Statsutskottets utlåtande nr 170.

1

Nr 170.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa sjukvårds- och förläggningsfrågor i
Karlskrona.

(l:a avd.)

l:o) Anordnande av ett samarbetssjukhus för civila och militära patienter i
Karlskrona. I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under fjärde huvudtiteln
(punkt 72) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Marinen: Bidrag till utbyggnad av länslasarettet i Karlskrona för budgetåret
1943/44 beräkna ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 207, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 9 april 1943,
föreslagit riksdagen (punkt 1) att

dels besluta, att marinens sjukhus i Karlskrona skall nedläggas och sjukhusets
uppgifter övertagas av ett till länslasarettet i Karlskrona förlagt samarbetssjukhus,

dels bemyndiga Kungl. Majit att med Blekinge läns landsting träffa erforderliga
avtal rörande ej mindre utbyggande av länslasarettet i Karlskrona till
samarbetssjukhus i enlighet med de av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll
angivna riktlinjerna än även de mellan landstinget och staden föreliggande
ekonomiska och rättsliga frågorna i samband med vården av militära
patienter å länslasarettet,

dels ock till Marinen: Bidrag till utbyggnad av länslasarettet i Karlskrona
för budgetåret 1943/44 under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.

Inledningsvis har framhållits, hurusom frågan örn en förbättring av marinsjukvården
i Karlskrona varit föremål för utredning under ett tiotal år.
Marinens sjukhus i Karlskrona, som redan vid denna utredningsperiods
början var olämpligt för sitt ändamål, har med hänsyn till de pågående utredningarna
icke undergått några mera nämnvärda förbättringar, varför sjukhuset
numera befinner sig i ett mycket bristfälligt skick.

I frågans tidigare skede ansågs marinsjukhusets modernisering böra
bringas till lösning utan samband med föreliggande planer på en utvidgning
av Blekinge läns landstings lasarett i Karlskrona. Vid övervägande
av ett i enlighet härmed framlagt förslag väckte medicinalstyrelsen tanken
på att ordna de militära sjukhusförhållandena i staden på basis av ett
samarbete med den civila sjukhusvården därstädes och i överensstäm Bihang

till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 170—171.

1381 43

2

Statsutskottets utlåtande nr 170.

ruelse mod de principer för samarbete mellan civila och militära sjukvårdsintressen,
som sedan länge tillämpats vid arméns garnisonssjukhus.

Sedan ett på denna grundval år 1940 framlagt förslag förkastats av Blekinge
läns landsting med hänsyn till att förslaget ansetts alltför kostnadskrävande
för landstingets del samt landstinget gjort framställning örn förnyad utredning
i ärendet, förordnade Kungl. Majit på därom av departementschefen gjord
hemställan om ytterligare utredning genom representanter för staten och landstinget
under ledning av särskild sakkunnig. Resultatet av denna utredning föreligger
nu till bedömande.

Den sakkunnige har pa anförda skäl förordat en lösning av marinens sjukhusfråga
i Karlskrona enligt samarbetslinjen, innebärande att marinsjukhuset
skulle nedläggas och dess uppgifter övertagas av länslasarettet. För sådant
ändamål samt för att fylla uppgiften såsom centrallasarett för Blekinge län
skulle lasarettet utbyggas i enlighet med av den sakkunnige föreslagna riktlinjer.
Det utbyggda lasarettet skulle fortfarande ägas och förvaltas av landstinget.

Med stöd av ingående undersökningar rörande såväl behovet av militära
och civila vårdplatser å det tilltänkta samarbetssjukhuset som behovet av
speciella institutioner för sjukhusets utbyggande till centrallasarett har den
sakkunnige förordat en å sid. 4 i propositionen närmare angiven patientfördelning
och specialavdelningar vid sjukhuset. Av densamma framgår, att å nuvarande
länslasarettet det totala patientantalet beräknas till 272 och å samarbetssjukhuset
till 600, varav 393 civila och 207 militära patienter.

Kostnaderna för byggnadsprogrammet har den sakkunnige beräknat till
5,040,000 kronor och upptagit kostnaderna för anskaffning av inventarier till
det utbyggda lasarettet till lågt räknat 825,000 kronor, därvid dock icke räknats
med övertagande av några inventarier från marinens sjukhus.

I fråga om fördelningen av kostnaderna på staten och landstinget har den
sakkunnige föreslagit, att byggnadskostnaderna skulle beträffande varje särskild,
i programmet ingående ny- eller ombyggnad fördelas i huvudsak efter
patientantalet å det utbyggda lasarettet. Vissa avvikelser från denna grundregel
ha emellertid föreslagits. Sålunda skulle statsverket gälda huvudparten
av kostnaderna för utbyggnaden av lasarettets ekonomiavdelning och panncentral.
Ridare skulle i olikhet mot vad som eljest författningsenligt gäller
statsverket gälda viss del av kostnaderna för uppförande av ett nytt epidemisjukhus
å lasarettstomten.

Den sakkunnige, som uppskattat behovet av epidemiplatser för marinens
del till omkring 16 och för landstingets del till 60, har i samband med kostnadsfördelningen
föreslagit, att de kostnader för uppförande av det nya epidemisjukhuset,
som belöpa på de för marinens behov avsedda 16 platserna, helt
skulle gäldas av statsmedel.

Utöver de kostnader för vilka nu redogjorts har den sakkunnige ifrågasatt,
att statsverket skulle gälda en viss engångsersättning för tillgången till
lokalerna i det nuvarande länslasarettet, vilket kommer att utgöra stommen
i det blivande samarbetssjukhuset. Den sakkunnige har därvid föreslagit, att
landstinget gottskreves dels ett belopp av 306,000 kronor innefattande den
efter genomsnittligt 6,000 kronor per plats uppgående kostnaden för 41 kirur -

Statsutskottets utlåtande nr 170.

3

giska och 10 medicinska platser, som marinen skulle erhålla i de nu befintliga
lasarettsbyggnaderna, dels ock 100,000 kronor, avseende beräknade kostnader
för bostäder åt 1 lasarettsläkare, 1 underläkare samt del av sysslomansbostad.
Det belopp, landstinget i detta sammanhang skulle gottskrivas, uppginge således
till sammanlagt 406,000 kronor.

Enligt en av den sakkunnige uppgjord sammanfattning av den förordade
kostnadsfördelningen skulle statsverkets totala andel i kostnaderna för länslasarettets
i Karlskrona omvandling och utbyggnad till samarbetssjukhus uppgå
till sammanlagt 3,117,175 kronor och landstingets andel i samma kostnader
beräknas till 1,922,825 kronor.

Yad angår kostnaderna för anskaffning av inventarier för det utbyggda lasarettet
skulle å statsverket falla ett belopp av omkring 485,000 kronor.

I det följande har den sakkunnige till behandling upptagit vissa ekonomiska
och organisatoriska frågor i samband med den tilltänkta sjukhusutvidgningen.
Sålunda har den sakkunnige till en början uppgjort ett förslag till avtal mellan
kronan och Blekinge läns landsting örn bestridandet av kostnaderna för erforderliga
ny- och ombyggnader samt för anskaffning av inventarier. Detta förslagsavtal
har såsom bilaga A fogats till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Statens finansiella medverkan i det tilltänkta byggnadsföretaget, beräknad
till avrundat 3,120,000 kronor, borde enligt den sakkunniges mening äga rum
på det sättet, att de erforderliga medlen ställdes till förfogande genom anvisande
av särskilt bidragsanslag över fjärde huvudtiteln, C. Försvarskrafterna,
Marinen. Beloppet syntes kunna fördelas med omkring hälften på
ett vart av budgetåren 1943/44 och 1944/45.

