8

Statsutskottets utlåtande nr 86.

Nr 86.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående
bidrag till vårdhem för lättskötta sinnessjuka.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 Ilar Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna
107 och 108) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1943/44 beräkna till Bidrag till uppförande, inrättande
eller inlösen av vårdhem för lättskötta sinnessjuka ett reservationsanslag av
400,000 kronor och till Bidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka
ett förslagsanslag av 900,000 kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 85, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 19 februari
1943, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll förordad
ändring i grunderna för statsbidrag till ifrågavarande vårdhem, att gälla
från och med den 1 juli 1943;

dels medgiva, att det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41
anvisade reservationsanslaget (B) till Bidrag till uppförande, inrättande eller
inlösen av vårdhem för lättskötta sinnessjuka må fortsättningsvis tagas i
anspråk oberoende av de för dylikt anslag eljest gällande förutsättningarna;

dels ock för budgetåret 1943/44 anvisa till Bidrag till uppförande, inrättande
eller inlösen av vårdhem för lättskötta sinnessjuka ett reservationsanslag
av 400,000 kronor och till Bidrag till driften av vårdhem för lättskötta
sinnessjuka ett förslagsanslag av 900,000 kronor.

Bestämmelserna angående statsbidrag till uppförande, inrättande eller
inlösen av vårdhem för lättskötta sinnessjuka finnas innefattade i kungörelsen
i ämnet den 4 juni 1937 (nr 296). Enligt denna kungörelse utgår statsbidrag
allenast till landsting eller stad, som ej deltager i landsting och som ej
heller genom särskilt avtal förbundit sig att omhänderhava sinnessjukvården
för i staden hemortsberättigade sinnessjuka.

Statsbidrag utgår som regel med följande belopp, nämligen för nybyggnad
med högst hälften av byggnadskostnaderna, dock högst 1,500 kronor per
vårdplats, vid inköp av byggnad högst hälften av köpesumman och av kostnaderna
för erforderliga örn- och tillbyggnadsarbeten, dock högst 1,000 kronor
per vårdplats, samt vid användande av i vederbörandes ägo befintlig,
för annat ändamål uppförd eller inköpt byggnad högst hälften av kosina -

Statsutskottets utlåtande nr 86.

9

derna för erforderliga om- och tillbyggnadsarbeten, dock högst 750 kronor
per vårdplats. I intet fall må dock statsbidrag beviljas för flera vårdplatser
än 1 per 1,000 invånare.

Statsbidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka utgår enligt
föreskrifterna i kungörelsen i ämnet den 4 juni 1937 (nr 297), ändrad genom
kungörelse nr 374/1941. Även driftbidrag utgår allenast till landsting eller
stad, som ej deltager i landsting och som ej heller genom särskilt avtal
förbundit sig att omhänderhava sinnessjukvården för i staden hemortsberättigade.
Bidrag utgår med 1 krona 25 öre för dag och patient, på villkor
att för patient, tillhörande det sjukvårdsområde, för vilket vårdhemmet är
avsett, vårdavgift icke uttages med högre belopp än 75 öre för dag. Uppbär
sådan patient folkpension, må dock, även örn därigenom avgiften kommer
att överstiga 75 öre för dag, såsom vårdavgift uttagas pensionsbeloppet
efter avdrag av ett för pensionstagaren avsett belopp motsvarande vid oavkortad
tilläggspension 5 kx-onor för månad och i andra fall ett i förhållande
till pensionens storlek utmätt mindre belopp. Liksom beträffande bidrag
till anordnande av ifrågavarande hem gäller även för driftbidrag, att sådant
ej må utgå för flera vårdplatser än 1 per 1,000 invånare.

Såsom gemensamt villkor för statsbidrag till såväl uppförande, inrättande
och inlösen som driften av här avsedda hem gäller, att hemmen ingå som
led i en av medicinalstyrelsen godkänd plan för sinnessjukvårdens tillgodoseende
inom länet respektive staden och är så inrett, att där intagna kunna
erhålla en ur medicinsk synpunkt tillfredsställande vård.

I skrivelse den 2 november 1942 har Malmöhus läns fattigvårdsförbund
gjort framställning örn skyndsam utredning örn åtgärder i syfte att avhjälpa
nuvarande brist på vårdplatser för sinnessjuka och i samband därmed framfört
vissa förslag och önskemål rörande ändring i de för vården av lättskötta
sinnessjuka gällande bestämmelserna.

