Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
1
Nr 13.
^ Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1943 kl. 12 m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av motioner örn tillsättande av en kommission
att utreda och förbereda lösningen av efterkrigsproblemen,
örn tillsättande av ett auktoritativt organ för ekonomisk
och social försvarsberedskap, örn utredning av
de ekonomiska och sociala efterkrigsproblemen och
örn tillsättande av speciella organ för ekonomisk fredsberedskap.
I en inom första kammaren väckt motion nr 68 har herr Fredrik Ström
hemställt, att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Majit begära tillsättandet
av en kommission att utreda och förbereda lösningen av efterkrigsproblemen
och att senast inom tre år efter fredens återställande framlägga sina
förslag.
Härjämte har i en inom första kammaren väckt motion, nr 145, herr
Ohlin m. fl. hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa
örn tillsättande av ett auktoritativt organ för ekonomisk och social
försvarsberedskap, som kan dels förbereda övergången från krigstidens till
fredstidens ekonomi i Sverige, dels planera för vårt lands deltagande i
humanitära hjälpaktioner för våra nordiska grannländer och i återuppbyggnadsarbetet
inom dessa, dels även hålla kontakten med den i andra länder
pågående verksamhet, som syftar lill att uppdraga riktlinjer för en lösning
av efterkrigstidens brännande ekonomiska och sociala problem, och undersöka
vilken roll Sverige därvid kan och bör spela.
I andra kammaren har väckts en likalydande motion nr 222.
Vidare har i en likaledes inom första kammaren väckt motion, nr 146,
herr Strand m. fl. hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla örn skyndsam utredning av de ekonomiska och sociala efterkrigsproblemen
beträffande såväl deras nationella som deras internationella
aspekter.
I andra kammaren har väckts en likalydande motion, nr 221.
Slutligen har i en inom andra kammaren väckt motion, nr 9, herr Nilsson
i Stockholm m. fl. hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse lill Kungl. Majit
begära tillsättande av speciella organ för ekonomisk fredsberedskap, dels ett
Bihang till riksdagens protokoll 19fi3. 12 samt. 2 aud. Nr 13.
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
Ytranden.
Andra kam
marens andra
tillfälliga utskott.
sådant med uppgift att rent principiellt ange de allmänna riktlinjerna för de
åtgärder av ekonomisk och näringspolitisk art, som böra tillgripas i samband
med näringslivets omställning för fredsproduktion, och dels ett organ
med uppgift att ange vägarna för hur dessa praktiskt skola omsättas i verkligheten
och naturligt inlänkas i den redan befintliga produktionsprocessen.
I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna I: 68, 1: 145,
I: 146 och II: 9.
Motionerna I: 68, I: 145 och I: 146 ha av första kammaren hänvisats till
dess andra tillfälliga utskott. Andra kammaren har hänvisat motionerna
II: 9, II: 221 och II: 222 till sitt andra tillfälliga utskott.
I ärendet ha i vederbörlig ordning yttranden inhämtats från socialstyrelsen,
statens arbetsmarknadskommission, statskontoret, lantbruksstyrelsen,
kommerskollegium, som hört Sveriges grossistförbund och Sverige redareförening,
ävensom från konjunkturinstitutet, fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontoret. Härjämte ha svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen i Sverige, Sveriges allmänna exportförening,
Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges köpmannaförbund,
handelskamrarnas nämnd, kooperativa förbundet och kvinnoorganisationernas
utskott för mellanfolkliga frågor bereus tillfälle yttra sig.
För det huvudsakliga innehållet i de avgivna yttrandena har andra kammarens
andra tillfälliga utskott lämnat en redogörelse i sitt utlåtande nr 9,
till vilken redogörelse utskottet får hänvisa. Yttrandena från Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen,
kooperativa förbundet, kvinnoorganisationernas utskott för mellanfolkliga
frågor samt la1 idsorganisationen i Sverige ha som bilagor fogats
vid andra-kammar-utskotiets nämnda utlåtande.
Andra kammarens andra tillfälliga utskott har i sitt ovannämnda utlåtande
nr 9 i anledning av motionerna II: 9, II: 221 och II: 222 för egen del
anfört följande:
»I de förevarande motionerna har framhållits att näringslivet, då fred inträder,
kommer att ställas inför svårartade problem. Krigs- och ersättningsproduktionen
torde komma att väsentligt inskränkas, de i beredskap inkallade
måste snarast möjligt beredas sysselsättning och vårt lands medverkan
kommer säkerligen att krävas för internationellt återuppbyggande och för
humanitära lijälpåtgärder. Detta är även utskottets uppfattning. Risk för
desorganisation inom betydande delar av näringslivet och för stor arbetslöshet
kommer att förefinnas, även om själva omställningen från krigs- till
fredsproduktion kan tänkas komma att kräva en avsevärd kvantitet arbete.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 5
I varje fall temporärt måste man dock räkna med svårigheter för arbetskraften
att finna effektiv sysselsättning.
Problemet har också redan uppmärksammats av Kungl. Maj:t, som den
19 mars i år bemyndigat finansministern att genom olika myndigheter och
det enskilda näringslivets organisationer låta verkställa utredning av hithörande
frågor. Dessa utredningar avse emellertid i första hand endast ett insamlande
av fakta och ett kartläggande av problemets omfattning och innebörd.
Utarbetande av de riktlinjer, efter vilka ett samhälleligt ingripande
bör ske, ingår däremot icke i detta nu lämnade utredningsuppdrag. Utskottet
anser sig böra understryka, att vid denna förberedande utredning det enskilda
näringslivets intressen och synpunkter bereus tillfälle komma till uttryck.