Yad beträffar sättet för bestridandet av samarbetssjukhusets driftkostnader
har den sakkunnige framhållit, att huvudregeln i detta avseende borde gå ut
på att landstinget skulle äga uppbära ersättning för vård och underhåll av
militärpatienter å lasarettet på grundval av de verkliga driftkostnaderna sådana
dessa framginge av den för året avgivna uppgiften angående inkomster och
utgifter enligt medicinalstyrelsens formulär till bilaga B till årsberättelsen,
på det sätt att kostnaderna fördelades mellan verkliga antalet underhållsdagar
för samtliga under året å lasarettet vårdade patienter och till landstinget
sedan erlades ersättning med det belopp, som belöpte på de på militärpatienterna
fallande vårddagarna. Från denna huvudregel hade dock på grund av
den stora ojämnhet, som utmärkte beläggningen med militärpatienter stadgats
det undantag, att vissa mera fasta utgifter i stället fördelades på antalet ordinarie
vårdplatser för militärpatienter, å ena, och ordinarie vårdplatser för
civilpatienter, å andra sidan.

l ett vid betänkandet fogat avtalsförslag har den sakkunnige upptagit bestämmelser
i enlighet med antydda riktlinjer. Förslagsavtalet har såsom bilaga
B fogats till statsrådsprotokollet.

Vad härefter angår organisationen av den militära medicinska sjukhusvården
å samarbetssjukhuset har den sakkunnige ansett, att en för civila och militära
patienter gemensam avdelning bör komma till stånd under chefskap av en civil
lasarettsläkare. Till avdelningen skulle knytas en biträdande lasarettsläkare
med placering i lönegraden Ca 26 med avlöning av statsmedel.

4 Statsutskottets utlåtande nr 170.

Blekinge läns landsting har med vissa smärre modifikationer biträtt förslaget.

Efter att hava redogjort för de i ärendet hörda myndigheternas yttranden
har departementschefen för egen del anfört, bland annat, följande.

Av den förut lämnade redogörelsen för remissyttrandena framgår, att praktiskt
taget fullständig enighet råder mellan remissmyndigheterna örn lämpligheten
av den av den sakkunnige föreslagna lösningen. Betänkligheter torde
i och för sig icke behöva möta mot att i enlighet härmed låta ett landsting
övertaga statliga sjukvårdsuppgifter av större omfattning. I de fall större
garnisoner haft att repliera på landstingsägda sjukvårdsinrättningar har veterligen
några olägenheter därav ej försports. Genom ett samarbete efter dessa
riktlinjer torde betydande fördelar stå att vinna för såväl kronan som landstinget.
Kronan såsom ansvarig för den militära kroppssjukvården kan genom
ett samarbetssjukhus erbjuda de vårdbehövande en specialiserad sjukhusvård
av samma klass som den för medborgarna i gemen av landstingen finansierade
lasarettsvården. Yad landstinget angår påtager sig detsamma visserligen
genom det ifrågasatta samarbetet avsevärda förpliktelser gentemot statsverket
men erhåller samtidigt möjlighet att bringa sin centrallasarettsfråga till en
lösning. Det alternativa förslag, som av marinförvaltningen enligt det föregående
framlagts och som innebär, att ett sammanförande av den civila och den
militära sjukvården skulle äga rum endast i fråga örn de kirurgiska fallen, är icke
tillfredsställande ur dessa synpunkter och icke heller i organisatoriskt hänseende
nöjaktigt. Ett genomförande av detta förslag skulle vidare nödvändiggöra
ett bibehållande av marinens nuvarande sjukhus, ehuru avsett endast förde
medicinska sjukdomsfallen. Detta förslag skulle följaktligen innebära den
olägenheten att marinens nuvarande sjukhus icke skulle kunna disponeras för
ordnande av marinens förläggningsförhållanden i övrigt i Karlskrona, vilket
— såsom närmare framgår av vad i det följande under pirnkt II kommer att
anföras — är ägnat att vålla olägenheter och kan äventyra en ändamålsenlig
lösning av dessa förläggningsfrågor. De av marinförvaltningen alternativt förordade
lösningarna av sjukvårdsfrågorna i Karlskrona kunna alltså icke av
mig förordas.

För vinnande av fullt säkra hållpunkter för bedömandet av de ekonomiska
konsekvenserna av den sakkunniges förslag till sammanslagning av den civila
och marina sjukhusvården i Karlskrona hade det varit av betydelse att äga
tillgång till en jämförelse mellan driftkostnaderna vid marinsjukhuset och å
länslasarettet i Karlskrona. Både 1940 års utredning och den sakkunnige ha
sökt åstadkomma en dylik jämförelse men icke kunnat framlägga en sådan,
enligt uppgift emedan kostnaderna vid marinsjukhuset icke kunnat specificeras.
Även jag har sökt erhålla underlag för en sådan jämförelse; enligt
uppgift från ledningen för marinsjukhuset kunna dock dess driftkostnader
ej fixeras, emedan sjukhusdriften bekostas från marinens allmänna
anslag till avlöningar, mathållning m. m. och särskilda räkenskaper för
dessa kostnader såvitt avser sjukhuset ej föras. Örn jag sålunda nödgas
konstatera, att en siffermässig jämförelse i detta avseende ej kan nu komma till
stånd, synes likväl betänklighet ur driftsekonomisk synpunkt ej behöva möta
mot ett samarbete på sjukhusområdet mellan staten och landstinget. Driftkostnaderna
vid länslasarettet i Karlskrona kunna ej anses särskilt höga; de
torde i stort sett representera genomsnittet bland rikets länslasarett.
Härtill kommer, att vårdtiden på de dyrbarare s. k. A-platserna genom tillkomsten
av de B-platser som i det följande förordas torde kunna ej oväsentligt
förkortas till fördel för sjukhusets ekonomi.

På grund av det anförda finner jag den av den sakkunnige förordade lös -

Statsutskottets utlåtande nr 170.

5

ningen av marinens sjukhusfråga i Karlskrona lämplig och föreslår därför,
att marinens sjukvård därstädes ordnas genom samarbete med Blekinge läns
landsting.

Beträffande den sakkunniges principprogram för samarbetssjukhusets och
centrallasarettets ordnande ha skilda meningar försports bland myndigheterna.
Meningsskiljaktigheterna begränsa sig huvudsakligen till storleken
och utformningen av den för militära invärtesmedicinska fall avsedda avdelningen.
Medan marinförvaltningen påyrkat i det närmaste en fördubbling av
platsantalet å denna avdelning samt den därtill anslutna s. k. beredskapsavdelningen,
har 1940 års militära byggnadsordning funnit sig kunna acceptera
den sakkunniges förslag i denna del. Medicinalstyrelsen åter har förordat
en minskning av antalet medicinska lasarettsplatser från av den sakkunnige
föreslagna 93 till 60 i samband varmed styrelsen förordat anordnande
av sjukbaracker för enklare fall å sjukhusområdet. Slutligen har lasaretts1
akaren Bohmansson förordat en närmare utredning beträffande proportionen
mellan s. k. A-platser och B-platser. Innan jag tar ställning till de sålunda
framlagda förslagen torde jag få erinra örn följande.

Generalfältläkaren framlade år 1941 vissa riktlinjer rörande den slutna
sjukvården för arméns del, vilka äro av viss betydelse för bedömandet även
av här föreliggande spörsmål. Med utgångspunkt från att den genomsnittliga
vårdkostnaden per dag ställer sig högre å ett specialsjukhus än å ett truppförbandssjukhus
uttalas i de nämnda riktlinjerna till en början önskemålet
örn en överflyttning till de driftbilligaste sjukvårdsplatserna — truppförbandssjukhusen
— av all den sjukvård, som kan bedrivas där med
samma säkerhet för ett gott vårdresultat, medan platserna a specialiserade
sjukhus böra reserveras för sådana patienter, som verkligen äro i behov därav.
Med denna pricipiella utgångspunkt anser generalfältläkaren de för den militära
sjukhusvården erforderliga vårdplatserna kunna uppdelas i tre olika
kategorier, nämligen

1. A-platser på sjukhus (»samarbetssjukhus» och civila lasarett) med specialutbildade
läkare och fullständig utrustning med avseende på diagnostik
och terapi: röntgenavdelningar, laboratorier, operationsavdelningar, fysikaliska
och balneoterapeutiska anordningar etc.