Förbundets önskemål och förslag har av detsamma sammanfattats sålunda:

a) landstingens skyldighet att uppföra vårdhem fastställes ;

b) landstingens vårdhem anordnas på sådant sätt, att de där kunna mottaga
de vårdbehövande, som äro i oundgängligt behov av vård men icke
kunna mottagas å statens sinnessjukhus;

c) för ett effektivt utnyttjande av förefintliga vårdplatser bör hjälpverksamhetsläkaren
bli chefsläkare för alla inom sjukhusets upptagningsområde
befintliga vårdhem eller kommunala sinnessjukavdelningar;

d) statsbidrag till driftkostnaden bör utgå till alla godkända vårdhem
och kommunala sinnessjukavdelningar;

e) skälig gottgörelse, som fastställes av medicinalstyrelsen, bör av landsting
lämnas för vårdavgift, som erlagts för patient, vilken vårdats å vårdhem
eller kommunal sinnessjukavdelning;

f) en normering av samtliga vårdavgifter bör genomföras så att lika vårdavgift
erlägges antingen patienten vårdas å statens sinnessjukhus, landstingens
vårdhem, enskilt vårdhem eller kommunal sinnessjukavdelning;

10

Statsutskottets utlåtande nr 86.

g) förskottsbetalning till statens sinnessjukhus bör slopas i det fall att
vederhäftig ansvarsförbindelse för vårdkostnaden lämnas.

Förbundets framställning har biträtts av fattigvårdsstyrelsens i Höganäs,
Landskrona, Lund, Ystad, Mölndal, Borås, Halmstad och Östersund samt
Malmöhus läns vårdhemsförbund.

Över fattigvårdsförbundets framställning hava yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,
socialstyrelsen, statskontoret och socialvårdskommittén samt styrelserna
för svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska
landskommunernas förbund.

Beträffande det närmare innehållet av förbundets framställning ävensom
däröver avgivna yttranden tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen,
sid. 3—11.

Med skrivelser den 15 och den 25 april 1942 har besparingsberedningen
överlämnat av sakkunniga inom beredningen utarbetade promemorior angående
dels bidrag till uppförande, inrättande eller inlösen av vårdhem för
lättskötta sinnessjuka, dels ock bidrag till driften av dylika hem (sid. 12 och 13).

Över besparingsberedningens promemorior hava yttranden avgivits av
medicinalstyrelsen samt styrelserna för svenska landstingsförbundet och
svenska landskommunernas förbund (sid. 14 och 15).

Vidare har förvaltningsutskottet i Kronobergs läns landsting i skrivelse den
17 november 1942 gjort framställning örn erhållande av statsbidrag till flera
vårdplatser för lättskötta sinnessjuka än som enligt gällande bestämmelser
kan utgå, d. v. s. högst en vårdplats per 1,000 invånare, varöver medicinalstyrelsen
yttrat sig (sid. 15 och 16).

I skrivelse den 6 november 1942 har medicinalstyrelsen framlagt förslag
angående medelsbehovet för ifrågavarande ändamål under budgetåret 1943/44.

Yad angår anslaget till bidrag till uppförande, inrättande eller
inlösen av vårdhem för lättskötta sinnessjuka har styrelsen upplyst,
att de ansökningar, som innelåge hos Kungl. Majit eller styrelsen eller som,
enligt från landstingen inhämtade uppgifter vore att förvänta, avsåge utbekommande
av statsbidrag till ett sammanlagt belopp av (766,865 + 90,000 +
292,500) 1,149,365 eller i runt tal 1,150,000 kronor. För tillgodoseende av
dessa ansökningar vore ett belopp av omkring 437,000 kronor disponibelt.
Styrelsen har i enlighet härmed ansett ett belopp av i runt tal 700,000
kronor vara erforderligt för nästa budgetår.

I fråga örn anslaget till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka,
vilket för innevarande budgetår upptagits med 700,000 kronor, har
styrelsen uppskattat anslagsbehovet till 1,000,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

Den av Malmöhus läns fattigvårdsförbund ingivna framställningen har,
såsom av den lämnade redogörelsen framgår, närmast sin grund i rådande
svårigheter för kommunerna att få sinnessjuka patienter, som vårdas å ålder -

Statsutskottets utlåtande nr 86.

11

domshemmen, omhändertagna å statens sinnessjukhus eller landstingens
vårdhem. För att råda bot härpå ifrågasätter förbundet en genomgripande
omläggning av den landstingskommunala sinnessjukvården, främst
innebärande fastställd skyldighet för landstingen att anordna vårdhem i
tillräcklig omfattning och på sådant sätt, att där även kunna omhändertagas
patienter, som kräva kvalificerad vård. Härjämte förordar förbundet vissa
åtgärder i syfte att direkt lätta och utjämna primärkommunernas ekonomiska
bördor för vården av de sinnessjuka, innefattande statliga driftbidrag och
ökad ersättningsskyldighet för landstingen beträffande de kommunala sinnessjukavdelningarna
och enskilda vårdhemmen, normeling av vårdavgifterna
å samtliga anstalter för sinnessjuka ävensom slopande av föreskriven förskottsbetalning
av vårdavgift för patienter å statens sinnessjukhus, för vilka
vederhäftig ansvarsförbindelse lämnas.

