Statsutskottets utlåtande nr 231.

1

tfr 231.

Ankom till riksdagens kansli den 21 juni 1943 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1943144 till skjutfält
för Bergslagens artilleriregemente m. rn. jämte i ämnet
väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen nr 250 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 30 april 1943, föreslagit
riksdagen att till Skjutfält för Bergslagens artilleriregemente m. m.
såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens
delfond därav, å riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av 1,160,000 kronor.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr E. Åqvist m. fl. (I: 289) och den andra inom andra kammaren av herr

H. Allard m. fl. (II: 409), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta lämna
utan bifall förenämnda proposition i vad den avser skjutfält åt Bergslagens
artilleriregemente med begäran örn förnyad förutsättningslös utredning i
frågan;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr
H. Sten m. fl. (I: 290) och den andra inom andra kammaren av herr A. Jansson
i Hällefors m. fl. (11:410), i vilka hemställts, att det föreslagna beloppet för
ersättning till arrendatorerna för tvångsförflyttningen höjes från 100,000 till

150,000 kronor, att medelsbehovet för anordnande av skjutfält för Bergslagens
artilleriregemente beräknas till 950,000 kronor, och att till skjutfält för Bergslagens
artilleriregemente m. m. å riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisas ett
investeringsanslag å 1,210,000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren av herr W. Sundström i Skövde m. fl.
väckt motion (II: 384) däri hemställts, att riksdagen måtte vid behandlingen av
förenämnda proposition beakta vissa av motionärerna anförda synpunkter av
innebörd, att en för Göta trängkår nu använd skjutbana skulle nedläggas och
den för banan utnyttjade marken försäljas till Skövde stad samt att två nya
skjutbanor skulle anläggas.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna II: 409, II: 410 och II: 384.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 231—232.

1361 43 I.

2

Statsutskottets utlåtande nr 231.

Av statsrådsprotokollet inhämtas följande.

Skjutfält för Bergslagens artilleriregemente. Verkställd utredning i fråga
om anskaffande av skjutfält för Bergslagens artilleriregemente har omfattat
ett stort antal områden. Endast tre av samtliga rekognoscerade platser
har ansetts kunna komma i fråga för ändamålet, medan övriga förslag av ekonomiska
eller andra skäl befunnits vara ogenomförbara.

Av till förvärv ifrågasatta områden är ett beläget i trakten av Villingsberg
å Kilsbergen, medan de båda övriga äro belägna i trakten av Älvdalen i norra
Dalarna respektive Hede i Härjedalen.

Vissa uppgifter, som kunna vara av intresse för bedömande av de tre alternativen,
framgå av följande tablå.

Villingsberg

Älvdalen

Hede

Areal (hektar)

domänverket ..................

10,182

12,275

12,395

enskilda.........................

64

148

_

Bebyggelse ........................

35 skogsjordbruk,

1 kronojägarbostad m. m.

ingen

2 skogsjord-bruk m. m

Avstånd till Kristinehamn (landsväg)

30 km

350 km

500 km

Av Villingsbergsområdet, beläget inom kronoparkerna Villingsberg, Garphyttan
och Tysslinge, utgöras cirka 6,600 hektar av produktiv skogsmark, till
största delen bevuxen med medelålders barrskog, medan omkring 3,500 hektar
utgöras av impediment och vatten och 380 hektar av inägor.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, som av arméchefen anmodats
vidtaga åtgärder för förläggande av skjutfältet till trakten av Villingsberg, har
till en början anfört bland annat följande.

I anledning av arméchefens uppdrag hade fortifikationsstyrelsen i skrivelse
den 8 januari 1943 till domänstyrelsen anhållit örn yttrande, dels huruvida
från domänstyrelsens sida något funnes att erinra emot en avgiftsfri upplåtelse
till lantförsvaret av Villingsbergsområdet, begränsat på sätt fortifikationsstyrelsen
tidigare föreslagit, dels ock, därest så icke vore fallet, huruvida domänstyrelsen
ville åtaga sig att söka träffa erforderliga uppgörelser med i ärendet
berörda arrendatorer och andra enskilda ägare av byggnader inom området,
under förutsättning att därvid till domänstyrelsens förfogande ställdes ett
belopp av (750,000 + 116,400 =) 866,400 kronor. Rörande beräknandet av
detta belopp hade fortifikationsstyrelsen i skrivelsen anfört följande: Enligt
den av skogstaxatorn Mård den 30 juli 1942 upprättade promemorian angående
reducering av de av domänstyrelsen tidigare gjorda kostnadsberäkningarna
för ianspråktagande av mark för artilleriskjutfält vid Villingsberg kunde de i
anledning av områdets ianspråktagande såsom skjutfält uppkommande förlusterna
beräknas till sammanlagt 3,508,095 kronor, varav 2,846,595 kronor för
domänverket, 427,500 kronor för Aktiebolaget Statens Skogsindustrier och

234,000 kronor för enskilda. Förlusterna för domänverket innefattade 1,722,675
kronor för nedsatt virkesvärde, 29,500 kronor för bortfallande arrenden för
jakt och fiske, 1,000,000 kronor för värdet av skogsjordbruk och tomter inom
målområdet, 4,420 kronor för utfartsvägar för skogsjordbruk inom utrymningsområdet
samt 90,000 kronor för ersättning till arrendatorer av skogsjordbruk
för tvångsflyttning. Vid sammanträde å fortifikationsstyrelsen hade

Statsutskottets utlåtande nr 231.

3

Mård senare uppgivit, att av beloppet 1,000,000 kronor för värdet av skogsjordbruk
och tomter inom målområdet 650,000 kronor avsåges motsvara domänverkets
kostnader för uppförande av erforderliga nybyggnader i stället för
sådana inom målområdet, som måste nedläggas. Av de såsom förlust för
domänverket upptagna beloppen skulle således (650,000 + 90,000 =) 740,000
kronor, avseende kostnader för uppförande av erforderliga nybyggnader samt
ersättning till arrendatorer för tvångs flyttning, motsvara domänverkets
direkta utgifter, samt återstoden eller sammanlagt 2,106,595 kronor kapitaliserade
värdet av domänverkets minskade inkomster. Av dessa belopp syntes
blott det förstnämnda å 740,000 kronor böra ersättas. Med hänsyn till att i
beloppet 90,000 kronor icke inräknats eventuella ersättningar till arrendatorer
för förtidigt upphörande av deras arrenden, syntes det fortifikationsstyrelsen
erforderligt att detta belopp höjdes till 100,000 kronor, i anledning varav den
summa, som för täckande av domänverkets direkta utgifter borde ställas till
domänstyrelsens förfogande, beräknades till sammanlagt 750,000 kronor. —-Yad anginge den för Aktiebolaget Statens Skogsindustrier beräknade förlusten
å 427,500 kronor syntes denna vara av art att icke böra ersättas, enär
något kontrakt mellan domänverket och bolaget med förpliktelse för domänverket
att leverera viss minimimängd virke icke förefunnes. ■—- Beträffande
värdet av enskildas byggnader å statens mark, kunde detta enligt Mård beräknas
till omkring 97,000 kronor. Med hänsyn till sannolikheten av att expropriationsförfarande
i flera fall kunde bliva erforderligt, borde detta belopp
ökas med 20 procent till 116,400 kronor. — Slutligen hade fortifikationsstyrelsen
föreslagit vissa huvudvillkor för dispositionsrätten till det ifrågasatta
området.