2. B-platser å truppförbandssjukhus för all den sjukvård, som truppförbandets
egen medicinalpersonal med mera begränsade resurser kan meddela.

3. C-platser, likaledes förlagda till truppförbandet, för konvalescens och
efterbehandling, isolering av banala infektioner och annan vård,, som hittills
meddelats i kvarter inom truppförbandet. Dessa C-platser böra jämväl, finnas
som reserv vid tillfälligt ökad sjuklighet, lättare epidemier och vid tillfällig
ansvällning av förbandets normalnumerär. De böra även tillfälligt kunna tagas
i bruk för truppförläggning vid mobilisering.

Av generalfältläkarens riktlinjer framgår, att till A-platser böra hänvisas
kirurgiska vårdfall, som fordra operativ behandling eller specialkompetens
hos läkaren. Vårdtiden bör inskränkas till den kortast möjliga och den sjuke
snarast överföras till B- eller C-plats å eget truppförband för konvalescens
och efterbehandling. Av invärtes medicinska sjukdomsfall hänvisas, till
A-platser vissa undersökningsfält, till dess diagnos är ställd och behandlingsplan
kan uppgöras, och dessutom sådana allvarligare vårdfall, som fordra
fortsatt övervakning, sjukhusskolad vårdpersonal eller speciell dietetik.

Vid en jämförelse mellan dessa riktlinjer och den sakkunniges nu föreliggande
förslag till ordnande av den militära sjukvården i Karlskrona framgår"
till en början, att B- och C-platserna, vilka enligt general fältläkarens
mening för arméns del böra vara förlagda till truppförbanden, här inrymts

6

Statsutskottets utlåtande nr 170.

inom ramen för samarbetssjukhuset. För en dylik anordning kunna ock flera
skäl anföras, bland annat de särpräglade förläggningsförhållandena i Karlskrona,
varest de militära enheterna äro av en helt annan storleksordning än
vid armén. Den sakkunnige har emellertid vidare icke förordat någon närmare
byggnadsteknisk eller organisatorisk åtskillnad mellan A-platserna å
den ena sidan och B-jilatserna å den andra, varför förslaget i stort sett innefattar
vårdplatser av endast två typer, A-platser och C-platser.

För egen del har jag funnit, att medicinalstyrelsens invändningar mot den
sakkunniges förslag i denna del icke sakna fog. För att tillmötesgå styrelsens
önskemål i förevarande avseende liksom i någon mån marinförvaltningens krav
på ökat antal platser för invärtesmedicinska fall förordar jag därför följande
ändrade disposition av platsantalet å den medicinska avdelningen.

Antalet av den sakkunnige angivna A- och B-platser för medicinska militära
fall, 93, bibehålies oförändrat, men beräknas såsom avseende allenast
A-platser, vilket torde vara befogat med hänsyn bland annat till den för dessa
platser föreslagna byggnadstekniska standarden i avseende å bilokalsutrymmen
o. s. v.

Den av den sakkunnige förordade s. k. beredskapsavdelningen, vilken närmast
torde vara att uppfatta såsom en C-avdelning, torde i anslutning till den
nyss förordade beräkningen av A-platserna böra tagas i anspråk såsom i
första hand en B-avdelning för samarbetssjukhusets behov. Enligt vad som
framgår av de vid betänkandet fogade skissritningarna står ifrågavarande avdelning
i direkt kulvertförbindelse med sjukhusets övriga delar. Vidare ha
bilokaler o. s. v. beräknats på sådant sätt, att avdelningen i fråga utan vidare
torde kunna fungera såsom B-avdelning med de uppgifter som avsetts för
sådan avdelning i generalfältläkarens förenämnda riktlinjer.

Medicinalstyrelsen har såsom förut anförts för sin del förordat, att B-sjukvården
vid samarbetssjukhusets militärmedicinska avdelning skulle förläggas
till ett baracksjukhus om 40 platser, av styrelsen kostnadsberäknat till 55,000
kronor. Enligt vad som upplysts torde emellertid ett fullgott baracksjukhus
med erforderliga installationer o. s. v. icke kunna åstadkommas inom ramen
för den av medicinalstyrelsen angivna summan. En kostnad av minst 60,000
kronor torde, likaledes enligt inhämtade upplysningar, erfordras för anordnandet
av ett baracksjukhus av föreslagen typ. Vid nu angivna förhållanden
och i betraktande av den korta livslängd ett sålunda beskaffat sjukhus Ilar
synes det knappast välbetänkt att anordna permanent sjukhusvård på basis
av baracker.

Om jag således icke kan biträda medicinalstyrelsens förslag örn anordnandet
av baracker i anslutning till samarbetssjukhuset för bestridandet av
den s. k. B-sjukvården, synes det enligt min mening emellertid påkallat att
något vidga ramen för den militärmedicinska sjukhusvården å samarbetssjukhuset.
Detta synes enklast och bäst kunna ske på så sätt, att den förutnämnda,
såsom B-avdelning avsedda beredskapsavdelningen örn 40 sängplatser påbygges
med ytterligare en våning likaledes om 40 platser av samma typ som
den nu i skissritning föreliggande beredskapsavdelningen. Härigenom skulle
således det totala antalet medicinska platser för militär personal^ samarbetssjukhuset
i Karlskrona komma att ökas med 40 från av den sakkunnige förordade
(93 + 40 =) 133 till (133 + 40 =) 173 platser.

I detta sammanhang vill jag understryka, att de nu angivna siffrorna givetvis
endast äga betydelse såsom en beräkningsgrund och ej avse att vara
normerande för den ena eller andra partens utnyttjande av platserna å samarbetssjukhuset.
Sålunda torde bland annat den av mig föreslagna B-avdelningen
kunna i stor utsträckning nyttjas för hela sjukhusets behov såsom en
gemensam avdelning.

Statsutskottets utlåtande nr 170.

7

Yad beträffar behovet av C-platser torde detta med hänsyn bland annat till
det av mig föreslagna B-sjukhusets utvidgning kunna tillgodoses inom ramen
för befintliga eller blivande platser å truppförbandssjukhusen i Karlskrona.

En sak för sig är, att behovet av sjukhusplatser av C-typ under rådande
beredskapsförhållanden är särskilt stort och för närvarande måste tillgodoses
genom anlitande av vissa äldre, synnerligen bristfälliga lokaler å Laboratorieholmen
ävensom genom ianspråktagande av den s. k. Tullskolan i Karlskrona.
Detta behov, som således är föranlett av försvarsberedskapens upprätthållande,
torde kunna tillgodoses genom vidtagande av provisoriska anordningar,
såsom exempelvis anordnande av baracker. Denna fråga, vilken torde böra
uppmärksammas av marinförvaltningen, kräver icke sin lösning i förevarande
sammanhang. För anordnande av dylika för försvarsberedskapsändamål avsedda
baracker torde förskottsstaten för försvarsväsendet kunna av Kungl.
Majit anlitas. — Jag vill allenast förutskicka att, därest det skulle befinnas
påkallat att anordna baracker för sjukvårdsändamål i Karlskrona, dessa torde
böra uppföras i anslutning till lasarettsområdet för vinnande av kontakt med
samarbetssjukhuset i ekonomiskt och personellt avseende.

