Kungl. Maj.ts proposition nr 126.
1
Nr 126.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående understöd dt
efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
m. fl.; given Stockholms slott den 5 mars 1943.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det
förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden under punkterna l:o
—6:o hemställt.
GUSTAF.
K. G. Ewerlöf.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars
1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Statsrådet Ewerlöf anmäler uppkomna frågor örn understöd åt efterlevande
till i det följande angivna personer och anför därvid.
l:o.
Förre mästaren vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg Carl
Herman Henrik Milbergs änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Milberg var född den 11 januari 1872 och avled den 31 maj 1942;
att han innehade anställning vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori såsom
förman under tiden 25 juli 1898—30 april 1907 samt vid ammunitionsfabrikens
avdelning å Marieberg såsom förman under tiden 3 maj 1907—30 juni
1936 och såsom mästare under tiden därefter intill utgången av oktober
månad 1936, då han avgick med pension enligt militära tjänstepensionsreglementet;
Bihang
till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 126.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
att han såsom mästare åtnjöt lön enligt 14 lönegraden i den i kungörelsen
den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa civila och
civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet intagna
löneplanen för extra ordinarie tjänstemän;
att han vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Berta Augusta Milberg, född
Vibell, vilken är född den 16 augusti 1881, samt två gifta söner;
att bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av omkring 14,700
kronor;
samt att änkefru Milbergs barn icke kunna verksamt bidraga till sin moders
försörjning.
Enär Milberg avgått ur tjänst före ikraftträdandet den 1 juli 1937 av 1936
års allmänna familjepensionsreglemente, är änkefru Milberg icke berättigad
åtnjuta pension enligt bestämmelserna i detta reglemente.
Änkefru Milberg har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av
pension.
Arméförvaltningens civila departement och försvarsväsendets verkstadsnåmnd
hava under åberopande av 1938 års riksdags beslut angående pension
till belopp av 600 kronor för år åt förre mästaren V. O. Gustafssons änka
(prop. nr 249, p. 4; bankoutsk. uti. nr 32, p. 6; riksd. skr. nr 195) tillstyrkt
utverkande av pension åt änkefru Milberg till förenämnda belopp, att utgå
från och med den 1 juni 1942.
Statskontoret har tillstyrkt pension till belopp av 444 kronor för år och
därvid anfört följande.
I likhet med arméförvaltningens civila departement och försvarsväsendets
verkstadsnämnd finner sig statskontoret böra tillstyrka, att änkan efter f. d.
extra ordinarie mästaren C. H. H. Milberg, vilken avgått med tjänstepension
efter det att 1936 års riksdag genom antagande av allmänna familjepensionsreglementet
medgivit familjepensionsrätt för extra ordinarie tjänstemän men
som på grund av att sagda reglemente trätt i kraft först efter hans avgång
ur tjänst icke kommit i åtnjutande av sådan rätt, tillerkännes pension av
statsmedel.
Med hänsyn till den jämförelsevis stora behållningen i boet efter mannen
Milberg anser statskontoret för sin del, att änkepensionen bör bestämmas till
något lägre belopp än vad civila departementet och verkstadsnämnden förordat,
förslagsvis till 444 kronor för år.
Även jag vill förorda, att pension utverkas i det föreliggande fallet. Med
hänsyn till att änkefru Milberg icke är ensam delägare i dödsboet efter mannen,
synes mig pensionen skäligen böra fastställas till 600 kronor för ar. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre mästaren vid ammunitionsfabrikens avdelning å
Marieberg Carl Herman Henrik Milbergs änka Berta Augusta
Milberg, född Vibell, må från och med den 1 juni 1942 under
sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en
årlig pension av 600 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
3
2:o.
