Statsutskottets utlåtande nr 48.

11

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1943 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån
för ombyggnad av lastautomobiler för bruk med personbilsringar
m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

(2:a avd.)

I propositionen nr 75 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 5 februari
1943, föreslagit riksdagen medgiva dels att ur lånefonden för gasgeneratorer
för motordrift må i enlighet med vad chefen för folkhushållningsdepartementet
anfört utlämnas lån för ombyggnad av lastautomobiler för bruk med
personbilsringar samt för anskaffande av släpvagnar med sådana ringar,
dels ock att efterskänkande av sådana lån må äga rum i enlighet med av
departementschefen angivna riktlinjer.

I anledning av Kungl. Majis ifrågavarande förslag bar i en inom andra
kammaren av herr K. E. Hansson i Skediga väckt motion (II: 302) hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att bidrag av statsmedel för ombyggnad av lastbilar
till p-boggityp måtte beviljas med 60 % av ombyggnadskostnadema
samt att sålunda omställd lastbil befrias från bilskatt under den tid, som
densamma i ombyggt skick användes i trafik.

Nämnda motion har hänvisats till bevillningsutskottet, i vad angår förslaget
örn viss befrielse från automobilskatt, och i övrigt till statsutskottet.

Beträffande landets försörjningsläge i fråga örn bilgummi har departementschefen
anfört följande.

Vårt lands försörjningsläge beträffande gummiprodukter bär på grund av
den avbrutna importen av rågummi blivit alltmera kritiskt. Viss import av
ersättningsgummi, s. k. buna, har emellertid kommit till stånd. Även örn
denna import, vilken endast skett i begränsad omfattning, bar medfört någon
förbättring i läget, äro utsikterna att nödtorftigt kunna tillgodose behovet
av olika gummiprodukter mycket ovissa. Lägets allvar framträder särskilt
i fråga örn försörjningen med bilgummi av grövre dimensioner. Med
tanke på vikten för bela vårt näringsliv av att godsbiltrafiken i görligaste
mån uppehälles framstår det därför såsom synnerligen angeläget att alla
tillgångar, som kunna uppdrivas för att tillgodose detta ändamål, tagas i anspråk.
Inom landet finnas betydande mängder personbilsgummi, vilket icke

12

Statsutskottets utlåtande nr 48.

för närvarande kommer till användning. Ett ianspråktagande av denna
gummitillgång för lastbilstrafiken skulle innebära, att densamma skulle
kunna hållas i gång betydligt längre än som skulle bliva möjligt om endast
de befintliga tillgångarna på lastbilsgummi utnyttjades. De trafikreglerande
myndigheterna lia sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden,
och sedan nian under nästföregående år funnit, att det ur teknisk
synpunkt är möjligt att ombygga vissa typer av lastautomobiler för användning
med personbilsgummi genom att förse desamma med boggianordning,
ha föreskrifter meddelats, som syfta till att förmå enskilda företagare
att verkställa sådan ombyggnad. Sålunda lia vissa lättnader genomförts i
beskattningen av lastautomobiler som ombyggts samt garanti utfästs för tilldelning
av smörjolja för vissa längre perioder för dylika lastautomobiler.

De vidtagna åtgärderna ha emellertid icke medfört ombyggnad av lastautomobiler
i sådan omfattning som man önskat.

Av trafikkommissionert tillkallade utredningsmän framhöllo i avgivet betänkande,
vilket av kommissionen med eget utlåtande av den 16 mars 1942
överlämnades till Kungl. Maj :t, att vid fullt utnyttjande av tillgängliga resurser
för tillverkning och montering en snabb ombyggnad skulle kunna ske
av 6 000 tvåaxlade lastbilar till treaxlade, därvid bakre hjulaxeln skulle utbytas
mot en tvåaxlad boggianordning för bruk av personbilsringar, närmast
av dimensionen 6,00—16". Utredningsmännen framhöllo även önskvärdheten
av att åtgärder vidtoges i syfte att stimulera lastbilägamas intresse
för sådan ombyggnad.

