6
Statsutskottets utlåtande nr 98.
Nr 98.
Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1943 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning rörande
rundradiorörelsen.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren (I: 17)
av herr H. Nordenson m. fl. och den andra inom andra kammaren (II: 18)
av herr O. Holmdahl m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit måtte anhålla dels om en snabb och allsidig utredning örn rundradiorörelsen,
dess framtidslinjer och aktuella behov, däribland införande av
dubbelprogram, effektivisering av kortvågssändning och anordnande av trådradio,
ävensom de spörsmål rörande större tilldelning åt Radiotjänst av licensmedlen,
som kunna uppstå i samband härmed, dels ock att resultatet av
denna utredning skyndsamt framlägges för prövning av riksdagen.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionen I: 17.
över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
telegrafstyrelsen och aktiebolaget radiotjänst avgivit yttranden, vilka
fogas som bilagor till utskottets utlåtande (Bilagorna A och B).
Beträffande licensmedlens förvaltning och fördelning under tioårsperioden
1932—1941 får utskottet hänvisa till nedanstående ur motionerna hämtade
tabell, kompletterad med numera tillgängliga siffror för år 1942:
År |
Licens- inkomster |
Radiotjänsts tilldelning |
Kostnader för |
Reserverade |
Till staten i |
1932 1931! 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 Summa |
5,911,460 6,483,468 7,134,020 8,019,340 9,115,260 10,370,825 11,739,058 13,150,840 14,384,983 15,260,858 16,058,450 |
1.780.000 4.030.000 |
1,936,815 2,028,040 2,269,568 2,695,080 2,852,429 3,173,639 3,867,237 4,171,318 4,758,720 4,248,769 4,702,669 |
394,734 419.560 419.560 1,125,841 599,667 598,895 |
1,799,9)1 2,206,638 2,457,844 2,491,600 3,171,302 3,605,115 3,498,492 4,263,853 4,820,427 6,458,944 6,726,886 |
117,628,562 | 32,574,433 | 36,704,284 |
6,848,833 |
41,501,012 |
Radiolicensantalet, som den 31 december 1942 uppgick till 1,628,072, hade
den 31 mars 1943 ökat till 1,657,712 eller alltså med 29,640.
Statsutskottets utlåtande Nr DS.
7
Aktiebolaget radiotjänsts verksamhet torde, såsom motionärerna framhålla,
i stort sett vara förtjänt av allmänt erkännande. Även under krigsåren,
då sändningstiden blivit begränsad på grund av att telegrafstyrelsen
haft knapphet på reservlager av sändarrör, synes bolaget ha förstått att på
ett tillfredsställande sätt förmedla den särskilda upplysningsverksamhet, som
tidsläget och dess föranstaltningar orsakat. Det kan dock ej förnekas, att
dessa nya programuppgifter förorsakat en trängsel under den mest avlyssnade
sändningstiden, som icke varit till fördel för radions väsentliga uppgifter
i underhållningssyfte och i folkbildningens och det kulturella livets
tjänst.
Med hänsyn till de klagomål rörande kortvågssändningarnas effekt, som
ofta framförts av utlandssvenskar och av svenskar, som på grund av avspärrningen
kommit att kvarstanna i utlandet, anser sig utskottet böra understryka
det synnerligen angelägna i att denna betydelsefulla kontakt med våra
landsmän i fjärran länder upprätthålles med radions hjälp i önskvärd utsträckning
och med tillfredsställande effektivitet. Även den direkt till utlandet
riktade upplysningsverksamhet, som det ligger i vårt lands intresse att
bedriva, förutsätter nu liksom i framtiden avsevärt förbättrade sändningsresurser.
Motionärernas utredningskrav tar emellertid främst sikte på framtiden. Av
de yttranden, som aktiebolaget radiotjänst och telegrafstyrelsen på statsutskottets
begäran avgivit, framgår, att radioverksamheten väntas få väsentligt
vidgade arbetsuppgifter på många områden. Utskottet hänvisar till dessa
yttranden och konstaterar, att bolagets skrivelse i huvudsak innebär ett starkt
understrykande av de principiella riktlinjer och de praktiska påpekanden och
önskemål, som motionärerna gjort. Utskottet finner det också klarlagt, att
radions möjligheter att i olika avseenden verka som en kulturfaktor för hela
det svenska folket, ännu icke äro tillnärmelsevis utnyttjade, och att fredstiden,
med dess många nya problem, även kommer att ställa radion inför ytterligare
synnerligen betydelsefulla uppgifter. Landsortens och landsbygdens
önskemål och behov i kulturellt hänseende äro, i den mån de kunna tillgodoses
med radions medverkan, ännu långt ifrån uppfyllda. Utskottet, som redan
givit uttryck åt denna åsikt i sitt utlåtande nr 115 till 1935 års riksdag,
finner det angeläget att åter uttala, att rundradion härvidlag bör sättas i stånd
att bättre än hittills lämna verksamt stöd.
De mångsidiga uppgifter i allmänhetens tjänst, som radion borde kunna
deltaga i, synes utskottet påkalla, att representanter ej endast för lyssnarna
utan även för olika religiösa, kulturella, .sociala och fackliga intressen beredas
tillfälle att framföra sina synpunkter vid utformningen av de framtida riktlinjerna
för radioverksamhetens utveckling. Radioverksamheten är i eminent
grad en hela folkets angelägenhet, och uppdragandet av riktlinjerna för densamma
bör därför, enligt utskottets mening, icke förbehållas ett ämbetsverk
och ett statligt bolag. En auktoritativ och allsidig utredning under statens
medverkan synes, såsom motionärerna föreslagit, redan av dessa anledningar
vara påkallad.
UtikoUtt.
8
Statsutskottets utlåtande nr 98.
Utskottet har också — med beaktande av den utredning om licensmedlens
fördelning som motionärerna lämnat — uppmärksammat de ekonomiska
spörsmål, som uppställa sig i samband med radioverksamhetens ideella uppgifter.
I remissyttrandena lia olika önskvärda utvecklingslinjer antytts såväl beträffande
programtjänsten som den tekniska utbyggnaden för dubbelprogram,
trådradio och kortvågssändning ävensom beträffande det av såväl
telegrafstyrelsen som aktiebolaget radiotjänst understrukna önskemålet om
ett radions eget hus. Det är därvid enligt utskottets mening nödvändigt, att
erforderlig sparsamhet iakttages.
Tillfredsställandet av dessa berättigade önskemål till lyssnarnas fromma
måste anses vara en angelägen uppgift särskilt då de ekonomiska förutsättningarna
i form av inflytande licensmedel torde skapa förutsättningarna därför.
