker och vin, vilken förstnämnda lag,
med däri enligt lagen den 12 maj 1933 (nr 189) vidtagen ändring, jämlikt
lag den 10 juni 1938 (nr 265) gäller till och med den 30 juni 1943, skall äga
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1948.

Kungl. Majlis proposition nr 134.

3

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 231) med tillägg
till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker
och vin till svenskt territorialvatten.

Härigenom förordnas, att lagen den 31 maj 1935 med tillägg till gällande
bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten,
vilken jämlikt lag den 10 juni 1938 (nr 266) gäller till och med den
30 juni 1943, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1948.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 februari
1943.

N ärvarand e:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen
för justitiedepartementet anmäler chefen för .finansdepartementet, statsrådet
Wigforss, fråga om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225)
med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker
och vin, m. m. samt anför därvid.

Från början av 1920-talet fram till krigsutbrottet hösten 1939 har spritsmugglingen
till Sverige haft en, särskilt inom vissa delar av landet, betydande
omfattning. Detta förhållande har föranlett motåtgärder av skilda
slag från statsmakternas sida. Sålunda har man bland annat genomfört en
särskild strafflagstiftning mot spritsmuggling och genom överenskommelser
med främmande makter har man sökt hindra den olovliga införseln av spritdrycker
till riket.

Vad angår strafflagstiftningen meddelades till en början i lag
den 8 juni 1923 (nr 147) örn straff för olovlig varuinförsel vid sidan av föreskrifter,
som avsågo smuggling i allmänhet, även särskilda straffbestämmelser
rörande spritsmuggling. Och genom en samma dag utfärdad lag (nr 148)
angående förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker och vin till svenskt
territorialvatten stadgades förbud mot att med farkoster av mindre nettodräktighet
än 120 ton införa dylika drycker till svenskt territorialvatten.

Dessa bestämmelser visade sig emellertid icke vara tillräckligt effektiva;
de ersattes därför redan nästföljande år av en skärpt och utvidgad lagstiftning
i ämnet. Genom lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser
angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, den
s. k. spritinförsellagen, meddelades sålunda strängare straffbestämmelser för
smuggling av rusdrycker och förbjöds införsel av dylika drycker till svenskt
territorialvatten med farkoster av mindre nettodräktighet än 250 ton. Vidare
stadgades i lagen straff för skilda slag av olovlig befattning med å ena sidan
insmugglade rusdrycker och å andra sidan rusdrycker, som olovligen tillverkats
eller olovligen renaturerats. Slutligen upptogos i spritinförsellagen
bland annat särskilda bestämmelser örn förverkande, vilka förut haft sin

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

plats i en den 22 juni 1921 utfärdad förordning (nr 364) angående rusdryckers
förverkande i vissa fall.

Den nya lagen, som i vissa, huvudsakligen processuella, delar hänvisade
till varuinförsellagen, avsågs skola erhålla provisorisk karaktär och gällde
till en början endast till och med den 30 juni 1926. Enligt särskilt stadgande
sattes varuinförsellagen — försåvitt densamma .icke på grund av nyssnämnda
hänvisningar alltjämt vore att tillämpa — i fråga om smuggling
av spritdrycker och vin ur kraft för den tid spritinförsellagen skulle gälla.

Spritinförsellagen erhöll emellertid sedermera gång efter annan fortsatt
giltighet. Sålunda förordnades örn förlängning genom lag den 4 juni 1926
(nr 148) för tiden till och med den 30 juni 1928, genom lag den 1 juni 1928
(nr 145) för tiden till och med den 30 juni 1933, genom lag den 12 maj
1933 (nr 188) för tiden till och med den 30 juni 1938 samt genom lag den
10 juni 1938 (nr 264) för tiden till och med den 30 juni 1943. I samband
härmed genomfördes varje gång vissa ändringar i spritinförsellagen; bland
annat skärptes straffbestämmelserna år 1928 och vidgades år 1933 förbudet
mot införsel till svenskt territorialvatten, så att det kom att avse farkoster av
mindre nettodräktighet än 500 ton.

Genom spritinförsellagen blev det straffrättsliga ingripandet mot spritsmugglingen
i hög grad skärpt. Emellertid framhölls vid lagens tillkomst,
att full effektivitet i bekämpandet av den olovliga spritinförseln knappast
stöde att vinna med mindre överenskommelse träflades staterna emellan att
ömsesidigt stödja varandra i denna kamp. En sådan överenskommelse ansågs
närmast böra gå ut på dels åtgärder i syfte att genom kontroll å utförseln
av rusdrycker från ett land hindra tillförseln därav till ett annat,
dels ömsesidigt erkännande av varje stats rätt att jämväl utanför sin territorialvattensgräns
undersöka och beslagtaga smuggelfartyg.

