Statsutskottets utlåtande nr 196.

1

Nr 196.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1943 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner dels med
förslag till kungörelser om ändring i vissa delar av civila
avlöning sreglementet den 4 januari 1939 (nr 8)
m. m., dels ock angående lönetursregler vid tillsättandet
av vissa befattningar vid statens järnvägar jämte
i dessa ämnen väckta motioner.

(3:e och 4:e avd.)

I propositionen nr 168 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 5 mars 1943, föreslagit
riksdagen att godkänna vid propositionen fogade förslag till ändring
av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8), militära avlöningsreglementet
den 15 juni 1939 (nr 275) och manskapsavlöningsreglementet
den 21 juni 1940 (nr 652).

I samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen bemyndiga
Kungl. Majit att i enlighet med vad i förenämnda statsrådsprotokoll förordats
a) meddela bestämmelser angående avlöning till ferieberättigade befattningshavare
under värnpliktstjänstgöring, som infaller under ferietid, b)
meddela föreskrifter örn löneklassplacering i vissa fall för personal, som
under år 1940 eller senare i samband med statens övertagande av enskild
järnväg övergått i statens järnvägars tjänst, samt c) för budgetåret 1943/44
meddela särskilda avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till krisadministration.

Vidare har Kungl. Majit i propositionen nr 11, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den
15 januari 1943, föreslagit riksdagen medgiva, att vanliga lönetursregler må
i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats tillämpas beträffande vissa
nyinrättade befattningar vid statens järnvägar.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 285, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 14 maj
1943, framlagt ytterligare förslag till ändring av förenämnda avlöningsreglementen.

I sistnämnda proposition har Kungl. Majit därjämte föreslagit riksdagen
att i huvudsaklig enlighet med vad i sistnämnda statsrådsprotokoll förordats
dels besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till häradshövdingar;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att a) i fråga om befattningshavare i
domsagorna meddela erforderliga bestämmelser angående övergången till civila
avlöningsreglementet, b) besluta örn undantag beträffande landsfogdar,
landsfiskaler och deras assistenter ävensom vissa biträden i landsfiskalsdi Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 6 samt. Nr 196.

1

Statsutskottets utlåtande nr 196.

strikten från de i civila avlöningsreglementet meddelade bestämmelserna angående
tjänstedräkt, c) besluta om flyttnings- eller reseersättning till beställningshavare
vid försvarsväsendet, vilken efter egen ansökning förflyttas i
samband med nyuppsättning eller omorganisation av förband eller formation,
samt d) medgiva förening av civil befattning med reservstatsbeställning
och besluta om reglering av avlöningen för civil befattning, som innehaves
samtidigt med reservstatsbeställning.

I samband med Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag har utskottet till behandling
förehaft åtta motioner, för vilka redogörelse kommer att lämnas
i det följande.

Propositionen nr 168.

l:o) Viss ändring i bestämmelserna om avlöning under tjänstledighet för
offentligt uppdrag. Under punkten 1 i propositionen nr 168 (sid. 7 och 8)
föreslagna ändringar i 13 § 1 mom. a) civila avlöningsreglementet, 18 § 1
mom. a) militära avlöningsreglementet och 11 § a) manskapsavlöningsreglementet
äro betingade av 1941 års riksdags beslut (skrivelse nr 356) om sådan
ändring i instruktionen för riksdagens revisorer, att under revisionen
utgår visst månadsarvode i stället för såsom förut visst dagtraktamente. Så
länge nämnda ersättning utgick i form av dagtraktamente ägde befattningshavare,
å vilken någon av förenämnda reglementen var tillämpligt, rätt att
under ledighet för fullgörande av uppdrag såsom riksdagens revisor å sin
lön vidkännas allenast A-avdrag. För att denna förmån skall få åtnjutas även
sedan dagtraktamentet utbytts mot månadsarvode har Kungl. Majit föreslagit
ifrågavarande ändringar av berörda författningsrum.

2:o) Vikariatslön i vissa fall vid vikariat å extra ordinarie befattning inom
högre lönegrad. Under punkten 2 (sid. 8—12) föreslås, att vikariatslön skall
kunna beviljas vid förordnande att uppehålla extra ordinarie tjänst inom
högre lönegrad. Vikariatslönen skulle utgå i huvudsak under de förutsättningar
och efter de grunder, som gälla om vikariatslön vid förordnande att
uppehålla ordinarie befattning. Införas bestämmelser i detta ämne i civila
icke-ordinariereglementet ha av Kungl. Majit föreslagna ändringar i 8 § 1
mom. andra stycket och 21 § 5 mom. civila avlöningsreglementet ansetts
påkallade.

3:o) Ändringar i civila avlöningsreglementet med anledning av inrättandet
av försvarets läroverk samt nedläggandet av högre lärarinneseminariet.
De under denna punkt (sid. 13 och 14) föreslagna ändringarna i 51 § och 55 §
9 mom. 5 och 17 punkterna civila avlöningsreglementet äro helt betingade av
dels Kungl. Majits i annat sammanhang framlagda förslag om inrättande av
ett försvarets läroverk, dels ock 1942 års riksdags beslut om nedläggande av
högre lärarinneseminariet och förslag beträffande vissa å seminariets stat
nu uppförda befattningar, vilka i anledning av nämnda beslut i annat sammanhang
förelagts innevarande riksdag.

Statsutskottets utlåtande nr 196.

3

4:o) Semester liden för överläkare vid serafimerlasareitets röntgenavdelning.
Kungl. Maj:ts förslag (sid. 14 oell 15) om ändring i 55 § 5 inom. civila
avlöningsreglementet avser att i semesterhänseende likställa överläkaren vid
serafimerlasarettets röntgenavdelning med överläkarna vid radiumhemmets
allmänna och gynekologiska avdelningar samt karolinska sjukhusets röntgendiagnostikavdelning.

5:o) Vissa spörsmål sammanhängande med löneregleringen inom det
statsunderstödda kommunala skolväsendet. I anledning av propositionen nr
166 med förslag till avlöningsreglemente för de högre kommunala skolorna
föreslås under denna punkt (sid. 16 och 17) tillägg till 55 § 9 mom. och 57 §
3 mom. civila avlöningsreglementet för reglering av vissa spörsmål avseende
lärares övergång från kommunal skola till statlig läroanstalt m. m.

6: o) Överdirektörs vid statens järnvägar återgång tili förut innehavd befattning.
Under denna punkt (sid. 17) föreslås utvidgning av den Kungl.
Maj:t i 58 § 3 mom. 4 punkten civila avlöningsreglementet lämnade befogenheten.
Denna befogenhet innebär rätt att medgiva att tjänsteman, vilken förordnats
såsom distriktschef, förrådsdirektör, verkstadsdirektör eller verkstadsöveringenjör
men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av
förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad
han före förordnandet tillhörde. Sedan Kungl. Maj :t i proposlionen nr 43 föreslagit,
att en befattning såsom överdirektör i lönegraden C 11 inrättas vid
statens järnvägar från och med den 1 juli 1943, föreslås nu befogenheten
utvidgad till att avse jämväl tjänsteman, som förordnats å nämnda befattning.

7:o) Löneklassplacering i vissa fall vid övergång till annan löneplan.

Kungl. Maj:ts förslag under denna punkt (sid. 18—20) örn ändring i 9 § militära
avlöningsreglementet avser att undanröja vissa mindre tilltalande konsekvenser,
som — i synnerhet vid övergång från löneplanen UO (för underofficerare)
till löneplanen Oa (för officerare) — visat sig kunna uppstå vid
tillämpning av lönetursreglema i nämnda författningsrum.

8:o) Flyttningscrsättning vid vissa militära kommenderingar. Den under
denna punkt (sid. 20—22) föreslagna ändringen av 31 § militära avlöningsreglementet
avser att göra rätten till ersättning för flyttningskostnad i vissa
fall beroende på Kungl. Maj:ts prövning, nämligen vid flyttning dels på grund
av kommendering såsom aspirant vid generalstabskåren, såsom elev vid någon
av de militära högskolorna eller såsom intendents- eller förvaltaraspirant,
dels ock för genomförande av passagesystem vid vissa truppförband
enligt vad därom är särskilt stadgat.

9:o) Frågan örn skyldighet för nied avskedspremie avgånget underbefäl
att ingå i reserv. Under denna punkt (sid. 22 och 23) framlagt förslag om

4

Statsutskottets utlåtande nr 196.

ändring i 22 § 2 morn. manskapsavlöningsreglementet är betingat av Kungl.
Maj:ts i propositionen nr 143 framlagda förslag, att skyldighet för med avskedspremie
avgånget underbefäl att ingå i reserv skall bortfalla.

10:o) Avlöning till lärare vid militär tjänstgöring under ferier. Under
denna punkt (sid. 23—27) föreslås, att den s. k. minimiregeln för ferieberättigade
befattningshavare erhåller tillämplighet utan särskild tidsbegränsning.

Ordinarie och extra ordinarie tjänstemän vid den nyreglerade civila statsförvaltningen
äga under tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring i anledning
av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell molibisering å sin civila
befattning uppbära lön minskad med B-avdrag. Tid, varunder ferieberättigad
tjänsteman under ferier är inkallad till sådan tjänstgöring skall härvid
betraktas såsom tid, varunder tjänstledighet för värnpliktstjänstgöringen
åtnjutes. Regeln örn avlöningens minskning med B-avdrag blir alltså tillämplig
även vid inkallelse under ferietid.

Såsom undantag från denna regel gäller, att ferieberättigad tjänsteman äger
för de 30 första dägarna av sådan till ett och samma kalenderår hörande tid
av inkallelse till värnpliktstjänstgöring, som ligger mellan två terminer, få
sin avlöning beräknad efter förenämnda minimiregel.

Enligt minimiregeln äger tjänstemannen åtnjuta avlöning å sin civila befattning
med allenast så stort avdrag som erfordras för att avlöningen jämte
den månadslön, som utgår jämlikt de för försvarsväsendet gällande bestämmelserna,
icke skall överstiga vad han skolat uppbära därest han icke varit
inkallad. Minimiregeln förhindrar alltså, att den ferieberättigade tjänstemannen
under värnpliktstjänstgöringen åtnjuter högre sammanlagda löneinkomster
än dem han skolat åtnjuta därest han icke varit inkallad, men den skyddar
honom även mot löneminskning. Detta skydd varar emellertid endast
under 30 dagar av ferietiden. Kungl. Maj:ts förslag innebär, att skyddet utsträckes
att avse hela ferietiden utan viss tidsbegränsning.

Framställningar i ämnet ha gjorts av Sveriges folkskollärar förbund, låroverkslärarnas
riksförbund och Sveriges allmänna folkskollärarförening.

Efter remiss ha utlåtanden över den av Sveriges folkskollärarförbund gjorda
framställningen avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden. Vidare
har skolöverstyrelsen avgivit utlåtande i anledning av framställningarna.

För egen del har chefen för finansdepartementet anfört i huvudsak följande.

Om ferietiden, såsom i ärendet framhållits, i vad den överstiger vanlig semestertid
får anses motiverad av undervisningstekniska hänsyn, och om det
från denna utgångspunkt icke är orimligt att fordra, att lärare under ferietiden
ställer sig till förfogande för andra uppgifter än undervisning, torde
härav knappast följa annat, än att läraren under ferietiden bör kunna tågås i
anspråk för annan tjänstgöring utan att därför kunna påräkna särskild ersättning.
Huruvida han vid t. ex. värnpliktstjänstgöring under femma bör
vidkännas löneminskning, synes vara en fråga, som får bedömas från andra
utgångspunkter. Från personalens sida har särskilt framhållits den oförmånliga
ställning manliga lärare i värnpliktsåldern komma att intaga i förhållande
till andra lärare. De hörda myndigheterna ha ansett denna synpunkt icke

Statsutskottets utlåtande nr 196.

