38
Statsutskottets utlåtande nr SO.
Nr 80.
Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1943 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till särskilda minskyddsanordningar
inom den s. k. lejdtrajiken.
(lia avd.)
I propositionen nr 96 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 5 februari 1943,
föreslagit riksdagen att till Särskilda minskyddsanordningar inom den s. k.
lejdtrafiken anvisa
dels å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag
av 500,000 kronor;
dels ock för budgetåret 1943/44 under tionde huvudtiteln ett reservationsanslag
av 1,200,000 kronor.
Med anledning av att under den senaste tiden fartyg i den s. k. lejdtrafiken
förlist under omständigheter, som tyda på att de stött på förankrade
minor, har fråga uppstått örn åtgärder till skydd för fartygen i denna trafik
mot dylika minor. Kommerskollegium har i skrivelse till Kungl. Majit
den 15 januari 1943 på anförda skäl framhållit, att det ej synts kollegium
lämpligt att föreskriva anskaffandet av paravaner för lejdfartygen. Vid
diskussion med vederbörande marina sakkunniga på minskyddets område
har förslag väckts att i stället utrusta ett särskilt fartyg med paravaner,
vilket fartyg skulle nyttjas till att såsom ledarfartyg gå före lejdfartygen
vid deras passage genom minfälten. Det sålunda utrustade ledarfartyget
skulle stationeras i någon svensk västkusthamn, exempelvis Strömstad, men
borde, när så befunnes lämpligt för lejdfartygs inväntande, få temporärt
förläggas till Kristianssand eller annan norsk hamn. Detta förslag kunde
enligt kollegii mening förordas.
Kollegium hemställde i berörda skrivelse, att Kungl. Majit ville dels besluta
om lämpligt fartygs tagande i anspråk för ändamålet, dels lämna trafikkommissionen,
marinförvaltningen och chefen för marinen de uppdrag, som
ansåges böra tillkomma dem, dels ock ställa erforderliga medel, som måhända
delvis kunde tillskjutas av statens krigsförsäkringsnämnd, till trafikkommissionens
förfogande för bestridande av uppkommande kostnader.
Över skrivelsen hava, efter remiss, yttranden avgivits av chefen för marinen,
marinförvaltningen, statens krigsförsäkringsnämnd, statens trafikkommission
och ordföranden i sjöfartskommittén 1939, vilka samtliga tillstyrkt
den av kommerskollegium föreslagna åtgärden.
Statsutskottets utlåtande nr 80.
39
Genom beslut den 5 februari 1943 har Kungl. Majit dels uppdragit
åt trafikkommissionen att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad därutinnan
föreslagits av kommerskollegium och marinförvaltningen, förhyra
och utrusta ett fartyg för att, efter av chefen för marinen i samråd med
utrikesdepartementet meddelade anvisningar, såsom ledarfartyg användas i
lejdtrafiken, dels anbefallt marinförvaltningen att kostnadsfritt ställa för
fartygets utrustning erforderlig minsvepningsmateriel till förfogande, därvid
marinförvaltningen skulle äga återfå materielen sedan fartyget upphört att
användas för ifrågavarande ändamål, dels bemyndigat krigsförsäkringsnämnden
att utan premiekostnad för statsverket hålla fartyget krigs- och sjöförsäkrat
under den tid detsamma av staten användes såsom ledarfartyg, dels
ock anbefallt statskontoret att till trafikkommissionen för täckande av kostnaderna
för förhyrning och utrustning av fartyget, efter rekvisition, utbetala
ett belopp av högst 500,000 kronor från det å förskottsstat för försvarsväsendet
under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till Allmänna utgifter
för försvarsberedskap: Engångsanskaffning av materiel för civilbefolkningens
skydd m. m.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.
Under de senaste månaderna lia icke mindre än tre lejdfartyg krigsförlist
utanför norska kusten under omständigheter, som tyda på att de stött på
förankrade minor. Yad sålunda inträffat gör det angeläget, att åtgärder vidtagas,
varigenom faran för att lejdfartygen skola bliva minsprängda kan förväntas
bliva minskad.
Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att man inom sakkunniga
kretsar enats örn lämpligheten av att i den nu uppkomna situationen anskaffa
och utrusta ett fartyg med uppgift att såsom minsvepare biträda lejdfartygen
under färden längs norska kusten. I avbidan på den slutliga prövningen
av kommerskollegii framställning i ämnet har chefen för marinen
såsom en provisorisk åtgärd ställt en av flottans hjälpkryssare till förfogande
för ändamålet. Härefter har Kungl. Majit förut denna dag meddelat sitt
av mig nyss återgivna beslut, enligt vilket bland annat statens trafikkommission
erhållit uppdrag att förhyra och utrusta ett fartyg för att såsom
ledarfartyg användas i lejdtrafiken samt statskontoret anbefallts att till kommissionen
för täckande av kostnaderna för förhyrning och utrustning av
fartyget utbetala högst 500,000 kronor från det å förskottsstaten för försvarsväsendet
under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till engångsanskaffning
av materiel för civilbefolkningens skydd m. m.
Till täckande av kostnaderna för ifrågavarande ändamål, som det ansetts
nödvändigt att tillgodose snarast möjligt, bör framställning göras till riksdagen
örn anvisande å tilläggsstat för innevarande budgetår av ett reservationsanslag
å motsvarande belopp, lämpligen under rubriken Särskilda minskyddsanordningar
inom den s. k. lejdtrafiken.
Då behov av att använda ett ledarfartyg såsom minskydd för lejdfartygen
kan komma att föreligga jämväl under nästkommande budgetår, förordar
jag att i detta sammanhang ett anslag för ändamålet för nämnda budgetår
likaledes äskas. Därest, såsom avsett är, krigsförsäkringsnämnden skall utan
premiekostnad för statsverket hålla ledarfartyget krigs- och sjöförsäkrat,
torde kostnaderna för fartyget kunna beräknas till omkring 100,000 kronor
per månad. Anslaget för nästa budgetår bör därför bestämmas till 1,300,IMMI
kronor.
Utskottet.
40 Statsutskottets utlåtande nr 80.
Åtgärden att i lejdtrafiken insätta ett särskilt minsvepningsfartyg behöver
icke innebära, att därmed tanken på att förse varje lejdfartyg med skyddssvep
avvisats. Tvärtom bör enligt min uppfattning frågan härom bliva föremål
för ytterligare övervägande. Även örn det därvid skulle befinnas lämpligt
att utrusta lejdfartygen med paravaner, torde emellertid ett beslut härom
icke kunna till fullo verkställas förrän samtliga de för lejdtrafiken avsedda
fartyg hemkommit, vilka nu befinna sig utomlands. Under tiden
skulle i varje fall behov föreligga av ett ledarfartyg för de hemgående lejdfartygen.
Såsom av ärendet framgår har för förhyrning och utrustning av ett ledarefartyg
såsom minskydd för lejdtrafiken förskottsvis utbetalats ett belopp av
500,000 kronor, vilken kostnad nu anses böra täckas genom medelsanvisning
å riksstaten. Vidare föreslås att för tillgodoseende av samma ändamål
för nästa budgetår ett anslag av 1,200,000 kronor anvisas. Utskottet, som
finner i hög grad angeläget, att åtgärder vidtagas för att så långt möjligt
är bereda skydd åt de i denna trafik sysselsatta fartygen, tillstyrker de för
nu ifrågavarande ändamål äskade medelsanvisningarna. Utskottet förutsätter
därför också, att frågan örn utrustandet av varje lejdfartyg med paravaner,
för vilken anordning såväl chefen för marinen som marinförvaltningen anslutit
sig, blir föremål för ytterligare övervägande.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Särskilda minskyddsanordningar inom
den s. k. lejdtrafiken å driftbudgeten under tionde huvudtiteln
anvisa
a) å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 ett
reservationsanslag av 500,000 kronor;
b) för budgetåret 1943/44 ett reservationsanslag av 1,200,000
kronor.
Stockholm den 9 april 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Härvarande: se under utlåtandet nr 73.