Ett dylikt internationellt samarbete har sedermera kommit
till stånd på grundval av en mellan samtliga Östersjöstater ävensom Norge
den 19 augusti 1925 avslutad konvention, den s. k. Helsingforskonventionen.1

Denna konvention, vilken ratificerades av Finland, Norge och Sverige
år 1925 samt av övriga konventionsstater under åren 1926, 1927 och 1929, avsåg
åtgärder mot smuggling av alkoholvaror — den gemensamma benämningen
å spritdrycker ävensom viner om mer än 18 volymprocent alkohol —
samt innehar bland annat följande. Alkoholvaror skulle icke fran något av
konventionsländerna få utföras med fartyg av mindre nettodräktighet än 100
registerlon, såvida icke vore fråga örn maskindrivet fartyg i reguljär linjefart.
För utförsel av alkoholvaror med fartyg av fördragsslutande stats
nationalitet och av mindre nettodräktighet än 500 registerton skulle erfordras
särskilt tillstånd av myndighet i fartygets hemland. De fördragsslutande staterna
förpliktade sig, var och en, att icke göra någon invändning mot att
annan fördragsslutande stat tillämpade sina egna nationella lagar i Daga
örn fartyg, som uppenbarligen sysslade nied smuggling och anträffades inom

1 Sveriges överenskommelser med främmande makter 1925: 3f>.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

en zon, sträckande sig 12 sjömil från kusten eller därutanför belägna yttersta
skär.

För Sverige ledde Helsingforskonventionen till utfärdandet den 27 november
1925 av dels en lag (nr 463) om utsträckt tillämpning av spritinförsellagen,
dels ock två kungörelser (nr 464 och 465), innehållande den ena föreskrifter
angående lagens ikraftträdande och den andra särskilda bestämmelser
örn utförsel från riket av rusdrycker.

Den nya lagen, som skulle gälla till och med den 30 juni 1926, stadgade i
huvudsak, att om spritdrycker med fartyg av mindre nettodräktighet än 250
ton införts till farvatten, som läge utanför svenska territorialvattensgränsen
och sträckte sig intill 12 sjömil från svenska kusten eller därutanför belägna
yttersta skär, samt av omständigheterna uppenbarligen framginge att syftet
med fartygets uppehåll i nämnda farvatten vore att företaga eller främja
olovlig införsel av dryckerna till riket, skulle detta anses såsom olovlig införsel
till svenskt territorialvatten. Lagen skulle emellertid icke tillämpas med
avseende å fartyg av främmande nationalitet med mindre Konungen förordnade
därom.

Enligt kungörelsen angående ikraftträdandet av 1925 års lag skulle lagen
träda i kraft den 24 december 1925 och, såvitt anginge fartyg av främmande
nationalitet, tillsvidare äga tillämpning allenast å fartyg av finsk och norsk
nationalitet.

Kungörelsen med särskilda bestämmelser om utförsel från riket av rusdrycker
innefattade stadganden, som voro erforderliga för att uppfylla de
genom Helsingforskonventionen åtagna förpliktelserna i fråga örn dylik utförsel.
Jämväl denna författning trädde i kraft den 24 december 1925 och
erhöll, såvitt angick fartyg av främmande nationalitet av nettodräktighet
från och med 100 till 500 registerton, till en början tillämpning allenast å
fartyg av finsk och norsk nationalitet.

Genom förut omförmälda lagar av den 4 juni 1926 (nr 148) och den 1 juni
1928 (nr 145) förlänades jämväl 1925 års lag fortsatt giltighet i enahanda
ordning som tidigare angivits i fråga örn spritinförsellagen. Genom lag den
12 maj 1933 (nr 189) förordnades att 1925 års lag skulle äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1938, och i samband därmed genomfördes den
ändringen, att lagen gjordes tillämplig å fartyg av mindre nettodräktighet än
500 ton i stället för såsom tidigare å fartyg om mindre än 250 ton. Slutligen
förordnades genom lag den 10 juni 1938 (nr 265) att 1925 års lag skulle äga
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1943.