5

kunna frånkännas berättigande, och jag är för min del av samma uppfattning.

Av det anförda framgår, att jag icke motsätter mig, att minimiregeln för
ifrågavarande ferieberättigade befattningshavare erhåller tillämplighet utan
särskild tidsbegränsning.

ll:o) Avlöning vid tjänstledighet i visst fall för skördearbete. I kungörelse
den 11 september 1942, nr 754, förordnades, att tjänsteman, som avsåges
i civila avlöningsreglementet eller civila icke-ordinariereglementet, ävensom
befattningshavare vid statligt krisorgan finge för utförande av skördearbete,
som anvisats genom den offentliga arbetsförmedlingen, under högst
tio dagar av september månad 1942 beviljas tjänstledighet med oavkortad
lön (arvode), under förutsättning att ledigheten icke föranledde förordnande
av vikarie eller anställande av ersättare.

Då tjänstledighet för dylikt ändamål i princip är att betrakta såsom tjänstledighet
för enskilda angelägenheter, innebär beslutet en avvikelse från de
allmänna grunder för avlöning under tjänstledighet som, vad angår huvuddelen
av den civila statsförvaltningen, äro stadgade i civila avlöningsreglementet.

Under förevarande punkt (sid. 27 och 28) delgives riksdagen en redogörelse
för vad i ärendet förekommit.

12:o) Löneklassplacering av viss personal, som övergått i statens järnvägars
tjänst vid staisförvärv av enskild järnväg. I framställningar den 19
december 1941 och den 2 september 1942 har svenska järnvägsmannaförbundets
styrelse anhållit om ändring av grunderna för löneklassplacering
av övertagen järnvägspersonal.

över förstnämnda framställning ha utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen,
allmänna lönenåmnden och statskontoret.

Chefen för finansdepartementet har anfört följande.

Den vid 1939 års lagtima riksdag fastslagna regeln om lönesättning för
övertagen järnvägspersonal innebär, att personalen vid övergången till statens
järnvägars tjänst icke skall lida minskning i innehavda löneförmåner.
Denna princip har erhållit en restriktiv tillämpning beträffande befattningshavare,
som vid den enskilda järnvägen haft högre avlöning än som motsvarar
lägsta löneklassen i respektive lönegrad. Sådan befattningshavare har
nämligen icke placerats i den löneklass, som närmast överstiger lönen vid
den enskilda järnvägen, utan erhållit lön efter den närmast lägre löneklassen
jämte ett personligt lönetillägg, vilket sedermera avvecklats i mån av uppfattning
till högre löneklass. I ärendet har framhållits, att denna anordning
i många fall till sina praktiska verkningar inneburit en rubbning i
det eljest inom statsförvaltningen tillämpade löneturssystemet. Järnvägsstyrelsen
har uttalat sig för en mindre restriktiv tillämpning beträffande vissa
äldre befattningshavare. Enligt järnvägsstyrelsens förslag .skulle en sådan
befattningshavare, som sedan minst tre år innehaft slutlön enligt den enskilda
järnvägens avlöningsbestämmelser, vid uppförandet på statens järnvägars
aktiva personalstat inplaceras i den löneklass inom tillämplig lönegrad,
som låge närmast över nämnda slutlön. Samma löneklassplacering skulle

6

Statsutskottets utlåtande nr 196.

befattningshavare, som vid övergången i mindre än tre år innehaft dylik
slutlön, erhålla efter det tre år förflutit från ernåendet av slutlönen.

Förslaget gäller befattningshavare, som efter ingången av år 1940 övergått
eller framdeles komma att övergå i statens järnvägars tjänst.

Järnvägsstyrelsens förslag har tillstyrkts av allmänna lönenämnden och
jämväl biträtts av förbundsstyrelsen men avstyrkts av statskontoret.

Enligt min uppfattning saknas icke fog för erinringar mot den nuvarande
ordningen för löneklassplacering av övertagen järnvägspersonal. En
jämkning i tillämpningen av de allmänna reglerna för lönesättningen i syfte
att bringa denna i närmare anslutning till grunderna för det statliga löneklassystemet
synes förenlig med rättvisa och billighet. Det av järnvägsstyrelsen
framlagda förslaget i detta ämne vill jag för min del biträda.

Den nya ordningen synes böra tillämpas från och med den 1 juli 1943.

För tidigare övertagen personal bör löneklassplaceringen från och med
nämnda dag omregleras på grundval av en omräkning enligt de nya reglerna
av löneturen för tiden från övertagandet.

Det av mig nu förordade förslaget synes böra underställas riksdagens
prövning.

13:o) Förlängt bemyndigande för Kungl, Maj:! att meddela särskilda avlöningsföreskrifter
vid eventuell övergång till krisadministration. I propositionen
nr 294 till 1940 års lagtima riksdag hemställde Kungl. Maj:t bland
annat om riksdagens bemyndigande att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter,
som sammanhängde med övergång till krisadministration. Bemyndigandet
skulle avse, förutom rätt att överföra tjänstemän på en särskild
temporär krisindragningsstat och besluta om dessa tjänstemäns avlöningsförmåner,
jämväl befogenhet att, om och i den män så befunnes lämpligt,
föreskriva vissa begränsningar av löneförmånerna till den personal, som bibehölles
i tjänstgöring.

Riksdagen biföll propositionen men fann sig därvid böra i princip begränsa
fullmakten till att gälla ett budgetår i sänder. Bemyndigandet, som därefter
förlängts, senast av 1942 års riksdag att gälla under innevarande budgetår,
föreslås under nu ifrågavarande punkt (sid. 35) skola förlängas jämväl
för nästa budgetår.

Propositionen nr 285.

14 :o) Ändringar i civila avlöningsreglementet med anledning av lönereglering
för domsagopersonalen. Under punkten 1 i propositionen nr 285 (sid.
9—11) föreslagna ändringar i 49 § civila avlöningsreglementet äro betingade
av den lönereglering vid domsagoförvaltningen, om vilken principbeslut fattades
vid fjolårets riksdag och beträffande vilken närmare förslag framlagts
i propositionen nr 198 till innevarande riksdag.

Det förutsättes i detta sammanhang, att frågan örn rätt för befattningshavare,
vilken i samband med löneregleringen vid domsagorna erhåller ordinarie
anställning, att i löneturshänseende tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring
skall få avgöras av Kungl. Maj:t. På Kungl. Majit föreslås vidare få
ankomma att utfärda de övergångsbestämmelser, som i övrigt bliva erforderliga
i samband med löneregleringen, jämte bestämmelser örn barntillägg åt
häradshövdingarna.

Statsutskottets utlåtande nr 196.

7

15 ;o) Visst undantag beträffande personal vid polis- och åklagarväsendet
i länen från de i civila avlöningsreglementet meddelade bestämmelserna
angående tjänstedräkt. Under punkten 2 (sid. 11—21) föreslås bemyndigande
för Kungl. Majit att för personal vid polis- och åklagarväsendet i länen
meddela bestämmelser, innebärande en viss modifikation av reglerna angående
tjänstedräkt i civila avlöningsreglementet. Bestämmelserna skulle i huvudsak
anslutas till vad som redan nu gäller beträffande uniformspliktig personal
vid lots- och fyrstaten.

16:o) Vissa spörsmål sammanhängande med ändringar i den statliga vägorganisationen.
Under punkten 3 (sid. 21 och 22) föreslagna ändringar i
53 § 1 mom. civila avlöningsreglementet äro betingade av vissa förslag, som
framlagts i propositionen nr 224 angående den statliga vägorganisationen.

17 :o) Ändringar i vissa militära löneplancr in. m. De ändringar i löneplanerna
Ob och Cb militära avlöningsreglementet, som föreslås under punkten
4 (sid. 22—24), sammanhänga med förslag, som framlagts i propositionen
nr 180 angående organisationen av försvarsväsendets centrala förvaltning.
Nämnda förslag förutsätta ändringar i ett flertal författningsrum i militära
avlöningsreglementet.

I manskapsavlöningsreglementet föreslås upptagande under löneplanerna
Ma och Mb av beställningarna såsom musikvicekorpral och -konstapel, musikkorpral
och -konstapel samt musikfurir och överfurir.

18 :o) Vissa avlöningsfrågor sammanhängande med utbyggandet av försvarsväsendets
musikorganisation. Under punkten 5 (sid. 24—29) framhålles,
att ersättning för flyttningskostnad enligt 31 § militära avlöningsreglementet
icke kan beredas sådan beställningshavare vid redan befintlig musikkår,
som utan förändring av innehavd lönegrad efter egen ansökan transporteras
till befattning vid nyupprättad musikkår.

Den omständigheten att beställningshavare lämnas tillfälle att, muntligen
eller skriftligen, anmäla sig till ledig beställning å annan ort föreslås icke
utan vidare skola utesluta rätt till ersättning för uppkommande flyttnings(rese-)
kostnader i samband med transporten. Frågan härom gäller icke blott
musikorganisationen utan anses även eljest inom försvarsväsendet kunna
bliva aktuell i samband med nyuppsättning eller omorganisation av förband
eller formationer. Något allmänt medgivande av rätt till flyttningsersättning
i dylika fall förordas dock icke. Ersättningsrätten skulle i stället få bero på
Kungl. Majits prövning från fall till fall.

19 :o) Kätt till hyres- oell ortstillägg för fast anställt manskap vid försvarsväsendet.
Under punkten 6 (sid. 29—31) föreslagen ändring i 18 § manskapsavlöningsreglementet
innebär, att gift beställningshavare tillhörande löneplanen
Ma (menig, vicekorpral, vicekonstapel, korpral, konstapel eller furir) ina
äga i stället för fri inkvartering åtnjuta hyres- och ortstillägg redan efter en

% Statsutskottets utlåtande nr 196.

anställningstid av ett år. Enligt den nuvarande lydelsen fordras en anställningstid
av fyra år.

20:o) Förening av ordinarie civil befattning med beställning tillhörande
krigsmaktens reservstater. Under punkten 7 (sid. 31—35) föreslås nytt bemyndigande
för Kungl. Majit att efter prövning av föreliggande omständigheter
medgiva samtidigt innehav av beställning tillhörande krigsmaktens
reservstater och ordinarie civil statstjänst. Samtidigt föreslås bemyndigandet
utvidgat att avse förening av reservstatsbeställning med sådan civil befattning,
som ej är statlig men för vilken gälla avlöningsbestämmelser, som tillkommit
under riksdagens medverkan och innehålla förbud mot förening med
ordinarie statstjänst utan särskilt beslut av Kungl. Majit och riksdagen.

Härutöver föreslås bemyndigande för Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen förordade grunder besluta om
reglering av avlöning för civil befattning, som innehaves samtidigt med reservstatsbeställning.

Propositionen nr 11 samt motionerna I: 115 och II: 113.

