Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 25 mars 1943 kl. 6 e. m.
Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt giltighet
av gällande skattegruppering m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och bevillningsutskottet hava
till behandling i sammansatt stats- och bevillningsutskott hänskjutits dels
Kungl. Maj:ts den 12 februari 1943 dagtecknade, till bevillningsutskottet hänvisade
proposition, nr 68, angående fortsatt giltighet av gällande skattegruppering
m. m. jämte i anledning därav väckta motioner, dels ock vissa i det
följande närmare angivna, under motionstiden vid riksdagens början väckta
till statsutskottet överlämnade motioner i ämnen, som beröras av propositionen.
I förevarande proposition har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 12
februari 1943, föreslagit riksdagen medgiva,
att gällande skattegruppering må, utan hinder av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), erhålla förlängd giltighet till
och med utgången av år 1944.
Till sammansatta stats- oell bevillningsutskottet — här nedan benämnt
utskottet — hava överlämnats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna nr 205 i första kammaren av herr Bernhard
Nilsson m. fl. och nr 299 i andra kammaren av herr Nolin m. fl., vari
hemställts, »att riksdagen måtte dels endast i så måtto bifalla Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, nr 68, att nu gällande skattegruppering förlänges
till och med utgången av år 1943, dels besluta att i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla om förslag till 1944 års riksdag om ny skattegruppering i överensstämmelse
med de lokala levnadskostnaderna i så god tid, att dessa nya bestämmelser
kunna tillämpas vid 1944 års taxering»;
2) de likalydande motionerna nr 206 i första kammaren av herr Persson
m. fl. och nr 300 i andra kammaren av herr Pettersson i Norregård m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen med avslag på Kungl. Majits proposition nr
68 måtte hos Kungl. Majit anhålla örn framläggande av förslag för riksdagen,
avseende att ortsavdragen vid beskattningen måtte fastställas efter enhetliga,
för hela riket gemensamma grunder»; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. 2 avd. Nr 1.
1
2
Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 1.
3) motionen nr 301 i andra kammaren av herrar Spångberg och Persson i
Växjö, vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av proposition
nr 68 måtte dels bifalla förslaget rörande skattegrupperingen så tillvida
att denna må erhålla förlängd giltighet endast till och med utgången av år
1943, dels uttala som sin mening, att Kungl. Majit snarast möjligt bör för
riksdagen framlägga förslag i dyrortsgrupperingsfrågan avseende nu möjliga
justeringar i lönehänseende, så att dessa kunna tillämpas redan innevarande
år, samt dels ock anhålla, att Kungl. Majit ville verkställa de utredningar
i dyrortsgrupperingsfrågan, som kunna anses erforderliga, med största
möjliga skyndsamhet, så att en genomgripande omgruppering kan verkställas
senast år 1944».
Till utskottet hava vidare överlämnats följande under motionstiden vid
riksdagens början väckta till statsutskottet hänvisade motioner, nämligen:
a) de likalydande motionerna nr 75 i första kammaren av herr Näslund
m. fl. och nr 103 i andra kammaren av herr Sandberg m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta hemställa till Kungl. Majit att skyndsamt låta
igångsätta en utredning i dyrortsgrupperingsfrågorna syftande till en provisorisk
ändring i nuvarande förhållanden ortsgrupperna emellan både i
fråga om löne- och skattesystem och till nästa riksdag framlägga de förslag,
vartill utredningen kan föranleda»;
b) de likalydande motionerna nr 108 i första kammaren av herr Elon Andersson
m. fl. och nr 157 i andra kammaren av herr andre vice talmannen
Österström m. fl., vari hemställts, »att riksdagen ville hos Kungl. Majit begära
en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan om dyrortsgrupperingens
framtida bestånd och utformning samt de frågor, vilka i samband
därmed kunna uppkomma»; samt
c) de likalydande motionerna nr 162 i första kammaren av herr Löfvander
m. fl. och nr 242 i andra kammaren av herr Andersson i Södergård m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, dels att nuvarande dyrortsgruppering
beträffande skattesystemet avskaffas och att skatteavdragen sålunda
skola utgå efter de för ortsgrupp I nu gällande grunderna, dels i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning angående lämpligaste
sättet för dyrortsgrupperingens avskaffande så att löner, folkpensioner
och familjebidrag må utgå efter samma grunder».
Från vissa personer i Ljungby stad har därjämte till utskottet inkommit
en skrivelse, avseende viss justering av nu gällande dyrortsgruppering.
Beträffande motiveringen till de i motionerna framförda förslagen får utskottet
hänvisa till motionerna.
Enligt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen indelas samtliga orter i riket
med avseende å levnadskostnadernas höjd i fem ortsgrupper. Denna indelning
— den s. k. skattegrupperingen — verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare
föreskrifter, som Kungl. Majit äger meddela, och gäller för en tid av
fem år i sänder.
Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr t. 3
Vidare meddelas i 16 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
föreskrift rörande statligt ortsavdrag, vars storlek bestämmes
med hänsyn till de ortsgrupper, varom förmäles i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.
Den senast fastställda skattegrupperingen avser åren 1935—1939.
På förslag av Kungl. Majit i proposition nr 317 till 1938 års riksdag beslöt
riksdagen medgiva, att giltighetstiden för skattegrupperingen finge förlängas
till och med utgången av år 1940. Författning i ämnet utfärdades den
10 juni 1938 (nr 415).