Yad angår den sakkunniges kostnadsberäkning för det av honom föreslagna
byggnadsprogrammet för samarbetssjukhuset i Karlskrona har militära
byggnadsutredningen såsom förut antytts funnit sig böra föreslå en
reduktion av densamma med i avrundat tal 300,000 kronor, medan landstinget
påyrkat vissa ändringsarbeten för en sammanlagd kostnad av 200,000 kronor.
Mot dessa av byggnadsutredningen och landstinget förordade jämkningar
i den sakkunniges förslag synes intet vara att erinra. Enligt inhämtad
upplysning skulle kostnaden för tillbyggnad av elen s. k. beredskapsavdelnin<mn
med ytterligare en våning jämte anordnande av hiss komma att
uppgå till i runt tal 120,000 kronor. I anslutning härtill torde den sammanlagda
kostnaden för Karlskronalasarettets utbyggande bora beraknas
till (5,040,000 — 300,000 + 200,000 + 120,000 =) 5,060,000 kronor.

I anslutning till de av den sakkunnige förordade principerna for fördelning
av byggnadskostnaderna torde det angivna beloppet av 5,060,000 kronor
böra fördelas sålunda, att statsverket gäldar i runt tal 3,125,000 kronor och
landstinget återstoden eller 1,935,000 kronor. Yid denna fördelning förbiser
jag icke, att statsverket kommer att få erlägga den övervägande delen av
kostnaderna för utbyggnaden av det nuvarande lasarettets ekonomiavdelning
och panncentral. Det hade måhända kunnat övervägas att påkalla en för
staten något förmånligare kostnadsfördelning i denna del; med hänsyn emellertid
till de förpliktelser i avseende å sjukvårdens ordnande i Karlskrona,
sorn Blekinge landsting åtager sig genom samarbetet med staten, vill jag icke
nu ifrågasätta någon jämkning i avseende å kostnadsfördelningens principer.
Då jag i likhet med utredningsmannen förutsätter, att det nya epidemisjukhuset
i relativt stor omfattning kommer att av marinen utnyttjas för andra
sjukvårdsändamål än epidemivåld, har jag icke heller velat motsätta mig den
sakkunniges förslag rörande bestridande av kostnaderna för epidemivårdplatserna
med do ändringar, som av det förut sagda framgår. Jag vill emellertid
betona, att endast de i detta fall föreliggande speciella forhållandena
kunna motivera att statsverket påtager sig en del av sistnämnda kostnader,
varför ett biträdande av förslaget i denna del icke bör få några konsekvenser
inom andra delar av försvarsväsendet.

I det föregående har hänsyn icke tagits till kostnaderna för losa inventarier
oller linoleummattor för sjukhuset. Beträffande dessa kostnader föreligga icke
några närmare kostnadsberäkningar. Det torde få ankomma på (Ion i byggnadsavfalsförslaget
omförmälda byggnadskommittén att efter samråd med marinförvaltningen
och Blekinge lans landsting inkomma med utredning och kost -

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande nr 170.

nadsberäkning i denna del i och för finansieringsfrågans bedömande. Jag förutsätter,
att de till mannens nuvarande sjukhus hörande inventarierna i största
mojhga utsträckning skola tagas i anspråk.

Mot de av den sakkunnige angivna grunderna för bestridandet av samställasS,
*U^^USetS ^^kostnader synes någon väsentlig erinran ej kunna fram De

av den sakkunnige förordade avtalsförslagen synas kunna i huvudsak
godtagas. De av medicinalstyrelsen framställda erinringarna torde dock böra
beaktas vid den slutliga utformningen av dessa avtal. Uppmärksammas bör
harvid aven, att utformningen av 10 § i det i bilaga B intagna avtalsförslaget
s er på sådant satt, att därav klart framgår, att med »lasarettet» i denna paragraf
icke åsyftas de delar av lasarettet, som avses i 13 §. Av riksdagen torde
bora utverkas bemyndigande för Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmeJse
med de framlagda avtalsförslagen träffa avtal med landstinget.

Olika meningar ha under remissbehandlingen yppats angående organisationen
av den mvartesmedicmska vården av militära patienter. Medan den
sakkunnige på anförda skäl förordat, att någon organisatorisk åtskillnad icke
borde genomforas beträffande vården av civila oell militära invärtespatienter
ha marinforvaltnmgen och lasarettsläkareföreningen hållit före, att den militära
medicinska sjukhusvården skulle stå under chefskap av en särskild överläkare,
tillika marinläkare. Medicinalstyrelsen åter har i anslutning till dess förslag
örn en minskning av antalet platser å samarbetssjukhuset för militära medic1lns;,
.a, funnit samtliga medicinska fall kunna stå under tillsyn av civil
chetlakare.

För egen del vill jag framhålla, att det med den av mig föreslagna utvidgav
platsantalet å sjukhuset för militära medicinska fall ej torde vara
“°W sava^ dessa som de civila invärtespatienterna avse endast en

cheflakare. Med hänsyn härtill och i överensstämmelse med marinförvaltn
inge as och lasarettsläkareföreningens förslag i ämnet förordar jag, att en särÖverläkare,
tillika marinläkare, knytes till sjukhuset. Denne läkares bestallning
torde böra uppföras å personalförteckningen för marinläkarkåren
Läkaren torde i överensstämmelse med vad som gäller för chefläkama vid
arméns garnisonssjukhus böra hänföras till lönegraden Ca 26. — Med inräb
tan det av denna beställning torde böra anstå till dess byggnadsarbetena nalkas
sm fullbordan.

Frågan i vad män och på vad sätt den nu vid marinens sjukhus tjänstgörande
personalen bör inom försvarsväsendet tagas i anspråk för andra uppgifter
bör på grundval av det av den sakkunnige i ämnet framlagda förslaget
upptagas till övervägande av marinförvaltningen, som i sinom tid bör inkomma
med härav föranlett förslag.

I årets statsverksproposition har såsom bidrag till utbyggnaden av länslasarettet
i Karlskrona upptagits ett beräknat belopp av 500,000 kronor. Detta belopp
torde såvitt nu kan bedömas komma att förslå för bestridande av stats\eikets

vid lasarettet.

, ,.J^V skal som framgå av vad i det följande under punkt II anföres torde det
bliva behövligt att forcera färdigställandet av vissa delar av sjukhusbyggnaderna.
Härav föranledda extra kostnader — enligt från marinförvaltningen
inhamtad uppgift omkring 15,000 kronor — torde få bestridas från det för
byggnadsföretaget för nästa budgetår anvisade anslaget.

Marinens sjukvårdsfråga i Karlskrona har sedan länge varit föremål för
övervägande. I föreliggande proposition har departementschefen på grundval

Statsutskottets utlåtande nr 170.

9

av en år 1942 slutförd utredning i ärendet framlagt förslag till lösning av
denna fråga. Enligt förslaget skulle en fullständig sammanslagning ske av
den militära sjukvården i Karlskrona med den civila, i landstingets regi bedrivna
lasarettsvården, vilket med avseende å statsverket innebär ett nedläggande
av marinsjukhuset och bidrag till utbyggande av länslasarettet för
emottagande av den försvarsväsendet tillhörande personal i Karlskrona, vilken
är i behov av sjukhusvård.

Vid valet mellan å ena sidan utbyggandet av länslasarettet till ett samarbetssjukhus
och å andra sidan uppförandet av ett helt nytt marinsjukhus
synes utskottet den nu förordade lösningen vara ur såväl ekonomisk som
sjukvårdssynpunkt den lämpligaste. I likhet med departementschefen ävensom
de i ärendet hörda myndigheterna tillstyrker utskottet alltså utredningens
förslag i denna punkt.