Nämnda utredning ledde till de av departementschefen berörda skattelättnaderna
samt garantierna i fråga om smörjoljetilldelning.

I skrivelse den 27 januari 1943 har trafikkommissionen upptagit frågan
om statlig låneverksamhet i syfte att underlätta ombyggnad av lastbilar för
användning av personbilsringar och har därvid anfört följande.

Erfarenheten har nu visat, att fortgången av den avsedda omställningen
ingalunda blivit den önskade. Härvid torde även svårigheter ha spelat in
för bilägarna att anskaffa för omställningen erforderliga medel. Kostnaden
för att förse en lastbil med boggianordning uppgår till omkring 3 000 kronor.
En släpvagn av den största typ, som enligt gällande bestämmelse kan ifrågakomma
i kombination med lastbil av den vanligast förekommande storleken,
3—372 ton, betingar en kostnad av cirka 3 500 kronor, under det att kostnaden
för en släpvagn med mindre lastförmåga ställer sig lägre. Då det i nuvarande
försörjningsläge i fråga om lastbilsringar framstår såsom särskilt angeläget
att i snabbare takt än hittills få till stånd en övergång till personbilsdäck
beträffande ett numerärt större antal fordon än det tidigare angivna
antalet av 6 000, tala goda skäl för att vederbörande fordonsägare erhålla
ett ekonomiskt stöd i form av lån för ifrågavarande ändamål, vilket stöd
lämpligen synes kunna givas med anlitande av lånefonden för inköp av gasgeneratorer
för motordrift.

Kommissionen har hemställt, att Kungl. Majit måtte utverka bemyndigande
av riksdagen att vidtaga sådana jämkningar i gällande bestämmelser
för erhållande av lån från nämnda fond, att lån må kunna medgivas även
för inköp av personbilsboggi eller släpvagn.

Statsutskottets utlåtande nr 48.

13

Kommerskollegium, som tillstyrkt trafikkommissionens förslag, har upplyst,
att av de till lån ur gasgeneratorlånefonden hittills anvisade medlen,
tillhopa 21 700 000 kronor, den 1 januari 1943 funnes disponibelt ett belopp
av i runt tal 11 430 000 kronor. För tillgodoseende av de av trafikkommissionen
uttalade önskemålen beräknar kollegium att det under innevarande år
kommer att stå till förfogande ett belopp av i runt tal 15 000 000 kronor, vilket
skulle möjliggöra en utlåning av 7 500 lån å 2 000 kronor. Enligt av trafikkommissionen
under hand inhämtade uppgifter syntes dock ett sa stort
antal lån knappast behöva ifrågakomma.

Livsmedelskommissionen, som tillstyrkt ifrågavarande förslag, har anfört
bland annat följande.

Enligt vad livsmedelskommissionen har sig bekant kommer trafikkommissionen
att förelägga så gott som samtliga innehavare av lastbilar att,
vid äventyr av trafiktillståndets indragning, före den 1 april 1943 installera
personbilsboggi (eller släpvagn) på bilarna. I vad angår sådana bilar, som
komma till användning för livsmedelstransporter, är det ur försörjningssynpunkt
mycket angeläget, att dessa förelägganden i största utsträckning
efterkommas så att något avbrott i intransporterna icke behöver befaras.

Boggianordningen har av bränslekommissionen betecknats såsom en avkristiden
föranledd nödfallsåtgärd, som är till fördel ur den synpunkten, att
den medger utnyttjande av personbilsringar å samtliga lastbilar, men som å
andra sidan är förenad med så stora olägenheter, att den icke torde komma
att bibehållas då normala tider åter inträda. Bland olägenheterna har kommissionen
påpekat de höga anskaffningskostnaderna samt ytterligare framhållit,
alt boggiförsedda bilar icke lämpa sig för trafik å dåliga vägar, enär
ojämnheter i vägbanan åstadkomma alltför stora påkänningar på den dragande
boggiaxeln, varjämte ett onormalt gummislitage uppstår. Vidare torde
vid färd å smala vägar uppkomma svårigheter med manövreringen, särskilt
vid vändning. Kommissionen bar funnit boggibilar som regel icke vara lämpliga
för bränsletransporter. Med hänsyn till angelägenheten av att förbrukningen
av lastbilsringar under nuvarande krisläge nedbringas har bränslekommissionen
emellertid, oaktat de påtalade olägenheterna med boggisystemet,
tillstyrkt trafikkommissionens förslag om beviljande av lån för ombyggnad
av lastbilar till detta system.

