Statsutskottets utlåtande nr 34.
1
Nr 34.
.\nkom
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 19V2j43
till lån till Svenska skifferotjeaktiebolaget m. m. jämte
en i ämnet väckt motion.
(Ira avd.)
I propositionen nr 2 har Kungl. Maj:t å kapitalbudgeten under fonden för
låneunderstöd (bilaga 18, punkt 2 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 4 januari 1943) föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, till Lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av 26,400,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 25, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 29 januari
1943, föreslagit riksdagen att
dels medgiva, att flottans skifferoljeverk å Kinnekulle må i huvudsaklig
överensstämmelse med de av föredragande statsrådet i sistnämnda statsrådsprotokoll
uppdragna riktlinjerna överföras till Svenska skifferoljeaktiebolaget
samt att Kungl. Majit må vidtaga i samband därmed erforderliga åtgärder,
dels ock till Lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1942/43 under kapitalbudgeten: fonden för låneunderstöd
anvisa ett reservationsanslag av 25,600,000 kronor.
Vidare har uti en inom andra kammaren av herr A. Törnkvist väckt motion
(11:296) hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Majlis proposition
nr 25 måtte uttala sig för att, i avvaktan på ytterligare erfarenheter på skifferoljeproduktionens
område, Kinnekulleverket förblir under sin hittillsvarande
ledning, samt att Kungl. Maj:ts proposition i övrigt måtte bifallas.
I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
Samordnande av flottans skifferoljeverk och den av Svenska skifferoljeaktiebolaget
bedrivna verksamheten.
Staten förvärvade år 1932 en på enskilt initiativ utförd försöksanläggning
för oljeskifferdestillation å Kinnekulle. Efter utbrottet av det nu pågående
kriget har denna anläggning utbyggts, så att där för närvarande utvinnas ungefär
7,000 lon olja örn året. För utbyggandet lia hittills anvisats tillhopa
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 34.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 34.
11,136,000 kronor. Detta skifferoljeverk, som tillkommit i första hand för
att säkerställa marinens behov av flytande bränsle, omhänderhaves av marinförvaltningen
och ingår i försvarsväsendets fastighetsfond under rubrik
marinförvaltningens delfond. I anslutning lill verket hava för medel, som
av 1941 års riksdag anvisats såsom kapitalinvestering i fonden för förlag
lill statsverket, uppförts vissa tjänstemanna- och arbetarbostäder, vilka tills
vidare förvaltas av egnahemsstyrelsen.
Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades i januari 1941 med ett aktiekapital
av 15,000,000 kronor, varav Kungl. Maj:t och kronan tecknade 14,999,400
kronor. Ar 1942 ökades aktiekapitalet med 11,000,000 kronor till 26,000,000
kronor. Ökningen finansierades genom ett statsanslag å motsvarande belopp.
Bolagets verksamhet är förlagd till Kvarntorp i Ekeby socken av Örebro län.
Verket är för närvarande utbyggt för en årsproduktion av 29,000 ton olja,
vartill kommer den oljemängd, som redan nu erhålles vid den försöksanläggning
för utvinning av olja enligt den s. k. Ljungströmsmetoden, till vilken
medel anvisats av 1941 års riksdag (skrivelsen nr 513).
När föredragande statsrådet år 1940 i egenskap av chef för handelsdepartementet
hemställde, att Kungl. Majit måtte föreslå samma års urtima riksdag
att anvisa medel till bildande av Svenska skifferoljeaktiebolaget, framhöll
statsrådet bl. a., att tanken att åt detta bolag anförtro även handhavandet av
Kinnekulleverket borde närmare övervägas. Sedan Kungl. Majit i proposition
nr 63 av riksdagen äskat anslag för angivna ändamål, uttalade riksdagen i sin
med anledning härav avlåtna skrivelse nr 81 — jämte det riksdagen meddelade
att propositionen vunnit dess bifall — att det syntes både naturligt och
önskvärt att staten i en eller annan form samordnade de krafter, som arbetade
på ett nyttiggörande av landets skifferoljetillgångar, samt att vid anordnande
av en gemensam ledning för de båda företagen garantier i möjligaste
mån självfallet borde skapas för att flottans behov av flytande bränsle bleve
vederbörligen beaktat, samtidigt som ledningen tillförsäkrades största möjliga
sakkunskap. I samband med att 1941 års riksdag i skrivelsen nr 305 anmälde
sitt beslut om anvisande av medel till teckning av ytterligare aktier
i bolaget underströk riksdagen, att nu ifrågavarande spörsmål borde bringas
till sin lösning så fort lämpligen kunde ske.
I sin den 10 september 1942 dagtecknade promemoria med utredning och
förslag rörande bolagsdrift vid vissa försvarsväsendet tillhöriga industrianläggningar
har 1942 års militära b olag sutredning föreslagit, att flottans skifferoljeverk
å Kinnekulle måtte sammanslås med Svenska skifferoljeaktiebolaget
samt att bolaget skulle erlägga betalning härför genom att till staten
överlämna nyemitterade aktier i bolaget till belopp, svarande mot Kinnekulleverkets
på visst sätt beräknade värde.