I proposition nr 26 till 1939 års urtima riksdag föreslog Kungl. Majit förlängning
av giltighetstiden för skattegrupperingen med ytterligare ett år eller
till och med utgången av år 1941. Riksdagen biföll propositionen och författning
i ämnet utfärdades den 15 december 1^39 (nr 870).
Slutligen föreslog Kungl. Majit i proposition nr 146 till 1940 års lagtima
riksdag ytterligare förlängning av giltighetstiden för skattegrupperingen till
och med utgången av år 1942. Propositionen bifölls av riksdagen och författning
i ämnet utfärdades den 14 juni 1940 (nr 513).
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
På våren 1939 uppdrog Kungl. Majit åt socialstyrelsen att utföra en undersökning
rörande de lokala olikheterna i levnadskostnaderna, vilken var
avsedd att läggas till grund för nya dyrortsgrupperingar såväl i löne- och
pensionshänseende som beträffande de skattefria ortsavdragen. Uppdraget
hade föregåtts av en allmän, av 1936 års lönekommitté verkställd utredning
rörande de lämpliga grunderna för mätningen av de lokala olikheterna i levnadskostnaderna
(SOU 1937: 32). I samband med beslut örn lönereglering
för civilförvaltningen hade riksdagen (skriv, nr 388/1938) tagit ställning
till de av lönekommittén förordade principerna för undersökningen. Kommitténs
förslag, som innebar ett fullständigande och förbättrande av mätningsmetoderna,
särskilt i fråga om beräkningen av bostadskostnaderna,
hade riksdagen funnit i allt väsentligt förtjänt att vinna beaktande vid det
kommande dyrortsgrupperingsarbetet.
Prisutvecklingen efter krigsutbrottet medförde emellertid sådana förskjutningar
i de lokala prisförhållandena, att ett uppskov med den beslutade prisinsamlingen
ansågs lämpligt.
På grund därav utverkade Kungl. Majit, såsom framgår av vad ovan nämnts,
riksdagens medgivande till förlängning av giltighetstiden för den gällande
skattegrupperingen. Den i levnadskostnadsundersökningen ingående hyresräkningen
fullföljdes däremot i avsedd ordning.
Genom proposition nr 218 till 1941 års riksdag, i vilken proposition anslag
å tillhopa 45,000 kronor äskades till undersökning av de lokala olikheterna i
levnadskostnaderna år 1941, förelädes riksdagen ånyo dyrorlsgrupperingsirågan.
Socialstyrelsen hade i skrivelse den 10 april 1941 efter övervägande av,
å ena sidan, olägenheterna att vidhålla gällande dyrortsgruppering oförändrad
och. å andra sidan, vanskligheterna av att i dåvarande läge genomföra en
4 Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 1.
allmän prisundersökning föreslagit, att en ny dyrortsgruppering på grundval av
ett hela landet omfattande prismaterial snarast skulle verkställas. I viss anslutning
till socialstyrelsens förslag förordade departementschefen i nämnda
proposition, att den erforderliga allmänna prisundersökningen omedelbart
skulle komma till utförande. Ställningstagandet till spörsmålet, örn på grundval
därav borde verkställas en fullständig omgruppering av orterna i riket
eller endast de provisoriska omflyttningar av enstaka orter, som syntes motiverade
enligt de bedömningsgrunder, vilka brukat tillämpas vid justeringar
av en dyrortsgruppering under dess giltighetstid, fann departementschefen
böra uppskjutas, tills den föreslagna prisundersökningen utförts.
Riksdagen anslöt sig till förslaget örn utförande av undersökningen rörande
de lokala prisrelationerna. Huruvida och i vad mån en revision av dyrortsgrupperingen
i samband därmed skulle äga rum, borde enligt riksdagens mening
bliva beroende av resultatet av nämnda undersökning. Jämväl i avseende
å omfattningen och formerna för prisundersökningen godkände riksdagen
Kungl. Majlis förslag.
Genom beslut den 23 maj 1941 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att
under tiden den 16—den 21 juni 1941 verkställa den för levnadskostnadsundersökningen
erforderliga prisinsamlingen. Denna prisinsamling omfattade i
runt tal 3,850 orter.
Med skrivelse den 20 maj 1942 avgav socialstyrelsen redogörelse för den
anbefallda undersökningen rörande de lokala olikheterna i levnadskostnaderna.
Genom beslut den 30 juni 1942 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att
inkomma med förslag till riktlinjer för allmänna omgrupperingar av orterna
i riket efter de konstaterade lokala olikheterna i levnadskostnader samt att
därefter enligt de direktiv, som lämnades av chefen för finansdepartementet,
utarbeta förslag till sådana grupperingar. I samma beslut förklarade Kungl.
Majit sig vilja senare taga ståndpunkt till frågan, huruvida levnadskostnadsundersökningen
skulle läggas till grund för fullständiga omgrupperingar av
orterna i riket eller utnyttjas för partiell revision av gällande grupperingar,
I skrivelse den 17 oktober 1942 har socialstyrelsen framlagt förslag till riktlinjer
för allmänna löne- och skattegrupperingar. Skrivelsen innehåller tre
alternativa förslag till gruppgränsbestämningar för allmän omgruppering av
orterna, men understryker samtidigt de stora vanskligheter, som varje allmän
omgruppering med ty åtföljande nedflyttningar av orter måste innefatta under
en period av stigande priser.
Beträffande resultatet av den sålunda verkställda undersökningen av levnadskostnadernas
lokala olikheter under år 1941 ävensom innebörden av de
av socialstyrelsen föreslagna riktlinjerna för allmänna ortsgrupperingar tillåter
sig utskottet hänvisa till propositionen (s. 5—19).