Visserligen torde man med visshet kunna vänta, att det enskilda näringslivet
kommer att göra vad det förmår för att övervinna svårigheterna, men
å andra sidan kan det förutsättas, att problemen bli av sådan storlek, att
ett samordnande av alla samhällets krafter blir nödvändigt. Det gäller dessutom
icke endast de i samband med övergången till fredshushållning akuta
besvärligheterna utan ock att främja en fortsatt utveckling till tryggande av
medborgarnas arbete och försörjning.
Såsom i en av motionerna framhålles har under kriget produktionsförmågan,
så långt tillgängliga resurser medgivit, kunnat utnyttjas i långt
högre grad än under fredstid. Det är givetvis ett önskemål, att detta måtte
bli fallet även då fred åter inträtt, så att alla arbetsförmögna personer skola
kunna beredas sysselsättning, och att detta skall kunna ske, utan att nödhjälpsarbeten
av ena eller andra slaget skola behöva tillgripas. Målet bör
med andra ord vara, att alla skola kunna placeras i produktionsprocessen
och där beredas möjligast effektiva sysselsättning, varvid bl. a. hänsyn till
kvinnornas speciella förhållanden bör tagas.
Örn detta mål synas alla kunna enas. Vilka medel, som äro de lämpligaste
för att nå målet, bör en utredning söka ge besked örn. Några bestämda
direktiv synas därvid icke böra givas, men utskottet vill för sin del understryka,
att några förutfattade meningar icke böra få stå hindrande i vägen.
Det föreligger enligt utskottets mening goda skäl att antaga, alt en jämnare
och stabilare efterfrågan från de stora konsumentgruppernas sida verksamt
skulle kunna bidraga till en jämnare produktion och jämnare sysselsättning.
Utskottet förbiser därvid ingalunda kapitalbildningens nödvändighet. Den
är en förutsättning för att produktionen skall kunna tillgodose en ökad
efterfrågan men å andra sidan får konsumtionen också anses vara en förutsättning
för produktionen och kapitalbildningen. Så långt den enskilda
företagsamheten kan bemästra problemen, böra givetvis dess möjligheter
utnyttjas, men samhällets ingripanden komma säkerligen att visa sig nödvändiga.
Örn utskottet alltså icke anser, att en utredning bör ges andra direktiv
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
än att den med användande av alla möjligheter bör söka nå fram till en
plan, som medför full och effektiv sysselsättning för alla medborgare, anser
sig utskottet dock även böra peka på socialpolitiska åtgärders ekonomiska
betydelse. Givet är att dylika åtgärder, som medföra en bättre försörjning
av de sämst ställda i samhället, utgöra en kostnad för en viss del
av medborgarna. Principiellt synes emellertid alla medborgares bästa böra
vara rättesnöre vid fördelningen av det gemensamma arbetets resultat. Men
därtill kommer, att socialpolitiska åtgärder, som medföra en jämnare fördelning
av produktionsresultatet, måste medföra en stabilare och jämnare
efterfrågan och därigenom bidraga till att förhindra djupgående ekonomiska
kriser med deras allvarliga skadeverkningar. De socialpolitiska kostnaderna
torde med andra ord åtminstone till icke ringa del kunna antagas
balansera sig själva. En utredning synes alltså böra ägna den socialpolitiska
utvecklingen all erforderlig uppmärksamhet.
Särskilda problem komma att möta i fråga örn jordbrukets läge, då
friare tillförsel utifrån blir möjlig. Samhällets reglerande ingripanden för
att vidmakthålla livsmedelsproduktionen och en med övriga folkgruppers
likvärdig levnadsstandard för landets jordbrukare måste därför bli ofrånkomliga.
Givet är att en utredning för lösande av efterkrigsproblemen icke kan
förbigå vårt lands ekonomiska beroende av utlandet och våra internationella
förpliktelser. Handelspolitiken och för dennas bedrivande viktiga kulturella
förbindelser, valutafrågan och andra därmed förknippade frågor
böra sålunda övervägas. Återuppbyggandet av de olika internationella organisationerna
bör jämväl ägnas tillbörligt intresse. Redan nu bör det från
internationella arbetsbyrån begärda samarbetet i fredsberedskapsfrågor
upptagas. Det synes nämligen vara av stor vikt även vid lösande av ett
enskilt lands inre problem, att intim kontakt upprätthålles med organisationer
och strävanden i andra länder. Våra möjligheter att rent humanitärt
biträda vid lindrandet av det av krigstiden framkallade läget i många
länder, särskilt de nordiska, böra även beaktas, i synnerhet som e*tt
snabbt återuppbyggande av näringslivet i de krigshärjade länderna måste
vara av ekonomisk betydelse vid lösande av vårt eget lands problem.
Sedan de igångsatta förberedande utredningarna slutförts, bör enligt utskottets
mening uppdragas åt särskild utredning att på bas av de resultat,
som nåtts, undersöka på vilket sätt efterkrigsproblemen på både kort och
lång sikt kunna rationellast lösas, så att full och effektiv sysselsättning beredes
alla arbetsförmögna medborgare. Härvid bör särskilt den verkan beaktas,
som en jämnare inkomstfördelning och därav följande jämnare konsumtion
kan ha för produktionens och sysselsättningens jämnhet och stabilitet.
Vid denna utredning böra olika samhällsgrupper beredas tillfälle att
framföra sina synpunkter.
Första kammarens andra tillfälliga ulskotts utlåtande nr 13. 5
Med stöd av vad som sålunda anförts får utskottet hemställa, att andra
kammaren för sin del måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
örn tillsättande vid lämplig tidpunkt av särskilt organ med uppgift att undersöka
hur näringslivets omställning till fredsproduktion bör ske och vilka
praktiska åtgärder, som för detta ändamål kunna vidtagas, samt hur de
sociala efterkrigsproblemen böra lösas, varvid hänsyn till internationella
förhållanden och humanitära hjälpåtgärder bör tågås.»