Jag inser till fullo betydelsen av de olägenheter och brister, som i förbundets
framställning påtalats. Såsom i yttrandena framhållits torde emellertid
de påtalade förhållandena mera sammanhänga med det till följd av
kriget inträdda läget än bero på bristande vilja hos landstingen att söka
fullgöra sin andel av sinnessjukvårdens utbyggande. Under sådana omständigheter
och med hänsyn till vad i yttrandena i övrigt anförts anser jag
mig icke kunna tillstyrka en omläggning av landstingens sinnessjukvård
efter de riktlinjer, som förbundet uppdragit. I likhet med det stora flertalet
hörda myndigheter och sammanslutningar hyser jag den uppfattningen, att de
av statsmakterna tidigare godkända principerna för sinnessjukvårdens utbyggande,
innebärande att de sinnessjuka, som kräva kvalificerad vård, skola
omhändertagas av staten och de lättskötta av landstingen, böra fortsättningsvis
upprätthållas. I enlighet härmed har jag förut denna dag (propositionen
nr 51) förordat en relativt omfattande utbyggnad av den statliga
sinnessjukvården, och det är min avsikt att, i den mån förhållandena så
medgiva, framdeles påkalla åtgärder i syfte att ytterligare öka platstillgången
inom nämnda vård. Till den av förbundet berörda frågan örn åtgärder för
ett effektivt utnyttjande av befintliga vårdplatser återkommer jag i det följande.

Beträffande övriga av förbundet framförda förslag vill jag icke bestrida,
att vissa skäl tala för att, åtminstone under en övergångsperiod, statliga
driftbidrag utginge till de primärkommunala sinnessjukavdelningarna ävensom
att förskottsbetalningen av vårdavgifterna för vissa patienter å statens sinnessjukhus
slopades. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser för statsverket,
som ett bifall till dessa förslag skulle medföra, finner jag mig dock i
nuvarande läge förhindrad att biträda förbundets framställning i nu angivna
delar. Att införa statsbidrag till driften av enskilda vårdhem anser jag mig
ej heller kunna förorda. Återstående av förbundet framställda önskemål
äro för närvarande föremål för utredning inom socialvårdskommittén och
torde på den grund icke böra nu upptagas till prövning.

I besparingsberedningens promemorior framhålles särskilt vikten av att
den ursprungligen avsedda differentieringen av patientklientelet mellan
statens sinnessjukkus och landstingens vårdhem för lättskötta sinnessjuka
noga upprätthålles, detta med hänsyn till den ekonomiska betydelse densamma
har för vårdhemmens såväl anordnande som drift. Jag delar helt
besparingsberedningens uppfattning i detta hänseende. Av medicinalstyrelsens
yttrande synes emellertid framgå, att ifrågavarande differentiering för närvarande
genomförts i den utsträckning, som platstillgången i de olika upptagningsområdena
medgiver. Jag förutsätter, att medicinalstyrelsen även i
fortsättningen har sin uppmärksamhet riktad på här berörda förhållande och
vidtager de åtgärder, som kunna ifrågakomma för differentieringens befrämjande.
Därest hjälpverksamhetsliikarna vid de statliga sinnessjukhusen, på

12

Sint ^utskottets utlåtande nr 86.

Utskottet.

sätt hittills vanligen skett, av medicinalstyrelsen förordnas som tillsynsläkare
vid landstingens vårdhem efter hand som desamma utbyggas, torde
erforderlig differentiering kunna i icke ringa grad underlättas.

Besparingsberedningen har jämväl förordat en höjning av dagavgiften för
självbetalande patienter vid vårdhemmen. Denna fråga har, såsom beredningen
antytt, tidigare varit föremål för statsmakternas prövning. De skäl
som därvid anförts till stöd för nuvarande enhetliga avgiftssystem och som
närmare utvecklats i landstingsförbundets förut återgivna yttrande, finner
jag för egen del alltjämt bärande. Jag kan därför icke tillstyrka besparingsberedningens
förslag i denna del.

