Statsutskottets utlåtande nr 94.
1
Nr 94.
Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1943 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag för budgetåret 1943!44 till polisradioväsendet.
(3:e avd.)
I propositionen nr 127 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 5 mars 1943, föreslagit
riksdagen att till Statspolisorganisationen: Polisradioväsendet för budgetåret
1943/44 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.
Genom beslut den 25 april 1941 uppdrog Kungl. Maj:t åt polismästaren
E. Fontell, byrådirektören A. S. Lemoine, polismästaren A. K. E. Ros och
statspolisintendenten G. Å. L. Thulin att i egenskap av sakkunniga inom socialdepartementet
verkställa undersökning rörande de erfarenheter, som vunnits
av de radioanläggningar, vilka anskaffats för polisens behov i vissa städer,
samt att på grundval härav verkställa kompletterande undersökningar rörande
möjligheterna att åstadkomma enhetlighet och samordning vid det fortsatta
anskaffandet av radioanläggningar för rikets polisväsen. De sakkunniga avgåvo
den 5 november 1942 betänkande med förslag till samordning av polisradioväsendet
i riket (statens off. utredn. 1942:51).
En anläggning för polisradio består dels av en fast station eller huvudstation
och dels av särskilda, i bilar installerade radiostationer, de senare på
fackspråket kallade rörliga stationer. I sin enklaste form utgöres den fasta
stationen av en sändaranläggning och de rörliga stationerna av mottagningsapparater.
Ett dylikt system medgiver kommunikation allenast från den fasta
stationen till radiobilarna men däremot icke i motsatt riktning. I ett fullt utbyggt
polisradiosystem består apparaturen vid de skilda stationerna av såväl
sändare som mottagare. Dubbelsidig kommunikation kan därvid upprätthållas
mellan huvudstationen och radiobilarna. Även bilarna inbördes kunna i viss
utsträckning stå i omedelbar förbindelse med varandra.
De nuvarande polisradioanläggningarna för telefoni karakteriseras därav,
att de i regel äro anordnade enligt det s. k. amplitudmoduleringssystemet
(AM-systemet), varmed i korthet förstås, att moduleringen av talet åstadkommes
genom vissa förändringar av radiovågornas amplituder. Under de
senaste åren har i Amerikas förenta stater ett nytt system för talmoduleringen,
kallat det frekvensmodulerade systemet (FM-systemet), utexperimenterats
och tagits i bruk. Enligt detta system sker talets modulering genom för
Bihang till riksdagens protokoll 1949. ti sami. Nr 94—95.
ont 43
2
Statsutskottets utlåtande nr 94.
ändringar av den utsända frekvensen. På de sakkunnigas föranstaltande har
FM-systemet provats med avseende å sin lämplighet för polisradioändamål.
De sakkunniga uttala, att såsom resultat av de i olika avseenden företagna
undersökningarna framgått, att FM-systemet vore AM-systemet avgjort överlägset
för polisradiobruk samt att överlägsenheten främst bestode däri, att
FM-systemet besutte ökad störningsfrihet och väsentligt ökad räckvidd —
intill 60 kilometer mot AM-systemets cirka 20 kilometer — på ultrakorta
vågor.
Tillstånd att för polisändamål inrätta och nyttja radioanläggningar ha meddelats
polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Örebro,
Borås, Katrineholm och Varberg. Giltighetstiden för dessa tillstånd utlöper
i flertalet fall först med utgången av år 1949.
En redogörelse för sakkunnigutredningens innehåll i fråga örn polisradion
i Sverige, dess betydelse och behovet av samordning av densamma återfinnes
i propositionen å sid. 3—7.
Beträffande de sakkunnigas förslag till samordning hänvisas till departementschefens
nedan intagna anförande i ämnet och propositionen sid. 7—9.