Andra kammaren har bifallit denna utskottets hemställan.
Andra
kammaren.
Sedan ärendet överlämnats till första kammaren, har detsamma hänvisats
till första kammarens andra tillfälliga utskott.
Utskottet har funnit sig kunna instämma i vad andra kammarens utskott utskottet.
anfört. Utskottet vill dock i anslutning till nämnda utskotts uttalande om
beredande av full sysselsättning åt alla arbetsförmögna medborgare framhålla,
att utskottet icke förbisett, att man alltid har att räkna med en viss
arbetslöshet i samband med omställningar inom produktionen ävensom
inom säsongbetonade arbetsområden.
I anledning av vissa i motionen 1:68 särskilt berörda frågor får utskottet
anföra följande.
1 nämnda motion har framhållits betydelsen av att i större utsträckning
än vad nu är fallet söka bereda arbetstillfällen åt halvinvalida m. fl. Härutinnan
får utskottet erinra om att riksdagen år 1940 i skrivelse till Kungl.
Maj:t begärt utredning örn de praktiska åtgärder, som äro ägnade att tillgodoföra
samhället och det produktiva livet de partiellt arbetsföras arbetskraft.
Enligt vad utskottet under hand inhämtat i socialdepartementet torde
också under den närmaste tiden en utredning komma att igångsättas.
Vidkommande förslaget i motionen I: 68 om statligt stöd åt olika forskningsgrenar
kan framhållas, att chefen för handelsdepartementet enligt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 augusti 1940 tillkallat sakkunniga för
utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. De
sakkunniga hava avgivit ett flertal betänkanden, vilka redan resulterat i att
anslag beviljats av riksdagen för befrämjande av dylik forskning. De sakkunniga
beräknas komma att slutföra sitt uppdrag under år 1943.
Vad härefter angår den i samma motion upptagna frågan om ändring i
§ 16 regeringsformen i syfte att skapa grundlagsskydd för rätten till arbete
m. m. må erinras örn att 1938 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t begärt
utredning angående frågan örn införande i regeringsformen av sådana
principer, som för det fortbestående svenska samhället må anses vara av
den fundamentala vikt, att de ej må utan grundlagsändring åsidosättas genom
lagstiftningen. Härefter har denna fråga varit föremål för utredning av
inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga, vilka i maj 1941 avgivit
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
betänkande och förslag i ämnet (S. O. U. 1941:20). De sakkunniga hava
föreslagit införande i § 16 regeringsformen av en bestämmelse utav innehåll,
att svensk medborgares rätt att av det allmänna vid behov erhålla hjälp
och skydd vid ålderdom, sjukdom, olycksfall, lyte, invaliditet och arbetslöshet
skall bestämmas genom av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag.
De sakkunnigas förslag är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
I den mån i motionen I: 68 väckta frågor sålunda omfattas av redan verkställda,
pågående eller tillämnade utredningar, torde motionens syfte redan
få anses tillgodosett. Vad beträffar övriga i sistnämnda motion framlagda
förslag, vilka icke kunna anses besvarade med vad utskottet ovan anfört,
anser sig utskottet — enär dessa frågor, ehuruväl i och för sig beaktans
värda, i stor utsträckning icke äro av den art att praktiska resultat kunna
förväntas genom en utredning i sedvanlig form —- icke böra förorda att de
göras till föremål för utredning i förevarande sammanhang.
Slutligen får utskottet framhålla, att, ehuru det är önskvärt att den av
utskottet förordade utredningen bedrives med all skyndsamhet, utskottet
dock icke anser sig böra förorda att riksdagen, såsom föreslagits i motionen
I: 68, gör något bestämt uttalande om den tid, inom vilken utredningen bör
vara slutförd.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens
ovannämnda beslut.
Stockholm den 8 juni 1943.
På utskottets vägnar:
IVAR EKSTRÖMER.
Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, Nils Elowsson, Carl Eric Ericsson, Emil
Petersson, fru Sjöström-Bengtsson samt herr Ljungdahl.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
7
Reservationer:
1) av herrar Ekströmer och Carl Eric Ericsson, vilka ansett att utskottets
utlåtande och hemställan bort ha följande lydelse:
»De föreliggande motionerna behandla frågor, vilka äro av den största betydelse
för den framtida ekonomiska och sociala utvecklingen i vårt land.
Övergången från krishushållning till fredshushållning kommer att ställa stora
krav på förutseende och anpassningsförmåga, om den skall kunna ske utan
svåra ekonomiska rubbningar, stagnation och arbetslöshet. Allmänt erkännes
också vårt lands skyldighet att, efter måttet av sin förmåga, lämna medverkan
till humanitära hjälpaktioner och till återuppbyggnadsarbetet efter
kriget, främst i våra nordiska grannländer.
De stora problem, inför vilka den kommande fredskrisen säkerligen ställer
oss, fordra genomtänkta förberedelser. För att ernå praktiskt gripbara resultat,
vilka utan onödig tidsutdräkt kunna genomföras, måste emellertid
uppgiften begränsas till sådana åtgärder av praktisk och administrativ natur,
vilka tarvas för att övergången mellan krigs- och fredsförhållandena skall
kunna ske så smidigt som möjligt samt omställningen av produktionsprocessen
verkställas med minsta möjliga olägenheter av ekonomisk och social
natur.
