Kungl. Majlis proposition nr 120.
1
Nr 120.
Kungl. Majits proposition till riksdagen angående upplysningsverksamhet
rörande forsknings- och försöksarbetet på
jordbrukets område; given Stockholms slott den 5 mars
1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
mars 1943.
N ärvarande:
Statsministern HANSSON, statsråden PEHRSSON-BRAMSTORP, WESTMAN, WIGFORSS,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö,
Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet
Pehrsson-Bramstorp.
I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 128) har Kungl. Majit på min
hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition till
Upplysningsverksamhet rörande forsknings- och försöksarbetet på jordbrukets
område för budgetåret 1943/44 beräkna ett anslag av 38 000 kronor.
Jag torde nu ånyo få anmäla denna fråga.
Jämlikt Kungl. Majits bemyndigande tillkallade jag den 30 juni 1939
länsassessorn S. E. Rolander alt verkställa utredning i fråga om en mera
ändamålsenlig upplysningsverksamhet rörande resultaten av den statliga
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 samt. Nr 120.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
och statsunderstödda forsknings-, försöks- och provningsverksamheten
på jordbrukets och trädgårdsskötselns områden. Den 13 november samma
år förordnades direktören E. Bjelle, lantbruksskoleföreståndaren Å. Hovgård,
professorn G. Sundelin samt redaktören S. Wetterberg att såsom
sakkunniga med utredningsmannen deltaga i överläggningar i ämnet.
Sedan länsassessor Rolander, som på grund av en längre tids sjukdom
varit förhindrad att bedriva utredningen, anhållit att bliva befriad från
sitt uppdrag, förordnade jag den 29 oktober 1941 byråchefen A. P. Arnegren
att fullfölja utredningen.
Med skrivelse den 17 september 1942 har utredningsmannen jämte de
sakkunniga avgivit betänkande med förslag angående ordnandet av upplysningsverksamheten
rörande resultaten av den statliga och statsunderstödda
forsknings-, försöks- och provningsverksamheten på lantbrukets
och trädgårdsskötselns område.
över betänkandet ha yttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen,
samtliga hushållningssällskap i riket, lantbrukshögskolan, dess
lärarråd, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, statens växtskyddsanstalt,
statens maskin- och redskapsprovningsanstalter, statens
centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, lantbruksakademien,
Sveriges utsädesförening, svenska vall- och mosskulturföreningen,
jordbrukstekniska föreningen, Weibullsholms växtförädlingsanstalt,
Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges
agronom- och lantbrukslärareförbund, svenska lantbrukstjänstemannaföreningen,
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges konditionerande
trädgårdsmästares förbund, föreningen lantbruks- och skogsbruksfilm,
aktiebolaget radiotjänst, svenska tidningsutgivareföreningen,
Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund samt statens informationsstyrelse.
Innan jag närmare ingår på förslaget och de däröver avgivna yttrandena,
torde jag få lämna en översikt över de statliga och statsunderstödda
forsknings-, försöks- och provningsanstalternas organisation samt deras
publikationer.
De statliga och statsunderstödda forsknings-, försöks- och provningsanstalternas
organisationer och publikationer.
Forsknings-, försöks- och provningsverksamhet på lantbrukets och trädgårdsskötselns
områden bedrives för närvarande av följande anstalter och
institutioner:
lantbrukshögskolan med jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna
samt de statliga försöksgårdama,
de till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anslutna institutionerna
statens mejeriförsök och statens trädgårdsförsök samt trädgårdsekonomiska
byrån,
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
3
statens växtskyddsanstalt,
svenska vall- och mosskulturföreningen,
Sveriges utsädesförening,
Weibullsholms växtförädlingsanstalt,
jordbrukstekniska föreningen,
institutet för liusdjursförädling,1)
statens maskin- och redskapsprovningsanstalter,
statens centrala frökontrollanstalt,
statens lantbrukskemiska kontrollanstalt.
Härtill komma fem lokala frökontrollanstalter och fem lokala kemiska
kontrollstationer. Vidare bör nämnas, att landets samtliga hushållningssällskap
bedriva s. k. lokal försöksverksamhet. I vissa län ha särskilda
organ för denna verksamhet, kallade försöksringar, organiserats. Den
lokala försöksverksamheten bedrives i samarbete med jordbruksförsöksanstalten
och stödes av staten genom särskilda anslag. Vissa försök och
undersökningar utföras av enskilda företag och sammanslutningar. Sålunda
bedriver svenska sockerfabriksaktiebolaget en omfattande förädlings-
och försöksverksamhet med sockerbetor.
Det kan i detta sammanhang även omnämnas, att en särskild institution
för förädling av fruktträd för närvarande organiseras vid Balsgård
i Kristianstads län.
För lantbruket och dess binäringar betydelsefull forskning utföres även
vid följande institutioner, nämligen veterinärhögskolan, statens veterinärbakteriologiska
anstalt, skogsförsöksanstalten, undersöknings- och försöksanstalten
för sötvattensfisket, Sveriges geologiska undersökning och
statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.
För publicering av de vid lantbrukshögskolans institutioner, försöksanstalter
och försöksgårdar erhållna forsknings- och försöksresultaten förfogar
högskolan över tre organ, nämligen Lantbrukshögskolans annaler,
Meddelanden från högskolans försöksanstalter och Meddelanden från baljväxtlaboratoriet.
Lantbrukshögskolans annaler avse att utgöra organ för framläggandet
av de forskningsresultat på lantbruksvetenskapens olika områden, som
vunnits vid högskolans institutioner eller vid vilka dessa medverkat.
De i annalerna offentliggjorda arbetena publiceras antingen på svenska
eller på någotdera av engelska, tyska och franska språken. I förra fallet
åtföljas de av en sammanfattning på något av de främmande språken, i
senare fallet av en på svenska avfattad sammanfattning.
Lantbrukshögskolans annaler utkomma i tvångsfri följd med volymer
örn 15—20 ark. Under åren 1933—1940 ha 8 volymer utkommit, omfattande
sammanlagt 88 avhandlingar. Upplagan uppgår till cirka 800 exemp
-
'') Icke statsunderstödd, drives med enskilda medel.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
lar, av vilka högskolans bibliotek disponerar 300 exemplar för sitt publikationsbyte
med utländska institutioner. Inom Sverige utgå annalerna
till 183 institutioner (centrala verk och myndigheter, universitet och högskolor,
forsknings- och försöksinstitutioner, hushållningssällskap, lantbruks-
och lantmannaskolor m. fl.), 143 inom sagda institutioner verksamma
tjänstemän samt 59 enskilda personer, vilka anmält sig som abonnenter
på publikationen. Priset vid försäljning till enskilda har växlat
mellan 12 och 20 kronor per volym.
Meddelandena från lantbrukshögskolans försöksanstalter innehålla försöksberättelser
från jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna samt försöksgårdarna.
Meddelandena äro skrivna på svenska och som regel försedda
med en på engelska eller tyska avfattad sammanfattning. De utgivas
såsom i tvångsfri följd utkommande häften. Upplagans storlek växlar
mellan 1 500 och 2 000 exemplar. De distribueras till centrala ämbetsverk
och myndigheter, universitet, högskolor och offentliga bibliotek, forsknings-
och försöksinstitutioner och vid dessa verksamma personer, hushållningssällskap,
konsulenter och vandringsrättare, lantbruks- och lantmannaskolor
och vid dessa verksamma lärare, ett 60-tal tidningar och tidskrifter
samt ett antal enskilda personer, av vilka de flesta låtit anteckna sig såsom
ständiga abonnenter. I de flesta fall erhålla dessa meddelandena gratis.
Härutöver disponeras cirka 500 exemplar för försöksanstalternas och lantbrukshögskolans
publikationsutbyte med utländska institutioner.
Under åren 1939—1941 ha från försöksanstalterna utgivits 12 meddelanden,
6 från vardera anstalten.
Meddelandena från lantbrukshögskolans baljväxtlaboratorium tryckas
i ungefär samma upplagor som försöksanstalternas och disponeras enligt
i stort sett samma grunder.
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut utgiver en årsskrift, i
vilken samtliga under året från statens mejeriförsök, statens trädgårdsförsök
och trädgårdsekonomiska byrån utgivna meddelanden sammanföras.
Årsskriften tryckes i en upplaga av 300 exemplar, vilken helt disponeras
av institutets bibliotek för utbyte med in- och utländska institutioner.
Meddelanden från de båda försöksinstitutionerna utgivas dessutom
separat. Sålunda ha Meddelanden från statens mejeriförsök hittills
tryckts i en upplaga av 700 exemplar. Denna upplaga har emellertid
visat sig vara för liten och kommer därför att ökas till 1 200 exemplar.
Meddelanden utsändas till centrala ämbetsverk, försöksanstalter och offentliga
bibliotek, mejerier och mejeriskolor, tjänstemän vid svenska mejeriernas
riksförening, svenska smörprovningarna och lantbrukshögskolan,
vissa tidningar och tidskrifter, firmor samt, i mindre omfattning,
enskilda personer. Meddelanden från statens trädgårdsförsöks fruktavdelning
ha en upplaga om 600—700 exemplar och köksväxtavdelningens
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
5
meddelanden en upplaga om 2 000 exemplar. De utsändas till försöksinstitutioner,
bibliotek och försöksmän i Sverige och utlandet, trädgårdsskolor,
trädgårdskonsulenter och länsträdgårdsmästare, trädgårdstidningar
samt, efter särskild rekvisition, till intresserade enskilda personer.
Köksväxtavdelningens meddelanden ha dessutom utsänts till de medlemmar
av Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, som specialiserat sig på
köksväxtodling, och till samtliga lantmannaskolor och lanthushållsskolor.
Statens växtskyddsanstalt utgiver tre publikationer, nämligen Meddelanden,
Flygblad och Växtskyddsnotiser. Meddelandena och Växtskyddsnotiserna
utgå i upplagor örn 3 000 exemplar. Flygbladens upplagor lia växlat
mellan 5 000 och 35 000 exemplar.
Växtskyddsanstaltens meddelanden innehålla monografier över vid anstalten
utförda undersökningar. De äro som regel avfattade på svenska
och försedda med en sammanfattning på engelska eller tyska. Flygbladen
utgöras av kortfattade, populärt hållna uppsatser rörande växtsjukdomar
och skadedjur samt anvisningar om lämpliga förebyggande eller bekämpande
åtgärder. Växtskyddsnotiser är, till skillnad från meddelandena och
flygbladen, en regelbundet utkommande publikation, som för närvarande
utgives med 6 häften örn året. De avse att med kortare artiklar och notiser
i olika växtskyddsfrågor väcka intresse för och stimulera till ett mera
effektivt växtskydd. De tre publikationerna utdelas gratis till institutioner,
bibliotek, lantbruks- och trädgårdsskolor, hushållningssällskap, konsulenter,
lärare och försöksmän m. fl. Flygbladen utdelas gratis även till
enskilda personer; i de fall det gällt spridning av flygblad med mycket
stora upplagor har distributionen i huvudsak ombesörjts av hushållningssällskapen.
Svenska vall- och mosskulturföreningen utgiver dels en serie meddelanden,
dels en med 4 häften om året utkommande tidskrift. Meddelandena
innehålla monografier över vid föreningen utförda försök och undersökningar.
I tidskriften inflyta populärt hållna referat av meddelandena,
kortare artiklar och notiser rörande inom föreningens verksamhetsområde
liggande frågor, verksamhetsberättelser och andra föreningsmeddelanden
m. m. Upplagans storlek är för meddelandena 1 100 exemplar och
för tidskriften 2 500 exemplar.
Sveriges utsädesförening utgiver en med 6 häften om året utkommande
tidskrift. Bland tidskriftens innehåll märkas redogörelser för nya, vid
föreningen uppdragna sorter och stammar, översikter över förädlingsarbetet
med ett visst växtslag eller vid någon av föreningens filialer, redogörelser
för speciella undersökningar av huvudsakligen praktiskt intresse,
föreningsmeddelanden, referat och notiser. Tidskriften utsändes till föreningens
medlemmar och dessutom till institutioner, bibliotek, hushållningssällskap
och skolor. Upplagan utgör 1 200 exemplar.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Resultaten från den vetenskapliga forskning på ärftlighetslärans område,
som i stor utsträckning bedrives vid föreningen, publiceras som regel icke
i tidskriften utan i vetenskapliga facktidskrifter, i första hand i den av
Mendelska sällskapet i Lund utgivna, internationellt kända tidskriften
»Hereditas».
Redogörelser för nya sorter och stammar, deras egenskaper, användningsområden
och resultaten av med dem utförda jämförande försök lämnas
förutom i tidskriften även i allmänna svenska utsädesaktiebolagets i
stora upplagor utgående kataloger.
Weibullsholms växtförädlingsanstalt saknar eget organ för publicering
av vid anstalten vunna resultat. Dessa offentliggöras därför i in- och utländska
facktidskrifter. Beskrivningar av nya sorter och stammar av lantbruks-
och trädgårdsväxter, som uppdragits vid anstalten, inflyta i firma
W. Weibulls årsbok.
Jordbrukstekniska föreningens arbetsresultat publiceras i föreningens
meddelanden. Dessutom tagas särtryck av samtliga de arbeten, som föreningens
tjänstemän publicera i olika facktidskrifter. Såväl meddelandena
som särtrycken utsändas till föreningens medlemmar samt till institutioner,
bibliotek, hushållningssällskap och skolor. Allmänheten kan efter
rekvisition erhålla meddelandena till självkostnadspris.
Institutets för husdjursförädling meddelanden utgöras huvudsakligen av
särtryck av avhandlingar, som tidigare influtit i skilda facktidskrifter.
Statens maskin- och redskapsprovningsanstalter redovisa resultaten av
vid anstalterna utförda provningar i Meddelanden från statens maskinprovningar.
Grundupplagorna uppgå för meddelandena från anstalternas
lantbruksavdelning till 8 000 exemplar och för meddelandena från mejeriavdelningen
till 600 exemplar.
Resultaten av den lokala försöksverksamheten framläggas av hushållningssällskapen
i dessas verksamhetsberättelser. Vidare utgiver centralstyrelsen
för försöksringarna i Malmöhus län en serie meddelanden, omfattande
sammanställningar av inom ringarna utförda försök. Slutligen
må nämnas, att svenska sockerfabriksaktiebolaget framlägger resultaten
från av bolaget utförda försök och undersökningar i en serie Odlaremeddelanden,
som utsändas till samtliga landets sockerbetsodlare.
Utredningens förslag.
Utredningens förslag innebär i huvudsak följande.
För att få till stånd en effektiv upplysningsverksamhet rörande de resultat,
till vilka forsknings-, försöks- och provningsverksamheten på lantbruks-
och trädgårdsskötselns område kommit, har utredningen ansett,
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
att ett bättre samarbete bör komma till stånd mellan de olika forsknings-,
försöks- och provningsanstalterna samt fack- och dagspressen.
I syfte att giva detta samarbete erforderlig stadga har utredningen föreslagit
inrättande av ett särskilt organ, förslagsvis benämnt försöksverksamhetens
upplysningsnämnd. Enligt förslaget skall nämnden utgöras av
en ordförande och fem ledamöter, vilka samtliga utses av Kungl. Maj:t.
Nämndens uppgift skall vara, dels att från anstalterna införskaffa korta
populärt hållna sammanfattningar av samtliga från anstalterna publicerade
avhandlingar och försöksberättelser, dels uppmuntra vid anstalterna
verksamma försöksmän att för nämndens räkning utarbeta populära
artiklar, i vilka försöksverksamhetens senaste rön behandlas. Sammanfattningarna
skall nämnden själv publicera i en bilaga till någon jordbrukstidskrift
med stor spridning. Härvid har utredningen närmast tänkt
sig Jordbrukarnas Föreningsblad såsom ett lämpligt organ. Dessa sammanfattningar
skola vidare bearbetas för att ingå i en av nämnden redigerad
årligen utkommande årsbok från forsknings-, försöks- och provningsverksamheten.
De för nämndens räkning skrivna artiklarna skola av nämnden
ställas till fack- och dagspressens förfogande.
Kostnaderna för nämndens verksamhet skola täckas med bidrag av
statsmedel. Utredningen har dock förutsatt, att de tidningar, som införa av
nämnden tillhandahållna artiklar, skola erlägga en viss avgift till nämnden.
Denna avgift har utredningen beräknat så, att härifrån inflytande
medel skola vara tillräckliga för att täcka nämndens utlägg till arvoden åt
författarna.
Nämnden bör enligt utredningens mening organiseras snarast möjligt.
Därest förslag härom förelägges 1943 års riksdag, kan detta ske under
hösten 1943. Verksamheten skulle då kunna börja den 1 januari 1944.