Beträffande frågan örn beviljande av lån för inköp av släpvagnar med personbilsringar
bar bränslekommissionen framhållit, att örn boggianordningar
kunde betecknas såsom en kristidsprodukt, detta däremot icke kunde sägas
örn släpvagnarna. Dessa erbjöde fördelar, vilka icke vore speciellt betingade
av rådande krisläge, och torde därför även efter kriget komma att
befinnas lämpliga ur ekonomisk synpunkt. Sedan Kungl. Majit anvisat medel
för ändamålet bade kommissionen företagit provning och demonstration
av släpvagnar vid bränsletransporter, varvid släpvagnarnas lämplighet för
detta ändamål bekräftats.

14

Statsutskottets utlåtande nr 48.

Statens priskontrollnämnd har anfört bland annat följande.

Trafikkommissionen har ansett sig kunna garantera oljetilldelning för
dessa lastbilar, som utrustas med personbilsringar, till och med den 1 oktober
1944 eller för en tidsperiod från färdigställandet av cirka IV2 år. Därest det ej
läte sig göra att väsentligt nedbringa kostnaden för inköp och montage av
dylik boggianordning, vilken nu beräknas till omkring 3 000 kronor, och
denna kostnad skall amorteras under angiven garantitid, skulle detta avsevärt
förändra kalkylen för gällande maximitaxa för lastbilar. Enligt uppgift
ha lasttrafikbilägarna för avsikt att på denna grund begära ett visst tillägg
per timme. En dylik förändring av lastbilstaxan skulle, om den bleve nödvändig,
få ganska vittgående konsekvenser och kan direkt påverka prissättningen
å ett flertal varor. För exempelvis den viktiga bränslevedförsörjningen
torde visserligen personbilsboggier svårligen kunna komma till användning
men väl släpvagnar, utrustade med personbilsringar, vilka ju beräknas draga
en kostnad av 3 500 kronor. Nämnden måste därför på det kraftigaste understicka
nödvändigheten av att i samband med lösningen av detta transportproblem
även söka ordna den ekonomiska sidan av saken.

Inom nämnden ha förhandlingar upptagits i avsikt att söka nedbringa
kostnaden för ifrågavarande boggianordning. Detsamma gäller örn kostnaden
för personbilsgummit, där man genom clearingförfarande vill söka
ernå en utjämning. Överläggningar angående åtgärder i sådant syfte ha
förts mellan nämnden, trafikkommissionen och industrikommissionen. En
avsevärd kostnadsökning kan dock icke undvikas, även om dessa förhandlingar
och överläggningar ge resultat i kostnadssänkande riktning. Huruvida
en taxeökning kan komma att visa sig ofrånkomlig på grund av denna kostnadsökning,
kan nämnden för närvarande icke med säkerhet bedöma.

Departementschefen förordar, att fordonsägarna skola erhålla möjlighet
att få lån på fördelaktiga villkor för omställning av lastbil för användning
med personbilsgummi eller för anskaffande av släpvagn med personbilsringar.
I den mån tekniska möjligheter föreligga för användning av s. k. påhängsvagnar,
borde lån stå till buds även för anskaffandet av sådana. Hinder
borde ej föreligga mot att, där synnerliga skäl förelåge, lån meddelades även
sådana fordonsägare som redan genomfört anordningar av här angivet slag.
För låneverksamheten torde gasgeneratorlånefonden anlitas.

Vidare anför departementschefen följande.