En sådan begränsning av problemen kommer emellertid icke till uttryck
i motionerna. Framförallt i motionen II: 9 vill man gå längre än till en rent
saklig utredning rörande omställningstidens svårigheter. Med utgångspunkt
från vissa teoretiska spekulationer angående de ekonomiska grundvalarna
för samhällslivet, den fulla sysselsättningens problem samt de sociala frågorna
drar man upp några allmänna riktlinjer för en framtida utveckling
under statlig ledning. Detta ger utskottet anledning att rikta uppmärksamheten
på några av de betingelser som enligt utskottets mening äro grundläggande
för övervinnande av en fredskris samt för fortsatt ekonomiskt och
socialt framåtskridande överhuvud.
Kriget har förorsakat stora omvälvningar i vårt ekonomiska liv. Arbetskraften
har i stor omfattning tagits i anspråk för försvarsberedskapen och
den krigsbetonade produktionen. Vi ha underkastat oss en omfattande statlig
reglering av produktion, handel och konsumtion. Det enskilda näringslivet
är omgärdat av allehanda tvångsföreskrifter. Rubbningar ha inträffat
i produktionsprocessen och denna har delvis fått en inriktning som icke kan
bibehållas under fred.
örn än framtiden kan te sig oviss, lia vi likväl icke anledning överdriva
svårigheterna eller underskatta våra resurser att övervinna dem. Trots svåra
ekonomiska och politiska kriser under de senaste hundra åren har utvecklingskurvan
i stort sett varit i stadigt och starkt stigande. Förutsättningen
för att fredskrisen snabbt skall kunna övervinnas och möjligheter beredas
8
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
för ökat välstånd för vårt folk är, att våra åtgärder byggas på de krafter
— främst enskilt initiativ och fri företagsamhet — som hittills bildat grundvalarna
för de ekonomiska och sociala framstegen i vårt land.
Det svenska näringslivet har under nu rådande förhållanden liksom tidigare
visat en stor anpassningsförmåga och har, trots svårigheterna och under
ett allt intensivare utnyttjande av landets råvarutillgångar, funnit nya vägar
att lösa våra försörjningssvårigheter. Denna expansionsförmåga och strävan
till gagnande insatser i folkhushållets tjänst måste få utveckla sin fulla
kraft, örn vi skola kunna med framgång möta fredskrisen. Näringslivet och
den enskilde måste kunna fullgöra sin verksamhet i trygg förvissning om
att han icke onödigtvis berövas frukterna av sitt arbete. Produktionskrafternas
fria utveckling fordrar, att allt onödigt tvång samt hotet om fortsatt
statlig kontroll över näringslivet undanröjas.
Med näringslivets frihet avses här förvisso icke ett tillstånd som utesluter
varje slag av statligt ingripande i näringslivets angelägenheter. Ett sådant
tillstånd har aldrig varit möjligt, och de djupgående meningsskiljaktigheter,
som föreligga i fråga om förhållandet mellan staten och näringslivet, röra
sig därför om någonting annat. Det gäller den lämpliga avvägningen mellan
å exia sidan rättsliga regleringar och offentlig verksamhet samt å andra
sidan den enskildes handlingsfrihet. Enligt utskottets mening måste denna
avvägning ske från den principiella utgångspunkten att bevarandet av den
enskildes initiativkraft och den fria företagsamheten utgöra de främsta förutsättningarna
för ett effektivt utnyttjande av vårt lands produktiva resurser.
I den mån motionerna taga sikte på utredningar och åtgärder, som medföra
en varaktig ökning av statens ingripande i och kontroll över näringsliv
och folkhushåll, måste desamma avvisas. Vissa förslag, som framläggas
i motionen 11:9, rikta sig mot själva grundvalarna för vårt nuvarande näringsliv
och skulle, om de förverkligades, på grund av sin natur undan för
undan automatiskt låta den nuvarande marknadsorganisationen med dess
regulator, prisbildningen, ersättas av olika former av planhushållning. Detta
innebär, att produktionens ledning skulle i allt större utsträckning handhavas
av politiska myndigheter i stället för att med den fria marknadens
hjälp inriktas efter konsumtionens behov. Detta skulle enligt utskottets mening
vara olyckligt ur många avgörande synpunkter. Sådana förändringar
av vårt lands ekonomiska struktur skulle utan tvivel få långt gående verkningar
ifråga om möjligheten att upprätthålla en verklig folklig självstyrelse.
De skulle äventyra sådana former av medborgarfrihet och enskild
handlingsfrihet som vi inte vilja uppge och de skulle medföra risk för att
den nödvändiga elasticiteten och företagsamheten avlöstes av stagnation och
byråkratism. De erfarenheter vi haft av näringslivets reglementering genom
offentliga myndigheter under kriget — en reglementering som på grund av
krigsförhållandena varit nödvändig -— ge förvisso ej heller anledning till utredningar
och åtgärder, som syfta till att bevara eller utvidga ett dylikt till
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
9
stånd. Tvärtom böra utredningar och åtgärder i samband med omställningsprocessen
vid övergången till fredsförhållanden framförallt ta sikte på
en avveckling av denna reglementering och på hur man skall kunna stärka
det fria näringslivets livskraft och expansionsmöjligheter i olika avseenden.
Ur denna och andra synpunkter måste nödvändigheten alt återföra skattetrycket
till en rimlig nivå komma att inta en viktig plats ifråga örn efterkrigsproblemen.
Åtgärder som skulle verka i motsatt riktning kunna därför
icke betraktas som lämpliga ur synpunkten av de framtida fredsprohlemens
lösning. En sanering av de offentliga finanserna måste ligga i förgrunden
och en utgiftsbegränsning eftersträvas.
Dessa uppgifter lili desto svårare eftersom kriget kommer att lämna efter
sig en rad problem på det sociala området. Enligt utskottets mening måste
den framtida politiken inrikta sig på att uppehålla och ytterligare utveckla
den sociala standarden i vårt land. En ovillkorlig förutsättning härför är
en ökad expansion av näringslivet och en ökad nationalinkomst. Socialpolitiken,
som icke utan att motverka sitt syfte kan föregripa denna näringslivets
utveckling, bör gå hand i hand med densamma.