Utredningen har beräknat det för budgetåret 1943/44 erforderliga anslaget
till 38 750 kronor. Av detta belopp äro för avlöningar och omkostnader
avsedda 28 750 kronor och för anskaffning av möbler och inventarier 10 000
kronor. De årliga kostnaderna för nämndens verksamhet därefter har utredningen
uppskattat till 37 000 kronor.
Utredningen föreslår vidare, att radion i ökad omfattning tages i anspråk
för ifrågavarande upplysningsverksamhet. Mera tid bör därvid ägnas
åt föredrag i lantbruks- och trädgårdsfrågor. Försöksanstalterna och
deras verksamhet böra dessutom ägnas större uppmärksamhet, lämpligen i
lorm av direktutsändningar eller bandupptagningar från mesa betydande
möten samt genom reportage från anstalterna. Vid utformandet av dessa
programpunkter bör försöksverksamhetens upplysningsnämnd beredas tillfälle
att medverka.
Utredningen har även framhållit den betydelse, som filmen har för en
rationellt bedriven upplysningsverksamhet. I första hand har utredningen
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
ansett att hushållningssällskapen och lantbruksundervisningsanstalterna
kunna nå bättre resultat genom att i ökad omfattning använda sig av god
film. Framställning av förstklassig, vederhäftig upplysningsfilm har utredningen
därför ansett värd ett kraftigt stöd från det allmännas sida.
Utredningen har rörande behovet av och riktlinjerna för den
ifrågasatta upplysningsverksamheten anfört bland annat följande.
Redan i tidigare utredningar har understrukits, att den statliga och statsunderstödda
forsknings-, försöks- och provningsverksamheten på lantbruket8
och trädgårdsodlingens områden äger berättigande endast under den
förutsättningen, att resultaten från sagda verksamhet snabbt och effektivt
bringas till vederbörande yrkesmäns kännedom. Det synes även naturligt,
att det i första hand bör åligga vederbörande anstalter tillse, att så verkligen
sker genom att anstalterna ställa sig i spetsen för en på detta mål
inriktad upplysningsverksamhet.
Såsom förhallandena nu gestalta sig, bedriva de olika försöksanstalterna
endast i relativt ringa omfattning en direkt till allmänheten riktad
upplysningsverksamhet. Man får möjligen göra undantag för statens växtskyddsanstalt,
som genom sin upplysnings- och kontrollavdelning bedriver
en huvudsakligen skriftlig konsulterande verksamhet i växtskyddsfrågor,
samt svenska vall- och mosskulturföreningen, som genom sina
konsulenter och kulturingenjörer upprätthåller direkt kontakt med allmänheten.
I övrigt är försöksanstalternas upplysningsverksamhet i huvudsak
inriktad på att förse hushållningssällskapen, lantbrukets yrkesskolor
och andra för undervisning och upplysning bland landsbygdens befolkning
verksamma organ med material för denna deras verksamhet,
Detta är givetvis en mycket viktig uppgift, som även för framtiden måste
betraktas som huvuduppgiften för den av försöksanstalterna bedrivna upplysningsverksamheten.
Det synes emellertid utredningen ofrånkomligt, att
denna verksamhet på lämpligt sätt utbygges med en direkt till allmänheten
riktad upplysningsverksamhet, varvid anstalterna själva få ansvara
för försöksresultatens popularisering. En sådan verksamhet skulle skapa
en betydligt bättre kontakt mellan jordbruksforskningen och det praktiska
jordbruket än den nu rådande.
Det är ej utredningens mening, att denna gren av försöksanstalternas
upplysningsverksamhet skall givas en sådan omfattning, att den helt eller
delvis skulle kunna ersätta den direkta upplysningsverksamheten, som nu
bedrives av andra organ. Tvärtom anser utredningen, att upplysning om
försöksverksamhetens resultat även i fortsättningen måste komma allmänheten
till del genom förmedling av hushållningssällskap, skolor och andra
lokalt verksamma organ. Försöksanstalternas verksamhet bör därför givas
en sådan utformning, att den på ett verksamt sätt kompletterar den av
andra organ bedrivna upplysningsverksamheten. Sin största betydelse _
förutom att skapa en närmare kontakt mellan forsknings- och försöksanstalterna
och det praktiska jordbruket och trädgårdsodlingen — skulle
den få genom att snabbt föra kännedom om nya viktiga resultat ut till
största möjliga antal jordbrukare och trädgårdsodlare. Den mest vägande
anmärkning, som kan riktas mot nu rådande ordning, är att en avsevärd
tid ofta hinner förflyta fran det försöksresultaten publiceras i försöksanstalternas
meddelanden till dess samma resultat och deras praktiska
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
9
konsekvenser bliva allmänt kända bland och utnyttjade av jordbrukarna
och trädgårdsodlarna.
Jordbruksstatistiken för de senaste 50 åren visar tydligt, att svenskt jordbruk
och trädgårdsodling under denna tidrymd gjort mycket betydande
framsteg. Det är ställt utom allt tvivel, att forsknings-, försöks- och provningsverksamheten
i förening med den upplysning örn sagda verksamhets
resultat, som bedrivits av olika organ, i hög grad bidragit till denna
glädjande utveckling. Förädlade sorter och stammar av olika kulturväxter
nå en ständigt ökad spridning, förbrukningen av handelsgödselmedel har
nått en omfattning, som knappast kunde förutses för ett 30-tal år sedan,
på det tekniska området kunna betydande framsteg noteras m. m., allt med
resultat att hektarskördarna av våra kulturväxter visa en oavbruten stegring,
likaså resultaten av husdjursskötsel. Utvecklingen kan dock drivas
ännu längre. En intensifierad upplysningsverksamhet är därför väl motiverad.
Denna verksamhet bör ordnas på ett sådant sätt, att den når ut till
vidare kretsar än de, som kunna nås av hushållningssällskapen och skolorna.
För en verksamhet av denna omfattning torde det bliva nödvändigt
att helt använda sig av det tryckta ordet samt av radion. Filmen torde
även med fördel kunna utnyttjas.
Rekvisition av biträde från konsulents eller vandringsrättares sida förutsätter
ett på intresse för driftens rationalisering grundat initiativ från vederbörande
lantbrukare; det är emellertid i första hand för dessa frågor
mindre intresserade, till vilka denna upplysningsverksamhet skall vända sig.
Det vore givetvis tänkbart, att hushållningssällskapen utvidgade sin upplysningsverksamhet
genom att i ökad omfattning använda sig av det tryckta
ordet. Detta system tillämpas redan av en del norrländska hushållningssällskap,
vilka tillsammans med skogsvårdsstyrelserna i vederbörande län utgiva
populärt hållna tidskrifter i jordbruks- och skogsfrågor, som spridas
i stora upplagor. Ett allmänt utnyttjande av detta system skulle bland annat
medföra, att upplysningsarbetet finge den lokala anpassning, som ur flera
synpunkter är önskvärd. Att utredningen, efter att ha övervägt frågan,
icke ansett sig böra framkomma med förslag i denna riktning, beror därpå,
att utredningen funnit det principiellt riktigast, att den försöksman, som
varit ledare för en undersökning och utarbetat berättelsen över dess resultat,
även bör ombesörja populariseringen av resultatet. Det kan möta svårigheter
för konsulenterna att enbart på basis av de från försöksanstalterna
erhållna meddelandena utarbeta en populärt hållen sammanfattning av dessa
meddelandens innehåll. Vidare har utredningen funnit, att en decentraliserad
verksamhet skulle komma att draga betydligt större kostnader än en
centralt ledd upplysningsverksamhet skulle göra. Utredningen kommer
därför att föreslå, att ett centralt organ inrättas, som skall lia till uppgift
att direkt till allmänheten förmedla upplysningar rörande forsknings-, försöks-
och provningsverksamhetens resultat.
Utredningen bär härefter till diskussion upptagit dels den verksamhet,
som av forsknings-, försöks- och provningsanstalterna bedrives med huvudsakligt
syfte att framlägga sina resultat för hushållningssällskap, undervisningsanstalter
och andra för upplysningsverksamhet bland landsbygdens
befolkning arbetande organ, dels ock verksamhet, som direkt riktar sig lill
allmänheten. Beträffande förstnämnda fråga har utredningen — under hän
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
visning till sitt uppdrag — förklarat, att utredningen icke ansett sig ha
anledning att framlägga förslag till en omläggning av sättet för publicering
av från forsknings- och försöksanstalter utkommande avhandlingar och
försöksberättelser, utan dessa borde i framtiden publiceras enligt hittills
gällande grunder. De åtgärder, som kunde anses i detta hänseende påkallade,
har utredningen ansett vara dels att ökade anslag för publikationernas tryckning
i mån av behov ställdes till försöksanstalternas förfogande, så att dessa
ej försenades på grund av att medel för tryckningen saknades, dels att försöksanstalternas
styrelser och föreståndare ålades tillse, att arbetet vid anstalterna
planlades på ett sådant sätt, att försöksberättelser kunde utarbetas och publiceras
så snart vederbörande undersökningar vore slutförda, dels ock att vederbörande
försöksmän i görligaste mån sökte nedbringa tryckningskostnaderna
genom en mera koncentrerad framställning och uteslutning av mera
omfattande tabellmaterial.
Utredningen har vidare såsom ett andra led i forsknings- och försöksanstalternas
indirekta upplysningsverksamhet förordat anordnande av möten
och kurser. Ledningen av denna verksamhet borde handhavas av lantbruksstyrelsen,
som hade att begära för ändamålet erforderliga medel.
I detta sammanhang har utredningen även undersökt möjligheten att anknyta
ett centralt gemensamt organ för forsknings-, försöks- och provningsanstalternas
upplysningsverksamhet till någon redan bestående institution.
Inom utredningen har härvid framförts förslag om inrättande av en särskild
institution för upplysningsverksamhet vid lantbrukshögskolan. I anslutning
härtill har i betänkandet framhållits följande.
Örn man i likhet med utredningen förutsätter, att försöksresultatens popularisering
till stor del skall äga rum genom pressens förmedling, ordnas samarbetet
mellan försöksverksamheten och pressen bäst genom ett för försöksanstalterna
gemensamt upplysningsorgan. Det är för pressen ett önskemål
att ständigt ha tillgång till aktuella sakliga artiklar och notiser, som så allsidigt
som möjligt belysa olika grenar av lantbruket och trädgårdsskötseln.
Detta önskemål kan knappast uppfyllas, såvida icke de olika anstalternas
upplysningsverksamhet på lämpligt sätt koordineras.
Försöksanstalternas upplysningsverksamhet måste för att uppnå bästa möjliga
resultat i sin ledning ha personer med ingående kännedom om modern
journalistik och propaganda. Det skulle kanske icke möta några svårigheter
för en lantbrukshögskolans institution för upplysningsverksamhet att till sig
knyta en tjänsteman med dessa kvalifikationer. För övriga försöksanstalter,
vilka även måste lia en liknande tjänsteman, och där upplysningsverksamheten
knappast kan beräknas bliva av sådan omfattning, att en tjänsteman
måste ägna hela sin arbetstid däråt, blir det däremot svårare att finna för
uppdraget lämpliga personer. Dessa svårigheter bortfalla helt, örn ett för försöksanstalterna
gemensamt organ för upplysningsverksamhet inrättas.
Inom utredningen har även diskuterats ett förslag som går ut på att lägga
upplysningsverksamheten under lantbruksstyrelsens ledning. Förslag härom
lia framförts i några till utredningen överlämnade skrivelser. Ej heller
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
11
denna lösning har emellertid utredningen ansett sig kunna förorda. Enligt utredningens
mening måste det organ, utredningen tänkt sig, lia möjlighet att
arbeta under friare former än de, som gällde för de centrala ämbetsverken.
Härtill komrne en omständighet, som talade mot en anslutning till lantbruksstyrelsen
eller till lantbrukshögskolan, nämligen att de inom upplysningsverksamheten
verksamma tjänstemännen enligt utredningens mening ej
borde erhålla ställning såsom ordinarie statstjänstemän utan anställas under
för enskild tjänst gängse former.
Utredningen har rörande organisationen av den av utredningen
föreslagna försöksverksamhetens upplysningsnämnd
anfört följande.
Upplysningsnämnden hör utgöra ett fristående organ, närmast underställt
lantbruksstyrelsen. De med nämndens verksamhet förenade kostnaderna böra
helt täckas med bidrag av statsmedel. Dessa statsbidrag böra ställas till lantbruksstyrelsens
förfogande att efter rekvisition utbetalas till nämnden. Nämnden
skall årligen till lantbruksstyrelsen ingiva berättelse över sin verksamhet.
I nämnden böra forsknings-, försöks- och provningsanstalterna, det praktiska
lantbruket, trädgårdsodlingen och pressen vara representerade.
Beträffande nämndens sammansättning har utredningen övervägt tvenne
alternativ. Enligt alternativ I skulle Kungl Majit utse nämndens ordförande,
forsknings-, försöks- och provningsanstalterna skulle utse vardera en ledamot,
det praktiska jordbrukets och trädgårdsodlingens representanter skulle utses
av respektive yrkesgruppers facksammanslutningar och fack- och dagspressen
skulle genom sina sammanslutningar utse sina representanter. Enligt
alternativ II skulle nämnden bestå av endast en ordförande och fem ledamöter,
samtliga utsedda av Kungl. Majit.
En nämnd, sammansatt enligt alternativ I, skulle komma att bestå av ett
20-tal ledamöter. Kostnaderna för nämndens sammanträden skulle stiga till
avsevärda belopp, varför antalet sammanträden måste begränsas till ett eller
två årligen. Översynen över det löpande arbetet finge därför anförtros åt ett
inom nämnden utsett arbetsutskott. Utredningen är ej övertygad om, att den
samlade nämndens arbetsuppgifter under dessa förhållanden skulle bliva av
den art och omfattning, att de motsvara de med nämndens sammanträden
förenade kostnaderna. Man måste under alla förhållanden förutsätta, att
arbetsutskottet inleder ett mycket intimt samarbete med samtliga av upplysningsverksamheten
berörda parter. Deras mening kan därvid alltid inhämtas
innan avgörande träffas i viktigare frågor även om de ej äro representerade
i nämnden. Av denna anledning förordar utredningen att försöksverksamhetens
upplysningsnämnd får den enligt alternativ II föreslagna
sammansättningen.
Försöksverksamhetens upplysningsnämnd skall sålunda bestå av sex ledamöter,
samtliga utsedda av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år. En av ledamöterna
förordnas därvid att vara nämndens ordförande, övriga ledamöter
utses så, alt av dem två företräda den statliga och statsunderstödda forsknings-,
försöks- och provningsverksamheten, en det praktiska jordbruket, en
trädgårdsodlingen oell en pressen. För var och en av ledamöterna utses en
personlig suppleant. Nämndens ledamöter böra åtnjuta dagarvode och annan
ersättning enligt samma grunder, som gälla eller kunna varda bestämda för
12
Kungl. Maj-.ts proposition nr 120.
ledamöter av kommitté. Då nämndens ordförande måste beräknas få ägna en
betydande tid åt skötseln av nämndens angelägenheter, anser utredningen,
att denne dessutom bör åtnjuta ett fast årligt arvode, förslagsvis utgående
med 1 000 kronor.
Antalet hos nämnden anställda tjänstemän anser utredningen åtminstone
tills vidare och intill dess erfarenhet vunnits om omfattningen av nämndens
arbetsuppgifter kunna begränsas till två, en sekreterare och ett kontorsbiträde.
Resultatet av nämndens verksamhet kommer i hög grad att bliva beroende
av valet av sekreterare. Denne bör vara väl förtrogen med svenskt
lantbruk och trädgårdsodling samt forsknings- och försöksverksamheten på
dessa områden. Därjämte måste av sekreteraren fordras goda insikter i modern
journalistik. Hans personliga egenskaper böra slutligen vara sådana,
att han utan svårighet kan samarbeta och förhandla med försöksanstalterna
och pressen. Aven örn kostnaderna för upplysningsnämndens verksamhet
helt eller i varje fall till större delen komma att bestridas av statsmedel, anser
utredningen att sekreteraren icke bör anställas under samma former som
gälla för ordinarie eller extra ordinarie statstjänstemän, utan anställningsformen
bör överensstämma med den för enskild tjänst vanliga. Det kan nämligen
möta svårigheter att redan före befattningens tillsättande definitivt avgöra
vederbörandes lämplighet för ifrågavarande arbetsuppgifter. Med hänsyn
dels till de fordringar på sekreterarens kvalifikationer, som utredningen
ansett böra uppställas, dels till de ovan motiverade anställningsförhållandena,
måste sekreterarens löneförmåner beräknas förhållandevis högt. Utredningen
föreslår sålunda, att sekreterarens årslön bestämmes till 12 000 kronor. För
kontorsbiträdet föreslår utredningen en årslön av 3 600 kronor. På dessa
löner bör dyrtidskompensation utgå enligt det s. k. ramavtalets bestämmelser.