Genomförandet av samordningen skulle enligt sakkunnigförslaget vara
knutet till förfarandet vid tillståndsgivningen. Detta betyder att härunder skulle
fastställas, huruvida en anläggning skulle ingå i samorganisationen, och att tillstånd
till sådan anläggning icke skulle beviljas annorledes än under villkor,
att anläggningen utfördes på det sätt som betingades av samordningen. De
villkor, som borde föreskrivas för de samordnade anläggningarna, vore dels
att anläggningarna skulle anordnas enligt FM-systemet och vara så inrättade,
att de kunde anslutas till riksnätet, och dels att anläggningarnas apparatur
skulle utföras i huvudsaklig överensstämmelse med de vid de sakkunnigas
betänkande fogade anvisningarna. Därest särskilt lokalnät skulle finnas,
borde föreskrift därom jämväl meddelas. Genom att på detta sätt uppställa
samorganisationen såsom förutsättning för tillståndsgivningen, tryggades
samordningsplanens genomförande i formell bemärkelse.
För säkerställandet av samordningsplanens praktiska förverkligande erfordrades
enligt de sakkunnigas mening, att en fortlöpande kontroll anordnades
över att polisradioorganisationens utbyggnad skedde i enlighet med
de riktlinjer, som vore grundläggande för planen. Denna verksamhet borde
omhänderhavas av statspolisintendenten såsom företrädare för samordningsintresset.
Kontrollen kunde lämpligast åvägabringas därigenom, att statspolisintendenten
bereddes tillfälle yttra sig över tillståndsansökningarna.
De sakkunniga förutsatte, att de olika spörsmål, som uppstode vid samordningsplanens
tillämpning i de skilda fallen, komme att avhandlas mellan de
lokala polismyndigheterna och statspolisintendenten, varigenom planens förverkligande
komme att underlättas. Sedan tillstånd beviljats, skulle statspolisintendenten,
därest särskilt lokalnät skulle finnas, bestämma vilken av
lokalvåglängderna som skulle begagnas för detta nät.
Över betänkandet hava utlåtanden avgivits av samtliga länsstyrelser — efter
hörande av, som regel, vederbörande landsfogde och emellanåt andra polis
-
Statsutskottets utlåtande nr 94.
3
chefer, kommunala myndigheter m. fl. — chefen för försvarsstaben, telegrafstyrelsen,
statskontoret, luftskyddsinspektionen, statens kriminaltekniska anstalt,
säkerhetschefen, 1939 års polisutredning, 1941 års hemortsförsvarssakkunniga,
svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund samt
föreningarna Sveriges polismästare, Sveriges stadsfiskal och Sveriges landsfiskaler.
En redogörelse för innehållet i utlåtandena återfinnes i propositionen
å sid. 13—15.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
I sin redogörelse för polisradions betydelse uttala de sakkunniga, att
denna främst består däri, att radion i hög grad vidgar möjligheterna att praktiskt
utnyttja bilen i polisens tjänst. Enär statspolisen i stor omfattning
är utrustad med bilar, finna de sakkunniga, att radion kan bliva ett synnerligen
värdefullt hjälpmedel inom statspolisverksamheten. R idare framhålla
de sakkunniga, att det för lokalpolisen framstår som en angelägenhet av särskild
vikt, att risken för störningar mellan närliggande anläggningar förebygges.
Med hänsyn till båda dessa förhållanden och även, ur synpunkten
av polisradions ändamålsenliga utveckling i sin helhet föreslå de sakkunniga,
att en samordning av polisradioorganisationen, i den mån denna är av betydelse
för tillgodoseende av statspolisens behov av radioförbindelse, skall
åvägabringas. Förslaget innebär en allmän planläggning av organisationen
efter vissa enhetliga grundlinjer. De samordnade anläggningarna skola sålunda
vara inrättade enligt FM-systemet och utrustade för anslutning till det
s. k. riksnätet, avsett huvudsakligen för statspolisen. Därest statspolisens
och lokalpolisens radiotrafik utan hinder kan ombesörjas på samma nät, skallriksnätet
kunna begagnas jämväl av lokalpolisen. Å orter, dar gemensamt
nät icke lämpligen kan användas, skall lokalpolisens trafik försiggå å särskilt
lokalnät. Till förhindrande av störningar skola närliggande lokalnät tilldelas
skilda våglängder. Främst för säkerställandet av att för samordningen ändamålsenlig
apparatur kommer till användning föreslå de sakkunniga, att
apparaturen skall i viss utsträckning standardiseras. Samordningsplanen skall
enligt sakkunnigförslaget genomföras på det sätt, att Kungl. Majit vid meddelande
av tillstånd till anläggningarna föreskriver de villkor som betingas
av samordningen. Statspolisintendenten skall övervaka, att polisradionätets
utbyggande sker i enlighet med planen, och hans yttrande skall därför inhämtas
över tillståndsansökningarna.