Utskottet vill framförallt uttala, att socialpolitiken för den närmaste tiden
måste inriktas på ungdomens beredande för produktiva och positiva insatser
i arbetsliv och samhälle. Det gäller här att lösa varjehanda problem exempelvis
på hälsovårdens och undervisningens, framförallt yrkesundervisningens,
områden. Det gäller en socialpolitik till förmån för hem och familj,
framförallt inställd på familjeförsörjaren och hans villkor. I samband härmed
kommer nödvändigheten av en verkligt effektiv befolkningspolitik.
Den sociala trygghet och stabilitet som alla eftersträva kan icke uppnås med
en socialpolitik som är liktydig med ett mekaniskt och schablonmässigt
massunderstöd. Här som i så många andra fall kunna i och för sig nyttiga
och nödiga åtgärder, vilka gå över gränsen för en rimlig och förnuftig
politik, åstadkomma samhällsskadliga verkningar. De ekonomiska uppoffringar
som medborgarna bringa för att möjliggöra samhällets sociala verksamhet
kunna icke rimligen tagas i anspråk, om icke socialpolitiken grundar
sig på den enskildes självansvar och vilja att göra rätt för sig samt uppbygges
under hänsynstagande till samhällets ekonomiska resurser. Framtidens
socialpolitik bör alltså uppbyggas under aktgivande på individens
möjlighet till insatser och näringslivets effektivitet. Gör man det, då kommer
socialpolitiken icke att hindra utan att stödja näringslivets utveckling
och skapa möjligheter till ytterligare sociala förbättringar.
Allt detta kommer förvisso att ställa stora krav både på finanser, organisationsförmåga
och psykologisk blick för realiteterna. Icke minst för att
kunna lösa sådana problem är det nödvändigt att det produktiva arbetslivet
gynnas och företagarna, små och storag få möjligheter och uppmuntran till
insatser och risktagande vid den svenska produktionens framtida utformning.
10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
Man kan inte bortse ifrån att för vissa näringsgrenar särskilda svårigheter
komma att möta, då friare tillförsel utifrån blir möjlig. Vad särskilt
jordbruket beträffar ha icke minst de senare årens erfarenheter lärt oss, att
det under överskådlig framtid blir ett ofrånkomligt beredskapskrav att upprätthålla
ett jordbruk, vilket även i tider av avspärrning kan i stort sett
trygga vår livsmedelsförsörjning. För att uppnå detta måste jordbrukets utövare
beredas en med andra yrkesgrupper likvärdig levnadsstandard.
Likaså är av vikt att utrikeshandelns problem ägnas särskild uppmärksamhet.
Ty såsom exportföreningen framhållit, har det svenska näringslivet
efter hand kommit att i mycket hög grad baseras på varuutbyte med
utlandet. Vårt land har därför anledning att eftersträva slopandet av de
handels- och valutapolitiska restriktioner, som varit utmärkande för den
internationella handeln under tiden närmast före kriget. Vårt lands intresse
i dessa handels- och valutapolitiska principfrågor böra klarläggas.
Motionen nr 11:9 har framförallt inriktat sig på frågan om den s. k. fullständiga
sysselsättningen av arbetskraft och kapital inom näringslivet. Härutinnan
har man gatt långt utanför ramen för de åtgärder som kunna bli
nödvändiga vid övergången från krigs- till fredshushållning. Enligt utskottets
mening måste främst åvägabringas en överflyttning av arbetskraft till
näringsgrenar, vilka under fredsförhållandena bäst kunna tjäna samhällshushållningen.
Man har i motionen 11:9 pekat på det väldiga uppbåd av ekonomiska
krafter som den nuvarande upprustningen av jättelika mått över hela världen
åstadkommit som bevis för att man borde kunna åstadkomma detsamma
under fredliga förhållanden och för exempelvis sociala eller liknande
ändamål i stället för krigiska. Därvid förbiser man inte bara de olika psykologiska
förutsättningarna och uppoffringarna av framtida produktionsmöjligheter
för nuets nödläge, utan också, att krigshushållningen så småningom
utvecklat sig så, att de politiska myndigheterna, ifrån en mer och mer minutiös
kontroll över konsumtion och produktion, till sist måste bestämma
också om själva arbetskraftens placering och användning. Talet om den
fulla sysselsättningen hör till dessa argument, som från början vill avväpna
kritiken genom att som mål uppställa någonting som för alla kan synas
önskvärt men som i realiteten kommer att innebära något helt annat. Den
s. k. fullständiga sysselsättningen kan man nå i en sådan hushållning som
diktaturerna visat exempel på. Men i ett fritt samhälle med fria medborgare
och med en hushållning, väsentligen grundad på konsumenternas fria
användning av sina inkomster, kan ett sådant system icke genomföras.
Därmed är icke sagt, att icke det allmänna kan göra åtskilligt för att i
framtiden dämpa och utjämna konjunkturförloppet samt därmed förebygga
sådan arbetslöshet som härleder sig från depressionerna. Detta kräver, att
de offentliga arbetena och utgifterna planläggas med hänsyn till konjunkturutjämningen.
En sådan planläggning anser utskottet vara nödvändig och
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. H
nyttig inte bara med hänsyn lill omställningstiden efter kriget. Arbetslinjen
inom svensk arbetslöshetspolitik, varom alla äro ense, kräver också uppläggandet
av en reserv av sådana arbeten, som äro lämpliga för att den ledigblivna
arbetskraften skall kunna användas för produktiva uppgifter.