Vad bolagsutredningen härom anfört samt i fråga om överflyttning av personal
från statstjänst till statligt bolag ävensom rörande ordnandet av pensionsfrågan
för denna personal hänvisas till sid. 3—5 av förenämnda propositionen
nr 25*till årets riksdag.
Samtliga i ärendet hörda myndigheter hava tillstyrkt Kinnekulleverkets
Statsutskottets utlåtande nr 34.
3
överförande till skifferoljebolaget, marinförvaltningen dock med det förbehåll,
som innefattas i följande uttalande.
I tidigare avgivna yttranden har marinförvaltningen framhållit, att med
avgörandet av frågan om en sammanslagning borde anstå, till dess verken
utbyggts och driften hunnit stabiliseras. Denna uppfattning har varit grundad
på vetskapen om att man å ömse håll dessförinnan vore fullt upptagen
med arbete, som helt krävde ledningens tid och uppmärksamhet, och har
icke jävats av gjorda erfarenheter. Marinförvaltningen har emellertid i princip
intet att erinra mot en sammanslagning, när tidpunkten härför är lämplig,
dock under den bestämda förutsättningen att marinförvaltningen genom
representation i det gemensamma bolagets styrelse beredes erforderligt
inflytande vid bolagets administration samt att den speciella sakkunskap
som ämbetsverket förfogar över allt framgent kommer att utnyttjas för utvecklingen
av den inhemska oljeindustri som bolaget kommer att hava hand
om.
Föredragande statsrådet har beträffande propositionen i nu förevarande
del anfört följande.
Den nu lämnade redogörelsen synes mig icke kunna föranleda till annan
slutsats än att det av riksdagen ifrågasatta samordnandet av flottans skifferoljeverk
å Kinnekulle med den av Svenska skifferoljeaktiebolaget bedrivna
verksamheten icke längre bör uppskjutas. Den av marinförvaltningen uttalade
uppfattningen att med avgörandet av denna fråga borde anstå till dess
anläggningarna utbyggts och driften hunnits stabiliseras kan jag följaktligen
icke dela. Enligt min mening skulle en nu genomförd samordning vara ägnad
att öka förutsättningarna för ett tillfredsställande resultat av den utvidgning
av de båda företagen, som med det snaraste synes böra komma
till stånd, ävensom av de ytterligare åtgärder för dessas utbyggande, varom
i framtiden kan bliva fråga. Det torde utan tvekan vara lämpligast, att samordnandet
genomföres på det sätt att Kinnekulleverket överföres till bolaget
och att bolaget sålunda för framtiden får svara för driften såväl därstädes
som vid Kvarntorp. Överförandet synes böra ske i den formen att bolagets
aktiekapital ökas med visst belopp och att däremot svarande aktier utgivas
till staten. Mot de av bolagsutredningen i sådant hänseende uppdragna riktlinjerna
har jag icke funnit anledning till erinran. Bolagets aktiekapital synes
alltså böra ökas med det nettobelopp, vartill Kinnekulleverkets tillgångar
vid tiden för överförandet äro upptagna i statsräkenskaperna, varefter de i
samband härmed till staten utgivna aktierna uppföras bland statens aktietillgångar.
Detta förfaringssätt skulle innebära, att sistnämnda tillgångar
uppskrevos med 2 å 3 miljoner kronor, samtidigt som försvarsväsendets fastighetsfond
nedskreves med samma belopp. Häremot kan visserligen invändas,
att aktierna i skifferoljebolaget knappast kunna väntas lämna någon avkastning,
varför de enligt vedertagna principer icke böra i statsbokföringen
upptagas såsom en tillgång. För närvarande torde man likväl kunna bortse
härifrån. Det synes naturligt att frågan om avskrivning upptages till prövning
vid den översyn och värdering av vissa statens aktieinnehav och andra
investeringar som torde bliva aktuell, när förhållandena medgiva en avveckling
av krishushållningen.
Det av marinförvaltningen framförda önskemålet örn åtgärder för tillgodoseende
av de militära myndigheternas anspråk på medbestämmanderätt i
fråga örn bolagets förvaltning bör övervägas i samband med sammanslagningens
slutliga genomförande.
De av bolagsutredningen uppdragna riktlinjerna för tillvägagångssättet vid
4
Statsutskottets utlåtande nr 34.
överförandet av personal från statstjänst till statligt bolag synas mig i princip
kunna tillämpas vid den sammanslagning, varom nu är fråga. Uppenbarligen
bör därvid, på sätt utredningen jämväl framhållit, tillses, att arbetare,
som överflyttas, icke därigenom kommer i ett försämrat läge beträffande
rätten till pension. Hur denna rätt lämpligast bör tryggas kan emellertid, såsom
av utredningens promemoria framgår, vara föremål för delade meningar,
och jag är icke beredd att nu taga slutgiltig ställning till denna
fråga.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma tidpunkten för Kinnekulleverkets
överförande till Svenska skifferoljeaktiebolaget. Jag utgår
emellertid från, att de för överförandet erforderliga åtgärderna skola kunna
vidtagas före utgången av innevarande budgetår.
Till det av bolagsutredningen väckta förslaget om Svenska skifferoljeaktiebolagets
överflyttande från handels- till försvarsdepartementets förvaltningsområde
kan jag icke ansluta mig. Jag finner de av statskontoret och statens
industrikommission ävensom av bolagets styrelse mot förslaget anförda skälen
övertygande.
