Statsutskottets utlåtande ur 46.
1
Nr 46.
Ankom lill riksdagens kansli den 19 mars 1943 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats -
bidrag till folkköksverksamhet.
(2 :a avd.)
I propositionen nr 10 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 8 januari 1943,
föreslagit riksdagen att godkänna av chefen för folkhushållningsdepartementet
angivna riktlinjer för beviljande av statsbidrag åt kommuner för vissa
kostnader för utspisning vid folkkök.
Förhållandena på livsmedelsförsörjningens område och prisstegringarna
å livsmedel och bränsle lia föranlett överväganden om icke särskilda åtgärder
äro eller kunna bliva påkallade för att, särskilt för de mindre bemedlade,
underlätta möjligheterna att erhålla lagad mat. Inom livsmedelskommissionen
ha med denna utgångspunkt gjorts undersökningar om behovet av inrättande
av s. k. folkkök. Därvid har framkommit, att något aktuellt behov
av folkkök icke ansetts föreligga, men att, om förhållandena förändra sig
till det sämre, en folkköksorganisation snart nog kan visa sig nödvändig.
Särskilt har påpekats att ej blott skärpta regleringsåtgärder och ökad prisstegring
å de viktigare livsförnödenheterna utan även inträdandet av en
mera omfattande arbetslöshet eller begränsning av de enskilda hushållens
möjligheter att erhålla bränsle, gas eller elektricitet för matlagningsändamål
kunna aktualisera behovet av folkkök. Även örn förhållandena för närvarande
icke vore så allvarliga, att folkkök omedelbart borde komma till stånd,
har det, med hänsyn till att vårt försörjningsläge inom skilda områden hastigt
nog kunde undergå en försämring, synts vara välbetänkt att redan nu
vidtaga erforderliga planläggningsåtgärder för genomförande av en folkköksorganisation.
Departementschefen anför för egen del i huvudsak följande.
Vad själva planläggningen angår synas de av livsmedelskommissionen
uppdragna linjerna böra tillämpas. Sålunda bör utredas vilka befolkningsgrupper
samt antalet konsumenter som kunna väntas komma att anlita folkköken.
Vidare bör planläggningen omfatta undersökningar av frågor örn
lokaler och utrustning samt sättet för folkkökens drift. Särskilt beaktande
torde därjämte böra ägnas åt spörsmålet om en samordning av för folkköken
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 46—48. 1
2
Statsutskottets utlåtande nr i6.
erforderliga anordningar med de åtgöranden som ur civil försvarsberedskapssynpunkt
kunna vara påkallade.
Livsmedelskommissionen och de hörda myndigheterna utgå från att folkköken
höra drivas såsom kommunala inrättningar, och livsmedelskommissionen
ifrågasätter därjämte för vinnande av detta syfte, huruvida icke särskild
lagstiftning angående skyldighet för kommun att anordna folkkök hör
komma till stånd. Kommissionen vill dock icke förorda sådan lagstiftning,
enär kommunerna torde vara villiga att, därest statsbidrag erhålles för vissa
kostnader, på frivillighetens väg medverka till inrättande av folkkök. Även
jag finner det lämpligt, att folkköksverksamheten anförtros kommunala
organ, särskilt med tanke på att inom vissa kommuner åtskilliga anstalter
redan träffats för planläggning av en sådan verksamhet. Någon särskild
lagstiftning om skyldighet för kommun att anordna folkkök anser jag icke
vara påkallad. Kungl. Majit torde nämligen äga befogenhet att med stöd av
2 § lagen den 15 juni 1939 (nr 254) om skyldighet för kommun att fullgöra
vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter föreskriva, att kommun skall
inrätta folkkök.
Livsmedelskommissionen har framhållit, att folkköken knappast kunna
väntas fylla sin uppgift, örn icke de mindre bemedlade befolkningsgrupperna
erhålla möjlighet att anlita desamma till nedsatta priser och att kommunerna
i allmänhet torde sakna möjlighet eller vilja att ensamma svara för
kostnaderna för sådan prisnedsättning. Därför ifrågasättas särskilda statsbidrag
för dessa kostnader.
I den händelse tidsläget skulle kräva inrättandet av folkkök synes man
böra utgå från att de mindre bemedlade skola kunna från dessa erhålla
lagad mat till priser, som understiga självkostnaderna. Huruvida en dylik
prisnedsättning bör stå till buds under alla förhållanden torde dock kunna
ifrågasättas; är anledningen till att folkkök inrättas att söka exempelvis i
brist på bränsle för matlagningsändamål, lärer någon prisnedsättning i och
för sig knappast vara motiverad. I regel synes man dock böra räkna med att
prisnedsättning skall kunna medgivas. Vederbörande kommuner synas emellertid
knappast kunna med stöd av nyssnämnda lag om skyldighet för kommun
att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter åläggas att
svara för de kostnader, som kunna komma att uppstå till följd av sådana
prisnedsättningar. På grund härav kommer det att vara beroende av vederbörande
kommuner, huruvida från folkkök skall verkställas utspisning till
nedsatta priser. Det måste vid sådant förhållande anses tillrådligt att genom
beviljande av statsbidrag stimulera kommunerna att frivilligt åtaga sig viss
del av kostnaderna för sådan prisnedsättning som här avses. Då dessutom
ett fastslående av statens avsikt att bevilja statsbidrag redan i det förberedande
skede, vari frågan örn inrättande av folkkök nu befinner sig, kan påverka
kommunernas beredvillighet att medverka till den fortsatta planläggningen
av folkkökens organisation, är jag nu beredd att tillstyrka att statsbidrag
må kunna utgå för ändamålet.
Att fastställa några mera detaljerade regler för åtnjutande av statsbidrag
torde för närvarande icke vara möjligt. För att kommun skall erhålla statsbidrag
till kostnader för folkkök synas emellertid följande huvudgrunder
böra uppställas. Bidrag skall kunna utgå, sedan Kungl. Majit eller av Kungl.
Majit utsedd myndighet funnit behov av folkkök föreligga inom vederbörande
kommun samt därjämte skäl föreligga för prisnedsättning. Till skillnad
mot eljest gällande regler, att krisåtgärderna inom en kommun skola
Statsutskottets utlåtande nr 46.
3
handhavas av kristidsnämnden, synes med hänsyn till de särskilda insikter
som fordras för att leda en folkköksverksamliet kommunen böra äga bestämma,
att ledningen av verksamheten skall utövas av en särskild styrelse,
vilken i sig innesluter representanter för såväl kristidsnämnd som, därest
arbetslöshet medverkat till folkkökets tillkomst, arbetslöshetskommitté. På
sätt socialstyrelsen och utrymningskommissionen förordat böra även företrädare
för kommunens fattigvårdsstyrelse och lokala utrymningsmyndigheter
vara ledamöter av folkköksstyrelsen, så att de speciella synpunkter
som dessa representanter företräda kunna vinna erforderligt beaktande vid
folkkökens organisation, utrustning och drift. På folkköksstyrelsen bör ankomma
att efter grunder som bestämts av Kungl. Majit eller efter Kungl.
Majits bemyndigande av annan myndighet besluta örn vilka befolkningsgrupper,
som skola tillhandahållas mat till nedsatta priser. Tillträde till
folkköken bör mot full ersättning stå även andra kommunens medlemmar
till buds. Å styrelsen skall vidare ankomma att i enlighet med föreskrivna
grunder bestämma storleken av den prisnedsättning som därtill berättigade
skola åtnjuta.
Statsbidrag bör i enlighet med vad jag förut framhållit utgå för viss del
av de kostnader som uppslå för kommunerna för prisnedsättningen åt vissa
befolkningskategorier. Om det befinnes lämpligt att genomföra prisnedsättning,
synes det vara rättvist, att samtliga kommuner, oavsett skatteunderlag,
erhålla statsbidrag efter enhetliga grunder. På sätt livsmedelskommissionen
i första hand föreslagit synes statsbidraget böra fastställas till 50 procent
av det belopp, varmed prisnedsättning beviljas, dock icke å kostnad
för prisnedsättning, som överstiger hälften av självkostnaden för utspisningen.
Med självkostnad förstås därvid utgifter för ingredienserna i maten,
personalkostnader, eventuella hyror och dylika rörliga kostnader, men icke
kostnader för amortering av utrustning och andra inventarier. Genom att
fixera en bestämd gräns för statsbidragets storlek synas kommunerna erhålla
en fastare utgångspunkt för bedömandet av de kostnader för folkköken,
vilka kommunerna själva äro skyldiga att bestrida, än om statsbidraget
skulle utgå i förhållande till skatteunderlaget. Där synnerliga skäl föreligga,
exempelvis särskilt högt skattetryck eller ovanligt höga kostnader för
folkkökens anordnande och utrustning, böra statsbidrag efter Kungl. Majits
beprövande i varje särskilt fall kunna tillerkännas kommun för kostnaderna
för prisnedsättning till högre procenttal än förut angivits, dock högst 75 procent
av det belopp, varmed prisnedsättning beviljas, ävensom för andra
kostnader än för prisnedsättning. Även i dessa fall torde statsbidrag för
prisnedsättning böra begränsas till högst hälften av självkostnaden för utspisningen.
Då några kostnader för statsverket för här skisserade statsbidrag icke
komma att uppstå, förrän inrättande av folkkök blir aktuellt, erfordras för
närvarande icke något särskilt anslag å riksstaten för ändamålet. För den
händelse medel skulle bliva behövliga, torde Kungl. Majit få tillgodose dylikt
behov genom anlitande av lämpligt förskottsstatsanslag.
Utskottet, som icke funnit något att erinra mot de av departementschefen Utskottet.
för ifrågavarande verksamhet angivna riktlinjerna, hemställer,
att riksdagen må godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för den 8 ja
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 46.
nuari 1943 angivna riktlinjer för beviljande av statsbidrag
åt kommuner för vissa kostnader för utspisning vid folkkök.
Stockholm den 19 mars 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Torsten Ström, Bernhard Nilsson, Gustaf
Karlsson, Åqvist, Boman, Ekströmer och Persson i Skabersjö; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Persson i Falla, Isacsson, Hansson i
Rubbestad, Wallentheim, Staxäng, Viklund, Åkerström och Barnekow.