Mästaren vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori Johan Richard Seligrens
änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Sellgren var född den 31 oktober 1875 och avled den 19 augusti 1936;
att han innehade anställning vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori sedan
den 12 maj 1899, därav från och med den 1 juli 1936 såsom mästare med
lön enligt 14 lönegraden i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med
avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra ordinarie
tjänstemän;
att han vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Karolina Eugenia Sellgren,
född Markusdotter, vilken är född den 16 juni 1880, samt två gifta döttrar
och två ogifta söner;
att änkefru Sellgren vid arvsskifte efter mannen erhöll omkring 12,400
kronor, varav för närvarande enligt intyg återstå omkring 6,000 kronor;
samt att änkefru Seligrens barn icke äro i sådana ekonomiska omständigheter,
att de kunna nämnvärt bidraga till modems försörjning.
Enär Sellgren avlidit före ikraftträdandet den 1 juli 1937 av 1936 års allmänna
familjepensionsreglemente, är änkefru Sellgren icke berättigad åtnjuta
pension enligt bestämmelserna i detta reglemente.
Änkefru Sellgren har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande
av pension.
Arméförvaltningens civila departement har hemställt om utverkande av
pension åt änkefru Sellgren från och med den 1 januari 1943 till belopp av
600 kronor för år och därvid erinrat om, att 1938 års riksdag medgav pension
till nämnda belopp åt envar av mästaren N. A. Perssons och arbetsförmannen
av lia klass J. Jonssons änkor (prop. nr 249, p. 5 och 6; bankoutsk.
uti. nr 32, p. 7 och 8; riksd. skr. nr 195).
Statskontoret har anslutit sig till vad arméförvaltningens civila departement
anfört och hemställt.
Med biträdande av myndigheternas förslag hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att mästaren vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori Johan
Richard Seligrens änka Karolina Eugenia Sellgren, född Markusdotter,
må från och med den 1 januari 1943 under sin
återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 600 kronor.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 126.
3:o.
Kontrollören vid brännvinstillverkningen Adrian Emanuel Engmans änka.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Engman var född den 31 december 1878 och avled den 13 maj 1941;
att han innehade fast anställning vid försvarsväsendet under tiden 3 november
1900—31 oktober 1906;
att han tjänstgjorde såsom kontrolltjänsteman vid sockerbeskattningen från
år 1906 till och med den 30 juni 1929, från vilken tidpunkt han i samband
med sockerbeskattningens avveckling av riksdagen tillerkändes en pension
av 2,076 kronor för år;
att han från och med den 1 juli 1929 intill sin död tjänstgjorde såsom
kontrollör vid brännstillverkningen utan andra avbrott än för semester och
kortare driftsinställelser, vilka för hela tiden omfattat omkring 3 månader;
att han vid sitt frånfälle kunde, frånsett militäranställningen, åberopa en
sammanlagd effektiv tjänstgöringstid i statstjänst av mer än 32 år;
att han i egenskap av brännvinskontrollör under åren 1936—4940 uppburit
en avlöning, inberäknat dyrtidstillägg, av i medeltal omkring 4,160 kronor
för år;
att han vid sin död efterlämnade änkan Ellen Dagmar Engman, född Filander,
vilken är född den 3 september 1886, samt två söner, vilka båda uppnått
myndig ålder;
att bouppteckningen efter Engman utvisade en brist av omkring 6,000
kronor;
att änkefru Engman på grund av sjukdom har i hög grad nedsatt arbetsförmåga
och ej kan anses i stånd att försörja sig genom arbete;
samt att sönerna icke äro i stånd att nämnvärt bidraga till änkefru Engmans
uppehälle.
Änkefru Engman har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av
pension.
Kontrollstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt änkefru Engman
till belopp av 804 kronor för år.
Statskontoret har icke velat göra erinran mot framställning till riksdagen
om pension åt änkefru Engman. Beträffande pensionsbeloppets storlek har
ämbetsverket — i betraktande av bland annat de löneförmåner Engman åtnjutit
såsom kontrollör vid brännvinstillverkningen — föreslagit ett något
lägre belopp än vad kontrollstyrelsen förordat, eller 660 kronor för år.