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 14 januari 1943 hade domänstyrelsen
dels meddelat, att domänstyrelsen, örn tvingande skäl påkallade skjutfältets
förläggning till Villingsbergsområdet, vore beredd att mot en engångsersättning
av 650,000 kronor låta uppföra erforderliga nybyggnader i stället
för vissa inom utrymningsområdet befintliga byggnader, vilka då ej längre
kunde användas för avsett ändamål, dels ock förklarat sig icke vilja undandraga
sig att med av frågan berörda arrendatorer inom området söka träffa
avtal örn skälig ersättning för förtidigt upphörande av gällande arrendekontrakt
ävensom att ombesörja inlösen eller föranstalta örn expropriation av
enskilda tillhöriga byggnader inom området, under villkor att fortifikationsstyrelsen
bestrede kostnaderna för ifrågavarande uppgörelser och åtgärder.

Yad anginge den beräknade förlusten för Aktiebolaget Statens Skogsindustrier
hade domänstyrelsen •— med förmälan att den bolaget tillhöriga sågen
vid Valåsen, vars uppförande krävt stora kostnader, vore anlagd för förädling
av i huvudsak från kronoparken Villingsberg fallande virke, att för utvidgning
och modernisering av anläggningen under senare år investerats betydande
kapital, som beräknats kunna förräntas och amorteras under förutsättning
att sågen utöver från andra kronans skogar levererat virke tillfördes
timmer från kronoparken Villingsberg till den mängd som normalt kunde
uttagas därifrån, samt att domänstyrelsen med bolaget för varje år träffade
avtal örn de priser, som skulle gälla vid leverans till sågen av allt det timmer
från kronoparken som beräknades under året hemfalla till avverkning -— förklarat
sig anse, att bolaget borde för genom skjutfältsanläggningen orsakade
förluster tillgodoföras ersättning med förut angivet belopp 427,500 kronor.

Fortifikationsstyrelsen har vidare, under framhållande, att av samtliga
rekognoscerade områden ur militär synpunkt endast områdena vid Villingsberg,
Älvdalen och Hede i och för sig syntes vara lämpliga som artillleriskjutfält.
anfört följande.

4

Statsutskottets utlåtande nr 231.

För ett i Kristinehamn förlagt artilleriregemente syntes med hänsyn till
de stora avstånden till Älvdalen och Hede Villingsbergsalternativet otvivelaktigt
vara att föredraga. Yad anginge kostnaderna för anordnande av skjutfält
å de tre ifrågavarande områdena, syntes engångskostnaderna för Villingsberg
bliva väsentligt högre än för Älvdalen och Hede. Häremot syntes i
längden Villingsbergsalternativet ställa sig billigare än de båda övriga. Härutöver
syntes böra bemärkas den möjligheten, att, därest frågan örn artilleriets
skjutskolas förflyttning från Skillingaryd till Bergslagens artilleriregementes
skjutfält, vilken åtgärd syntes lämplig, upptoges till avgörande,
Hede och Älvdalen av militära skäl icke syntes kunna komma i fråga, medan
däremot Villingsberg vore lämpligt, samt att vid sådant förhållande Bergslagens
artilleriregemente i viss mån skulle kunna begagna sig av för skjutskolan
uppförda byggnader i Villingsberg, varigenom kostnaderna för byggande
av barackläger å fältet för Bergslagens artilleriregemente kunde nedbringas.
I anledning av vad sålunda anförts ville fortifikationsstyrelsen för
sin del förorda skjutfältets förläggande till Villingsbergsområdet.

Vad anginge kostnaderna för detta områdes ianspråktagande hade dessa
av domänstyrelsen enligt ovan numera beräknats till 3,508,095 kronor, varav
belöpte 2,846,595 kronor å domänverkets förluster, 234,000 kronor å förluster
för enskilda samt 427,500 kronor å förluster för Aktiebolaget Statens Skogsindustrier.
Samtliga dessa förluster syntes dock icke vara av art att böra ersättas.
Av domänverkets förluster syntes, enligt vad som anförts i fortifikationsstyrelsens
ovan refererade skrivelse till domänstyrelsen av den 8 januari
1943, blott 750,000 kronor, motsvarande domänverkets direkta utgifter, böra
ersättas, medan återstoden enbart representerade kapitaliserade värdet av
domänverkets minskade inkomster. Av den beräknade förlusten för enskilda
å 234,000 kronor belöpte 97,000 kronor å värdet av enskildas byggnader å
statens mark, 110,000 kronor å flyttning av kraftledning och 27,000 kronor å
inlösen av tvenne Latorps Aktiebolag tillhöriga allmänningar. Med hänsyn
till sannolikheten av att expropriationsförfarande i flera fall bomme att bliva
erforderligt, syntes beloppen 97,000 kronor och 27,000 kronor böra ökas med
20 procent till 116,400 kronor respektive 32,400 kronor. Beträffande den elektriska
kraftledningen syntes tills vidare, i avvaktan på ytterligare utredning
rörande nödvändigheten av en förflyttning, några medel icke böra beräknas.
He sammanlagda kostnaderna för täckande av enskildas förluster skulle alltså
uppgå till (116,400 + 32,400=) 148,800 kronor eller i runt tal 150,000 kronor.
Vad slutligen anginge den beräknade förlusten för Aktiebolaget Statens
Skogsindustrier vore fortifikationsstyrelsen av den uppfattningen, att i förevarande
fall någon juridisk skyldighet icke förelåge för staten att utgiva ersättning
för de förluster, som eventuellt kunde åsamkas bolaget på grund av
att viss del av kronoparken Villingsberg toges i anspråk för militärt ändamål.
Frågan huruvida bolaget av billighetsskäl likväl borde beredas någon ersättning
syntes fortifikationsstyrelsen icke böra upptagas till prövning i nu förevarande
sammanhang. -—■ Enligt vad sålunda anförts beräknade fortifikationsstyrelsen
således de sammanlagda kostnaderna för markområdets ianspråktagande
till (750,000 + 150,000 =) 900,000 kronor.