Departementschefen har i likhet med socialstyrelsen utgått ifrån att allmänna
omgrupperingar i nuvarande läge borde innebära en fördelning av orterna
på nio lönegrupper och fem skattegrupper. Vad som kunde bliva före
-
Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 1. 5
mål för delade meningar vore däremot den metod, som rimligen borde komma
till användning, då orterna med sina nya och varandra närmare liggande
indextal skulle fördelas på de förutsatta grupperna. Redan vid tidigare ortsgrupperingar
hade kritik kunnat riktas mot bestämningen av gränserna mellan
de olika grupperna såsom godtycklig, och särskilt hade det varit svårt att
vinna allmänt erkännande av att en ort måste flyttas ned i en lägre dyrortsgrupp,
därför att den blivit billigare i förhållande till andra orter, oaktat levnadskostnaderna
på orten kanske absolut taget visade stegring. Departementschefen
bär vidare anfört bland annat följande:
»Genom den fortgående prisstegringen och den ofullständiga lönekompensationen
har den reala lönestandarden undergått en icke obetydlig försämring,
och tidpunkten måste därför anses föga lämpad för en utjämning de anställda
emellan, som skulle åstadkommas medels sänkning av penninglönerna för
stora grupper av befattningshavare. Å andra sidan behöver det inte framhållas
vilka invändningar som i nuvarande läge med lönestopp och begränsning av
statsutgifterna måste inställa sig mot tanken på en omfattande uppfattning av
lägre ortsgrupper. överhuvud taget skulle varje mera genomgripande förändring
av nu gällande ortsgruppering närmast få karaktär av en lönereglering.
Att detta under vissa omständigheter ligger i själva dyrortssystemets natur
framhölls också redan av 1936 års lönekommitté, sorn därav också drog slutsatsen,
att verkliga omgrupperingar inte borde företagas annat än i samband
med allmänna löneregleringar.
Huruvida en sådan slutsats under alla förhållanden skulle visa sig tvingande,
behöver icke i detta sammanhang tagas ripp till prövning. Det synes
vara tillräckligt att konstatera, att den förändring av de olika orternas levnadskostnader
som försiggått efter senaste dyrortsgruppering är av sådan
natur, att en omgruppering knappast kan äga rum utan att få karaktär aven
verklig lönereglering. Men därmed synes också vara klart, att utgångspunkter
för en omedelbar omgruppering icke kunna anses föreligga på grundval
av hittills företagna utredningar, örn en omfattande lönesänkning för de
dyrare orternas befattningshavare inte under nuvarande förhållanden kan
anses vara en rimlig utväg, får lösningen av omgrupperingsproblemet sökas
i en mer eller mindre långtgående höjning av lönerna på ett stort antal billigare
orter genom dessa orters uppfattning i högre ortsgrupper. Men bortsett
från att den nuvarande tidpunkten är illa lämpad för en dylik lönereglering,
torde det vara klart att den icke kan allvarligt övervägas utan en helt annan
och mera ingående utredning av olika möjligheter till problemets lösning
än den som hittills ansetts erforderlig. Innan en sådan utredning, som icke
heller torde kunna underlåta att söka hållpunkter för att bedöma den lämpliga
tidpunkten för en mera ingripande omreglering, hunnit verkställas, synes
det emellertid vara skäligt att överväga vissa provisoriska jämkningar i dyrortsgrupperingen,
varigenom de mest framträdande ojämnheterna i den nuvarande
grupperingen skulle kunna avlägsnas.
Under de sju år gällande grupperingar varit i kraft lia för en hel del orter
förändringar inträffat, som föranlett en exceptionell lokal prisutveckling —
6 Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 1.
exempelvis att större industriföretag utvecklats eller militärförläggningar tillkommit
å orten — och sålunda gjort nuvarande dyrortsplacering påtagligt
missvisande. I samband med de uppflyttningar, som härav kunna påkallas,
torde jämväl en prövning av frågor örn ändrad dyrortsplacering på grund
av ändringar i den administrativa indelningen och liknande speciella problem
böra verkställas.
De erforderliga justeringarna i dyrortsplaceringen torde jag senare få anmäla
för Kungl. Maj:t. Med hänsyn till taxeringsmyndigheternas arbete synes
icke möjligt att låta förändringar i skattegrupperingen träda i kraft förrän
nästa taxeringsår. I lönehänseende torde ändringarna däremot böra komma
i tillämpning redan under år 1943 så snart lämpligen kan ske.
Enligt riksdagens medgivande har gällande skattegruppering erhållit förlängd
giltighet till utgången av år 1942. Då en allmän omgruppering, baserad
på ny levnadskostnadsundersökning, icke kan tänkas genomförd före
utgången av år 1944, bör riksdagens medgivande örn fortsatt giltighet av gällande
gruppering intill denna tidpunkt inhämtas. Kungl. Maj:ts befogenhet
att verkställa de förut angivna justeringarna i skattegrupperingen påverkas
givetvis icke av ett sådant medgivande.»
Utskottets yttrande.