Sekreteraren och kontorsbiträdet anställas av upplysningsnämnden. Det torde
få ankomma på nämnden att utfärda närmare bestämmelser rörande anställningsvillkor
o. d.
Rörande upplysningsnämndens verksamhet har utredningen
uttalat följande.
Försöksverksamhetens upplysningsnämnds uppgift skall vara att tillse,
alt de vid lantbrukets och trädgårdsskötselns forsknings-, försöks- och
provningsanstalter uppnådda resultaten utan onödigt dröjsmål bringas till
vederbörande yrkesutövares kännedom. Uppgiften är emellertid begränsad
i det att huvuddelen av denna upplysningsverksamhet bör åvila hushållningssällskap,
skolor och andra lokalt verksamma organ. Upplysningsnämndens
uppgift är sålunda att på lämpligt sätt komplettera denna verksamhet.
Härvid bör nämnden i första hand använda sig av det tryckta
ordet samt av radion. Kurser och demonstrationer böra icke anordnas av
nämnden, utan böra dessa former av muntlig upplysning helt överlämnas
åt de lokala organisationerna. Nämnden bör emellertid söka verka för att
försöksanstalternas tjänstemän i större utsträckning än för närvarande
anlitas som föredragshållare vid jordbrukaredagar o. d. Den på detta sätt
uppnådda personliga kontakten mellan försöksmännen och de praktiska
yrkesutövarna kan väl aldrig beräknas få någon större omfattning men
torde dock kunna få en viss betydelse.
Upplysningsnämnden skall söka fylla sin uppgift genom att utgiva
1) korta populärt avfattade sammanfattningar av samtliga från de statliga
och statsunderstödda forsknings-, försöks- och provningsanstalterna
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
13
ävensom av andra, som med understöd av statsmedel bedriva forskningsoch
försöksverksamhet på lantbrukets och trädgårdsskötselns områden, utgivna
avhandlingar och försöksberättelser av sådan innebörd, att de däri
meddelade resultaten äro av omedelbart praktiskt intresse,
2) sammanfattande översikter över olika forskningsområden och andra
redogörelser, som kunna vara ägnade att bland allmänheten sprida kännedom
om och väcka intresse för försöksverksamheten och dess resultat.
Utredningen anser det synnerligen önskvärt, att de under punkt 1 omnämnda
populära sammanfattningarna utarbetas av samma försöksmän
som lett undersökningarna och bearbetat resultaten. Av denna anledning
bör det åligga samtliga statliga och statsunderstödda institutioner ävensom
andra, som åtnjuta statsunderstöd för forsknings- och försöksverksamhet,
att inom viss tid efter det en undersökning slutförts och resultaten bearbetats
och blivit publicerade till upplysningsnämnden insända en kortfattad
sammanfattning av dessa resultat, lämpad att användas för den av nämnden
bedrivna upplysningsverksamheten. I dessa sammanfattningar skola
resultaten vara insatta i sitt rätta ekonomiska sammanhang och de praktiska
åtgärder, till vilka resultaten böra föranleda, skola vara klart och
tydligt angivna. Den tid, inom vilken sammanfattningen bör vara avlämnad,
synes lämpligen kunna begränsas till tre månader. I det fall de i meddelandena
framlagda resultaten äro av sådan art, att deras riktighet eller
allmängiltighet av andra fackmän anses diskutabel, bör dock tidsfristen
efter överenskommelse mellan upplysningsnämnden och vederbörande institution
kunna utsträckas intill dess frågan blivit klarlagd.
De översikter och redogörelser, som avses under punkt 2, äro avsedda
som allmän upplysning och behöva sålunda icke anknyta till någon viss
undersökning utan omspänna vissa speciella områden såsom gödsling, sortval,
bekämpning av ogräs, växtsjukdomar och skadedjur, skörde- och konserveringsmetoder,
utfodring, maskiner, redskap och andra tekniska frågor,
marknadsöversikter o. d. Upplysningsnämnden bör uppmuntra härför
lämpliga försöksmän att för nämndens räkning utarbeta dessa artiklar,
för vilka författarna böra erhålla gängse honorar. I den mån institutionerna
önska att i artikelform lämna råd och anvisningar till allmänheten,
bör upplysningsnämnden sörja för, att dessa artiklar bliva på lämpligt
sätt publicerade.
Upplysningsnämnden bör verka för att försöksanstalternas tjänstemän i
ökad omfattning få tillfälle att som föredragshållare medverka vid jordbrukaredagar
och andra tillfällen, då praktiska jordbrukare och trädgårdsodlare
äro samlade.
Utredningen har i fråga örn upplysningsnämlidens arbetssätt
yttrat följande.
Rörande sättet för distribution av det av upplysningsnämnden hopbragta
materialet lia olika möjligheter diskuterats inom utredningen. Tre alternativa
förslag ha sålunda framförts.
Alternativ 1 innebär, att nämnden skulle utgiva en huvudsakligen refererande
populärvetenskaplig tidskrift. Detta förslag torde i första hand
täcka ett av Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund m. fl. till
utredningen framfört förslag. Förslagsställaren har räknat med att denna
tidskrift skulle spridas genom frivillig prenumeration. Prenumerationspriset
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
för 12 32-sidiga häften om året har, under förutsättning att antalet prenumeranter
kommer att uppgå till 25 OOO, beräknats till 3 kronor.
Enligt alternativ 2 skulle upplysningsnämnden utgiva en mycket populärt
hållen tidskrift, utkommande med förslagsvis 6 32-sidiga häften per år.
Denna tidskrift skulle tryckas i så stor upplaga, att den kunde spridas till
samtliga landets jordbrukare och trädgårdsodlare, d. v. s. den skulle få en
upplaga av cirka 300 000 exemplar. Denna spridning kan ej ernås vid frivillig
prenumeration, varför man måste förutsätta antingen att prenumerationsavgiften,
som skulle kunna hållas mycket låg, uttages genom hushållningssällskapen
eller på annat sätt, eller att lantbrukarna erhålla tidskriften
gratis. I senare fallet finge staten bidraga till samtliga med tidskriftens
tryckning och distribution förenade kostnader.
Alternativ 3 slutligen innebär, att upplysningsnämnden icke skulle utgiva
något eget organ utan helt anlita fack- och dagspressen samt radion för sin
verksamhet. De sammanfattningar av försöksinstitutionernas arbetsresultat,
som det enligt tidigare angivna grunder skulle åligga institutionerna att
överlämna till upplysningsnämnden, skulle då publiceras i en regelbundet
utkommande bilaga till någon jordbrukstidskrift med stor spridning, exempelvis
Jordbrukarnas Föreningsblad. Denna bilagas redigering skulle helt
skötas av upplysningsnämnden. De artiklar och notiser, som på nämndens
uppdrag utarbetats av försöksanstalternas tjänstemän, ävensom de artiklar,
som med hemställan örn publicering överlämnats till nämnden från anstalterna,
skulle vidare distribueras till mindre facktidskrifter och till dagspressen.
Dessutom skulle radion i väsentligt större utsträckning än för
närvarande utnyttjas för upplysande och rådgivande föredrag.
Vid bedömandet av dessa tre alternativ måste man hålla i minnet, att
det stora flertalet av Sveriges lantbrukare och trädgårdsodlare bruka
mindre enheter och själva deltaga i det dagliga arbetet på fälten och i
djurstallarna. De ha därför som regel varken tid eller möjlighet att läsa
och tillgodogöra sig innehållet i specialpublikalioner, utan deras läsning
omfattar i de flesta fall endast den dagliga tidningen samt en eller annan
facktidskrift. Det mest effektiva sättet för upplysningsnämnden att uppnå
den önskade kontakten med den stora massan lantbrukare och trädgårdsodlare
är därför utan tvivel att söka i ett intimt samarbete med dagspressen
och den redan befintliga fackpressen. Möjligheterna för nämnden
att uppnå denna kontakt genom en egen tidskrift, som ytterligare
skulle öka antalet facktidskrifter på lantbrukets och trädgårdsodlingens
områden, synas däremot vara tämligen små. Redan denna omständighet
talar mycket bestämt emot en lösning enligt alternativ 1 eller 2 och för
en lösning enligt alternativ 3. Även en granskning av kostnaderna i de
olika fallen lämnar samma residtat.
De kostnader för statsverket, som en lösning enligt alternativ 1 skulle
medföra, äro omöjliga att beräkna, då varje sådan beräkning förutsätter
en korrekt uppskattning av antalet prenumeranter. Utredningen vill icke
förneka, att det kan finnas 25 000 lantbrukare och trädgårdsmästare, som
hysa ett sådant intresse för försöksverksamheten och dess resultat, att
de skulle prenumerera på denna tidskrift. Trots detta anser utredningen
icke. att man bör räkna härmed. Det är i någon mån belysande, att en
vad innehåll och utstyrsel beträffar så förnämlig facktidskrift som Lantmannen—Svenskt
Land ej har större upplaga än cirka 10 000 exemplar
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
15
trots att prenumerationsavgiften satts så lågt som 12 kronor för år. Den
avgörande invändning, som utredningen har att göra mot alternativ 1
är emellertid, att upplysningsnämnden med denna tidskrift som sitt enda
organ ej blir i stånd att fylla sin uppgift. Även om det skulle visa sig
möjligt att samla 25 000 prenumeranter, skulle detta innebära, att blott
omkring 8 procent av landets jordbrukare regelbundet läste denna tidskrift.
Man kan vidare utgå från, att dessa 25 000 jordbrukare uteslutande
vore att söka bland de mera vakna och intresserade, som redan
med de möjligheter, som nu stå deni till buds, noga följa forskningens
och försöksverksamhetens framsteg. Upplysningsnämnden bör emellertid
i första hand söka nå kontakt med den stora massan lantbrukare och
trädgårdsodlare.
Utredningen vill i detta sammanhang även anmäla, att, enligt vad utredningen
erfarit, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund planerar
att utgiva en populärt hållen jordbruksvetenskaplig tidskrift, huvudsakligen
baserad på referat av svenska och övriga nordiska forsknings- och
försöksanstalters publikationer. Även om denna tidskrift i första hand
är avsedd för förbundets medlemmar, torde dock möjligheter för andra
intresserade att prenumerera på tidskriften komma att förefinnas. Behovet
av en statlig tidskrift av den i alternativ 1 föreslagna arten minskas
härigenom ytterligare.
En tidskrift av det slag, som avses i alternativ 2, skulle kanske vara
tänkbar, om man kunde finna någon godtagbar utväg att täcka de med
tidskriftens tryckning och distribution förenade kostnaderna. Utredningen
har emellertid icke lyckats därmed. Man kan, som redan anförts, icke
räkna med att samtliga landets lantbrukare och trädgårdsodlare frivilligt
skulle prenumerera på tidskriften även om prenumerationsavgiften skulle
kunna sättas så lågt som 1 krona per år eller lägre. Att utdela tidskriften
gratis måste likaså anses uteslutet, ej minst av den anledningen att trycksaker,
som erhållas utan kostnad, ofta betraktas med en viss misstro.
Den enda möjliga lösningen skulle vara att utsända tidskriften såsom ett
medlemsblad till samtliga medlemmar i hushållningssällskapen och samtidigt
höja sällskapens medlemsavgifter med det belopp, som bleve erforderligt
för att täcka upplysningsnämndens kostnader för tidskriftens
tryckning och distribution. Denna utväg är icke tilltalande, och hushållningssällskapsutredningen
ansåg sig även böra bestämt avvisa densamma.
En lösning enligt alternativ 3 skulle kunna genomföras utan andra kostnader
för statsverket än de, som bliva erforderliga för upplysningsnämndens
verksamhet. Några kostnader för tryckning och distribution av
tryckalster komma sålunda icke i fråga. De regelbundet utkommande
sammanfattningarna av försöksanstalternas resultat skulle, införda i en
bilaga till Jordbrukarnas Föreningsblad, nå ut till så gott som samtliga
landets jordbrukare, ty denna tidning har för närvarande en upplaga av
325 000 exemplar. Upplysningsnämnden skulle vidare svara för att innehållet
i de artiklar och notiser, som utsändas till fack- och dagspressen,
vore objektivt riktigt och i överensstämmelse med de senaste försöksresultaten.
Utredningen anser sig därför böra förorda en lösning enligt
de i alternativ 3 uppdragna grundlinjerna.
Utredningen har emellertid funnit, att upplysningsnämnden även i detta
fall lämpligen borde utgiva en egen publikation, nämligen en årsbok. I
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
denna årsbok skulle framläggas en samlad översikt över under det gångna
året framkomna forsknings-, försöks- och provningsresultat. Även om utredningen
förutsätter, att den föreslagna bilagan till Jordbrukarnas Föreningsblad
utformas så, att den utan svårighet kan frånskiljas tidningen
och förvaras separat, kan man knappast räkna med, att den kommer att
bevaras — än mindre häftas eller bindas — i någon större utsträckning.
Mycket av det som stått att läsa i bilagan är därför bortglömt vid de
tillfällen, då man bäst skulle haft behov därav. En årsbok skulle därför
såsom uppslagsbok kunna fylla en stor uppgift, och på ett utmärkt
sätt komplettera de upplysningar, som lämnas i fackpress och radioföredrag.
Utredningens förslag innebär sålunda, att försöksverksamhetens upplysningsnämnd
redigerar dels en bilaga till Jordbrukarnas Föreningsblad,
dels en årligen i februari eller mars månad utkommande årsbok. Nämnden
skall dessutom träda i förbindelse med dagspressen och till dennas
förfogande ställa aktuella artiklar berörande olika jordbruks- och trädgårdsfrågor.
Utredningen har beträffande möjligheterna att få en överenskommelse
till stånd med Sveriges lantbruksförbund rörande utgivande
av ifrågavarande bilaga och årsbok anfört.
Enligt vad utredningen inhämtat, är lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag
såsom utgivare av tidningen Jordbrukarnas Föreningsblad berett
att sluta en överenskommelse med en försöksverksamhetens upplysningsnämnd
av innebörd, att bolaget åtager sig att utan ersättning från nämndens
sida en gång i månaden utöka Jordbrukarnas Föreningsblad med en,
eventuellt två sidor, löst isatta i tidningen i form av en bilaga. Dessa sidor
skulle helt ställas till upplysningsnämndens förfogande och företrädesvis
disponeras för de sammanfattningar, som det skulle åligga försöksinstitutioner
m. fl. att insända till nämnden. I den mån utrymmet det tillåter
skulle även sammanfattningar av i utlandet, speciellt i de nordiska länderna,
erhållna försöksresultat kunna medtagas på sidan.
Sidan skall vara lös eller lätt löstagbar och så uppställd, att man genom
en enkel vikning kan förvandla den till ett häfte med formatet 25X33 cm.
Pagineringen göres genomgående och vid årets slut utgives ett utförligt
register. Det bör därför icke erbjuda några svårigheter att bevara dessa
sidor och vid årets slut häfta samman dem.
Lantbrukare, trädgårdsodlare och andra intresserade, vilka ej äro anslutna
till jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse och sålunda ej erhålla
Jordbrukarnas Föreningsblad, skola beredas tillfälle att för en ringa kostnad
abonnera på sidan, som för dessa abonnenters räkning skulle kunna
tryckas på ett bättre papper. Kostnaderna för dessa abonnenter skulle
kunna ytterligare nedbringas i det fall abonnemang tecknades genom någon
facksammanslutning, som kunde åtaga sig att distribuera sidan såsom
bilaga till sammanslutningens officiella organ.
Årsboken överlämnas av upplysningsnämnden i manuskript kostnadsfritt
till Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolags förlag, som svarar för
bokens tryckning och distribution. Försäljningspriset må ej sättas högre
än att det vid normal försäljning täcker förlagets självkostnader. Dessa
förhållanden böra givetvis regleras genom avtal mellan upplysningsnämnden
och förlaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
17
Angående up plysningsnäm lidens förhållande till pressen
Ilar utredningen anfört följande.