Under åberopande av det anförda har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för anordnande
av artilleriskjutfält för Bergslagens artilleriregemente å det i ärendet
närmare omförmälda området vid Villingsberg anvisa tillhopa 900,000 kronor.

Fritidsutredningen, som yttrat sig i . ärendet, har bland annat erinrat, att
utredningen funnit kronoparkerna Garphyttan, Tysslinge och Villingsberg,

Statsutskottets utlåtande nr 231.

o

vilka utgjorde kärnan av Kilsbergen, mycket lämpliga såsom fritidsreservat
samt föreslagit, att dessa kronoparker skulle avsättas till riksallmänning.

Med skrivelse den 18 mars 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
till Kungl. Majit överlämnat en till styrelsen från Lekens fiske- och
naturvårdsförening inkommen skrift, vari föreningen framhållit vissa olägenheter
ur naturskydds- och fri tidssynpunkter, därest skjutfältet förlädes till
Villingsberg.

Från Hidinge, Knivsta och Kvistbro kommuner i Örebro län ha framställningar
inkommit avseende kompensation för de skatteförluster, som genom
skjutfältets förläggande till Kilsbergen bomme att åsamkas kommunerna.

Departementschefen har anfört följande.

De i arméorganisationen ingående artilleriförbanden äro i behov av lämpliga
skjutfält för att kunna på tillfredsställande sätt utbilda sin personal.
Dessa områden måste vara dimensionerade efter verkningsgraden hos de
vapen, som skola komma till användning, och även uppfylla vissa fordringar
i avseende å terrängens beskaffenhet. För att truppförbandens förflyttningar
vid övningsskjutningar icke skola taga onödig tid i anspråk och kräva
alltför stora kostnader är det vidare av vikt, att skjutfälten icke ligga alltför
avlägset från förbandens förläggningsorter.

Den tekniska utvecklingen har medfört en avsevärd utökning av artilleripjäsernas
skottvidd liksom även av projektilernas sprängkraft och har i
samma mån försvårat möjligheterna att anskaffa skjutfält, som uppfylla de
därigenom alltmera ökade kraven på ur utbildnings- och säkerhetssynpunkt
erforderligt ytinnehåll. De omfattande undersökningar, som verkställts i samband
med förevarande och andra liknande frågor örn förvärv av mark för försvarsväsendets
räkning, giva fog åt uttalandet, att det icke någonstädes i vårt
land inom rimligt avstånd från armétruppförbandens förläggningsorter torde
vara möjligt att utan betydande kostnader eller sociala och andra olägenheter
reservera lämpliga markområden av den omfattning, varom här är fråga. Bedömandet
av frågor av denna art måste därför självfallet få formen av en avvägning
mellan å ena sidan de skäl som tala för markområdets ianspråktagande
som skjutfält och å andra sidan de olägenheter av nyss antydd ari,
som därigenom komma att uppstå.

Den utredning rörande lämplig plats för ett för Bergslagens artilleriregemente
avsett skjutfält, som numera verkställts, har givit vid handen, att av
samtliga undersökta områden blott tre, nämligen områdena vid Villingsberg,
Älvdalen och Hede, ansetts i och för sig godtagbara, medan övriga förslag
av ekonomiska och andra skäl måst uteslutas. De militära myndigheterna ha
bestämt avstyrkt skjutfältets förläggande till Älvdalen eller Hede, enär dessa
platser ansetts vara för avlägset belägna för att med fördel kunna utnyttjas
för här ifrågavarande ändamål. Av sistnämnda båda platser har dock Älvdalen
ansetts förhållandevis minst ofördelaktigt. Den ytterligare utredning
rörande Älvdalcnaltemativet, som jag låtit verkställa, har emellertid bekräftat,
att området — som i oell för sig måste anses väl lämpat såsom skjutfält och
måhända under andra betingelser kan behöva tagas i anspråk för militära
ändamål — icke bör ifrågakomma såsom skjutfält för i mellersta Sverige
stationerade förband. Av de områden, som ansetts kunna i detta sammanhang
komma under bedömning, återstår sålunda endast Villingsbergsområdet.

Frånsett två jämförelsevis obetydliga områden behöver i detta fall endast
staten tillhörig mark tagas i anspråk. Avståndet till Bergslagens artilleriregementes
förläggningsort är endast omkring 30 kilometer, och kommunikatio -

6

Statsutskottets utlåtande nr 231.

nema med övriga delar av landet äro jämförelsevis goda. Terrängen är i
stort sett lämplig för artilleriskjutningar, varjämte inom området goda vägar
och broar finnas anlagda. Möjlighet finnes att samtidigt skjuta på många
platser, vilket är en förutsättning för anordnande av förbandsskjutningar.
Goda kulfång finnas även för pansarvärnsvapen, varjämte området i dess helhet
öppnar tillgång till hård och svårframkomlig och därför ur övningssynpunkt
lämplig svensk skogsterräng. Genom att området ligger intill Bofors
skjutfält ernås vidare såsom av det föregående framgår vissa fördelar. Som
helhetsomdöme kan sägas, att detta alternativ innebär en god lösning av den
föreliggande frågan örn anskaffande av skjutfält för Bergslagens artilleriregemente.

De olägenheter, som uppkomma genom områdets ianspråktagande för fältskjutningsändamål,
kunna sammanfattas på följande sätt. Domänverket kommer
att åsamkas förluster på grund av i samband med skjutningarna uppkommande
skador å virket från målområdet, som till större delen är bevuxet med
skog. Indirekt befaras även Aktiebolaget Statens Skogsindustrier komma att
träffas av förluster, enär bolaget baserat industrianläggningen i Valåsen
huvudsakligen på avverkningarna från Villingsbergsreviret. Vissa sociala
olägenheter bliva ofrånkomliga, enär ett antal inom det föreslagna utrymningsområdet
belägna skogsjordbruk måste nedläggas och arrendatorema förflyttas
till utom området belägna nya bostäder, vilka endast i undantagsfall torde
kunna förenas med jordbruk. Det område, som avses skola tagas i anspråk,
ligger inom ett för friluftsändamål utnyttjat område, och det befaras, att
området icke skall kunna i fortsättningen i lika hög grad som tidigare utnyttjas
för sådant ändamål.