Jag finner icke anledning att nu till behandling upptaga frågan om bestridande
av de årliga beredskapskostnader, som kunna uppkomma vid fredsdrift
för skifferoljeverkens underhåll och för täckning av merkostnaderna
vid skifferoljetillverkningen i förhållande till försäljningspriset å importerad
olja.
Utbyggande av anläggningarna å Kinnekulle och vid Kvarntorp.
Vid Kinnekulleverket framställes för närvarande olja i två ungshus, inrättade
enligt det s. k. Berghska systemet och rymmande vartdera 16 ugnslock,
där skiffern destilleras och därvid uppkommande koks förbrännes.
Rökgaserna från koksförbränningen ledas genom avgaspannor ut i fria luften.
Destillationsprodukterna kondenseras i luftkylare och vattenkylare, varvid
olja och kondensvatten avskiljas samt den kvarvarande gasen, som är värmekraftig
och vätesvavelrik, avledes till ett svavelverk, där med utnyttjande av
värmen från avgaspannorna ur vätesvavlan framställes högvärdig! svavel. Ur
den från vätesvavlan befriade gasen utvinnes gasbensin vid en anläggning,
som tagits i bruk i början av december 1942. Ångan från avgaspannorna utnyttjas
även för framställning av all för verket behövlig elektrisk energi. Verket
är således självförsörjande beträffande såväl ånga som elektrisk kraft.
Skiffern erhålles från dagbrott i anläggningarnas omedelbara närhet.
Vid Kvarntorp framställes olja dels enligt den s. k. Ljungströmska metoden
— vilken innebär utvinnande av oljegas direkt ur jorden genom elektrisk
uppvärmning av skiffermassan — och dels i två Bergh-ugnar, utförda såsom
kopior av de vid Kinnekulleverket befintliga, en s. k. IM-ugn och en s. k.
Rockesholmsugn. Vidare finnas därstädes bl. a. två svavelverk, en anläggning
för utvinnande av gasbensin, en toppningsanläggning för de utvunna råoljeprodukternas
första grovraffinering, en ånggenereringsanläggning, avsedd
att tillgodose verkets behov av ånga, vilket behov huvudsakligen förefinnes i
svavelverken men också i Rockesholms-, gasbensin- och toppningsanläggningarna,
samt slutligen en kraftcentral, varest med utnyttjande av den för andra
Statsutskottets utlåtande nr 34.
5
ändamål erforderliga ångan produceras viss del av den för verket behövliga
elektriska energien. Icke heller vid Kvarntorp förekommer underjordisk
brytning av skiffer.
Statens bränslekommission har i skrivelse den 28 april 1942 hemställt
dels om omedelbar utbyggnad av landets skifferoljeindustri till en årlig totalproduktion
av 81,000 lon olja dels ock örn utredning angående ytterligare utbyggnad
av densamma till en årskapacitet av 150,000 ton.
Sedan Kungl. Majit genom beslut den 16 juni 1942 anbefallt marinförvaltningen
och Svenska skifferotjeaktiebolaget att i samråd inkomma med förslag
till och kostnadsberäkningar för en utbyggnad av flottans skifferoljeverk
å Kinnekulle och bolagets anläggning i Kvarntorp till en sammanlagd
årlig tillverkningskapacitet av 81,000 ton, hava ämbetsverket och bolaget
med skrivelse den 3 oktober 1942 inkommit med den begärda utredningen i
ämnet. Ämbetsverket och bolaget, som därvid utgått från att de redan befintliga
skifferverkan å Kinnekulle och i Kvarntorp skola kunna producera sammanlagt
39,000 ton råolja per år, varav vid förstnämnda anläggning 10,000
ton och vid sistnämnda anläggning 29,000 ton, hava föreslagit en ytterligare
utbyggnad av dessa anläggningar, så att deras årliga kapacitet skulle ökas
med sammanlagt 42,000 ton, varav skulle komma 10,000 ton å oljeverket å
Kinnekulle och 32,000 ton å oljeverket i Kvarntorp. Kostnaderna för de sålunda
föreslagna nya anläggningarna hava beräknats till 28,800,000 kronor.
Då såväl i Kinne-Kleva som i Kvarntorp vissa anläggningsdelar visat sig
hava en större kapacitet än som erfordras för den nuvarande driften hava
marinförvaltningen och bolaget enats om att Kinnekulleverket borde utbyggas
med en ugnsenhet enligt där förutvarande system och Kvarntorpverket
med två anläggningar enligt där förutvarande system. Genom denna
utbyggnad beräknas kapaciteten hos Kinnekulleverket bliva omkring 20,000
ton och hos Kvarntorpverket omkring 39,000 ton, alltså sammanlagt omkring
59,000 ton råolja per år. För framställning av återstående 22,000 ton har såsom
ett alternativ från marinförvaltningens sida föreslagits uppförande av
ett helt nytt verk vid Hällekis å Kinnekulle. Från skifferoljebolagets sida har
föreslagits, att återstående 22,000 ton skulle utvinnas enligt den Ljungströmska
metoden, d. v. s. genom skifferbergets upphettning in situ med
elektrisk energi.