I fråga örn det av den sakkunnige föreslagna principprogrammet för samarbetssjukhusets
och centrallasarettets ordnande har departementschefen förordat
viss ändrad disposition av platsantalet å den medicinska avdelningen
ävensom en något vidgad ram för den militärmedicinska sjukhusvården å
samarbetssjukhuset. Utskottet anser sig kunna biträda principprogrammet
ifråga med de av departementschefen förordade jämkningarna.

I fråga örn grunderna för fördelningen av kostnaderna mellan staten och
landstinget synes utskottet departementschefens förslag härutinnan kunna
godtagas. För bestridande av statsverkets andel i kostnaderna för de under
nästkommande budgetår aktuella byggnadsarbetena beräknas ett anslag av
500,000 kronor, vilket belopp utskottet tillstyrker riksdagen att anvisa.

Beträffande frågan örn utbyggandet av länslasarettet till samarbetssjukhus
samt de mellan staten och landstinget föreliggande ekonomiska och rättsliga
spörsmålen i samband med vården av militära patienter å länslasarettet hava
preliminära avtal träffats. Då det icke synes vara något att i princip erinra
mot desamma, bör det få ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med dessa förslag träffa avtal med landstinget.

Under åberopande av det anförda och då departementschefens förslag i
övrigt under denna punkt icke givit utskottet anledning till erinran, får utskottet
hemställa,

att riksdagen må

a) besluta, att marinens sjukhus i Karlskrona skall nedläggas
och sjukhusets uppgifter övertagas av ett till länslasarettet i
Karlskrona förlagt samarbetssjukhus,

b) bemyndiga Kungl. Majit att med Blekinge läns landsting
träffa erforderliga avtal rörande ej mindre utbyggande av länslasarettet
i Karlskrona till samarbetssjukhus i enlighet med de
av departementschefen i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 9 april 1943 angivna riktlinjerna än även de mellan
landstinget och staten föreliggande ekonomiska och rättsliga
frågorna i samband med vården av militära patienter å länslasarettet,

10

Statsutskottets utlåtande nr 170.

c) till Marinen: Bidrag till utbyggnad av länslasarettet i Karlskrona
för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under fjärde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

2:°) Ordnandet av vissa förläggningsfrågor i Karlskrona m. m. I förberörda
proposition nr 207 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen (punkt 2) att

dels godkänna den plan för ordnande av de militära förläggningsförhållandena
i Karlskrona, som av departementschefen i förberörda statsrådsprotokoll
förordats,

dels ock medgiva, att kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten enligt
nämnda plan ävensom för övriga i merberörda statsrådsprotokoll angivna
byggnadsarbeten inom en kostnadsram av tillhopa 6,100,000 kronor må, i den
mån av riksdagen för ändamålet tidigare anvisade medel icke förslå, bestridas
från det under försvarsväsendets fastighetsfond, marinförvaltningens delfond,
för budgetåret 1943/44 anvisade investeringsanslaget å 10,000,000 kronor
till Vissa byggnadsarbeten m. m.

I försvarsutredningens betänkande liksom i propositionen 1942: 210 räknades
med att de för militära ändamål avsedda statliga byggnaderna i
Karlskrona skulle disponeras från den förutsättningen, att den nyinrättade
flottans sjömansskola skulle förläggas till förutvarande Karlskrona grenadjärregementes
kasernetablissement vid Gräsvik utanför staden samt att Karlskrona
kustartilleriregemente skulle beredas förläggningsutrymmen dels i regementets
nuvarande kasern vid Vallgatan, den s. k. stadskasernen, dels ock
vid Oscarsväm norr örn Karlskrona. För möjliggörande av kustartilleriregementets
förläggning pa detta sätt erfordrades viss utvidgning och modernisering
av stadskasernen samt uppförande av vissa lokaler vid Oscarsväm.

De i propositionen 1942: 270 framlagda medelsäskandena för byggnadsarbeten
vid Karlskrona örlogsstation, Sydkustens marindistrikt och Blekinge
kustartilleriförsvar byggde på den nu angivna förutsättningen. Inom riksdagen
ifrågasattes en annan disposition av de till militära ändamål upplåtna statliga
byggnaderna i Karlskrona, innebärande i huvudsak ett förordande av sjömansskolans
förläggning till kustartilleriets stadskaseni och kustartilleriregementets
utflyttning till grenadjärkasernen vid Gräsvik.

Sedan riksdagen uttalat önskemål örn ett närmare övervägande av frågan
örn dispositionen av de statliga byggnaderna i Karlskrona, har utredning i
ämnet verkställts av marinförvaltningen. Denna utredning bygger på två olika
huvudalternativ, det ena innebärande nedläggande av marinens sjukhus och
det andra sjukhusets bibehållande såsom sådant. Vid båda alternativen har
övervägts att förlägga flottans sjömansskola antingen till grenadjärkasernen
eller till Karlskrona kustartilleriregementes stadskasern vid Vallgatan. För
egen del har marinförvaltningen — som dock icke framlagt ett definitivt utformat
förslag i ämnet — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte meddela ämbetsverket
sådana direktiv för den fortsatta utredningen av föreliggande frågor,
att marinens sjukhus skulle bibehållas, flottans sjömansskola förläggas till

Statsutskottets utlåtande nr 170.

11

grenadj ärkasernen å Gräsvik samt kustartilleriregementet beredas förläggningsutrymmen
i stadskasernen och vid Oscarsvärn.

Yid bifall till det under punkt l:o) i det föregående framlagda förslaget förfaller
marinförvaltningens förslag örn bibehållande av marinens sjukhus för
sjukvårdsändamål. Vid den följande behandlingen av olika möjligheter till
ordnande av förläggningsförhållandena i Karlskrona bortses från sistnämnda
förslag.

Det i propositionen 1942: 210 framlagda förslaget till inrättande av en flottans
sjömansskola byggde på tanken att rekrytutbildningen vid flottan skulle
helt centraliseras till denna utbildningsanstalt, förlagd till Karlskrona. Gentemot
denna tankegång har den med stöd av Kungl. Majlis beslut den 24 april
1942 tillsatta kommissionen för undersökning rörande utbildningsarbetet inom
marinen — sjöförsvarets utbildningskommission — i ett den 31 december
1942 avgivet preliminärt förslag till ordnande av rekrytutbildningen av fast
anställt manskap vid flottan framlagt vissa invändningar, vilka beröras
i samband med bedömandet av frågan örn ordnandet av förläggningen för sjömansskolan.

Marinförvaltningen — liksom marinchefen, under vars chefskap ämbetsverket
avgivit sitt föreliggande förslag — har bestämt förordat sjömansskolans
förläggande till grenadjärkasernen vid Gräsvik. De skäl som förestavat detta
ställningstagande kunna sammanfattas på följande sätt. Grenadjärkasernens
något isolerade läge anses skänka de bästa möjligheterna för att eleverna i
den dit förlagda sjömansskolan skola trivas och samtidigt stå under erforderlig
tillsyn. Terrängområdet omkring grenadjärkasernen angives vara synnerligen
lämpligt med hänsyn till tillgången på badplatser och förtöjningsplatser
för sjömansskolans segel- och roddbåtar. Nu antydda fördelar anses icke föreligga
vid sjömansskolans förläggning till kustartilleriregementets stadskasern.

Departementschefen har härutinnan anfört följande.