Utskottet vill jämväl framhålla nödvändigheten av en finans- och penningpolitik
som kan trygga näringslivets sundhet.
Vad härefter beträffar de i motionerna framförda kraven örn särskild utredning
rörande de behandlade problemen må beaktas, att chefen för finansdepartementet
i mars innevarande år erhöll Kungl. Maj:ts bemyndigande att
föranstalta om utredningar enligt en av honom uppgjord plan rörande de
frågor som möta vid en fredskris. Undersökningar, vilka skulle verkställas
genom olika myndigheter och det enskilda näringslivets organisationer, ha
igångsatts, och sedermera har inom finansdepartementet tillskapats en särskild
beredning för att koordinera dessa undersökningar. Emellertid torde
en särskild utredning bliva nödvändig, då resultaten av de olika undersökningarna
föreligga och man kan överblicka de faktorer av politisk och ekonomisk
natur, vilka måste påverka utformningen av åtgärderna. Det är av
särskild betydelse, att näringslivet och arbetsmarknadens organisationer äro
representerade i denna utredning, vilken bör ha till uppgift att lösa de särskilda
problem, vilka möta vid övergången från krig till fred. I detta sammanhang
synes jämväl böra tagas under övervägande huru vi efter måttet
av våra resurser skola på lämpligt sätt deltaga i återuppbyggnadsarbetet
efter kriget samt humanitära hjälpaktioner. Frågan när rätta tidpunkten
kan vara inne för utredningens igångsättande torde böra anförtros Kungl.
Majit att avgöra.
I anledning av vissa i motionen I: 68 särskilt----bör vara slutförd.
Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att första kammaren för sin del måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn tillsättande vid lämplig
tidpunkt av en kommitté med uppgift att dels undersöka,
vilka praktiska och administrativa åtgärder som böra av staten
vidtagas i samband med avveckling av nuvarande krisåtgärder
ävensom näringslivets och arbetsmarknadens omställning
för fredsproduktion, dels ock planera för vårt
lands deltagande i humanitära hjälpaktioner för våra nordiska
grannländer och återuppbyggnadsarbetet inom dessa.»;
12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
2) av herr Emil Petersson, som ansett att utskottets utlåtande och hemställan
bort ha följande lydelse:
»De föreliggande motionerna gälla i främsta rummet, vilka åtgärder på
det ekonomiska och sociala planet, som i vårt land böra förberedas eller
vidtagas till hindrande av de svårigheter, som övergången till fredstidens
ekonomiska förhållanden kan väntas medföra. Därjämte beröres det i samband
härmed stående spörsmålet om Sveriges deltagande i internationella
humanitära hjälpaktioner och i återuppbyggnadsarbetet efter kriget, särskilt
med avseende på våra nordiska grannländer. Dessa spörsmål äro
mycket omfattande. Hur lång tid som står till buds för deras förberedande
behandling är ovisst. Det torde därför vara angeläget att de göras till föremål
för en ingående undersökning utan tidsutdräkt med undanskjutande
tills vidare av sådana allmänna ekonomisk-politiska frågor av mer eller
mindre principiell natur, som gälla den allmänna ekonomiska eller sociala
politiken på längre sikt, förhållandet mellan stat och enskilt näringsliv
o. dyl. Den omständigheten att vissa sidor av den mera långsiktiga politiken
redan äro underkastade specialutredning -— detta gäller t. ex. om
socialpolitiken — utgör ett annat skäl att vid behandlingen av omställningskrisens
problem icke vidga området till att omfatta hela den ekonomiska
och sociala politiken.
Skulle inga samhällsåtgärder vidtagas till lindrande av omställningens
svårigheter vid krigstillståndets upphörande, är det fara värt, att en mycket
allvarlig kris inom näringslivet och en omfattande arbetslöshet uppkommer.
Lika uppenbart torde vara att möjligheterna alt undgå en dylik olycklig
utveckling i främsta rummet hero på de enskilda företagens förmåga
av anpassning efter nya förhållanden och av alla de inom näringslivet arbetandes
villighet att medverka därtill. Därför kräves en samordning av
enskilda och offentliga åtgärder. Å ena sidan böra den statliga och kommunala
finanspolitiken och de allmänna arbetena, penning- och valutapolitiken,
den offentliga understödsverksamheten vad bostadsbyggandet beträffar
m. m. samt de allmänna affärsverkens investeringspolitik successivt
anpassas efter det ekonomiska lägets förändringar, liksom tillämpningen av
bestämmelserna rörande skattefrihet för avsättningar till vissa fonder inom
de enskilda företagen. Å andra sidan böra näringslivets egna organisationer
medverka till att företagens verksamhet hålles så väl uppe som möjligt
är. Dessutom kunna representanter för näringslivet bättre än andra
bedöma, huru goda förutsättningar för enskilda initiativ och ny företagsamhet
skola skapas, och hur man skall kunna undgå alt lägga onödiga
hinder därför.
Ur denna senare synpunkt är det uppenbarligen av vikt att de under
krigstiden skapade regleringarna åter avvecklas, så snart varu tillgången i
Sverige blivit sådan, att betingelser härför finnas. Det är troligt, att åtskil
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
13
lig tid efter krigshandlingarnas upphörande kommer att förflyta, innan
detta blir fallet över hela linjen. Därför kunna krisregleringarna ej avskaffas
omedelbart efter krigets slut eller alla på en gång. Men rent principiellt
hör det vara klart, att de icke skola bibehållas en dag längre än nödvändigt,
och att de icke få omvandlas till en permanent statlig kontroll över näringslivet.