Att 1925 års lag och omförmälda bestämmelser angående utförselkontrollen
till en början erhöllo tillämpning, förutom å svenska fartyg, allenast å
fartyg av finsk eller norsk nationalitet sammanhängde med, att Helsingforskonventionen,
enligt vad förut angivits, först ratificerades av Finland, Norge
och Sverige. Allteftersom ratifikation tillkom jämväl från de övriga konventionsstaternas
sida, förordnades emellertid genom särskilda kungörelser, att
1925 ars lag och kungörelsen med särskilda bestämmelser örn utförsel från
riket av rusdrycker skulle, kungörelsen i vad den avsåge utförsel med fartyg

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

av nettodräktighet från och med 100 till 500 registerton, äga tillämpning
jämväl å fartyg, tillhörande dessa stater.

Den omständigheten att Helsingforskonventionen i fråga om fartyg av nettodräktighet
från och med 100 till 500 register ton föreskrev utförselkontroll
endast såframt fartyget tillhörde någon av de fördragsslutande staterna, visade
sig ägnad att i hög grad förringa värdet av konventionen; den illegala
trafiken kunde sålunda i stor utsträckning fortgå med hjälp av fartyg avannan
nationalitet.

För att undanröja detta missförhållande hade under tiden töre krigsutbrottet
hösten 1939 vidtagits ytterligare åtgärder i konventionens syfte. I
Tyskland hade sålunda utfärdats särskilda bestämmelser till förebyggande
av illegal spritexport. Efter förhandlingar på svenskt föranledande hade
vidare exporten sjöledes av sprit från Polen och Danzig underkastats särskilda
bestämmelser, innebärande, förutom annat, att utförselkontroll utan
undantag skulle äga rum beträffande fartyg om mellan 100 och 500 ton.
Slutligen hade mellan Sverige och Finland, å ena, samt Estland, å andra
sidan, träffats en överenskommelse av innebörd bland annat, att jämväl den
estniska regeringen skulle anordna utförselkontroll efter i stort sett samma
grunder som i Polen och Danzig, dock att denna kontroll skulle gälla även
fartyg örn mer än 500 registerton samt omfatta jämväl landväga utförsel.

Utöver vad nu berörts ha mellan Sverige, å ena, samt Finland och Danmark,
å andra sidan, avslutats särskilda överenskommelser i syfte att för
spritsmugglingens bekämpande få till stånd ett närmare samarbete mellan
respektive länders bevakningspersonal. En dylik överenskommelse,
avseende gemensam bevakning genom finsk och svensk personal
i vattenområdet mellan Sverige och Åland, träffades med Finland den 29
december 1933,1 och en överenskommelse örn motsvarande åtgärder från
svensk och dansk sida i fråga örn de båda ländernas territorialvatten i Öresund
och i vissa delar av Kattegatt och Östersjön avslutades med Danmark
den 28 oktober 1935.2

Närmast med anledning av förstnämnda överenskommelse utfärdades den
23 mars 1934 en lag (nr 53) om rätt för Konungen att meddela föreskrift örn
utländsk bevakningspersonals likställdhet i vissa fall med svenska tulltjänstemän;
och med stöd av denna lag utfärdades sedermera särskilda kungörelser
av den 3 april 1934 (nr 65) och den 24 januari 1936 (nr 13) med föreskrifter
i anledning av de nu omförmälda överenskommelserna. Enligt dessa
kungörelser äger — örn än med vissa betydelsefulla inskränkningar finsk
respektive dansk bevakningspersonal samma rätt att å ifrågavarande vattenområden
verkställa beslag, som enligt spritinförsellagen samt lagen örn utsträckt
tillämpning av nämnda lag tillkommer svenska tulltjänstemän.

1 Sveriges överenskommelser med främmande makter 1934:1.

■j » „ 1936:2.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Enahanda syfte, som man genom nyss berörda åtgärder velat tillgodose,
kan i viss mån sägas ligga till grund jämväl för en den 31 maj 1935 utfärdad
lag (nr 234) med tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av
spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten. Angående innebörden av
denna lag må anmärkas följande.