De villkor och bestämmelser som gälla för lån för inköp av gasgeneratorer
för motordrift torde i stort sett kunna tillämpas även för de här ifrågasatta
lånen för inköp av personbilsboggis och släpvagnar. Således synas
lånebeloppen icke böra utgå med högre belopp än 80 procent av kostnaden
för anskaffande och montering av erforderlig utrustning. Med hänsyn till
att kostnaderna för anskaffning av personbilsboggi eller släpvagn variera
inom ganska vida gränser synes det emellertid få ankomma på Kungl. Majit
att bestämma, huruvida någon viss summa skall fastställas som översta
gräns för lånebeloppet. Ehuru det av kommerskollegium berörda förslaget
om att förkorta återbetalningstiden otvivelaktigt ur statens synpunkter skulle
innebära vissa fördelar, torde dock de hittillsvarande reglerna för återbetalning
av lån ur fonden alltjämt böra gälla, enär den ekonomiska belastningen
å låntagarna eljest torde bliva alltför betungande och därigenom mot -

Statsutskottets utlåtande nr A8.

15

verka syftet med låneverksamheten. Den modifikationen synes dock böra
genomföras, att den amorteringsfria tiden inskränkes, förslagsvis till tre
månader. Jämväl i övrigt torde Kungl. Majit böra äga befogenhet att vidtaga
erforderliga ändringar i lånevillkoren.

I anslutning härtill vill jag icke underlåta att i likhet med priskontrollnämnden
påpeka, att här ifrågavarande ombyggnader kunna komma att få
ofördelaktiga verkningar i prishänseende. Jag vill därför understryka vikten
av att kostnaderna i förevarande hänseende såvitt möjligt hållas nere. Särskilda
åtgärder i detta syfte äro under övervägande. Redan nu synes man
kunna utgå från att kostnaderna komma att hålla sig avsevärt lägre än tidigare
angivits. Tager man dessutom hänsyn till värdet av de lastbilsringar,
fordonsägaren kan tillgodoräkna sig, reduceras ytterligare fordonsägarens
utlägg.

Även örn kostnaderna för ombyggnad av lastbilar eller anskaffning av
släpvagnar kunna väntas bliva minskade, utgöra dessa kostnader dock självfallet
för varje företagare en ekonomisk belastning, som drabbar mer eller
mindre hårt, beroende på den betydelse utförandet av transporter har för
företagaren. Enklast synes lättnad härutinnan kunna beredas fordonsägarna
genom att Kungl. Majit erhåller möjlighet att efterskänka någon del av beviljat
lån. Man torde i detta hänseende böra göra skillnad mellan företagare
som utnyttja sina fordon för körslor i icke yrkesmässig trafik, exempelvis
olika industrier, och företagare, vilkas huvudsakliga uppgift är att för
andras räkning utföra transporter i yrkesmässig trafik. I fråga örn den
förra kategorien torde man med fog kunna göra gällande, att något efterskänkande
av lån av här avsedd art i regel icke är erforderligt. Omställningskostnaderna
måste i dessa fall betraktas såsom en del av kostnaderna
för företagets drift i allmänhet. Hänsyn till omställningskostnaderna såsom
kostnadsförhöjande faktor bör således tagas endast i samband med eventuellt
förekommande prövning av företagets kostnadskalkyler i allmänhet. Därest
synnerliga skäl föreligga — transportkostnaderna utgöra en osedvanligt hög
andel av driftkostnaderna i gemen, ömmande omständigheter eller andra
därmed jämförliga förhållanden — bör eftergift med återbetalningen av lån
dock kunna ifrågakomma. Beträffande de fordonsägare som bedriva yrkesmässig
lastautomobiltrafik ligger saken annorlunda till. I sådana fall måste
kostnaden för ombyggnad till boggianordning eller anskaffande av släpvagn
helt bestridas av förtjänster av trafikutövningen, och svårigheter måste ofta
antagas uppstå för amortering av lånen inom avsedd tid. I dylika fall synes
det därför skäligt att ett efterskänkande av viss del av lånet kan medgivas.
Jag förordar således, alt efterskänkande till viss del av lån, som beviljats
för ombyggnad av lastbil till boggianordning eller anskaffande av släpvagn,
må, där så prövas skäligt, äga rum för ägare av fordon, som utnyttjas i
yrkesmässig trafik, samt för ägare av annan lastbil, därest synnerliga skäl
föreligga därtill. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga
föreskrifter för genomförande av bär förordade åtgärder.