21 :o) Vissa lönetursregler. I statsverkspropositionen till 1942 års riksdag
framlades under de olika huvudtitlarna förslag beträffande revision av den
vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen, såvitt avsåg allmänna
civilförvaltningen. I anslutning därtill redogjorde chefen för finansdepartementet
(för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 14) för vissa
med tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande spörsmål, avseende tillsättningsförfarande
och löneklassplacering. I fråga örn tillsättningsproceduren
föreslogs, att innehavare av ordinarie tjänst, som flyttades till högre lönegrad,
skulle erhålla den nya tjänsten utan nytt kungörelseförfarande. Såsom
huvudregel för löneklassplacering i den högre lönegraden förordades, att
tjänstemannen skulle bibehålla sin förutvarande löneklass i den lägre tjänsten
dock att, där denna löneklass understege lägsta löneklassen i den högre
lönegraden, tjänstemannen skulle placeras i sistnämnda löneklass. Vad sålunda
föreslagits vann riksdagens bifall (statsutskottets utlåtande nr 12, riksdagens
skrivelse nr 16). Kungl. Majit utfärdade därefter den 5 juni 1942
cirkulär (Sv. förf.-sami. nr 362) med bestämmelser i ämnet.

På grundval av utredning, som verkställts av tjänsteförteckningssakkunniga
för affärsverken, framlades vidare på föredragning av chefen för kommunikationsdepartementet
för 1942 års riksdag i särskilda propositioner vissa
förslag till revision av tjänsteförteckningen i vad avsåg post- och telegrafverken
samt statens vattenfallsverk (propositionen nr 194) respektive statens
järnvägar (propositionen nr 195).

I sistnämnda proposition behandlades därjämte de förslag, som av 1938
års personalkommission vid statens järnvägar framlagts såsom resultat av
kommissionens undersökningar rörande förhållandet mellan arbetsuppgifter
och löneställning för personal vid statens järnvägar. Chefen för kommunika -

Statsutskottets utlåtande nr 196.

9

tionsdepartementet erinrade därvid om de för allmänna civilförvaltningen
beslutade, nyss omförmälda bestämmelserna samt framhöll i anslutning därtill,
att riksdagens bemyndigande att för statens järnvägars del utfärda motsvarande
föreskrifter borde inhämtas i fråga om såväl tjänsteförteckningssakkunnigas
som personalkommissionens förslag. Det i propositionen begärda
bemyndigandet lämnades (statsutskottets utlåtande nr 151, riksdagens skrivelse
nr 323). Riksdagen uttalade emellertid, att kungörelseförfarande för
affärsverkens del icke borde underlåtas i andra fall, än då Kungl. Majit på
framställning av verksstyrelsen funne så utan olägenhet kunna ske.

Med anledning av riksdagens beslut meddelade Kungl. Majit genom brev
till järnvägsstyrelsen den 19 juni 1942 föreskrifter beträffande lönegradsplaceringen
överensstämmande med dem, som för allmänna civilförvaltningens
del utfärdats i förenämnda cirkulär.

Efter att ha redogjort för vad sålunda förekommit anför chefen för kommunikationsdepartementet
följande.

I anslutning till riksdagens omförmälda uttalande lia de vid statens järnvägar
på grundval av tjänsteförteckningsrevisionen och personalkommissionens
undersökningar tillkomna tjänsterna kungjorts till ansökan lediga. De
av riksdagen godkända lönetursreglerna ha tillämpats å de befattningshavare,
som blivit innehavare av tjänsterna. Därvid har emellertid visat sig, att
resultaten i vissa fall blivit sådana, att en modifikation av dessa regler kan
ifrågasättas.

De i anledning av tjänsteförteckningssakkunnigas för affärsverken förslag
nyinrättade tjänsterna återfinnas endast i lönegrader, inom vilka dylika
tjänster tidigare icke funnits. Att för de befattningshavare, som vid statens
järnvägar blivit eller komma att utses till första innehavare av sådana
tjänster, tillämpa andra och gynnsammare lönetursgrunder än som följa av
den huvudregel, vilken föreskrivits för motsvarande fall inom allmänna
civilförvaltningen och övriga affärsverk, synes icke böra ifrågakomma.

De på personalkommissionens initiativ inrättade befattningarna vid statens
järnvägar utgöras däremot icke blott av befattningar i tillskapade nya
tjänstegrader utan därjämte av åtskilliga nytillkomna tjänster i förut befintliga
grader. Sistnämnda tjänster äro helt fristående från den eljest för
statsförvaltningen i dess helhet enhetligt genomförda tjänsteförteckningsrevisionen.
Under den tid av omkring fyra år, då personalkommissionens
undersökningar pågått, lia såväl järnvägsstyrelsen vid avgivandet av förslag
till personalstater som statsmakterna vid prövningen av framkomna förslag
iakttagit en av nämnda undersökningar betingad återhållsamhet beträffande
inrättandet av nya tjänster. Följden härav har blivit, att — medan vanliga
lönetursregler tillämpats å dem, som vid övriga affärsverk under den tid,
kommissionens arbete pågått, blivit innehavare av nya tjänster, vilka successivt
inrättats till följd av förändrade arbetsuppgifter — de i anledning av
den generella tjänsteförteckningsrevisionen beslutade oförmånligare lönetursreglerna
kommit att tillämpas å motsvarande i ett sammanhang nyinrättade
befattningar vid statens järnvägar. Alt i förhållande till övriga affärsverk
vissa ojämnheter i löneklassplaceringen härigenom skulle uppkomma, förutsågs
vid frågans behandling i fjol men ansågs icke utgöra tillräcklig grund
för avvikelse från eljest tillämpade regler. Vid beslutets genomförande lia
emellertid jämsides därmed mellan olika tjänstemän vid statens järnvägar
framträtt ojämnheter i löneklassplaceringen, vilka icke tidigare kunnat

10

Statsutskottets utlåtande nr 196.

förutses. Inom ett verk av statens järnvägars storleksordning försiggår alltid
på grund av normala avgångsanledningar (pension och dödsfall) en kontinuerlig
befordran till förekommande standardgrader. I dylika befordringsfall
tillämpas givetvis de vanliga lönetursgrunderna. Det har nu i stor utsträckning
visat sig bero på tillfälligheter, örn en befattningshavare kommit
att vinna befordran till en enligt personalkommissionens förslag nyinrättad
tjänst eller till en i vanlig ordning ledigbliven befattning. Följden härav har
blivit vissa olikheter i löneklassplaceringarna, vilka framstå såsom irrationella
och som hos personalen väckt så mycket större irritation, som det vid ansökningstillfället
sommaren 1942 för flertalet av ifrågavarande tjänster icke
torde ha varit allmänt känt, att någon skillnad i löneturshänseende var avsedd
att göras mellan de båda olika grupperna av befordringsfall.

Vid här angivna förhållanden synas billighetsskäl motivera en omprövning,
huruvida icke vanliga lönetursregler böra tillämpas å de befattningshavare
vid statens järnvägar, som blivit utnämnda eller komma att utnämnas
till första innehavare av de i anledning av personalkommissionens förslag
inrättade nya tjänsterna inom förut befintliga tjänstegrader.

Några betänkliga konsekvenser av åtgärder i den begränsade omfattning,
som här angivits, synas mig icke kunna befaras. Vad övriga kommunikationsverk
beträffar, har redan förut påpekats, att tjänsteförteckningsrevisionen ej
inrymmer några fall av den art, varom här är fråga, nämligen tillskapande
av nya tjänster i förut befintliga tjänstegrader. Vidkommande allmänna civilförvaltningen
må endast erinras, att löneturen för tillsyningsman, som i anledning
av tjänsteförteckningsrevisionen uppflyttats till tulluppsyningsman, i
enlighet med vad statsmakterna förutsatt (propositionen nr 165, riksdagens
skrivelse nr 213 år 1942) ordnats enligt de vanliga reglerna för befordran.

Järnvägsstyrelsen har under hand förklarat sig tillstyrka, att de av statsmakterna
beslutade lönetursreglerna modifieras i enlighet med vad här angivits.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit anser jag mig böra förorda, att
Kungl. Majit inhämtar riksdagens medgivande att — utan hinder av riksdagens
tidigare beslut i ämnet — beträffande de befattningar, som vid statens
järnvägar efter förslag av personalkommissionen inrättats eller komma
att inrättas i före den 1 juli 1942 befintliga tjänstegrader, förordna örn
tillämpning av vanliga lönetursregler. Dessa regler böra därvid för befattningshavare,
som tillträtt dylika befattningar, tillämpas retroaktivt från och
med dagen för tillträdet.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren avherrar
A. Löfgren och A. Leander (I: 115) samt den andra inom andia
kammaren av herrar L. Lindahl och C. P. Olsson i Mellerud (II: 113), har
anförts följande.

Civila avlöningsreglementet innehåller föreskrift örn att, då ordinarie
tjänsteman befordras till tjänst inom högre lönegrad, han skall placeras
lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast
tillhörde. Motsvarande gäller i fråga örn den, vilken vinner befordran till
ordinarie tjänst från extra ordinarie befattning. I båda fallen gäller dessutom
att vederbörande tjänsteman för eventuellt framtida uppflyttning till
högre löneklass får på visst sätt tillgodoräkna tid varunder han i den lägre
tjänsten tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den,
till vilken han sålunda skall hänföras.

Vid 1942 års riksdag utverkade Kungl. Majit åt sig medgivande att i anledning
av då föreliggande tjänsteförteckningsrevision utfärda föreskrifter

Statsutskottets utlåtande nr 196.

11

som avveko från avlöningsreglementets ovan angivna bestämmelser. Dylika
föreskrifter utfärdades sedermera genom Kungl. Maj:ts cirkulär den 5 juni
1942 (SFS 362).

De mot avlöningsreglementets huvudbestämmelser avvikande regler angående
löneklassplacering vid tillträde av viss tjänst, som sålunda infördes,
ha orsakat avsevärd oreda och även orättvisor i löneklassplaeeringen.
Tjänstemän som fått dessa undantagsbestämmelser på sig tillämpade ha sålunda
tilldelats lägre löneställning än med dem i stort sett jämnåriga kamrater,
vilka tillträtt tjänst i samma lönegrad antingen omedelbart före eller
ock senare än den tidpunkt, vid vilken ovan angivna undantagsbestämmelser
tillämpades. Dessutom synas sistnämnda undantagsbestämmelser kommit
att tillämpas icke allenast i fall »då ordinarie befattningar den 1 juli
1942 utbytas mot ordinarie befattningar i högre lönegrad», utan även vid
andra befordringar ävensom vid övergång från extra ordinarie till ordinarie
befattning. Vi våga ifrågasätta om en så vidsträckt tillämpning av undantagsföreskrifterna
verkligen varit avsedd.

De nu antydda förhållandena kunna icke få fortfara enär verkningar av
de rådande ojämnheterna i löneklassplaeeringen komma att bliva gällande
för avsevärd tid framåt.

För att full likställdhet skall bliva rådande mellan de olika tjänstemännen,
oavsett vid vilken tidpunkt de tillträtt en viss högre tjänst eller erhållit
en ordinarie befattning, synes det vara nödvändigt att avlöningsreglementets
bestämmelser bliva enligt sin lydelse tillämpade.

Motionerna utmynna i en hemställan, att riksdagen måtte förklara, att bestämmelserna
i 8 § civila avlöningsreglementet utan inskränkning skola tilllämpas
vid samtliga befordringar eller tjänstetillsättningar, som ägt rum
under år 1942, utan avseende å om de varit beroende på tjänsteförteckningsrevision
eller icke.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
allmänna lönenåmnden avgivit utlåtande, vilket fogas såsom bilaga härtill
(Bilaga A).

övriga motioner.

22 :o) Kvinnlig befattningshavares uppfattning i löneklass. I en inom
andra kammaren av fröken Kerstin Hesselgren m. fl. väckt motion (II: 161)
föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa örn rätt för
kvinnlig statstjänare att för uppfattning i löneklass få tillgodoräkna sig lagstadgad
tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd.