I det utredningsuppdrag, varom motionärerna hemställt, bör enligt utskottets
förmenande inga planläggning på lång sikt av radioverksamhetens
utbyggnad inom ramen för tillgängliga licensmedel och med hänsynstagande
lill saväl lyssnarnas intressen som de statsfinansiella förutsättningarna.
Avsaknaden av ekonomisk planläggning för rundradions framtid slinjer innebär
en svaghet, som kan medföra risker för att svensk rundradio i fortsättningen
icke skall kunna hållas i nivå med utvecklingens krav. Det av motionärerna
papekade förhållandet, att Finland för sina kortvågssändningar förfogar
över en station med avsevärt starkare effekt än vad .svensk radio förmår
prestera, synes i detta sammanhang icke kunna undgå uppmärksamhet.
Det förefaller som om utvecklingen på denna punkt redan gått vårt iand förbi
med bekanta konsekvenser i fråga om våra möjligheter att göra oss gällande
i utlandssändningar på längre avstånd.
Med hänsyn till de många olösta ekonomiska, tekniska och kulturella
problem, som äro förknippade nied svensk rundradios verksamhet, hemställer
utskottet,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 17 och II: 18
må hos Kungl. Majit anhålla örn en snabb och allsidig utredning
samt örn förslag rörande rundradion, dess aktuella
behov och riktlinjerna för dess framtida verksamhet.
Stockholm den 4 maj 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 96.
Statsutskottets utlåtande nr 98.
9
Reservation
av herrar Joli. Nilsson i Malmö, Gränebo, Heiding, Magnusson, Eriksson
i Stockholm, Svensson i Grönvik, Lindberg i Umeå, Hansson i Rubbestad,
Andersson i Malmö, Åkerström och Barnekoiv, vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
»I förevarande motioner påtalas den stora anpart av radiolicensinkomsterna,
som inlevereras till statskassan. Motionärerna anse visserligen, att »det
icke torde finnas fullgoda skäl» att nu taga upp frågan om en sänkning av
licensavgiften, men de hålla å andra sidan före att licensbetalarnas medel
böra i större utsträckning komma radioverksamheten tillgodo. I detta avseende
rikta motionärerna uppmärksamheten på spörsmålen örn dubbelprograin,
förbättrad kortvågsutsändning och trådradio. Till dessa önskemål kunna
enligt utskottets mening tvivelsutan fogas vissa andra såsom exempelvis
ökad utsändningstid och ytterligare utvidgning av det lokala stationsnätet
så att utsändningarna kunna följas med mindre kostnadsdragande mottagare,
överhuvud kräver frågan om möjligheterna att kunna nedbringa lyssnarnas
kostnader för apparatanskaffningen ökad uppmärksamhet.
De principiella betänkligheter, som motionärerna framfört mot rundradions
anlitande som skattekälla, torde under normala förhållanden rätt allmänt
delas. Även andra områden av statens affärsverksamhet ha dock under
sista årens starka ansvällning av statsutgifterna måst tagas i anspråk
som skattekällor. Det ligger nära till hands att i detta avseende särskilt erinra
om att telefonavgifterna — vilka i likhet med radiolicensavgifterna inflyta
genom telegrafverket — på sista tiden av budgetära skäl måst höjas.
Vad angår radiolicensavgiften uppgick denna, såsom i motionerna även framhålles,
ursprungligen till 12 kronor, vilket belopp år 1926 sänktes till 10
kronor.
Då i motionerna under hänvisning till de rikligt inflytande licensmcdlen
framföres krav på en utvidgning av radioverksamheten till nya områden
med förstärkning av både dess permanent och tillfälligt anställda krafter må
erinras, att dessa krav stå i strid mot de sparsamhetssträvanden. som i övrigt
för närvarande måste göra sig gällande i all offentlig verksamhet.
Den i stort sett lyckosamma utveckling, som den svenska rundradion undergått,
bör självfallet ej få undanskymma kraven på ett fortsatt arbete för att
kunna uppnå förbättringar i de utsända programmens sammansättning, innehåll
och framförande liksom ock en högre fulländning av de tekniska anläggningarna,
allt under iakttagande av ekonomisk varsamhet. Av de införskaffade
utlåtandena framgår emellertid, att såväl telegrafstyrelsen som aktiebolaget
radiotjänst i sitt arbete söker tillämpa dylika synpunkter. Med
hänsyn härtill kan utskottet ej för närvarande anse tillräckliga skäl föreligga
för en särskild framställning från riksdagen i dessa avseenden. Utskottet får
alltså hemställa,
att motionerna I: 17 och II: 18 ej må av riksdagen bifallas.
»
10
Statsutskottets utlåtande nr 98.
Bilaga A.
Till riksdagens statsutskott.
Genom kommunikationsdepartementets skrivelse den 22 januari 1943 anbefalld
att till riksdagens statsutskott, efter aktiebolaget radiotjänsts hörande,
skyndsamt avgiva yttrande över två likalydande motioner, väckta den ena
inom första kammaren, nr 17, och den andra inom andra kammaren, nr 18,
angående en snabb och allsidig utredning om rundradiorörelsen, dess framtidslinjer
och aktuella behov, får telegrafstyrelsen härmed anföra följande.
Telegrafstyrelsen vill då först hänvisa till bifogade, från aktiebolaget radiotjänst
inhämtade yttrande över motionen, vari närmare utvecklas bolagets
synpunkter på rundradions programuppgifter såväl under nuvarande tid som
den tid, vilken följer närmast efter kriget. Till vad som däri anförts kan
telegrafstyrelsen i huvudsak ansluta sig.
Beträffande den efter krigsutbrottet inskränkta sändningstiden vill telegrafstyrelsen
meddela, att densamma betingas av bland annat de försvårade
importmöjligheterna av sändarrör, som manat till den största försiktighet vid
hushållningen med tillgängliga reservtillgångar. Bolaget har rörande kortvågssändningar
över Motala-sändarna framhållit, att specialutsändningarna,
avsedda för utlandet, borde avsevärt utökas, så att man genom upprepning
av programmen på olika tider och olika våglängder kunde erhålla en något
bättre garanti för acceptabla avlyssningsmöjligheter i olika delar av världen.
Denna fråga sammanhänger med här ovan berörda svårigheter att erhålla
sändarrör och likaledes med vad nedan i annat sammanhang sägs beträffande
möjligheterna att uppföra direktiva antenner.