Den på lantbruket och dess binäringar samt på trädgårdsodlingen inriktade
fackpressen har en betydande omfattning. Många dagliga tidningar
upplåta även sina spalter för tekniska artiklar och notiser i lantbruks-
och trädgårdsfrågor. 1 vissa fall äro dessa artiklar sammanförda
till lantbrukssidor, vanligen införda på bestämda veckodagar, i andra fall
intagas de mera oregelbundet. De stöiTe facktidskrifterna samt ett pär
större dagliga tidningar erhålla sitt material i form av originalartiklar
från sina medarbetare, som i stor utsträckning utgöras av försöksmän,
bundna till de statliga eller statsunderstödda försöksanstalterna. Det material,
som influtit i de mindre tidningarna var tidigare av rätt blandad
beskaffenhet. En avsevärd förbättring har där kunnat förmärkas under
senare år. Detta torde huvudsakligen sammanhänga med att dessa tidningar
numera hämta större delen av sina artiklar från Lantbrukets presstjänst
och Jordbrukets notisbyrå.
Lantbrukets presstjänst är det verkställande organet för den år 1937
på initiativ av de centrala jordbruksorganisationerna och i samförstånd
med Sveriges tidningsutgivareförening bildade Lantbrukets pressupplysningsnämnd.
Nämndens uppgift är att planlägga och övervaka distributionen
av tidningsartiklar i lantbruks- och trädgårdsfrågor till fack- och
dagspressen. I nämnden ingå såsom ledamöter representanter för Sveriges
lantbruksförbund, hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott och
Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, byråchefen för undervisningsärenden
i lantbruksstyrelsen samt en representant för Sveriges tidningsutgivareförening.
Nämndens verksamhet finansieras förutom genom
inflytande abonnemangsavgifter av medel tillskjutna av Sveriges lantbruksförbund.
Lantbrukets presstjänst räknade år 1941 65 tidningar såsom
fasta abonnenter och antalet utsända artiklar och notissammanställningar
uppgick till 192.
Jordbrukets notisbyrå upptog år 1935 den tidigare av tidskriften Svenskt
Land bedrivna distributionen av artiklar i jordbruksfrågor. Byrån drives
av ett för ändamålet bildat aktiebolag och verksamheten finansieras genom
inflytande avgifter och bidrag från vissa firmor. Under år 1941 abonnerade
84 tidningar på artiklar och notiser från byrån. Antalet distribuerade
artiklar och notiser uppgick samma år till 204, och varje artikel
var i medeltal införd i 24 tidningar.
Såväl Lantbrukets presstjänst som Jordbrukets notisbyrå lia upptagit
sin verksamhet för att avhjälpa rådande missförhållanden. Vid bifall till
utredningens förslag att inrätta en försöksverksamhetens upplysningsnämnd
ha grunderna för dessa missförhållanden definitivt undanröjts.
Det synes utredningen därför önskvärt, att överenskommelser kunde träffas
mellan upplysningsnämnden å ena sidan och Lantbrukets presstjänst
samt Jordbrukets notisbyrå å andra sidan av sådan innebörd, att upplysningsnämnden
helt finge svara för upplysningsverksamheten i vad den
rör resultaten från forsknings-, försöks- och provningsverksamheten. Utredningen
är emellertid angelägen understryka, att denna utredningens
önskan icke dikteras av någon kritik av det sätt, på vilket Lantbrukets
presstjänst och Jordbrukets notisbyrå skött sina uppgifter. Tvärtom lia
båda dessa organ gjort en för lantbruket mycket gagnande insats. Ut
llihnng
till riksdagens protokoll IDAS. 1 sami. Nr 120. 2
18
Kungl. Majlis proposition nr 120.
redningens önskan bottnar sålunda i dess strävan att på ett sådant sätt
organisera och koordinera försöksanstalternas upplysningsverksamhet, att
forsknings- och försöksanstalterna bliva delaktiga av denna verksamhets
ledning. Samtidigt önskar dock utredningen framhålla, att man endast
genom denna anordning kan uppfylla det enligt utredningens mening
oavvisliga kravet, att upplysningsverksamheten helt frigöres från beroendet
av bidrag från firmor och andra, i vilkas ekonomiska intresse det
kan ligga att leda utvecklingen i viss, för dem fördelaktig riktning. Då
åtgärder redan tidigare vidtagits för att frigöra forsknings-, försöks- och
provningsverksamheten på lantbrukets och trädgårdsskötselns områden
från beroendet av dylika bidrag, fordrar konsekvensen att även den verksamhet,
som har till uppgift att bland allmänheten sprida kännedom om
verksamhetens resultat, frigöres härifrån.
I fråga om kostnaderna för nämndens verksamhet har i betänkandet
anförts.
Utredningen har ansett, att samtliga de med försöksverksamhetens upplysningsnämnds
verksamhet förenade kostnaderna böra täckas med bidrag
av statsmedel. Det belopp, som erfordras härför, har utredningen
beräknat sålunda:
Arvoden och reseersättningar åt nämndens ledamöter .......... 4 000
Löner:
sekreterarens grundlön .......................... 12 000
kontorsbiträdets grundlön ...................... 3 600
dyrtidstillägg .................................. 3 400 19 000
Författarhonorar ............................................ 10 000
Lokalhyra .................................................. 2 000
Telefon, telegram, porton .................................... 1 500
Skrivmaterial ............................................... 1 000
Tidskrifter och annan litteratur .............................. 500
Tidningskontroll, prenumeration och klipp .................... 5 000
Resor och representation..................................... 3 000
Oförutsett .................................................. 1 000
47 000
Avgår från tidningarna inflytande ersättning för artiklar och notiser 10 000
Kronor 37 000.
Förutom detta årliga anslag erfordras för anskaffning av möbler och
andra inventarier ett engångsanslag, som utredningen beräknat till 10 000
kronor.
Försöksverksamhetens upplysningsnämnd bör börja sin verksamhet vid
ett årsskifte, om möjligt redan vid årsskiftet 1943/44. Vid denna tidpunkt
bör organisationen vara fullt klar och tjänstemännen tillsatta. Utredningen
räknar sålunda med att nänmdens ledamöter förordnas från
den 1 juli 1943 och att tjänstemännen tillsättas från den 1 oktober samma
år. Årskostnaderna för budgetåret 1943/44 kunna sålunda, med undantag
för posten »arvoden och reseersättningar åt nämndens ledamöter», vilken
bör upptagas till oförändrat belopp, sättas till 3/4 av de ovan beräknade
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
19
eller (4000 + 24 750 = ) 28 750 kronor. Härtill kommer engångsanslaget för
anskaffning av möbler m. m. å 10 000 kronor, varför elef totala anslagsbehovet
för detta budgetår uppgår till 38 750 kronor.
Utredningen har angående upplysningsnämndens samarbete
med radion anfört följande.
Såsom redan påpekats, förutsätter utredningen, att försöksverksamhetens
upplysningsnämnd vid sidan av sin genom bilagan till Jordbrukarnas
Föreningsblad och årsboken samt genom till fack- och dagspress distribuerade
artiklar förmedlade upplysningsverksamhet även skall beredas
möjlighet att utnyttja radion för sina syften. Redan år 1926 började man
här i landet att i radions program inlägga regelbundet återkommande
föredrag i jordbruks- och trädgårdsfrågor. Under de första åren möjliggjordes
dessa föredrag genom anslag från enskilt håll. Allt sedan Aktiebolaget
Radiotjänst år 1928 började sin verksamhet, har detta bolag svarat
för samtliga med dessa föredrag förenade kostnader. Programmen uppgjordes
under åren 1928—1935 av en kommitté, bestående av generaldirektören
E. Insulander, byråchefen G. von Zweigbergk och byrådirektören
N. Sonesson. Sedan år 1936 fastställas programmen av Radiotjänsts
föredragsavdelning efter hörande av en särskild nämnd. För föredragen
äro anslagna 20—30 minuter per vecka, vanligen förlagda till tiden mellan
kl. 9.10 och 9.40 på söndagsmorgnarna. Dessutom har vid enstaka tillfällen
den programpunkt, som utsändes kl. 19.15—19.30, upptagits av lantbruksoch
trädgårdsfrågor.
Om radion skall få den betydelse för upplysningsverksamheten, som
den borde ha och vartill alla förutsättningar finnas, är det ofrånkomligt
att större utrymme beredes för upplysande föredrag berörande lantbruk
och trädgårdsodling. Ett gott föredöme erbjuder här förhållandena i Danmark,
där man för detta ändamål förfogar över i genomsnitt en timma
per vecka, fördelad på två kortare föredrag, vanligen förlagda till söndagsmorgnarna
och onsdagseftermiddagarna, direkta utsändningar eller
grammofonupptagningar från möten och utställningar, reportage och en
lantbrukets radiobrevlåda. För programpunkternas utformning svarar
»Landbrugets Radioudvalg», i vilket de mest betydande fackliga och ideella
sammanslutningarna på lantbrukets område äro representerade.
Utredningen kan väl förstå, att det måste vålla stora svårigheter att
ordna radions föredragsverksamhet på ett sådant sätt, att olika lyssnarekategoriers
skiftande intressen bliva tillgodosedda. Lantbruksföredragen
äro lill sin natur sådana, att de knappast ha något intresse för andra
lyssnare än lantbrukare och trädgårdsmän. Trots detta synes det ej obilligt
att begära, alt man för dessa föredrag ansloge mera tid än för närvarande.
Vårt lantbruks utveckling borde vara en angelägenhet, som ej
endast under nu rådande exceptionella utan även under mera normala
förhållanden berörde hela vårt folk. Utredningen vill därför föreslå, att
utöver den nu vanliga utsändningen på söndagsmorgnarna ytterligare 15
—20 minuter per vecka, förslagsvis förlagda till tiden närmast före dagsnvheterna
kl. 19 onsdagar eller torsdagar, anslås för lantbruksföredrag.
Förutom föredragen vore det liven önskvärt, alt man i ökad omfattning
ordnade med reportage från försöksanstalternas verksamhet.
Det bleve givetvis betydligt enklare att på ett tillfredsställande sätt
ordna upplysningsverksamheten genom radion, örn eli i den offentliga
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
diskussionen framfört förslag att tvenne olika program skulle utsändas
parallellt kunde realiseras.
Beträffande uppgörandet av programmen finner utredningen i stort
sett den nuvarande anordningen lämplig. Dock måste man förutsätta, att
försöksverksamhetens upplysningsnämnd blir representerad i den nämnd,
som utarbetar programförslagen. Man skulle även kunna tänka sig, att
denna nämnds uppgifter helt övertoges av upplysningsnämnden. Då man
emellertid måste räkna med, att radioföredragen även komma att behandla
frågor, som icke falla inom upplysningsnämndens egentliga arbetsområde,
synes ett sådant arrangemang vara mindre lämpligt. Å andra
sidan är det nödvändigt, att upplysningsnämnden beredes tillfälle att påverka
programmens utformning. Nämnden skall sålunda ha möjlighet
att i radion med korta referat fästa uppmärksamheten på nyutkomna
försöksmeddelanden, viktigare frågor böra behandlas i radioföredragen
samtidigt som de behandlas i de artiklar, som nämnden distribuerar till
pressen, kort sagt, den muntliga och den skriftliga framställningen måste
samordnas. Båda verksamhetsgrenarna komma härigenom att vinna i
effektivitet.
Utr.edningen får sålunda i fråga om radions utnyttjande för upplysningsverksamheten,
utan att framlägga några detaljerade förslag, dels
uttrycka den förhoppningen, att det skall visa sig möjligt att inom radioprogrammens
ram anslå mera tid åt föredrag i lantbruks- och trädgårdsfrågor
ävensom andra därmed jämförliga programinslag, dels förorda,
att försöksverksamhetens upplysningsnämnd beredes tillfälle att medverka
vid planläggningen av dessa programpunkter.
Beträffande upplysningsnämndens verksamhet för anskaffande
av filmer har utredningen anfört.
Ljusbilden och filmen ha sitt största värde som hjälpmedel vid den
av hushållningssällskap, skolor och andra lokalt verksamma organ bedrivna
upplysningsverksamheten. På upplysningsnämndens lott faller
här att tillse, att ljusbildserier och filmer, som på ett överskådligt sätt
belysa försöksverksamhetens framsteg, ställas till dessa organs förfogande.
Upplysningsfilmen kan emellertid med största fördel användas även för
annan upplysningsverksamhet än den nämnden företräder. Framställningen
av ljusbilder och filmer förutsätter vidare speciell sakkunskap.
Av dessa anledningar finner utredningen det lämpligast att upptagningen
av filmer och framställningen av ljusbildserier anförtros åt ett särskilt
organ. Utredningen förutsätter dock att detta organ i frågor, som beröra
upplysningsnämndens verksamhetsområde, inleder samarbete med nämnden.
Ett sådant organ finnes redan i Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolags
underavdelning Lantbruks- och skogsbruksfilm, organiserad i
samarbete med föreningen Lantbruks- och skogsbruksfilm.
Lantbruks- och skogsbruksfilm har under åren 1941—42, delvis med
bidrag från staten och enskilda, inspelat ett 20-tal filmer och färdigställt
ett 20-tal ljusbildserier. Såväl filmen som ljusbilderna äro framställda i
naturliga färger. Lantbruks- och skogsbruksfilm har även under uppläggning
ett omfattande bildarkiv, belysande den svenska lanthushållningen.
Enligt vad utredningen erfarit, ha filmerna och ljusbilderna redan nu,
trots den korta tid som verksamheten bedrivits, blivit mycket utnyttjade
och uppskattade av hushållningssällskap, skolor, lantbruksklubbar och
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
21
andra inom lantbruket verksamma sammanslutningar. Den verksamhet,
som Lantbruks- och skogsbruksfilm bedriver, måste emellertid kraftigt
utökas om filmen och ljusbilden skola få den användning inom upplysningsverksamheten
och undervisningen som de förtjäna. En sådan utveckling
torde emellertid ej vara möjlig med mindre staten lämnar verksamheten
understöd av helt annan storleksordning än den hittills utgående.
Hushållningssällskapen och skolorna kunna nämligen ej bära de
höga uthyrnings- och försäljningsavgifter, som skulle bliva nödvändiga,
därest man skulle vara nödsakad att med dessa avgifter täcka samtliga
kostnader för undervisningsfilmernas och ljusbildernas framställning och
distribution.
Yttrandena.
De av utredningen framlagda förslagen ha i allmänhet vunnit anslutning i
de avgivna yttrandena. Lärarrådet vid lantbrukshögskolan har emellertid
avstyrkt förslaget. Reservation har dock anförts av tre ledamöter i lärarrådet.
I vissa yttranden har — under hänvisning till ett förslag örn inrättande
av ett jordbruksvetenskapligt råd — ifrågasatts om icke detta
förslag borde föranleda en fortsatt utredning i syfte att på lämpligt sätt
samordna det föreslagna jordbruksvetenskapliga rådet med den nu förordade
upplysningsnämnden. Från vissa håll har förordats, att de skilda
forskningsinstitutionerna själva borde envar inom sitt område handhava
ifrågavarande upplysningsverksamhet eller ock att densamma överlätes
på lantbruksstyrelsen eller lantbruksakademien. I några yttranden har
uttalats tvekan om den av utredningen föreslagna upplysningsnämndens
sammansättning vore den lämpligaste. Man har härvid förordat en
större nämnd, där de skilda intressen, som berördes av upplysningsverksamheten,
kunde bliva representerade. I åtskilliga yttranden har
ifrågasatts huruvida den föreslagna publiceringen av upplysningsmaterialet
vore den mest tillfredsställande. Det har i anslutning härtill i
vissa yttranden förordats, att en särskild tidskrift skulle utgivas för publicering
av materialet eller ock att detta uppdelades på skilda tidskrifter
allteftersom detsamma hänförde sig till olika verksamhetsgrenar inom
jordbruket såsom åkerbruk, kreatursskötsel och trädgårdsskötsel. Ur yttrandena
i övrigt må här återgivas följande.
Statskontoret har anfört bland annat.
Redan under normala förhållanden skulle förslaget lia mött mycket
stora betänkligheter, enär den verkställda utredningen icke ådagalagt behovet
av nya kostnadskrävande åtgärder på förevarande område. I nuvarande
läge måste statskontoret fördenskull bestämt avstyrka detsamma.
Ifrågavarande upplysningsverksamhet bör nämligen enligt statskontorets mening
liksom hittills utan stöd av statsmakterna tillgodoses av de bestående
organisationerna, varvid emellertid lantbrukets pressupplysningsnämnd
lämpligen bör kompletteras med en representant för försöks- och forsk
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
ningsverksamheten och en för trädgårdsodlingen. Det erbjudande, som lämnats
från lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag om tryckning av bilaga
till jordbrukarnas föreningsblad borde kunna utnyttjas av de båda nu förefintliga
pressorganen likaväl som av en nyinrättad upplysningsnämnd. Det
torde för övrigt föreligga så mycket mindre skäl för statsmakterna att ingripa
i berörda enskilt organiserade upplysningsverksamhet, då genom utredningen
klarlagts, att någon anmärkning icke kunnat riktas mot det sätt,
varpå lantbrukets presstjänst och jordbrukets notisbyrå under sin fleråriga
tillvaro hittills fullgjort sina uppgifter. Därest emellertid farhågor skulle
finnas för att verksamheten på något sätt skulle bliva beroende av bidrag
från enskilda firmor, lärer möjlighet finnas att i samband med beviljande
av bidrag till en särskild pressombudsman för redigering av berörda bilaga
till jordbrukarnas föreningsblad erhålla kontroll över verksamheten.