För att i möjligaste mån minska såväl sistnämnda olägenheter som förlusterna
för domänverket ha olika möjligheter att ytterligare reducera områdets
areal varit föremål för prövning. Ett förslag från domänstyrelsens
sida att undantaga vissa områden dels utmed landsvägen från Villingsberg
och österut, dels i fältets nordöstra del för att därigenom möjliggöra ett bibehållande
av ett antal skogsjordbruk och en kronojägarbostad m. m. har
emellertid avstyrkts av vederbörande militära myndigheter. Ehuru ur ekonomisk
synpunkt en dylik åtgärd framstår såsom önskvärd, har jag vid mina
överväganden på denna punkt kommit till den uppfattningen, att en ytterligare
beskärning av området utöver vad av fortifikationsstyrelsen förordats
skulle avsevärt minska områdets användbarhet såsom skjutfält och därför
icke är att förorda, Dessutom skulle ett avskiljande av förstnämnda område
nödvändiggöra väganläggningar till större kostnader än värdet av å området
befintliga byggnader. Såsom av redogörelsen i det föregående framgår är det
icke heller möjligt att i vidare mån än vid områdets utstakande redan skett
räkna med utnyttjande jämväl av det närbelägna Boforsfältet. Vid avgränsningen
av området har nämligen förutsatts, att Boforsfältet, som är relativt
smalt och därför lämpar sig väl för precisionsskjutningar men icke alls för
fältmässiga skjutningar i förband, skall utnyttjas såsom säkerhetsområde för
den av kronan disponerade fältskjutningsterrängen. I detta sammanhang
torde böra framhållas, att Boforsbolaget nyligen förvärvat det mellan bolagets
skjutfält och det föreslagna artilleriskjutfältet belägna, tidigare i enskild ägo
varande området norr örn sjöarna Elgsimmen och Ymningen. Enligt inhämtad
uppgift avser bolaget att tills vidare behålla området i fråga, vilket förhållande
ur säkerhetssynpunkt måste anses vara fördelaktigt för både kronan och
bolaget.

Fritidsutredningen har i sitt yttrande i ärendet framhållit, att över en
tredjedel av de berörda kronoparken^ skulle förlora sitt huvudsakliga värde
såsom fritidsområde, örn skjutfältet förlägges till Villingsberg. Liknande

Statsutskottets utlåtande nr 231.

7

synpunkter ha anförts av örebro stad och Lekens fiske- och naturvårdsförening.

För egen del vill jag framhålla, att det ur allmän synpunkt givetvis är av
betydelse att områden av detta slag i möjligaste mån kunna disponeras för
fritidsändamål. Jag kan emellertid icke värja mig för intrycket att de farhågor,
som ur dessa synpunkter framställts i fråga örn Villingsbergsområdets
ianspråktagande, äro i väsentlig grad överdrivna. Såsom fritidsutredningen
framhållit skulle det för skjutfältsändamål avsedda området komma att innefatta
omkring en tredjedel av den sammanlagda arealen inom kronoparken^
Villingsberg, Garphyttan och Tysslinge. Vid sidan av kronoparken^ finnas
emellertid stora arealer i enskild ägo, som även kunna utnyttjas såsom fritidsområden.
Det planerade skjutfältet innefattar i själva verket mindre än
en femtedel av Kilsbergens sammanlagda yta. Terrängen därstädes är delvis
idealisk för friluftsliv och ett flertal rast- och sportstugor och liknande anläggningar
ha därför uppförts för att stimulera friluftsintresset. Dessa
anläggningar äro emellertid belägna utom det planerade skjutfältsområdet,
vars marker delvis torde vara av sekundär betydelse i här. ifrågavarande
avseende. Vad särskilt beträffar villa- och sportstugeägarna vid sjön Leken
torde dessa icke komma att i större omfattning beröras av förslaget, enär
gränsen till fältet avses att dragas omedelbart norr örn sjön. Vidare torde
böra framhållas att det område, som huvudsakligen kommer att lida skador
genom skjutningarna, det s. k. målområdet, endast utgör en jämförelsevis
liten del av skjutfältet i sin helhet, medan däremot övriga delar av fältet
under sön- och helgdagar torde kunna utnyttjas för friluftsliv i samma utsträckning
som tidigare.

Under åberopande av det anförda finner jag mig böra tillstyrka, att det av
fortifikationsstyrelsen föreslagna området å Kilsbergen örn tillhopa 10,546
hektar tages i" anspråk såsom skjutfält för Bergslagens artilleriregemente.
Beträffande formerna härför torde följande böra framhållas.

De villkor beträffande upplåtelse av den under domänstyrelsens förvaltning
varande delen av området, som enligt det föregående föreslagits av fortifikationsstyrelsen
och efter mindre justeringar godkänts av domänstyrelsen, torde
kunna godtagas såsom grund för upplåtelsen. Emellertid torde det bliva nödvändigt
att — efter vederbörligt avstyckningsförfarande — överföra vissa.områden
närmast Villingsbergs herrgård, där erforderlig bebyggelse lämpligen
synes böra komma till stånd, till lantförsvarets förvaltning, medan återstoden
bör kvarstå under domänstyrelsens förvaltning men upplåtas med nyttjanderätt
till försvaret. Skogsskötseln å området bör givetvis handhavas av domänverket
med de inskränkningar i fråga örn avverkningar, huggningstider, körningar
o. s. v., som föranledas av områdets användning för militärt ändamål.
En uppgörelse i dessa frågor bör träffas mellan fortifikations- och domänstyrelserna,
därvid särskilt bör uppmärksammas nödvändigheten av att domänverket
tillförsäkras möjlighet att under vissa sammanhängande perioder av
vintersäsongen verkställa avverkningar och transporter utan att störas av
skjutningar. I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag med stöd. av under
hand införskaffad utredning anser mig kunna räkna med att skjutfältets tillkomst
icke kommer att medföra någon minskning av tillgången på arbete för
de skogstorpare m. fl. som nu äro bosatta på området men efter dess tillkomst
måste bosätta sig utanför skjutfältet. Domänverket torde nämligen komma att
även i fortsättningen i betydande utsträckning taga deras arbetskraft i anspråk,
vartill kommer att aven sedan artillenskjutfältet utbyggts ständigt
behov av arbetskraft kommer att förefinnas för underhåll av vägar, skyddsrum,
byggnader och målmateriel m. m. samt för röjningsarbeten och dylikt. Det
kan därför förutsättas, att de personer, som nu äro bosatta inom det berörda
området, skola kunna beredas tryggad tillgång till arbete.