Innan telegrafstyrelsen ingår på en behandling av de tekniska spörsmål,
sorn sammanhänga med de av motionärerna såsom särskilt aktuella angivna
frågorna rörande dubbelprogram, förbättrad kortvågsutsändning och trådradio,
vill styrelsen icke underlåta att helt allmänt framhålla, att utvecklingen
av den svenska rundradions tekniska resurser givetvis icke kunnat
undgå att röna inflytande av krigsförhållandena och allt vad med dessa äger
sammanhang. Dels har styrelsen av statsfinansiella skäl måst ålägga sig en
stark begränsning vid äskandet av medel till nyanläggningar, och dels lia
beslutade arbeten antingen stoppats eller försenats både genom att den inhemska
industrien varit starkt belastad med nödvändigare beställningar och
genom att möjligheterna till import helt eller delvis avskurits.
Sålunda har den vidare utbyggnaden av det svenska sändarstationsnätet,
vars sista enhet tillkom i december 1939 med ibruktagandet av Falu nya
100 kilowatt station, hittills icke kunat fullföljas. Bland de arbeten, som
eljest stodo på dagordningen vid tiden för krigsutbrottet, må nämnas utbyggnad
av rundradiostationerna i Göteborg och Sundsvall till 100 kilowatt samt
fortsatt modernisering och i samband därmed statens övertagande av flera av
de små privata lundradiostationerna.
Styrelsen övergår så till de tekniska spörsmål, som sammanhänga med
frågan örn dubbelprogram.
Då det i motionen talas om dubbelprogram, förstår styrelsen därmed tvenne
samtidiga program, som kunna avlyssnas med samma hörbarhet på vai-je
plats, och icke två olika program, som var för sig samtidigt gå ut över på
Statsutskottets utlåtande nr 98-
11
skilda plaiser belägna sändarstationer. I gränsområdena mellan tvä stationer
kunna visserligen dessa höras lika bra, men detta gäller för en mycket
liten procent av lyssnarna. Sålunda skulle exempelvis ett program över
Stockholm och ett annat samtidigt över Motala för det helt övervägande antalet
lyssnare inom stationernas avlyssningsområden fortfarande betyda endast
en programmöjlighet.
Genomförandet av ett dubbelprogram i detta ords egentliga bemärkelse
skulle därför kräva en dubblering av befintliga rundradiosändare på långvågs-
och mellanvågsbanden, vilket icke låter sig göra, då Sverige enligt de
internationella överenskommelserna icke förfogar över våglängder härför.
Skulle överhuvud taget några sådana lia funnits tillgängliga, borde de enligt
styrelsens åsikt i första hand lia använts för att förbättra mottagningen
inom de områden av Sverige, där mottagningsförhållandena för det nuvarande,
enda svenska rundradioprogrammet tyvärr ännu lämna åtskilligt
övrigt att önska.
Vad beträffar stationer på kortvåg, så lia dessa sin egentliga användning
för internationell kommunikation över långa distanser. Kortvågsstationernas
ytterst begränsade lokala räckvidd och deras utpräglade fjärrverkan gör
dem olämpliga att använda för att förse vårt eget land med rundradio. Kortvågens
lämplighet speciellt för långa distanser i samband med vårt lands
stora geografiska utsträckning skulle visserligen kunna ge en anvisning på
möjligheten att med en kortvågssändare uppställd exempelvis i det sydliga
Sverige nå lyssnare i övre Norrland och omvänt med ett andra program.
Dessa stationer skulle dock icke bliva hörbara i de stora mellanliggande områdena
av riket. Vidare är kortvågsmottagning som bekant i särskilt hög grad
beroende av en mängd komplicerade faktorer, såsom årstid, tid på dygnet
m. m. Mottagningen blir därför mycket ojämn såväl till ljudstyrka sorn
kvalitet och skulle säkerligen icke komma att motsvara lyssnarnas anspråk
på kontinuerlig god mottagning. För övrigt är även inom kortvågsområdet
våglängdsträngseln synnerligen framträdande.
I Amerika bär numera ett nytt system för rundradiosändning börjat användas,
varvid i .stället för hittills uteslutande använd »amplitudmodulering»
nyttjas s. k. »frekvensmodulering». Dessa stationer sända på våglängder under
10 meter och hava en begränsad räckvidd. Detta jämte modu kringssystemet
gör att våglängdsfrågan här praktiskt taget icke bereder några svårigheter.
Frekvensmodulering har föreslagits för den nya polisradion i
Sverige. Emellertid kräver systemet särskilda mottagningsanordningar, vilka
lyssnarna måste anskaffa. Telegrafstyrelsen är icke i tillfälle lämna exakta
kostnadsuppgifter å dessa, men man torde kunna utgå ifrån att en god mottagaranordning
för frekvensmodulerade vågor knappast kan erhållas under
400—500 kronor. Då rörantalet och därmed strömförbrukningen närmar sig
det dubbla jämfört med nuvarande mottagare av genomsnittstyp för amplitudmodulering,
kunna apparaterna för frekvensmodulering ej lämpligen drivas
nied lokalbatterier. Även örn tekniskt sett en lösning av frågan örn dubbelprogram
genom användning av frekvensmodulerade stationer är möjlig, torde
emellertid de ekonomiska förutsättningarna knappast vara för handen
med hänsyn till de stora kostnaderna på lyssnarsidan, enär en övergång till
frekvensmodulering skulle förutsätta anskaffandet av speciella mottagningsanordningar,
sorn för en stor del av landets radiolyssnare skulle innebära
oöverkomliga penningutlägg, vartill skulle komma dubbla de nuvarande
driftkostnaderna för mottagarna. För avlyssning av amplitudmodulerade
program — svenska eller utländska — måste dessutom de vanliga mottagningsapparaterna
bibehållas.
Det har redan länge stått klart för telegrafstyrelsen, att frågan örn dub -
12
Statsutskottets utlåtande nr 98.
beiprogram förr eller senare skulle komma att aktualiseras och att därför
nya vägar måste sökas för distributionen av radioprogrammen. Sålunda lia
för detta ändamål och för att söka möjlighet att komplettera det trådlösa
nätet olika system för programöverföring per tråd prövats, varvid det högfrekventa
trådradiosyslemet befunnits vara det ur olika synpunkter fördelaktigaste.
Systemet innebär, att programmet överföres till lyssnarna från en på närmaste
telefonstation uppställd sändar- eller förstärkaranläggning, som utsänder
en modulerad högfrekvent bärvåg på metalliska ledningar i stället för
genom rymden såsom vid det trådlösa systemet. För telefonabonnenter användes
därvid telefonledningen. Vid telefonapparaten uppsättes en filteranordning,
där en vanlig rörmottagare kan anslutas. Det blir därigenom möjligt
att mottaga den högfrekventa utsändningen utan att detta inkräktar på
ledningens samtidiga användning för telefonändamål. För radiolyssnare, som
icke äro telefonabonnenter, kan trådradioanslutning ordnas med ledning antingen
från närmaste telefonstation eller telefonabonnent eller annan punkt,
där trådradio finnes tillgänglig. Sådan anslutning kan ske utan att telefonhemligheten
äventyras.