Lantbruksstyrelsen har anfört bland annat.
Med avseende å här framlagda förslag angående inrättandet av en försöksverksamhetens
upplysningsnämnd får lantbruksstyrelsen till en början
erinra örn ett av professorerna vid lantbrukshögskolan G. H. Flodkvist
och H. G. Lundegårdh nyligen framlagt förslag örn inrättande av ett jordbruksvetenskapligt
råd. I utlåtande över detta förslag har lantbruksstyrelsen
förordat en utredning i ämnet.
Det jordbruksvetenskapliga rådets huvudsakliga uppgift skulle enligt
förslaget vara att för den enskilde jordbruksforskaren och försöksledaren
underlätta och möjliggöra kontakten med och kännedomen om arbetet
inom sådana forskningsområden, som ligga vid sidan om de egna arbetsuppgifterna,
samt att verka för en rationellare planläggning och arbetsfördelning
mellan jordbruksforskningens olika verksamhetsgrenar. Den
här föreslagna försöksverksamhetens upplysningsnämnd åter skulle lia till
uppgift att bland den stora allmänheten sprida kännedom örn och nyttiggöra
genom jordbruksforskningen vunna resultat och rön. Det synes
lantbruksstyrelsen uppenbart, att det föreslagna jordbruksvetenskapliga
rådet och försöksverksamhetens upplysningsnämnd ha ett påtagligt samband
sinsemellan, i det att båda dessa institutioner skulle avse att på
visst sätt sammanföra och koordinera verksamheten inom olika områden
av jordbruksforskningen, låt vara med i viss mån olika syften. Det har
vid angivna förhållanden för lantbruksstyrelsen framstått såsom, naturligt,
att en samorganisation skulle kunna ske av båda dessa uppgifter. Lantbruksstyrelsen
finner sig därför böra här föreslå att, innan positiva åtgärder
vidtagas för förverkligandet av dessa förslag, utredning verkställes,
huruvida icke båda dessa uppgifter skxdle kunna sammanföras och uppdragas
åt ett enda för ändamålet särskilt upprättat organ.
Bedömes emellertid det nu framlagda förslaget örn upprättandet av en
försöksverksamhetens upplysningsnämnd enbart för sig, så kan lantbruksstyrelsen
för sin del i huvudsak biträda vad utredningsmannen föreslagit
i fråga örn upplysningsnämndens arbetsuppgifter och organisation. Förslaget
synes innebära en ur kostnadssynpunkt godtagbar lösning och torde
kunna försöksvis genomföras och prövas. Vissa erinringar synas emellertid
böra göras. Några särskilda författarhonorar till utomstående synes
man som regel icke böra räkna med. Det av utredningen beräknade beloppet,
10 000 kronor, till författarhonorar synes därför vara alltför högt
tilltaget och torde kunna reduceras tili ett betydligt lägre belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
23
Det beräknade engångsanslaget å 10 000 kronor för anskaffande åt
nämnden av möbler och andra inventarier synes väl högt och torde kunna
nedprutas med några tusen kronor. Även de beräknade årliga omkostnaderna
synas i vissa fall väl höga.
Inom lantbruksstyrelsen har skiljaktig mening uttalats av tjänsteförrättande
byråchefen Sonesson, vilken ansett sig icke kunna förorda tillsättandet
av den föreslagna upplysningsnämnden. Enligt byråchefen Sonesson
mening talade däremot starka skäl för att en allsidig, förutsättningslös
utredning verkställdes för att undersöka förutsättningarna för ett för
landets hela forsknings-, försöks- och provningsverksamhet på jordbrukets,
trädgårdsnäringens, mejerihanteringens och jordbruksteknikens områden
avsett koordinerande organ med uppgift att organisera och övervaka
den statliga och statsunderstödda verksamheten på dessa områden
och denna verksamhets rationella anknytning till nämnda näringars praktiska
behov.
Lärarrådet vid lantbrukshögskolan har anfört i huvudsak följande.
Enligt lärarrådets mening är den föreslagna upplysningsnämnden mindre
ändamålsenlig, framför allt därför att den av nämnden bedrivna upplysningen
lätt kan få en prägel av statlig auktorisation över sig. Med det
ringa antal medlemmar, som skulle äga säte och stämma i nämnden, kan
det icke bli möjligt att få de olika intressena avvägda på ett riktigt sätt.
Man bar därför anledning att befara en viss ensidighet i nämndens uppfattning,
särskilt i sådana frågor som kunna vara föremål för meningsbrytningar.
Även i den till jordbrukarnas och trädgårdsodlarnas breda
lager riktade upplysningen böra olika uppfattningar lia möjlighet att komma
till uttryck, och det vore farligt, örn allmänheten bibringades den uppfattningen.
att den statliga upplysningsnämnden ansvarade för riktigheten
av de resultat, som utlämnas till allmänheten. Slutligen skulle det för den
vetenskapliga forskningen vara synnerligen allvarligt, om nämnden skulle
få något som helst inflytande på den omfattning, i vilken resultaten av
forskningsarbetet bringas till jordbrukarnas och trädgårdsodlarnas kännedom.
I detta avseende är den nu rådande friheten en oskattbar tillgång,
vars förlust icke skidle kunna uppvägas av den intensifiering av upplysningsverksamheten,
som skulle bli resultatet av nämndens arbete.
Jämte dessa erinringar av principiell ari mot den föreslagna nämnden
kunna även andra invändningar göras mot den verksamhet, som nämnden
i första rummet skulle utöva. Huvudarbetet skulle tydligen komma att
bestå uti att sprida de nya resultaten av jordbruksforskningen till de vidaste
kretsar. Lärarrådet vill erinra om att de försöks- och forskningsresultat,
som avses, i regel endast täcka mycket små områden av jordbrukets
vittfamnande kunskapsfält, och det är ingalunda alltid säkert, att
författarna till de vetenskapliga meddelandena eller försöksberättelserna
lia möjlighet att inpassa de nya resultaten i deras jordbruksekonomiska
sammanhang och ge generella råd angående deras tillämpning. Därtill
må framhållas, att även örn vissa försöksresultat äro av sådan natur, att
de omedelbart böra delgivas en bredare publik, torde den stora massan
av jordbrukare oftast lia större behov av att få del av den stora fond av
erfarenhet och kunskaper, som samlats sedan många år tillbaka.
24
Kungl. Maj-.ts proposition nr 120.
Det kan också ifrågasättas, om det verkligen föreligger ett behov av
att sprida alla forskningens och försöksverksamhetens resultat till alla
Sveriges jordbrukare, såsom fallet skulle bli enligt utredningens förslag.
Jordbrukare i Norrland lia sålunda föga intresse av försöksresultaten rörande
sockerbetsodlingen, och omvänt lia sydsvenska jordbrukare föga
nytta av försöksresultaten rörande norrländsk vallodling. Det torde icke
heller vara lämpligt att i en enda serie samla resultaten från både jordbrukets
och trädgårdsodlingens forsknings-, försöks- och provningsverksamhet.
De två grupper av yrkesutövare, det här gäller, arbeta väsentligen
oberoende av varandra och lia endast sällan intresse av försöksverksamheten
inom båda områdena; trädgårdsodlarna ha i regel icke intresse
av residtaten av försöksverksamheten på husdjursskötselns eller
mejerihanteringens område, för att taga ett exempel.
Vad som här framhållits rörande artiklarna i bilagan till Jordbrukarnas
Föreningsblad, gäller i viss utsträckning även örn den av utredningen
föreslagna årsboken. Lärarrådet vill dock framhålla, att det kunde vara
av stor betydelse, örn man i en årligen utkommande publikation, en årsbok,
lämnade en samlad översikt över försöksverksamhetens resultat i
form av korta, sakliga referat. Men en sådan årsbok torde i främsta
rummet rikta sig till lantbrukslärare och konsulenter, så att genom dessa
de nyvunna resultaten skulle kunna föras ut till jordbrukare och trädgårdsodlare.
En publikation av nu antytt slag torde emellertid bäst kunna
utgivas av en institution med ett något så när fullständigt jordbruksbibliotek,
och sannolikt är Lantbruksakademien den institution, som ligger
närmast till för att göra detta arbete.
Upplysningsnämnden skulle vidare ha att till fack- och dagspressen förmedla
notiser och populära artiklar i jordbruks- och trädgårdsfrågor,
d. v. s. den skulle övertaga det arbete, som numera utföres av Lantbrukets
presstjänst. Enligt lärarrådets mening torde den enklaste lösningen vara
att främja den nuvarande presstjänsten genom att öka dess möjligheter
att få sina artiklar spridda till ett så stort antal tidningar som möjligt
och samtidigt tillse, att dess verksamhet utvidgades till att omfatta även
trädgårdsodlingen. I lantbrukets pressupplysningsnämnd, som utövar ledningen
av den nuvarande presstjänstens verksamhet, ingår som ledamot
byråchefen för undervisningsärenden i lantbruksstyrelsen, och styrelsen
har därför möjlighet att genom sakkunnig ämbetsman påverka omfattningen
och planläggningen av presstjänstens arbete.
Örn det trots de betänkligheter, som rests mot den föreslagna upplysningsnämnden
likväl skulle anses lämpligt att inrätta en sådan, måste den
för att kunna fylla sin uppgift, enligt lärarrådets mening, ges en mera allsidig
sammansättning, än den utredningsmannen föreslagit. En betydande
risk finnes eljest för att nämnden kan komma att slå vakt örn vissa riktningar,
särskilt om dessa äro hävdvunna. Den bör därför genom sina
ledamöter äga intim kontakt med olika grenar av den verksamhet, vars
resultat skola spridas. I första hand är det av vikt, att ej blott försöksverksamheten
utan även forskningen företrädes i nämnden. Dessutom
erfordras, att för jordbrukets del både växtodling, husdjursskötsel och
mejerihantering bli representerade. Endast om så sker, torde en arbetsduglig
nämnd kunna erhållas. Som även provningsverksamheten och
trädgårdsodlingen böra vara företrädda, kräves en nämnd av betydligt
större storlek än vad utredningsmannen föreslagit. För att nämnden ändå
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
25
skall bliva arbetsduglig, bör den uppdelas på sektioner, varigenom en avsevärt
större insats kan göras, än som av utredningen ifrågasatts. Detta
synes också vara nödvändigt, örn verksamheten skall bliva av önskvärd
omfattning.
Av anförda skäl anser lärarrådet, att en försöksverksamhetens upplysningsnämnd
med den sammansättning och de arbetsuppgifter, som utredningsmannen
tänkt sig, icke bör komma till stånd. Skulle så likväl
ske bör den organiseras i enlighet med av lärarrådet alternativt angivet
förslag. Lärarrådet vill tillstyrka, att åtgärder vidtagas för att publicera
dels en årsbok, innehållande korta referat av bela den inom landet bedrivna
forsknings- och försöksverksamhetens resultat, dels en tidskrift,
förslagsvis månatlig, vars viktigaste uppgift skulle vara att bereda konsulenter
och lärare samt intresserade praktici möjlighet att följa utvecklingen
på jordbrukets och trädgårdsskötselns område. Till tjänst för de
djupa leden av jordbrukare och trädgårdsodlare är det också synnerligen
önskvärt, att den verksamhet som nu bedrives av Lantbrukets presstjänst
utvidgas och intensifieras. Om ytterligare åtgärder anses erforderliga, bör
frågan härom bli föremål för förnyad utredning.
Inom lärarrådet har skiljaktig mening uttalats av professorerna Flodkvist,
Axelsson och Sundelin, vilka ansett att lärarrådets yttrande bort ha
samma lydelse som försöksnämndens vid lantbrukshögskolan.
Lantbrukshögskolans försöksnämnd har yttrat bland annat.
I likhet med utredningen anser försöksnämnden, att åtgärder böra vidtagas
för spridandet av forskningens och försöksverksamhetens resultat
till vidare kretsar av jordbrukets och trädgårdsodlingens utövare, än de
som hittills kunnat nås. För detta ändamål synes en särskild upplysningsnämnd
erforderlig. Om denna skall kunna fylla sin uppgift, kräves emellertid
en mera allsidig sammansättning, än den utredningsmannen föreslagit.
För att nämnden skall bliva arbetsduglig, bör den uppdelas på
sektioner, varigenom en avsevärt större insats kan göras, än som av
utredningen ifrågasatts. Detta synes också vara nödvändigt, om verksamheten
skall bliva av önskvärd omfattning. Om hela arbetet skall åvila
sekreteraren, såsom utredningsmannen synes lia avsett, torde verksamheten
huvudsakligen bliva av expedierande natur. Sekreteraren kan nämligen
ej besitta den sakkunskap, som är erforderlig, för att han skall
kunna i mera väsentlig grad taga aktiv del i upplysningsverksamheten.
Nämndens sammansättning bör därför ytterligare övervägas, innan utredningsmannens
förslag realiseras.
I anslutning till nämndens uppdelning på olika sektioner böra resultaten
sammanföras i serier. I främsta hand böra för jordbrukets och trädgårdsodlingens
utövare skilda serier uppläggas, vilket gäller både för sammanfattningarna,
årsböckerna och pressartiklarna. Dessa tvenne grupper
av yrkesutövare arbeta väsentligen oberoende av varandra, varför det
övervägande antalet av det ena arbetsområdets resultat äro utan egentligt
intresse för verksamheten inom det andra området. Sålunda får det
viii anses vara meningslöst att tillhandahålla trädgårdsodlarna de på t, ex.
husdjursskötsel^ eller mejerihushållningens områden framkomna resultaten.
Det kan också ifrågasättas, huruvida ej en ytterligare uppdelning
är önskvärd, åtminstone för jordbrukets del. Att örn varandra införa re
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
26
sultat från skilda grenar av jordbrukets vidsträckta arbetsfält torde sålunda
näppeligen kunna anses lämpligt. I varje fall lärer detta ej kunna
ifrågakomma för årsbokens del.
Inom försöksnämnden bär skiljaktig mening uttalats av professorerna
Osvald och Torstensson, som ansett att försöksnämndens yttrande bort ha
samma lydelse som lärarrådets.
Lantbruksakademien, som tillstyrkt, att åtgärder i det syfte utredningen
avsåge vidtoges, har emellertid angående de framlagda förslagen anfört
bland annat följande.
Akademien är icke övertygad örn behovet eller lämpligheten av att för
nyss angivna uppgifter skapa ett nytt statligt organ. Det förtjänar erinras,
att för vissa av de nämnda uppgifterna redan finnas särskilda arbetsorgan,
som tillkommit utan statens direkta medverkan. Det synes böra undersökas,
huruvida icke på den sålunda inslagna vägen ytterligare framsteg
kunna göras. I detta sammanhang önskar akademien anmäla, att akademien
är villig att i den utsträckning så kan befinnas lämpligt medverka
till en tillfredsställande lösning av berörda spörsmål.
Sedan enligt vad akademien inhämtat fråga uppkommit om inrättande
av ett statens jordbruksforskningsråd torde vidare böra övervägas, huruvida
icke ett sådant råd — därest det kommer till stånd — lämpligen
kunde omhänderhava vissa uppgifter jämväl avseende upplysningsverksamheten
på området.
Skulle likväl en särskild statlig upplysningsnämnd anses böra inrättas,
synas skäl tala för att dess uppgifter begränsades till anskaffande och
färdigställande av för publicering avsett material, under det att den mera
ekonomiskt betonade distributionsverksamheten överlätes på andra, redan
befintliga organ.
Hithörande spörsmål torde böra underkastas ytterligare överväganden.
Härvid synes jämväl böra prövas, huruvida icke den i betänkandet berörda
verksamheten borde omfatta även vissa andra forskningsområde^
såsom t. ex. skogsbrukets. Lantbruksakademien får sålunda, med tillstyrkande
i princip av åtgärder för vidgad popularisering av jordbruksforskningens
resultat, föreslå, att frågan örn ifrågavarande upplysningsverksamhets
organisation och anordnande måtte göras till föremål för fortsatt
utredning.
Förvaltningsutskottet hos Älvsborgs läns norra hushållningssällskap har
uttalat följande.