För egen del anser jag de av marinmyndighetema anförda skälen för sjömansskolans
förläggande till grenadjärkasernen ha viss bärkraft. Särskilt
bör uppmärksammas, att vissa svårigheter med avseende å fritidsproblemen
kunna uppstå, örn sjömansskolan skulle förläggas till den nuvarande kustartillerikasernens
begränsade område. Genom att marinens sjukhus även kan
tagas i anspråk för skolans räkning ökas emellertid möjligheterna att åstadkomma
för skolan ändamålsenliga lokaler, markområde och fritidsutrymmen.
Över huvud taget torde det förhålla sig så att sjömansskolan endast genom
ianspråktagande av sjukhuslokalerna kan vid förläggning till kustartillerikasernen
erhålla tillgång till lämpliga undervisningslokaler, varför bifall till det
under punkt I av mig framlagda förslaget är en förutsättning för en ändamålsenlig
lösning av förläggningsfrågan enligt detta alternativ. De fördelar, som
enligt marinmyndigheternas uppfattning skulle stå att vinna genom sjömansskolans
förläggande till Gräsvik, äro efter min mening vid nu angivna förhållanden
icke så stora, att de uppväga de nackdelar en dylik förläggning skulle
medföra för ordnandet av övriga förläggningsförhållanden i Karlskrona liksom
även de ökade kostnader, som på sätt av det efterföljande framgår därvid
skulle uppstå.

Med denna utgångspunkt vill jag till en början framhålla, att verkställda
utredningar givit mig det intrycket, att Karlskrona kustartilleriregemente

12

Statsutskottets utlåtande nr 170.

med dess genom 1942 års försvarsbeslut avsevärt utökade organisation
knappast skulle få sin förläggningsfråga tillfredsställande löst genom ett
kvarblivande i stadskasemen samt genom anordnande av en ytterligare förläggning
å Oscarsvärn. Bortsett från att en delad förläggning för ett regemente
i regel måste anses mindre lycklig vill det synas, som örn de militära skälen
skulle tala till förmån för regementets förläggande till grenadjärkasernen.
Gynnsamma utbildningsförhållanden erbjuda sig inom terrängområdet kring
kasernen, varjämte det skulle bli möjligt att anordna goda övningsmöjligheter
för regementet genom anlitande av det närbelägna Rosenholmsområdet. Vidare
skulle regementets rörliga del kunna beredas lämpliga förläggningsutrymmen
tillsammans med regementets huvuddel. Kustartilleriförsvarsstaben, som avses
skola inrymmas i den förutvarande ingenjörkasernen, skulle dessutom
ligga inom nära räckhåll peli tillsammans med kustartillerietablissementen i
Gräsvik och Oscarsvärn bilda en naturlig enhet. Enligt vad som framkommit
under ärendets beredning torde det vidare förhålla sig på det sättet, att
grenadjärkasernen med mindre omgång kan apteras till förläggningsetablissement
för kustartilleriregementet än vad fallet skulle bliva, örn kasernen toges
i anspråk för sjömansskolans räkning. Härtill kommer, att Oscarsvärn icke
synes erbjuda önskvärt utrymme för en dit förlagd, utbyggd kustartilleriförläggning.

Förlägges sjömansskolan till grenadjärkasernen och kustartilleriregementet
till stadskasemen samt underofficersbyggnaden och Oscarsvärn (med
väsentliga nybyggnader) beräknas byggnadskostnaderna till 10,760,000 kronor,
medan samma kostnader vid en förläggning av sjömansskolan till kustartilleriregementets
stadskasern och marinens sjukhus samt kustartilleriregementet
till grenadjärkasernen beräknas stanna vid 9,370,000 kronor, innebärande en
skillnad till förmån för det sistnämnda alternativet av icke mindre än 1,390,000
kronor.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att bedömandet av den föreliggande
frågan örn en ändamålsenlig fördelning av marinens byggnader i Karlskrona
mellan olika militära institutioner erbjuder vissa svårigheter. Efter vägande
mot varandra av de synpunkter, som tala till förmån för den ena och den andra
lösningen, har jag kommit till den uppfattningen att de starkaste skälen, icke
minst de ekonomiska, motivera att kustartilleriregementet förlägges till grenadjärkasernen
och sjömansskolan till stadskasemen samt marinens nuvarande
sjukhus.

I enlighet med anförda överväganden har ock Kungl. Majit efter därom
av mig gjord hemställan den 5 mars 1943 uppdragit åt marinförvaltningen att
skyndsammast verkställa och till Kungl. Majit inkomma med utredning
rörande utformningen av och kostnaderna för de i propositionen 1942: 210
förutsedda byggnadsarbetena för marinen i Karlskrona från förutsättningen,
att sjömansskolan och kustartilleriregementet förläggas på nyss angivet sätt.

. av mig i det föregående angivna riktlinjerna för ordnandet av förläggmngsfrågorna
i Karlskrona överensstämma med det av marinförvaltningen
framlagda, såsom alternativ I Ba betecknade förslaget. Detta förslag belyses
närmare av efterföljande tabell, vari jämväl angivits de av marinförvaltningen
beräknade kostnaderna för de olika på grund av förslagets genomförande erforderliga
byggnadsföretagen. Kostnadsberäkningarna "hänföra sin till prisläget
den 1 juli 1942. b 1

Statsutskottets utlåtande nr 170.

13

Institution

Etablissement

Manskaps-

styrka

Beräknad

kostnad

kronor

! Sjömanskåren i Karlskrona
j samt radioskola och övriga

skolor.

kasern Sparre ..............

» Ankarstierna ........

nybyggd kasern vid Ankar-stierna ....................

nybyggda skollokaler vid d:o

1,100 man
600 »

300 »

660,000

337,800

850.000

435.000 |

! Chefens för Karlskrona örlogs-station kansli.

underofficersbyggnaden......

—

194,400

Flottans sjömansskola.

kustartilleriets stadskasern . .
nuv. marinens sjukhus ......

1,000 man

_

1,100,000

; Karlskrona kustartillerirege-mente.

f. d. grenadjärkasernen vid

Gräsvik ..................

Oscarsvärn ..................

1,150 man
150 »

j 1,740,000

Kameral- och sjukvårdsför-; valtningen.

nuvarande läkarbostället ....

48,600

Marinens sjukvård.

länslasarettet................

4,000,000 i

Summa kronor

9,365,800

eller i avrundat tal 9,370,000 kronor.

Beträffande de av marinförvaltningen sålunda framlagda kostnadsberäkningarna
har departementschefen anfört följande.

Kostnaderna för anslutande av marinens sjukvård i Karlskrona till därvarande
länslasarett ha upptagits med 4,000,000 kronor. Enligt vad som
framgår av vad jag anfört under punkt I i det föregående torde emellertid
dessa kostnader såvitt avser statsverket böra upptagas med allenast 3,125,000
kronor (frånsett linoleummattor m. m.). I följd härav torde de sammanlagda
kostnaderna enligt marinförvaltningens beräkning kunna minskas med
(4,000,000 — 3,125,000=) 875,000 kronor till (9,370,000 — 875,000=) 8,495,000
kronor. Då kostnaderna för anordnande av samarbetssjukhuset i det föregående
föreslagits skola finansieras över driftbudgeten bortser jag från dessa
kostnader vid bedömandet av investeringsbehovet under kapitalbudgeten för
torläggningsförhållandenas ordnande i Karlskrona.