Marinförvaltningen har i särskild skrivelse den 3 oktober 1942 åberopat
en av förvaltningschefen vid Kinnekulleverket, bergsingenjören Sven V.
Bergh verkställd utredning, enligt vilken den sålunda föreslagna utbyggnaden
av anläggningarna å Kinnekulle skulle draga en kostnad av 10,100,000
kronor och kunna ske i vissa i propositionen närmare angivna etapper.
Svenska skifferoljeaktiebolagets styrelse har i särskild skrivelse den 3 oktober
1942 som huvudförslag föreslagit, att bolagets anläggningar i Kvarntorp
kompletteras med dels en Ljungströmsanläggning för en beräknad produktion
av 22,000 ton per år och dels en utbyggnad av den nuvarande anläggningen
med en Berghugn av samma storlek som de två redan uppförda samt med
en Rockesholmsugn med hälften av den nuvarandes kapacitet. Berghanlägg
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 34.
ningens bidrag till produktionsökningen beräknas uppgå till 6,400 ton råolja
och gasbensin och Rockesholmsugnens till 3,900 ton råolja och gasbensin
eller tillsammans 10,300 ton, vilket för säkerhets skull avrundats till
10,000 ton.
Kommerskollegium, vattenfallsstyrelsen och statens bränslekommission hava
avgivit utlåtanden i ärendet.
Direktören Håkan Abenius, vilken anlitats såsom sakkunnig vid ärendets
beredning inom handelsdepartementet, har i en upprättad promemoria föreslagit,
att utbyggnaden av landets skifferoljeindustri till en årlig produktionskapacitet
av 81,000 ton fördelas med allenast 13,000 ton å Kinnekulleverket
och återstoden, eller således 68,000 ton, å oljeverket vid Kvarntorp.
Vid en utbyggnad enligt detta förslag beräknas kostnaderna för nyanläggningarna
till 26,000,000 kronor. I sin promemoria, daterad den 15 december
1942, har Abenius framhållit bland annat, att vid utbyggnad av landets skifferoljeindustri
till en årsproduktion av 81,000 ton olja två alternativ kunna
tänkas.
Alt. I. Kinne-Klevaverket bibehålies vid nuvarande storlek, men produktionen
ökas genom att rikare skiffer tillföres verket. Övrig produktionsökning
förlägges till Kvarntorp.
Alt. II. Utbyggnaden sker i enlighet med marinförvaltningens och skifferoljebolagets
förslag med vissa modifikationer i fråga om utbyggnaden i
Kinne-Kleva.
över Abenius promemoria hava infordrade utlåtanden avgivits av marinförvaltningen
och Svenska skifferoljeaktiebolagets styrelse.
Föredragande statsrådet har i nu föreliggande del av propositionen anfört
följande.
Vid övervägande av åtgärder för skifferoljeindustriens utbyggande torde
man hava att utgå från det i bränslekommissionens skrivelse den 28 april 1942
framförda önskemålet om en omedelbar ökning av oljeproduktionen till 81,000
ton per år. Därmed skulle vinnas en icke obetydlig förbättring i landets försörjning
med flytande bränsle, låt vara att förbättringen varken skulle inträda
omedelbart eller medföra att förbrukningen av dylikt bränsle bleve oberoende
av import. För närvarande synes den sammanlagda oljeutvinningen
vid Kinnekulle- och Kvamtorpverken motsvara en årlig produktion av omkring
37,000 ton, gasbensin däri inräknad. För uppnående av en årsproduktion
om 81,000 ton erfordras således, att skifferoljeindustrien sättes i stånd
att leverera ytterligare omkring 44,000 ton. Detta bör enligt min mening ske
snarast möjligt och efter det riktlinjer, vilka av mig i det följande angivas.
Med hänsyn till de vid Kvarntorp befintliga oljeskifferfyndigheternas obestridliga
överlägsenhet beträffande såväl kvalitet som kvantitet torde den
produktionsökning, varom nu är fråga, huvudsakligen böra åvägabringas
genom utbyggnad av anläggningarna därstädes och endast så stor del av den
erforderlig oljemängden, som kan utvinnas genom tillgodogörande av oljerikare
skiffer, uttagas vid Kinnekulleverket. Oljeutvinningen därstädes motsvarar
för närvarande ungefär 7,000 ton örn året. Vad tillvägagångssättet för
ernående av en produktionsökning vid Kinnekulleverket angår är jag närmast
benägen att förorda det av Abenius framlagda, såsom alternativ I betecknade
förslaget, vilket innebär att skifferbrytningen i fortsättningen för
-
Statsutskottets utlåtande nr 34.