Över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
allmänna lönenåmnden den 8 mars 1943 avgivit utlåtande, vilket fogas såsom
bilaga härtill (Bilaga B).

Gällande bestämmelser i ämnet framgå av lönenämndens utlåtande.

Motionärerna framhålla, bland annat, att en kvinnlig tjänsteman kan få
sin löneklassuppflyltning uppskjuten, därest hon inom en tidrymd av tre år
är tjänstledig två gånger för havandeskap och barnsbörd.

12

Statsutskottets utlåtande nr 196.

23:o) Oavkortad lön under sjukledighet. I en inom andra kammaren av
herrar G. Persson i Falla och Th. Gardell väckt motion (II: 243) hemställes,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning
rörande inskränkning i den kostnadsfria sjukledigheten för statens befattningshavare
samt snarast möjligt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kan giva anledning.

Beträffande de skäl, som anföras till stöd för detta yrkande, hänvisas till
motionen.

24:o) Underlaget för rörligt tillägg. I en inom andra kammaren av herr
K. E. Hansson i Skediga m. fl. väckt motion (11:93) har hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att rörligt tillägg och kristillägg icke må utgå å högre
belopp på lön än 6,000 kronor per år räknat.

Vidare har i en inom samma kammare av herr G. Fröderberg väckt motion
(II: 304) hemställts, att riksdagen måtte besluta, att rörliga tillägg och kristillägg
de tre återstående kvartalen 1943 och första kvartalet 1944 beräknas
på grundlönerna för E-ort i alla löneklasser.

Förenämnda två motioner ha i vad de avse grunderna för kristillägg på
förslag av utskottet i dess utlåtande den 6 april 1943, nr 72, blivit av riksdagen
avslagna. I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna i vad
de avse rörligt tillägg.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
förslagen, får utskottet hänvisa till motionerna.

Rörligt tillägg åtnjutes av befattningshavare, å vilka civila avlöningsreglementet
är tillämpligt, m. fl. och utgår med högst 15 procent å avlöningen,
dock ej å belopp, varmed avlöningen överstiger 900 kronor. Kristillägg utgår
med för närvarande 16 procent å samma belopp som det rörliga tillägget.
Enligt av innevarande riksdag godkända grunder skall dock kristillägget, i
den mån dess procentsats överstiger 16, till sin överskjutande del ej beräknas
å den del av avlöningens månadsbelopp, som överstiger 500 kronor.

25 :o) Den extra personalens löneförhållanden. I en inom andra kammaren
av herrar S. Persson i Stockholm och K. Senander väckt motion (II: 238)
yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa örn att sådana
direktiv till de olika verkstyrelserna och övriga statliga institutioners
centrala ledningar måtte utarbetas, som innebära att gentemot den extra personalen
tillämpas en lönepolitik, som garanterar denna ett godtagbart existensminimum
samtidigt som avlöningsbestämmelsema böra bli enhetliga för
likvärdigt arbete.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkande, hänvisas
till motionen.

26:o) Utvidgad semesterrätt för vissa sjuksköterskor. I en inom första
kammaren av herr Robert Berg väckt motion (1:310) har yrkats, att riks -

Statsutskottets utlåtande nr 196.

13

dagen måtte besluta sådana särbestämmelser i civila avlöningsreglementet,
att de sjuksköterskor, som den 1 juli 1942 eller senare överförts från militära
icke-ordinariereglementet till civila avlöningsreglementet, måtte få åtnjuta
samma semesterförmåner, som enligt 55 § 4 och 5 mom. sistnämnda
reglemente tillkommer sjuksköterskorna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Angående de skäl, som åberopats till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.

Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag i propositionerna nr 168 och
285 har utskottet beträffande den ovan under punkten 8 berörda frågan om
flyttningsersättning vid vissa militära kommenderingar uppmärksammat, att
flyttning äger rum även i anledning av kommenderingar till andra militära
utbildningskurser än de, som finnas omnämnda i 31 § militära avlöningsreglementet.
Kungl. Majit torde böra bemyndigas, att även i sådana fall medgiva
ersättning för flyttningskostnad.

Beträffande den under punkten 15 berörda frågan örn visst undantag för
personal vid polis- och åklagarväsendet i länen från de i civila avlöningsreglementet
meddelade bestämmelserna angående tjänstedräkt har inom utskottet
förefunnits viss tvekan, huruvida icke ett kontant uniformsbidrag
vore att föredraga framför det tillhandahållande av tyg, övrig materiel och
färdiga uniformspersedlar genom exempelvis generalpoststyrelsens eller fångvårdsstyrelsens
försorg, som Kungl. Maj :ts förslag förutsätter. Vid sitt övervägande
av frågan har utskottet emellertid ansett sig böra förorda Kungl.
Majits förslag. Utskottet vill endast framhålla, att man i fråga om ersättningen
för tillhandahållna persedlar och bidraget till sylön, torde beträffande
ifrågavarande kategorier befattningshavare böra utgå från att den rabatt, som
är medgiven i 46 § civila avlöningsreglementet, skall motsvara trettio procent
av myndighetens självkostnadspris.

Vad Kungl. Majit i övrigt föreslagit i förevarande propositioner föranleder
icke någon erinran från utskottets sida.

I propositionen nr 11 samt motionerna I: 115 och II: 113 avhandlas de vid
fjolårets riksdag beslutade, från civila avlöningsreglementets bestämmelser
avvikande reglerna angående löneklassplacering vid tillträde av tjänst, som
inom civilförvaltningen inrättats i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen
eller den av 1938 års personalkommission verkställda undersökningen rörande
förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar.

Såsom av allmänna lönenämndens utlåtande i anledning av omförmälda
motioner närmare framgår, har lönenämnden inhämtat upplysningar från
verk och myndigheter rörande verkningarna av de sålunda beslutade lönetursreglerna.
Liksom lönenämnden anser utskottet dessa upplysningar giva
vid handen, att nämnda regler i praktiken föranlett avsevärd oreda och orättvisa
i löneklassplaceringen.

Vid statsmakternas prövning föregående år av ifrågavarande spörsmål fö -

Utäkottet.

14

Statsutskottets utlåtande nr 196.

refanns visserligen anledning räkna med att de från civila avlöningsreglementet
avvikande, snävare lönetursreglema skulle leda till vissa ojämnheter
i löneklassplaceringen olika befattningshavare emellan. Att resultatet skulle
bliva så pass otillfredsställande, som de av lönenämnden anförda exemplen
utvisa, var emellertid icke möjligt att förutse. Utskottet anser sig fördenskull
böra tillstyrka, att civila avlöningsreglementets regler om löneklassplacering
vid befordran göras tillämpliga beträffande samtliga de befattningshavare,
som blivit eller komma att bliva innehavare av nyinrättad eller till högre
lönegrad uppflyttad tjänst i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen eller
den av personalkommissionen vid statens järnvägar verkställda undersökningen.
Tillämpningen bör självfallet ske retroaktivt från och med dagen
för tjänsternas tillträdande. Kungl. Majit toi-de bemyndigas att vidtaga i anledning
av riksdagens beslut erforderliga åtgärder.

De vid bifall till utskottets förslag uppkommande kostnaderna böra för
allmänna civilförvaltningens del bestridas av vederbörande verks avlöningsanslag.
Någon ändring av verkens avlöningsstater påkallas icke härav. För
affärsverkens del böra kostnaderna utgå av respektive verks driftmedel.

Vad angår övriga motioner har utskottet funnit skäl tala för att kvinnlig
befattningshavare skall för uppflyttning i löneklass få tillgodoräkna sig i avlöningsreglementet
stadgad tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd.
Utskottet tillstyrker alltså, att motionen II: 161 på det sätt bifalles, att Kungl.
Majit bemyndigas meddela erforderliga bestämmelser i ämnet för såväl statliga
befattningshavare som befattningshavare vid högre kommunala skolor
samt folk- och småskolor m. fl. enligt statliga grunder avlönade tjänstemän,
till vilkas avlönande statsbidrag utgår.

I anledning av riksdagens år 1942 församlade revisorers berättelse har riksdagen
beslutat, att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville
låta verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning rörande sjukledighet
och sjukvårdskostnader inom civilförvaltningen och försvarsväsendet.
Då riksdagen alltså beslutat göra hemställan om åtgärder i det i motionen
lii 243 angivna syftet, torde motionen icke böra föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I motionerna 11:93 och 11:304 ha framställts olika förslag till ändrade
bestämmelser för det rörliga tilläggets underlag. Den förra motionen innebär,
att rörligt tillägg ej skall beräknas på högre månadslön än 500 kronor mot
för närvarande 900 kronor. Enligt den senare motionen borde underlaget
för rörligt tillägg bestämmas lika i alla ortsgrupper och utgå å belopp, som
svarar mot lön å E-ort i vederbörande löneklass.

Utskottet vill framhålla, att riksdagen beslutat avslå ifrågavarande motioner
i vad de avse underlaget för kristillägg. Redan med hänsyn härtill kan
utskottet icke tillstyrka bifall till dem i vad de avse rörligt tillägg. Härutöver
vill utskottet emellertid erinra om att statsutskottet vid fjolårets riksdag
(utlåtandet nr 66) i anledning av ett då motionsvis framställt yrkande i
samma syfte som yrkandet i motionen 11:93 icke ansett sig kunna
tillstyrka, att den ifrågasatta minskningen i utgående löneförmåner genomfördes
under löpande löneregleringsperiod. Därvid ville utskottet särskilt

Statsutskottets utlåtande nr 196.

15

framhålla, att rörligt tillägg icke tillhörde de förmåner, i vilka ordinarie
tjänstemän och beställningshavare enligt vad därom vore särskilt stadgat
vore skyldiga att underkasta sig minskning, och att ändringen alltså skulle
kunna genomföras allenast beträffande den icke-ordinarie personalen samt
personer, vilka efter ändringen utsåges på ordinarie befattningar och beställningar.
Vad sålunda uttalades vann riksdagens godkännande.

I anledning av motionen 11:238 får utskottet erinra örn att, medan riksdagen
i allmänhet godkänner de grunder efter vilka löner utgå till statens
befattningshavare och även i detalj fastställer de avlöningsförmåner, som
skola tillkomma ordinarie tjänstemän, på Kungl. Majit ankommer att besluta
örn de närmare bestämmelser, efter vilka den icke-ordinarie personalen skall
avlönas. Beträffande tillfällig och viss lägre personal beslutar vederbörande
myndighet. Motionärerna ha anmärkt på de löneförmåner, vilka medicinalstyrelsen
fastställt för personal på elevstadiet under första anställningsåret
vid statens sinnessjukhus, och från denna utgångspunkt påyrkat direktiv
från riksdagens sida beträffande myndigheternas lönepolitik. Utskottet kan
icke finna vad motionärerna anfört utgöra tillräckliga skäl för ett bifall till
motionen. I anslutning härtill må nämnas, att den av motionärerna berörda
lönefrågan efter framställningar av vederbörande personalförbund varit föremål
för prövning av Kungl. Maj :t, som efter hörande av allmänna lönenämnden
och på grundval av en omfattande utredning lämnat framställningen
utan åtgärd.

