Statsutskottets utlåtande nr 168.

1

Nr 168.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar om anslag
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43 till
utbyggnad av samt anskaffning av maskiner och utrustning
för vissa fabriker och anläggningar.

(lia avd.)

l:o) Utbyggnad av vissa fabriker och anläggningar. I propositionen nr
163 har Kungl. Majit (bilaga 9, punkt 1, sid. 45—60 av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 5 mars 1943) föreslagit
riksdagen att till Utbyggnad av vissa fabriker och anläggningar å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000
kronor.

Under förevarande punkt har departementschefen anmält vissa av försvarsväsendets
verkstadsnämnd framställda medelsäskanden för genomförande
av nyanläggningar och ombyggnader vid nämnden underställda fabriker.

Under verkstadsnämnden sortera för närvarande följande fabriker och anläggningar,
nämligen ammunitionsfabrikens avdelningar å Marieberg, i Karlsborg
och Karlstad, Åkers krutbruk, Karl Gustafs stads gevärsfaktori, centrala
torpedverkstaden ävensom vissa fabriker för tillverkning av gasmasker och
rökmateriel. Av dessa fabriker är den i Karlstad under utbyggnad.

Av i ärendet lämnad redogörelse framgår, att en av 1939 års riksdag beslutad
utflyttning av ammunitionsfabriken å Marieberg till Karlstad i viss
utsträckning genomförts, att härför av riksdagen anvisats tillhopa 4,292,900
kronor samt att för ändamålet disponerats ytterligare 600,000 kronor, eller
tillhopa 4,892,900 kronor. Ett planenligt fullföljande av utflyttningen, för
vilken totalkostnaden beräknats till 17,100,000 kronor, skulle sålunda, räknat
efter prisläget 1939, draga en ytterligare kostnad av i runt tal 12,200,000
kronor.

De förslag till nyanläggningar och ombyggnader, som försvarsväsendets
verkstadsnämnd nu framlagt, beröra samtliga nämnden underställda fabriker
med undantag av centrala torpedverkstaden. Nämnden har därvid alltjämt
räknat med ett fullföljande av den av riksdagen beslutade utflyttningen av
ammunitionsfabriken å Marieberg.

Rörande den principiella innebörden av verkstadsnämndens förslag må
följande framhållas.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 168.

1

2

Statsutskottets utlåtande nr 168.

Redan i skrivelse den 11 april 1942 underställde verkstadsnämnden Kungl.
Maj:ts prövning bland annat frågan om vidtagande av vissa organisatoriska
förändringar med avseende å en del av de nämnden underställda fabrikerna
ävensom örn utförande av vissa större anläggnings- och utrustningsarbeten
vid dessa fabriker. I anslutning härtill framhöll nämnden, bland annat, följande.

Nämnden ansåge nu nödvändigt att föreslå genomförande av vissa mera
genomgripande organisatoriska förändringar samt sådana större anläggningsarbeten
och anskaffningar, som vore nödvändiga för uppfyllande av moderna
tekniska och ekonomiska krav samt de fordringar på tillverkningskapacitet,
som uppställdes i den föreslagna nya försvarsordningen. Den erforderliga
omorganisationen borde eller kunde emellertid icke genomföras
på en gång. Verkstadsnämnden hade ansett det angeläget att, innan förarbetena
för erforderliga organisationsförändringar och anläggningsarbeten vidare
fortskrede, underställa Kungl. Maj:t principerna för den tilltänkta organisationen
samt, på grundval av vad som på utredningens dåvarande ståndpunkt
kunde bedömas, de föreslagna anläggningarnas omfattning och härav
betingade kostnader samt slutligen förslag till riktlinjer för fabriksdriften.

Efter att ha lämnat en redogörelse för fabrikernas uppgifter i den tilltänkta
organisationen ävensom för fabrikernas framtida interna organisation
och vissa därmed sammanhängande personalfrågor anförde verkstadsnämnden
beträffande de erforderliga anläggningsarbetena och anskaffningarna
bland annat följande.

Anläggningarna vid de nämnden underställda äldre fabrikerna vore i stor
utsträckning omoderna och olämpliga samt i vissa fall ur brand-, explosionsoch
luftskyddssynpunkt ytterst riskabla. Lokalerna vid flera fabriker vöre
för små, och på flera håll hade betydande utrymmen tills vidare måst förhyras.
Maskinutrustningen hade däremot under de båda sista åren i hög
grad förbättrats och utvidgats, men lokalförhållandena hade hindrat dess
effektiva utnyttjande. Det vore därför nödvändigt att snarast möjligt verkställa
betydande nybyggnader vid en del fabriker samt sanera och ombygga
de gamla anläggningarna, vilka senare arbeten med hänsyn till anläggningarnas
nuvarande skick i stor utsträckning måste få karaktären av hel nybyggnad.
Den utredning, som hittills utförts inom nämnden rörande utrustnings-
och byggnadsbehov för fabrikerna, hade ännu ej omfattat uppgörande
av definitiva situationsplaner och ritningar. Emellertid hade på grundval
av principskisser approximativa kostnadsberäkningar kunnat göras. Dessa
kostnader redovisades liksom anläggningarnas principanvändning i en med
särskild skrivelse i ämnet den 11 april 1942 överlämnad bilaga. Kostnaderna
för de av nämnden föreslagna anläggnings- och utrustningsarbetena utgjorde
sammanlagt 14,740,000 kronor, därav omkring 11,430,000 kronor för
byggnader och fasta anläggningar, omkring 2,560,000 kronor för maskinoch
övrig utrustning samt omkring 750,000 kronor för administration, flyttning,
igångsättning, oförutsedda utgifter m. m.

Efter att ha lämnat en redogörelse för hur fabrikernas framtida driftsekonomi
enligt verkstadsnämndens mening borde ordnas hemställde nämnden,
bland annat, under hänvisning till vad sålunda och i övrigt anförts, att
Kungl. Majit måtte godkänna de i nämndens skrivelse angivna principerna

Statsutskottets utlåtande nr 16S.

3

för och omfattningen av nyanläggningar, anskaffningar och ombyggnader
vid ifrågavarade fabriker ävensom ställa för ändamålet erforderliga medel,
tillhopa 17,140,000 kronor, till förfogande.

Vidare hemställde verkstadsnämnden i skrivelse den 28 maj 1942, till komplettering
av de i förutnämnda skrivelse framlagda förslagen, att gasmaskfabriken
måtte förflyttas från nuvarande lokaler och en ny anläggning för
gasmasktillverkning uppföras antingen i anslutning till försvarsväsendets
kemiska anstalt för en kostnad av omkring 590,000 kronor eller alternativt
å annan plats för en kostnad av omkring 520,000 kronor.

I skrivelse den 7 december 1942 har verkstadsnämnden, som meddelat,
att vissa ändringar i förut ifrågasatta utbyggnadsplaner måst vidtagas, beräknat
kostnaderna för erforderliga om- och tillbyggnader jämte komplettering
av maskinutrustningen till 20,845,000 kronor, däri inbegripet jämväl
viss närmare angiven utredningskostnad å 150,000 kronor enligt följande
fördelning.

Anläggning

Ammunitionsfabriken, Karlsborg ............

Ammunitionsfabriken, Karlstad ..............

Åkers krutbruk ............................

Rökmaterielfabriken ........................

Gasmaskfabriken ..........................

Byggnads-

kostnader

3.750.000

6.400.000

725.000

300.000

675.000

115.000

2.050.000

3.150.000

Kostnader för
maskinanskaff-ning m. m.

1,100,000

1,550,000

265.000
50,000

50.000

90.000

475.000

100.000

Karl Gustafs stads gevärsfaktori ............

Pjäshylsfabrik ............................

Ammunitionsreservfabrik ....................

Summa kronor

17,165,000

3,680,000

Departementschefen har härefter anmält uppkommen fråga örn dispositionen
av de medel, som anvisats för den hittills vid ammunitionsfabrikens avdelning
i Karlstad beslutade utbyggnaden.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att försvarsväsendets verkstadsnämnd
nu framlagt ett flertalet nämnden underställda fabriker berörande
utbyggnadsprogram, avseende såväl nyanläggningar som ombyggnads- respektive
iståndsättningsarbeten å redan befintliga anläggningar. Till en del
kan detta utbyggnadsprogram anses betingat redan av de erfarenheter verkstadsnämnden
under sin hittillsvarande verksamhet vunnit rörande nödvändigheten
att av driftsekonomiska skäl och ur säkerhetssynpunkt vidtaga moderniseringar
vid de i många fall omoderna och ur brand-, explosions- och
luftskyddssynpunkt riskabla anläggningarna. Vid bedömandet av omfattningen
av det framlagda programmet måste vidare beaktas, att detsamma utgör
en fortsättning av den utflyttning av ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg,
varom beslut fattats av 1939 års lagtima riksdag och vilken utflyttning
delvis påbörjats i och med färdigställandet av vissa anläggningar i Karlstad.
Även om de nu antydda omständigheterna i och för sig betingat framläggandet
av ett utbyggnadsprogram för fabrikerna i fråga, utgöra de emellertid
icke ensamma grunden till den ifrågasatta utbyggnaden. Denna måste

4

Statsutskottets utlåtande nr 168.

nämligen ses mot bakgrunden jämväl av den planering rörande ammunitionsanskaffningen,
för vilken statens krigsmaterielnämnd har att bära ansvaret.
Härutinnan må följande framhållas.

Krigsmaterielnämndens planer rörande ammunilionsanskaffningen — hit
hänföres även krut- och rökmaterieltillverkningen — under krig bygga på den
förutsättningen, att tillverkningen skaf! bedrivas dels vid de helt statliga, redan
i fredstid verksamma fabrikerna, dels med anlitande av privatindustriens
resurser, eventuellt efter omställande av dessa industriers produktionsapparat,
dels ock vid vissa med bidrag av statsmedel uppförda, i privat regi
drivna s. k. skuggfabriker. För privatindustriens medverkan till denna produktion
lia planer utarbetats och äro alltjämt under utarbetande. Till grund
för planerna för ammunitionsanskaffningens ordnande ligga vissa uppskattade
behov.

Av det sagda framgår, att krigsmaterielnämnden vid upprättande av dessa
planer räknat med att viss produktion skall ombesörjas av de rent statliga
— under verkstadsnämnderna sorterande — ammunitionsfabrikerna. Vid bedömandet
av storleken av denna produktion har uppenbarligen hänsyn måst
tagas till å ena sidan ekonomiska skäl — bland annat måste den statliga investeringen
hållas inom rimliga gränser — och å andra sidan privatindustriens
möjligheter att genomföra den på densamma fallande anskaffningen.
Man har därvid eftersträvat att i sort sett så avväga den på de statliga
fabrikerna fallande delen, att dessa fabriker i fredstid kunna i det närmaste
helt utnyttjas för produktion av de för förbrukning i fredstid erforderliga
ammunitionseffekterna. Endast anläggandet av en statlig ammunitionsreservfabrik
och anskaffandet av viss reservutrustning kan sägas ligga vid sidan
av den fredsmässiga produktionen.

För att de statliga ammunitionsfabrikerna skola mäkta genomföra de å
dem fallande uppgifterna såväl i fred som under krig erfordras emellertid
genomgripande moderniseringar i rationaliseringssyfte ävensom åtskilliga nyanläggningar.

Det nu framlagda utbyggnadsprogrammet, som upprättats i nära samarbete
med krigsmaterielnämnden, är uppgjort från denna utgångspunkt och
grundat på de sålunda upprättade anskaffningsplanerna. Alt programmet
utformats under hänsynstagande till den beslutade utflyttningen av ammunitionsfabriken
å Marieberg är redan omnämnt.

De principer som uppställts beträffande utnyttjandet av de rent statliga
ammunitionsfabrikerna för fyllandet av krigsbehovet av ammunition finner
jag för min del kunna godtagas. Att de nödvändiggöra en omfattande utbyggnad
och modernisering av fabrikerna torde vara uppenbart. Denna utbyggnad
och modernisering bör givetvis samordnas med den tidigare beslutade
utflyttningen av ammunitionsfabriken å Marieberg.

Jag har jämväl bibragts den uppfattningen, att den av verkstadsnämnden
till uppförande föreslagna nybyggnaden för gasmaskfabriken bör komma till
stånd ävensom att föreslagna utvidgnings- och moderniseringsåtgärder vid
Karl Gustafs stads gevärsfaktori äro ändamålsenliga. Pjäshvlstillverkningen
synes även böra ordnas enligt de av verkstadsnämnden angivna principerna.

Jag finner mig sålunda beredd att i princip tillstyrka det av verkstadsnämnden
framlagda utbyggnadsprogrammet.

Vad härefter angår den närmare utformningen av utbyggnadsprogrammet
synes mig detta i stort sett kunna godtagas. Till programmets alla enskildheter
kan givetvis icke i detta sammanhang tagas definitiv ställning. På ett
par punkter — ordnandet av pjäshvlstillverkningen och anläggandet av ammunitionsreservfabrik
— föreligga för övrigt för närvarande icke slutliga
förslag. Uppenbarligen kan även beträffande övriga anläggningar, alltefter -

Statsutskottets utlåtande nr 168.

5

som arbetena med genomförandet av utbyggnadsprogrammet fortskrida, anledning
uppkomma att förorda i vissa hänseenden ändrade dispositioner. Det
ligger emellertid i sakens natur, att ett utbyggnadsprogram av här ifrågavarande
art måste i princip fastställas i ett sammanhang; en förändring av mer
avgörande betydelse beträffande en fabrik inverkar på planerandet av en annan.
Jag finner mig därför böra förorda, att det framlagda byggnadsprogrammet
lägges till grund för medelsäskanden hos riksdagen. Jag förutsätter
givetvis, att för ändamålet anvisade anslag skola få utnyttjas först sedan
situationsplaner och definitiva kostnadsberäkningar underställts Kungl. Maj:t
för godkännande. Därest i samband härmed avsteg från de nu företedda
principförslagen befinnas erforderliga, torde Kungl. Majit böra äga rätt att
inom ramen för anvisade medel och med iakttagande av att beräknade totalkostnader
icke överskridas besluta om utbyggnadsprogrammets definitiva
utformande.

I samband med den undan för undan skeende prövningen av ifrågakommande
byggnadsåtgärder och maskinanskaffning böra givetvis alla möjligheter
beaktas att nedbringa kostnaderna för utbyggnadsprogrammets realiserande.
Särskilt i ett hänseende synas möjligheter till kostnadsbesparingar
föreligga. Jag syftar på den omfattande tjänstebostadsbebyggelse, som av
verkstadsnämnden föreslagits och av den inom försvarsväsendet verksamma
bostadsutredningen, ehuru i begränsad omfattning, tillstyrkts. Särskild uppmärksamhet
bör enligt min mening ägnas frågan om nödvändigheten att
genomföra ett så omfattande bostadsanskaffningsprogram, och därvid böra
jämväl beaktas möjligheterna att eventuellt ordna bebyggelsen i form av
egna hem. Den utredning, som i dessa hänseenden erfordras, bör ankomma
på den försvarets bostadsanskaffningsnämnd, som enligt i särskild proposition
framlagt förslag bör inrättas.

Med dessa reservationer synas emellertid de av verkstadsnämnden framlagda
kostnadsberäkningarna kunna läggas till grund för uppskattandet av
medelsbehovet. Enligt verkstadsnämndens beräkningar erfordras ett belopp
av tillhopa 20,845,000 kronor, därav å byggnader belöpa 17,165,000 kronor
och på maskinanskaffning 3,680,000 kronor. Kostnaderna för utbyggnadsprogrammets
realiserande medföra sålunda medelsanvisning av betydande
storleksordning. Jag vill emellertid här framhålla, att kostnaderna enligt vad
jag inhämtat från verkstadsnämnden lill inemot 9,000,000 kronor äro direkt
hänförliga till den beslutade utflyttningen av Mariebergsfabriken. Det förtjänar
jämväl att framhållas, att därest det framlagda utbyggnadsprogrammet
icke skulle genomföras nämnda utflyttning troligen skulle komma att
draga större kostnader, vilka torde närma sig det belopp, som enligt vad jag
inledningsvis anfört återstår av den ursprungligen till 17,100,000 kronor uppskattade
kostnaden, eller omkring 12,200,000 kronor.

Emellertid torde vissa möjligheter föreligga alt beträffande byggnadskostnaderna
något nedbringa den medelsanvisning, som behöver äskas av riksdagen.
Till en början torde sålunda det av verkstadsnämnden äskade beloppet
i enlighet med förenämnda bostadsutrednings yttrande kunna minskas
med 65,000 kronor. Av den redogörelse, som i det föregående lämnats rörande
dispositionen av hittills av riksdagen för nybyggnad för ammunitionsfabriken
anvisade medel, tillhopa 4,292,900 kronor, framgår vidare, att —
bortsett från maskinanskaffning — allenast 3,820,000 kronor disponerats.
Av nämnda belopp utgöra enligt vad jag inhämtat omkring 265,000 kronor
förskottsvis guldna exproprialionskostnader, vilka enligt del med Karlstads
stad ingångna avtalet slutligt skola gäldas av staden. En behållning av
(4,292,900 — 3,820,000 + 265,000 =) 737,900 kronor beräknas sålunda —
bortsett från maskinanskaffning — föreligga å dessa medel. Diirest riksda -

6

Statsutskottets utlåtande nr 168.

gen icke har något att däremot erinra, är det min avsikt att föreslå Kungl.
Majit, att dessa medel må tågås i anspråk för det nu aktulla byggnadsprogrammet.
Under samma förutsättning är det min mening förorda, att det
anslag örn 115,000 kronor, som av 1940 års lagtima riksdag (skrivelse nr 72)
anvisats till uppförande av en administrationsbyggnad vid Åkers krutbruk
men vilket anslag i avbidan å det slutliga utformandet av anläggningen i
fråga ännu icke disponerats, må tagas i anspråk för den av verkstadsnämnden
förordade utbyggnaden av bruket. Härefter skulle sålunda för utbyggnaden
erfordras, såvitt avser byggnader, ett belopp av (17,165,000 — 65,000 —
737,900 — 115,000 =) 16,247,100 kronor eller i runt tal 16,250,000 kronor.

A andra sidan torde det bliva nödvändigt att beräkna kostnaderna för
maskinanskaffning m. m. något högre än det av verkstadsnämnden uppskattade
beloppet. Medel torde nämligen i förevarande sammanhang böra
äskas för bestridande av vissa kostnader för den hittills verkställda maskinanskaffningen
m. lii. för utbyggda etapper av ammunitionsfabriken i Karlstad.
Dessa kostnader lia uppgått till 1,050,000 kronor. För ändamålet bör,
såsom arméförvaltningens civila departement anfört, lämpligen i första hand
utnyttjas de medel som över driftbudgeten tagits i anspråk för uppförandet
av Karlstadsfabriken. För bestridande av återstående kostnader (1,050,000 —

600.000 =) 450,000 kronor böra medel äskas av riksdagen. Det erforderliga
beloppet för maskinanskaffning m. m. kommer då att uppgå till (3,680,000 +

450.000 =) 4,130,000 kronor.

I förevarande sammanhang kail jag icke underlåta att framhålla det anmärkningsvärda
i det sätt på vilket myndigheterna disponerat för Karlstadsfabrikens
utbyggnad till förfogande ställda medel. Det vill synas som örn
vidtagna dispositionsåtgärder icke vare sig beträffande byggnadsarbeten eller
i fråga örn maskinanskaffning stå i överensstämmelse nied de förutsättningar
som statsmakterna utgått från vid medlens anvisande. Även örn förutsättningarna
för utbyggandet av fabriken ändrats av beredskapsskäl eller med
hänsyn till det under utarbetande varande utbyggnadsprogrammet för ordnandet
av verkstadsdriflen i dess helhet hade det uppenbarligen ålegat myndigheterna
att inhämta Kungl. Maj:ts medgivande till ändrad disposition av
de anvisade medlen. Härvid har jag icke förbisett, att den förutnämnda explosionsolyckan
i Bofors nödvändiggjort en ändrad användning av de till
förfogande stående medlen.

Enligt vad jag ovan anfört skulle för det av mig förordade utbyggnadsprogrammet
erfordras (16,250,000 + 4,130,000 =) 20,380,000 kronor. Beträffande
finansieringen av programmet får jag framhålla följande.

I den proposition, som det är min avsikt att inom den närmaste tiden föreslå
Kungl. Majit att avlåta till riksdagen angående försvarsväsendets centrala
förvaltning, ämnar jag förorda, att de fabriker, om vilka nu varit fråga, i
förvaltningshänseende göras självförsörjande under en för dem gemensam
förvaltningsmyndighet. Det är min avsikt att i samband därmed föreslå inrättande
av en särskild fabriksfond. Sedan en dylik fond inrättats böra erforderliga
medelsanvisningar ske såsom kapitalinvestering i densamma. Avskrivning
av investerat kapital avses skola ske genom ersättning till särskilda
för ändamålet upplagda förnyelsefonder.

Intill dess en dylik fabriksfond inrättats — detta torde knappast kunna ske
förrän från och med budgetåret 1944/45 — bör för fabrikerna erforderlig
medelsanvisning för byggnadsändamål liksom hittills ske såsom kapitalinvestering
i försvarsväsendets fastighetsfond och avskrivning av det investerade
kapitalet i vanlig ordning ske dels genom engångsavskrivning med 50
procent dels med en årlig avskrivning. Beträffande medelsanvisning för
maskinanskaffning åter skulle denna med tillämpning av hittills gällande

Statsutskottets utlåtande nr 168.

7

principer ske över riksstatens driftbudget och anskaffningen således betraktas
såsom i sin helhet från början avskriven. Det torde vara uppenbart,
att, därest den nu förordade manskinanskaffningen vid fondens inrättande
skall betraktas som i sin helhet avskriven, fondens ställning skulle bliva
bättre än som motsvarade det faktiska läget. Det synes riktigare, att de effekter,
som avses produceras med anlitande av de nu anskaffade maskinerna,
enligt de till grund för den nya fondens upprättande liggande principerna
belastas med mot avsättningen till förnyelsefond svarande omkostnadspålägg.
Detta syfte synes kunna nås genom att den nu erforderliga medelsanvisningen
såvitt avser manskinanskaffningen sker över fonden för förlag till
statsverket. Sedan fabriksfonden inrättats bör motsvarande belopp successivt
återföras till förlagsfonden.

Beträffande avskrivningsbehovet för den av mig förordade kapitalinvesteringen
i försvarsväsendets fastighetsfond, uppgående till 16,250,000 kronor,
må följande framhållas. Enligt tillämpade principer skall denna investering
omedelbart avskrivas till 50 procent, d. v. s. med 8,125,000 kronor. En betydande
del av investeringen är att anse som en kostnad för den beslutade
utflyttningen av Mariebergsfabriken. Denna utflyttning skall till 50 procent
bestridas med anlitande av särskilda medel (nettoinkomsterna från den av
Djurgårdskommissionen bedrivna exploateringen av försvarets andel i Marieberg—Konradsbergsområdet
m. m.). Såsom tidigare framhållits äro av utbyggnadsprogrannnets
totalkostnader inemot 9,000,000 kronor direkt hänförliga
till utflyttningen av Mariebergsfabriken. Räknar man nied att allenast
dessa direkt till utflyttningen hänförliga kostnader skola finansieras
med anlitande av nämnda särskilda medel, skulle över driftbudgeten återstå
att täcka (8,125,000—4,500,000=) 3,625,000 kronor. Med hänsyn dels till
att en del av totalkostnaderna måste anses betingade av ändrade dispositioner
beträffande det ursprungliga utflyttningsprogrammet för Mariebergsfabriken
dels ock till att vissa av de förordade utbyggnadsarbetena äro av
den art, att de böra komma till utförande vid sidan av den av 1942 års riksdag
fastställda planen för försvarsväsendets fortsatta utbyggnad och organisation
— jag tänker härvid närmast på ammunitionsreservfabriken men
även på vissa delar av pjäshylsfabriken — synes allenast en del av sistnämnda
belopp, vilken jag uppskattat till 275,000 kronor, böra medräknas
inom den för genomförandet av nämnda plan bestämda kostnadsramen för
femårsperioden 1942/47.

Försvarsväsendets verkstadsnämnd har föreslagit, att medelsanvisningarna
för utbyggnadsprogrammet fördelas med i det närmaste lika delar å budgetåren
1942/43 och 1943/44. För egen del finner jag icke troligt att utbyggnaden
skall kunna igångsättas så snart, att något mer väsentligt medelsbehov
skall behöva tillgodoses under innevarande budgetår. Jag förordar
förty, att medelsäskandena å tilläggsstat för budgetåret 1942/43 begränsas
till 2,000,000 kronor för byggnadsändamål och 2,500,000 kronor för maskinanskaffning.
Resterande medel, 14,250,000 kronor respektive 1,630,000
kronor, torde böra äskas för budgetåret 1943/44. Jag torde framdeles få framlägga
förslag härutinnan.

Under förevarande punkt torde böra äskas det för innevarande budgetår
för byggnadsverksamheten erforderliga anslaget.

I föreliggande proposition har Kungl. Maj:t framlagt förslag till nyanläggningar,
ombyggnader och maskinanskaffning m. m. vid ett flertal försvarsväsendets
verkstadsnämnd underställda fabriker. De föreslagna åtgärderna
hava ansetts nödvändiga för uppfyllande av moderna tekniska och ekono -

Utskottet.

8

Statsutskottets utlåtande nr 168.

miska krav samt de fordringar på tillverkningskapacitet, som uppställdes i
1942 års försvarsbeslut. Utskottet, som tagit del av de till ärendet hörande
särskilda handlingarna, vari närmare motivering lämnats för de olika fabrikernas
utbyggnad m. m., har funnit det framlagda byggnadsprogrammet
vara ur ovan angivna synpunkter ändamålsenligt och kan därför i princip
tillstyrka detsamma.

Kostnaderna för programmets genomförande hava av departementschefen
angivits till 16,250,000 kronor för byggnader och 4,130,000 kronor för maskinanskaffning.
Såsom departementschefen framhållit komma sålunda medelsanvisningar
av betydande storleksordning att erfordras för ifrågavarande
ändamål. Att märka är emellertid, att av nämnda totalkostnad inemot
9,000,000 kronor äro att hänföra till fortsatt utbyggnad av den av riksdagen
redan beslutade utflyttningen av Mariebergsfabriken till Karlstad. För denna
utflyttning har riksdagen tidigare anvisat medel. Av vad departementschefen
anfört framgår, att myndigheterna förfogat över dessa medel på ett sätt som
icke står i överensstämmelse med givna anvisningar. I likhet med departementschefen
finner utskottet detta anmärkningsvärt. Med hänsyn till vad
sålunda förekommit finner utskottet sig böra framhålla önskvärdheten av att
i samband med dispositionsbeslut beträffande för den nu föreslagna utbyggnaden
anvisade medel sådana bestämmelser meddelas, som på ett otvetydigt
sätt klargöra för vederbörande myndighet, att omdispositioner av förekommen
art icke få av myndigheten utan Kungl. Maj:ts medgivande vidtagas.

Departementschefen har förutsatt, att för utbyggnadsprogrammets genomförande
anvisade anslag icke skola utnyttjas förrän situationsplaner och definitiva
kostnadsberäkningar underställts Kungl. Majit för godkännande samt
att, därest i samband därmed avsteg från de nu företedda principförslagen
befinnas erforderliga, Kungl. Majit skall äga rätt att inom ramen för anvisade
medel och med iakttagande av att beräknade totalkostnader icke överskridas
besluta om byggnadsprogrammets definitiva utformande. Utskottet
finner väl, att med hänsyn till utbyggnadsprogrammets omfattning och karaktär
en sådan jämkningsrätt måste i viss utsträckning förefinnas för Kungl.
Majit. Utskottet förutsätter emellertid, att ändringar av mer genomgripande
art icke skola ifrågakomma utan att riksdagen beredes tillfälle taga ställning
till frågan. Likaså förutsätter utskottet, att, därest Kungl. Majit beslutar
jämkningar inom ramen för nu beräknade totalkostnader, dessa jämkningar
icke äro av den art att de komma att medföra framtida krav på ofrånkomliga
ytterligare medelsanvisningar.

Det framlagda byggnadsprogrammet innefattar en omfattande tjänstebostadsbebyggelse.
Utskottet vill understryka departementschefens uttalande örn
att ytterligare utredning bör verkställas för att utröna örn det är nödvändigt
att realisera detta program. Att vid denna utredning bör undersökas möjligheterna
att ordna bostadsbebyggelsen i form av egna hem finner utskottet
välbetänkt.

I övrigt får utskottet framhålla, att de i ärendet företedda kostnadsberäkningarna
icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet förutsätter

Statsutskottets utlåtande nr 168.

9

emellertid, att nied hänsyn till utbyggnadsprogrammets omfattning och karaktär
särskild uppmärksamhet ägnas frågan örn möjligheterna att nedbringa
kostnaderna utan eftersättande av kraven på ändamålsenlighet och effektivitet.

Vad departementschefen anfört och föreslagit i fråga om finansieringen
av utbyggnadsprogrammet har icke givit utskottet anledning till erinran.
Kungl. Majit har föreslagit, att för ändamålet å tilläggsstat till riksstaten för
innevarande budgetår anvisas 2,000,000 kronor för byggnadsändamål och

2,500,000 kronor för maskinanskaffning. Dessa belopp tillstyrkas av utskottet.
Beträffande sistnämnda medelsanvisning kommer utskottet att göra hemställan
nedan under punkt 2 :o).

Under åberopande av det anförda får utskottet med avseende å nu förevarande
punkt hemställa,

att riksdagen må till Utbyggnad av vissa fabriker och anläggningar
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43
å kapitalbudgeten under försvarsväsendets fastighetsfond,
arméförvaltningens delfond, anvisa ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor.

2:o) Anskaffning av maskiner och utrustning för vissa fabriker och anläggningar.
Under hänvisning till vad utskottet ovan under punkt l:o) anfört,
får utskottet med avseende å Kungl. Maj:ts förevarande förslag (punkt
6, sid. 64) hemställa,

att riksdagen må till Anskaffning av maskiner och utrustning
för vissa fabriker och anläggningar å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1942/43 å kapitalbudgeten under
fonden för förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag
av 2,500,000 kronor.

Stockholm den 11 juni 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli,
Gränebo, Torsten Ström, Lindström, Bäcklund, Carlström, Åqvist, Gillström, von Heland,
ooh Sundberg; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i Doverstorp,
Ward, Hansson i Rubbestad, Persson i Tidaholm, Bergström, Mårtensson, Nilsson i
Steneberg, Lindholm, Eriksson i Frägsta och Olsson i Kullenbergstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 0 sami. Nr 168.

2

10 Statsutskottets utlåtande nr 168.

Reservation

vid punkten l:o) (Utbyggnad av vissa fabriker och anläggningar) av herr
Mårtensson.

43820-4. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.