I likhet med de sakkunniga finner jag ur olika synpunkter — främst för
tillgodoseende av statspolisens behov av radioförbindelse — angeläget, att
polisradioväsendet i riket samordnas. Av de sakkunniga föreslagna riktlinjer
för samordningens genomförande synas ändamålsenliga. Även örn, såsom ett
flertal remissmyndigheter göra gällande, en omedelbar utbyggnad och samordning
av polisradion skulle vara av stor betydelse icke endast för polisväsendet
utan även för andra förvaltningsgrenar, kan jag med hänsyn till de
ekonomiska konsekvenserna icke förorda, att sådana åtgärder vidtagas. Samordningen
synes böra genomföras successivt i den mån nu befintliga anläggningar
ombyggas eller nya anläggningar komma till utförande. Det avsvenska
stadsförbundet väckta spörsmålet om rätt för kommun att bibehålla
egen lokal anläggning efter utgången av gällande tillståndsperiod torde böra
bedömas med hänsyn till vid denna tidpunkt föreliggande förhållanden. Då
anordnande av polisradio är beroende av kommunernas eget initiativ och sålunda
icke möjligt att på förhand beräkna, kan någon detaljerad plan för organisationens
lokala utbyggnad icke på förhand upprättas. Vad av de sakkunniga
och av vissa över de sakkunnigas förslag hörda myndigheter anförts örn
4
Statsutskottets utlåtande nr 94.
utnyttjande av polisradioanläggningarna inom andra förvaltningsområden än
polisväsendet — främst luftskyddet och övriga grenar av hemortsförsvaret
— föranleder intet annat yttrande från min sida än att detta i största möjliga
utsträckning bör ske och att frågan härom får upptagas till behandling i
varje särskilt fall. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet
har jag kommit till den uppfattningen, att tillståndsgivningen omedelbart
bör omläggas efter de linjer för samordningsplanens genomförande, som
av de sakkunniga föreslagits.
Yad härefter angår de ekonomiska betingelserna för samordningsplanens
förverkligande anföra de sakkunniga huvudsakligen följande. Anläggningskostnaderna
för de fasta stationerna inom samorganisationen böra i princip
lika fördelas mellan staten och kommunerna. Avsteg från denna regel kan
emellertid befinnas påkallat av omständigheterna i det särskilda fallet. Säranordningar,
som kunna behövas för statspolisen eller lokalpolisen, skola bekostas
av den för vilkens räkning de utföras. Statens del av kostnaderna
skall utgå i form av statsbidrag. För statsbidragets tillgodonjutande skola
vissa villkor föreskrivas, avsedda att säkerställa syftet med statsbidraget. Av
dessa villkor må här nämnas skyldigheten för kommunen att vidkännas de
av anläggningen betingade underhålls- och driftkostnaderna. De sakkunniga
framhålla, att radioutrustningen till bilarna naturligen bör anskaffas av statspolisen
för sig och av den lokala polisen för sig.
De sakkunnigas förslag till fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna
för polisradioväsendets utbyggnad och samordning finner jag väl avvägt
och förordar, att statsbidrag tills vidare skall utgå i enlighet med förslaget.