Såsom i motionen 1:310 framhållits bör sjuksköterska vid garnisonssjukhusen
i semesterhänseende jämställas med sjuksköterskor vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet. Kungl. Majit torde bemyndigas meddela
härför erforderliga bestämmelser.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må

I. godkänna Kungl. Maj:ts i propositionerna nr 168 och
285 framlagda förslag till ändringar i civila avlöningsreglementet,
militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet,

II. med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 168
framlagda förslag bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med
vad i statsrådsprotokollet över finansärenden för den 5 mars
1943 förordats

a) meddela bestämmelser angående avlöning till ferieberättigade
befattningshavare under värnpliktstjänstgöring, som
infaller under ferietid,

b) meddela föreskrifter om löneklassplacering i vissa fall
för personal, som under år 1940 eller senare i samband med
statens övertagande av enskild järnväg övergått i statens
järnvägars tjänst,

c) för budgetåret 1943/44 meddela särskilda avlöningsföreskrifter
vid eventuell övergång till krisadministration,

16

Statsutskottets utlåtande nr 196.

III. med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 285
framlagda förslag

1) besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till häradshövdingar
enligt i statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 14 maj 1943 förordade grunder,

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i sistnämnda statsrådsprotokoll förordats

a) i fråga om befattningshavare i domsagorna meddela erforderliga
bestämmelser angående övergången till civila avlöningsreglementet,

b) besluta om undantag beträffande landsfogdar, landsfiskaler
och deras assistenter ävensom vissa biträden i landsfiskalsdistrikten
från de i civila avlöningsreglementet meddelade
bestämmelserna angående t jäns tedräkt,

c) besluta om flyttnings- eller reseersättning till beställningshavare
vid försvarsväsendet, vilken efter egen ansökning
förflyttas i samband med nyuppsättning eller omorganisation
av förband eller formation,

d) medgiva förening av civil befattning med reservstatsbeställning
och besluta om reglering av avlöningen för civil
befattning, som innehaves samtidigt med reservstatsbeställning,

IV. bemyndiga Kungl. Maj :t att medgiva ersättning för flyttningskostnad
vid kommendering till jämväl annan än i 31 §
militära avlöningsreglementet avsedd utbildningskurs,

V. med bifall till propositionen nr 11 samt motionerna
I: 115 och II: 113 besluta, att civila avlöningsreglementets bestämmelser
om löneklassplacering vid befordran skola tilllämpas
beträffande samtliga de befattningshavare, som blivit
eller komma att bliva innehavare av nyinrättad eller till
högre lönegrad uppflyttad tjänst i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen
eller den av personalkommissionen vid
statens järnvägar verkställda undersökningen ävensom bemyndiga
Kungl. Majit att vidtaga i anledning av riksdagens
beslut erforderliga åtgärder,

VI. med bifall till motionerna I: 310 och II: 161 bemyndiga
Kungl. Majit att meddela bestämmelser i enlighet med
vad utskottet anfört,

B. att motionerna II: 93, II: 238, II: 243 och II: 304, motionerna
II: 93 och II: 304 i vad de avse rörligt tillägg, ej må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 juni 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Statsutskottets utlåtande nr 196.

17

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,
Heiding, Bäcklund, Carlström, Gustaf Iwar Anderson, Åqvist, Sundberg och Persson
i Skabersjö; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm, Ward,
Hansson i Rubbestad, Holmdahl, Bergström, Nilsson i Steneberg, Wallentheim, Lindholm,
fru Alvén, herrar Eriksson i Frägsta och Olsson i Kullenbergstorp.

Reservationer:

1) av herrar Persson i Skabersjö, Hansson i Rubbestad och Olsson i Kullenbergstorp,
vilka ansett,

dels, att utskottet beträffande motionerna 11:93 och 11:304 bort anföra
följande:

»Maximeringen av det rörliga tilläggets underlag till 900 kronor för månad
har grundat sig på den uppfattningen, att rörligt tillägg icke skulle få utgå
med högre procenttal än 15. På grund av levnadskostnadsstegringen och det
i anledning därav införda särskilda kristillägget ha emellertid tilläggen sammanlagt
kommit upp till procenttalet 31. Vid sådant förhållande finner utskottet
starka skäl tala för bifall till motionen 11:93. Gällande grunder för
beräkning av de procentuella tilläggen innebära nämligen under nuvarande
förhållanden en avsevärd orättvisa till förmån för de högre inkomsttagarna
och den i motionen 11:93 förordade jämkningen kan med hänsyn härtill
icke betraktas såsom oskälig. Utskottet tillstyrker alltså bifall till nämnda
motion. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att vidtaga erforderliga ändringar
i gällande lönebestämmelser för statliga befattningshavare samt befattningshavare
vid högre kommunala skolor, folk- och småskolor m. fl. enligt
statliga grunder avlönade tjänstemän, till vilkas avlönande statsbidrag
utgår.

Motionen II: 304 avser att med hjälp av det rörliga tillägget åstadkomma en
utjämning av lönerna olika ortsgrupper emellan. Utskottet delar motionärens
uppfattning örn önskvärdheten av åtgärder i detta syfte. Med hänsyn till det
läge, i vilket frågan om en revision av ortsgrupperingarna i bland annat lönehänseende
befinner sig, är utskottet emellertid icke nu berett att förorda det
i motionen ifrågasatta avsteget från nuvarande grunder för det rörliga tillläggets
beräknande.»;

dels ock att utskottet i sin hemställan bort tillstyrka bifall till motionen
11:93, i vad densamma avser rörligt tillägg;

2) av herr Hansson i Rubbestad, som ansett, att utskottet bort avstyrka bifall
till motionen II: 161.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. G sami. Nr 196.

18

Statsutskottets utlåtande nr 196.

Bilaga A.

Till riksdagens statsutskott.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt allmänna lönenämnden att till statsutskottet
avgiva yttrande över av herr A. Löfgren m. fl. väckta motioner (I: 115 och
II: 113) angående civila avlöningsreglementets bestämmelser om löneklassplacering
vid befordran m. m., får lönenämnden anföra följande.

Motionärerna erinra, att Kungl. Maj:t av 1942 åns riksdag utverkade bemyndigande
för sig, att i anledning av då föreliggande tjänsteförteckningsrevision
utfärda föreskrifter, som avveko från civila avlöningsreglementets
bestämmelser örn löneklassplacering vid befordran, samt att dylika föreskrifter
sedermera utfärdats i cirkuläret 1942: 362 med bestämmelser i anledning
av vissa ändringar i den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen,
såvitt densamma avser allmänna civilförvaltningen. På angivna
skäl föreslå motionärerna, att riksdagen måtte förklara, att civila avlöningsreglementets
föreskrifter i 8 § utan inskränkningar skola tillämpas vid samtliga
befordringar eller tjänstetillsättningar, som ägt rum under år 1942, utan
avseende på om de varit beroende på tjänsteförteckningsrevision eller icke.

Lönenämnden anser sig till en början böra lämna en redogörelse för tillkomsten
av och innehållet i nämnda cirkulär 1942:362 ävensom vissa därmed
jämförliga, för de affärsdrivande verken utfärdade bestämmelser.

I 1942 års siatsverksproposition under avdelningen för flera huvudtitlar
gemensamma frågor redogjorde chefen för finansdepartementet för resultatet
av den vid budgetarbetet verkställda granskningen av de förslag, som
1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framlagt i betänkande angående revision
av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna civilförvaltningen, lönegraderna
A 1—A 29. Beträffande de förslag, som ansetts böra genomföras
från och med budgetåret 1942/43, hänvisade departementschefen till en vid
statsrådsprotokollet fogad förteckning, enligt vilken dels vissa ordinarie
tjänster skulle uppflyttas till högre lönegrad, nedflyttas till lägre lönegrad
eller överföras till icke-ordinarie stat, dels vissa icke-ordinarie befattningar
skulle överföras till ordinarie stat, dels ock vissa ordinarie tjänster skulle
nyinrättas. Departementschefen övergick sedan till att behandla vissa med
tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande frågor och uttalade i detta
sammanhang bland annat följande:

»I de fall då tjänst flyttas till högre lönegrad, bör nuvarande innehavare
av tjänsten erhålla den högre tjänsten utan nytt kungörelseförfarande. Detsamma
bör gälla, då ordinarie tjänst utbytes mot högre icke-ordinarie tjänst.

Då tjänst flyttas från icke-ordinarie till ordinarie stat, bör den nya ordinarie
tjänsten kungöras ledig i vanlig ordning.

Några problem i fråga örn tjänstemännens inplacering i löneklass efter vidtagande
av här ifrågasatta ändringar torde knappast uppkomma i andra
fall än då tjänst flyttas till högre lönegrad. I sådant fall bör huvudregeln
vara, att tjänstemannen bibehåller sin nuvarande löneklassplacering, såvida
denna icke understiger lägsta löneklassen i den nya lönegraden. Örn så
skulle vara förhållandet, bör tjänstemannen placeras i sistnämnda löneklass.
Med hänsyn härtill har omräkning av avlöningsstaterna i anledning av

Statsutskottets utlåtande nr 196.

19

tjänsteförteckningsrevisionen i allmänhet skett endast i de fall, då tjänst
överföres från icke-ordinarie lill ordinarie stat eller tvärtom eller då ny tjänst
inrättas.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad här förordats meddela de bestämmelser, som erfordras på
grund av tjänsteförteckningsrevisionen. Härtill bör riksdagens bemyndigande
inhämtas.»

I enlighet med departementschefens därom gjorda hemställan föreslog
Kungl. Majit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen sålunda och i övrigt förordat meddela
de bestämmelser, som erfordrades på grund av tjänsteförteckningsrevisionen.

I anledning härav hemställdes i en inom första kammaren väckt motion
(I: 118), att riksdagen måtte besluta, att i fråga om löneklassplacering av
tjänsteman, som innehade tjänst, vilken genom tjänsteförteckningsrevisionen
flyttades till högre lönegrad, bestämmelserna i 8 § 1 mom. första stycket civila
avlöningsreglementet skulle tillämpas.

Statsutskottet (utlåtande nr 12, sid. 11) förklarade, att då den lönegradsuppflyttning,
varom här vore fråga, icke kunde jämställas med lönegradsuppflyttning
i samband med befordran, för vilket fall den i motionen åberopade
sneddningsbestämmelsen vöre avsedd, funne sig utskottet icke kunna
tillstyrka det motionsvis framförda yrkandet. Utskottet förutsatte dock, att
befattningshavare, som efter tjänstens uppflyttning i lönegrad enligt Kungl.
Maj:ts förslag bomme att bibehålla sin löneklassplacering, skulle för uppflyttning
till nästa löneklass få tillgodoräkna den tid, han tillhört den då innehavda
löneklassen, dock högst tre år.

Riksdagen (skrivelse nr 16) anslöt sig till det av statsutskottet gjorda uttalandet
rörande ifrågavarande befattningshavares lönetursrätt, varför bemyndigandet
för Kungl. Maj:t att utfärda i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen
erforderliga bestämmelser fick ett i motsvarande mån jämkat innehåll.