Genom den i propositionen intagna redogörelsen för den av socialstyrelsen
verkställda undersökningen rörande levnadskostnadernas lokala olikheter
under år 1941 har framkommit, att skillnaden mellan högsta och lägsta ortsindextalet
var avsevärt mindre vid berörda undersökning än vid den närmast
föregående levnadskostnadsundersökningen, vilken verkställdes år 1934. Medan
de beräknade ortsindextalen år 1934 varierade mellan 1,011 och 527,
motsvarande en skillnad mellan högsta och lägsta indextal av omkring 48
procent av det högsta indextalet, utgjorde vid 1941 års undersökning dessa
indextal 1,000 respektive 734 och skillnaden mellan dessa tal ej fullt 27 procent.
Den sammanpressning av indextalen, som sålunda ägt rum, har enligt
propositionen delvis åstadkommits genom ändrade undersökningsmetoder
men i övervägande grad av en verklig prisutjämning.
Genom sammanpressningen av ortsindextalen har sålunda avståndet på dyrorfsskalan
mellan dyraste och billigaste ort avsevärt förminskats. Huruvida
detta avstånd kan antagas bliva bestående för framtiden är natuxdigen svårt
att säga. Måhända är skillnaden i levnadskostnader mellan dyraste och billigaste
ort för närvarande ännu mindre än den enligt socialstyrelsens undersökning
var år 1941. Å andra sidan kan det givetvis tänkas, att den minskade
spännvidden i ortsindextalen åtminstone i någon mån kan hava berott på
de nu rådande extra ordinära förhållandena och därav föranledda statliga åtgärder
i prisreglerande syfte samt att, sedan normala förhållanden åter inträtt,
levnadskostnadsolikheterna kunna framträda i ökad omfattning.
Huru därmed än må förhålla sig, torde dock den verkställda levnadskost -
Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 1. 7
nadsundersökningen få anses hava givit vid handen, att den nuvarande dyrortsgrupperingen
icke är tillfredsställande. Ändrade grunder för dyrortsgrupperingen
äro sålunda utan tvivel erforderliga. I likhet nied departementschefen
finner emellertid utskottet den av socialstyrelsen verkställda levnadskostnadsundersökningen
icke lämpligen kunna läggas till grund för en ny
dyrortsgruppering. Utskottet delar även departementschefens uppfattning,
att en sådan omgruppering vad angår löner knappast kan äga rum utan att
få karaktär av en verklig lönereglering samt att en mera ingående utredning
av olika möjligheter till problemets lösning får anses erforderlig. Utskottet
förordar för sin del, att en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan
om dyrortsgrupperingens framtida bestånd och utformning företages samt
att därvid erforderliga undersökningar rörande levnadskostnadernas lokala
olikheter äga rum.
Beträffande formen för den sålunda föreslagna utredningen ifrågasätter
utskottet, huruvida det icke skulle kunna befinnas lämpligt att för de här
uppkommande frågornas allsidiga belysning anförtro utarbetandet av grunderna
för levnadskostnadsundersökningens verkställande och upprättandet av
riktlinjer för omgrupperingen åt särskilda sakkunniga, därvid olika intressen
och uppfattningar böra bliva representerade.
Utskottet vill i detta sammanhang starkt understryka vikten av att utredningen
snarast igångsättes och bedrives med sådan skyndsamhet, att förslag
till ny dyrortsgruppering kan framläggas vid 1945 års riksdag. I väckta motioner
har ifrågasatts, huruvida det icke skulle vara möjligt att beträffande
skattegrupperingen bedriva arbetet på sådant sätt, att förslag i ämnet kunde
föreläggas 1944 års riksdag. Utskottet håller för egen del icke för troligt, att
en ny utredning skulle kunna färdigställas på så kort tid. som därvid skulle
stå till förfogande. Däremot skulle kunna tänkas att lägga socialstyrelsens
förslag till grund för en provisorisk skattegruppering. Under förutsättning att
förslag till frågans lösning rörande såväl skattegruppering som lönegruppering
kan framläggas vid 1945 års riksdag anser dock utskottet — med hänsyn
till önskvärdheten av att enhetliga grunder bliva fastställda i fråga om båda
dessa grupperingar — att, såsom framgår av vad ovan nämnts, jämväl med
framläggande av förslag till ny skattegruppering bör kunna anstå till sistnämnda
års riksdag. Skulle emellertid oöverstigliga hinder möta för framläggande
av ett slutligt förslag i dyrortsgrupperingsfrågan vid 1945 års riksdag,
bör enligt utskottets mening tagas under övervägande, huruvida icke redan
lill 1944 års riksdag förslag hör framläggas rörande skattegrupperingen,
även om ett sådant förslag får anses innebära allenast ett provisorium. I fråga
örn lönegrupperingen anser sig utskottet med hänsyn till de med en sådan
gruppering förenade omständigheterna icke kunna tillråda ett provisorium
för den korta tid. som kan antagas behövlig för genomförande av en ny dyrortsgruppering.
Vad angår grunderna för den sålunda föreslagna Ievnadskostnadsundersökningen,
är utskottet givetvis icke i tillfälle att göra några närmare uttalanden.
Fastställandet av dessa grunder bör ske i samband med den bli
-
8 Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 1.
vande utredningen. Enligt utskottets uppfattning bör emellertid vid undersökningens
verkställande i större utsträckning än hittills tagas hänsyn till sådana
kostnader, som visserligen ej kunna siffermässigt fixeras men som dock
bidraga till olikheten i levnadskostnader mellan skilda orter. Utskottet åsyftar
därvid närmast de ökade kostnader, som landsbygdsbefolkningen i jämförelse
med stadsbefolkningen får vidkännas för tillgodonjutande av vissa
förmåner, såsom t. ex. sjukvård och hälsovård. Särskilt bör för landsbygdsbefolkningens
del kostnaderna för resor för olika ändamål beaktas. Överhuvud
taget torde enligt utskottets mening sådana kostnader, varöver människorna
ej själva kunna råda, böra på ett eller annat sätt medräknas vid levnadskostnadsberäkningen.
I sådana fall, då kostnaderna ej kunna siffermässigt
angivas, synes den möjligheten icke utesluten alt åsätta kostnaderna
ett schablonmässigt beräknat belopp, ett slags »poängvärde». Däremot anser
utskottet tveksamt, huruvida det skulle vara möjligt att finna någon grund
för tillgodoräknande av sådana kostnader, som uppkomma för barns och
ungdoms undervisning utöver bottenskolestadiet.
Vilket resultat, den blivande levnadskostnadsundersökningen än kommer
att giva, förefaller det dock sannolikt, att spännvidden i ortsindextalen
blir avsevärt mindre än vid 1934 års levnadskostnadsundersökning. Med hänsyn
härtill ifrågasätter utskottet, huruvida det kan anses lämpligt att bibehålla
det nuvarande stora antalet ortsgrupper.
I de likalydande motionerna I: 206 och II: 300 samt de likalydande motionerna
I: 162 och II: 242 har yrkats, att dyrortsgrupperingen måtte avskaffas
och ortsavdragen bestämmas efter enhetliga för hela riket gemensamma grunder.
Att utan avvaktande av den föreslagna utredningen företaga en så genomgripande
ändring i nu gällande beskattningsgrunder finner utskottet dock
ej tillrådligt. Utskottet håller nämligen för sannolikt, att, även om utjämningen
av levnadskostnaderna mellan olika orter skulle fortsätta, skillnaden i
levnadskostnader likväl kommer att vara så betydande, att en ortsgruppering
näppeligen kan undvaras. Detta så mycket mindre som, när mera normala
förhållanden åter inträtt och statliga åtgärder i prisreglerande syfte ej längre
anses erforderliga, olikheterna i levnadskostnader mellan skilda orter, såsom
ovan nämnts, kunna framträda i starkare dager än vad nu är fallet.
Såsom framgår av vad ovan anförts delar utskottet departementschefens
uppfattning, att en omgruppering, vad angår löner, knappast kan äga rum
utan att få karaktär av en verklig lönereglering. Utskottet vill emellertid i
detta sammanhang tillägga, att vid den lönereglering, som utskottet sålunda
förutsätter skola komma till stånd, sambandet mellan av staten utbetalade
löner och löner i den allmänna marknaden vid likvärdiga befattningar torde,
vad angår de stora grupperna av löntagare, böra beaktas, i den mån så befinnes
lämpligt.
På grund av nu anförda omständigheter anser sig utskottet böra tillstyrka
bifall till den nu föreliggande propositionen. Utskottet vill dock i detta sammanhang
understryka önskvärdheten av att, på sätt departementschefen jämväl
uttalat, provisoriska jämkningar i dyrortsgrupperingen för såväl beskatt
-
Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 1. 9
ning som löner måtte vidtagas i sådana fall, där ojämnheterna i den nuvarande
grupperingen äro mest framträdande.
Utskottet förutsätter, att vid den sålunda förordade utredningen ovan anförda
synpunkter vinna beaktande. Med hänsyn härtill finner utskottet anledning
ej föreligga att genom skrivelse till Kungl. Majit göra framställning örn
sådan utredning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med avslag å de likalydande motionerna
1: 206 av herr Persson m. fl. och II: 300 av herr
Pettersson i Norregård m. fl. samt de likalydande motionerna
I: 162 av herr Löfvander m. fl. och 11:242 av herr Andersson
i Södergård m. fl., bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 68 ävensom
B) att följande motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna 1:205 av herr Bernhard
Nilsson m. fl. och II: 299 av herr Nolin m. fl.,
2) motionen II: 301 av herrar Spångberg och Persson i
Växjö,
3) de likalydande motionerna I: 75 av herr Näslund m. fl.
och II: 103 av herr Sandberg m. fl., samt
4) de likalydande motionerna 1:108 av herr Elon Andersson
m. fl. och II: 157 av herr andre vice talmannen Österström
m. fl.,
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.
Slockholm den 23 mars 1943.
På sammansatta stats- och bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
När varand e:
frän statsutskottet:
herrar Eriksson i Stockholm, Bernhard Nilsson, Hansson i Rubbestad, Åqvist, Wiklund
och Mårtensson; samt
frän bevillningsutskottet:
herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Velander, Olsson i Gävle, Hammarlund och Bladh.
10
Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 1.
Reservationer:
I) av herrar Hansson i Rubbestad och Hammarlund, som ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
»Genom den i propositionen intagna redogörelsen för den av socialstyrelsen
verkställda undersökningen rörande levnadskostnadernas lokala olikheter under
år 1941 har framkommit, att skillnaden mellan högsta och lägsta ortsindextalet
var avsevärt mindre vid berörda undersökning än vid den närmast
föregående levnadskostnadsundersökningen, vilken verkställdes år 1934. Medan
de beräknade ortsindextalen år 1934 varierade mellan 1,011 och 527,
motsvarande en skillnad mellan högsta och lägsta indextal av omkring 93
procent av lägsta indextalet, utgjorde vid 1941 års undersökning dessa indextal
1,000 respektive 734 och skillnaden mellan dessa tal ej fullt 36 procent.
Den sammanpressning av indextalen som sålunda ägt rum har enligt propositionen
delvis åstadkommits genom ändrade undersökningsmetoder men
i övervägande grad av en verklig prisutjämning.
Genom sammanpressningen av ortsindextalen har sålunda avståndet på
dyrortsskalan mellan dyraste och billigaste ort avsevärt förminskats. Man kan
dessutom hålla för troligt, att skillnaden i levnadskostnader mellan dyraste
och billigaste ort för närvarande är ännu mindre än den enligt socialstyrelsens
undersökning var år 1941. Därigenom har i hög grad aktualiserats den
starka kritik som under de senaste åren riktats mot hela dyrortsgrupperingen.
Med ökad styrka har man sålunda krävt en grundlig omändring av densamma.
På flera håll inom landet har den uppfattningen tagit allt fastare
form att hela dyrortsgrupperingssystemet med dess konsekvenser för olika
områden av samhällslivet bör helt avskaffas. Särskilt på landsbygden och
på de s. k. billigare orterna är denna mening starkt företrädd.
Den undersökning av levnadskostnaderna på olika orter, som socialstyrelsen
företagit, och vars resultat är framlagt i skrivelse till Kungl. Majit den
20 maj 1942, bekräftar också den uppfattningen att dessa kostnader mellan
olika orter utjämnats. Beträffande livsmedelskostnaderna, som ju upptaga
en väsentlig del av hushållsbudgeten, visar undersökningen att stegringen
från 1934 till 1941 varit störst på de s. k. billigare orterna. Numera föreligga
ej längre några större variationer i livsmedelskostnaderna för en normalfamilj
på olika platser. Sålunda utgjorde denna kostnad år 1941 i Stockholm
(I-ort) 1,940 kronor, i Skredsvik i Bohuslän (A-ort) 1,803 kronor; i Grängesberg
(C-ort) 1,853 kronor; i Österby bruk i Uppland (A-ort) 1,833 kronor
samt i Malmö (G-ort) 1,858 kronor. Men det är inte endast skillnaderna i
livsmedelskostnaderna som pressats ihop utan samma är förhållandet beträffande
samtliga poster i normalfamiljens budget.
Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 1.
11
Utgifterna för sådana poster som kläder, lyse oell »övriga utgifter» torde
vara tämligen likartade över hela landet. Utskottet har visserligen konstaterat
att hyrorna äro något högre å de s. k. dyrare orterna, men detta torde till
stor del bero därpå att bostädernas kvalitet är bättre, varjämte den skillnad
som ännu förefinnes till väsentlig grad uppväges genom de stora förmåner
som stadsbefolkningen äger genom sin vistelse i staden, såsom bättre skolväsen,
lättare tillgång till god sjukvård samt dessutom möjlighet till inköp av
livets förnödenheter utan att behöva uppoffra lång tid och kostbara resor,
vilket de flesta landsbygdsbor måste göra, då de ofta nödgas resa till staden
för att skaffa sig vissa förnödenheter.
Den eventuella skillnad i levnadskostnader, som ännu kan kvarstå mellan
vissa orter, har utskottet ej funnit vara av den storleksordning att den motiverar
någon dyrortsgruppering, särskilt örn man tar hänsyn till de här ovan
berörda fördelar, som städerna obestridligen äga.
Av vad sålunda anförts torde framgå att utskottet kommit till den uppfattningen
att några bärande skäl för ett bibehållande av dyrortsgrupperingssystemet
nu icke längre torde förefinnas. Utskottet ansluter sig sålunda till de
likalydande motionerna I: 162 och II: 242 ävensom till de likalydande motionerna
I: 206 och II: 300 samt förordar därför principiellt ett avskaffande av
dyrortsgrupperingen. På grund härav finner sig utskottet böra avstyrka såväl
Kungl. Maj:ts proposition nr 68, som motionerna I: 75, I: 108, II: 103, II: 157,
1:205, 11:299 samt 11:301, vilka samtliga syfta till dyrortgrupperingens
bibehållande.
Beträffande tillvägagångssättet vid avskaffandet av dyrortsgrupperingen
anser utskottet att skillnad bör göras angående grupperingen för de skattefria
avdragen samt folkpensioner och familjebidrag å ena sidan samt löner å
den andra. Dyrortsgrupperingen för skatteavdrag, folkpensioner och familjebidrag
finner utskottet kunna avskaffas utan mera ingående utredningar och
förväntar därför att Kungl. Majit för nästa års riksdag framlägger sådant förslag
att de skattefria avdragen, folkpensionerna och familjebidragen komma
att utgå efter enhetliga för hela riket gemensamma grunder. Såsom en övergångsform
torde de hittills gällande grunderna för de skattefria avdragen,
folkpensionerna och familjebidragen bibehållas.
Dyrortsgrupperingen av lönerna däremot finner utskottet vara av mera
invecklad natur, som torde kräva en grundligare och mera tidsödande utredning
angående lämpligaste formerna för grupperingens avveckling. Utskottet
förutsätter dock ali denna utredning bedrives så skyndsamt som möjligt.
Även beträffande denna del av dyrortsgrupperingen anser utskottet att såsom
en övergångsform bör gälla de hittillsvarande grunderna i avbidan på definitiv
reglering av dyrortsgrupperingen.
Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
A) att riksdagen måtte med avslag å Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till motionerna I: 162 och II: 242 samt I: 206
och II: 300 besluta,
12 Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 1.
1) att i princip uttala sig för ett avskaffande av dyrortsgrupperingen
beträffande löner, folkpensioner, familjebidrag
och de skattefria avdragen;
2) att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om förslag till
nästa års riksdag angående enhetliga för hela landet gemensamma
grunder för de skattefria avdragen samt för folkpensioner
och familjebidrag;
3) att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam
utredning angående lämpligaste sättet för avskaffandet av
dyrortsgrupperingen beträffande lönerna samt örn framläggande
för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kan
föranleda;
4) att hittillsvarande dyrortsgruppering för löner, folkpensioner,
familjebidrag och de skattefria avdragen måtte såsom
en övergångsform få gälla tills vidare i avbidan på en
definitiv reglering av dyrortsgrupperingen på respektive områden;
B)
att följande motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna I: 205 av herr Bernhard
Nilsson m. fl. och lii 299 av herr Nolin m. fl.;
2) motionen II: 301 av herrar Spångberg och Persson i
Växjö;
3) de likalydande motionerna I: 75 av herr Näslund m. fl.
och II: 103 av herr Sandberg m. fl.; samt
4) de likalydande motionerna I: 108 av herr Elon Andersson
m. fl. och lii 157 av herr andre vice talmannen Österström
m. fl.
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.»
II) av herrar Bernhard Nilsson, Åqvist och Velander, som ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
»Genom den i propositionen intagna redogörelsen för den av socialstyrelsen
verkställda undersökningen rörande levnadskostnadernas lokala olikheter
under år 1941 har framkommit, att skillnaden mellan högsta och lägsta
ortsindextalet var avsevärt mindre vid berörda undersökning än vid den
närmast föregående levnadskostnadsundersökningen, vilken verkställdes år
1934. Medan de beräknade ortsindextalen år 1934 varierade mellan 1,011
och 527, motsvarande en skillnad mellan högsta och lägsta indextal av omkring
48 procent av det högsta indextalet, utgjorde vid 1941 års undersökning
dessa indextal 1,000 respektive 734 och skillnaden mellan dessa tal
ej fullt 27 procent. Den sammanpressning av indextalen, som sålunda ägt
rum, har enligt propositionen delvis åstadkommits genom ändrade undersökningsmetoder
men i övervägande grad av en verklig prisutjämning.
Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr l. 13
Genom sammanpressningen av ortsindextalen har sålunda avståndet på
dyrortsskalan mellan dyraste och billigaste ort avsevärt förminskats. Huruvida
detta avstånd kan antagas bliva bestående för framtiden är naturligen
svårt att säga. Måhända är skillnaden i levnadskostnader mellan dyraste och
billigaste ort för närvarande ännu mindre än den enligt socialstyrelsens undersökning
var år 1941. Möjligt är ock, att den minskade spännvidden i ortsindextalen
i någon mån kan hava berott på de nu rådande extra ordinära
förhållandena och därav föranledda statliga åtgärder i prisreglerande syfte
samt att, sedan normala förhållanden åter inträtt, levnadskostnadsolikheterna
kunna framträda i ökad omfattning. Uteslutet är emellertid icke, att på
grund av organisationsväsendets utveckling, särskilt på jordbrukets område,
priserna å viktiga förnödenheter komma att i fortsättningen uppvisa stor enhetlighet.
Huru därmed än må komma att ställa sig, torde den av socialstyrelsen
utförda levnadskostnadsundersökningen få anses ha givit vid handen, att den
nuvarande dyrortsgrupperingen är synnerligen otillfredsställande och att en
ändring därav sålunda är utan di''öjsmål påkallad. Huruvida sagda levnadskostnadsundersökning
kan anses ägnad att läggas till grund för en mera definitiv
dyrorlsgruppering måste dock ifrågasättas, helst som en sådan dyrortsgruppering
näppeligen kan genomföras annorledes än i samband med en
allmän lönereglering. Enligt utskottets mening synes likväl denna undersökning
och socialstyrelsens i anslutning därtill framlagda förslag till riktlinjer
för en allmän dyrorlsgruppering inrymma möjligheter till en anpassning
till de rådande faktiska förhållandena i väsentligt högre grad än vad som
visat sig vara fallet med den hittillsvarande dyrortsgrupperingen. Med hänsyn
härtill torde en överarbetning och komplettering därav skyndsamt böra
verkställas i syfte att utan dröjsmål nå fram till en provisorisk reglering på
ifrågavarande område, vilken så långt möjligt beaktar de av socialstyrelsen
konstaterade olikheterna i levnadskostnaderna skilda orter emellan. En sådan
provisorisk reglering får jämväl anses påkallad av den anledningen, att
en ny förutsättningslös utredning av dyrortsgrupperingsfrågan i hela dess
vidd resp. verkställandet av därför erforderliga undersökningar rörande levnadskostnadernas
lokala olikheter måste komma att taga en längre tid i anspråk.
Därtill kommer att av olika skäl genomförandet av en mera definitiv
dyrortsgruppering icke synes kunna äga rum förrän en stabilare prisnivå och
jämväl i övrigt normalare förhållanden än de nu rådande inträtt.
I den föreliggande propositionen har föreslagits förlängning av giltighetstiden
för den hittills gällande skattegrupperingen till och med utgången av
år 1944. Departementschefen förutsätter därvid, att en ny levnadskostnadsundersökning
skall verkställas och att därefter förslag skall framläggas till
ny dyrortsgruppering, avseende såväl skatter som löner. Enligt utskottets
mening torde emellertid, på sätt nyss antytts, det knappast vara tänkbart,
att en sådan utredning skall kunna slutföras på så kort tid, att förslag i ämnet
kan föreläggas 1945 års riksdag. Fortsatt uppskov därmed skulle sålunda
bliva erforderligt och detta i sin tur medföra, att den hittillsvarande
14 Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 1.
dyrortsgrupperingen med de omfattande bristfälligheter, som ostridigt vidlåda
densamma, skulle komma att fortbestå under obestämd tid framåt. En
sådan ordning finner utskottet inte gärna möjlig. Enligt utskottets uppfattning
bör därför redan till 1944 års riksdag framläggas förslag till ny dyrortsgruppering,
avseende såväl skatter som löner m. m. Denna dyrortsgruppering,
som då måste förutsättas bliva av provisorisk natur, får grundas på
den av socialstyrelsen redan verkställda levnadskostnadsundersökningen, i
erforderlig utsträckning överarbetad och kompletterad. Utskottet utgår ifrån
att den sålunda avsedda dyrortsgrupperingen bör vara så anordnad, att den
icke medför någon nämnvärt ökad ekonomisk belastning för det allmänna.
I överensstämmelse med det i de likalydande motionerna I: 205 och II: 299
framställda yrkandet föreslår sålunda utskottet, att den hittills gällande
skattegrupperingen erhåller förlängd giltighet allenast till och med utgången
av år 1943.
Jämte det att en ny dyrortsgruppering av provisorisk natur utan dröjsmål
genomföres anser utskottet att fortsatta ingående överväganden och undersökningar
av olika möjligheter till en mera definitiv lösning av hithörande
spörsmål böra åvägabringas. Därvid torde självfallet även det spörsmålet
bliva föremål för klarläggande, huruvida överhuvud taget en dyrortsgruppering
är påkallad. Utskottet förordar alltså, att en allsidig och förutsättningslös
utredning av frågan om dyrortsgrupperingens framtida bestånd och utformning
företages samt att därför erforderliga undersökningar rörande levnadskostnadernas
lokala olikheter äga rum.
Beträffande formen för såväl de överväganden, som böra föregå det av
utskottet förordade förslaget till provisorisk dyrortsgruppering till 1944 års
riksdag, som ock den föreslagna utredningen av dyrortsgrupperingsfrågan i
hela dess vidd ifrågasätter utskottet, huruvida det icke skulle vara lämpligt
att för vinnande av en allsidig belysning av hithörande spörsmål anförtro
ifrågavarande överväganden och utredning åt särskilda sakkunniga, därvid
olika intressen och uppfattningar böra bliva representerade.
Vad angår grunderna för den blivande levnadskostnadsundersökningen, är
utskottet icke i tillfälle att göra några närmare uttalanden därom. Fastställandet
av dessa grander bör ske i samband med den avsedda utredningen.
Enligt utskottets uppfattning bör emellertid vid undersökningens verkställande
i större utsträckning än hittills hänsyn tagas till sådana kostnader, som
visserligen ej kunna siffermässigt fixeras men som dock bidraga till olikheten
i levnadskostnader mellan skilda orter. Utskottet åsyftar därvid närmast de
ökade kostnader, som landsbygdsbefolkningen i jämförelse med stadsbefolkningen
får vidkännas för tillgodonjutande av vissa förmåner, såsom t. ex.
sjukvård och hälsovård. Även landsbygdsbefolkningens kostnader för resor
för olika ändamål böra beaktas, över huvud taget torde enligt utskottets mening
sådana kostnader, varöver vederbörande själva icke kunna råda, böra
på ett eller annat sätt medräknas vid levnadskostnadsundersökningen. I sådana
fall, då kostnaderna ej kunna siffermässigt angivas, synes den möjligheten
icke utesluten att kostnaderna upptagas till ett schablonmässigt beräknat
belopp, ett slags ’poängvärde\
Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande nr 1. 15
På grund av den ståndpunkt utskottet här ovan intagit finner utskottet icke
erforderligt att under år 1943 provisoriska jämkningar i dyrortsgrupperingen
för löner vidtagas i sådana fall, där med hänsyn till ojämnheterna i den nuvarande
grupperingen så eljest vore påkallat.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 68 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas, samt med bifall till de likalydande motionerna
I: 205 av herr Bernhard Nilsson m. fl. och II: 299 av herr
Nolin m. fl. medgiva, att gällande skattegruppering må, utan
hinder av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), erhålla förlängd giltighet till och med utgången
av år 1943;
B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit ville, med beaktande av vad utskottet ovan
anfört, dels i proposition till 1944 års riksdag framlägga förslag
till provisorisk dyrortsgruppering, avseende såväl löner
som skatter m. m. dels ock låta verkställa en allsidig och förutsättningslös
utredning av dyrortsgrupperingsfrågan i hela
dess vidd och för riksdagen vid tidpunkt, som därför prövas
lämplig, framlägga det förslag, vartill utredningen må föranleda;
samt
C) att följande motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna 1:206 av herr Persson
m. fl. och lii 300 av herr Pettersson i Norregård m. fl.,
2) motionen lii 301 av herrar Spångberg och Persson i
Växjö,
3) de likalydande motionerna I: 75 av herr Näslund m. fl.
och lii 103 av herr Sandberg m. fl.,
4) de likalydande motionerna I: 108 av herr Elon Andersson
m. fl. och lii 157 av herr andre vice talmannen Österström
m. fl. samt
5) de likalydande motionerna I: 162 av herr Löfvander
m. fl. och lii 242 av herr Andersson i Södergård m. fl.,
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.»
lil) av herr Elon Andersson.