Efterskänkandet synes lämpligen böra verkställas så att. i samband med
lånets utbetalande, fordonsägaren på vissa villkor friskrives från betalningsskyldighet
för viss del av lånet. Denna del torde böra ställas i relation till
lånebeloppets storlek och icke i något fall få överstiga 750 kronor. Såsom
ett oeftergivligt villkor för att efterskänkande skall äga rum synes böra
fordras, att den ombyggda bilen eller nyanskaffade släpvagnen hålles i trafik
intill dess lånet — med avdrag för belopp som skänkts efter — blivit

16

Statsutskottets utlåtande zir 48.

återbetalt eller, örn lånet återbetalas före utgången av fastställd amorteringstid,
intill dess denna tid förflutit. Därest bilen eller släpvagnen på grund av
omständighet, varöver fordonsägaren icke kan råda, icke längre kan hållas
i gång, bör dock det villkorligt efterskänkta beloppet ej återkrävas. I dylika
fall bör Kungl. Maj:t dessutom äga befogenhet att, därest ömmande omständigheter
föreligga, efterskänka vad som vid tiden för fordonets tagande
ur trafik kan återstå oguldet å lånet.

I händelse av bifall till här förordade riktlinjer för efterskänkande av lån
av ifrågavarande slag, kommer statsverket att åsamkas utgifter av icke obetydlig
storlek. Att med något större mått av säkerhet nu beräkna storleken
av statsverkets kostnader är givetvis icke möjligt. Från industrikommissionens
sida har framställts önskemål om att ytterligare omkring 6 000 lastautomobiler
böra omställas. Huru omställningen kommer att fördela sig på
bilar i icke yrkesmässig och yrkesmässig trafik kan icke med bestämdhet
angivas. Utgår man från att omkring 3 000 fordonsägare komma att få viss
del av lånen efterskänkta, skulle kostnaderna på grund av efterskänkta lån
kunna approximativt beräknas till i runt tal 2,25 miljoner kronor. Sedan det
visat sig till vilket belopp låneefterskänkanden kommit att ske, torde Kungl.
Majit framdeles få framlägga förslag om täckande av den härigenom uppkomna
förlusten för statsverket.

Såsom kommerskollegium påpekat är det sannolikt, att kollegium, åtminstone
under någon kortare tid, blir i behov av ökade arbetskrafter för att
kunna fullgöra de uppgifter som handhavandet av den nya låneverksamheten
kan komma att medföra för kollegium. Medel för bestridande av kostnaderna
härför torde få utgå från det under tionde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget Kommerskollegium: Särskilda kostnader för handläggning
av vissa låneärenden.

Till stöd för det i motionen II: 302 gjorda yrkandet om beviljande av statsbidrag
till ombyggnadskostnaderna har anförts i huvudsak följande.

Utan vidare motiveringar torde det stå klart, att lastbilstrafikens upprätthållande
är en mycket viktig faktor för näringslivet. Emellertid måste man
i detta sammanhang ställa frågan, huruvida kostnaderna för den avsedda
ombyggnaden rimligen böra läggas på den enskilde företagaren.

Kostnaden för ombyggnad av en lastbil till p-boggi torde röra sig omkring
3 000 kr. I propositionen har föredragande departementschefen uttalat,
att lån av statsmedel bör utgå med högst 80 procent av ombyggnadskostnaderna,
varjämte fordonsägaren under vissa villkor kan friskrivas från betalningsskyldigheten
för ett belopp av högst 750 kr.

Då den ombyggnadsskyldighet, varom här är fråga, endast rör sig örn en
viss del av det lastbilsbestånd, som finnes inom landet, komma de bilägare,
vilka erhållit förelägganden att omställa sina fordon, i en betydligt sämre
ställning än de, som i fortsättningen få behålla sina vagnar i oförändrat
skick. Då dessutom staten säkerligen inlöst en stor del av personbilsdäcken,
i vilka ett icke obetydligt kapital ligger bundet, skulle detta kapital genom
den föreslagna ombyggnadsskyldigheten kunna tagas i bruk, varjämte det
inlösta ringbeståndet lösgöres samtidigt som dessa ringar komma i nyttigt
bruk och förlängning av trafikmöjligheterna åstadkommes.