De specialutredningar, som finansministern för kort tid sedan låtit igångsätta,
avse att skaffa material för en planläggning av den ekonomiska och
sociala politiken under omställningstiden. När resultaten av detta utredningsarbete
börja framkomma, vilket bör bliva fallet under loppet av innevarande
år, synes tiden vara inne att på grundval därav söka utforma riktlinjerna
för den politik, som i samverkan med näringslivets organisationer
skall föras från det allmännas sida för att underlätta och stödja näringslivets
strävanden till anpassning. Särskilt bör man naturligtvis fatta i sikte
önskvärdheten av alt arbetslösheten begränsas. Det är icke för mycket sagt,
att den ekonomiska politiken bör präglas av en fast beslutsamhet, att sådana
arbetslöshetskriser som de vilka förekommit under de senaste årtiondena
icke få upprepas, när övergången till fredshushållning äger rum. Å
andra sidan vore det verklighetsfrämmande att föreställa sig att under en
period av djupgående omställning och utveckling all arbetslöshet skall
kunna undgås. I den mån arbetslösheten i vissa krigförande länder helt
försvunnit sammanhänger det uppenbarligen med krigsförhållandena, bl. a.
med att de arbetande berövats rätten att lämna ett arbete eller fritt söka ett
nytt sådant. I vårt land synes målet till en början böra vara att uppnå och
behålla en så god sysselsättning som hittills utmärkt de goda konjunkturerna.
Huruvida detta skall bliva möjligt, beror i hög grad på huru förutsättningarna
för den svenska exporten utvecklas. Krigstidens avspärrning har
visat, hur mycket utrikeshandeln betyder för det svenska näringslivet. Därför
måste det vara en centralpunkt i svensk näringspolitik för tiden omedelbart
efter krigstillståndets upphörande, att vårt land verkar för alt den internationella
handeln herodes ett stort mått av frihet. Ekonomisk-politiska
riktlinjer, som icke äro förenliga härmed, böra betraktas med skepsis. Betydelsen
av att det svenska näringslivet utan att hämmas av onödiga restriktioner
snabbt får den fulla kontakten med världsmarknaden kan knappast
överdrivas, vare sig frågan betraktas ur varuförsörjningens eller arbetsmarknadens
synpunkt.
För att Sveriges ekonomiska politik skall kunna tillräckligt beakta och
bevaka vårt intresse av en relativt fri utrikeshandel är det av vikt att myndigheterna
noga följa planeringen av efterkrigstidens ekonomiska och sociala
politik i utlandet. Vårt land bör deltaga i det förberedande arbete som
upptagits av den internationella arbetsorganisationen och bör även i övrigt
intaga en positiv hållning till det mellanfolkliga samarbetet på detta örn
-
14 Första kammarens andra tdlfälliga utskotts utlåtande nr 13.
råde. Självklart är att vi därvidlag skola hålla en särskilt intim kontakt
med våra nordiska grannländer, i den mån detta är möjligt.
Vid planeringen av Sveriges deltagande i det humanitära hjälparbetet och
återbyggnadsarbetet efter kriget är det icke blott en plikt utan även och
framför allt ett privilegium för oss att i främsta rummet hjälpa våra nordiska
brödrafolk. Vår inställning i detta arbete får ej präglas av småskuren egoism
utan av generositeten hos den som -— såvitt man f. n. kan se — gynnats av
ödet. Kanske kan på så sätt grunden för en närmare nordisk samverkan
efter kriget byggas fastare.
Som redan inledningsvis framhölls finns det icke anledning att i samband
med föreliggande motioner närmare behandla den ekonomiska och sociala
politiken på längre sikt och därmed förbundna principiella spörsmål. Eftersom
denna fråga i den offentliga diskussionen ofta sammankopplas med
spörsmålet om åtgärder under omställningskrisen, och då en antydan örn den
principiella näringspolitiska inställningen kan tjäna som en bakgrund för
diskussionen av de på kortare sikt aktuella åtgärderna, kan det emellertid
vara motiverat alt tillfoga några ord av mera allmän innebörd. — Det senaste
halvseklets exempellöst snabba ekonomiska utveckling har skett under ett
system, där det enskilda näringslivet varit dominerande och den offentliga
verksamheten i huvudsak — utom på vissa speciella områden — av stödjande
art. Under loppet av cirka 40 år har realinkomsten per invånare i
vårt land fördubblats tack vare snabba framsteg inom industri, jordbruk,
handel, transportväsen och andra näringar. Skulle en dylik utveckling kunna
återupptagas efter kriget och levnadsstandarden efter ytterligare 40 år vara
än en gång fördubblad, så skulle en verklig revolution ha inträffat i det
svenska samhället. Fattigdomen vore besegrad! Ekonomiska resurser skulle
då vara tillgängliga för en social välfärdspolitik, varom man hittills knappast
ens vågat drömma. Ett ekonomiskt system, som har möjliggjort framsteg
av denna art med bevarande av den enskildes frihet, bör icke utbytas mot
ett annat och oprövat av mera monopolis tisk och byråkratisk natur, blott
därför att verklighetsfrämmande dogmatiker det förorda. Härom torde det
överväldigande flertalet i Sveriges folk vara enat.
Uppenbarligen kräves emellertid som hittills en ständig anpassning av den
ekonomiska samhällsorganisationen efter nya förutsättningar. En allvarlig
brist i den hittillsvarande ordningen äro de då och då uppträdande arbetslöshetskriserna.
Frågan hur dessa skola kunna undvikas — ej blott omställningskrisen
vid fredens inträde mildras — tillhör därför de viktiga uppgifterna
för vår ekonomiska politik på längre sikt. Att samhällets insatser härför
behöva erhålla en större omfattning än före kriget är mycket sannolikt.
Emellertid må?te man varna för två villfarelser. Den ena är att bara staten
beslutar sig för att övertaga ledningen av näringslivet, så skall allt bli bra.