lägges till ett cirka 2 km från det nuvarande oljeverket beläget område vid
Ödbogården och Haggården, där skiffern är oljerikare än i det brott i oljeverkets
omedelbara närhet, som för närvarande kommer till användning,
samt alt till det nya brytningsområdet framdrages ett gruvspår, å vilket den
brutna skiffern utan föregående krossning skall forslas till förädlingsanläggningarna
vid Kinne-Kleva. Lika med skifferoljebolagets styrelse finner
jag försiktigheten bjuda, att Kinnekulleverkets produktionsförmåga efter en
sådan omläggning av brytningen icke uppskattas till mer än 11,000 ton olja
per år. Kostnaderna för detta alternativ hava av Abenius beräknats till 500,000
kronor, därav 175,000 kronor för markförvärv och 325,000 kronor för framdragande
av spår, iordningställande av brottet samt komplettering av den
rullande materielen. Ehuru denna kostnadskalkyl måhända kan komma att
visa sig icke hållbar, anser jag densamma kunna tillsvidare godtagas. Det
bör emellertid enligt min mening överlämnas åt skifferoljebolagets ledning
att avgöra huruvida icke i stället, på sätt Bergh föreslagit, transporten av
skiffer från det nya brytningsstället lämpligen bör ske med linbana. Den ökning
av anläggningskostnaderna, som skulle förorsakas härav, lärer icke vara
större än att bolagsledningen skall kunna utan statsmakternas ingripande
täcka densamma. Likaledes lärer det böra ankomma på bolagsledningen att,
om och när så erfordras, med tillgängliga medel vidtaga anstalter för renovering,
helt eller delvis, av de vid Kinnekulleverket förefintliga anordningarna
för krossning av skiffern.
Jag får i detta sammanhang anmäla att, sedan 1941 års riksdag (skrivelse
nr 303) till utvidgning av Kinnekulleverket å tilläggsstat II för budgetåret
1940/41 anvisat ett reservationsanslag av 1,350,000 kronor, därav 700,000
kronor avsetts till uppförande av ugnar för destillering av skifferstybb, samt
anslaget därefter ställts till marinförvaltningens förfogande för angivna ändamål,
marinförvaltningen i skrivelse den 16 januari 1943 på anförda skäl
hemställt om medgivande för ämbetsverket att i stället få använda de för
destillationsugnar avsedda medlen till uppförande av en anläggning för nodulisering
(brikettering) av skifferstybb. Statens bränslekommission har i
häröver infordrat utlåtande — med förmälan att kommissionen ansåge sig
icke kunna bedöma riktigheten av den föreslagna investeringen samt under
hänvisning till att i propositionen nr 2 till innevarande års riksdag bebådats
en sammanslagning av Kinnekulleverket och Svenska skifferoljeaktiebolaget
— sagt sig anse, att sistnämnda medel borde användas endast på det sätt,
som vid samråd mellan marinförvaltningen och skifferoljebolaget befunnes
lämpligt. Även enligt min mening bör i fråga örn användningen av dessa medel
samråd ske mellan marinförvaltningen och bolaget. Därest riksdagen
intet bar alt däremot erinra, synes därvid böra kunna bestämmas, att med
anlitande av medlen i fråga skall vid Kinnekulleverket uppföras en anläggning
för nodulisering av skifferstybb.
Av marinförvaltningens redogörelse för bostadsförhållandena vid Kinnekulleverket
framgår, att dessa ännu lämna åtskilligt övrigt att önska, i det
att en stor del av verkets personal icke kunnat beredas bostad inom rimligt
avstånd från arbetsplatsen. Enligt vad marinförvaltningen uppgivit är huvudparten
av den till 275 man uppgående arbetarstammen nödsakad bo på ett avstånd
från verket, som varierar mellan 3 och 36 km fågelvägen. Vilka olägenheter
detta måste medföra för driften ligger i öppen dag. Ämbetsverkets nu
gjorda, av egnahemsstyrelsen tillstyrkta hemställan avser beredande av bostad
ät 30 gifta och 24 ogifta befattningshavare genom uppförande av 4
enfamiljsvillor, 3 småstugor och 4 bostadshus för en kostnad av tillhopa
400,000 kronor, i vilket belopp även ingå oförutsedda utgifter och kostnaden
för ordnande av vattentäkt, .lag tillstyrker, att delta belopp anvisas för möj
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 34.
liggörande av en dylik utvidgning av bostadsbeståndet vid Kinnekulleverket.
Det torde sedermera ta bliva föremål för närmare övervägande, i vilken ordning
och omfattning ifrågavarande byggnadsprogram bör genomföras. —• Det
av luftskyddsinspektionen i detta sammanhang framställda önskemålet örn
anordnande av skyddsrum för såväl de nu planerade bostäderna som det vid
verket redan befintliga bostadsbeståndet torde efter verkets överlåtande till
skifferoljebolaget kunna utan svårighet tillgodoses av bolaget. Vid sådant förhållande
lärer någon Kungl. Maj:ts åtgärd härför icke erfordras.
Under förutsättning att av den nu ifrågavarande ökningen av oljeproduktionen
allenast 4,000 ton anses böra falla på Kinnekulleverket måste oljeutvinningen
vid Kvarntorp ökas med icke mindre än 40,000 ton eller från nuvarande
30,000 till 70,000 ton. Den av ökad kraftförbrukning och starkt minskad
import av fossilt bränsle förorsakade knappheten på elektrisk energi
har medfört att Ljungströmsmetoden, vilken för sitt användande kräver riklig
tillgång till dylik energi, icke kan tagas i anspråk i den utsträckning,
som eljest — med hänsyn lill att vid en utbyggnad enligt denna metod kostnaderna
samt åtgången av arbetskraft och materiel bliva jämförelsevis ringa
— varit önskvärd. Jag anser mig för närvarande icke böra beräkna att större
kvantitet olja än 22,000 ton per år, eller således den i marinförvaltningens
och bolagsstyrelsens gemensamma skrivelse den 3 oktober 1942 i sådant hänseende
föreslagna mängden, skall utvinnas med tillämpning av denna metod.