Genom beslut den 19 juni 1942 har Kungl. Maj.t medgivit, att till änkefru
Engman finge, räknat från och med den 1 januari 1942, från sjunde huvudtitelns
reservationsanslag till extra utgifter utbetalas understöd till belopp av
85 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension
åt henne blivit slutligt prövad, dock att understödet ej skulle utgå för
längre tid än hon förbleve änka. Enligt beslutet skall det åligga änkefru Eng
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
5
man att, i den mån pension kan bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder
hon uppburit det sålunda medgivna understödet, till nämnda anslag
återbetala för samma tid uppburna understödsmedel.
Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna anser jag mig kunna
förorda, att pension utverkas åt änkefru Engman. I enlighet härmed och då
det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet synes mig skäligt, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kontrollören vid brännvinstillverkningen Adrian Emanuel
Engmans änka Ellen Dagmar Engman, född Filander,
må från och med den 1 januari 1942 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
660 kronor, varvid skall iakttagas den henne genom Kungl.
Maj:ts beslut den 19 juni 1942 ålagda återbetalningsskyldigheten.
4:o.
F. d. vaktmästaren vid tekniska läroverket i Malmö Jöns Göranssons änka.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Göransson var född den 17 augusti 1854 och avled den 9 april 1929;
att han var anställd såsom vaktmästare vid tekniska elementarskolan,
sedermera tekniska läroverket i Malmö från och med den 27 januari 1882 till
och med den 30 juni 1924, då han avgick med pension;
att Göransson vid tillträdet den 1 januari 1919 av den ordinarie vaktmästarbefattningen
vid tekniska läroverket i Malmö uppnått 60 års ålder,
i följd varav han jämlikt bestämmelserna i reglementet för civilstatens änkeoch
pupillkassa ej kunde vinna delaktighet i kassan;
att han vid sin död efterlämnade änkan Kersti Göransson, född Nilsson,
vilken är född den 20 november 1865, samt två söner;
att änkefru Göransson i viss utsträckning utfört städningsarbete inom läroanstaltens
lokaler;
att hon är ägare till en bostadslägenhet örn 2 rum och kök samt ett kapital
av omkring 6,100 kronor;
samt att hon icke kan påräkna något nämnvärt bidrag till sitt uppehälle
från sina söner.
Rektorn vid tekniska läroverket i Malmö har hemställt, att änkefru Göransson
måtte komma i åtnjutande av pension.
Skolöverstyrelsen har hemställt om pension åt änkefru Göransson till belopp
av 384 kronor för år.
Statskontoret har — under erinran om riksdagens beslut i ett flertal fall
angående understöd åt änkor efter ordinarie befattningshavare, som på grund
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
av inträdd ålder antingen icke alls eller ock endast mot erläggande av betungande
retroaktivavgifter kunnat vinna delaktighet i vederbörande änkeoch
pupillkassa, t. ex. 1935 års riksdags beslut om pension åt f. d. hantverksföreståndaren
A. Lindhs änka (prop. nr 208, p. 4; bankoutsk. uti. nr 38,
p. 10; riksd. skr. nr 174) — tillstyrkt framställning till riksdagen om pension
åt änkefru Göransson till det av skolöverstyrelsen föreslagna beloppet,
384 kronor för år.
I anslutning till vad myndigheterna föreslagit hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. vaktmästaren vid tekniska läroverket i Malmö Jöns
Göranssons änka Kersti Göransson, född Nilsson, må från
och med den 1 januari 1943 under sin återstående livstid, så
länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 384 kronor.
5:o.