På ett trådradionät kan framföras 2 eller 3 radioprogram samtidigt, och
lyssnaren har endast att med sin mottagare välja det önskade programmet
på samma sätt som man väljer mellan olika stationer vid vanlig trådlös
mottagning. Det större avståndet mellan de våglängder, som kunna användas
för exempelvis tre program i trådradiosystemet, medger en kvalitativt bättre
överföring än vid den trådlösa överföringen med dess trängsel i våglängdshänseende
mellan radiostationerna.
Den högfrekventa trådradion medför alltså den stora fördelen, att radiolyssnarna
kunna använda sina nuvarande rörmottagare, och den ger en
i stort sett störningslri mottagning. Möjligheten till trådlös mottagning från
utlandet med samma apparat kvarstår därvid obeskuren.
Det har från militärt håll framhållits, att det med hänsyn till rikets försvar
måste anses vara av väsentlig betydelse, att rundradioutsändningen i
framtiden i största möjliga utsträckning sker medelst trådradio. Utsändningarna
över ett trådradionät giva ingen möjlighet till flygares orientering
(radiopejling), och utsändningarna höras icke utom landets gränser.
Efter därom gjord framställning bemyndigade Kungl. Majit genom beslut
den 8 april 1938 telegrafstyrelsen att för verkställande av försök rörande högfrekvent
trådradiodistribution taga i anspråk ett belopp av 150,000 kronor,
varpå styrelsen installerat försöksanläggningar på ett antal platser i landet
för anslutning av telefonabonnenter. Försöksresultaten lia varit goda. Så
snart nödiga konstruktionsarbeten för trådradions anpassning till våra telefonnät
hunnit utföras, ansåg styrelsen tiden vara mogen för försök i större
skala. Emellertid hade det statsfinansiella läget blivit sådant, att telegrafstyrelsen
icke fann sig böra framlägga förslag härom. Styrelsen upptog dock
i skrivelse den 29 november 1940 till statssekreteraren i kommunikationsdepartementet
angående de anslagsäskanden — utöver de av telegrafstyrelsen
i riksdagspetita för budgetåret 1941/42 upptagna — som styrelsen skulle förorda,
därest icke särskilda av rådande förhållanden eljest betingade besparingskrav
skulle anläggas å spörsmålet, bland annat påbörjandet av anläggningar
för högfrekvent trådradiodistribution för möjliggörande av dubbelprogram
— i första hand i Stockholm. Göteborg och Malmö — för ett belopp
av 2,000.000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 98.
13
I remissvar till chefen för kommunikationsdepartementet den 16 mars
1943 i anledning av en framställning från Konungens befallningshavande i
Gotlands län om upprättandet av en sändarstation på Gotland har telegrafstyrelsen
lämnat förslag till ordnandet av rundradioförhållandena på Gotland
i huvudsak enligt trådradiosystemet, vilken anläggning är avsedd att bliva en
försöksanläggning i större skala.
Såsom framgår av vad ovan anförts, är det enligt styrelsens mening på
teknikens nuvarande ståndpunkt icke möjligt att på ett ekonomiskt tillfredsställande
sätt lösa frågan örn landets förseende med fullgod mottagning av
ett program och med dubbelprogram på annat sätt än medelst trådradio.
Detta är emellertid en lösning på mycket lång sikt och av en betydande
ekonomisk räckvidd.
Styrelsen beräknar sålunda kostnaden för endast 18,000 radiolyssnare på
Gotland till ungefär 1,800,000 kronor eller genomsnittligt cirka 100 kronor
per lyssnare. För lyssnare, som äro telefonabonnenter, beräknas kostnaden
till 60 kronor med motsvarande högre tal för de övriga lyssnarna. Underhållskostnaderna
och kostnad för programledning från fastlandet beräknas
till 150,000 kronor per år eller cirka 8 kronor per lyssnare.
Beträffande Gotland — där anläggningen som nämnts bör betraktas såsom
en försöksanläggning — har styrelsen, utan att därmed ha velat taga
ställning till framtida taxefrågor, föreslagit, att trådradioanslutning för telefonabonnenterna
skulle medgivas utan annan kostnad för dem än radiolicensavgiften
men att icke-telefonabonnenter dessutom skulle hyra erforderliga
ledningar till närmaste anslutningspunkt å trådradionätet. Beträffande
hyresavgiftens storlek och sättet för dess beräknande har styrelsen för
avsikt att senare lämna förslag.
För landets nuvarande lyssnarantal —- 1,650,000 — skulle detta betyda,
i den mån Gotlands-förhållandena äro tillämpliga på riket i övrigt, en anläggningskostnad
av 165 miljoner kronor. Siffran kan vid första påseende
synas avskräckande. Till jämförelse kan nämnas, att landets nuvarande bestånd
av radiomottagare i inköp säkerligen representerar åtminstone dubbla
detta värde. Man torde kunna antaga, att detta bestånd omsättes under
en tidrymd av ett tiolal år. När trådradionätet utbygges, komma helt säkert
speciella mottagare i marknaden, avsedda enbart för mottagning av programmen
från trådradionätet. Dessa apparater komma att ställa sig i samma
prisklass som s. k. lokalmottagare, som endast kunna användas för mottagning
av den lokala stationen. Det har tidigare talats om »folkmottagaren»,
en standardiserad, prisbillig mottagare för hela folket. En sådan är endast
tänkbar, om fältstyrkan från sändarstationerna är tillräckligt hög över hela
landet. Vid trådradiosystemet erhålles vid varje anslutning praktiskt taget
sådan tillräcklig fältstyrka, och folkmottagaren kan genom trådradiosystemets
införande bliva en verklighet.
Även örn det skulle visa sig att den utbyggnad av trådradionätet, som behövs
för att förbättra mottagningsmöjligheterna för de delar av Sverige,
där mottagningen är mindre god, kan ske inom ramen för den nuvarande
licensavgiften, blir en tilläggsavgift nödvändig, då trådradionätet utbygges
för att möjliggöra utsändandet av mer än ett program inom övriga delar av
landet. De kapitalutlägg, som staten behöver göra, skola förräntas och amorteras.
Dessutom skola förutom nuvarande driftkostnader de nya för trådradionätet
täckas, vartill komma de ökade kostnaderna för programverksamheten.
14
Statsutskottets utlåtande nr 98.