Detta innebär, att ytterligare 18,000 ton måste uttagas genom ugnsdestillation.
Av bolagsstyrelsens senaste yttrande framgår, att hinder härför icke
torde möta. Enligt det i yttrandet framlagda förslaget skulle ugnsbeståndet
vid Kvarntorp utökas med dels en och en halv Berghugn, dels en halv Rockesholmsugn
och dels en IM-ugn, den sistnämnda avsedd för torrdestillation
av de noduler, som skulle erhållas vid en i utbyggnadsförslaget jämväl ingående
anläggning för nodulisering av den vid tillverkningen fallande skifferstybben.
Dessa anläggningar jämte tillhörande anordningar lia i förslaget
beräknats draga en kostnad av tillhopa 10,000,000 kronor, vartill, därest
Berghugnarnas lågtrycksångpannor ersattes med s. k. La Montångpannor,
skulle komma ytterligare 777,000 kronor. Vad ångpanneutbytet beträffar
förtjänar särskilt påpekas, att detta enligt styrelsens beräkningar skulle
medföra en ökning av Berghugnarnas oljeproduktion med minst 10 procent
och en högst avsevärd förbättring av deras ångalstrande förmåga. Härav
skulle i sin tur följa dels en helt utanför nu gjorda beräkningar fallande
ökning av den totala oljeproduktionen med cirka 2,000 ton och dels -—
under förutsättning att ångcentralen i motsvarande mån utbygges — en förbättrad
egen kraftförsörjning och minskad risk för driftstörningar på
grund av svårigheter för vattenfallsstyrelsen att leverera elektrisk kraft. Vidare
skulle enligt bolagsstyrelsens nu ifrågavarande förslag Ljungströmsanläggningen
draga en engångskostnad av 3,100,000 kronor samt de för hela
utbyggnadsprojektet gemensamma utgifterna — kostnaden för nyssberörda
utvidgning av ångcentralen däri inräknad — uppgå till (9,200,000 + 723,000
+ 2,830,000=) 12,753,000 kronor. Å sistnämnda belopp skulle emellertid enligt
styrelsens mening tills vidare kunna inbesparas 1,930,000 kronor genom
att uppskjuta anläggandet av det ena av de båda svavelverk, vilka med
3,860,000 kronor ingå i styrelsens kostnadskalkyl. De gemensamma utgifterna
skulle då stanna vid 10,823,000 kronor och hela utbyggnaden kosta
(10,777,000 + 3,100,000 + 10,823,000=) 24,700,000 kronor.
Jag anser mig kunna tillstyrka Kvarntorpsverkets utbyggande enligt bolagsstyrelsens
senaste förslag med nu angivna, av styrelsen förordade modifikationer
och har icke funnit något att erinra mot kostnadsberäkningarna.
De medel, vilka således enligt min mening nu böra anvisas för skifferolje -
Statsutskottets utlåtande nr 34.
9
industriens utvidgning, uppgå till sammanlagt (500,000 + 400,000 +
24,700,000=) 25,600,000 kronor. Som det torde vara lämpligt, att — oavsett
tidpunkten för Kinnekulleverkets överlåtande — vidtagandet av därstädes
erforderliga åtgärder för utbyggnaden anförtros åt skifferoljebolaget, lärer sistnämnda
belopp i sin helhet böra ställas till detta bolags förfogande. Härför
synes antingen aktieteckning eller lån kunna komma i fråga. Av dessa båda
alternativ finner jag det senare vara att föredraga.
Utbetalningen av lånet bör ske i den mån medel för anläggningarnas utförande
erfordras och med belopp varje gång''som statskontoret efter framställning
av bolaget bestämmer. A lyftat lånebelopp torde böra utgå ränta, förslagsvis
beräknad efter tre procent örn året från lyftningsdagen. Jag förutsätter
dock, att frågan om förräntningen av detta lån upptages till omprövning
vid den översyn och värdering av vissa statens aktieinnehav och andra investeringar
som —- enligt vad jag framhållit vid behandlingen av frågan om
samordnande av flottans skifferoljeverk och den av skifferoljebolaget bedrivna
verksamheten -—■ torde bliva aktuell, när förhållandena medgiva en
avveckling av krishushållningen. Vad återbetalningen av lånet beträffar lärer
med hänsyn till ovissheten rörande prisutvecklingen på oljemarknaden någon
viss amorteringsplan icke nu böra fastställas. Det torde emellertid få ankomma
på Kungl. Majit att tillse, att lånet infrias i den mån medel därtill
stå till bolagets förfogande. Lånebeloppet synes alltså böra vara betalbart
vid anfordran. Vid det förhållandet, att låntagaren är ett statligt bolag, torde
någon säkerhet för lånet icke erfordras.
Jag förutsätter slutligen, att de bostadsbyggnader, vilka av egnahemsstyrelsen
uppförts vid Kinnekulleverket för medel, som av 1941 års riksdag anvisats
från fonden för förlag till statsverket, få överlåtas till skifferoljebolaget.
1 fråga om de ändringar i kapitalredovisningen, som därav må föranledas,
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles meddela beslut.