De villkor, som gälla för lån ur fonden för inköp av gengasgeneratorer,
skulle enligt propositionen i stort sett följas även i fråga om de nu föreslagna
lånen för ombyggnad till p-boggi. För låns erhållande skulle sålunda bl. a.

Statsutskottets utlåtande nr 48.

17

även ställas borgen. Det är givet, att lån, även utanför statens låneverksamhet,
alltid kunna erhållas mot god borgen. Svårigheter att anskaffa
borgen för här ifrågavarande lån torde med hänsyn till ovissheten örn de
ombyggda lastbilarnas användbarhet och räntabilitet med all sannolikhet
komma att uppstå. Härvidlag torde nian även böra räkna med de förhållanden,
som sammanhänga med ett återgående till 2-axlade vagnar, i vilket
fall det i ombyggnaden nedlagda kapitalet i stort sett skulle vara förbrukat
utan nytta.

Som ovan redan sagts, är det av mycket stor vikt, att trafiken upprätthålles
på bästa möjliga sätt. Detta kan emellertid icke anses bli fallet, då en
viss del av de lastbilägare, som erhållit förelägganden att omställa sina
vagnar, för närvarande på sina lastbilar ha ringar, vilka genom vederbörandes
försiktighet och omdöme äro brukbara under lång tid framåt, utan
vidare nu åläggas ikläda sig en utgift på cirka 3 000 kr. och samtidigt bli
handikappade i sin näringsutövning. Under sådana förhållanden måste den
nu aktuella ombyggnadsskyldigheten läggas så, att det allmänna träder stödjande
emellan, i all synnerhet som omställningen av fordonen skall tjäna
ett gemensamt samhällsintresse.

Visserligen kan enligt propositionen ett efterskänkande av 750 kr. av
lånesumman och under vissa betingelser även andra eftergifter äga rum,
men ovissheten i fråga om lånebeloppets storlek och möjligheterna till skäliga
avskrivningar av skulden kommer sannolikt att få den följden, att ett
stort antal av de vagnar, som avses skola ombyggas, med hänsyn till de med
ombyggnadskostnaderna och borgenskälen förknippade villkoren komma
att tagas ur trafik.

Det är säkerligen av behovet påkallat, att fullt klara bestämmelser utfärdas
av statsmakterna i denna fråga, så att de bilägare som verkställa
ombyggnader med åtföljande kostnader och inkomstminskning säkert veta,
vilka utgifter de ikläda sig och vilken hjälp de kunna erhålla av statsmakterna.
Ett bidrag från statens sida av 60 % av ombyggnadskostnaderna och
skattefrihet för den ombyggda lastbilen under den tid, som den användes
i sådant skick, måste säkerligen anses vara en mera rättvis åtgärd i det läge,
vari de lastbilägare kommit, som erhållit förelägganden att omställa sina
fordon. Dessutom torde ombyggnadsskyldighet endast böra ifrågakomma
för sådana lastbilar, vilka trafikera gator, permanentbelagda eller eljest goda
vägar. För trafik å skogsvägar och smala landsvägar torde lastbilar, omställda
med personbilsgummi, icke kunna användas, utan då blir trafiken å
dessa vägar helt lamslagen.

I likhet med departementschefen finner utskottet det aktuella försörjningsläget
beträffande lastbilsgummi påfordra, att särskilda åtgärder från
.statens sida vidtagas för att genom beredande av ekonomiskt stöd åt lastbilägarna
åstadkomma ett ökat användande av personbilsringar i godsbiltrafiken.
Departementschefen har i sådant syfte förordat, att möjlighet
herodes fordonsägarna att på fördelaktiga villkor erhålla lån för omställning
av lastbil för användning av personbilsgummi genom att förse bilen
med boggianordning eller för anskaffande av släpvagn med personbilsringar.
Lån böra även stå till buds för anskaffande av s. k. påhängsvagnar,
varjämte hinder enligt departementschefens mening icke bör föreligga mot

Utskottet.