Med stöd av nämnda bemyndigande utfärdade Kungl. Maj :t det i de remitterade
motionerna omförmälda cirkuläret 1942: 362. I cirkuläret meddelades
föreskrifter rörande förfarandet, då vid verk tillhörande allmänna civilförvaltningen
ordinarie befattningar den 1 juli 1942 skulle utbytas mot ordinarie
eller icke-ordinarie befattningar i högre lönegrad. Föreskrifterna skulle emellertid
lända till efterrättelse endast beträffande befattningar, för vilka Kungl.
Majit meddelat särskilt beslut därom. Rörande utbyte av ordinarie befattningar
mot ordinarie befattningar i högre lönegrad stadgades, att örn samtliga
befattningar av samma slag inom viss lönegrad skulle utbytas mot befattningar
i högre lönegrad, skulle innehavarna av förstnämnda befattningar
från och med den 1 juli 1942 vara innehavare av de nya tjänsterna. Skulle
däremot av befattningar av samma slag inom viss lönegrad endast någon eller
några utbytas mot befattningar i högre lönegrad, skulle utan särskilt ansökningsförfarande
bestämmas, vilka av innehavarna av förstnämnda befattningar,
som från och med den 1 juli 1942 skulle innehava de nya tjänsterna.
Vid utbyte den 1 juli 1942 av ordinarie befattning mot icke-ordinarie befattning
i högre lönegrad skulle innehavaren av den ordinarie tjänsten utan särskilt
ansökningsförfarande från och med sagda dag förordnas till innehavare
av den nya tjänsten. I fråga örn löneklassplacering av samtliga ovan avsedda
befattningshavare skulle gälla, att vederbörande i den högre tjänsten skulle
placeras i samma löneklass som omedelbart före den 1 juli 1942 samt äga
för omedelbar eller framtida uppflyttning till närmast högre löneklass taga
i beräkning den lid, dock högst tre år, varunder han tillhört eller beräknats
lia tillhört förstnämnda löneklass. Där befattningshavaren vid nämnda tid -

20

Statsutskottets utlåtande nr 196-

punkt tillhörde löneklass med lägre ordningsnummer än den lägsta för den
nya tjänsten gällande löneklassen, skulle han likväl — utan rätt att för löneklassuppflyttning
taga i beräkning sådan tid som nyss nämnts — inplaceras
i sistnämnda löneklass.

På föredragning av vederbörande departementschefer meddelade Kungl.
Majit därefter i olika sammanhang beslut rörande å vilka befattningar ovannämnda
cirkulär 1942: 362 skulle äga tillämpning.

Av förestående redogörelse torde framgå, att såväl riksdagens i skrivelse
nr 16 givna bemyndigande som de i cirkuläret intagna särskilda bestämmelserna
rörande löneklassplacering voro avsedda att gälla ett jämförelsevis begränsat
antal fall av befordringar, vid vilka något ansökningsförfarande icke
skulle förekomma.

Av intresse i detta sammanhang är, att förevarande särskilda undantagsföreskrifter
för löneklassplacering icke tillämpats på ett antal på förslag av
1939 års tjänsteförteckningssakkunniga nyinrättade befattningar såsom tulluppsyningsman.
Rörande behandlingen av denna fråga torde följande upplysningar
böra lämnas. Enligt 1942 års statsverksproposition (för flera huvudtitlar
gemensamma frågor, sid. 9) hade av de sakkunniga framlagda förslag
angående ändrad löneställning för befattningshavare vid tullverket icke
ansetts för det dåvarande böra upptagas till prövning, enär undersökningar
angående olika organisatoriska spörsmål påginge vid verket. Dessa förslag
behandlades emellertid i en särskild proposition, 1942: 165, angående anslag
till tullverket för budgetåret 1942/43. Beträffande bevakningspersonalen vid
lokaltullförvaltningen hade de sakkunniga förordat, att den dittillsvarande
indelningen i tre tjänstegrader, nämligen tulluppsyningsmän i lönegraden
A 8, tillsyningsmän i lönegraden A 6 och tullvakter i lönegraden A 5 skulle
ändras, genom att tillsyningsmännen fördelades å de båda övriga tjänstegraderna.
Övergången till den förordade nya organisationen borde ordnas så, att
till nyinrättade uppsyningsmansbefattningar befordrades dåvarande tillsyningsmän,
i den mån dessa ej på grund av bristande lämplighet eller eljest
av särskilda skäl ansåges icke kunna ifrågakomma till befordran. Löneturen
för nyutnämnda uppsyningsmän borde sålunda ordnas enligt de vanliga reglerna
för befordran. Tillsyningsmän, som ansåges ej kunna befordras, borde
upptagas på övergångsstat, varvid motsvarande antal tullvaktstjänster borde
hållas vakanta intill dess övergångsstaten avvecklats. Enligt vad lönenämnden
under hand erfarit lär de sakkunnigas yttrande rörande löneturen för nyutnämnda
uppsyningsmän närmast lia föranletts därav, att det vid tidigare
verkställda uppflyttningar av hela grupper av befattningshavare förekommit,
att dessa vid löneklassplacering i den högre tjänstegraden fått tillgodoräkna
hela tjänstgöringstiden i den lägre. Vad de sakkunniga förordat godtogs i
nyssberörda proposition 1942: 165 av chefen för finansdepartementet, som
även uttryckligen förklarade, att löneturen för tillsyningsmän, som uppflyttats
till tulluppsyningsmän, borde ordnas enligt de vanliga reglerna för befordran.
Denna förklaring, vilken måste ses mot bakgrunden av samme departementschefs
ovan återgivna anförande i statsverkspropositionen och riksdagens
i anslutning därtill givna bemyndigande, föranledde icke något uttalande
av riksdagen. Cirkuläret 1942:362 har icke heller gjorts tillämpligt
å ifrågavarande tulluppsyningsmansbefattningar.

Anledningen till att vanliga regler för löneklassplacering ansetts böra gälla
tulluppsyningsmansbefattningarna torde vara att söka i den omständigheten,
att ett av ansökningsförfarande föregått urval skulle komma till stånd
bland cle tjänstemän, som kunde komma i fråga för befordran till befattningarna.
Principen, att vanliga regler för löneklassplacering skolat tillämpas,
då ett dylik urval vid tjänsternas besättande ägt rum, har emellertid icke

21

Statsutskottets utlåtande nr 196

upprätthållits ifråga om kommunikationsverken, vilket torde framgå av det
följande.

I proposition 1942: 194 angående revision av tjänsteförtecknmgen m. m. i
vad avsåg post- och telegrafverken samt statens vattenfallsverk hegärde
Kungl. Majit för nämnda affärsverks del ett bemyndigande motsvarande det,
som beträffande den allmänna civilförvaltningen givits i ovannämnda riksdagsskrivelse
nr 16. Bemyndigandet skulle avse genomförandet av de förslag,
som framlagts av tjänsteförteckningssakkunniga för de affärsdrivande verken.
För statens järnvägars del begärdes i proposition 1942: 195 motsvarande
bemyndigande i fråga örn genomförandet av saväl nämnda tjänsteförteckningssakkunnigas
som 1938 års personalkommissions förslag. Riksdagens bemyndiganden
meddelades i skrivelserna nr 322, respektive 323, varvid riksdagen
emellertid förklarade sig vilja ha uttalat, att kungörelseförfarandet för
affärsverkens del icke borde underlatas i andra fall än da Kungl. Maj .t pa
framställning av vederbörande verksstyrelse funne så utan olägenhet kunna
ske.

Kungl. Majit har därefter i samband med fastställande av personalförteckningar
för de olika kommunikationsverken meddelat bestämmelser av följande
innehåll, att lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1942. Befattningshavare,
som nämnda dag eller därefter såsom förste innehavare tillträdde
högre, i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen eller — i fråga
om statens järnvägar — såsom resultat av 1938 års personalkommissions undersökningar
inrättad befattning, skulle i den nya tjänsten placeras i samma
löneklass sorn omedelbart före den 1 juli 1942 samt äga för omedelbar eller
framtida uppfattning till närmast högre löneklass taga i beräkning den tid,
dock högst tre" år, varunder han tillhört eller beräknades ha tillhört förstnämnda
löneklass. Bär befattningshavare vid nämnda tidpunkt tillhörde löneklass
med lägre ordningsnummer än den lägsta för den nya tjänsten gällande
löneklassen, skulle han likväl — utan rätt att för löneklassuppflyttning taga
i beräkning sådan tid som nyss nämnts — inplaceras i sistnämnda löneklass.

Vid kommunikationsverken har sålunda sneddningsregeln i 8 § 1 mom.
civila avlöningsreglementet satts ur kraft, trots att de nyinrättade tjänsterna
regelmässigt skulle besättas först efter ledigförklarande i vanlig ordning.

Vad slutligen angår domänverket har Kungl. Majit med stöd av ett av riksdagen
i skrivelse 1942: 300 givet bemyndigande förordnat, att vad som stadgats
i cirkuläret 1942: 362 skulle i tillämpliga delar gälla beträffande vissa
angivna ordinarie befattningar vid domänverket, varvid domänstyrelsen
utan hinder av däremot stridande bestämmelse i cirkuläret — skulle vid tillsättning
av befattningarna såsom biträdande jägmästare i lönegrad A 22,
därest och i den mån så ansåges erforderligt, äga kungöra dessa befattningar
till ansökan lediga för innehavare av dåvarande assistentbefattningar.

Såsom en sammanfattning av det föregående torde följande kunna anföras.
För allmänna civilförvaltningens del har Kungl. Majit med stöd av riksdagens
bemyndigande bestämt, att innehavare av vissa befattningar, vilka pa
förslag av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uppflyttats i högre lönegrad,
skulle utan särskilt ansökningsförfarande erhålla dessa nyinrättade
högre tjänster, men därvid få vidkännas vissa inskränkningar i den rätt till
löneklassuppflyttning, som eljest regelmässigt inträder vid befordran. Vid
de affärsdrivande verken däremot har riksdagens bemyndigande och i följd
därav Kungl. Majlis beslut haft sådant innehåll, att vederbörande befattningshavare
gått förlustiga sin rätt till löneklassuppflytning enligt civila avlöningsreglemcntet,
även örn de erhållit med anledning av tjänsteförteckningsrevisionen
eller — s id statens järnvägar — 1938 ars personalkommissions undersökningar
inrättade högre tjänster först efter ansökningslörfarande och
således i konkurrens med andia sökande.

22

Statsutskottets utlåtande nr 196.

För belysning av frågan, huru de i cirkuläret 1942: 362 även som i motsvarande
föreskrifter för de affärsdrivande verken meddelade bestämmelserna
i praktiken verkat för olika befattningshavare, har lönenämnden införskaffat
upplysningar härom från vissa myndigheter.

Innan lönenämnden övergår till att redogöra för vad lönenämnden därvid
erfarit, anser sig nämnden emellertid böra erinra örn att Kungl. Maj:t i proposition
1943:11 föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att -— utan
hinder av riksdagens tidigare beslut i ämnet —■ beträffande de befattningar,
som vid statens järnvägar efter förslag av 1938 års personalkommission inrättats
eller komma att inrättas i före den 1 juli 1942 befintliga tjänstegrader,
förordna om tillämpning av vanliga lönetursregler. Dessa regler borde
därvid för befattningshavare, som tillträtt dylika befattningar, tillämpas
retroaktivt från och med dagen för tillträdet. I motiveringen för detta förslag
framhålles, att under den tid av omkring fyra år, då personalkommissionens
undersökningar pågått, en av undersökningarna betingad återhållsamhet
iakttagits beträffande inrättandet av nya tjänster vid statens järnvägar.
Följden härav hade blivit, att -—- medan vanliga lönetursregler tillämpas
å dem, som vid övriga affärsverk under den tid, kommissionens arbete
pågått, blivit innehavare av nya tjänster, vilka successivt inrättats till följd
av förändrade arbetsuppgifter — de i anledning av den generella tjänsteförteckningsrevisionen
beslutade oförmånligare lönetursreglerna kommit att tilllämpas
å motsvarande i ett sammanhang nyinrättade befattningar vid statens
järnvägar. Att i förhållande till övriga affärsverk vissa ojämnheter i löneklassplaceringen
härigenom skulle uppkomma, hade förutsetts vid frågans
behandling år 1942 men icke ansetts utgöra tillräcklig grund för avvikelse
från eljest tillämpade regler. Vid beslutets genomförande hade emellertid
jämsides därmed mellan olika tjänstemän vid statens järnvägar framträtt
ojämnheter i löneklassplaceringen, vilka icke tidigare kunnat förutses. Inom
ett verk av statens järnvägars storleksordning försigginge alltid på grund av
normala avgångsanledningar (pension och dödsfall) en kontinuerlig befordran
till förekommande standardgrader. I dylika befordringsfall tillämpades
givetvis de vanliga lönetursgrunderna. Det hade nu i stor utsträckning visat
sig bero på tillfälligheter, om en befattningshavare kommit att vinna befordran
till en enligt personalkommissionens förslag nyinrättad tjänst eller till
en i vanlig ordning ledigbliven befattning. Följden härav hade blivit vissa
olikheter i löneklassplaceringarna, vilka framstode såsom irrationella och
som hos personalen väckt så mycket större irritation, som det vid ansökningstillfället
sommaren 1942 för flertalet av ifrågavarande tjänster icke
torde ha varit allmänt känt, att någon skillnad i löneturshänseende varit avsedd
att göras mellan de båda olika grupperna av befordringsfall.