Förvaltningsutskottet delar utredningens mening om vikten av att forskningsresultaten
snarast bliva praktiskt tillämpade. En publicering i populariserad
form av dessa resultat är därför önskvärd. Den givna förutsättningen
är dock, att resultaten ägna sig för omedelbar användning
av den stora kretsen jordbrukare. Så är emellertid ingalunda alltid fallet.
I många fall — framför allt gäller detta den s. k. grundläggande forskningen
— ägna sig resultaten närmast som utgångspunkter för fortsatt
forskning på området och äro således utan intresse för den praktiska jordbrukaren.
I andra åter, och de äro kanske det stora flertalet, äga forskningsresultaten
icke den allmängiltighet, att var och en kan tillgodogöra sig dem.
Det behöves, att de förmedlas till den enskilda jordbrukaren genom den
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
27
lokala sakkunskap, som våra konsulenter och lantbrukslärare besitta.
Först därigenom kan för flertalet jordbrukare bli klart om de bestämda
förutsättningar, på vilka forskningsresultaten i regel vila, föreligga vid
hans jordbruk och han därför kan tillgodogöra sig nyheten. Beaktas ej
detta kan den avsedda vägledningen bliva en otjänst.
Det förefaller förvaltningsutskottet som örn utredningen ej tillräckligt
beaktat dessa synpunkter.
Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har yttrat i huvudsak
följande.
Utskottet vitsordar angelägenheten av att kännedomen om ifrågavarande
försöksresultat blir spridd i vidare kretsar, men vill framför allt understryka
betydelsen av att dessa resultat publiceras så skyndsamt som möjligt.
I åtskilliga fall förringas betydelsen av vunna resultat avsevärt genom
att de bli för sent kända. Resultaten av det ena årets gödslingsförsök böra
sålunda i sina huvuddrag vara publicerade innan nästa års gödsling planlägges.
De åtgärder utredningen föreslår för försöksresultatens spridning inge
emellertid icke utskottet större tilltro. Anordningen med en upplysningsnämnd
och tjänstemän, som skola vara så insatta i dessa vitt skilda områden
att deras arbete ej blir rent dilettantiskt, blir säkerligen tungrodd
och kan i sina verkningar svårligen beräknas. Att Jordbrukarnas Föreningsblad
framför övriga pressorgan skulle tillförsäkras rätt till publicering
av dessa genom det allmännas verksamhet vunna resultat kan även
vara ägnat inge betänkligheter.
För sin del håller utskottet före att den lämpligaste anordningen på nu förevarande
område vore, att de olika försöksanstalterna utrustades med sådana
personliga och ekonomiska resurser, att en var sattes i stånd att
skyndsamt publicera vunna resultat på det sätt som i varje särskilt fall
synes lämpligast och effektivast. Härvid borde allt efter omständigheterna
anlitas särskilda försöksberättelser, flygblad samt artiklar i den dagliga
och fackpressen, varvid Jordbrukarnas Föreningsblad med hänsyn till sin
stora spridning synes särskilt värt beaktande.
Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårds!nstitut har framhållit
följande.
Styrelsen inser tillfullo vikten av att alla forsknings-, försöks- och provningsresultat
av praktiskt värde snarast möjligt och på ett fullt objektivt
sätt bringas till allmän kännedom. Styrelsen anser dock, att detta kan ske
fullt effektivt genom att vederbörande institutioner åläggas att ombesörja
detta. Härvidlag torde det ej vara lämpligt att inskränka resrdtatens publicering
till en enda tidning utan fastmera att söka nå just den läsekrets, för
vilken resultaten kunna anses ha värde. Både för lantbruket och trädgårdsskötseln
böra även de pressorgan anlitas, som ha lokal spridning i de områden
och de kretsar, för vilka resultaten äro av betydelse.
Styrelsen är ej övertygad örn behovet av den av de sakkunniga föreslagna
»Försöksverksamhetens upplysningsnämnd», varför styrelsen icke funnit
skäl att tillstyrka inrättandet av densamma.
Statens växtskyddsanstalt har gjort följande uttalande.
Ehuru växtskyddsanstaltcn i princip ansluter sig lill de i betänkandet
förordade åtgärderna, ställer sig anstalten tvivlande rörande nödvändig
-
28
Kungl. Majlis proposition nr 120.
heten av att för deras realiserande igångsätta en så omfattande och dyrbar
apparat som föreslagits. Det torde böra prövas, huruvida icke någon
redan befintlig institution — möjligen lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå
eller lantbruksakademien — skulle kunna övertaga de uppgifter, som
enligt betänkandet skulle åvila en särskild nämnd.
Utöver vad nu påpekats torde det finnas anledning till ytterligare överväganden
i organisatoriskt hänseende, varför växtskvddsanstalten anser sig
böra förorda ytterligare utredning vad beträffar den föreslagna upplysningsverksamhetens
organisation.
Liknande synpunkter ha framförts av statens centrala frökontrollanstalt
samt styrelsen för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt.
Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört i huvudsak
följande.
Utskottet vill varmt tillstyrka åtgärder för bättre och snabbare bekantgörande
av resultaten från de statliga och statsunderstödda forsknings-,
försöks- och provningsanstalterna på lantbrukets och trädgårdsskötselns
områden i en för det stora flertalet av de berörda praktiska yrkesutövarna
lättillgänglig och lättfattbar form. Troligen skulle detta också uppnås på
sätt, som utredningen föreslagit. Emellertid synes det utskottet böra övervägas,
örn icke av finansiella skäl andra vägar också vore framkomliga.
Om vederbörande institutioner, som utredningsförslaget förutsätter, åläggas
att för åtnjutande av statsbidrag avlämna en kort, populärt avfattad
sammanfattning av varje publicerat arbete, torde upplysningsnämndens
uppgift bli av ganska enkel, expeditionell natur. Det synes härför icke
otänkbart, att detta arbete kunde övertagas av någon av jordbrukets energiskt
ledda sammanslutningar, förslagsvis lantbruksförbundet, vars »Föreningsblad»
ju utredningen också tänkt som lämpligt publiceringsorgan.
Säkerligen skulle då arbetet inom förbundet och dess tidskriftsförlag läggas
i förfarna och opartiska händer och den centrala ställning, som förbundet
intager i jordbrukets föreningsväsende, vöre också en borgen för
att dess publiceringsverksamhet skulle röna uppmärksamhet och intresse
från lantmännens sida.
Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört i
huvudsak följande.
Enligt utskottets mening bör en förbättrad upplysningsverksamhet organiseras
så, att de högre undervisningsanstalterna — lantbrukshögskolan
och Alnarps trädgårdsinstitut — samt försöksanstalterna — jordbruksförsöksanstalten
och statens trädgårdsförsök — erhålla en ledande ställning i
uPPlysningsverksamheten. Huruvida därvid upplysningsverksamheten för
jordbruk och trädgårdsskötsel bör skiljas åt och organiseras var för sig,
eller örn upplysningen på trädgårdsområdet skall anordnas som en filial
under en huvudavdelning för jordbruk, vill utskottet lämna därhän. Däremot
önskar utskottet starkt framhålla, att det, vad gäller jordbrukets område,
är synnerligen önskvärt, att upplysningsverksamheten specialiseras
på en avdelning för jordbruksfrågor och en för husdjursfrågor. Först när
upplysningsverksamheten givits en sådan specialisering finnes möjlighet
för dem, som få i uppdrag att handha denna betydelsefulla verksamhet,
att själva kritiskt bedöma det material, de vidarebefordra till allmänheten,
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
29
och först genom specialiseringen torde upplysningsorganet bliva kompetent
att koordinera olika försöksanstalters verksamhetsresultat.
I konsekvens med vad förut anförts rörande organisationen av en effektiviserad
upplysningsverksamhet bör enligt utskottets mening denna verksamhet
obetingat förläggas till lantbrukshögskolan, då det gäller jordbruk,
och till Alnarps trädgårdsinstitut, då det gäller trädgårdsskötsel. Endast
på detta sätt kan upplysningsverksamheten få den direkta kontakt med
forskning och försöksverksamhet, som är en grundbetingelse för verksamhetens
lyckliga utveckling. Genom sådan förläggning får verksamheten
också tillgång till moderna och välutrustade fackbibliotek. Förlägges upplysningsverksamheten
på av utskottet nu föreslaget sätt, torde någon för
ändamålet särskilt upprättad nämnd ej vara behövlig. Ansvaret för verksamhetens
bedrivande borde nämligen i sådant fall åvila respektive högre
undervisningsanstalts styrelse.
Sveriges utsädesförening har framhållit bland annat följande.
Rörande sättet för distribution av det av upplysningsnämnden hopbragta
materialet lia i betänkandet framlagts och diskuterats tre olika alternativ.
Det med alternativ I betecknade förslaget, utgivande av en populärvetenskaplig
tidskrift, vilken skulle på vanligt sätt erhållas genom prenumeration,
torde knappast kunna leda till det avsedda målet, d. v. s. bekantgörande
i möjligast vida kretsar av forsknings- och försöksverksamhetens resultat.
Förutsättningarna härför skulle givetvis vara betydligt större vid
ett genomförande av alternativ II, utgivande av en mycket populärt hållen
tidskrift, vilken huvudsakligen skulle spridas genom hushållningssällskapen
och till deras medlemmar. För detta alternativ synas starka skäl kunna
anföras. Det enda skäl, som kan anses tala emot detta alternativ, torde vara
de härmed förenade kostnaderna, vilka skulle utgå av statsmedel. Tyvärr
föreligger i betänkandet ingen beräkning över hur stora kostnaderna skulle
bli. Detta förslag synes emellertid böra bli föremål för ytterligare utredning
och omprövning, innan det under alternativ III upptagna förslaget
godtages och genomföres. Ett genomförande av alternativ II skulle måhända
också göra utgivandet av den årsbok, som planerats, överflödigt.
Man torde väl nämligen kunna antaga, att åtminstone flertalet av dem,
som erhölle den i alternativ II ifrågasatta tidskriften, skulle bevara de till
densamma hörande häftena och på så sätt efter hand ånyo kunna taga del
av de i tidskriften lämnade upplysningarna.
Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund har anfört bland annat
följande.
Enligt förbundets mening kan man icke vänta sig några större fördelar av
den föreslagna anordningen att distribuera korta sammanfattningar av de
senaste försöksresultaten till praktiskt taget alla landets jordbrukare och
trädgårdsodlare.
Förbundet finner däremot, att en årligen utkommande publikation (årsbok),
som innehåller en samlad översikt av försöksverksamhetens resultat
och vilken i främsta rummet riktar sig lill lantbrukslärare och konsulenter
samt till de mest intresserade oell kunniga praktiska jordbrukarna, bör
kunna få stor betydelse. Utgivandet av en sådan publikation torde emellertid
lantbruksakademien kunna åtaga sig.
Av det arbete, som upplysningsnämnden skulle utföra, återstår alltså förmedlingen
av notiser och populära artiklar i jordbruksfrågor till fack
-
30
Kungl. Majus proposition nr 120.
och dagspressen. För närvarande ombesörjes denna förmedling i första
hand av lantbrukets presstjänst, som erhåller ekonomiskt stöd av jordbrukets
ekonomiska föreningar. Det torde icke möta några svårigheter att
utvidga och intensifiera presstjänstens verksamhet, så att ytterligare åtgärder
på området bliva obehövliga. I lantbrukets pressupplysningsnämnd,
som utövar ledningen av presstjänstens verksamhet, ingår som ledamot
byråchefen för undervisningsärenden i lantbruksstyrelsen, och styrelsen
har därför möjlighet att genom sakkunnig ämbetsman påverka omfattningen
och planläggningen av presstjänstens arbete. Ehuru årskostnaderna
för försöksverksamhetens upplysningsnämnd äro jämförelsevis obetydliga
vill förbundet av angivna skäl avstyrka bifall till utredningsmannens ifrågavarande
förslag.
Riksförbundet landsbygdens folk har framhållit bland annat följande.
Utredningen konstaterar fullt riktigt, att det föreligger två typer av publiceringsbehov,
dels ett behov att framlägga forsknings- och försöksinstitutionernas
resultat, och dels behovet av en populär sammanställning av
desamma.
Trots att man kan konstatera påtagliga brister, icke minst beträffande
överskådligheten, avfärdar utredningen det förstnämnda problemet. Förbundet
anser emellertid önskvärt att ett gemensamt organ för detta ändamål
förefinnes. Dels föreligger behov för t. ex. konsulenter, lärare m. fl.
att i sin dagliga gärning kunna noga följa med utvecklingen på bär ifrågavarande
områden utan risk för att något går oförmärkt förbi, och dels
finns det numera i vårt land ett betydande antal så skolade jordbrukare,
att de lia både intresse av och förutsättningar för att följa olika frågors
rent vetenskapliga utveckling, om de på ett lämpligt sätt beredas tillfälle
därtill. Det är att underskatta den svenska jordbrukarkårens standard, örn
man bortser från detta. Genom en koncentration av här antydd art minskar
man i hög grad behovet av olikartade vetenskapliga publikationer och
bör även kunna åvägabringa betydande kostnadsbesparingar.
Lantbruksförbundet har anfört bland annat.
De från forsknings- och försöksanstalterna utkommande publikationerna
utgöra primärmaterialet för all populariseringsverksamhet och ha intresse
i främsta rummet för vetenskapsmän, försöksmän, konsulenter och
lärare samt i mindre utsträckning för skolade jordbrukare. Särskilt för
konsulenter, lärare och jordbrukare torde det emellertid bereda stora svårigheter
att följa utvecklingen på olika områden, då materialet såsom för
närvarande är fallet är splittrat på ett otal publikationer. Det föreligger
därför enligt förbundets mening onekligen ett behov av en enhetlig periodisk
publikation, som skulle möjliggöra en överblick över de resultat, som
av försöksverksamheten etc. nåtts på olika områden. En dylik publikation
vore icke avsedd att ersätta de primära försöksberättelserna utan
skulle syfta till att ge en allsidig relativt populär orientering över samt
sammanfattning av resultaten vid inhemska och utländska försöksanstalter.
Genom utförliga hänvisningar i tidskriften till de primära försöksberättelserna
skulle olägenheterna av den nuvarande splittringen å ett flertal
publikationer väsentligen minskas. En dylik publikation borde kunna
bliva en värdefull källa för de personer (konsulenter och lärare m. fl.), som
ha till uppgift att bedriva upplysningsverksamhet bland jordbrukarna, men
den borde också bliva av stort direkt värde för många jordbrukare. Sve
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
31
riges agronom- och lantbrukslärareförbund planerar visserligen utgivandet
av en populärvetenskaplig tidskrift, som skulle kunna tillhandahållas jämväl
andra intresserade än förbundets medlemmar, men det kan givetvis
ifrågasättas örn en dylik på privat initiativ utgiven tidskrift med huvudsakligt
ändamål att vara organ för förbundets medlemmar kan bli så utförlig
och allsidig samt systematiskt uppställd som är önskvärt. Frågan om
utgivande genom statens försorg (exempelvis genom den föreslagna nämnden)
av en gemensam publikation för försöks- och provningsverksamheten
av ovan berört slag synes därför böra ytterligare övervägas.
Beträffande försöksverksamhetens popularisering genom direkt upplysning
av jordbrukarnas flertal anser förbundet i likhet nied utredningen,
att vid sidan av den betydelsefulla muntliga upplysning, som bedrives av
konsulenter och lärare, denna huvudsakligen bör äga rum genom pressen,
radion och filmen. Som förmedlande organ mellan försöksanstalterna och
dessa institutioner har utredningen föreslagit, att en särskild statlig upplysningsnämnd
skall inrättas.
Publiceringen av det genom nämnden anskaffade och redigerade materialet
skall enligt utredningen ske i form av en månadsbilaga till Jordbrukarnas
Föreningsblad, genom artiklar till pressen i övrigt samt genom
en av Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolags förlag utgiven årsbok.
Denna form synes förbundet ändamålsenlig såväl ur ekonomisk synpunkt
som med hänsyn till intresset av att materialet skall få största möjliga spridning
bland de praktiska yrkesutövarna.
Weibullsholms växtförädlingsanstalt har yttrat bland annat.
När det gäller att intensifiera och utvidga populariseringen, synes det
oss vara av stor betydelse att för samtliga dessa redan förefintliga krafter
i propagandans tjänst skapa möjlighet att utan särskilda tidsödande
studier av ej sällan omfångsrik originallitteratur lätt kunna inhämta den
erforderliga aktuella kunskapen på området. Detta mål synes oss lättast
kunna nås genom skapandet av en statsunderstödd refererande tidskrift,
förslagsvis benämnd Jordbruket och Trädgårdsodlingen, meddelanden från
statens och statsunderstödda forskningsanstalter. Populärt hållna referat
av betydelsefulla forsknings- och försöksresultat från statliga och statsunderstödda
svenska institutioner skulle införas.