Extra lantmätaren Lars Magnus Holmbergers änka och barn. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Holmberger var född den 23 juli 1906 och avled den 2 juni 1941;
att han antogs till lantmäterielev den 25 juni 1926, avlade lantmäteriexamen
den 2 september 1930 och konstituerades till extra lantmätare den
12 september samma år;
att han såsom extra lantmätare — frånsett tiden 5 september 1931—14
april 1933, under vilken han ej innehade förordnanden inom lantmäteristaten,
samt en tid av omkring 9 månader, under vilken han deltog i kurs för avläggande
av kulturteknisk examen — i huvudsak var förordnad såsom
tjänstemedhjälpare hos distriktslantmätare eller såsom extra assistent vid
lantmäterikontor;
att hans sammanlagda tjänstetid uppgick till omkring 9 år 1 månad, viss
värnpliktstjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell
mobilisering däri inräknad;
att han under större delen av sin tjänstetid uppbar arvode såsom extra
lantmätare, från och med den 1 juli 1939 uppgående till 2,000 kronor för år
jämte dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid oreglerade verk gällande
grunder;
att han härjämte vid tjänstgöring såsom tjänstemedhjälpare hos distriktslantmätare
ägde uppbära viss del av arvode enligt gällande lantmäteritaxa,
vilken inkomst för honom beräknats till 3,200 kronor för år jämte dyrtidstillägg
och visst tillskott till dyrtidstillägg, samt vid tjänstgöring såsom assistent
å lantmäterikontor uppbar assistentarvode, vilket under de senare
åren, inberäknat viss tillfällig löneförbättring, uppgått till 3,150 kronor för år
jämte oreglerat dyrtidstillägg;
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
7
att han efterlämnat änkan Anna Maria (Ann-Marie) Holmberger, född
Ahnesjö, vilken är född den 6 mars 1915, samt sonen Pehr, född den 22
september 1941;
att bouppteckningen efter Holmberger utvisade en behållning av omkring
4,700 kronor;
samt att änkefru Holmberger sedan den 1 januari 1938 innehar anställning
såsom e. o. tjänsteman i lönegraden Eo 4 vid lantmäterikontoret i Jönköpings
län.
Frågan om beredande av pensionsrätt åt extra lantmätare har under senare
år varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. I anledning av en
vid 1939 års lagtima riksdag väckt motion (II: 366) om beredande av tjänsteoch
familjepensionsrätt åt extra lantmätare anförde sålunda bankoutskottet
(uti. nr 46) bland annat följande.
Den omständigheten, att frågan örn lönereglering för distriktslantmätare
och extra lantmätare ännu icke vunnit sin lösning, medför den konsekvensen,
att de extra lantmätarnas pensionsförhållanden icke kunnat bliva ordnade.
Vad först angår de extra lantmätare, som fullgöra stadgad tjänstgöring i lantmäteristyrelsen
eller såsom extra assistent eller t. f. assistent å övergångsstat
å lantmäterikontor, framgår av en från lantmäteristyrelsen av utskottet
införskaffad promemoria, att dessa tjänstemän sakna pensionsrätt under hela
sin icke-ordinarie anställning. De extra lantmätare åter, som fullgöra tjänstgöring
såsom förste assistent eller assistent å extra stat å lantmäterikontor,
åtnjuta under den tid, denna tjänstgöring pågår, pensionsrätt enligt civila
tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet. Vid
återgång efter några års tjänstgöring å sådant kontor till tjänstgöring å lantmäteridistrikt
förlora dessa tjänstemän emellertid nämnda pensionsrätt. Först
vid utnämning till ordinarie distriktslantmätare, vilket i allmänhet sker vid
en ålder av omkring 40 år, få de extra lantmätarna — vare sig de tidigare
innehaft pensionsrätt eller icke — sina pensionsförhållanden ordnade enligt
de för denna oreglerade befattning gällande villkoren.
Enligt utskottets mening kan det icke vara rimligt, att befattningshavare
med stadigvarande anställning under så lång tid som här är fallet skall vara
utesluten från pensionsrätt. Vad särskilt angår nyssnämnda extra lantmätare,
som under tjänstgöring å lantmäterikontor förvärvat pensionsrätt, kan det
icke vara med rätt och billighet överensstämmande, att de skola bli sämre
ställda i pensionshänseende på den grund att de till följd av rådande befordringsgång
hava att frånträda anställning å nyreglerad befattning för att
tillträda en oreglerad tjänst. Därest den väntade löneregleringen för lantmäteridistriktens
tjänstemän icke kommer till stånd inom en nära framtid,
synas åtgärder därför böra vidtagas för att ordna här avsedda förhållanden
på ett för personalen tillfredsställande sätt. För egen del är utskottet icke
berett att lämna några närmare anvisningar beträffande det sätt, på vilket
denna fråga lämpligen bör lösas. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit
att vidtaga de åtgärder, som erfordras för ernående av här avsedda syfte.
