14

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Sr 205.

Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1943 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av en
fond för beredande av hjälp i särskilt ömmande fall
åt familjer som oförvållat råkat i ekonomiska svårigheter.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr Gustaf Karlsson m. fl. (I: 35) och den andra inom andra kammaren av
herr J. W. Mårtensson m. fl. (11:43), har hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag snarast möjligt
angående inrättande av en hjälpfond, från vilken medel ställas till länsstyrelsernas
eller annat statligt organs förfogande för utdelning i särskilt ömmande
fall till familjer, som oförvållat kommit i ekonomiska svårigheter,
vars avhjälpande kan ske med anslag av tillfällig natur, och i vilka fall nära
anhöriga äro oförmögna att lämna behövligt stöd och kommun skäligen icke
kan anses skyldig bringa hjälp.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta förslag, får utskottet
hänvisa till motionen I: 35.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
socialvårdskommittén den 4 mars 1943 avgivit utlåtande, vilket fogas
såsom bilaga härtill (Bilaga).

Utskottet. Enligt utskottets mening kunna vägande skäl anföras för särskilda anordningar,
avseende att möjliggöra ett smidigt ingripande då tillfälligt hjälpbehov
uppkommer av den art, som avses i motionerna. Utskottet kan med hänsyn
till vad socialvårdsutredningen i ämnet anfört dock icke tillstyrka bifall
till motionerna men förutsätter, att utredningen under sitt fortsatta arbete
tager under övervägande hur här ifrågavarande behov lämpligast böra
tillgodoses.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionerna I: 35 och II: 43 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 juni 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 200.

Statsutskottets utlåtande nr 205.

15

Bilaga.

Till Riksdagens Statsutskott.

Socialvårdskommittén, som anmodats avgiva yttrande över två av herr
Gustaf Karlsson m. fl. vid innevarande års riksdag väckta motioner (nr 35
i första och nr 43 i andra kammaren) om inrättande av en fond för beredande
av hjälp i särskilt ömmande fall åt familjer, som oförvållat råkat i
ekonomiska svårigheter, får i anledning härav anföra följande:

Motionen utmynnar i en framställning, »att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t anhålla om utredning och förslag snarast möjligt angående inrättande
av en hjälpfond, från vilken medel skulle ställas till länsstyrelsernas eller
annat statligt organs förfogande för utdelning i särskilt ömmande fall till familjer,
som oförvållat kommit i ekonomiska svårigheter, vars avhjälpande
kan ske med anslag av tillfällig natur, och i vilka fall nära anhöriga äro
oförmögna att lämna behövligt stöd och kommun skäligen icke kan anses
skyldig bringa hjälp». Otvivelaktigt föreligger icke sällan behjärtansvärda
fall av hjälpbehov av den art som i motionen åsyftas, varvid kommittén för
sin del särskilt har i tankarna de barnrika familjernas hjälpbehov. Kommittén
kan dock icke tillråda, att den i motionen begärda särskilda utredningen
kommer till stånd. Uppenbarligen äger framställningen mycket nära samband
med kommitténs utredningsuppdrag, i vilket bland annat ingår en revision
av fattigvårdslagen samt en granskning av lagstiftningen rörande såväl
socialförsäkringen som övriga socialpolitiska stödåtgärder, framförallt
ur synpunkten av deras effektivitet och tillräcklighet. De syften, som motionärerna
avse att tillgodose, böra i ett reformerat socialvårdssystem i väsentliga
delar kunna uppnås utan inrättandet av en fond sådan som den föreslagna.
I detta sammanhang vill kommittén hänvisa till den redogörelse för
socialvårdsreformens huvuddrag, som lämnas i kommitténs betänkande med
utredning och förslag angående socialvårdens organisation m. m. (stat. off.
utr. 1942:56). Särskilt vill kommittén erinra örn vad i betänkandet anföres
angående vikten av att samhällets hjälpverksamhet i högre grad än nu inriktas
på förebyggande åtgärder. Dessutom bör bemärkas att 1941 års befolkningsutredning
är sysselsatt med utredning av åtskilliga spörsmål, vilka
äga betydelse för de bamrika familjernas försörjning. I ett reformerat socialvårdssystem
och efter genomförandet av sådana befolkningspolitiska stödåtgärder,
som f. n. övervägas, skulle således enligt kommitténs mening sådana
nödlägen, varpå i motionen lämnas exempel, ävensom likartade sådana kunna
förebyggas eller avhjälpas med anlitande av hjälpformer, vilka redan
äro föremål för övervägande.

Genom att nu införa en hjälpform sådan som den i motionen föreslagna
skulle man ytterligare splittra det redan förut i hög grad differentierade
socialvårdssystemet. Härtill må anmärkas att det komme att möta stora svårigheter
för den statliga myndighet, som skulle omhänderhava verksamheten,
att allsidigt kunna pröva inkomna ansökningar, och det ligger nära till
hands att en statlig hjälpfond med den i motionen skisserade administrationen
komme att missbrukas. Denna risk synes motionärerna hava underskattat.
Den prövande myndigheten kommer även i vissa fall att ställas inför

16

Statsutskottets utlåtande nr 205.

mycket besvärliga avgöranden i vad mån »kommunen skäligen kan anses
skyldig att bringa hjälp».

På grund av vad ovan anförts får kommittén avstyrka bifall till motionen.

I detta ärendes behandling hava deltagit — förutom undertecknad Eriksson,
ordförande — herrar Bexelius, Hagård, Höjer, Olsson, Skoglund, Wallén,
Wangson och Österström samt fru Nordgren.

Stockholm den 4 mars 1943.

Å Socialvårdskommitténs vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Sven Larsson.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431061