En dylik refererande tidskrift, i vilken för jordbruket och trädgårdsodlingen
värdefulla resultat praktiskt taget samtidigt med originaluppsatserna
publicerades, skulle utgöra den källa, ur vilken vederbörande
kunde ösa.
Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund har framhållit.
Det förefaller förbundet, som om utredningens inställning bottnar i en viss
överskattning av bristerna i de nu rådande förhållandena. Visserligen har
det förekommit fall, då det förflutit en tämligen lång tid från det ett försök
varit avslutat, till dess alt resultatet publicerats, men dessa eftersläpningar
torde lia berott på vederbörande försöksmäns rent personliga läggning, oell
bristerna äro därför knappast av den art, att de kunna avhjälpas genom
organisatoriska åtgärder. I en del fall, där eftersläpning förekommit, hade
måhända en sådan kunnat undvikas redan genom en tämligen blygsam ökning
av arbetskrafterna eller av tryckningsanslagen. Även örn förbundet
sålunda är av den uppfattningen, att bristfälligheterna överdrivits, vill det
icke förneka, att vissa förbättringar torde kunna åstadkommas även på
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
andra sätt än genom en populär tidskrift. Förbundet menar emellertid, att
en avsevärd förbättring i dessa hänseenden bör kunna uppnås genom enklare
och billigare medel än dem utredningen föreslagit.
Förbundet bar den uppfattningen, att den av lantbrukets och trädgårdsodlingens
tjänstemän förmedlade upplysningsverksamheten till jordbrukarna
och trädgårdsodlarna är den utan jämförelse viktigaste, och att det därför
framför allt gäller att göra tjänstemännen skickade till denna sin viktiga
uppgift. I överensstämmelse härmed skulle förbundet för sin del vilja uttala,
att den viktigaste åtgärd, som f. n. kan företagas, skulle vara att utgiva en
populärvetenskaplig tidskrift för lantbruk och trädgårdsodling, i vilken nya
resultat kunde framläggas i en kort och lätt tillgänglig form och i vilken
också mera sammanfattande framställningar rörande utvecklingen inom
olika grenar av jordbruket eller jordbruksforskningen kunde publiceras.
En dylik tidskrift skulle måhända behöva uppdelas i två serier: en för jordbrukets
och trädgårdens växtodling och en för husdjursskötsel och till
denna knutna förädlingsindustrier. Det förefaller, som örn den lämpligaste
lösningen skulle vara, att denna tidskrift redigerades av en särskild nämnd,
i vilken såväl försöksmännen som de tjänstemän vilka äro sysselsatta med
upplysningsverksamheten vore representerade. En tidskrift av här angiven
art kunde knappast beräknas få en så stor upplaga, att den själv kunde bära
alla sina omkostnader, utan statsanslag skulle helt visst vara nödvändigt
åtminstone intill dess tidskriften fått en tillräckligt stor spridning.
Vid sidan av denna populära tidskrift kräves det enligt förbundets mening
i vårt land en publikation, i vilken den i Sverige utkommande vetenskapliga
litteraturen på hithörande områden refereras i allra största korthet rent
sakligt. Redigeringen och utgivningen av ett dylikt referatorgan torde emellertid
böra uppdragas åt någon av de institutioner eller organisationer, som
förfoga över rikhaltiga lantbruksbibliotek. Det synes förbundet, som örn
det lämpligaste vore, om lantbruksakademien ville åtaga sig denna uppgift.
Sveriges handelstrådgårdsmåst ar förbund har anfört bland annat följande.
Utredningen har föreslagit, att försöksresultaten skola publiceras i bilaga
till en jordbrukaretidning med stor spridning. Med detta bli trädgårdsodlingens
behov och önskemål icke tillgodosedda. Även örn ett fåtal av de mest
intresserade trädgårdsmästarna skulle prenumerera på tidningen i fråga eller
eventuellt på den bilaga, som skulle utgivas i särtryck, så vore därmed icke
det egentliga syftet nått, nämligen att sprida kännedom om försöksresultaten
till den stora massan av trädgårdsodlare i och för omsättning i praktiken.
Av förklarliga skäl skulle i en sådan samlad publikation det material,
som vore av intresse för trädgårdsodlingen, bliva av ringa omfattning
jämfört med rena jordbruksredogörelser, varför dess aktualitet för trädgårdsodlarna
ej bleve stor. Man måste därför söka andra utvägar att nå en effektivare
spridning av just de försöksredogörelser, som intressera trädgårdsodlarna.
För att åstadkomma detta vill förbundet föreslå, att upplysningsnämnden
får i uppdrag att kostnadsfritt .tillställa inom landet verksamma
riksorganisationer på trädgårdsodlingens område, bland annat Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,
det material, som kan anses ha betydelse för
landets trädgårdsodling. Det .skulle då bliva möjligt för respektive organisationer
att genom sina tidningsorgan vidarebefordra det värdefulla materialet
till samtliga trädgårdsodlare i landet utan extra kostnad för dessa.
Kungl. Majlis proposition nr 120.
33
Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
framhållit.
Vad angår resultaten av forsknings- och försöksverksamheten på trädgårdsskötselns
område, torde man knappast kunna anse, att förslaget på
ett tillfredsställande sätt löst puhliceringsproblemet. Det förefaller utskottet
mera praktiskt att ej sammanblanda denna publicering med den, som rör
det rena jordbruket. Huruvida en liknande uppgörelse som den vilken träffats
med Jordbrukarnas Föreningsblad beträffande jordbrukets försöksverksamhet
är möjlig att åstadkomma med någon trädgårdstidning undandrager
sig utskottets bedömande. Det torde väl eljest vara möjligt, att Jordbrukarnas
Föreningsblad övertoge utgivandet av ett särskilt försöksblad rörande
trädgårdsskötseln och distribuerade detta till trädgårdsodlarna. Dessa skulle
säkerligen vara mera intresserade av en dylik publikation, än av en bilaga
till föreningsbladet, i vilken jordbrukets försöksverksamhet blir dominerande.
Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt
om ej lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapens ombud borde vara
representerade i upplysningsnämnden.
Svenska vall- och mosskulturföreningen har yttrat.
Ledamöterna i försöksverksamhetens upplysningsnämnd böra utses på ett
sådant sätt, att anknytning därigenom sker mellan nämnden å ena sidan
och lokalt verksamma jordbruksorganisationer ävensom pressen å andra
Sidan. Därför föreslås, att Kungl. Maj:t endast utser nämndens ordförande,
att en ledamot utses av något organ för pressen och att fyra ledamöter utses
av hushållningssällskapens ombudsmöte. Sistnämnda ledamöter föreslås utgöras
av personer med allsidig läggning, allsidigt intresse för och allsidig
erfarenhet i jordbruks- och trädgårdsfrågor, icke av på skilda områden specialiserade
personer. De böra alltså besitta nödiga allmänna förutsättningar
och disponera erforderlig tid för att effektivt kunna ägna sig åt arbetet. Om
specialiserade ledamöter skola utnyttjas, erfordras en mycket större nämnd
än den av utredningsmannen föreslagna.
Sveriges utsädesförening har bland annat anfört följande.
Beträffande nämndens sammansättning har i betänkandet diskuterats två
alternativ, och har utredningsmannen förordat alternativ II, vilket innebär,
att nämnden skulle bestå av ordförande och fem ledamöter, samtliga utsedda
av Kungl. Maj:t. Utsädesföreningen är emellertid övertygad om att
alternativ I är att föredraga framför alternativ II; enligt alternativ I skulle
bland annat de olika forsknings- och försöksanstalterna utse vardera en
ledamot i nämnden. Det huvudsakliga skälet mot detta alternativ synes vara,
att kostnaderna för nämnden skulle bli relativt stora. Denna farhåga förefaller
dock vara överdriven. Om nämndens sammanträden ordnades exempelvis
i samband med lantbruksveckan på våren och försöksledaremötet på
hosten, skulle dessa för flertalet anstalters del icke föranleda några större
extra resekostnader; man synes icke heller under sådana förhållanden behöva
förutsätta, att resekostnaderna direkt skulle bestridas med statsmedel.
Ett av en sålunda sammansatt nämnd utsett förvaltningsutskott kunde så
handlägga löpande ärenden; utgifterna för detta torde ej behöva bli större
än för en nämnd, sammansatt enligt alternativ II. Den stora och betydelsefulla
fördelen med en nämnd enligt alternativ I skulle vara, att de olika
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 120.
3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
anstalterna finge tillfälle att direkt deltaga i behandlingen av frågor rörande
lämpligaste sättet för ordnandet av ifrågavarande upplysningsverksamhet.
Blir nämnden sammansatt enligt alternativ II, måste den inom densamma
representerade sakkunskapen till följd av det ringa antalet ledamöter bli
starkt begränsad. Med hänsyn till vikten av alt erforderlig erfarenhet på
olika områden blir företrädd i nämnden vill utsädesföreningen för sin del
förorda, att nämnden sammansättes enligt alternativ I.
Skall nämnden, trots de starka skäl, som kunna anföras för alternativ I,
likväl erhålla en sammansättning enligt alternativ II, håller föreningen före,
att antalet ledamöter i densamma bör ökas, så att forsknings- och försöksverksamheten
erhåller mer än två representanter. Med hänsyn till den skiftande
arten av denna verksamhet torde minst fem representanter för densamma
vara erforderliga, och borde, enligt föreningens mening, en av dessa
vara särskilt sakkunnig i fråga örn växtförädling samt sort- och andra växtodlingsförsök.
Liknande synpunkter ha framförts av Värmlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott.
Lantbrukshögskolans styrelse har uttalat bland annat följande.
Vad nämndens organisation beträffar får högskolestyrelsen förorda, att
en utökning av antalet ledamöter i nämnden tages under övervägande. Örn
nämnden skall kunna fylla sin uppgift, kräves nämligen en mera allsidig
sammansättning, än den utredningen föreslagit. En betydande risk finnes
eljest för att nämnden kan komma att slå vakt örn vissa riktningar, särskilt
örn dessa äro hävdvunna. Den bör därför genom sina ledamöter äga intim
kontakt med olika grenar av den verksamhet, vars resultat skola spridas.
I första hand är det av vikt, att ej blott försöksverksamheten utan även
forskningen företrädes i nämnden.
Beträffande nämndens verksamhet vill högskolestyrelsen framhålla angelägenheten
av att forsknings- och försöksresultat ej publiceras genom nämndens
försorg på ett för tidigt stadium. Resultatet av en verkställd undersökning
kan visserligen i princip ha det största värde, men om det icke utprövats
under olika lokala förhållanden, kan skada åstadkommas genom för
tidigt publicerande.
Statens informationsstyreise har ifrågasatt om icke i den planerade nämnden
borde insättas en representant för styrelsen. Informationsstyrelsen har
beträffande den tillämnade artikeltjänsten framhållit, att för den händelse
betalning skulle erläggas för artiklarna endast ett begränsat antal tidningar
torde komma att använda materialet. Styrelsen har fördenskull förordat
att ej blott abonnerat textmaterial utan även och framför allt gratisartiklar,
avsedda för alla tidningar, skulle tillhandahållas. Därigenom komme man
säkerligen att nå betydligt längre än på den av utredningen föreslagna linjen.
Västmanlands län hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,
att den avgift, som ifrågasatts för de av upplvsningsnämnden redigerade
artiklarna vore obefogad, ty den inkomst, som beräknades inflyta genom
desamma, vore tämligen obetydlig, och de tidskrifter, som ville publicera
nämndens material, syntes tjäna nämndens och upplysningsverksamhetens
syften.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
35
Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
ifrågasatt örn den i förslaget angivna personalen bleve tillräcklig för att fylla
sin uppgift.
Statskontoret har anfört att de för ändamålet beräknade kostnaderna
torde kunna ej obetydligt reduceras. Arvodet till sekreteraren borde skäligen
icke fastställas högre än till 10 000 kronor för år i ett för allt. Till kontorsbiträdet
borde utgå högst 3 600 kronor för år utan tillägg. Något särskilt
årsarvode till ordföranden i nämnden har statskontoret icke funnit påkallat.
Expensutgifterna syntes vidare alltför högt tilltagna. Statskontoret har ansett,
att goda möjligheter borde finnas att hålla nettoutgifterna inom ramen
av ett belopp å 25 000 kronor för år. För engångsanskaffning av inventarier
kunde 5 000 kronor anses tillfyllest.
Aktiebolaget radiotjänst har anfört bland annat.
Utredningen föreslår att utrymmet för lantbruksföredragen skall utökas
med 15—20 minuter per vecka utöver halvtimmen på söndagsmorgnarna under
hänvisning till den stora roll, som jordbruket spelar för vårt land både
nu och under mera fredliga förhållanden. Under nuvarande förhållanden
har en mindre ökning av sändningstiden ägt rum genom införandet av programpunkten
»Meddelanden till landsbygdens befolkning» torsdagar kl.
12.40, en tidpunkt, som sammanfaller med lantbrukarnas middagsrast. För
närvarande torde radiotjänst ej kunna ställa någon ytterligare ökning i utsikt,
bland annat därför att sedan krigets början sändningstiden minskats
med nära två timmar per dag och programmet i mycket högre grad än
under vanliga förhållanden upptages av sändningar, som betingats av det
rådande krisläget. När fredligare tider återvända är radiotjänst givetvis
berett att upptaga hela frågan till förnyad prövning. Det är då också tänkbart,
att förutsättningarna för införande av ett dubbelprogram ställa sig
gynnsammare, något som kommer att påverka både denna och andra grenar
av radiotjänsts verksamhet och möjliggöra ett betydligt ökat antal sändningar
av fackbetonad natur.
Om den i utredningen skisserade upplysningsnämnden kommer till stånd,
är radiotjänst berett att låta denna nämnd bli representerad i lantbrukskommittén.
I likhet med utredningen anser emellertid radiotjänst ej att
lantbrukskommitténs uppgifter helt böra övertagas av nämnden.
Ett ganska stort antal av radions lantbruksföredrag publiceras i efterhand
på olika håll inom jordbrukspressen. Från radiolyssnare bland jordbrukarna
har upprepade gånger till radiotjänst framförts önskemålet att radioföredragen
— helt eller i sammandrag — regelbundet skulle publiceras antingen i
någon jordbrukstidskrift eller som en självständig publikation. Radiotjänst
saknar möjligheter att i egen regi genomföra detta. Om den i utredningen
föreslagna bilagan till Jordbrukarnas Föreningsblad kommer till stånd, skulle
den enligt vårt förmenande vara ett lämpligt organ för att tillgodose dessa
önskemål från våra lyssnare.
Under nuvarande förhållanden torde det alltså icke vara möjligt för radiotjänst
att regelbundet utöka den för jordbruksfrågor anslagna sändningstiden,
som emellertid redan nu vida överträffar den tid, som anslås till
36
Kungl. Maj:ts proposition m 120.
Departe
ments
chefen.
fackbetonade sändningar inom andra områden. Så snart fredligare förhållanden
återvända och sändningstiden åter kan utvidgas, är radiotjänst berett
att taga upp saken till förnyad behandling.
Det uppsving som kännetecknar den svenska jordbruksnäringen under de
senaste årtiondena torde i icke ringa mån ha berott därpå att jordbruket
kunnat tillgodogöra sig resultaten av den omfattande forsknings- och försöksverksamhet
på jordbrukets område, som bedrivits vid statliga och enskilda
institutioner och läroanstalter. De rön beträffande växtförädling och
gödsling, som gjorts, ha möjliggjort en väsentlig ökning av skördarna för
såväl jordbruket som trädgårdsodlingen. Genom rasförädling och foderundersökningar
har avkastningen från husdjursskötseln stegrats och förbättrats.
Även på det tekniska området ha framsteg gjorts, som bidragit till
jordbruksarbetets rationalisering och förbilligande. Dessa framsteg på skilda
områden av jordbruket ha medfört en icke obetydlig förbättring av det
ekonomiska utbytet för jordbrukarna själva.
För närvarande torde emellertid kunskapen om de resultat, som vinnas
genom forsknings-, försöks- och provningsverksamheten, huvudsakligen nå
de praktiserande jordbrukarna genom de konsulterande tjänstemännen hos
hushållningssällskapen och andra institutioner samt genom lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna
och den kursverksamhet, som på skilda
håll bedrives inom landet. Vid sidan härav sprides ifrågavarande kunskap
genom de olika institutionernas facktidskrifter. Såsom framgår av vad tidigare
anförts äro dessa senare många och av skilda slag. I stor utsträckning
vända sig fackorganen emellertid främst till de konsulterande tjänstemännen
och lärarna vid undervisningsanstalterna; i mindre grad, såsom
ock framgår av upplagornas storlek, torde dessa tidskrifter nå ut till jordbrukarna
i gemen.