Beträffande den av Kronobergs läns landsting gjorda framställningen örn
statsbidrag för visst antal vårdplatser utöver den för närvarande fastställda
kvoten — 1 plats per 1,000 invånare i landstingsområdet — synes mig utredningen
i ärendet utvisa, att fullgoda motiv för ett bifall till framställningen
föreligga. I detta sammanhang vill jag erinra om dels att Blekinge läns
landsting av 1939 års lagtima riksdag erhöll ett motsvarande medgivande, dels
ock att den genom medicinalstyrelsen nyligen verkställda inventeringen av
vårdbehövande sinnessjuka givit vid handen, att en utbyggnad av platstillgången
för lättskötta sinnessjuka till en plats per tusen av landets befolkning
icke är tillfyllest. I konsekvens härmed har medicinalstyrelsen i sitt yttrande
över Malmöhus läns fattigvårdsförbunds framställning uttalat, att landstingen
borde beredas möjlighet att erhålla statsbidrag för större antal vårdplatser
än gällande bestämmelser medgiva. Under sådana förhållanden och då bestämmelserna
i förevarande avseende allenast tillkommit för att provisoriskt
reglera, vårdens utbyggande i avbidan på närmare erfarenhet örn platsbehovet,
anser jag mig böra förorda, att begränsningen i fråga från och med nästa
budgetår generellt bortfaller beträffande bidrag till såväl anordnande som
drift av ifrågavarande vårdhem. I nuvarande statsfinansiella läge torde det
dock alltjämt bliva nödvändigt att vid prövning av ansökningar örn bidrag
till anordnande av nya vårdhem företrädesvis tillgodose de delar av landet,
där platsbehovet är särskilt stort.

Yad .slutligen angår medelsbehovet för nästa budgetår, har detta, såvitt
angår bidrag till uppförande, inrättande eller inlösen av vårdhem, av medicinalstyrelsen
uppskattats till i runt tal 700,000 kronor. Med hänsyn till
dels det stora belopp, som enligt vad styrelsen uppgivit för närvarande står
till förfogande för ändamålet, dels ock den begränsning av byggnadsverksamheten,
som nuvarande läge nödvändiggör, torde medicinalstyrelsens beräkning
dock tåla en icke oväsentlig nedskärning. Enligt min iippfattning synes
ett anslag av 400,000 kronor kunna antagas bliva tillfyllest för nästa budgetår.
Härvid har jag utgått från att det av riksdagen å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1940/41 beviljade beredskapsanslaget å 300,000
kronor må — i likhet med vad som medgivits för innevarande budgetår —■
fortsättningsvis tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål, oberoende av de
för dylikt anslag eljest gällande förutsättningarna. Då härför erfordras riksdagens
samtycke, tillstyrker jag, att sådant inhämtas.

Mot medicinalstyrelsens uppskattning av anslagsbehovet för bidrag till
driften av vårdhemmen har jag intet annat att erinra än att anslaget, i
betraktande bland annat av belastningen för sistförflutna budgetår, som uppgick
till i runt tal 750,000 kronor, torde kunna begränsas till 900,000 kronor.

Bidrag till landsting eller stad, som ej deltager i landsting, för anordnande
och drift av ifrågavarande vårdhem, utgår ej i förhållande till större antal
platser än en per 1,000 invånare inom landstinget eller staden. På de skäl

Statsutskottets utlåtande nr 86.

13

departementschefen anfört tillstyrker utskottet Kungl. Majlis förslag att från
och med nästa budgetår slopa denna begränsning. Utskottet förutsätter
därvid, att vid prövning av ansökningar örn bidrag till anordnande av nya
vårdhem de delar av landet alltjämt bliva företrädesvis tillgodosedda, där
platsbehovet är särskilt stort.

Kungl. Majits anslagsberäkningar — vilka förutsätta, att det för budgetåret
1940/41 anvisade beredskapsanslaget får tagas i anspråk oberoende av
arbetslöshetsförbehållet — har icke givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden för
den 19 februari 1943 förordad ändring i grunderna för statsbidrag
till ifrågavarande vårdhem, att gälla från och med den
1 juli 1943;

b) medgiva, att det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1940/41 anvisade reservationsanslaget (B) till Bidrag
till uppförande, inrättande eller inlösen av vårdhem? för lättskötta
sinnessjuka må fortsättningsvis tagas i anspråk oberoende
av de för dylikt anslag eljest gällande förutsättningarna;

c) för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa

1) till Bidrag till uppförande, inrättande eliel'' inlösen av vårdhem
för lättskötta sinnessjuka ett reservationsanslag av 400,000
kronor;

2) till Bidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka
ett förslagsanslag av 900,000 kronor.

Stockholm den 13 april 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 85.