Till det av marinförvaltningen med angivna utgångspunkter beräknade
beloppet, 5,365,800 kronor, torde emellertid böra läggas följande kostnader.
För beredande av förläggningsutrymme för den infanteristyrka, som under
nuvarande förhållanden är förlagd till grenadjärkasernen, erfordras anordnande
av vissa barackutrymmen å Rosenholm. Kostnaderna för dessa
baracker kunna enligt särskild av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
med skrivelse den 8 april 1943 överlämnad utredning, beträffande vilken torde
få hänvisas till handlingarna, beräknas till i runt tal 260,000 kronor, av vilket
belopp emellertid huvuddelen, eller 205,000 kronor, såsom sammanhängande
med försvarsberedskapens upprätthållande, torde böra finansieras över förskottsstaten
för försvarsväsendet. Härvid Ilar jag, med godtagande av
vissa utav chefen för kustartilleriregementet lämnade uppgifter, utgått från
att åtminstone 200 man av infanteribesättningen skola kunna även i fortsättningen
förläggas till grenadjärkasernen och att vissa förrådslokaler örn tillsammans
2,400 kvadratmeters golvyta, som äro under uppförande å Rosenholm,
skola tagas i anspråk för infanteribesättningens räkning. Återstoden
av nämnda belopp, eller (260,000 — 205,000=) 55,000 kronor, torde böra
gäldas i enahanda ordning som i det föregående berörda kostnader för
ordnandet av förläggningsförhållandena i Karlskrona, d. v. s. över kapital -

14

Statsutskottets utlåtande nr 170.

budgeten. Det sammanlagda kapitalinvesteringsbehovet för nämnda ändamål
skulle sålunda, inberäknat kostnader för administration och oförutsedda
utgifter med omkring 325,000 kronor, komma att uppgå till (5,365,800 + 55,000
+ 325,000 =) i avrundat tal 5,745,000 kronor, beräknat enligt prisläget den
1 juli 1942. Motsvarande kostnader enligt prisläget den 1 juli 1941 kunna
uppskattas till i runt tal 5,320,000 kronor.

Jag vill i detta sammanhang även nämna, att marinförvaltningen i skrivelse
den 31 december 1942 hemställt örn anvisande av ett belopp av 95,000 kronor
för anordnande av baracker vid grenadjärkasernen för 200 man tillhörande
Karlskrona örlogsstation. Detta förläggningsbehov sammanhänger enligt vad
handlingarna i ärendet utvisa med försvarsberedskapens upprätthållande och
medelsbehovet för ändamålet — som enligt utlåtande av 1940 års militära
byggnadsordning torde kunna reduceras till 70,000 kronor — lärer därför
böra tillgodoses över förskottsstaten.

I det föregående har anförts, att vissa medel redan anvisats för ordnande
av förläggningsförhållandena i Karlskrona. Dessa medel, vilka med olika belopp
bundits till särskilda specificerade byggnadsändamål, hava synts departementschefen
jämlikt av riksdagen i förutnämnda skrivelse 1942: 376 lämnat
medgivande kunna av Kungl. Majit användas i överensstämmelse med den
ändrade plan för ordnandet av förläggningsförhållandena i Karlskrona, som
i det föregående förordats. De närmare kostnadskalkyler, som marinförvaltningen
i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 5 mars 1943 har att verkställa,
hade, framhåller departementschefen, bort föreligga innan dessa
lokalfrågor underställas riksdagens förnyade bedömande. Tiden medgiver
emellertid icke ett uppskov med frågans avgörande i avbidan på ifrågavarande
kostnadskalkylers färdigställande. Från marinförvaltningen har under hand
inhämtats, att de definitiva kostnadsberäkningarnas slutbelopp synes kunna
begränsas till den förut angivna summan av 5,745,000 kronor men att
det är tänkbart att vissa förskjutningar kunna bliva påkallade vad beträffar
kostnadernas fördelning mellan de särskilda byggnadsföretagen. Med hänsyn
härtill har departementschefen funnit sig kunna redan nu föreslå Kungl.
Majit att för riksdagen framlägga förslag i ämnet, varvid förutsatts, att Kungl.
Majit skall äga att inom ramen för nämnda belopp av 5,745,000 kronor meddela
föreskrifter rörande byggnadskostnadernas fördelning mellan de särskilda
byggnadsföretagen.

Avslutningsvis har departementschefen framhållit, att vissa övergångsanordningar
torde bliva erforderliga med hänsyn till att sjömansskolans verksamhet
avses skola taga sin början instundande höst samt att marinsjukhuset
torde kunna nedläggas först sommaren eller hösten 1944. Av dessa förhållanden
följer nödvändigheten att dels under någon tid i viss mån provisoriskt
förlägga sjömansskolan, dels ock forcera byggnadsarbetena å samarbetssjukhuset.
I sistnämnda avseende ha vissa underhandlingar preliminärt förts med
representanter för Blekinge läns landstings förvaltningsutskott, varvid riktlinjer
uppdragits för länslasarettets övertagande av det nu å marinsjukhuset
vårdade patientklientelet under loppet av nästa år.

Statsutskottets utlåtande nr 170.

15

I anslutning till i det föregående berörda medelsbehov för ordnandet av
förläggningen i Karlskrona, vilka avse byggnadsarbeten för Sydkustens marindistrikt,
Karlskrona örlogsstation och Blekinge kustartilleriförsvar, hava till
behandling jämväl upptagits de medelsbehov, vilka avse byggnadsarbeten
vid Karlskrona örlogsvarv.

I sin skrivelse rörande sjöförsvarets medelsbehov för nästa budgetår har
marinförvaltningen räknat med ett avsevärt antal olika byggnadsföretag å varvet,
vilka icke förutsatts i nyssnämnda år 1940 framlagda och på hösten 1942
modifierade plan för ombyggnads- och moderniseringsarbeten.

Därjämte har marinförvaltningen i skrivelse den 19 november 1942, såvitt
nu är i fråga, hemställt örn anvisande å förskottsstat av 108,500 kronor, varav,
enligt vad under hand inhämtats, 98,000 kronor motsvarar prisläget den 1 juli
1941, för bränslebesparande åtgärder vid Karlskrona örlogsvarv och Karlskrona
örlogsstation samt därvid, med förmälan att utredningen verkställts av södra
Sveriges ångpanneförening, upplyst, att åtgärderna beräknades medföra en besparing
av tolv procent å bränslekostnadema. Kostnaderna för de föreslagna
bränslebesparande åtgärderna, enligt prisläget den 1 juli 1942, fördela sig
med 61,500 kronor å örlogsstationen samt 47,000 kronor å örlogsvarvet.

Departementschefen har funnit sig kunna förorda, att medelsäskanden
nu framläggas allenast för följande arbeten vid varvet, nämligen för
modernisering och utvidgning av artilleriskjutbanan, för förlängning av
Oscarsdockan m. m. samt anordnande av economiser för värmecentralen vid
arbetsgruppen IH, ävensom för nyssnämnda andra bränslebesparande åtgärder
vid örlogsvarvet och örlogsstationen.

För modernisering och utvidgning av artilleriskjutbanan vid Karlskrona
örlogsvarv har 1942 års riksdag efter förslag i propositionen 1942: 270 å riksstaten
för innevarande budgetår anvisat 160,000 kronor. Av den i propositionen
lämnade redogörelsen inhämtas, att kostnaderna för detta ändamål av marinförvaltningen
beräknades till ett totalbelopp av 240,000 kronor. I följd härav
skulle med utgångspunkt från prisläget den 1 juli 1941 återstå att anvisa ett
belopp av 80,000 kronor.

I sin skrivelse rörande sjöförsvarets medelsbehov för budgetåret 1943/44
har marinförvaltningen beräknat kostnaderna för färdigställande av ifrågavarande
byggnadsföretag till 105,000 kronor, innebärande en av prisstegringar
föranledd kostnadsökning av tillhopa 25,000 kronor.

I enlighet med marinförvaltningens förslag har departementschefen för
ändamålet beräknat ett belopp av 105,000 kronor.

Till förlängning av Oscarsdockan m. m. beräknade marinförvaltningen såsom
framgår av propositionen 1942: 270 ett sammanlagt belopp av 460,000 kronor,
varav hälften eller 230,000 kronor erfordrades för innevarande budgetår. I
nämnda proposition föreslogs, att för ändamålet för innevarande budgetår anvisades
endast 50,000 kronor för arbetenas påbörjande.