De två befintliga kortvågssändarna för rundradio i Motala om 12—15
kilowatt lia hittills under kriget till största delen måst användas för att upprätthålla
Sveriges utländska telegrafförbindelser. Först helt nyligen ha, sedan
nya telegrafisändare levererats och tagits i bruk, de båda sändarna återbördats
till rundradion.
En förbättring av dessa sändares hörbarhet skulle kunnat ske, om kriget
icke varit, genom deras placering i Skåne, vars sydligare läge i och för sig
skulle lia medfört stora fördelar och där större möjligheter än i Motala till
utbyggnad av flera direktiva antenner skulle vara för handen. Enbart effektbeloppet
säger ingenting om en kortvågsstations hörbarhet, vilken är avhängig
jämväl av stationens geografiska belägenhet, antennsystem och möjligheten
att anpassa våglängderna efter årstid och tid på dygnet. Uppenbart
är emellertid, att sändare med än större effekt än de nuvarande stationernas
skulle innebära ökade möjligheter att göra sig gällande i eterkriget, och telegrafstyrelsen
är beredd att, så snart statsmakterna anvisat erforderliga medel
för anskaffande av kraftigare kortvågssändare, gå i författning därom.
Vad slutligen angår det nya radiohuset, är tillkomsten av ett sådant givetvis
för närvarande önskvärd och för framtiden nödvändig. Såsom aktiebolaget
radiotjänsts styrelse anfört, arbetas sedan flera år med skisser till detsamma,
varvid erfarenheterna på studioteknikens område fortlöpande tillvaratagas.
I sin skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet den 26 januari
1940 har telegrafstyrelsen angivit huset såsom lämpligt beredskapsarbete,
och i skrivelse till Djurgårdskommissionen den 17 juni 1942 har styrelsen
framhållit önskvärdheten ur statens synpunkt att detsamma förlägges till
visst angivet område i närheten av Gustav Adolfskyrkan pä Ladugårdsgärde.
Att under nuvarande förhållanden påyrka husets byggande, för vilket kostnaderna
nu röra sig om storleksordningen 10 miljoner kronor, tomtvärdet
oberäknat, har telegrafstyrelsen ansett uteslutet, men dess uppförande så
snart tidsläget det medgiver är ett krav, som för varje år blir alltmer oavvisligt.
I sitt yttrande har aktiebolaget radiotjänst ifrågasatt, huruvida den utredning,
som motionerna avse, verkligen kunde vara av behovet påkallad
efter den redogörelse för förhållandena, som bolaget lämnat i vad avser programverksamheten.
Telegrafstyrelsen har här redogjort för vad som i motionernas
syfte kan ernås på radioteknikens nuvarande ståndpunkt och med
beaktande av de ekonomiska synpunkterna i nuvarande tidsläge och tillåter
sig likaledes ifrågasätta, huruvida den begärda snabba utredningen härutöver
kan föra frågan framåt.
Stockholm den 16 mars 1943.
Kungl, telegrafstyrelsen
HÅKAN STERKY
Seth Ljungqvist
Ernst Magnusson
Statsutskottets utlåtande nr 98.
15
Bilaga B.
Aktiebolaget radiotjänsts yttrande över motioner i riksdagen angående en
snabb och allsidig utredning om rundradiorörelsen, dess framtidslinjer oell
aktuella behov.
Den utredning angående rundradiorörelsen, varom motionärerna hemställa,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit mätte anhålla, avser dels att klarlägga
rundradions aktuella behov, dels att uppdraga linjerna för den framtida
utvecklingen.
Radiotjänsts styrelse önskar först yttra sig om de aktuella behoven och
anser sig härvid att börja med böra erinra om den framställning örn ökad
tilldelning av licensmedel, som styrelsen gjorde i april 1942. I sin motivering
för sådan ökad tilldelning anförde styrelsen bl. a. följande:
»Det torde ligga i det allmännas intresse, att radioverksamheten, som under
krisen fått nya betydelsefulla uppgifter att fylla, kan upprätthållas i
minst samma utsträckning som nu och att programmens allmänna standard
åtminstone icke undergår någon förändring till det sämre. Den ovanliga
framgång och snabba utveckling, som varit utmärkande för den svenska
rundradiorörelsen och som sedan ett par år tillbaka fört Sverige till främsta
platsen i Europa i fråga om licensantal per tusen invånare, måste anses innebära
en viss förpliktelse. Den stora allmänhet, som lojalt betalar sin radiolicens,
kan icke utan fog under normala tider göra anspråk på att den utveckling
av radion, vilken den själv varit med örn att skapa, kan fortgå och
sätta spår i en utvidgad sändningstid och en förbättring av programmen.
Även örn det nuvarande krisläget nied nödvändighet begränsar expansionsmöjligheterna,
är det angeläget, att allmänhetens intresse för radion vidmakthålles
och att licensbetalaren har intrycket av att radion kan, trots tidsomständigheterna,
tillmötesgå kraven på omväxlande och värdefulla program.
»
Styrelsens framställning gick ut på att Radiotjänst som för sin verksamhet
av licensmedel erhöll ett belopp motsvarande kr 3: 10 per licens och år
för upp till högst 1,300,000 licenser, måtte från och med 1 januari 1943 utbekomma
ett belopp motsvarande kr 3: 10 per licens för hela medellicenstalet
under året. Detta var 1942 1,605,000. Denna framställning, som gjordes
till Telegrafstyrelsen, vidarebefordrade denna styrelse till Kungl. Majit med
sin tillstyrkan. Kungl. Majit biföll så lill vida framställningen, att Radiotjänsts
medelstilldelning från och med 1 januari 1943 utgår med kr 3: 10
per licens för upp till högst 1,500,000 licenser, vilket för 1943 innebär en ökning
av kr. 620,000.
En stor del av detta belopp går till sådan dyrtidskompensation, som Radiotjänst
icke kunnat undgå att lämna såväl de medverkande som sin egen personal,
och till andra av dyrtiden framkallade ökningar av drifts - och underhållskostnader.
». • -*»]
Den ökade medelstilldelningen har därjämte bl. a. givit Radiotjänst möjlighet
att genomföra en nyorganisation av de fasta orkestrarna. Denna, som
skall träda i funktion vid höstsäsongens början och draga en årlig merkostnad
av c:a kr. 60,000, innebär, att de olika orkestrarna i högre grad än vad
som hittills varit möjligt sammansättas med tanke på viss för varje orkester
16
Statsutskottets utlåtande nr 08.
speciell repertoar (allvarlig musik, underhållningsnmsik och dansmusik) samt
att orkestrarna erhålla såväl en riktigare avvägning mellan olika instrumentgrupper
som för radions speciella behov lämpligare numerärer. Denna omorganisation
är även ett led i arbetet på underhållningsprogrammens allmänna
förbättring.