Att ur statsbidragssynpunkt giva de polisdistrikt, som redan anordnat
polisradio enligt det äldre AM-systemet, någon särställning finner jag för närvarande
icke påkallat. Emellertid kan det framdeles visa sig erforderligt att,
såsom ordningspolisintendenten i Stockholm föreslagit, i de största polisdistrikten
anordnas särskilda fasta anläggningar för statspolisen och för lokalpolisen.
Beträffande förslaget att med statsbidraget skall förbindas villkoret,
att kommunen skall vidkännas kostnaderna för anläggningens underhåll och
drift, vill jag framhålla, att statsbidraget till anläggningskostnaden synes hava
bestämts på ett för kommunerna så förmånligt sätt, att underhålls- och driftkostnaderna
skäligen böra helt bestridas av kommunen.
För lämnande under nästföljande budgetår av statsbidrag enligt angivna
grunder till kostnaderna för sådana fasta anläggningar, som befinnas böra
ingå i samordningsplanen, beräknar jag ett belopp av 30,000 kronor vara erforderligt.
Hinder synes icke böra möta mot att tilldela kommun bidrag för
redan under innevarande budgetår enligt FM-systemet utförd anläggning.
Medel synas jämväl böra beräknas för anskaffande av ett antal rörliga anläggningar
för sådana statspolisavdelningars bilar, inom vilkas verksamhetsområden
till riksnätet anslutna fasta anläggningar komma till utförande. För
vinnande av erfarenhet rörande radions användbarhet inom statspolisverksainheten
synas fem rörliga anläggningar under nästföljande budgetår vara tillfyllest.
Då varje sådan anläggning betingar ett pris av 4,000 kronor, kommer
kostnaden för denna anskaffning att uppgå till 20,000 kronor. För ifrågavarande
båda ändamål erforderligt belopp — tillhopa sålunda 50,000 kronor —
bör anvisas såsom reservationsanslag under rubriken Statspolisorganisationen:
Polisradioväsendet. Från anslaget synes något mindre belopp böra kunna
ställas till statspolisintendentens förfogande för anlitande av teknisk sakkunskap
vid prövning av ansökningarna örn tillstånd till polisradioanläggningar.
Statsutskottets utlåtande nr ,94.
5
I likhet med departementschefen finner utskottet den föreliggande utredningen
giva vid handen, att det främst för tillgodoseende av statspolisens
behov av radioförbindelse är angeläget, att polisradioväsendet i riket samordnas.
Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna har detta icke ansetts
böra ske genom en omedelbar utbyggnad. I stället föreslås, att samordningen
genomföres successivt i den mån nu befintliga anläggningar ombyggas eller
nya komma till utförande, vilket utskottet för sin del finner välbetänkt.
Till kommunernas utgifter för anläggning av de fasta stationerna skall
staten enligt förslaget bidraga med i princip halva beloppet, men avsteg från
denna grundsats förutses kunna bliva påkallade av omständigheterna i de
särskilda fallen. Såsom villkor för bidragets åtnjutande skulle föreskrivas
bland annat, att kommunen vidkännes de av anläggningen betingade underhålls-
och driftkostnaderna.
Medelsbehovet för statsbidrag till fasta anläggningar beräknas till 30,000
kronor. Härutöver beräknas 20,000 kronor erforderliga för anskaffande av
fem rörliga anläggningar till vissa statspolisavdelningars bilar. Från anslaget
förutsättes något mindre belopp skola kunna ställas till statspolisintendentens
förfogande för anlitande av teknisk sakkunskap vid prövning av ansökningar
om tillstånd till polisradioanläggningar.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad i nu berörda avseenden
anförts och föreslagits, får hemställa,
att riksdagen må till S t a tsp o lis or g ari isa ilonen: Polisradioväsendet
för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.
Stockholm den 4 maj 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet liava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i
Malmö, Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Lindström, Bernhard Nilsson, Bäckström,
Sven Larsson, Heiding, Magnusson och Ekströmer; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Eriksson i
Stockholm, Svensson i Grönvik, Persson i Falla, Lindberg i Umeå, Isacsson, Hansson
i Rubbestad, Holmdahl, Mårtensson, fru Alvén och herr Barnekow.
Utskottet.