Den andra är att depressionerna bero på »otillräcklig köpkraft» särskilt hos
de breda lagren, varför det blott gäller att öka denna »köpkraft». Det kon
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 15
junkturpolitiska problemet, som sedan årtionden bearbetas av ett stort antal
vetenskapsmän i de flesta länder är emellertid vida svårare än så. Det vore
orimligt och ansvarslöst att grunda den offentliga politiken på så ytliga
föreställningar. I stället bör även i vårt land — närmast genom statens konjunkturinstitut
— hela detta problemkomplex ägnas en ingående och vad
metoderna beträffar förutsättningslös behandling. Det är mycket möjligt,
att en anpassning av den offentliga eller av det allmänna påverkade byggnadsverksamheten
kommer att befinnas intaga en nyckelposition i denna
konjunkturreglerande politik. Målet skall vara att med bibehållande av största
möjliga frihet trygga produktionen och sysselsättningen inom alla näringsgrenar.
Att detta gäller även jordbruket är självklart. Den viktiga
frågan, vilka särskilda åtgärder, som krävas för att bereda det svenska jordbruket
erforderlig trygghet och en med andra näringsgrenar jämbördig ställning,
är redan under behandling i 1942 års jordbrukskommitté. Frågan om
kvinnornas inplacering i arbetslivet icke blott tillfälligtvis utan på lång sikt
bör ägnas särskilt intresse.
I den mån de ekonomiska resurserna i vårt land tillväxa, blir det som redan
påpekats möjligt att i högre grad än hittills genom socialpolitiska åtgärder
bekämpa otryggheten och garantera en önskvärd minimistandard för alla
medborgare. Socialpolitiken är nämligen beroende av de medel, som näringslivet
ställer till förfogande. Å andra sidan kan och bör den betraktas som
ett viktigt led i arbetet på ekonomiskt framåtskridande. Sociala utgifter
utgöra nämligen till stor del en investering i den viktigaste av alla produktionsfaktorer,
folkmaterialet självt. Vid sidan av ett förbättrat undervisningsväsende
är den en mäktig hävstång till välståndsutveckling. Även till
en stabilisering av konjunkturerna och bekämpande av arbetslösheten kan
en utbyggnad av den sociala försäkringen och närbesläktade åtgärder bidraga.
När de många och svåra problem, som äga samband med övergången till
fredshushållning, blivit behandlade, torde tiden vara inne att inrikta ansträngningarna
på en lösning av den ekonomiska och sociala politikens ovan
berörda allmänna problem på längre sikt och i ett sammanhang. Tills vidare
synes det mest praktiskt att de begränsade personliga resurser som vårt
land förfogar över i huvudsak användas för en bearbetning av de närmare
till hands liggande uppgifterna.
I anledning av vissa i motionen I: 68 särskilt — —-----bör vara
slutförd.
Med hänvisning till det ovan sagda får utskottet hemställa,
att första kammaren för sin del måtte besluta alt i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn tillsättande vid lämplig
tidpunkt av ett särskilt organ, som kan förbereda övergången
från krigstidens till fredstidens ekonomi i Sverige
16
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
och planera för vårt lands deltagande i humanitära hjälpaktioner
för våra nordiska grannländer och i återuppbyggnadsarbetet
inom dessa.»;
3) av herr Ljungdahl, som ansett att utskottets utlåtande och hemställan
bort ha följande lydelse:
»Då fred en gång åter inträder, väntas övergången från nuvarande förhållanden
för näringslivet komma att medföra allvarliga påfrestningar med risk
för allmän stagnation och därav följande arbetslöshet. Motionärerna ha
därför påkallat tillsättande av ett särskilt organ för undersökning av vilka
åtgärder av ekonomisk och social natur, som i vårt land böra förberedas
eller vidtagas till förebyggande av dessa väntade svårigheter.
Finansdepartementet har emellertid efter Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 19 mars i år redan igångsatt en serie specialundersökningar av hithörande
frågor genom olika myndigheter och det enskilda näringslivets organisationer.
1942 års jordbruksutredning har också fått sig ålagt att tillse, vilka
särskilda åtgärder som krävas för att bereda det svenska jordbruket erforderlig
trygghet och med andra näringsgrenar jämbördig ställning. I uppdraget
ingår även att beräkna arbetskraftsbehovet för framdeles erforderliga
grundförbättringar m. m.
Härmed synes den del av motionärernas önskemål, som f. n. kan realiseras,
vara effektuerad.
Motionärerna ha emellertid även andra önskemål, främst utarbetande av
allmänna riktlinjer för samhälleligt ingripande till tryggande av medborgarnas
arbete och försörjning. Detta innebär lösning av problem, som i
längden varken kunna eller böra undvikas men som tarva den grundligaste
undersökning från så fasta utgångspunkter, att man näppeligen kan finna
den nuvarande tidpunkten vara den lämpligaste, då man ännu svävar i
okunnighet örn de faktiska förhållanden, som en gang komma att prägla
efterkrigstiden och utgöra förutsättningar för ett riktigt avvägande mellan
enskild handlingsfrihet och statlig hushållning. Först när de pågående utredningarna
blivit slutförda, torde tiden vara inne att inrikta ansträngningarna
på en lösning av den ekonomiska och sociala politikens allmänna
problem på längre sikt och i ett sammanhang.
Detsamma gäller frågan om de internationella relationerna och humanitära
hjälpaktioner.
Då Kungl. Majit redan vidtagit åtgärder i motionernas syfte, i den mån
detta är görligt, samt kan förväntas fullfölja dessa i den mån problemen bli
aktuella, får utskottet hemställa,
att första kammaren för sin del måtte besluta, att motionerna
nr I: 68, I: 145, I: 146 och II: 9 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.»
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1943
432185