Hilmin/ titt riksdagens protokoll 1943. (1 sami. Nr 40—48.

18

Statsutskottets utlåtande nr 48.

att i vissa fall meddela lån även åt sådana fordonsägare, som redan genomfört
anordningar av sålunda angivet slag. Behovet av medel för lån till
inköp av personbilsboggis eller släpvagnar föreslås tillgodosett av de å
lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift tillgängliga och inflytande
beloppen. Utskottet bar icke något att erinra mot att lån av ifrågavarande
slag utlämnas och att nämnda fond anlitas för ändamålet.

Vad beträffar lånevillkoren har departementschefen framhållit, att de
villkor och bestämmelser, som gällde för lån för inköp av gasgeneratorer
för motordrift i stort sett även syntes kunna tillämpas för de nu ifrågasatta
lånen. Det borde emellertid ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma,
huruvida någon viss summa skulle fastställas som översta gräns för lånebeloppet.
Beträffande återbetalningstiden har departementschefen förordat,
att de hittillsvarande reglerna för återbetalning av lån från fonden alltjämt
skulle gälla, dock med den modifikationen att den amorieringsfria tiden
skulle inskränkas till förslagsvis tre månader. Kungl. Majit skulle emellertid
i allmänhet få äga befogenhet att vidtaga erforderliga ändringar i lånevillkoren.
Till vad departementschefen i förevarande avseende förordat
kan utskottet giva sin anslutning.

Departementschefen har vidare framhållit, att kostnaderna för ifrågavarande
ombyggnad av lastbilar och anskaffning av släpvagnar självfallet
bomme att för varje företagare utgöra en ekonomisk belastning, som drabbade
mer eller mindre hårt, beroende på den betydelse utförandet av transporter
hade för företagaren. En lättnad härutinnan syntes emellertid kunna
beredas fordonsägarna genom att Kungl. Majit erhölle möjlighet att efterskänka
någon del av beviljat lån, vilken eftergift skulle, där så prövades
skäligt, komma i fråga beträffande de fordonsägare, söm bedreve yrkesmässig
lastautomobiltrafik, ävensom för ägare av annan lastbil, därest synnerliga
skäl därtill förelåge. I sådant avseende har departementschefen
förordat, att efterskänkandet skulle verkställas så att, i samband med lånets
utbetalande, fordonsägaren på vissa villkor skulle friskrivas från betalningsskyldighet
för viss del av lånet, vilken del skulle ställas i relation till
lånebeloppets storlek och icke i något fall få överstiga 750 kronor. Såsom
ett oeftergivligt villkor för efterskänkandet borde fordras, att den ombyggda
bilen eller nyanskaffade släpvagnen hölles i trafik intill dess lånet
— med avdrag för efterskänkt belopp — blivit återbetalt eller, örn lånet
återbetalts före amorteringstidens utgång, intill dess denna tid förflutit.
Om bilen eller släpvagnen på grund av omständigheter, var över fordonsägaren
icke kunde råda, icke längre kunde hållas i gång, borde dock enligt
departementschefens mening det villkorligt efterskänkta beloppet ej
återkrävas. I dylika fall borde Kungl. Majit dessutom äga befogenhet att,
därest ömmande omständigheter förelåge, efterskänka vad som vid tiden
för fordonets tagande ur trafik kunde återstå oguldet av lånet. Utskottet
delar departementschefens uppfattning, att möjlighet bör föreligga att efter -

Statsutskottets utlåtande nr 48.

19

skänka någon del av beviljat lån. Emot de av departementschefen angivna
reglerna härför har utskottet icke funnit annat att invända än att
Kungl. Maj:ts befogenhet att efterskänka ogulden del av lånet enligt utskottets
mening torde böra vidgas till att omfatta även fall, då bilen eller
släpvagnen hålles i trafik men sådana ömmande omständigheter föreligga,
att ett efterskänkande ur olika synpunkter kan befinnas skäligt.