0 Statsutskottets utlåtande nr 231.

Jag övergår härefter till de med förslagets genomförande förknippade ekonomiska
frågorna men ber då att inledningsvis få beröra ett därmed i viss mån
sammanhängande spörsmål, nämligen frågan örn förflyttning av artilleriets
skjutskola från Skillingaryd till det nya skjutfältet. Såsom inspektören för artilleriet
i sin förut berörda skrivelse den 7 september 1942 till arméchefen framhållit,
kan det i längden icke anses tillfredsställande, att skjutskolan skall
vara hänvisad till Skillingaryds skjutfält, vars areal endast uppgår till cirka

5,000 hektar. Några möjligheter att utvidga fältet torde knappast föreligga.
Det är för närvarande icke möjligt, att därstädes anordna alla slags skjutningar,
som äro erforderliga för en högre artilleristisk utbildning. Villingsbergsfältet
däremot erbjuder goda möjligheter därtill. Artilleriskjutskolan och
Bergslagens artilleriregemente kunna utföra sina skjutningar oberoende av
varandra eftersom regementets större skjutningar icke till tiden sammanfalla
med skjutskolans. — I skrivelse den 2 mars 1943 har fortifikationsstvrelsen
gjort framställning örn en dylik förflyttning av artilleriskjutskolan samt äskat
medel för påbörjande av vissa byggnadsarbeten vid Villingsberg.

Även jag anser, att frågan örn artilleriskjutskolans förflyttning bör tagas
under övervägande men är för närvarande icke beredd taga Sutlig ställning
härtill. Ett avgörande i ena eller andra riktningen torde emellertid
icke behöva inverka på skjutfältets storlek utan berör endast frågan örn anvisande
av medel för uppförande å skjutfältet av förläggningslokaler m. m.
Som det är min avsikt att framdeles i annat sammanhang återkomma till byggnadsplan,
torde tills vidare spörsmålet om skjutskolans förflyttning få
lämnas öppen.

Beträffande åter frågan örn de ersättningar, som böra beräknas i samband
med att området tages i anspråk såsom skjutfält, finner jag desamma böra
uppdelas i tre huvudgrupper, nämligen ersättningar till domänverket, ersättningar
till enskilda samt ersättningar till statens skogsindustrier. Vad den
förstnämnda gruppen angår synes intet vara att erinra gentemot fortifikationsstyrelsens
beräkningar, vadan beloppet i sin helhet torde kunna approximativt
beräknas till 750,000 kronor. Ej heller i fråga örn den andra gruppen
— utgifterna i denna del ha såsom av det anförda framgår beräknats till 150,000
kronor — finner jag anledning till erinran, men anser, att de till förvärv
föreslagna allmänningarna efter förvärvet -— i enlighet med de principer för
pyttjanderätten för området i övrigt, som jag i det föregående angivit — böra

1 sinom tid överföras till statens domäners fond. Någon ändring i anslagsanvisningen
torde dock icke böra föranledas härav. Det torde få ankomma på
Kungl. Majit att meddela de i fråga örn de angivna markdispositionerna erforderliga
bokfö ringsföreskrifterna; eventuellt uppkommande kapitalförlust
synes lämpligen böra täckas över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
Beträffande ersättningen till statens skogsindustrier finner jag det i
det närmaste ogörligt att med någon grad av säkerhet beräkna de förluster,
som genom skjutfältets anläggande kunna komma att drabba bolaget. Domänverket
torde icke komma att fortsättningsvis kunna leverera samma kvantitet
fullgott virke från Villingsbergsreviret till bolagets sågverk som tidigare,
men om och i så fall i vilken utsträckning sågverkets drift kommer att därav
påverkas torde det ännu vara för tidigt att yttra sig. Jag är för närvarande
icke beredd att taga ställning till frågan huruvida ersättning bör beredas
bolaget.

Slutligen torde böra erinras, att från vissa av skjutfältet berörda eller i
dess närhet belägna kommuner inkommit framställningar om kompensation
för eventuellt uppkommande skatteförluster. Framställningarna från Knivsta
och Kvistbro kommuner torde kunna lämnas helt ur räkningen, då dessa
kommuner icke till någon del beröras av det nu aktuella förslaget. Däremot

Statsutskottets utlåtande nr 231.

9

är förhållandet ett annat beträffande Hidinge och Tysslinge socknar. En
preliminär utredning har givit vid handen, att de förluster, som kunna beräknas
uppkomma, äro svårberäkneliga, särskilt som vissa skatteökningar
jämväl måste beräknas i samband med ökad inflyttning, förbättrad omsättning
i affärer o. s. v. Förlusterna torde dock under alla förhållanden vara
obetydliga i förhållande till kommunernas samlade skatteintäkter. Jag anser
mig därför icke böra räkna med några ersättningar i förevarande hänseende.

I enlighet med det anförda beraknar jag medelsbehovet för anskaffande
av skjutfält för Bergslagens artilleriregemente till (750,000 + 150,000 =)

900,000 kronor.

Departementschefen har i förevarande sammanhang framlagt förslag
rörande tillgodoseendet av behovet av skjutfält för Bergslagens artilleriregemente
och i sådant hänseende förordat, att ett område örn tillhopa 10,546
hektar, beläget i trakten av Villingsberg å Kilsbergen, tagas i anspråk. Området
utgöres, frånsett två jämförelsevis obetydliga områden, av staten tillhörig
och av domänstyrelsen disponerad mark.

I motionerna I: 289 och II: 409 har, med hänsyn till områdets speciella
lämplighet och betydelse för friluftslivet och till den utrymning av områdets
bofasta befolkning, som ockupationen för skjutfältsändamål måste medföra,
framhållits, att ianspråktagandet framför allt ur sociala synpunkter är ägnat
ingiva allvarliga betänkligheter. Då även betydande ekonomiska värden måste
offras vid den föreslagna förläggningen av skjutfältet, hava motionärerna föreslagit
en förnyad förutsättningslös utredning i frågan.

Av utredningen i ärendet framgår, att ett stort antal områden rekognoscerats
men att endast tre ansetts kunna komma i fråga för förläggning av skjutfältet.
De militära myndigheterna hava bestämt avstyrkt en förläggning till två
av dessa områden, nämligen Älvdalen och Hede. Departementschefen har anslutit
sig till denna uppfattning. Icke heller utskottet finner dessa områden
med hänsyn till deras avlägsna belägenhet böra komma i fråga såsom skjutfält
för i mellersta Sverige stationerat förband.