I skrivelse, nr 273, anhöll riksdagen, att Kungl. Majit ville i anslutning
till vad utskottet anfört vidtaga åtgärder för beredande av tjänste- och familjepensionsrätt
för extra lantmätare.
I ett den 28 maj 1940 avgivet utlåtande i anledning av rikdagens förenämnda
framställning har statskontoret anfört, bland annat, att ämbetsverket vore
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
av den uppfattningen, att det föreliggande spörsmålet om beredande av pensionsrätt
för de extra lantmätare, som ej innehade extra ordinarie ställning,
svårligen kunde lösas på ett tekniskt tillfredsställande sätt utan att frågan
behandlades i samband med en allmän lönereglering för den ifrågavarande
personalen.
Ifrågavarande pensionsspörsmål har ännu icke vunnit sin slutgiltiga lösning
utan är i avbidan på genomförandet av en lönereglering för förevarande
personal alltjämt beroende på prövning.
Änkefru Holmberger har gjort framställning om beredande av pension åt
henne och makarnas minderårige son.
Lantmäteristyrelsen har i skrivelse den 21 januari 1942 hemställt om utverkande
av pension åt Holmbergers änka och barn med tillämpning i huvudsak
av de i 1936 års allmänna familjepensionsreglemente stadgade grunderna
för pension åt efterlevande efter extra ordinarie tjänstemän. Därvid
har lantmäteristyrelsen anfört, bland annat, följande.
I avvaktan på de åtgärder för beredande av pensionsrätt för extra lantmätare,
vilka med anledning av riksdagens i skrivelsen 1939: 273 gjorda hemställan
ytterligare kunna komma att vidtagas, lärer pension åt extra lantmätaren
Holmbergers änka och barn icke kunna beviljas annorlunda än genom
riksdagens beslut.
I vissa fall har tidigare pension beretts icke ordinarie lantmätare eller
deras efterlevande. Sålunda har riksdagen år 1925 (riksd. skr. nr 114) beviljat
änkan efter extra lantmätaren C. G. Bergstrand en årlig pension av 900
kronor, år 1928 (riksd. skr. nr 354) beviljat extra lantmätaren F. C. Geddes
änka en årlig pension av 600 kronor samt år 1937 (riksd. skr. nr 179) tillerkänt
extra lantmätaren E. O. Helsings änka en årlig pension av 804 kronor.
Vid sitt bedömande av ärendet har lantmäteristyrelsen väl beaktat den
återhållsamhet, som iakttagits vid beviljande av understöd i liknande frågor
rörande efterlevandes pensionering. Om de principer, som riksdagen under
senare år följt vid behandling av dylika ärenden, tillämpas i förevarande fall,
torde — då änkefru Holmberger är endast 26 år gammal och arbetsför samt
dessutom innehar statsanställning — pension efter hennes make knappast
kunna ifrågakomma annat än möjligen i form av bidrag till barnets uppfostran.
Då emellertid redan, såsom av riksdagsskrivelsen 1939: 273 framgår, extra
lantmätare synes kunna anses i princip hava tillerkänts tjänste- och familjepensionsrätt
och då väl sådan pension lärer böra i huvudsak utgå efter de
för extra ordinarie tjänstemän med motsvarande inkomster gällande grunder,
anser sig lantmäteristyrelsen kunna ifrågasätta, att änkefru Holmberger tillerkännes
pension, avpassad i enlighet med bestämmelserna i det vid tiden
för dödsfallet gällande allmänna familjepensionsreglementet i vad avser e. o.
tjänstemän. Den omständigheten, att pensionsfrågan ännu icke vunnit sin
slutliga lösning, bör enligt styrelsens förmenande icke var ett avgörande
skäl emot beviljande av ifrågasatt pension, då det knappast kan anses skäligt,
att befattningshavare eller deras efterlevande skola bliva lidande till
följd av uppkommet dröjsmål med frågans lösning.