Marinförvaltningen har i sin skrivelse rörande sjöförsvarets medelsbehov
för nästa budgetår anfört, att de ifrågavarande arbetenas omfattning vore
sådan, att de lämpligen kundo planeras att utföras under tre år. Kostnaderna

16

Statsutskottets utlåtande nr 170.

för resterande arbeten, enligt prisnivån den 1 juli 1941 (460,000 — 50,000=)

410.000 kronor, beräknades numera uppgå till 460,000 kronor. Härav borde

250.000 kronor anvisas under budgetåret 1943/44 och resten jämte eventuella
ytterligare prisstegringstillägg under budgetåret 1944/45.

Emellertid framgår av en från marinförvaltningen infordrad utredning i
ärendet, att det befunnits lämpligast, att huvuddelen av arbetena å Oscarsdockan
komma till utförande under tiden den 15 april—15 september 1945.
Med hänsyn till vad sålunda anförts har medelsanvisningen för nästa budgetår
synts departementschefen kunna avsevärt begränsas. Enär emellertid varvschefen,
enligt vad marinförvaltningen ytterligare upplyst, räknat med att
kunna taga fyllnadsmassor från dockförlängningsarbetena till vissa andra
arbeten, för vilka medel redan anvisats, bör dock enligt departementschefen
medelsbehovet för tiden intill den 1 juli 1944 beräknas till 175,000 kronor,
varav 160,000 kronor kunna anses motsvara prisläget den 1 juli 1941. Enär
för ändamålet redan anvisats 50,000 kronor, skulle medelsbehovet för nästa
budgetår utgöra 125,000 kronor.

Av en i propositionen 1942: 270 (sid. 65) intagen redogörelse framgår, att
värmecentralen vid arbetsgruppen I H vid Karlskrona örlogsvarv består av
två pannor. Eör utbyte av den mindre av dessa pannor mot en större fartygsångpanna
samt vissa ombyggnadsarbeten i samband därmed beräknade 1942
års riksdag å tilläggsstat för budgetåret 1941/42 ett belopp av 30,000 kronor.
1 sina anslagsäskanden för budgetåret 1943/44 har marinförvaltningen hemställt
örn anvisande av 20,000 kronor för installation av en economiser vid
ifrågavarande värmecentral, medförande en årlig bränslebesparing av 163
ton kol.

Departementschefen har icke velat motsätta sig, att för ändamålet för
nästa budgetår beräknas det av marinförvaltningen angivna beloppet, 20,000
kronor. Motsvarande kostnader enligt prisläget den 1 juli 1941 torde kunna
beräknas till 18,400 kronor.

Icke heller mot vidtagande av de i övrigt föreslagna bränslebesparande
åtgärderna har departementschefen haft något att erinra.

Kostnaderna för ordnandet av förläggningsfrågorna i Karlskrona — i den
mån de innefattas i den av marinförvaltningen med skrivelsen den 30 november
1942 framlagda utredningen med tillägg för de av infanteriförläggningens
förflyttning föranledda kostnaderna — ha såsom tidigare anförts beräknats
till sammanlagt 5,745,000 kronor. De av departementschefen tillstyrkta
medelsäskandena för byggnadsarbeten vid Karlskrona örlogsvarv uppgå
till sammanlagt 230,000 kronor, vartill komma kostnaderna för nyssberörda
bränslebesparande åtgärder med 128,500 kronor, i följd varav det sammanlagda
här behandlade medelsbehovet skulle komma att uppgå till i avrundat
tal 6,100,000 kronor. Dessa kostnader, vilka samtliga äro av natur att
böra bestridas inom den för försvarsväsendets femårsplan angivna kostnadsramen,
böra — i den mån av riksdagen för ordnandet av förläggningsfrågorna
i Karlskrona tidigare anvisade medel icke förslå — gäldas från det anslag å
10,000,000 kronor, som jämlikt i årets statsverksproposition framställt förslag

Statsutskottets utlåtande nr 170.

17

bör under marinförvaltningens delfond av försvarsväsendets fastighetsfond anvisas
till Vissa byggnadsarbeten m. m.

Departementschefen har under förevarande punkt till behandling upptagit
vissa förläggningsfrågor i Karlskrona. De förslag, som departementschefen
därvid framlagt, innebära, bland annat, att Karlskrona kustartilleriregemente
förlägges till förutvarande Karlskrona grenadjärregementes kasernetablissernent
vid Gräsvik samt flottans sjömansskola till den s. k. stadskasemen och
marinens nuvarande sjukhus. Ehuru denna disposition av de för militära
ändamål upplåtna statliga byggnaderna i Karlskrona icke står i överensstämmelse
med den uppfattning i berörda frågor, åt vilken 1942 års riksdag givit
uttryck, har utskottet, efter att hava tagit del av den nu föreliggande utredningen
i ärendet, likväl funnit sig böra tillstyrka den lösning av förläggningsfrågorna,
som departementschefen här förordat. Kostnaderna för de
olika på grund av förslagets genomförande erforderliga byggnadsföretagen
hava, i vad avser kapitalbudgeten, uppskattats till 5,745,000 kronor, vari in
räknats vissa kostnader för beredande av förläggningsutrymmen m. m. för en
nu i grenadjärregementets kasern förlagd infanteristyrka.

Under förevarande punkt har departementschefen jämväl behandlat vissa
av marinförvaltningen föreslagna medelsanvisningar till byggnadsarbeten vid
örlogsvarvet i Karlskrona. Med utgångspunkt från angelägenhetsgraden av de
ifrågasatta företagen har departementschefen förordat, att medel nu beräknas
för följande arbeten vid varvet, nämligen för modernisering och utvidgning
av artilleriskjutbanan, för förlängning av Oscarsdockan rn. m. samt för
vissa bränslebesparande åtgärder. Kostnaderna för dessa arbeten hava be
räknats till 358,500 kronor. Utskottet har funnit de sålunda förordade bygg
nadsarbetena vara av beskaffenhet att böra i första hand komma till utförande
och har icke haft något att erinra mot den härför föreslagna medelsanvis
ningen.

I enlighet med vad ovan anförts skulle det sammanlagda kapitalinvesteringsbehovet
uppgå till, i avrundat tal, 6,100,000 kronor. I den mån av riksdagen
för ordnandet av förläggningsfrågorna i Karlskrona tidigare anvisade
medel icke förslå för bestridande av nu ifrågavarande kostnader, torde hinder
icke möta för att desamma gäldas av det i årets statsverksproposition under
marinförvaltningens delfond till Vissa byggnadsarbeten m. m. äskade investeringsanslaget
å 10,000,000 kronor, vilket anslag utskottet i särskilt utlåtande
denna dag tillstyrker riksdagen att anvisa.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna den plan för ordnande av de militära förlägg
ningsförhållandena i Karlskrona, som av departementschefen i
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 9 april 1943
förordats,

b) medgiva, att kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten

Biliana till riksdagens ‘protokoll 1943. ti sami. Nr 170 171. issi 48 2

Utskottet.

18

Statsutskottets utlåtande nr 170.

enligt nämnda plan ävensom för övriga i berörda statsrådsprotokoll
angivna byggnadsarbeten inom en kostnadsram av tillhopa

6,100,000 kronor må, i den mån av riksdagen för ändamålet tidigare
anvisade medel icke förslå, bestridas från det under försvarsväsendets
fastighetsfond, marinförvaltningens delfond, för budgetåret
1943/44 av utskottet tillstyrkta investeringsanslaget å
10,000,000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m.

Stockholm den 11 juni 1943.

På statsutskottets vägnar:

J B JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Pauli, Gränebo, Torsten Ström, Lindström/, Heiding, Bäcklund, Carlström, Gillström,
Sundberg och Ohlin; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i
Doverstorp, Ward, Hansson i Rubbestad, Persson i Tidaholm, Bergström, Mårtensson,
Nilsson i Steneberg, Lindholm, Eriksson i Frägsta och Olsson i Kullenbergstorp.