På grund av rådande svårigheter att genom import säkerställa landets behov
av flytande bränslen är det en angelägenhet av utomordentlig vikt, att
åtgärder från statsmakternas sida vidtagas för att i största möjliga utsträckning
utnyttja och främja den inhemska oljeproduktionen. Främst komma
då i fråga de redan befintliga skifferoljeverken å Kinnekulle och i Kvarntorp.
I samband med anvisande av medel till bildande av Svenska skifferoljeaktiebolaget
uttalade 1940 års urtima riksdag önskvärdheten av alt staten
i en eller annan form samordnade de krafter, som arbetade på att nyttiggöra
landets skifferoljetillgångar. Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse
över att förslag i sådant syfte nu framlagts.
Förslaget innebär, att flottans skifferoljeverk å Kinnekulle sammanslås
med Svenska skifferoljeaktiebolaget, vilket bolag för framtiden skulle svara
för driften såväl vid Kinnekulle som vid Kvarntorp. Överförandet bör enligt
föredragande statsrådets mening ske i den formen, att bolagets aktiekapital
ökas med visst belopp och att däremot svarande aktier utgivas till
staten.
Utskottet finner förslaget örn ett samordnande av flottans skifferoljeverk
och den av Svenska skifferoljeaktiebolaget bedrivna verksamheten vara ägnat
att ur flera synpunkter tjäna skifferoljeindustriens utveckling. Genom
att de båda verken ställas under en gemensam ledning kunna de med skif
-
Utslcoliet.
10
Statsutskottets utlåtande nr 34.
feroljeframställningen sammanhängande problemen behandlas på ett mera
enhetligt sätt än vad hittills varit fallet. Härigenom kan verksamheten bättre
rationaliseras till fördel i såväl ekonomiskt som produktionsmässigt avseende.
Utskottet finner sig därför böra tillstyrka den ifrågasatta sammanslagningen
och har i princip icke något att erinra mot det föreslagna sättet för
genomförandet av densamma. Några bärande skäl för att med avgörandet av
frågan om en sammanslagning låta anstå, såsom i motionen II: 296 yrkats,
synas utskottet icke föreligga. Utskottet avstyrker fördenskull motionen. De
militära myndigheternas anspråk på medbestämmanderätt i fråga om bolagets
förvaltning anser utskottet i likhet med föredragande statsrådet böra
övervägas i samband med sammanslagningens slutliga genomförande.
I syfte att skapa ökade förutsättningar för en vidgad oljeutvinning vid företagen
i fråga föreslås nu åtgärder för en utbyggnad av skifferoljeindustrien,
så att den för närvarande sammanlagda oljeutvinningen vid Kinnekulle- och
Kvarntorpsverken, motsvarande en årsproduktion av 37,000 ton, skulle ökas
till 81,000 ton. Av ökningen skulle 4,000 ton falla på Kinnekulleverket och
40.000 ton å oljeverket vid Kvarntorp. Av sistnämnda produktion avses 22,000
ton böra utvinnas genom den s. k. Ljungströmsmetoden. För att möjliggöra
en dylik produktionsökning erfordras en omläggning av brytningen vid
Kinnekulleverket och utvidgning av ugnsanläggningen i Kvarntorp. Vid en
utbyggnad av landets skifferoljeindustri enligt nämnda förslag skulle kostnaderna
uppgå till 25,200,000 kronor, varav 500,000 kronor beräknas för
Kinnekulleanläggningen och 24,700,000 kronor å Kvarntorpsverkets utbyggande.
Mot det av föredragande statsrådet förordade utbyggnadsprogrammet
har utskottet icke funnit anledning till erinran liksom ej heller mot den verkställda
kostnadsberäkningen. Utskottet tillstyrker vidare, att ett belopp av
400.000 kronor anvisas för möjliggörande av en som erforderlig avsedd utvidgning
av bostadsbeståndet vid oljeverket å Kinnekulle.
Såsom föredragande statsrådet erinrat anvisade 1941 års riksdag ett anslag
av 1,350,000 kronor till utvidgning av Kinnekulleverket, av vilket belopp
700.000 kronor avsåges till uppförande av ugnar för destillering av skifferstybb.
På anförda skäl tillstyrker utskottet, att sistnämnda belopp må i
stället användas för uppförande vid Kinnekulleverket av en anläggning för
nodulisering (brikettering) av skifferstybb.
De sammanlagda kostnaderna för skifferoljeindustriens utvidgning skulle
alltså uppgå till 25,600,000 kronor, vilket belopp utskottet anser sig böra med
hänsyn till de rådande utomordentliga förhållandena föreslå riksdagen att
anvisa. I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet, att detta belopp
bör i sin helhet ställas till förfogande för skifferoljeaktiebolaget, som jämväl
skulle handhava utbyggnaden å Kinnekulle. Vid övervägande huruvida aktieteckning
eller lån bör komma i fråga, har utskottet i likhet med föredragande
statsrådet funnit sistnämnda alternativ vara att föredraga. Med avseende å
lånebestämmelserna ansluter sig utskottet till vad föredragande statsrådet härutinnan
anfört.
Statsutskottets utlåtande nr 34.