Av de till förläggning för skjutfält ifrågasatta områdena återstår sålunda
endast det s. k. Villingsbergsområdet. Otvivelaktigt kommer ett ianspråktagande
av detta område att medföra olägenheter såväl av ekonomisk som
social karaktär. Det synes emellertid utskottet vara uppenbart, att dylika
olägenheter över huvud taget icke kunna undvikas vid ordnandet inom icke
allt för långt avstånd från förläggningsorten av ett skjutfält av den storleksordning,
varom här är fråga. I likhet med departementschefen finner utskottet
det nödvändigt, att bedömandet av frågor av denna art måste få formen
av en avvägning mellan å ena sidan de skäl som tala för ett markområdes
ianspråktagande för militärt ändamål och å andra sidan de olägenheter som
därigenom uppstå. Ur angivna synpunkter finner utskottet sig kunna biträda
det av departementschefen framlagda förslaget att förlägga Bergslagens
artilleriregementes skjutfält till Villingsberg. Utskottet förutsätter därvid,
att intrång på fritidsområdet icke göres i vidare mån än vad som är oundgängligen
nödvändigt för skjutfältets ändamålsenliga utformande. Vad departementschefen
anfört i fråga om villkoren för upplåtelsen av den under

Utskottet.

10

Statsutskottets utlåtande nr 231.

domänstyrelsens förvaltning varande delen av området har icke givit utskottet
anledning till erinran.

Departementschefen har beräknat, att gottgörelse skall beredas domänverket
med 750,000 kronor, av vilket belopp 650,000 kronor avsetts för uppförande av
vissa nybyggnader i stället för sådana inom området, som måste nedläggas,
samt 100,000 kronor för beredande av ersättning till arrendatorer för tvångsförflyttning.
I motionerna I: 290 och II: 410 har hemställts, att det för ersättning
till arrendatorer beräknade beloppet höjes till 150,000 kronor. Till stöd
härför hava motionärerna bland annat framhållit, att arrendatorerna (körama)
komme att få vidkännas avsevärda ekonomiska förluster, inte bara på grund av
realisationsförlust å inventarier, redskap, maskiner och kreatur, utan även på
grund av att de tvingades överge sitt yrke som jordbrukare och körare samt
övergå till annan sysselsättning. Särskilt syntes detta bliva fallet för de äldre
arrendatorerna. En uppskattning av dessa förluster vore mycket svår att göra,
men att arrendatorerna i görligaste mån borde hållas skadeslösa måste anses
som självklart. Motionärerna hava ansett, att en förutsättning för att det av
departementschefen för ändamålet beräknade beloppet skulle förslå syntes
vara, att arrendatorerna kunde hänvisas till av domänverket iordningställda
bostäder och att de i övrigt kunde beredas sysselsättning genom skogsarbete
och arbete på skjutfältet. En mycket försiktig värdering av de förluster, för
vilka arrendatorerna borde hållas skadeslösa, gåve vid handen ett medelsbehov
av i det närmaste 150,000 kronor.

Utskottet, som uppmärksammat, att departementschefen givit uttryck åt
den uppfattningen, att skjutfältets tillkomst icke kommer att medföra någon
minskning av tillgången på arbete för de skogstorpare m. fl., som nu äro bosatta
inom området, finner det uppenbart, att arrendatorerna böra hållas
skadeslösa för det intrång skjutfältets anläggande för deras vidkommande
innebär. Utskottet, som anser sig kunna utgå från att synpunkter liknande
dem, åt vilka motionärerna givit uttryck, legat till grund vid beräknandet
av storleken av den summa, som angivits erforderlig för ändamålet,
utgår från, att örn i samband med träffandet av definitiva uppgörelser
det skulle visa sig att det beräknade beloppet icke förslår, frågan örn
ytterligare medelsanvisning för ändamålet av domänstyrelsen underställes
Kungl. Maj:ts prövning.

Departementschefens beräkningar rörande övriga kostnader för områdets
anläggande liksom vad departementschefen i övrigt anfört i frågan har icke
givit utskottet anledning till erinran. Utskottet biträder alltså förslaget örn
anskaffande av ett skjutfält för Bergslagens artilleriregemente i trakten av
Villingsberg för en kostnad av 900,000 kronor.

Av vad utskottet ovan anfört framgår, att utskottet avstyrker motionerna
I: 289 och II: 409 samt I: 290 och II: 410.

Utvidgning av Hallands regementes kasernområde. I skrivelse den 7 december
1942 har arméförvaltningens fortifikationsstyreise hemställt örn anvisande
av 53,000 kronor för förvärv för en köpeskilling av 2 kronor per kvadrat -

Statsutskottets utlåtande nr 231.

11

meter av ett Halmstads stad tillhörigt markområde, å vilket avsåges uppföras
garage för Hallands regemente. Vidare har styrelsen i skrivelse den
16 april 1943 föreslagit inköp av ett Wallbergs fabriks aktiebolag tillhörigt,
angränsande område örn 58,300 kvadratmeter samt beräknat de sammanlagda
kostnaderna för förvärven till 225,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

Hallands regementes kasernområde har i stor utsträckning tagits i anspråk
för bebyggelse. Plats för vissa ytterligare byggnader, som äro erforderliga,
kan svårligen beredas utan utvidgning av kasernområdet. Den nya bebyggelsen
är i viss mån betingad av regementets omorganisation till cykelregemente
men sammanhänger även med den förlängda tjänstgöringstiden för de värnpliktiga,
vilken medför behov av exercis- och lektionsbyggnader, baracker
för förläggning under regementsövningar o. s. v. De nybyggnader, som i
första hand avses skola komma till utförande, äro varmgarage, för vilka
medel redan finnas anvisade (proposition 1942:34, riksdagens skrivelse nr
30). Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, lia bland övriga nybyggnadsbehov
även upptagits motorverkstäder och cykelreparationsverkstäder.
Då dylika verkstäder av praktiska skäl lämpligen böra förläggas i anslutning
till motorfordons- och cykelgaragen, synes det önskvärt, att vid bestämmandet
av plats för garagen hänsyn jämväl tages till verkstadsanläggningarna,
ehuru dessa för närvarande icke äro aktuella. Yad särskilt motorverkstäderna
beträffar vill jag dock ifrågasätta, örn icke möjlighet föreligger att framdeles
anordna en för Hallands regemente och Hallands flygfottilj gemensam anläggning.
Såsom av årets statsverksproposition (kapitalbudgeten: bil. 2) framgår,
har dock frågan örn bilverkstad för flygflottiljen tills vidare ställts på
framtiden.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har föreslagit inköp av ett öster
om Hallands regementes kaserner i anslutning till kasernområdet beläget
markområde med en areal av 81,000 kvadratmeter. Av detta område äger
Halmstads stad något mindre än en tredjedel och Wallbergs Fabriks Aktiebolag
återstoden. Vid värdering har det staden tillhöriga området numera
åsatts ett medelvärde av 2 kronor 10 öre per kvadratmeter, medan motsvarande
värde för bolagets mark upptagits till 2 kronor 40 öre. Fortifikationsstyrelsen
har med staden träffat preliminärt avtal örn förvärv av stadens andel
av området för en kostnad av 2 kronor per kvadratmeter, medan bolaget under
åberopande av vissa pågående utredningar rörande ifrågasatt vägomläggning
m. m. funit sig icke kunna medverka till någon försäljning.