Genom den ökade tilldelningen har det vidare blivit möjligt för Radiotjänst
att träffa avtal med Kungl. Teatern angående utvidgat samarbete. Försök
kommer att under de närmaste säsongerna göras med utsändning av ett
antal för radio särskilt tillrättalagda operor, varigenom avses att bland lyssnarna
skapa vidgad förståelse och ökat intresse för operakonsten.
Även på andra områden har programledningen kunnat förbereda eller
åstadkomma en höjning av programmens kvalitet. En viss höjning av gager -na till författare och medverkande har genomförts och härigenom har i något
ökad utsträckning särskilt värdefulla och önskvärda krafter kunnat engageras.
En viss omorganisation av teateravdelningen har, på förslag av en
inom styrelsen under åren 1941—1942 arbetande rationaliseringskommitté,
ägt rum i syfte alt skapa förutsättningar för en noggrannare bearbetning av
särskilt kabaretmaterialet. För föredrag och andra upplysande program ha
nya former utexperimenterats för att stimulera lyssnarnas intresse; även för
denna verksamhet ha ökade medel behövts.
Det är såsom motionärerna framhålla av vikt att radion förfogar över tillräckliga
ekonomiska resurser för att i allt större utsträckning kunna engagera
de yppersta krafterna i svenskt kulturliv. Vidare är det, vilket även
nämnes i motionen, av betydelse att rundradions medelstillgång är av sådan
storlek, att den tillåter experiment och prövning av nya vägar och metoder.
Detta är desto viktigare som radion icke kan bygga på en långvarig
fast tradition utan ständigt måste förnya sina arbetsformer. Det konstnärliga
och tekniska förberedelsearbete, vilket utgör förutsättningen för ett kvalitativt
gott programresultat, kräver även ökade möjligheter i form av särskilt
utbildad personal, lokaler och tekniska anordningar.
Såsom framgår av Radiotjänsts ovan citerade skrivelse äro emellertid Radiotjänsts
aktuella behov också av kvantitativ art, så till vida som de kräva
en utvidgad sändningstid. Sedan krigsutbrottet 1939 lia av olika anledningar
avsevärda inskränkningar i sändningstiden måst äga rum. Enär rundradion
under nuvarande förhållanden har en framträdande uppgift att fylla, då det
gäller vägledande och upplysande propaganda, har dess redan beskurna sändningstid
alltmera måst tagas i anspråk för i samarbete med vederbörande
statliga myndigheter anordnade program rörande försvar, folkförsörjning,
folkberedskap o. s. v. Samtidigt som sändningstiden minskat ha sålunda nya
av krigstiden betingade uppgifter tillkommit, vilka förhållanden haft till
följd, att bl. a. en del programinslag av underhållningskaraktär måst minskas;
ej minst ha inskränkningarna drabbat de allvarligare musikprogrammen.
Förhållandet är så mycket mera att beklaga, som det i allvarstider som
dessa måste vara av särskild vikt, att befolkningen genom god underhållning
kan skänkas den rekreation och uppbyggelse, som kontakt med god konst —
detta uttryck taget i vidsträckt bemärkelse — alltid innebär. Särskilt visar
det sig vara förenat med stora svårigheter att med den förkortade kvällssändningstiden
kunna tillmötesgå berättigade intressen av olika slag hos radions
mycket differentierade publik. Sådana kvällar, då exempelvis radioteatern
ger en längre föreställning på 1 1/2 timme, t. ex. ett drama av Shakespeare,
Strindberg eller Kaj Munk, återstår av den ur de flesta lyssnarnas synpunkt
bästa sändningstiden endast en timme för andra programinslag, konstnärlig
musik och lättare underhållningsmusik, föredrag, reportage o. s. v.
Radiotjänsts närmaste aktuella behov måste sålunda anses vara att pro -
Statsutskottets utlåtande nr 98.
17
gramtiden, så snart de tekniska förutsättningarna härför föreligga, utökas
åtminstone till den tid, som disponerades före krigsutbrottet 1939. Från 1
januari 1943 bär söndagens sändningstid utsträckts med 15 minuter, vilket
redan underlättar möjligheterna att anordna fylligare lantbruksföredrag.
Den ökning av Radiotjänsts medelstilldelning, som en återgång till förkrigstidens
sändningstid kräver, belöper sig till en relativt ringa summa.
Styrelsen hyser den uppfattningen, att det är till fördel för riksprogrammet,
att de medverkande komma från olika delar av landet, och en särskild
sektion har under år 1942 bildais, avsedd att omhänderha dessa frågor. För
att möjliggöra ett riksprogram med inslag från bela landet erfordras bl. a.
anskaffandet av programombud och sludiolokaler på ett flertal platser. Det
synes icke styrelsen möjligt att genomföra ett sådant projekt i hela den omfattning,
som 1933 års rundradioutredning ansåg vara ett framtidsmål, utan
att ökade medel kunna få disponeras även härför.
Styrelsen önskar framhålla, att det viktigaste i rundradioverksamheten är
och allt framgent måste anses vara det som i vidsträckt bemärkelse är underhållande.
Denna radioprogrammets uppgift har i överenskommelsen mellan
Telegrafstyrelsen och Radiotjänst uttryckts på följande sätt:
»Rundradioprogrammen, vilka skola vara av växlande art och skänka god
förströelse samt överhuvud taget vara ägnade att vidmakthålla allmänhetens
intresse för rundradio, skola hållas på en hög ideell, kulturell och konstnärlig
nivå, och vara präglade av vederhäftighet, saklighet och opartiskhet.»
Radiotjänsts styrelse övergår härefter till alt i anslutning till av motionärerna
framförda synpunkter redogöra för de krav, som enligt styrelsens uppfattning
komma att ställas på rundradion efter kriget.
Efter krigets slut torde kraftiga insatser av rundradion komma att behövas.
Örn förhållandena då är det givetvis vanskligt att nu uttala sig, men under
det labila tillstånd, sorn med all sannolikhet konuner att under lång lid
råda i världen, måste rundradion i ökad omfattning tagas i anspråk för nationella
och säkerligen även internationella uppgifter; bl. a. måste radion lia
möjligheter att sörja för en snabb och tillförlitlig orientering från olika aktuella
delar av världen. Fara föreligger förr eller senare för en ekonomisk
kris med ty åtföljande allmän åtstramning, varigenom — särskilt för de
mindre bemedlade — möjligheterna till avspänning, förströelse och upplysning
i olika hänseenden avsevärt kunna minskas. I ett sådant läge blir det av
särskild vikt, att rundradion är beredd att bjuda god underhållning i omväxlande
former och i ökad omfattning samt vederhäftig, lättillgänglig och
aktuell upplysning. Då därjämte sannolikt nya tekniska resurser efter kriget
komma att stå radion till buds, får man för elterkrigsåren motse hastigt
inträdande krav på en vittomfattande expansion. Radiotjänst har redan vidtagit
vissa åtgärder för alt möta sådana krav, och det är nödvändigt att medel
stå till förfogande för ett fortsatt arbete på en dylik beredskap.