Av den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit, föijer, att utskottet i likhet
med departementschefen är av den uppfattningen, att statens medverkan
bör ske i form av lån och icke i form av ett direkt bidrag såsom i motionen
II: 302 påyrkats. Utskottet får vidare i anledning av vad i motionen anförts
framhålla, att enligt vad utskottet under hand inhämtat från folkhushållningsdepartementet
inköp och montage av ifrågavarande boggianordning
torde komma att hålla sig icke oväsentligt under det ursprungligen
beräknade beloppet av 3 000 kronor. Med hänsyn härtill och på grund av
den vidgade befogenhet till efterskänkande av oguldet lån, som utskottet
förordat, anser utskottet sig icke böra tillstyrka bifall till det i förevarande
motion — såvitt nu är ifråga — framställda yrkandet.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har icke givit utskottet
anledning till erinran eller uttalande.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majlis förslag
samt med avslag å motionen II: 302, såvitt nu är ifråga,
medgiva

a) att ur lånefonden för inköp av gasgeneratorer för
motordrift må i enlighet med vad departementschefen i
statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den
5 februari 1943 anfört utlämnas lån för ombyggnad av lastautomobiler
för bruk med personbilsringar samt för anskaffande
av släpvagnar med sådana ringar;

b) att efterskänkande av sådana lån må äga rum i enlighet
med av utskottet i det föregående angivna riktlinjer.

Stockholm den 19 mars 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 46.

20

Statsutskottets utlåtande nr 48.

Reservationer:

1) av herrar Gränebo, Åqvist, Hansson i Rubbestad, Staxäng och Barnekow,
vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Utskottet finner i likhet med departementschefen det aktuella försörjningsläget
beträffande lastbilsgummi påfordra, att särskilda åtgärder från
statens sida vidlagas för att bereda ekonomiskt stöd åt lastbilsägare, som
nödgas använda personbilsringar i godsbiltrafiken. Departementschefen
har i sådant syfte förordat, att möjlighet herodes fordonsägarna att på
% issa villkor erhålla lån för omställning av lastbil för användning av personbilsgummi
genom att förse bilen med boggianordning eller för anskaffande
av släpvagn med personbilsringar. Lån böra även stå till buds för
anskaffande av s. k. påhängsvagnar, varjämte hinder enligt departementschefens
mening icke bör föreligga mot att i vissa fall meddela lån även åt sådana
fordonsägare, som redan genomfört anordningar av sålunda angivet
slag. Behovet av medel för lån till inköp av personbilsboggis eller släpvagnar
föreslås tillgodosett av de å lånefonden för inköp av gasgeneratorer
för motordrift tillgängliga och inflytande beloppen. Utskottet har icke
något att erinra mot att lån av ifrågavarande slag utlämnas och att nämnda
fond anlitas för ändamålet.

Vad beträffar —• — -— sin anslutning.

Departementschefen har----oguldet av lånet. Utskottet delar de partementschefens

uppfattning, att möjlighet bör föreligga att efterskänka
viss del av beviljat lån.

i motionen II: o02 Ilar yrkats, att statens medverkan bör ske i form av
direkt bidrag med 60 procent av ombyggnadskostnaden. Utskottet finner
de utgifter, vilka asamkas lastbilsägarna genom denna omställning av
bilarna, ganska betungande och anser för sin del det av departementschefen
angivna högsta beloppet för avskrivning väl lågt. En ökning av
detta avskrivningsbelopp till högst 60 procent av omställningskostnaden
synes utskottet befogad, särskilt med hänsyn till vad statens priskontrollnämnd
anfört. Utskottet biträder fördenskull på så sätt motionen i före''
arande hänseende. Vad i övrigt, såvitt nu är ifråga, anföres i motionen,
bär utskottet icke kunnat giva sin anslutning.

Vad departementschefen — — — eller uttalande.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionen II: 302, såvitt nu är ifråga, medgiva

a) att ur —--sådana ringar;

b) att efterskänkande —--angivna riktlinjer.»;

2) av herr Svensson i Grönvik.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 194}

316781