18
Statsutskottets utlåtande nr 147.
Nr 147.
Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1943 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående åtgärder för
främjande av medicinsk forskning m. m.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
E. Björnsson m. fl. (I: 38) och den andra inom andra kammaren av herr
B. von Friesen m. fl. (II: 42), har hemställts, att riksdagen måtte besluta hos
Kungl. Majit hemställa dels örn en utredning angående inrättande av ett
statligt medicinskt forskningråd med uppgift att främja medicinsk forskning
i Sverige samt att verka för tillgodogörande inom vårt sjukvårdsväsen av
in- och utländska forskningsresultat, och dels örn framläggande för riksdagen
av därpå grundat förslag.
Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr L. Bondeson (I: 78) och den andra inom andra kammaren av
herr T. G. von Seth (II: 107), hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Konungen hemställa, att utredning verkställes rörande utgivandet under
statligt överinseende och på statens bekostnad av en tidskrift, innehållande
för de praktiserande läkarna avsedda upplysningar om medicinska forskningsresultat.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena
hänvisas, i den män desamma ej framgå av redogörelser i det följande,
till motionerna I: 33 och I: 78.
I motionerna 1:33 och 11:43 framhålles inledningsvis, att anslagen till
sjukvården i statsbudgeten uppgå till betydande belopp samt att våra landsting
och primärkommuner likaledes ha stora omkostnader för sjukvården.
Om härtill läggas de kostnader, som de sjuka ha att själva erlägga för vård,
och den minskning i arbetsinkomster de få vidkännas under sjukdom och
konvalescens, inses, yttra motionärerna vidare, att den totala bördan av
sjukdom för individer och samhälle blir synnerligen stor. I den mån man
genom förbättrade läkemedel och behandlingsmetoder kan minska denna börda,
föreligger det uppenbarligen, framhålla motionärerna, utsikter till betydande
besparingar, alldeles frånsett den lindring, som därigenom kan vinnas
för de sjuka och deras närmaste.
19
Statsutskottets utlåtande nr 1\7.
Motionärerna hänvisa till en i motionen I: 33 återgiven »P. M. angående
statligt understödd medicinsk forskning», som utarbetats av professorn vid
Lunds universitet Georg Kahlson tillsammans med ett antal andra medicinska
forskare. I promemorian redogöres för de villkor, under vilka den medicinska
forskningen i vårt land har att arbeta, samt föreslås inrättande av
ett medicinskt forskningsråd.
Promemorian innehåller bland annat följande.
P. M. angående statligt understödd medicinsk forskning.
Sjukvårdskostnaderna i vårt land uppgå till mycket höga belopp. Utgifterna för
de civila sjukvårdsanstalterna och för sinnessjukvården utgjorde 1940 174 miljoner
kronor. I den öppna sjukvården voro omkring 1,700 läkare verksamma. Apotekens
omsättning utgör årligen 50—60 miljoner kronor. Redan dessa poster belöpa sig
tillsammans på omkring 250 miljoner kronor örn året. En viss föreställning om antalet
till följd av sjukdom förlorade arbetsdagar får man av antalet underhållsdagar
å de civila sjukvårdsinrättningarna och sinnessjukhusen, 25 miljoner för år
1938.
De åtgärder, som hittills lett till genomgripande ändringar till det bättre inom
medicinens olika områden och till radikala sänkningar av sjukvårdskostnaderna
framför allt genom minskad vårdtid, grunda sig huvudsakligen på resultaten av
medicinsk forskning. I det följande skall bland annat visas, att i vårt land den
medicinska forskningens ekonomiska’ personella och organisatoriska resurser äro
alldeles otillräckliga för att ge sjukvården det vetenskapliga stöd, som erfordras
och som i ett högt utvecklat samhälle måste vara önskvärt.
I. Den medicinska forskningens arbetssätt och allmänna behov.
De medicinska vetenskapernas enastående utveckling under de senaste femtio
åren har möjliggjorts företrädesvis genom tillämpning av kemiska och fysikaliska
arbetsmetoder, som ha blivit allt mer invecklade och dyrbara.
Forskningen har nästan helt koncentrerats till laboratorierna. Där skolas den
blivande forskaren och där göras såväl de stora upptäckterna som även de utåt
mindre framträdande, långsamma förbättrande av de naturvetenskapliga hjälpmetoderna.
Viktigt är även den kliniska forskning, som tillämpar de i laboratorierna
vunna resultaten och prövar deras värde inom läkekonsten. En intim kontakt
mellan de på laboratorierna verksamma vetenskapsmännen och läkarna på
kliniken utgör en förutsättning för nya idéers framkomst och de teoretiska disciplinernas
nyttiggörande.
Den tid är förbi, inom medicinen såväl som inom fysiken och kemien, då stora
upptäckter gjordes med primitiva hjälpmedel. Nu behövas laboratorier med ett
tillräckligt antal väl skolade forskare och hjälpkrafter, det behövs pengar för apparater
och material samt en effektiv organisation av den medicinska forskningen i
dess helhet.
II. Tillgången på medicinska forskare och lärare i Sverige.
I docentutredningens betänkande och förslag rörande docentinstitutionen av år
1938 finnas uppgifter örn antalet lärare och studerande vid de medicinska fakulteterna
och karolinska institutet (sid. 153—155). Omstående tabell är hämtad
ur detta betänkande:
20
Statsutskottets utlåtande nr 1^7.
Tabell 1. Antal professorer, laboratorer, lärare och docenter saint docentstipendiater
vid karolinska institutet (K) och de medicinska fakulteterna i Uppsala (U)
och Lund (L) jämfört med antalet studerande under åren 1913—1939.
Professorer |
Laboratorer |
Lärare och |
|||||||
K. |
u. |
L. |
K. |
U. |
L. |
K. |
U. |
L. |
|
1913. . . . |
. . . . 24 |
15 |
12 |
6 |
2 |
___ |
_ |
5 |
4 |
1916. . . . |
. . . . 25 |
16 |
12 |
5 |
2 |
— |
1 |
5 |
5 |
1919. . . . |
. . . . 24 |
16 |
11 |
7 |
2 |
4 |
6 |
9 |
|
1922. . . . |
. . . . 24 |
16 |
12 |
7 |
2 |
— |
5 |
6 |
11 |
1925. . . . |
. . . . 24 |
15 |
13 |
7 |
3 |
— |
ii |
7 |
12 |
1928. . . . |
. . . . 24 |
14 |
13 |
7 |
5 |
1 |
17 |
6 |
12 |
1931 .... |
. . . . 24 |
15 |
13 |
7 |
4 |
3 |
22 |
6 |
12 |
1934. . . . |
. . . . 24 |
15 |
13 |
7 |
4 |
4 |
22 |
6 |
17 |
1937. . . . |
. . . . 26 |
16 |
13 |
7 |
5 |
4 |
21 |
3 |
13 |
1938. . . . |
. . . . 26 |
16 |
14 |
7 |
5 |
3 |
21 |
5 |
16 |
1939. . . . |
. . . . 26 |
16 |
14 |
7 |
5 |
3 |
20 |
5 |
15 |
Docenter därutöver |
Docentstipendiater |
Studerande |
|||||||
K. |
U. |
L. |
K. |
U. |
L. |
K. |
U. |
L. |
|
1913. . . . |
. . . . 31 |
5 |
7 |
5 |
3 |
3 |
395 |
310 |
167 |
1916. . . . |
. . . . 27 |
4 |
7 |
5 |
3 |
2 |
490 |
392 |
188 |
1919. . . . |
. . . . 27 |
3 |
10 |
5 |
3 |
2 |
584 |
484 |
301 |
1922. . . . |
. . . . 26 |
4 |
8 |
5 |
5 |
5 |
894 |
535 |
364 |
1925. . . . |
. . . . 27 |
5 |
4 |
5 |
5 |
5 |
822 |
541 |
367 |
1928. . . . |
. . . . 32 |
7 |
6 |
5 |
5 |
5 |
983 |
563 |
464 |
1931. . . . |
. . . . 30 |
5 |
10 |
5 |
5 |
5 |
785 |
622 |
569 |
1934. . . . |
. . . . 36 |
5 |
7 |
5 |
5 |
5 |
841 |
584 |
546 |
1937 .... |
. . . . 50 |
8 |
18 |
5 |
5 |
5 |
864 |
537 |
492 |
1938. . . . |
. . . . 50 |
12 |
19 |
5 |
5 |
5 |
895 |
532 |
477 |
1939. . . . |
. . . . 56 |
13 |
19 |
5 |
5 |
5 |
885 |
516 |
453 |
Av tabellen framgår att under loppet av dessa 27 år, i övrigt utmärkta av en
enastående materiell uppblomstring, antalet professorer vid de tre medicinska fakulteterna
förblivit nästan oförändrat (51 år 1913 mot 56 år 1939) och att antalet
laboratorer stigit från 8 till 15. Professorer och laboratorer utgöra den enda fasta
personal, som på lång sikt kan inrikta sig på vetenskapligt arbete. Stagnationen
i antalet professorer och laboratorer är så mycket allvarligare som under dessa
27 år antalet studerande stigit från 872 till 1,854 och undervisningsbördan därmed
väsentligen ökats.
Det stegrade undervisningskravet har endast bristfälligt kunnat tillgodoses genom
anställandet av lärare i underordnad ställning, 40 stycken 1939 mot 9 år
1913. Alla dessa förordnas för kortare tid och kunna därför i regel icke engagera
sig för större forskningsuppgifter. Man kan således konstatera en stagnation i utvecklingen
till nackdel för det vetenskapliga arbetet.
Ännu mera påtaglig blir denna stagnation vad de stipendierade docenterna beträffar.
I full överensstämmelse med utvecklingen i övrigt och det ökade antalet
studerande har även antalet docenter, förutom dem som redan ingå bland lärare
eller biträdande lärare, ökats från 43 år 1913 till 88 år 1939. I motsats härtill är
docentstipendiernas antal vid universiteten oförändrat sedan 1922 och vid karolinska
institutet oförändrat sedan 1908. Av de 80 docenterna vid karolinska
institutet 1942 voro 33, således något mer än var tredje, icke befordrade till överläkarebefattningar
och sålunda berättigade att inneha docentstipendium.
Icke stipendierade docenter måste givetvis helt eller företrädesvis ägna sig åt
förvärvsarbete och undandragas forskningen.
21
Statsutskottets utlåtande nr 1J+7.
Av ovanstående framgår, att den personalstab, som har möjlighet att bedriva
forskning vid våra medicinska högskolor, är begränsad, samt att dessa lärares
tid i mycket hög grad upptages av undervisning. I betraktande av den utveckling,
som återspeglas i tabellen, kan man ej heller i framtiden räkna med en ändring
till det bättre, örn icke särskilda åtgärder vidtagas för att frigöra unga forskare
för vetenskapligt arbete.
lil. Mäterielanslag, privata fonder.
Det medicinska forskningsarbetet i Sverige möjliggöres huvudsakligen genom
bidrag från enskilda fonder. Ur sådana utbetalas årligen en halv miljon kronor,
varförutom en forskningsprofessur i biokemi vid karolinska institutet sedan några
år underhålles med Nobelmedel.
Utav dessa medel skall en femtedel, omkring 100,000 kronor ur Konung Gustaf
V:s jubileumsfond och 80-årsfonden samt cancerföreningens medel, reserveras enbart
för forskning rörande barnförlamningen, de reumatiska sjukdomarna och
kräftsjukdomen.
Stiftelsen Therese och Johan Anderssons minne bland karolinska institutets
fonder utgör den värdefullaste tillgången på detta område. Ur den utdelas för
olika medicinska forskningsändamål för närvarande omkring 190,000 kronor årligen.
Ur stiftelsen Therese och Johan Anderssons minne utdelas anslag endast för
materialanskaffning och till assistans. Personligt understöd ges endast undantagsvis.
Oaktat de snäva principer, enligt vilka anslag ur stiftelsen måste utdelas,
varit väl kända, har under de senaste fem åren ett tre gånger större belopp sökts
än det tillgängliga. När dessutom nya forskningsprojekt icke kunnat upptagas
med fonden i fråga som ekonomisk garant och större anslag endast undantagsvis
kunnat beviljas, är det påtagligt att behovet av medel för forskning på detta område
mångdubbelt överstiger de tillgängliga fondernas resurser. För närvarande
blir det företrädesvis mindre i gång varande undersökningar, som kunna understödjas.
IV. Erfarenheterna från ett land, där forskningsråd en längre tid verkat.
Erfarenheterna från alla kulturländer visa övertygande, att effektiv medicinsk
forskning leder till radikala sänkningar av sjukvårdskostnaderna. Ett av de fruktbaraste
initiativ, som hittills tagits inom medicinsk verksamhet, utgick från just
denna erfarenhet.
När folkförsäkringen infördes i England, utgick man från att alla de hälsooch
sjukvårdande institutioner, på vilka den skulle bygga, skulle bli bättre utnyttjade,
om man jämväl gav ett effektivt stöd åt den medicinska vetenskapen. I
samband med lagen om folkförsäkring (National Health Insurance Act) av år
1911 infördes därför skatt av en penny per person att utbetalas av finansministeriet
till en kommitté för medicinsk forskning. Denna trädde i funktion år 1913
och erhöll redan första året 53,000 pund. År 1919 överfördes genom en ministeriel!
förordning (Ministry of Health Act) den administrativa kontrollen av kommitténs
arbete från Försäkringskommissionen till Kronrådet, Englands Privy Council, och
kommittén omvandlades till vad som senare benämndes The Medical Research
Council, det medicinska forskningsrådet, som förstatligades genom en kungl, förordning
år 1920. Samtidigt frigjordes dess anslag från folkförsäkringen och höjdes
till 125,000 pund per år. Sedan dess har anslaget ytterligare höjts, och från olika
håll lia tillkommit andra medel. Statens andel var år 1937—1938 195,000 pund.
22
Statsutskottets utlåtande nr 11+7.
Med detta medicinska forskningsråd fullbordades en triad av viktiga, på likartat
sätt uppbyggda organisationer för centralt planerande och främjande av forskningen
i England. I denna triad voro de två övriga institutionerna The Department
of Scientific and Industrial Research, närmast motsvarande det nu i Sverige
tillkomna statliga tekniska forskningsrådet, och The Agricultural Research
Council. För Englands medicinska forskning blev Medical Research Council en
mäktig drivfjäder i utvecklingen. Rådets initativ och resurser lia gagnat all medicinsk
verksamhet, såväl praktisk som teoretisk.
Med särskild framgång har det engelska forskningsrådet ägnat sig åt att tillvarataga
de yngre forskarbegåvningarna. Samtidigt har det utarbetat och främjat
stora arbetsprogram inom vitamin- och hormonforskningen, rörande klinisk medicin,
hygien, epidemiska sjukdomar m. m., och dess verksamhet kan spåras i flertalet
av de stora medicinska forskningsresultat, som utgått från engelska kliniker
och laboratorier. De utmärkta resultaten mana till efterföljd, och medicinska
forskningsråd finnas nu bland annat i Förenta staterna, i Kanada och i Schweiz.
Under nu pågående krig har det engelska medicinska forskningsrådet gjort utomordentliga
insatser för främjandet av folkhälsa, nationell beredskap och försvarskraft.
Efter 1918 skapades i Tyskland Notgemeinschaft der deutschen Wissenschaft,
som sedermera utvecklats till en bestående organisation under namn av Gemeinschaft
der deutschen Forschung.
I Schweiz togs i juni 1941 initiativet till en liknande organisation. Schweizerische
Akademie der medizinischen Wissenschaften.
V. Ett medicinskt forskningsråd behövs även i Sverige.
Mot bakgrunden av de engelska erfarenheterna, vilka omspänna i det närmaste
tre decennier, synes det oss uppenbart, att en motsvarande organisation i Sverige
skulle bli av stor nationell betydelse. Vår medicin, den teoretiska såväl som den
praktiska, skulle få stödet av en organisation, ägnad åt själva grundförutsättningarna
för sjukvården och läkekonsten. Vår forskning skulle kunna inriktas på
större, väl planlagda arbetsprogram. Personer med håg och förutsättning för forskning
skulle kunna beredas möjlighet att helt ägna sig åt samhällsnyttig vetenskaplig
verksamhet, varigenom landet skulle tillförsäkras en stab av kunniga personer,
i stånd att lösa även de arbetsuppgifter, som självförsörjningen och det framtida
hävdandet av vår nationella ställning pålägga oss. Rådet skulle snabbt kunna till
prövning upptaga nya medicinska forskningsresultat och därigenom minska tiden
mellan en upptäckt och dess utnyttjande. I närvarande stund kan brist på arbetsmöjligheter,
brist på erforderlig vetenskaplig utbildning eller intresse avsevärt
försena utnyttjandet av medicinska framsteg, vilket i sin tur kan innebära
stora och onödiga ekonomiska förluster jämte offer av människoliv. Slutligen skulle
rådet även förmedla en välbehövlig kontakt mellan myndigheterna och den medicinska
forskningen, vilket är särskilt nödvändigt, då större initiativ på sjukvårdens
och medicinens område skola genomföras.
VI. Ett forskningsråd skulle gagna även militärmedicinen.
Ett statligt medicinskt forskningsråd skulle vara till oskattbar nytta ej enbart
för den civila utan även för den militära medicinska forskningen och sjukvården.
VII. Aktuella forskningsproblem av intresse för medicinen.
23
Statsutskottets utlåtande nr 147.
VIII. Forskningsrådet och de medicinska fakulteterna.
Man frågar sig, om de önskemål, som ovan berörts, ej enklast skulle kunna
realiseras genom en ökning av anslagen till de medicinska fakulteterna. Så kan
dock ingalunda sägas vara fallet, ty oavsett att en anslagsökning i och för sig är
nödvändig, utgör dock ett centralt forskningsråd en kraftkälla av annan art och
med andra principiella möjligheter än vad som stå de medicinska fakulteterna lill
buds.
I likhet med det engelska medicinska forskningsrådet borde den nya organisationen
vara i stånd att från en central, fristående utgångspunkt kunna oavbrutet
överblicka och inventera våra resurser i personal och utrustning samt forskningsprogrammen
inom medicinens olika områden. Den måste överväga arbetets dirigering
efter huvudlinjer, uppdragna med beaktande av inventeringens resultat, de
föreliggande resurserna såväl som behovet av utveckling inom särskilt betydelsefulla
områden. Förutsättningen för ett lyckligt genomförande av denna uppgift är
en fri och oberoende ställning, i stil med den som forskningsrådet haft i England.
De medicinska fakulteterna äro företrädesvis organ för undervisningen och för
den till de medicinska högskolorna anknutna sjukvården. Fakulteterna ha i stor
utsträckning att var för sig bevaka sina egna intressen.
Det engelska forskningsrådet har även spelat en viktig roll såsom en förmedlande
länk mellan den medicinska forskningen och staten. Såsom exempel må nämnas,
att dess sakkunskap anlitas för att planlägga och genomföra de stora forskningsprogram
som krigen 1914 och 1939 nödvändiggjort. Det engelska samhället
har haft stora fördelar av att alltid på snabbaste och effektivaste sätt genom forskningsrådet
kunna anlita och mobilisera rikets medicinska forskning och sakkunskap.
I England har intet som helst motsatsförhållande uppkommit mellan de mångå
medicinska fakulteterna och forskningsrådet. Samarbetet har varit mycket intimt
och harmoniskt. Tack vare forskningsrådet ha pengar, forskare och hjälpkrafter
kunnat dirigeras till de för de olika arbetsuppgifterna bäst lämpade laboratorierna
och institutionerna vid högskolorna, där det medicinska forskningsarbetet alltjämt
har sin huvudsakliga hemvist. Det engelska forskningsrådet har i främsta rummet
förbättrat arbetsmöjligheterna inom redan bestående institutioner; endast i ringa
omfattning ha särskilda, från högskolorna fristående forskningsinstitut upprättats.
IX. Det engelska forskningsrådets sammansättning och befogenheter.
X. Organisationsplan för det svenska medicinska forskningsrådet.
I syfte att centralt främja och organisera den medicinska forskningen i Sverige
föreslås upprättandet av ett medicinskt forskningsråd, utrustat med statsanslag
och erforderliga befogenheter. Rådet borde förslagsvis bestå av 13 medlemmar,
varav 8 borde vara aktiva medicinska forskare, förslagsvis 4 från karolinska institutet
och vardera 2 från universiteten i Uppsala och Lund. Dessa medlemmar
föreslås första gången av respektive fakulteter, sedermera av rådet självt och utses
av Kungl. Majit efter föredragning av chefen för socialdepartementet. Som
ständiga medlemmar i rådet föreslås universitetskanslern och chefen för medicinalstyrelsen.
På förslag av chefen för socialstyrelsen utnämnas till medlemmar i rådet
en ledamot av riksdagens första oell en ledamot av dess andra kammare, samt
en person representerande det ekonomiska livet.
Mandatperioden för rådets medlemmar föreslås vara fyra är. dock så att rådets
24
Statsutskottets utlåtande nr 1^7.
först tillsatta medlemmar avgå efter lottdragning eller efter överenskommelse inom
rådet det fjärde, femte och sjätte året efter utnämningen, fyra det fjärde och
femte året, tre det sjätte.
Bland de icke självskrivna medlemmarna utser Kungl. Majit efter föredragning
av chefen för socialdepartementet ordförande. Ordförandens mandat gäller för
fyra år.
Medlems och ordförandens mandat borde undantagsvis kunna förlängas med en
mandatperiod.
Rådet har full beslutanderätt beträffande användningen av de medel, som stå
till dess förfogande, och utser självt sina administrativa organ. Sekreterare utses
utanför rådets krets.
Sekreteraren verkställer rådets beslut, för mötesprotokoll och utger den av rådet
godkända årsberättelsen.
Revision av rådets räkenskaper sker genom statsrevisorerna.
Årsberättelsen och revisionsresultatet förelägges chefen för socialdepartementet
och godkännes av Kungl. Majit.
Rådet uppgör för varje år förslag till understöd av forskningsprogram och forskare
samtidigt med att budget uppgöres för motsvarande arbetstid.
Rådet tillsätter nödiga specialkommittéer för olika forskningsområden i syfte
att följa behovet av utveckling av centrala medicinska problem inom dessa områden
och inhämtar specialkommittéernas utlåtanden beträffande inkomna förslag
till understöd och även beträffande inom rådet uppkomna initiativ till stöd
åt medicinsk forskning.
I görligaste mån inleder och upprätthåller rådet samarbete med högskolor, sjukhus,
fonder, institutioner, myndigheter och enskilda personer i syfte att främja
landets medicinska forskning, hälso- och sjukvård.
Motionärerna hänvisa beträffande den medicinska forskningens resultat
till en av laboratorn vid karolinska institutet Erik Jorpes länmad översikt
över »Några socialt viktiga medicinska landvinningar», vilken såsom bilaga
fogats till motionen I: 33. Beträffande innehållet i denna översikt får utskottet
hänvisa till motionen.
Motionärerna anföra för egen del följande.
Författarna till promemorian föreslå inrättandet av ett statligt medicinskt
forskningsråd för främjande av medicinsk forskning i vårt land och ange
grundlinjerna till en organisationsplan för ett sådant råd. Men de hava icke
lämnat några synpunkter för bedömande av anslagsbehovet. Såsom vi hava
fattat syftet med inrättandet av ett sådant råd skulle dess arbetsuppgifter
vara i huvudsak följande:
Främjande av sådan forskning, vars resultat äro av betydelse för medicinska
framsteg och upptäckter såsom inom kemi och fysik, i den mån de
beröra medicinen, fysiologi, farmakologi, bakteriologi m. fl.;
att verka för ett effektivt utnyttjande av samordnande av landets personella
och materiella resurser för medicinsk forskning såväl inom de teoretiska
som praktiska disciplinerna;
att följa, pröva och bekantgöra den in- och utländska forskningens för
medicinen betydelsefulla resultat;
att verka för sådana medicinska åtgärder till förebyggande och botande
av sjukdomar, som kunna minska de ekonomiska bördorna av sjukdom för
individ och samhälle.
Statsutskottets utlåtande nr 147. 25
Den motivering, som lämnats för inrättandet av ett sådant råd, filma vi
fullt övertygande och vilja därför tillstyrka förslaget så långt. Däremot
förefaller det oss som örn organisationsplanen innehåller vissa förslag, som
äro diskutabla, varför en närmare utredning beträffande denna enligt välmening
är nödvändig. Bland annat förefaller det oss böra närmare undersökas,
huruvida det föreslagna medlemsantalet icke är väl stort och huruvida
det skulle vara lyckligt att på sätt som skett bestämma att t. ex. ett par av
rådets medlemmar skola utgöras av riksdagsledamöter. Vidare skulle det
enligt vår mening vara lyckligt örn sakkunskapen i fråga örn sjukhusekonomi
kunde bliva företrädd inom detsamma.
Vad slutligen kostnaderna beträffar, i den mån de icke föranledas av
rådets egen verksamhet, skola vi icke ens tillåta oss någon uppskattning.
Uppenbart är, att rådets verksamhet kan ge bättre resultat i den mån det
får ökade ekonomiska möjligheter att lämna ekonomiskt stöd åt forskare.
Å andra sidan torde det inom en kostnadsram, som måste anses mycket
blygsam i förhållande till de belopp vårt sjukdomsväsen kräver, bliva möjligt
för rådet att verka stimulerande och samordnande inom området för
sin verksamhet. En utredning härutinnan är självfallet nödvändig.
Till stöd för det i motionerna I: 78 och II: 107 framställda yrkandet framhålles
såsom önskvärt, att en tidskrift utgåves i vårt land, där en kritisk
orientering lämnades över de resultat inom den senaste vetenskapliga forskningen,
som ha praktisk betydelse. En sådan tidskrift måste rimligtvis anlita
de förnämsta experterna i landet och samarbeta med dessa. Den borde
stå under statligt överinseende, exempelvis sortera under medicinalstyrelsen,
och till sin disposition ha en redaktionskommitté, sammansatt av personer
med vetenskaplig och praktisk erfarenhet. Tidskriften borde vidare utan avgift
utgå till alla läkare. Det vore i sjukvårdens intresse, att upplagan icke
begränsades genom en avgift. Tidskriften borde vara så kortfattad, att en
praktiserande läkare kunde ha tid att läsa den. Originalpublikationer borde
inte tillåtas, och endast sådana frågor borde beröras, som hade praktisk betydelse.
Motionärerna framhålla, att i de nuvarande medicinska tidskrifter, som
direkt vore avsedda för de praktiserande läkarna, lämnades förhållandevis stort
utrymme åt kårangelägenheter, varjämte i dem publicerades undersökningar
utan större betydelse. Vidare refererades i dem undersökningar med mer eller
mindre motsägande resultat, varvid läsaren finge själv söka bilda sig ett omdöme,
något som knappast vore möjligt utan en ingående granskning av materialet.
När det gällde utländska tidskrifter, måste man också räkna med att
läkemedelsfabrikanterna utövade ett visst inflytande och sökte få in reklam
för sina produkter. Någon tidskrift, som målmedvetet och kritiskt systematiskt
och regelbundet lämnade den allmänpraktiserande läkaren en med direkt
hänsyn till yrkesutövningen erforderlig orientering (iver de senaste forskningsresultaten,
funnes icke.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över nämnda motioner
av kanslern för rikets universitet, efter hörande av de medicinska fälad
-
26
Statsutskottets utlåtande nr lif!.
tetema i l pesula och Lund samt lärarkollegiet vid karolinska mediko-kinirgiska
institutet, av medicinalstyrelsen samt av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.
Tillfälle har vidare bereus Sveriges läkarförbund och svenska läkarsällskapet
att yttra sig över motionerna.
I de avgivna yttrandena anföres i huvudsak följande.
Medicinska fakulteten i Uppsala.
För fakulteten framstår det som i hög grad glädjande örn den ifrågavarande
utredningen skulle kunna komma till stånd. Framstegen inom den medicinska
forskningen beror naturligtvis ytterst på individuella uppslag och initiativ,
men vad som här i landet saknas, är en organiserad samverkan av det vetenskapliga
arbetet på medicinens fält. Ett centralt forskningsråd med överblick
över aktuella forskningsuppgifter och med möjligheter att i samverkan insätta
för deras lösning lämpliga krafter skulle utan tvivel även i vårt land ha en
betydande uppgift att fylla. Det synes fakulteten icke vara en utopi att kostnader
nedlagda på en intensifiering och rationalisering av det medicinska forskningsarbetet
inom en icke avlägsen framtid skall kunna åstadkomma väsentliga
reduktioner i statens utgifter för sjukvård.
Det torde under alla omständigheter innebära en fördel att erhålla en översiktlig
utredning över den medicinskt vetenskapliga forskningens möjligheter
att gagna samhället liksom över dess behov av personliga och ekonomiska insatser.
Fakulteten vill följaktligen på det varmaste tillstyrka att en dylik
utredning kommer till stånd.
Vad härefter angår frågan om utgivande av en tidskrift, innehållande för de
praktiserande läkarna avsedda upplysningar om medicinska forskningsresultat,
får fakulteten framhålla, att det förefaller fakulteten troligt, att en tidskrift
av föreslagen art bör kunna vara av väsentlig nytta. I detta sammanhangmå
erinras örn att under föregående världskrig vid behandling av krigsskador
i de krigförande länderna de mest olikartade metoder jämsides kommo
till användning. Enligt vissa uppgifter rörande förhållanden i England äro
under pågående krig metoderna vida mera enhetliga beroende på att Medical
Research Council publicerat auktoritativa redogörelser för de undersökningar,
sorn utförts rörande olika behandlingsmetoder. Dessa kortfattade redogörelser
ha resulterat i att de läkare, som haft att behandla krigsskador, övergivit en
del föråldrade behandlingsmetoder och mera genomgående utnyttjat de nya
möjligheter, som finnas. Uppenbarligen torde även för sjukdomsbehandling i
fredstid vederhäftiga, kritiska och auktoritativa redogörelser kunna vara till
väsentlig fördel för lén praktiska läkekonstens utövare. Man måste emellertid
ställa stora krav på en sådan tidskrift. Den organisationsform för tidskriftens
utgivande, som antydes i motionen borde emellertid säkerställa, att endast
vederhäftiga upplysningar lämnades. Vid utredningen torde dock beaktas möjligheten
att inom ramen för hittills utkommande tidskrifter på något sätt tillgodose
de önskemål, som framlagts i motionen. Önskvärt vore att man diskuterar
möjligheten att vid utgivandet av den föreslagna publikationen söka
anknyta till de nordiska grannländerna och detta skulle exempelvis möjligen
kunna ernås genom någon tidigare utkommande interskandinavisk tidskrift.
Fakulteten vill således tillstyrka, att en utredning kommer till stånd, då otvivelaktigt
ett behov av i motionen framhållen art föreligger.
Statsutskottets utlåtande nr lift.
27
Medicinska fakulteten i Lund.
Vad först beträffar motionen angående utredning om inrättande av ett medicinskt
forskningsråd instämmer fakulteten livligt i motionärernas uppfattning
att den motivering, som framlagts för inrättande av ett medicinskt forskningsråd,
är fullt övertygande.
Beträffande organisationsplanen för det tilltänkta forskningsrådet anser
fakulteten i likhet med motionärerna att en närmare utredning är påkallad.
Särskilt vill fakulteten därvid framhålla önskvärdheten av att närmare riktlinjer
uppdragas för samarbetet mellan de medicinska fakulteterna och forskningsrådet.
Beträffande forskningsrådets medlemsantal synes det fakulteten önskvärt,
att detta göres så stort, att mångsidig medicinsk vetenskaplig sakkunskap
där finnes företrädd. Det i motionen bilagda promemorian föreslagna antalet
av åtta vetenskapsidkare inom medicinska forskningsämnen är sålunda väl
motiverat. Beträffande den föreslagna sammansättningen i övrigt finner fakulteten
icke skäl föreslå någon ändring men skulle därtill som medlem i rådet
gärna se en representant för lanthushållningen med hänsyn till dennas stora
betydelse för näringsfysiologiska frågor.
Forskningsrådets ekonomiska möjligheter att lämna ekonomiskt stöd åt
forskare synes fakulteten vara en förutsättning för dess berättigande. Utan
betydande sådana möjligheter, vilket fakulteten förutsätter vara avsikten och
som även framgår av den anställda jämförelsen med den som förebild anförda
engelska motsvarigheten, skulle ett forskningsråd helt förlora sin betydelse.
Ett vetenskapligt forskningsråd utan ekonomiska resurser och endast nied
organisatorisk verksamhet skulle snarast kunna inverka störande på det vetenskapliga
arbetet vid de medicinska lärosätena.
Fakulteten vill sålunda livligt tillstyrka
att ett vetenskapligt forskningsråd med vittgående möjligheter till ekonomiskt
understöd åt forskare inrättas,
att nämnare riktlinjer beträffande samarbetet mellan de medicinska fakulteterna
och forskningsrådet uppdragas,
samt att en representant för lanthushållningen måtte få ingå som medlem i
rådet.
Medicinska fakulteten i Lund får på grund av det ovan anförda livligt
tillstyrka den av motionärerna föreslagna utredningen angående inrättandet
av ett medicinskt forskningsråd.1
Vad beträffar motionen angående utgivande av en tidskrift, innehållande
för de praktiserande läkarna avsedda upplysningar örn medicinska forskningsresultat,
finner fakulteten en dylik tidskrift icke vara av behovet påkallad,
då de nuvarande medicinska tidskrifterna i viss mån fylla de krav, motionärerna
åsyfta. Ett utökat statligt understöd till någon tidskrift skulle helt
säkert kunna göra densamma i än högre grad skickad att fylla dessa krav
och måhända även möjliggöra ett förbilligande av tidskriften.
Medicinska fakulteten finner alltså icke skäl tillstyrka motionen örn utgivande
av en medicinsk tidskrift med angivna syfte.
1 I ett vid fakultetens utlåtande fogat särskilt yttrande av professorn Ahlgren framhåller
denne, att hur betydelsefullt inrättandet av ett medicinskt forskningsråd ari i och för sig vöre,
syntes behovet av flera och bättre avlönade lärare- och forskarebefattningar vid de medicinska
fakulteterna först böra tillgodoses. Förhållandena härutinnan vore för närvarande olidliga.
28
Statsutskottets utlåtande nr t.''.7.
Lärarkollegiet vid karolinska institutet.
De på senare tid alltmer ökade möjligheterna att med framgång förebygga
och bekämpa sjukdomar och åstadkomma en förbättrad hälso- och sjukvård
vila till avgörande del på den medicinska forskningens insatser. Det är därför
helt naturligt, att alla åtgärder, som kunna verka främjande på denna, skola
hälsas med största, tillfredsställelse. Den medicinska forskningen har gått mot
en tilltagande specialisering och erfordrar i växande grad en samlad verksamhet
av institutioner och forskningsgrupper i nära samarbete med angränsande naturvetenskapliga
discipliner, i främsta rummet kemi och fysik. Härigenom
komma kraven på saväl forskningsverksamheten som på de utövande forskarna
att okas. Det torde vara ställt utom tvivel, att en central auktoritativ
organisation med uppgift att effektivt stödja sådan medicinsk forskning, som
anses särskilt betydelsefull, skulle väsentligt befordra denna verksamhet, under
förutsättning att tillräckliga medel ställas till dess förfogande. Genom att förmedla
och bekantgöra viktigare forskningsresultat, så att de snarast kunna
praktiskt tillämpas, samt genom att taga initiativ i frågor av allmänt medicinskt
intresse, skulle vidare stora, fördelar kunna nås. Erfarenheten från flera
morn- och utomeuropeiska länder ha visat, att ett statligt forskningsråd, utrustat
med tillräckliga medel och befogenheter, på ett för samhället mycket
fördelaktigt sätt visat sig kunna fylla dessa uppgifter. En organisation av
detta slag skulle också underlätta tillvaratagandet av begåvningar, som för
närvarande av brist på medel gå förlorade för forskningen. I tider av nationell
kraftanspänning har en. organiserad och på tillräckligt bred bas lagd forskningsverksamhet
visat sig vara en av de värdefullaste tillgångarna.
Genom enskilda donationer har institutet i viss utsträckning satts i tillfälle
att understödja medicinsk vetenskaplig forskning. Lärarkollegiet vill emellertid
med eftertryck hävda, att de nuvarande möjligheterna att ekonomiskt
stödjaden medicinska forskningen äro helt otillräckliga, såsom bland annat
framgår av relationen mellan sökta och fördelade medel från de medicinska
fonderna.
. Kollegiet vill även understryka, att enligt dess mening ett centralt forskningsråd
är en institution av sådan karaktär, att densamma icke på något
sätt torde komma i intressekonflikt med eller annars göra intrång i de medicinska
högskolornas verksamhet.
Kollegiet får därför som sin mening framhålla, att det i motionen föreslagna.
statliga medicinska forskningsrådet representerar ett utomordentligt
viktigt initiativ, och vill livligt tillstyrka, att en utredning härom snarast kommer
till stånd.
I fråga om motionen om utgivandet av en tidskrift med uppgift att förmedla
forskningens resultat på ett auktoritativt sätt till landets läkare anser kollegiet,
att, ehuru syftet med den föreslagna motionen förtjänar stort beaktande,
den föreslagna vägen näppeligen torde representera den fördelaktigaste lösningen
av detta problem. Alldeles fransett de vanskligheter, som oundvikligen
äro förenade med eli redaktionell verksamhet av åsyftat slag, förefaller det,
som det avsedda målet kunde nås på annat och enklare sätt. