Statsutskottets utlåtande nr 99.

1

Nr 99.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsverkets
övertagande av vissa städers förpliktelser beträffande
befattningshavare> vilka vid upphörande av
rådhusrätterna i samma städer komma att indragas
m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 159 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 12 mars
1943, framlagt förslag rörande statsverkets övertagande av vissa städers
förpliktelser beträffande befattningshavare, vilkas tjänster vid upphörande
av rådhusrätterna i berörda städer komma att indragas m. m.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i
judiciellt avseende äger Kungl. Majit med stadsfullmäktiges samtycke förordna,
att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende
förenas med domsaga. Beträffande stad, där länsstyrelsen ej har sitt säte
och i vars rådhusrätt borgmästaren är ensam lagfaren ledamot eller jämte
borgmästaren endast en ledamot finnes som skall vara lagfaren, äger Kungl.
Majit, jämlikt 2 § nämnda lag, när borgmästartjänsten är ledig, även utan
stadsfullmäktiges samtycke meddela enahanda förordnande som nyss nämnts,
såframt

1. ändringen med hänsyn till förhållandena i såväl staden som domsagan
finnes vara till gagn för rättsskipningen,

2. statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande avlöning och pension
till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande indrages,
samt

3. ändringen icke medför ökad ekonomisk börda eller annan avsevärd
olägenhet för staden.

Ilo) Ronneby. Borgmästartjänsten i Ronneby, vars invånarantal den 31 december
1941 uppgick till 5,856 personer, är sedan den 27 januari 1936 vakant.
Enligt Kungl. Majits brev den 7 februari 1890 skall rådhusrätten utgöras av,
förutom borgmästaren, två ordinarie rådmän, vilka icke behöva vara lagfarna,
samt en extra rådman. En av de ordinarie rådmanstjänsterna, med vilken
befattningen såsom kronouppbördskassör varit förenad, är sedan den 1 juli
1937 vakant och uppehälles på förordnande. Den andra ordinarie rådmansbefattningen
innehaves av Karl August Frithiof Svensson, som erhållit fullmakt
å tjänsten år 1932. Extra rådman är sedan år 1933 Fredrik Hilmfrid
Abraham Berg. Den förre är född år 1882 och den senare år 1877. Svensson
och Berg voro ursprungligen å sina rådmansbefattningar tillförsäkrade årliga

Bihang till riksdagens protokoll 1943. G sami. Nr 99.

1

2

Statsutskottets utlåtande nr 99.

arvoden å 300 kronor respektive 100 kronor, men hava sagda belopp från och
med den 1 januari 1942 förhöjts till 500 kronor respektive 150 kronor. Å
arvodesbeloppen utgår sedan 1 april 1940 dyrtidstillägg enligt samma grunder,
som gälla för stadens övriga befattningshavare. Svensson har vidare uppburit
viss inkomst av sportler. Någon utfästelse från stadens sida om pensionering
föreligger icke beträffande någon av nämnda rådmän, och skyldighet
har icke föreskrivits för dem att vid viss ålder avgå från tjänsten.

Staden är belägen inom Medelsta tingslag av den genom Kungl. Maj:ts
brev den 12 juni 1936 nybildade Östra och Medelsta domsaga. Domsagan
hade den 31 december 1941 ett invånarantal av 50,849 personer, varav inom
Medelsta tingslag 28,436 personer. Nämnda tingslag har sitt tingsställe i Ronneby,
varest tingshus finnes. Den 23 oktober 1936 bestämde Kungl. Majit,
att domsagans kansli skulle tillsvidare, i avbidan på slutligt beslut i fråga
örn Ronneby stads förenande i judiciellt avseende med domsagan, vara förlagt
till Ronneby.

På grund av Kungl. Maj :ts beslut den 31 januari 1936 har genom länsstyrelsens
i Blekinge län försorg utredning ägt rum rörande Ronnebys förenande
i judiciellt avseende med angränsande domsaga. Utredningen, som
verkställts jämlikt 3 § ovannämnda lag och särskilt avhandlat de frågor
som angivits i samma paragraf, har enligt länsstyrelsens uppdrag utförts av
borgmästaren i Karlskrona Ebbe Dymling. En redogörelse för utredningen
jämte i anledning därav avgivna utlåtanden har lämnats i propositionen å
sid. 3—7, vartill utskottet hänvisar.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Den i ärendet verkställda utredningen får anses giva vid banden, att därest
statsverket såsom föreslagits övertager staden Ronnebys förpliktelser beträffande
avlöningen till de icke lagfarna rådmän, vilkas tjänster i och med
rådhusrättens upphörande komma att indragas, samt staden medgives rätt
att inträda såsom delägare i tingslagets tillgångar utan att härför erlägga
någon inlösningssumma, den föreslagna föreningen med östra och Medelsta
domsaga icke kommer att medföra ökad ekonomisk börda för staden. De
skäl, som åberopats till stöd för stadens befrielse från skyldighet att utgiva
ersättning till tingslaget, finner jag välgrundade. Genom den vid 1942 års
riksdag genomförda ändringen av 5 § lagen den 17 juni 1932 om stads och
landsbygds förenande i judiciellt avseende föreligger numera möjlighet för
Kungl. Majit att vid förordnande om rådhusrätts upphörande medgiva stad
befrielse från inlösningsskyldighet varom här är fråga. Denna möjlighet anser
jag böra i förevarande fall begagnas. Det är nämligen ett allmänt intresse,
särskilt med hänsyn till den förestående rättegångsreformen, att den egna
jurisdiktionen i städer av så ringa storlek som Ronneby, så snart tillfälle därtill
gives, bringas att upphöra.

I ärendet har ifrågasatts att låta med den föreslagna föreningen tills vidare
anstå. Länsstyrelsen, som i sitt i ärendet först avgivna utlåtande förklarat
sig ej vilja avstyrka stadens förenande med domsagan, då ett bibehållande
av en stad av så ringa storlek som Ronneby vid egen jurisdiktion
icke vore att förorda, Ilar sålunda i ett senare utlåtande ansett sig böra ifrågasätta
lämpligheten av att den stora och arbetstyngda domsagan utökades
med Ronneby stad och föreslagit utredning för länets indelning i tre domsagor,
i avbidan varpå sammanslagningsfrågan borde vila. Hovrätten däremot
har uttalat, att en dylik utredning icke borde för närvarande företagas. Jag

Statsutskottets utlåtande nr 99.

3

delar hovrättens uppfattning härutinnan. Väl är domsagan en av de större
och mera arbetstyngda, men givet är, att de svårigheter, som ur arbetsbördans
synpunkt kunna föranledas av stadens förenande med domsagan,
kunna bemästras genom en mot ökningen i arbetet svarande förstärkning
av domsagans arbetskrafter. I detta sammanhang får jag erinra örn att
enligt den av 1942 års riksdag i princip beslutade omorganisationen av
domsagoförvaltningen tingsdomare skall finnas anställd i vissa av de största
domsagorna samt att för ifrågavarande domsaga avsetts en dylik befattningshavare.
I övrigt vill jag, utan att nu taga närmare ställning till den
väckta frågan om domsagoregleringen, framhålla, att med frågans prövning
i varje fall bör anstå till dess vakans uppstår å något av häradshövdingämbetena
i de nuvarande två Blekingedomsagorna. Detta kommer, så vitt
nu kan förutses, att bliva fallet först år 1949. Att till denna jämförelsevis
avlägsna tidpunkt fortfarande på förordnande uppehålla borgmästartjänsten
i Ronneby synes mig ur rättsvårdens synpunkt icke försvarligt. Jag anser
sålunda att ytterligare uppskov med avgörandet av frågan örn stadens förenande
med domsaga icke bör förekomma. Att efter den föreslagna utökningen
östra och Medelsta domsagas kansli alltjämt bör vara förlagt till
Ronneby synes självfallet. „

Då utredningen får anses visa, att ifrågavarande indelningsändring skulle
bliva till gagn för rättsskipningen samt, med hänsyn till vad förut anförts,
jämväl övriga av de i 2 § förenämnda lag den 17 juni 1932 angivna förutsättningarna
för meddelande mot stads bestridande av förordnande örn dess
förenande i judiciellt avseende med domsaga lära föreligga, ämnar jag föreslå
Kungl. Majit utfärdande av föreskrift härom. Innan detta kan ske,
måste emellertid riksdagens samtycke utverkas till att statsverket övertager
stadens förpliktelser beträffande avlöningen till de två icke lagfarna radmän,
vilkas befattningar vid rådhusrättens upphörande komma att indragas.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att en förening i judiciellt
hänseende av Ronneby stad med östra och Medelsta domsaga bör komma
till stånd utan avbidan på den fråga örn domsagoreglering i Blekinge
län, som först framdeles kan komma under bedömande. Med hänsyn härtill’och
då Kungl. Maj :ts förslag i övrigt icke givit utskottet anledning till
erinran, får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att till rådmännen i Ronneby
Karl August Frithiof Svensson och Fredrik Hilmfrid Abraham
Berg må från och med den dag, då föreskrift om stadens
förenande i judiciellt avseende med östra och Medelsta domsaga
träder i kraft, från allmänna indragningsstaten under
deras återstående livstid utbetalas årlig gottgörelse med 560
kronor till Svensson och 100 kronor till Berg, med iakttagande
av att å förmånen dyrtidstilliigg icke skall utgå.

2:o) Simrishamn. I Simrishamn, vars invånarantal den 31 december 1941
uppgick till 2,791 personer, är borgmästartjänsten sedan den 23 maj 1939
vakant. Förutom borgmästaren skall stadens rådhusrätt enligt gällande arbetsordning
utgöras av en förste lagfaren rådman, en andre icke lagfaren
rådman och en extra rådman. Förste rådmansbefattingen innehaves av
Fritz Werner Gottlob Rosencrantz, som är född 1885. Fullmakt för honom

U tskottet.

4

Statsutskottets utlåtande nr 99.

Utskottet.

är utfärdad den 27 september 1921. Andre rådmanstjänsten och extra rådmanst
jänsten uppehållas allenast på förordnande. Enligt av Kungl. Maj:t
den 11 februari 1910 fastställd lönestat utgå till förste rådmannen följande
årliga avlöningsförmåner: lön 400 kronor, två ålderstillägg, vartdera å 200
kronor, samt tjänstgöringspenningar 200 kronor. Sedan den 1 januari 1922
utgår därjämte tillfällig löneförbättring å befattningen med ett belopp av
1,400 kronor årligen, vilken förmån tillförsäkrats befattningshavaren genom
stadsfullmäktiges beslut den 15 december 1922. Detta beslut har icke underställts
Kungl. Maj:ts prövning. Förste rådmannen är vidare berättigad att
uppbära vissa sportler, vilka under åren 1937—1939 i medeltal årligen uppgått
till 750 kronor. Å lönen, ålderstilläggen och tjänstgöringspenningama
utgår dyrtidstillägg efter samma grunder som gälla för befattningshavare
vid statens oreglerade verk. Någon utfästelse från stadens sida om pensionering
av förste rådmannen föreligger icke, och skyldighet har icke föreskrivits
för honom att vid viss ålder avgå från tjänsten. Ej heller har i Rosencrantz’
fullmakt inryckts föreskrift örn skyldighet att övergå till annan
tjänst hos staden. I sådant avseende är av betydelse att Rosencrantz, som avlagt
juris kanditatexamen, innehar föreskriven kompetens för att kunna utses
till kommunalborgmästare.

Ingelstads och Järrestads domsaga, vilken omgiver staden, hade den 31 december
1941 ett invånarantal av 34,412 personer. Domsagan består av ett
tingslag samt har tingsställe och domarkansli i Hammenhög, där tingshus finnes,
uppfört år 1891. Avståndet mellan Simrishamn och Hammenhög är omkring
15 kilometer.

På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1939 har genom länsstyrelsens
i Kristianstads län försorg utredning skett rörande Simrishamns förenande i
judiciellt avseende med nämnda domsaga. Utredningen, som verkställts jämlikt
3 § i ovannämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt avhandlat de frågor
som angivas i nämnda paragraf, har jämlikt länsstyrelsens uppdrag verkställts
av häradshövdingen i Södra Åsbo och Bjäre domsaga G. A. Eriksson. Beträffande
nämnda utredning och däröver avgivna utlåtanden får utskottet hänvisa
till propositionen sid. 9 och 10.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Av den i ärendet verkställda utredningen framgår otvetydigt, såsom ock i
de över densamma avgivna yttrandena bekräftats, att de i 2 § förenämnda
lag den 17 juni 1932 angivna förutsättningarna för meddelande av förordnande
örn staden Simrishamns förenande i judiciellt avseende med Ingelstads
och Järrestads domsaga föreligga. Det är också min avsikt att föreslå Kungl.
Maj.t utfärda föreskrift härom. Först i samband därmed lärer ställning böra
tagas till den i ärendet uppkomna frågan om förflyttning av domsagans
nuvarande tingsställe och kansliort till Simrishamn. Innan förordnande som
nyss sagts kan ske, måste emellertid riksdagens samtycke utverkas till att
statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande avlöningen till lagfame
rådmannen Rosencranlz, vars tjänst vid rådhusrättens upphörande kommer
att indragas.

Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag. I samband med beslut
om ifrågavarande förening torde på sedvanligt sätt böra tagas under

Statsutskottets utlåtande nr 99.

5

omprövning, huruvida icke den till Simrishamns stad från anslag under sjunde
huvudtiteln utgående ersättningen av 52 kronor 50 öre för förlorade tullfriheter
kan indragas.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må medgiva, att till rådmannen i Simrishamn
Fritz Werner Gottlob Rosencrantz må från och med den dag,
då förordnande om stadens förenande i judiciellt avseende
med Ingelstads och Järrestads domsaga träder i kraft, från
allmänna indragningsstaten under hans återstående livstid
utbetalas årlig gottgörelse med 3,150 kronor jämte dyrtidstillägg
å ett belopp av 1,000 kronor enligt de för befattningshavare
vid statens oreglerade verk gällande grunder, med
iakttagande av att, därest Rosencrantz skulle övergå till ordinarie
befattning i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare
i Simrishamn eller i annan stad eller till ledamot av
annan rådhusrätt och magistrat, han ej vidare skall vara i åtnjutande
av berörda gottgörelse och tillägg.

3:o) Skara. Skara stad hade den 31 december 1941 ett invånarantal av 7,448
personer. Staden omgives av Skånings och Valle tingslag av Skånings, Valle
och Vilske domsaga. Invånarantalet i domsagan vid nyssnämnda tidpunkt
utgjorde 21,470 personer, därav 16,003 personer inom nyssnämnda tingslag.
Tingslaget har tingsställe i eget inom staden beläget tingshus, vari jämväl
domsagans kansli är inrymt.

Sedan dåvarande borgmästaren j Skara Gustaf Eksell utnämnts att från
och med den 1 februari 1940 vara häradshövding i Skånings, Valle och Vilske
domsaga, har borgmästarämbetet i staden hållits vakant. Enligt för rådhusrätten
och magistraten den 4 april 1930 fastställd arbetsordning skall densamma
utgöras av, förutom borgmästaren, två rådmän och en extra rådman,
vilka icke behöva vara lagfarna. De ordinarie rådmansbefattningarna innehavas
av Nils Ragnar Hermansson och Bertil Söderpalm, vilka äro födda den
förre den 17 juni 1895 och den senare den 25 september 1900. Båda hava erhållit
fullmakt å sina tjänster år 1930. Söderpalm är därjämte av magistraten
utsedd att från och med den 1 oktober 1936 vara kronouppbördskassör
i staden. Extra rådman är Anders Josef Albert Granqvist, vilken är född den
21 augusti 1878 och erhållit fullmakt å tjänsten år 1932. Samtliga rådmän,
Söderpalm jämväl i egenskap av kronouppbördskassör, äro skyldiga att vid
fyllda 67 år avgå från tjänsten, de ordinarie mot åtnjutande av pension.
Skyldighet för rådmännen att övergå till annan befattning annat än i samband
med en allmän omorganisation av underrätterna eller magistraterna föreligger
däremot icke. I sådant avseende är av betydelse att rådmannen Söderpalm,
vilken avlagt juris kandidatexamen och för närvarande uppehåller borgmästartjänsten
i staden, innehar föreskriven kompetens för att kunna utses
till kommunalborgmästare. Han har ock förklarat, att han principiellt icke
ställde sig avvisande till tanken att söka dylik tjänst i staden.

6

Statsutskottets utlåtande nr 99.

Enligt fastställd avlöningsstat utgå från staden till rådmännen följande
årliga avlöningsförmåner: till en var av de ordinarie rådmännen lön 500
kronor, ett åldenstillägg å 100 kronor samt dyrtidstillägg enligt av stadsfullmäktige
fastställda grunder, sedan tjänsternas tillträde 25 % å löneförmånerna
eller sålunda 150 kronor, samt till den extra rådmannen lön 100 kronor
utan dyrtidstillägg. De ordinarie rådmännen hava genom anslutning till Sveriges
kommunalanställdas pensionskassa vid pensionsålderns inträde tillförsäkrats
pension å 447 kronor örn året. Den årliga pensionsavgiften utgör
för rådmannen Hermansson 122 kronor 24 öre och för rådmannen Söderpalm
114 kronor 41 öre, varav befattningshavarna erlägga 36 kronor vardera,
medan återstoden gäldas av staden. — I egenskap av kronouppbördskassör
åtnjuter Söderpalm 1,700 kronor i lön, två ålderstillägg å 150 kronor, semesterarvode
med 100 kronor samt dyrtidstillägg, vilket sedan år 1940 utgått
med 443 kronor, eller sålunda tillhopa 2,543 kronor om året, vartill komma
med tjänsten förenade sportler. Vid 67 års ålder äger han rätt till årlig
pension med 1,335 kronor. Pensionsavgiften utgör 350 kronor 32 öre om året,
varav Söderpalm bestrider lil kronor och staden återstående 239 kronor
32 öre.

På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 12 januari 1940 har genom länsstyrelsens
i Skaraborgs län försorg utredning ägt rum rörande Skaras förenande
i judiciellt avseende med förenämnda domsaga. Utredningen, som verkställts
jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt behandlat de frågor
som angivas i nämnda paragraf, har jämlikt länsstyrelsens uppdrag utförts
av assessorn i Göta hovrätt John Frostmark.

Under utredningen har mellan delegerade för staden och de tingshusbyggnadsskyldige
i Skånings och Valle tingslag preliminärt överenskommits, att
staden — därest förutsättningarna för dess förening med domsagan komme
att föreligga — skulle mot erläggande av 20,000 kronor, att inbetalas med
2,000 kronor örn året under tio år efter föreningens genomförande, vinna delägarskap
i tingslagets tillgångar.

Beträffande innehållet i berörda utredning och däröver avgivna utlåtanden
hänvisar utskottet till den i propositionen å sid. 12—18 lämnade redogörelsen.

Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, råder i ärendet olika meningar
därom huruvida i förevarande fall föreligger den i 2 § lagen den
17 juni 1932 örn stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende angivna
förutsättningen för meddelande mot stads bestridande av förordnande örn
dess uppgående i domsaga att ändringen icke kommer att medföra ökad ekonomisk
börda för staden. Utredningsmannen, stadsfullmäktige i Skara och
länsstyrelsen hava gjort gällande att så blir fallet först år 1967, med mindre
statsverket övertager, icke blott stadens avlöningsförpliktelser gent emot rådmännen,
utan även i förhållande till kronouppbördskassören eller ock förpliktelserna
mot den sistnämnde på annan grund, exempelvis genom hans
utseende till kommunalborgmästare, komma att bortfalla. Göta hovrätt har
däremot efter en ingående behandling av de med indelningsändringen förknippade
ekonomiska frågorna hävdat, att angivna förutsättning kan —
vare sig kronouppbördskassören överföres å stadens indragningsstat eller
kvarstår i tjänst — anses befintlig redan nu. Hovrätten har därvid påpekat,

Statsutskottets utlåtande nr 99.

7

att detta så mycket säkrare skulle vara förhållandet, därest staden icke förbundit
sig att i samband med indelningsändringen erlägga viss engångsersättning
till tingslaget för vinnande av delaktighet i dess tingshus och övriga
tillgångar. Jag delar hovrättens uppfattning i sistnämnda avseende. Enligt
min mening föreligga i fråga om staden Skara lika bärande skäl som förut
anförts beträffande staden Ronneby för att staden vid uppgåendet i Skånings
och Valle tingslag borde befrias från inlösningsskyldighet i tingslagets förmögenhet.
Därest preliminärt avtal i saken icke redan träffats, skulle jag också
ha föreslagit Kungl. Maj:t meddela bestämmelse om dylik befrielse. Detta
avtal bör vid sådant förhållande uppenbarligen icke få den verkan, att den
ifrågasatta föreningen därigenom omöjliggöres. Ett förenande av Skara stad
med Skånings, Valle och Vilske domsaga framstår nämligen, vilket i ärendet
tämligen enhälligt vitsordats, såsom ett starkt allmänt intresse. Det synes
då följdriktigt, att den utfästa ersättningen till tingslaget icke bör få
inräknas bland stadens efter indelningsändringen tillkomna nya utgifter.
Sker så icke, råder enligt min mening intet tvivel om att förändringen icke
kan anses lända staden till ekonomiskt men, även om kronouppbördskassörens
avlöning fortfarande skulle komma att belasta stadens budget. Jag finner
alltså att, även om statsverket övertager stadens förpliktelser allenast beträffande
rådmännen, samtliga de i 2 § förenämnda lag uppställda förutsättningarna
för meddelande mot stadens bestridande av förordnande örn dess
förenande med domsagan föreligga. Min avsikt är också att föreslå Kungl.
Maj:t att utfärda dylik föreskrift. Dessförinnan måste emellertid riksdagens
samtycke utverkas till att rådmännens löne- och pensionsförmåner överföras
å statsverket.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört, får hemställa,

att riksdagen må medgiva

a) att till rådmännen i Skara Nils Ragnar Hermansson,
Bertil Söderpalm och Anders Josef Albert Granqvist må från
och med den dag, då föreskrift om stadens förenande i judiciellt
avseende med Skånings, Valle och Vilske domsaga träder
i kraft, från allmänna indragningsstaten intill den tidpunkt,
då vederbörande uppnår 67 års ålder, utbetalas årlig
gottgörelse med 714 kronor till en var av Hermansson och
Söderpalm samt med 100 kronor till Granqvist, med iakttagande
av att å förmånen dyrtidstillägg icke skall utgå, samt
att, därest Hermansson eller Söderpalm skulle övergå till ordinarie
befattning i statens tjänst eller utses till kommunalborgmästare
i Skara eller i annan stad eller till ledamot av annan
rådhusrätt och magistrat, han ej vidare skall vara i åtnjutande
av berörda gottgörelse;

b) att från och med förut angivna tidpunkt må till Sveriges
kommunalanställdas pensionskassa från allmänna indragningsstaten
för Hermansson och Söderpalm årligen, intill
dess vederbörande uppnår 67 års ålder eller skyldighet
att erlägga pensionsavgift för dem eljest bortfaller, erläggas
dylik avgift med för den förre 122 kronor 24 öre och för den
senare 114 kronor 41 öre.

Utskottet.

8

Statsutskottets utlåtande nr 99.

4:o) Piteå. Genom beslut den 30 juni 1942 förordnade Kungl. Majit, med
stöd av 2 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i
judiciellt avseende, att rådhusrätten i Piteå skulle upphöra från och med
den 1 januari 1943 och staden från och med samma dag i judiciellt avseende
förenas med Piteå domsaga samt Piteå och Älvsby tingslag. Beslutet hade
föregåtts av vederbörlig genom länsstyrelsen i Norrbottens län verkställd utredning
i ärendet. Samtidigt bestämde Kungl. Majit, bland annat, att till dåvarande
rådmannen i Piteå Carl Erik Eriksson, som är född år 1861, skulle
från och med den 1 januari 1943 under hans återstående livstid av statsmedel
utbetalas en årlig gottgörelse av 474 kronor utan dyrtidstillägg, att
tillsvidare kvartalsvis i efterskott bestridas från det under riksstatens andra
huvudtitel uppförda anslaget till extra utgifter. Ersättningsbeloppet utgjorde
vederlag till Eriksson för mistade löneförmåner från staden med anledning
av rådmanstjänstens indragning vid rådhusrättens upphörande.

Rätteligen borde nämnda belopp ha utanordnats från allmänna indragningsstaten.
Härtill hade emellertid erfordrats riksdagens medgivande. Med
hänsyn till tidpunkten för utredningens färdigställande ansågs emellertid
proposition härom icke böra avlåtas till 1942 års riksdag. Å andra sidan ansågs
synnerligen angeläget, att beslut snarast åvägabragtes rörande ifrågavarande
indelningsändring, så att densamma kunde träda i kraft redan med
1943 års ingång. Med hänsyn härtill beslöt Kungl. Majit, efter statskontorets
tillstyrkande, anvisa förenämnda jämförelsevis obetydliga ersättningsbelopp
från anslaget till extra utgifter, för att sedermera i händelse av behov hos
riksdagen anmäla detsamma till överförande å allmänna indragningsstaten.

Utskottet. Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att den f. d. rådmannen i Piteå
Carl Erik Eriksson genom Kungl. Majits beslut den 30 juni
1942 tillerkända årliga gottgörelsen av 474 kronor skall,
räknat från och med den 1 april 1943, utgå från allmänna
indragningsstaten.

Stockholm den 7 maj 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli,
Torsten Ström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Sven Larsson, Karl Andersson, friherre De
Geer, Gustaf Iwar Anderson, Ekströmer och Persson i Skabersjö; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Skoglund i Doverstorp, Eriksson
i Stockholm, Andersson i Prästbol, Isacsson, Hansson i Rubbestad, Persson i Tidaholm,
Andersson i Södergård, Mårtensson. Wallentheim, Barnekow och Eriksson i Frägsta.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431635