Som ett betydelsefullt led i efterkrigsårens återuppbyggnadsarbete ingår
en omfattande upplysningsverksamhet, icke minst i sociala frågor. Effektiviteten
av denna upplysningsverksamhet beror säkerligen i hög grad av det
sätt, på vilket rundradion här kan göra sin insats. Radiotjänst prövar sedan
längre tid olika metoder att behandla dessa frågor, och har vid dylika programs
utformning genom expertkommittéer och på annat sätt hållit kontakt
med sakkunskapen på området. Grundlinjerna för detta arbete lia hl. a. diskuterats
av den tidigare nämnda rationaliseringskommittén.
Den intensifiering och den rationalisering av vårt näringsliv, som bli nödvändiga
efter kriget, komma också all kräva speciell upplysningsverksamhet.
Bihang till riksdagens protokoll 19''i3. G sami. Nr 96—!>S. 2
18
Statsutskottets utlåtande nr 98.
Ett i förhållande till programtiden betydande utrymme har i åtskilliga år
ägnats dessa frågor; för framtiden måste man dock räkna med ökade behov.
Med dessa två exempel har radions kommande behov beträffande upplysningsprogram
vidrörts. Härtill kommer radions förut framhållna lika väsentliga
uppgift att sprida värdig och god underhållning i olika former. Trots det
ovan skildrade arbete, som hittills nedlagts härpå, krävas ökade ansträngningar
och möjligheter för att göra underhållningsprogrammen kvalitativt
bättre och för att finna de för rundradion mest lämpade formerna för desamma.
Detta gäller t. ex. det stora antal program, vilka kunna rubriceras
såsom lättare underhållning, samt barn- och ungdomsprogrammen, vilkas betydelse
torde komma att ständigt ökas.
Radiotjänsts styrelse vill med tanke på den nödvändiga expansion, som här
till vissa delar skisserats, kraftigt understryka vad motionärerna framhållit,
nämligen att »radioverksamheten måste ständigt vara vaken och mottaglig
för nya impulser och äga tillräckliga personliga och ekonomiska resurser
för att fylla de ökade krav, som ställas på densamma». Styrelsen, som icke
minst under krigsåren ansett sig böra strängt hushålla med de medel, som av
Kungl. Maj:t ställts till radiotjänsts förfogande, och som understundom måst
föra en väl restriktiv utgiftspolitik, delar till fullo motionärernas åsikt att en
för långt driven sparsamhet kan bli missriktad. Styrelsen anser sig emellertid
i detta sammanhang böra vitsorda att den under de gångna åren i stort
sett av Kungl. Majit tilldelats de medel,'' som den motiverat vara behövliga
för rundradions ändamålsenliga skötsel.
Radions uppgifter lia ökats och komma att alltjämt ökas. Trots att radion
står vid begynnelsen av vad den kan bli, är den redan en hela landet omfattande
kulturinstitution av stor betydelse för samhällslivet. Av primär betydelse
för att rundradion i framtiden skall kunna fylla välgrundade anspråk
på mångsidighet och bättre kunna tillgodose det stora lyssnarklientelets ofta
berättigade krav på varierande innehåll i dagsprogrammet är, som ovan framhållits,
att sändningstiden väsentligt ökas. På längre sikt är det emellertid
icke tillräckligt att endast tiden för det nuvarande programmet ulsträckes.
Därigenom förlänges icke den för stora kategorier av vårt folk värdefullaste
och lättillgängligaste programtiden mellan kl. 19.30 och 22.00. Den enda utökning
av sändningstiden, som på ett effektivt sätt är av betydelse för här
berörda intressen, är införandet av dubbelprogram, d. v. s. att på kvällstid
införa samtidigt utsändning av olika program. Angående de tekniska förutsättningarna
för anordnandet av sådana dubbelprogram tillkommer det Telegrafstyrelsen
och ej Radiotjänsts styrelse att yttra sig. Det är styrelsen bekant
att avsevärda tekniska svårigheter för anordnandet av dubbelprogram förefinnas.
Styrelsen vill dock understryka vikten av att dessa dubbelprogram
komma till stånd så snart de tekniska förutsättningarna härför föreligga.
Radiotjänsts speciella bildningsverksamhet torde i och med att den kan tilldelas
mera värdefull tid i radioprogrammet komma att få en ökad betydelse.
Styrelsen tänker här närmast på de föredragsserier i anslutning till vilka programledningen
utsänder studiebrev eller vid vilkas uppläggning man samarbetar
med korrespondensinstitut. Erfarenheter från de experiment, som
gjorts med en sådan kombinerad radio- och korrespondensundervisning torde
visa, att kurser av detta slag kunna få stor betydelse såväl för skolundervisningen
som för det för de vuxna avsedda bildningsarbetet. Detta gäller såväl
allmänbildande kurser som kurser för olika yrkesgrupper. Styrelsen erinrar
härvid särskilt örn de kombinerade radio- och korrespondenskurser, som
under kriget anordnats angående vårt försvar och angående vår folkförsörjning.
För radions underhållningsprogram innebär dubbelprogrammens införan -
Statsutskottets utlåtande nr 9S.
19
de framför allt en rikare variation av musikinslaget i radio. Bl. a. kan härigenom
ökat utrymme beredas för de värdefulla orkestrar, som finnas i landsorten,
varigenom även de nu svåra ekonomiska förhållandena för landsortens
större statsunderstödda orkesterföreningar skulle i viss mån förbättras.
Vidare ökas möjligheterna att utsända operor, kammarmusik, musikbildande
program, att samarbeta med musikcirklarna och sist men icke minst att experimentera
med rena underhållningsprogram av nya typer.
Motionärerna framhålla att det också beträffande våra kortvågsutsändningar
kräves frisk företagaranda, om icke vårt land skall bli efter i utvecklingen.
Radiotjänsts styrelse delar till fullo denna motionärernas uppfattning.