Förut har angivits, att spritinförsellagen stadgar förbud mot införsel av
spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten med farkost av mindre nettodräktighet
än 500 ton. Undantag från förbudet medgives emellertid beträffande
viss genomfart i Öresund, safrand av omständigheterna uppenbarligen
framgår, att de medförda dryckerna icke äro avsedda att olovligen införas
till riket. Under sistnämnda förutsättning skall, då förbudet eljest övertrades,
straff ådömas enligt en lindrigare straffskala, varjämte befrielse medgives
från eljest stadgad förverkandepåföljd. Det bar anmärkts såsom otillfredsställande,
att dessa undantagsbestämmelser kunde vinna tillämpning
även beträffande smugglarfartyg, nämligen i de fall, då dessa riktade sin
verksamhet mot annat land än Sverige. Särskilt har bestämmelsernas avfattning
ansetts ägnad att valla svårigheter när åtgärderna för spritsmuggUngens
bekämpande toge formen av samverkan mellan Sverige och dess
grannländer. Genom 1935 års lag har fördenskull föreskrivits, att berörda
undantagsbestämmelser, i den mån Konungen så förordnar, icke skola äga
tillämpning vid införsel till område inom territorialvattnet, i fråga om vilket
avtal med främmande stat örn gemensam bevakning för bekämpande av
olovlig införsel av alkoholvaror träffats, med mindre av omständigheterna
tillika uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro eller varit avsedda att
olovligen införas till den stat, med vilken avtalet ingåtts.

Förordnande, som avses i 1935 års lag, har i anslutning till avtalet med
Danmark meddelats beträffande den del av territorialvattnet, där bevakningen
skall ombesörjas gemensamt av svensk och dansk personal. Bestämmelser
härutinnan återfinnas i den förenämnda kungörelsen av den 24 januari
1936.

1935 års lag gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1938, men genom
lag den 10 juni 1938 (nr 266) utsträcktes giltighetstiden till och med
den 30 juni 1943.

Under erinran därom, att giltighetstiden för spritinförsellagen samt lagarna
den 27 november 1925 (nr 463) och den 31 maj 1935 (nr 234) utginge
den 30 juni 1943, vid vilket förhållande fråga torde uppkomma örn
avlatande av proposition till 1943 ars riksdag rörande förlängd giltighet
av ifrågavarande lagstiftning, anmodades generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
i särskilda skrivelser den 4 februari 1943 att avgiva yttrande, huruvida
ändringar i förevarande lagstiftning funnes erforderliga samt huruvida
en förlängning syntes böra begränsas att avse viss angiven tid.

Med anledning av remissen lia ämbetsverken därefter inkommit med yttranden
i ärendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

9

Vad fdrst beträffar frågan, huruvida en särskild 1 a g s tidningar
erforderlig på förevarande område jämväl efter
den 30 juni 194 3, har generaltullstyrelsen uttalat, att den yrkesmässigt
bedrivna spritsmugglingen torde i det allra närmaste ha upphört efter
krigsutbrottet. På grund av ovisshet örn spritsmugglingens omfattning efter
kriget ansåge generaltullstyrelsen, att ifrågavarande tre lagar borde erhålla
förlängd giltighet samt att giltighetstiden borde begränsas till fem år.

Kontrollstyrelsen har såsom sin uppfattning anfört, att de skäl, som år
1938 åberopades för anordningen att giva den avsedda lagstiftningen fortsatt
provisorisk giltighet, alltjämt gällde. De abnorma förhållanden, som
uppstått genom det pågående kriget, erbjöde enligt kontrollstyrelsens åsikt
näppeligen någon gynnsam utgångspunkt för skapandet av en lagstiftning
av mera varaktig natur och avpassad för normala förhållanden. Kontrollstyrelsen
hemställde därför, att Kungl. Maj:t ville Vidtaga åtgärder för att
nämnda tre lagar måtte erhålla fortsatt giltighet efter den 30 juni 1943,
lämpligen för en tid av fem år.

Vad härefter angår frågan örn ändringar i förevarande
lagstiftning har generaltullstyrelsen i sitt yttrande meddelat, att några
tillägg till eller ändringar i nämnda tre lagar enligt styrelsens mening icke
för närvarande vore erforderliga.

Kontrollstyrelsen har uttalat, att — så långt styrelsens erfarenhet sträckt
sig —- inga andra ändringar syntes erforderliga än att dels bestämmelsen i
11 § 2 mom. spritinförsellagen borde skärpas, så att i fråga om olovligt åtkommen
motbokssprit förverkande inträdde, oavsett huruvida spriten uppenbarligen
vore avsedd att olovligen avyttras eller ej, och dels straff borde stadgas
för innehav av sådan sprit under de i nyssnämnda lagrum angivna
förutsättningarna.