De erfarenheter från olika verk, varav lönenämnden fått del, visa, att
ojämnheter i befattningshavarnas löneklassplacering liknande dem, som påtalats
i förenämnda proposition, förekommit såväl inom allmänna civilförvaltningen
som vid de affärsdrivande verken, då fråga varit örn en tillämpning
av de särskilda undantagsbestämmelserna vid uppflyttning av ett flertal
befattningshavare från en tjänstegrad till en annan.

Beträffande allmänna civilförvaltningen kunna exempel på dylika ojämnheter
lämpligen hämtas från Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Vid
högskolan uppflyttades den 1 juli 1942 samtliga professorer från lönegrad
A 28 till A 30. Av dessa professorer voro omedelbart före nämnda dag sex placerade
i 28 eller 29 löneklassen och två i 30 löneklassen, medan tre sedan
mer än 3 år tillbaka varit placerade i 31 löneklassen (slutlöneklassen för
lönegrad A 28). Enligt bestämmelserna i cirkuläret 1942: 362 blevo nu professorerna
i den förstnämnda gruppen placerade i 30 löneklassen, vilket innebar

Statsutskottets utlåtande nr 196.

23

att de, som hade den kortaste tjänstgöringstiden (intill 3 år), uppflyttades
två löneklasser och de övriga, av vilka två tillhört 29 löneklassen i 3 år och
således oberoende av förändringen av tjänstegrad varit berättigade till löneklassuppflyttning,
en löneklass. Av de två, som före den 1 juli 1942 voro placerade
i 30 löneklassen, bibehölls i denna löneklass en, som innehaft sin professur
sedan år 1934, medan den andre, som uppehållit sin nu innehavda professur
sedan 1933 och som tillhört 30 löneklassen i 3 år, endast erhöll den
löneklassuppflyttning, som han redan på grund av sistnämnda förhållande
var berättigad till. De tre i 31 löneklassen uppflyttades en löneklass.

Exempel på liknande fall lia i stor utsträckning anförts från kommunikationsverken.
För detta verks del ha emellertid förhållandena framstått såsom
särskilt orättvisa, då de högre tjänsterna i stor utsträckning erhållits efter
ansökan i konkurrens med andra sökande. Härtill kommer, att de mest meriterade
av de medsökande, vilka icke kommit i fråga vid det första besättandet
av de nyinrättade högre tjänsterna, på grund av uppkommande vakanser efter
kort tid erhållit eller kunna väntas erhålla dylika tjänster, varvid de såsom
andre innehavare av tjänsterna få rätt till sneddning till högre löneklass i
vanlig ordning.

Följande från postverket och statens järnvägar hämtade exempel äro i detta
hänseende belysande.

Vid postverket konstituerades från och med den 1 december 1942 — efter
vederbörligt ledigförklarande av tjänsterna —129 förste postiljoner i lönegrad
A 8 till förste postiljoner i lönegrad A 9. Av dessa 129 tjänstemän fingo 89,
som innehaft slutlön (löneklass 12) i lönegrad A 8 under 3 år eller mera, uppflyttning
till närmast högre löneklass, varemot 40 fingo bibehålla den löneklass,
de tidigare innehaft. Under innevarande år ha fem av de tillsatta tjänsterna
i lönegrad A 9 blivit vakanta. Dessa tjänster förväntas bliva tillsatta
med sådana förste postiljoner i lönegrad A 8, som äro placerade i lägst 9
löneklassen. Dessa fem erhålla då förmånligare löneklassplacering än nyssnämnda
40, enär de icke bliva företa innehavare av ifrågavarande befattningar
och alltså få snedda till närmast högre löneklass i vanlig ordning.

Av de tjänstemän, vilka såsom första innehavare erhöllo de från och med den
1 juli 1942 inrättade byråassistentbefaltningarna i lönegrad A 20 vid statens
järnvägar, placerades — med tillämpning av de särskilda med anledning
av tjänsteförteckningsrevisionen utfärdade löneklassplaceringsbestämmelserna
— en förutvarande tjänsteman i lönegrad A 17, som tillhört 21 löneklassen
sedan den 1 januari ''1921, i löneklass 22. Av de övriga, vilka enligt nyssnämnda
bestämmelser placerats i 23 löneklassen, befordrades kort tid därefter en
till förrådsintendent, varför hans byråassistentbefattning efter vederbörligt
ansökningsförfarande återbesattes redan den 1 sepember 1942. Den tjänsteman
i lönegrad A 17, som då erhöll befattningen såsom andre innehavare och som
tilhört 21 löneklassen endast sedan den 1 november 1936, blev med tillämpning
av 8 § 1 mom. civila avlöningsreglementet placerad i 23 löneklassen eller
en löneklass högre än den förutnämnde, i tjänsten betydligt äldre befattningshavaren.

Vidare lia av de befattningshavare, som befordrats till 163 nyinrättade stationsmästarbefatlningar
av klass 6 vid statens järnvägar, en avsevärd del nått
så hög levnadsålder, att de endast lia något eller några få år kvar till pensionsåldern,
varför vakanser inom ifrågavarande befattningar snart uppkomma
i ej ringa antal. Därvid komma givetvis ojämnheter i löneklassplaceringen
av ovanberört slag att göra sig starkt märkbara.

Lönenämnden vill framhålla, att ovan anförda, från postverket och statens
järnvägar hämtade exempel icke iiro att betrakta såsom enstaka, av siirskilda
omständigheter föranledda företelser. Andra liknande fall lia redan jnträf -

24

Statsutskottets utlåtande nr 196.

fat eller kunna förväntas i icke obetydlig omfattning inträffa vid kommunikationsverken.

I detta sammanhang torde även böra erinras om, att tjänstemän, som förordnas
såsom vikarier för innehavarna av i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen
inrättade befattningar, ofta erhålla högre löneförmåner än örn de
blivit utnämnda till första ordinarie innehavare av tjänsterna. Örn i ovannämnda
från postverket anförda fall de 40 tjänstemän, som efter uppflyttningcn
i lönegrad fått kvarstå i sin förutvarande löneklass, i stället förordnats
som vikarier å tjänsterna, skulle de ha uppburit oförändrad nettolön
och därjämte vikariatsersättning.

Enligt vad som upplysts lia ovanberörda förhållanden föranlett tjänstemän
att avstå från att söka de nyinrättade tjänsterna i avbidan på uppkommande
vakanser, vilket bestyrkes av följande från telegrafverket hämtade exempel.

Den 21 juli 1942 ledigförklarades å telegrafstyrelsens tekniska byrå 8 ingenjörstjänster
i lönegrad A 17. Såsom sökande till dessa tjänster anmälde sig
dels ritare (lönegrad A 15) med fortlöpande förordnanden såsom ingenjörer
i lönegrad A 20, dels ritare med fortlöpande förordnanden såsom ingenjörer
i lönegrad A 17, dels ock ritare utan förordnande i högre lönegrad. Endast
fem av ritarna med förordnande i högre lönegrad, nämligen två med förordnande
i 20 lönegraden och tre med förordnande i 17 lönegraden, voro placerade
i så låg löneklass (löneklass 16), att en utnämning för dem skulle
medföra omedelbar löneklassuppflyttning. De övriga kunde icke påräkna
någon sådan uppflyttning och hade därför att — på grund av reducering eller
bortfallande av vikariatsersättningarna — emotse en inkomstminskning av
250—300 kronor per år, om de utnämndes å de sökta tjänsterna. Dessa sistnämnda
införde för den skull i sina ansökningar det förbehållet, att ansökningen
gällde endast under förutsättning, att telegrafstyrelsen kunde kompensera
vederbörande för inträdande minskning i den totala avlöningen. Sedan
långvariga förhandlingar förts med de berörda tjänstemännens organisation
och styrelsen därvid förklarat sig sakna möjlighet att bereda den ifrågasatta
kompensationen, återkallades ansökningarna.

Den 8 oktober 1942 tillsattes två av de ledigförklarade tjänsterna och den
12 januari 1943 ytterligare tre. Utnämnda blevo vid dessa tillfällen de två
sökande med förordnande i 20 lönegraden och tre sökande med förordnande
i 17 lönegraden, som voro placerade i 16 löneklassen. Dessa erhöllo
vid utnämningen uppflyttning till 17 löneklassen och undgingo därigenom
omedelbar inkomstminskning. De återstående tre tjänsterna ha icke kunnat
tillsättas. Situationen är sålunda den, att av de åtta i 20 lönegraden förordnade
ritare, för vilka de omhandlade tjänsterna varit avsedda, endast två kunnat
utnämnas. De tre i 17 lönegraden förordnade ritare, som utnämnts, ha
erhållit denna sin befordran endast tack vare den omständigheten, att deras
äldre kamrater av ekonomiska skäl sett sig nödsakade att avstå från en eljest
säker befordran. För dessa äldre tjänstemän återstår endast att avvakta
den tidpunkt, då redan tillsatta befattningar bliva vakanta, så att utnämning
å dem medför sneddning i vanlig ordning.

Vid kommunikationsverken har vidare beträffande en del befattningar
tvekan rått, om de skola anses vara inrättade i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen
eller icke. I följande från postverket hämtade exempel har
generalpoststyrelsen haft att taga ställning till ett dylikt spörsmål.

På förslag av tjänsteförteckningssakkunniga för de affärsdrivande verken
upptogos från och med den 1 juli 1942 stationsmästarbefattningar av klass 6
i lönegrad A 14 å tjänsteförteckningen för postverket. Till klass 6 hänfördes
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 december 1942 från och med den 1 januari
1943 3 postexpeditioner, vilka tidigare tillhört klass 5, och 10 postexpeditio -

Statsutskottets utlåtande nr 196.