Beträffande beräkningen av den familjepension, som skulle tillerkännas
Holmbergers efterlevande, har lantmäteristyrelsen med utgångspunkt från
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
9
hans genomsnittliga årsinkomst under de senaste åren och efter omräkning
till reglerad avlöning ansett årslönen närmast motsvara begynnelselönen å
E-ort i lönegraden Eo 21 i civila icke-ordinariereglementet. Under sådana
förhållanden skulle enligt styrelsens förmenande pensionen kunna beräknas
efter det i 1936 års allmänna familjepensionsreglemente angivna familjepensionsunderlaget
för extra ordinarie befattningshavare i 21 lönegraden
Enär änkefru Holmberger innehade med pensionsrätt förenad statsanställning,
syntes pensionen böra minskas på sätt i 5 § 5 mom. nämnda reglemente
stadgades. Huruvida någon minskning av pensionen borde ske med
hänsyn till att pensionsavgifter icke erlagts har synts lantmäteristyrelsen tveksamt,
men styrelsen har på i utlåtandet närmare angivna skäl förordat, att
någon dylik minskning icke måtte äga rum.
Statskontoret har i utlåtanden den 6 mars och den 17 april 1942 anfört,
att ämbetsverket med hänsyn till mannens korta tjänstetid samt därtill, att
änkefru Holmberger, som icke uppnått högre ålder än 27 år, innehade extra
ordinarie befattning, för sin del icke kunnat förorda utverkande av pension
åt änkefru Holmberger. Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle finna skäl
föreligga att för riksdagen framlägga fråga härom, har statskontoret —
efter jämförelse med de understöd som tidigare beviljats efterlevande till
icke-ordinarie befattningshavare i liknande löneställning — funnit sig böra
föreslå, att änkefru Holmberger bereddes en årlig pension av 804 kronor,
eller till storleken motsvarande den pension, som av 1937 års riksdag beviljats
extra lantmätaren E. O. Helsings änka, samt sonen Pehr ett understöd
av 384 kronor för år, att såsom uppfostringsbidrag utgå till och med
utgången av det kalenderår, varunder han uppnådde 18 års ålder.
Med hänsyn till att frågan örn de extra lantmätarnas pensionsförhållanden
i avbidan på genomförande av lönereglering för denna personal fortfarande
är föremål för statsmakternas prövning, anser jag förslag böra föreläggas
riksdagen om understöd åt Holmbergers efterlevande i form av såväl pension
åt änkan som uppfostringsbidrag åt den minderårige sonen. Understöden
synas mig skäligen böra fastställas till de belopp, statskontoret föreslagit,
eller för änkefru Holmberger 804 kronor för år och för sonen 384
kronor för år. Förstnämnda belopp har beräknats med utgångspunkt från
att något avdrag å änkefru Holmbergers avlöning i anledning av pensionen
icke skall ske. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att extra lantmätaren Lars Magnus Holmbergers änka
Anna Maria (Ann-Marie) Holmberger, född Almesjö, och makarnas
minderårige son Pehr må från och med den 1 juli
1941 från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära, änkan en årlig pension av 804 kronor under sin
återstående livstid, så länge hon förblir änka, samt sonen ett
årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor till och med utgången
av det kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder.
Milano till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 120.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 126.
6:o.
Lantmäteritekniska biträdet Axel Johannes Svenssons son. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Svensson var född den 31 mars 1894 och avled den 31 januari 1941;
att han under tiden 19 december 1919—30 september 1921 var anställd
såsom lantmäteribiträde hos statens vattenfallsverk med placering vid Trollhätte
kraftverk;
att han sedan år 1922 intill sin död under tillsammans omkring 17 år
tjänstgjorde såsom lantmäteritekniskt biträde hos distriktslantmätare, i
Katrineholms distrikt intill utgången av augusti månad 1932 och i Ronneby
distrikt under tiden därefter;
att han såsom lantmäteritekniskt biträde ånjöt avlöning av vederbörande
distriktslantmätare, vilken under åren 1936—1940 uppgick till i medeltal
3,600 kronor för år, varjämte han av statsmedel uppbar avlöningsförbättring
i form av ålderstillägg, för år 1940 uppgående till 960 kronor;
att han vid sin död efterlämnade änkan Greta Andrea Svensson, född
Karlsson, vilken är född den 1 oktober 1914, samt sonen Roland Johannes,
född den 9 augusti 1938;
samt att änkefru Svensson befinner sig i små ekonomiska omständigheter.
Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund har hos Kungl. Majit
hemställt örn utverkande av pension åt Svenssons efterlevande.
Lantmäteristyrelsen har tillstyrkt förbundets hemställan.
Statskontoret har i ärendet anfört följande.
Frågan om de hos distriktslantmätare anställda tekniska biträdenas anställningsförhållanden
har tidigare varit föremål för behandling. Enligt uttalande
av vederbörande departementschef vid anmälan av den till 1939 års
riksdag avlåtna propositionen nr 97 angående anslag till lantmäteriväsendet
(sid. 42) borde de tekniska biträdenas lönefråga upptagas till förnyad utredning,
varvid särskilt borde undersökas möjligheterna att giva denna personal
en tryggare anställningsform. Departementschefen förordade i detta sammanhang
en omedelbar förbättring av biträdenas lönevillkor genom ökade ålderstillägg
i enlighet med ett av de lantmäterilönesakkunniga framlagt förslag.
Beträffande frågan om pension åt de tekniska biträdena anförde departementschefen,
att denna icke för det dåvarande borde upptagas till avgörande
utan övervägas vid den ifrågasatta utredningen. Riksdagen beslutade
i enlighet med departementschefens förslag.
Då någon förnyad utredning icke kommit till stånd och frågan om en ordnad
pensionering av de tekniska biträdena sålunda alltjämt är olöst, lärer pension
åt dessa anställningshavare eller deras efterlevande icke kunna beviljas
i annan ordning än att fråga härom i varje förekommande fall underställes
riksdagens prövning.
Enligt vad av handlingarna framgår är Svenssons efterlevande änka, vilken
icke uppnått högre ålder än 28 år, ej oförmögen att genom eget arbete
försörja sig. På grund härav anser sig statskontoret i enlighet med de principer,
som plägat tillämpas vid beviljande av riksdagspensioner åt efterlevande
till motsvarande befattningshavare i statens tjänst, förhindrat till
-
Kungl. Majlis proposition nr 126.
11
styrka, att åtgärder vidtagas för beredande av pension åt henne. Däremot
vill ämbetsverket med hänsyn till föreliggande omständigheter icke motsätta
sig, att makarna Svenssons minderårige son genom framställning till riksdagen
beredes ett årligt uppfostringsbidrag, att utgå till och med utgången av
det kalenderår, under vilket han uppnår 18 års ålder. Beloppet av uppfostringsbidraget
synes statskontoret skäligen böra bestämmas till 300 kronor för
år räknat.
De lantmäteritekniska biträdenas avlöning utgöres till största delen av ersättning
från vederbörande lantmätare och endast till en mindre del av ersättning
av statsmedel i form av ålderstillägg. I betraktande härav synes
tveksamt, huruvida pension bör ifrågakomma åt efterlevande till dylika biträden.
Såsom statskontoret i ärendet erinrat, har emellertid framkommit
önskemål om beredande av tryggare anställningsvillkor för biträdespersonalen
och frågan härom har ansetts böra bliva föremål för närmare utredning.
Med hänsyn härtill och då ömmande omständigheter äro för handen i
det föreliggande fallet, vill jag icke motsätta mig, att ett årligt understöd å
300 kronor beredes Svenssons minderårige son. I likhet med statskontoret
anser jag mig däremot icke kunna förorda pension åt Svenssons efterlämnade
änka. Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att lantmäteritekniska biträdet Axel Johannes Svenssons
och hans efterlämnade änka Greta Andrea Svenssons, född
Karlsson, minderårige son Roland Johannes må från och
med den 1 februari 1941 till och med utgången av det kalenderår,
varunder han uppnår 18 års ålder, från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära ett årligt
uppfostringsbidrag å 300 kronor.
Vad föredraganden ovan under punkterna l:o—6:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ivar Löfqvist.