En följd av det sätt, varpå kunskapen om framstegen inom forskningsoch
försöksverksamheten sprides, torde vara att resultaten av arbetena på
ifrågavarande områden endast förhållandevis långsamt nå ut i bygderna
för att omsättas i praktiken. En snabbare spridning av resultaten inom
nyssberörda verksamhet skulle säkerligen vara till betydande gagn för
jordbruket. I likhet med utredningen finner jag det därför vara angeläget
att åtgärder vidtagas för att avhjälpa denna brist. I de avgivna
yttrandena har vikten av att åtgärder i sådant syfte vidtagas även allmänt
framhållits, ehuru delade meningar kommit till uttryck beträffande det
sätt varpå en förbättrad upplysningsverksamhet på förevarande område
lämpligast skall kunna åstadkommas. Därjämte har i vissa yttranden
ifrågasatts, huruvida man icke borde samtidigt som nu förevarande förslag
upptoges till övervägande även behandla det i yttrandena berörda
förslaget örn inrättande av ett jordbruksvetenskapligt råd. Sistnämnda
ärende befinner sig emellertid för närvarande icke i det skick att slutlig
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
37
ståndpunkt kan tagas till detsamma. Att uppskjuta förevarande fråga i avbidan
på att spörsmålet om inrättande av ett jordbruksvetenskapligt råd
kommer i sådant läge, att detsamma kan avgöras, anser jag mig icke kunna
förorda med hänsyn till önskvärdheten av att upplysningsverksamheten i
nuvarande försörjningsläge snarast kommer i gång. Dessa två frågor synas
för övrigt vara av den art, att de kunna lösas oberoende av varandra.
Såväl inom utredningen som i de avgivna yttrandena ha olika förslag
för nu föreliggande frågas lösning framlagts och diskuterats. Att såsom i
vissa yttranden ifrågasatts förse de olika forsknings- och försöksinstitutionerna
nied egna organ för publicering av sina resultat direkt till en större
allmänhet torde, bortsett från att kostnaderna härför sannolikt skulle bliva
mycket höga, medföra att den rådande splittringen och oöverskådligheten
på detta område skulle även i fortsättningen kvarstå. Det torde vara en
avsevärd fördel med utredningens förslag, att upplysningsverksamheten
koncentreras till ett enda organ, som har möjlighet att överblicka hela
området och sätta in upplysningsverksamheten på de punkter, där den
synes mest behövlig och där forsknings- och försöksresultaten lia de största
utsikterna att snabbt omsättas i praktiken.
De farhågor, som i vissa yttranden yppats för att den statliga karaktären
av det ifrågasatta organet skulle medföra att de genom detsamma offentliggjorda
uppgifterna skulle få prägel av statlig auktorisation, finner jag
betydligt överdrivna. Det torde knappast vara att befara, att allmänheten
skulle få en dylik uppfattning, därest, såsom utredningen föreslagit, upplysningsverksamheten
komine att bedrivas genom redan befintliga pressorgan
eller tidskrifter. Å andra sidan skulle icke obetydliga olägenheter
kunna uppstå, därest upplysningsverksamheten överlämnades åt ett enskilt
av statsmedel endast understött organ. En viss risk skulle under sådana förhållanden
kunna finnas för att enskilda intressen komme att öva ett icke önskvärt
inflytande över upplysningsverksamhetens ordnande. Svårigheter skulle
även kunna uppkomma vid tillsynen över att endast verkligt objektiva
framställningar och fullt slutförda resultat utlämnades till allmänheten
för omsättning i praktiskt bruk.
Vid övervägande av de olika förslag i ämnet, som sålunda framkommit,
har jag kommit till den uppfattningen att det av utredningen slutligen förordade
torde leda till det bästa resultatet. Även ur kostnadssynpunkt ställer
sig detta förslag fördelaktigast. Jag finner mig alltså böra förorda, att ett
centralt organ tillskapas med uppgift att verka för spridande av kunskapen
örn resultaten från forsknings-, försöks- och provningsverksamheten på
jordbrukets och trädgårdsskötselns område.
Nyssnämnda organ torde, såsom utredningen föreslagit, böra få karaktären
av en nämnd, i vilken ingå representanter för forsknings-, försöksoch
provningsanstalterna samt det praktiska jordbruket och trädgårdsod
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
lingen ävensom pressen. Antalet ledamöter i nämnden torde icke böra bliva
alltför stort. En utvidgning av nämnden till ett tjugotal ledamöter, såsom
inom utredningen diskuterats och i vissa yttranden även förordats, torde
komma att i hög grad inverka menligt på arbetets effektivitet och koncentration.
Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Majit att bestämma antalet
ledamöter i nämnden samt sedermera utse dessa. Nämndens verksamhet
torde böra stå under lantbruksstyrelsens överinseende. Den närmaste
ledningen av verksamheten bör handhavas av nämndens ordförande.
Hos nämnden torde böra anställas erforderligt antal befattningshavare och
för närvarande torde icke behöva räknas med flera än en sekreterare och
ett kontorsbiträde. I ett flertal yttranden har framhållits att det verksamhetsfält,
på vilket nämnden skulle röra sig, komme att bliva alltför stort och
i anslutning härtill har framförts tanken på att olika organ skulle handhava
skilda delar av upplysningsverksamheten. Jag kan i stort sett dela den
tankegång som ligger bakom denna uppfattning. Det kommer uppenbarligen
att ställas stora krav på nämndens och dess sekreterares förmåga att
kunna överblicka ett så stort verksamhetsområde. Å andra sidan finner jag
emellertid, att vid igångsättande av denna nya verksamhet en viss försiktighet
bör iakttagas med avseende å storleken av den organisation som skall
handhava verksamheten. Sedan större erfarenhet vunnits, torde tiden vara
inne att överväga en utökad organisation. Därvid kan man tänka sig såsom
i vissa yttranden påpekats, att nämndens verksamhet indelas på olika sektioner
sålunda att t. ex. en sektion handhar upplysningsverksamheten rörande
jordbruket och en annan avdelning verksamheten såvitt angår träd
gårdsskötseln.
I likhet med utredningen anser jag att upplysningsnämnden bör söka
fylla sin uppgift genom att utgiva korta populärt avfattade sammanfattningar
av de från forsknings-, försöks- och provningsanstalterna utgivna
avhandlingar och försöksberättelser med sådan innebörd, att de däri meddelade
resultaten omedelbart kunna omsättas i praktiken. Nämnden bör
även utgiva sammanfattande översikter över olika forskningsområden och
andra redogörelser, som kunna vara ägnade att sprida kännedom om och
väcka intresse för försöksverksamheten. Vid sin verksamhet bör nämnden
tillse att i regel endast sådana meddelanden av nämnden publiceras som
avse arbeten, vilka nått det stadiet att man med någorlunda säkerhet kan
vänta sig avsett resultat vid en omsättning i praktiken. Såsom utredningen
framhållit är det önskvärt att de förut berörda sammanfattningarna utarbetas
av samma vetenskapsmän eller försöksmän, som lett undersökningarna
och bearbetat resultaten. Härigenom erhålles den största säkerheten för att
framställningen är korrekt och att inga missuppfattningar rörande arbetet
uppkomma. Dessa sammanfattningar böra vara så kortfattade som det låter
sig göra utan att tillförlitligheten och klarheten äventyras. För att under
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
39
lätta nämndens verksamhet torde det böra åligga samtliga statliga och statsunderstödda
institutioner, som äro sysselsatta på det område varom nu är
fråga, ävensom andra, som åtnjuta statsunderstöd för forsknings- och försöksverksamhet,
att inom viss tid efter det en undersökning slutförts och
resultaten bearbetats till upplysningsnämnden insända en kortfattad sammanfattning
av dessa undersökningar och resultat, lämpad att användas
för den av nämnden bedrivna upplysningsverksamheten. I dessa sammanfattningar
böra resultaten vara insatta i sitt rätta ekonomiska sammanhang
och de praktiska åtgärder, till vilka resultaten böra föranleda, skola vara
klart och tydligt angivna. För den händelse vederbörande försöksledare
skulle vara förhindrad att utarbeta nu ifrågavarande sammanfattning, må
institutionschefen bestämma att någon annan lämplig tjänsteman skall fullgöra
uppdraget.
De förut berörda översikterna, som skola publiceras genom nämndens
försorg, torde böra vara avsedda som allmän upplysning och torde sålunda
icke behöva anknytas till någon viss undersökning utan omspänna speciella
områden såsom sortval, växtsjukdomar, utfodring, tekniska frågor, marknadsöversikter
o. d.
Såsom utredningen framhållit bör upplysningsnämnden vidare verka för
att de till forsknings- och försöksverksamheten anslutna tjänstemännen i
ökad omfattning medverka såsom föredragshållare vid jordbrukardagar och
andra tillfällen, då praktiska jordbrukare och trädgårdsodlare äro samlade.
Rörande lämpligaste sättet för distributionen av det material, som nämnden
sammanbragt, ha delade meningar kommit till uttryck i de avgivna
yttrandena. Redan inom utredningen ha tre olika alternativ för frågans
lösande varit under övervägande. Sålunda bär ifrågasatts att utgiva antingen
en huvudsakligen refererande populärvetenskaplig tidskrift i 12 häften
om året med en upplaga som beräknats till 25 000 exemplar och ett
prenumerationspris av 3 kronor eller ock en mycket populärt hållen tidskrift
i 6 häften örn året med en upplaga av 300 000 exemplar och med ett mycket
lågt prenumerationspris. Det förslag utredningen slutligen stannat inför
innefattar att det liopbragta materialet skall publiceras i en bilaga till Jordbrukarnas
Föreningsblad. 1 ett flertal yttranden har särskilt erinrats mot
sistnämnda förslag, att vid ett genomförande av detsamma hänsyn icke
kunde tagas till intressena i de skilda delarna av landet. Sålunda kunde ju
exempelvis meddelanden om sockerbetsodlingen ej ha något intresse för
Norrlands vidkommande, liksom upplysningar i frågor rörande sädesodlingen
icke hade värde för trädgårdsodlarna. I vissa yttranden har tanken
på en särskild tidskrift vunnit anklang.
Vid övervägande av de olika möjligheter för lösning av förevarande fråga
som sålunda framförts bär jag stannat för det av utredningen slutligen förordade
förslaget. Det torde vara ställt utom varje tvivel att den största sprid
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
ningen av upplysningsmaterialet kominer att nås genom realiserande av
detta förslag. Utgivande av en tidskrift med så begränsad upplaga som
den i det första alternativet ifrågasatta innebär knappast någon lösning av
den uppställda frågan, då innehållet i en dylik tidskrift direkt icke kommer
att nå mer än ett förhållandevis fåtal jordbrukare och sålunda icke
kommer att bliva en källa till mera allmän upplysning. Mot det andra
förslaget innefattande en tidskrift med stor upplaga kan denna erinran
givetvis icke riktas. Men å andra sidan torde såsom utredningen framhållit
den stora mängden av jordbrukare och trädgårdsodlare mera sällan lia
tid och tillfälle att tillgodogöra sig innehållet i en större tidskrift utan
deras läsning torde i de flesta fall endast omfatta dagliga tidningar och en
eller annan facktidskrift. Det torde även vara tvivelaktigt örn det låter sig
göra att anskaffa prenumeranter på en tidskrift av ifrågavarande slag i
önskvärd omfattning även om priset sattes mycket lågt. Kostnaderna för
förslagets genomförande torde under alla förhållanden bliva betydande.
Genom realiserandet av det av mig förut förordade förslaget vinnes en
större spridning av upplysningsmaterialet. Möjligheterna att detsamma
kommer att tillgodogöras av allmänheten torde också vara större. För förslagets
genomförande kommer icke att uppstå andra kostnader än för själva
upplysningsnämndens verksamhet.
I anledning av anmärkningen att genom realiserandet av det nu ifrågavarande
förslaget de olika intressena för skilda näringsidkare och trakter
icke kunna tillgodoses, vill jag erinra att denna upplysningsverksamhet
till en början måste betraktas såsom ett försök och därför icke
kan uppläggas alltför stort. Jag förutsätter emellertid att nämnden söker
komma i förbindelse med organisationernas tidskrifter och olika fackorgan
samt landsortspressen och söker i dessa organ placera sådana upplysande
artiklar och meddelanden, som ha speciellt intresse för de näringsidkare
bland vilka dessa tidskrifter och pressorgan äro spridda. Det material, som
lämnas till föreningsbladet för publicering i dess bilaga, bör kostnadsfritt
stå till förfogande även för andra tidningar och tidskrifter.
Det synes lämpligt att såsom utredningen föreslagit i anslutning till den
bilaga till Jordbrukarnas Föreningsblad som nämnden skall redigera även
utgives en årsbok som innehåller en samlad översikt över det gångna årets
forsknings-, försöks- och provningsresultat.
För utgivande av berörda bilaga och årsbok torde överenskommelse efter
i huvudsak de riktlinjer som utredningen angivit böra avslutas med Lantbruksförbundcts
tidskriftsaktiebolag såsom utgivare av Jordbrukarnas Föreningsblad,
vilket bolag enligt vad utredningen inhämtat är berett att åtaga
sig ifrågavarande uppgift. Avtalet torde efter Kungl. Maj:ts bemyndigande
få slutas genom den nu förordade upplysningsnämnden. Såsom framgår av
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
41
vad utredningen anfört skulle ingen särskild ersättning utgå till bolaget fölpubliceringen
av ifrågavarande bilaga och årsbok.
I likhet med utredningen finner även jag det önskvärt att en överenskommelse
kommer till stånd mellan upplysningsnämnden samt Lantbrukets
presstjänst och Jordbrukets notisbyrå av innebörd att nämnden helt
svarar för upplysningsverksamheten i vad den rör resultaten från forsknings-,
försöks- och provningsverksamheten. Härigenom skulle upplysningsverksamheten
på dessa områden kunna samordnas och organiseras
så att forsknings- och försöksanstalterna bleve delaktiga i densamma.
Beträffande kostnaderna för nämnden lia dessa beräknats till 37 000 kronor
örn året. Med hänsyn till att nämndens personal icke anses kunna träda
i funktion före den 1 oktober 1943 beräknas kostnaden för nästa budgetår
till 28 750 kronor. För sagda budgetår anses dessutom ett engångsanslag
å 10 000 kronor vara behövligt för anskaffning av möbler och inventarier.
Av kostnaderna för nämnden beräknas 19 000 kronor belöpa å
arvoden, därav ett grundarvode av 12 000 kronor åt sekreteraren. Då det
är av synnerlig vikt att till sekreterare kan förvärvas en väl kvalificerad
och duglig person har jag intet att erinra mot det föreslagna arvodesbeloppet.
På detta arvode synes dock icke böra beräknas några tillägg. I
övrigt synes kostnaderna kunna nedbringas med åtminstone 10 000 kronor.
Utredningen har vid sina kostnadsberäkningar ansett att ett belopp
av 10 000 kronor skulle kunna beräknas inflyta i ersättning från tidningarna
för artiklar och notiser. Med hänsyn till vad jag förut anfört rörande
tillhandahållande åt tidningarna utan ersättning av det material, som ställes
till föreningsbladets förfogande, torde man åtminstone icke till en början
böra räkna med en dylik inkomst. Med utgångspunkt från det anförda
torde kostnaderna böra uppskattas till omkring 38 000 kronor för budgetåret
1943/44. Jag förordar, att ett obetecknat anslag å sagda belopp upptages
å riksstaten för nästa budgetår. Det torde få ankomma på Kungl.
Majit att i sinom tid meddela närmare föreskrifter rörande anslagets disposition.
I likhet med utredningen anser jag önskvärt att upplysningsnämnden
söker kontakt med radion och i möjligaste mån söker genom densamma
sprida upplysning rörande de frågor som beröra nämndens verksamhetsområde.
Nämnden bör likaledes ägna uppmärksamhet åt de möjligheter
som finnas att genom filmen sprida upplysning angående jordbruksnäningen
och trädgårdsskötseln berörande ämnen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att lill Upplysningsverksamhet rörande forsknings- och
försöksarbetet på jordbrukets område för budgetåret 1943/44
milling till riksdagens protokoll 19''lil. 1 sami. Nr 120.
4
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
å driftbudgeten under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag
av................................kronor 38 000.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Siv Schiöler.
Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1943
5 2 14 3