25

ner, vilka tidigare tillhört klass 7 (förutvarande klass 6). Vidare utbyttes
från och med sistnämnda dag 5 poststationer mot postexpeditioner av klass 6.
De 10 stationsmästarbefattningarna av klass 6 å de från klass 7 uppflyttade
postexpeditionerna måste ju anses vara inrättade i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen.
Av innehavarna av nämnda 10 befattningar lingö åtta
behålla sin förut innehavda löneklass, medan två, som i lönegrad 12 innehaft
slutlön i 3 år eller mera, uppflyttades en löneklass. De 5 stationsmästarbefattningar,
vilka voro placerade å i utbyte mot poststationer tillkomna postexpeditioner
av klass 6, voro emellertid enligt generalpoststyrelsens mening
icke inrättade i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen. Styrelsen medgav
därför de tjänstemän, som efter vederbörligt ansökningsförfarande erhållit
dessa befattningar, rätt till sneddning i enlighet med civila avlöningsreglementets
bestämmelser. Följden har blivit, att vissa av de befattningshavare,
som befordrats till sistnämnda 5 stationsmästarbefattningar från postexpedition,
alltjämt tillhörande klass 7, kommit att intaga en förmånligare ställning
i lönehänseende än de stationsmästare, vilka varit placerade å postexpeditioner
av sådan storleksordning, att de uppflyttats från klass 7 till klass 6,
och vilka, enligt vad nyss sagts, fått kvarstå i sin förut innehavda löneklass
även efter befordran till lönegrad A 14.

Motsvarighet till den i nyss angivna fall yppade osäkerheten, örn sneddningsförbudet
skulle gälla beträffande vissa befattningar eller icke, bär lönenämnden
— såsom framgår av det följande — funnit inom allmänna civilförvaltningen.

Av vad inledningsvis anförts framgår, att cirkuläret 1942: 362 endast meddelar
bestämmelser angående löneklassplacering i samband med ordinarie
befattningars utbyte mot ordinarie eller icke-ordinarie befattningar i högre
lönegrad. Däremot meddelas icke några bestämmelser rörande förfarandet vid
utbyte av extra ordinarie befattning mot ordinarie i högre lönegrad. Orsaken
härtill torde vara att söka i det förhållandet, att avsikten ursprungligen varit,
att sistnämnda ordinarie befattningar skulle tillsättas efter vederbörligt
ansökningsförfarande. Emellertid har ofta enligt Kungl. Maj:ts särskilda beslut
den ordinarie tjänsten utan ledigförklarande tillsatts med förutvarande
innehavare av den lägre extra ordinarie befattningen. Därvid har åtminstone
i två fall, av vilka det ena gällde en bokhållare i lönegrad Ali (förutvarande
amanuens i lönegrad Eo 13) vid pensionsstyrelsen och det andra en kontorist
i lönegrad A 9 (förutvarande extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Eo 6) vid
statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, vederbörande myndighet underställt
löneklassplaceringsfrågan Kungl. Maj:ts prövning, varefter Kungl. Majit
beslutat om befattningshavarnas löneklassplacering i enlighet med bestämmelserna
i cirkuläret 1942: 362. I andra fall däremot, exempelvis beträffande
en värmeledningsskötare, tillika reparatör av lia klass, i lönegrad A 8 (förutvarande
maskinist i lönegrad Eo 7) vid riksförsäkringsanstalten och en kontorist
i lönegrad A 9 (förutvarande kanslibiträde i lönegrad Eo 7) vid statens
bakteriologiska laboratorium, har vederbörande myndighet meddelat beslut
örn löneklassplaceringen och därvid tillämpat civila avlöningsreglementets bestämmelser.

Till jämförelse må erinras, att enligt cirkuläret 1942: 362 de däri givna
bestämmelserna för löneklassplacering skulle —• i den mån Kungl. Majit så
föreskrev — gälla jämväl då ordinarie tjänsteman den 1 juli 1912 ulan ansökningsförfarande
förordnades till innehavare av en i stället för hans ordinarie
befattning inrättad icke-ordinarie befattning i högre lönegrad, beslut härom
har också meddelats beträffande laboratorerna i lönegrad Eo 24 (tidigare i
A 22) vid farmacevliska institutet och en värmeledningsskötare, tillika reparatör,
av 2:a klass i lönegrad Eo 7 (tidigare expedilionsvakt, tillika eldare, i
lönegrad A 5) vid gymnastiska centralinstiulet.

Biliana till riksdagens protokoll IDIS. 0 saini. Nr IVO. 3

26

Statsutskottets utlåtande nr 196.

Slutligen anser sig lönenämnden böra meddela, att vid domänverket fråga
uppkommit, örn icke cirkuläret 1942: 362 borde göras tillämpligt å ett antal
befattningshavare, vilka från och med den 1 september 1942 utan ansökningsförfarande
konstituerats till innehavare av ordinarie befattningar i samma
lönegrad, som de omedelbart dessförinnan tillhört såsom extra ordinarie
tjänstemän. I ärendet, vilket för närvarande är remitterat till lönenämnden
för yttrande, är det bland annat fråga örn 11 kontorister i lönegrad A 9, vilka
före den 1 september 1942 voro ordinarie kanslibiträden i lönegrad A 7 och
samtidigt innehade förordnanden som extra ordinarie tjänstemän i lönegrad
Eo 9. Mot en tillämpning av cirkuläret 1942: 362 å dessa befattningshavare
talar framför allt den omständigheten, att, såvitt lönenämnden kunnat utröna,
cirkuläret^ icke tillämpats inom allmänna civilförvaltningen, då fråga varit
om övergång från extra ordinarie till ordinarie befattning i samma lönegrad.
För en tillämpning av cirkuläret talar åter, att ifrågavarande befattningshavare
vid domänverket eljest skulle komma att intaga en gynnad ställning
i förhållande till exempelvis de ordinarie kanslibiträden vid telegrafverket,
som befordras till de i anledning av tjänsteförteckningsrevisionen där inrättade
kontoristbefattningarna i lönegrad A 9 och som — då förordnande å
högre extra ordinarie tjänst icke givits vid telegrafverket — utan vidare äro
underkastade de särskilda undantagsbestämmelserna i fråga örn löneklassplaceringen.
En ur alla synpunkter tillfredsställande lösning av den vid domänverket
uppkomna frågan torde icke stå att vinna med nu gällande bestämmelser.

Av vad ovan anförts torde framgå, att fog föreligger för det i de remitterade
motionerna framförda påståendet, att de från civila avlöningsreglementets
bestämmelser avvikande regler angående löneklassplacering vid tillträde av
viss tjänst, som infördes i samband med tjänsteförteckningsrevisionen år 1942,
föranlett avsevärd oreda och även orättvisa i löneklassplaceringen. I särskilt
hög grad gäller detta vid de affärsdrivande verken, i den mån dessa regler
där kommit att tillämpas på i vederbörlig ordning ledigförklarade befattningar.
Uppenbart är även, att — såsom motionärerna framhållit — verkningarna
av de sålunda uppkomna ojämnheterna i löneklassplaceringen komma att
bliva gällande för avsevärd tid framåt.

Med hänsyn till angivna förhållanden anser sig lönenämnden böra tillstyrka,
att riksdagen i anslutning till motionärernas förslag uttalar sig för ett
upphävande av bestämmelserna angående löneklassplacering i cirkuläret
1942. 362 och av däremot svarande föreskrifter vid de affärsdrivande verken,
ävensom av de beslut av motsvarande innebörd, som Kungl. Maid kan lia
meddelat i särskilda fall.

I avgörandet av förevarande ärende ha deltagit undertecknad lönenämndens
ordförande samt ledamöterna Eriksson, Gabrielsson, Magnusson Ruist
Wahlmark och Wold.

Stockholm den 23 februari 1943.

ERIK STRIDSBERG.

Nils M. af Malmborg.

Statsutskottets utlåtande nr 196.

27

Bilaga B.

Till Riksdagens statsutskott.

Sedan Kungl. Majit anbefallt allmänna lönenämnden att till riksdagens
statsutskott avgiva yttrande över en av fröken Hesselgren m. fl. väckt motion
(II: 161), angående rätt för kvinnlig statstjänare att för uppfattning
i löneklass få tillgodoräkna sig lagstadgad tjänstledighet för havandeskap
och barnsbörd, får lönenämnden anföra följande.

Kvinnlig ordinarie eller extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst
äger vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd åtnjuta lön med Aavdrag
under en tid av högst 120 dagar, dock ej för tid efter 90 :e dagen
från förlossningen; kvinnlig extra befattningshavare äger vid tjänstledighet
för ifrågavarande ändamål åtnjuta lön med B-avdrag under motsvarande
tid. Om en dylik tjänstledighet örn 120 dagar förekommer ensam eller vid
sidan av annan kortare ledighet under loppet av den treårsperiod, som erfordras
för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass, inverkar ledigheten
i och för sig icke på rätten till löneklassuppflyttning i normal ordning,
detta enär ledigheten kan inrymmas inom den tid av (Vs X 3 X 365 =)
219 dagar, varunder tjänsteman under loppet av en treårsperiod äger åtnjuta
tjänstledighet, utan att lönetursrätten påverkas. Om däremot två perioder
av tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd om vardera 120
dagar, eller alltså tillhopa 240 dagar, skulle förekomma inom en och samma
treårsperiod, som är av betydelse i löneturshänseende, kommer antalet ledighetsdagar
att överstiga den nyssnämnda summan av 219 dagar; en följd
härav blir, att tidpunkten för nästa löneklassuppflyttning förskjutes ett kvartal
—- förutsatt att icke tillika annan ledighet förefunnits, som föranleder ytterligare
förskjutning. Den remitterade motionens syfte är närmast att utesluta
den sist angivna konsekvensen av tjänstledighet för havandeskap eller
barnsbörd; härvid framställes det förslaget, att sådan tjänstledighet skulle
få formligen räknas såsom tjänstetid för löneklassuppflyttning.

Lönenämnden vill erinra, att tid, varunder tjänsteman åtnjutit tjänstledighet,
må räknas såsom tjänstetid för löneklassuppflyttning endast i vissa, i
7 § 3 mom. andra stycket a) civila avlöningsreglementet särskilt omförmälda
fall. Hit höra fall av ledighet, som avsett eller föranletts av semester, ferier
med oavkortad avlöning, offentligt uppdrag, militär tjänstgöring, vissa studier
m. m., deltagande i utbildningskurs, olycksfall i tjänsten, sjukdom ådragen
i tjänsten samt tjänstgöringsförhud på grund av smittofara. Gemensamt
för dessa slag av ledighet är, att ledigheten antingen är förenad med rätt
till oavkortad lön eller ock föranletts av åligganden av offentligrättslig karaktär.
Med avseende å de bestämmelser, som reglera avlöningsförmånerna
vid kvinnlig befattningshavares tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd,
må erinras, att dessa varit föremål för övervägande i olika sammanhang.
År 1936 bestämdes sålunda, alt löneavdraget vid sådan tjänstledighet
skulle minskas från dåvarande C-avdrag till A-avdrag, och år 1938 beslöts,
att den tid, under vilken lön må åtnjutas vid dylik ledighet, skulle utsträckas
från 3 till 4 månader.

28

Statsutskottets utlåtande nr 196.

Ehuru det enligt lönenämndens mening kan ifrågasättas, huruvida tillräckliga
skäl föreligga att fristående från en allmän översyn av gällande avlöningsbestämmelser
i övrigt vidtaga sådan ändring i dessa bestämmelser,
som av motionärerna åsyftas, och den i motionen väckta frågan ej kan anses
vara av någon större praktisk betydelse, vill lönenämnden likväl icke
motsätta sig åtgärd i det med motionen avsedda syftet, därest en dylik skulle
anses motiverad av befolkningspolitiska hänsyn.

I avgörandet av förevarande ärende ha deltagit undertecknad lönenämndens
ordförande samt ledamöterna Broström, Englund, Linder, Magnusson,
Ruist och Wahlmark. Stockholm den 8 mars 1943.

ERIK STRIDSBERG.

Nils M. af Malmborg.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431062