Såsom av redogörelsen i det föregående framgår har jämväl undersökts
möjligheten av att förlägga ifrågavarande byggnader till annan plats inom
eller utom regementets kasern- och övningsområde. Någon lämplig plats har
emellertid icke kunnat utfinnas. Med hänsyn till att för närvarande endast
varmgarage avses skola uppföras och då enligt verkställd utredning dessa
skulle kunna rymmas inom stadens del av ifrågavarande område, har fortifikationsstyrelsen
såsom en godtagbar lösning i sin första skrivelse i ämnet föreslagit
förvärv allenast av den staden tillhöriga delen av området för en kostnad
av i runt tal 53,000 kronor.

Genom en dylik åtgärd skulle visserligen det aktuella markbehovet bliva
tillgodosett, men för den ytterligare bebyggelse, som kan komma till stånd
vid detta förband, torde markfrågan bliva än mer svårlöst. Man torde nämligen
kunna utgå ifrån att i kasernernas närhet belägen, ännu obebyggd tomtmark
kan komma att tagas i anspråk för andra ändamål eller att värdet å
denna mark kan komma att stegras i och med att bebyggelsen ökas. Jag
finner det därför välbetänkt att i ett sammanhang förvärvas såväl stadens

12

Statsutskottets utlåtande nr 231.

Utskottet.

sorn bolagets andelar av ifrågavarande område, därvid för bolagets vidkommande
expropriationsförfarande bliver erforderligt. Då jag finner de av
arméförvaltningens fortifikationsstyrelse verkställda kostnadskalkylerna kunna
godtagas som underlag för anslagsberäkningarna, uppskattar jag medelsbehovet
till 225,000 kronor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
i sin skrivelse den 7 december 1942 såsom en godtagbar lösning
föreslagit förvärv allenast av förenämnda Halmstads stad tillhöriga markområde
örn 22,700 kvadratmeter, vilket förvärv skulle draga en kostnad av

53,000 kronor. Departementschefen har funnit, att genom en dylik åtgärd
visserligen det aktuella markbehovet skulle bliva tillgodosett, men framhållit,
att för den ytterligare bebyggelse, som kunde komma till stånd vid detta
förband, markfrågan syntes bliva än mer svårlöst, och för den skull föreslagit,
att i ett sammanhang förvärvas jämväl det Wallbergs fabriks aktiebolag tillhöriga
området örn 58,300 kvadratmeter. Av handlingarna i ärendet framgår,
att bolaget förklarat sig icke kunna medverka till någon försäljning förrän
vissa trafikfrågor, som berörde området, vunnit sin lösning. Departementschefen
har ansett sig böra räkna med att expropriationsförfarande blir erforderligt.

Utskottet har icke haft något att erinra mot att utvidgningen av Hallands
regementes kasernområde kommer till stånd inom den av departementschefen
angivna kostnadsramen. Utskottet förutsätter emellertid, att frågan örn de
föreslagna markförvärven göres till föremål för ytterligare utredning, innan
definitivt beslut i ärendet fattas, och att därvid särskild uppmärksamhet ägnas
spörsmålet örn ordnandet av de omstridda trafikfrågorna.

Förvärv av mark för skjutbana för Livregementets husarer. Genom beslut
av 1941 års riksdag anvisades medel för anläggande av en kulspruteskjutbana
för garnisonen i Skövde. Stora svårigheter föreligga emellertid
alltjämt beträffande skjututbildningen för i Skövde förlagda truppförband.
Sålunda stå förutom kulspruteskjutbanan endast två skjutbanor, Skaraborgs
pansarregementes (tidigare Skaraborgs regementes) bana med 24 tavelställ
och Göta trängkårs bana med 12 tavelställ, till förfogande. Banorna disponeras
omväxlande av Skaraborgs pansarregemente, Livregementets husarer
och Göta trängkår, vartill jämväl kommer ett signalkompani, som jämlikt 1942
års försvarsbeslut avses att förläggas till Skövde. Av dessa båda banor är
endast den förstnämnda användbar för skjutning med automatvapen.

I skrivelse den 11 september 1941 angående medelsbehovet för budgetåret
1942/43 anmälde arméförvaltningen, att åtgärder erfordrades för förbättrande
av Livregementets husarers och Göta trängkårs skjutbaneförhållanden.

Sedan utredning i ärendet verkställts, framlade arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
i skrivelse den 19 januari 1942 förslag i ämnet. Förslaget gick
ut på att den mark, å vilken Göta trängkårs skjutbana är belägen, skulle försäljas
till Skövde stad samt att annan mark skulle förvärvas för anläggande
av två skjutbanor för Livregementets husarer och Göta trängkår.

Statsutskottets utlåtande nr 231.

13

Sedermera har fortifikationsstyrelsen i skrivelse den 17 februari 1943 inkommit
med nytt förslag i ämnet. Jämväl detta förslag förutsätter anläggande
av nya skjutbanor för sistnämnda båda förband.

Departementschefen har anfört följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår äro möjligheterna till skjututbildning
för i Skövde förlagda truppförband icke tillfredsställande. Den
nyligen färdigställda kulspruteskjutbanan, avsedd för garnisonen i dess helhet,
torde i och med att Skaraborgs regemente organiserats såsom pansarregemente
behöva tagas i anspråk företrädesvis för detta regementes räkning. Den
i anslutning till kulspruteskjutbanan belägna skolskjutningsbanan erfordras
även för pansarregementets behov. För återstående förband — Livregementets
husarer, Göta trängkår och ett signalkompani —- står för närvarande endast
en bana., den s. k. skarpskjutningsbanan, till förfogande, varjämte under beredskapstiden
jämväl en civil skjutbana användes för den militära skjututbildningen.
Sistnämnda bana är emellertid icke lämplig såsom militär skolskjutningsbana,
varför man för framtiden icke torde böra räkna med densamma.
Skarpskjutningsbanan, som hittills utnyttjats gemensamt av Livregementets
husarer och Göta trängkår, kan icke tillnärmelsevis fylla behovet sedan
enligt de nya utbildningsbestämmelserna skjututbildningen givits en mera
framträdande plats än tidigare. Jag anser därför, i likhet med arméförvaltningens
fortifikationsstyrelse, att Livregementets husarer och Göta trängkår
böra disponera var sin bana, varvid husarregementets bana, som med hänsyn
till kavalleriets beväpning måste vara användbar för skjutning med automatvapen,
bör kunna utnyttjas jämväl av signalkompaniet. Då även vid trängen
viss utbildning med automatvapen förekommer är det givetvis ett önskemål,
att sådan utbildning om möjligt skall kunna bedrivas jämväl vid trängkårens
bana. Örn det visar sig nödvändigt torde det dock låta sig göra att i detta
avseende hänvisa trängkåren till någon av de övriga banorna.