Såsom motivering för ändringsyrkandena har kontrollstyrelsen anfört, att
den yrkesmässiga olaga hantering, som avsåge att förse de från utminuteringen
av spritdrycker avstängda med dylika drycker, numera alldeles övervägande
inriktat sig på motbokssprit. Detta utbyte av insmugglad eller lönnbränd
vara mot motbokssprit hade med nu gällande straff och beslagsregler gjort
beivrandet avsevärt vanskligare. Straffskalorna i fråga örn olovlig försäljning
eller olovlig överlåtelse i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning vore
väsentligt lindrigare än straffskalorna i 1926 års brännvinstillverkningsförordning
samt 1924 års lag angående olovlig befattning med spritdrycker och
vin. Bevisningen vore därjämte avsevärt svårare, då den icke kunde tillgodogöra
sig innehavet som straffgrund och endast sällan som grund för
förverkande.

Under hänvisning till bevissvårigheterna i föreliggande fall har kontrollstyrelsen
vidare föreslagit, alt innehav av olovligen åtkomna spritdrycker hos
den, som tidigare dömts för förseelse mot 7 kap. 1 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
eller jämlikt motsvarande bestämmelser i de författningar,
som enligt 2 mom. i samma § vore iterationsgrundande vid olaga rusdrycks -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Departements

chefen.

försäljning, eller för brott, som avses i 1 § 1 mom. tredje stycket, 1 § 4 moni.,
5 § 1 mom. tredje stycket eller 10 § 1 moni. tredje stycket i spritinförsellagen,
borde erhålla karaktären av legalpresumtion om överlåtelsesyfte, dock med
rätt för den tilltalade att motbevisa denna legalpresumtion.

Den olovliga införseln av spritdrycker och vin till riket torde praktiskt taget
ha upphört i och med krigsutbrottet hösten 1939. Förhållandena kunna
emellertid i händelse av fred snabbt ändras och en särskild lagstiftning på
ifrågavarande område kan därför icke undvaras. Å andra sidan kan icke
nu förutses, vilken omfattning eller vilka former den olagliga hanteringen
kan komma att taga, och det synes därför icke lämpligt att nu tillskapa en
lagstiftning av mera varaktig natur. Jag får under sådana förhållanden
föreslå, att den gällande lagstiftningen erhåller förlängd giltighet under ytterligare
fem år eller alltså till och med den 30 juni 1948.

Vad angår kontrollstyrelsens hemställan om skärpning av de i spritinförsellagen
upptagna bestämmelserna örn förverkande av spritdrycker och vin
samt om införande av straff i vissa fall för olovligt innehav av motbokssprit
vill jag erinra örn att dessa frågor voro föremål för statsmakternas
prövning år 1938, då spritinförsellagen senast erhöll förlängd giltighet. Såsom
framgår av propositionen nr 242 till 1938 års riksdag (s. 20) framhöll jag
då, att en lagändring av här ifrågasatt slag måste föregås av närmare utredning
och att denna lämpligen — såsom föreslagits i en departementspromemoria
— borde komma till stånd i samband med en allmän överarbetning av
rusdrycksförfattningarnas straffbestämmelser. Då omständigheterna hittills
icke föranlett en sådan allmän överarbetning, har förenämnda utredning ej
heller verkställts. Även örn samhällets behov av maktmedel mot den olovliga
befattningen med motbokssprit numera ökat, är jag därför icke beredd
att nu framlägga förslag till ändring i spritinförsellagen i de av kontrollstyrelsen
påtalade hänseendena.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till

1:°) lag örn fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda
bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

2:o) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr
463) om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda
bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;
samt

3:o) lag om fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 234) med tillägg
till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt
territorialvatten.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Lennart Hammarskiöld.

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 134.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 5 mars
1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,
justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 2 mars 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll över
finansärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 26 februari
1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förlag
till dels lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda
bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin
dels lag angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr 463)
örn utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda
bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin dels ock
lag örn fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 234) med tillägg till
gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt
territorialvatten.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av
t. f. byråchefen för lagärenden i finansdepartementet hovrättsassessorn K.
Wulff.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorr, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsministern i egenskap av t. f. chef för
utrikesdepartementet ävensom chefen för justitiedepartementet anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 5 mars 1943
avgivna utlåtande över de den 26 februari 1943 till lagrådet remitterade förslagen
till

l:o) lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med
särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och
vin;

2:o) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr
463) om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med,särskilda
bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;
samt

3:o) lag örn fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 234) med
tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin
till svenskt territorialvatten.

Föredraganden hemställer, att förslagen, som av lagrådet lämnats utan
erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ivar Löfqvist.