En god kortvågsservice är mycket betydelsefull under nuvarande förhållanden
och blir om möjligt än mer betydelsefull efter kriget. Så länge avspärrningen
varar är det av vikt, att vi genom kortvågsutsändningar kunna nå såväl
våra landsmän i främmande världsdelar som svenska sjömän utanför
spärren. Styrelsen har också med tillfredsställelse mottagit meddelande från
Telegrafstyrelsen, alt då de två nya telegrafisändarna nu tagas i bruk, de för
rundradio avsedda kortvågssändarna, som under de senaste åren avsevärt fått
inskränka sina rundradioutsändningar på grund av telegramtrafiken, nu åter
helt kunna återtaga sina normala uppgifter. Härigenom tillmötesgås av Radiotjänst
framställda önskemål angående kortvågsutsändningarnas utökande,
nämligen att morgonprogrammet kl. 7.45—8.10, programtimmen mellan kl.
12.00 och 13.00 på vardagarna och hela riksprogramtiden efter kl. 17.00 på
vardagskvällarna utsändes på kortvåg parallellt över båda sändarna, och att
förmiddagsprogrammet på sön- och helgdagar också utsändes icke bara på en
utan på två våglängder. Sedan krigsutbrottet har av riksprogrannnet på kortvåg
i regel endast utsänts dagsnyheterna kl. 8.00, 19.00 och 22.00 samt söndagsprogrammet
på en våglängd.
Utom riksprogrannnet utsändes nu särskilda specialprogram, nämligen alla
dagar kl. 2.00—3.00, 16.00—17.00 och 22.15—22.40 samt söndagar kl. 15.00—
16.00. Tiden för dessa specialsändningar borde emellertid avsevärt utökas så
att man genom upprepning av programmen på olika tider och olika våglängder
kunde erhålla en något bättre garanti för acceptabla avlyssningsmöjligheter
i olika delar av världen.
Kortvågsutsändningarna ha emellertid, utom uppgiften att upprätthålla
kontakten mellan hemlandet och utlandssvenskarna, även en annan uppgift,
nämligen den att genom radioutsändningar på olika språk sprida kännedom
örn vårt land och dess förhållanden bland utländska radiolyssnare. Detta sista
slag av sändningar, sorn i begränsad utsträckning förekommer också under
nuvarande förhållanden, torde efter kriget, då de mellanfolkliga förbindelserna
åter skola upptagas, bli av mycket stor betydelse för vårt land.
Radiotjänsts styrelse anser sålunda att det med avseende på de bägge här
omnämnda uppgifterna för radion såsom förmedlare mellan Sverige och
andra länder, är nödvändigt att vi så snart detta är möjligt erhålla kortvågssändare
med tillräcklig effekt för att Sveriges röst skall kunna göra sig hörd
i elern. De nuvarande fylla icke måttet och den svenska rösten riskerar på
många håll att överröstas av övriga länders betydligt starkare sändare.
Skall den utveckling av rundradion, vilken motionärerna angivit och vilken
sammanfaller med de riktlinjer, som varit vägledande för Radiotjänsts
styrelse, kunna förverkligas, måste — såsom motionärerna också framhållit
— erforderliga medel anslås. Radiotjänsts .styrelse har icke möjlighet afl yttra
sig över kostnaderna för den tekniska utbyggnad denna utveckling förutsätter,
men kan, närhelst så erfordras, framlägga ett detaljerat stalförslag
20
Statsutskottets utlåtande nr 98.
för den ganska begränsade ökning av programkostnaderna, som ett dubbelprogram
skulle medföra under de första åren.
Styrelsen vill slutligen nämna något om den tilltänkta nybyggnaden för företagets
verksamhet. Planerna ha bearbetats i flera år, men kriget har medfört,
att arbetet med frågans lösning icke kunnat framskrida så som från början
avsetts. De ökade krav på bl. a. utsändningarnas kvantitet och kvalitet,
som rundradiorörelsens utveckling medfört, ha redan nu lett till att Radiotjänst
kommit i ett svårt läge beträffande lokalfrågan. Särskilt gäller detta
ifråga om studiolokaler med därtill hörande utrymmen för teknisk utrustning.
I de av Radiotjänst nu bebodda fastigheterna vid Kungs- och Brunnsgatorna
äro sedan några år tillbaka möjligheter till anordnande av nya studiolokaler
praktiskt taget uteslutna, varför bolaget nödgats regelbundet förlägga
ett mycket omfattande antal program bl. a. till lokaler i Konserthuset
och Musikaliska Akademien. Denna uppdelning av bolagets verksamhet på
ett flertal platser i staden är mycket otillfredsställande ur organisations- och
arbetssynpunkt. Då härtill kommer, att numera ytterligare studioutrymmen
krävas och dessa icke kunna erhållas inom rimligt avstånd från rörelsens
central, mäste styrelsen understryka vikten av att lokalfrågan så snart tidsform
hållandena det medgiva bringas till en rationell lösning genom uppförandet
av en egen byggnad. Detta är icke minst betydelsefullt nied hänsyn till den
väntade expansionen av rundradion.
Motionärernas hemställan innebär, att Kungl. Majit måtte igångsätta en
snabb och allsidig utredning om rundradiorörelsen i de förhållanden, som
här berörts, samt att framlägga resultatet av denna utredning för prövning
av riksdagen.
Radiotjänsts styrelse ifrågasätter, huruvida en utredning av den omfattning,
som av motionen synes framgå, verkligen kan anses vara av behovet påkallad.
Styrelsen anser nämligen, att de förberedande grundlinjer för radioprogrammens
aktuella och framtida expansion, som här sammanfattats, äro
tillräckliga som bas för en utökad programverksamhet; denna måste ständigt
erfarenhetsmässigt omprövas i det dagliga programarbetet, dit tyngdpunkten
för en sådan omprövning rimligtvis måste vara förlagd. Det torde vara lämpligt
att ge Radiotjänsts programledning möjlighet att såsom hitintills skett steg
för steg utveckla sin verksamhet under den nära kontakt med opinionen som
företaget har. Styrelsen erinrar även örn att rundradioverksamheten så sent
som 1933—1935 varit föremål för en allsidig utredning, samt att inom Radiotjänsts
styrelse under åren 1941—1942 arbetat en särskild kommitté, vilken
verkställt en grundlig översyn över verksamheten och rationaliserat densamma.
Därest statsmakterna finna den av motionärerna föreslagna och av Radiotjänsts
styrelse härovan skisserade utvecklingen önskvärd och anslå nödvändiga
medel härför, kan den önskade programutbyggnaden, så snart de
tekniska förutsättningarna föreligga, omedelbart träda i funktion.
Stockholm den 13 mars 1943.
Aktiebolaget Radiotjänst.
GUSTAF REUTERSWÄRD.
Erik Mattsson.
437915. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1943.