Fortifikationsstyrelsen har föreslagit nedläggande av den nuvarande gemensamma
banan och anläggande av två nya skolskjutningsbanor. För egen del
kan jag icke finna det motiverat att nedlägga den gemensamma banan, som
alltjämt är fullt användbar såsom skolskjutningsbana för eldhandvapen och
där tillräcklig mark disponeras för att möjliggöra breddning av skjutvallen
och anläggande av ytterligare ett antal tavelställ örn så erfordras. För
Skövde stad torde banan icke innebära någon större olägenhet, ehuru det med
tanke på stadens framtida utveckling kan vara av intresse för staden att redan
nu förvärva marken i fråga. Ur ekonomisk synpunkt finner jag det för statsverket
förmånligast att bibehålla denna skjutbana och därigenom undvika
de relativt stora kostnader, som äro förbundna med en nyanläggning. Jag
föreslår således, att ifrågavarande bana, som ligger väl till i förhållande till
Göta trängkårs kaserner, ställes till kårens förfogande samt att en ny bana,
användbar även för skjutning med automatvapen, anlägges för Livregementets
husarer. Sistnämnda bana bör jämväl få disponeras av signalkompaniet.
Beträffande plats för denna bana synes det önskvärt, att densamma förläggas
omedelbart norr örn och i anslutning till pansarregementets skolskjutningsbana,
varigenom i viss utsträckning kronan tillhörig mark kan utnyttjas. Av
fortifikationsstyrelsen verkställd undersökning rörande möjligheterna att
förvärva den ytterligare mark — del av fastigheten Väml) Lillegården 318 —■
som oundgängligen erfordras, har utvisat, att någon frivillig uppgörelse icke
kan åstadkommas. Vid sådant förhållande och då någon medverkan från
stadens sida icke synes vara att påräkna torde expropriation böra tillgripas.
Med utgångspunkt från distriktlantmätaren Bondes år 1941 verkställda värdering
synes området kunna åsättas ett värde av 6,680 kronor. Försiktigtvis

14

Statsutskottets utlåtande nr 231.

Utskottet.

Utskottet.

anser jag mig emellertid böra, eftersom expropriationsförfarande skall tillgripas,
beräkna det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet till 8,000
kronor.

Beträffande skjutbaneanläggningen bar Kungl. Majit i den till årets riksdag
avlåtna propositionen nr 222 gjort framställning örn erforderliga medel.

För markförvärvet i fråga beräknar jag sålunda i enlighet med det anförda
ett belopp av 8,000 kronor.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att Livregementets husarer
och Göta trängkår böra disponera var sin skjutbana.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har föreslagit, att den nu för
de båda förbanden gemensamma skjutbanan skall nedläggas och att för vartdera
förbandet skall anläggas en ny skjutbana. En dylik lösning har förordats
jämväl i den i ämnet väckta motionen. Departementschefen har
emellertid icke kunnat finna det motiverat att nedlägga den gemensamma
banan, som alltjämt är fullt användbar och där tillräcklig mark disponeras
för utvidgning örn så skulle erfordras, och har ur ekonomisk synpunkt funnit
för statsverket förmånligast att bibehålla denna bana. Utskottet ansluter
sig på av departementschefen anförda skäl till förslaget att endast en ny
skjutbana anlägges, avsedd för Livregementets husarer och signalkompaniet.
I enlighet med departementschefens förslag torde för erforderligt markförvärv
för denna bana böra anvisas 8,000 kronor.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet icke ansett sig kunna
tillstyrka motionen II: 384.

Sammanfattning och hemställan.

Sammanfattningsvis har departementschefen beräknat medelsbehovet för
genomförande av i propositionen avsedda markförvärv enligt följande.

1. Skjutfält för Bergslagens artilleriregemente ........................... 900,000

2. Utvidgning av Hallands regementes kasernområde .................. 225,000

3. Förvärv av mark för skjutbana för Livregementets husarer ......... 8,000

Summa kronor 1,133,000

För mötande av oförutsedda utgifter har emellertid det anslag, som bör
anvisas för ovannämnda ändamål, ansetts böra bestämmas till i avrundat tal

1,160,000 kronor.

Departementschefens förslag, att för markförvärvens genomförande anvisas
ett anslag av 1,160,000 kronor, har icke givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet hemställer,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionerna I: 289 och II: 409,1: 290 och II: 410 samt
II: 384, till Skjutfält för Bergslagens artilleriregemente m. m.
å kapitalbudgeten under försvarsväsendets fastighetsfond, armé -

Statsutskottets utlåtande nr 231 15

förvaltningens delfond, å riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa
ett investeringsanslag av 1,160,000 kronor.

Stockholm den 21 juni 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
l:o) beträffande skjutfält för Bergslagens artilleriregemente och förvärv av
mark för skjutbana för Livregementets husarer

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Pauli, Gränebo, Torsten Ström, Lindström, Bäcklund, Carlström, Åqvist, Gillström
och Sundberg; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i
Doverstorp, Ward, Hansson i Rubbestad, Persson i Tidaholm, Bergström, Mårtensson,
Nilsson i Steneberg, Lindholm, Eriksson i Frägsta och Olsson i Kullenbergstorp.

2:o) beträffande utvidgning av Hallands regementes kasernområde
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Oscar Olsson, Torsten Ström, Lindström, Bernhard Nilsson, Sven Larsson,
Andrén, Heiding, Bäcklund, Åqvist och Persson i Skabersjö; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i
Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Ward, Hansson i Rubbestad,
Bergström, Nilsson i Steneberg, Lindholm, Pettersson i Dahl och Eriksson i
Frägsta.

Reservationer:

1) av herr Pauli;

2) av herr Åqvist, som ansett att utskottet med bifall till motionerna I: 289
och II: 409 bort föreslå riksdagen att avslå Kungl. Maj:ts förslag örn skjutfält
för Bergslagens artilleriregemente och hemställa örn förnyad förutsättningslös
utredning i frågan;

3) av herr Sundberg.