11
Utskottet förutsätter såsom självklart, att ett nedläggande av ettdera av de
båda skifferoljeverken icke sker utan att frågan härom underställts riksdagens
prövning.
Föredragande statsrådets förslag i de delar, varom utskottet ovan icke särskilt
uttalat sig, hava icke givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionen II: 296,
a) medgiva, att flottans skifferoljeverk å Kinnekulle må i
huvudsaklig överensstämmelse med de av föredragande statsrådet
i statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 29
januari 1943 uppdragna riktlinjerna överföras till Svenska
skifferoljeaktiebolaget samt att Kungl. Majit må vidtaga i
samband därmed erforderliga åtgärder;
b) till Lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 å kapitalbudgeten
under fonden för låneunderstöd anvisa ett reservationsanslag
av 25,600,000 kronor.
Stockholm den 26 februari 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Gränebo, Torsten Ström, Sven Larsson, Karl Andersson, friherre De Geer, Björkman, Åqvist,
Boman, Gillström och Ekströmer; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Danielsson, Ward, Persson i Falla, Lindberg i Umeå, Bergström, Wallentheim, Lindholm,
Lundberg i Hälsingborg och Pettersson i Dahl.
12
Statsutskottets utlåtande nr 34.
Reservationer:
1 :o) av herrar T orsten Ström, Sven Larsson, Karl Andersson, Törnkvist och
Wallentheim, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava
följande lydelse:
»Kungl. Maj:ts förslag om en sammanslagning av flottans skifferoljeverk å
Kinnekulle och Svenska skifferoljeaktiebolagets anläggningar i Kvarntorp
finner sig utskottet icke kunna tillstyrka. I första hand torde tidpunkten för
en dylik genomgripande reform icke nu vara lämplig. Betydande arbetsuppgifter
föreligga för närvarande för de båda driftsledningarna, och den utvidgning
av skifferoljeindustrien, som avses att med det snaraste företagas, kommer
att ställa ytterligare anspråk på desamma. Att innan den ifrågasatta utbyggnaden
kommit till stånd och driften stabiliserats vidtaga en omläggning
av regimen synes utskottet vara i hög grad betänkligt. Det avbrott i arbetskontinuiteten,
som därvid uppstår, måste komma att menligt inverka på produktionskapaciteten.
Under nuvarande förhållanden synes det utskottet vara
ur flera synpunkter att föredraga, att de båda företagen få tillsvidare liksom
hittills arbeta under skilda ledningar, varigenom de bättre kunna ägna sig
åt att nyttiggöra var för sig vunna erfarenheter för lösandet av de med en
oljeframställning sammanhängande tekniska problemen och forskningsuppgifterna.
Framhållas må vidare att såväl produktion som forskningsarbete
snarare torde stimuleras genom att konkurrensen vidmakthålles de båda företagen
emellan för uppnående av bästa möjliga resultat. Huruvida överhuvud
taget införandet av en central ledning för skifferoljeindustrien kan anses vara
till fördel i ekonomiskt och produktionsmässigt avseende synes kunna ifrågasättas.
Några vägande skäl härför hava enligt utskottets mening icke anförts.
Emellertid är detta en fråga, som enligt utskottets mening bör tagas under
närmare omprövning sedan fredliga förhållanden inträtt, då större erfarenhet
vunnits och bättre förutsättningar äro för handen att kunna överblicka och
bedöma möjligheterna för upprätthållandet av en bärkraftig inhemsk skifferoljeindustri.
Av det anförda framgår, att utskottet i likhet med motionären anser, att
någon sammanslagning av de båda skifferoljeverken icke nu bör komma
till stånd. Den i ämnet väckta motionen tillstyrkes alltså av utskottet.
I syfte---å Kinnekulle.
Såsom föredragande--— av skifferstybb.
De sammanlagda kostnaderna för skifferoljeindustriens utvidgning skulle
enligt det anförda uppgå till 25,600,000 kronor, vilket belopp utskottet anser
sig böra med hänsyn till de rådande utomordentliga förhållandena föreslå
riksdagen att anvisa. Det för Kvarntorpsverkets utbyggnad erforderliga
beloppet av 24,700,000 kronor torde ställas till Svenska skifferoljeaktiebolagets
förfogande, därvid låneformen synes vara att föredraga framför aktieteckning.
Med avseende å lånebestämmelsema ansluter sig utskottet till vad
föredragande statsrådet härutinnan anfört. Återstoden, eller 900,000 kronor,
Statsutskottets utlåtande nr 34.
13
som avsetts för bestridande av kostnader för markförvärv m. m. vid flottans
skifferoljeverk å Kinnekulle, torde böra under särskilt anslag anvisas
å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår såsom kapitalinvestering
i fonden för förlag till statsverket.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) avslå Kungl. Maj:ts proposition, i vad densamma avser
överförandet av flottans skifferoljeverk å Kinnekulle till
Svenska skifferoljeaktiebolaget;
b) till Lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 å kapitalbudgeten
under fonden för låneunderstöd anvisa ett reservationsanslag
av 24,700,000 kronor;
c) till Markförvärv m. m. för flottans skifferoljeverk å
Kinnekulle å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/
43 å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket
anvisa ett reservationsanslag av 900,000 kronor;»
2:o) av herr Svensson i Grönvik.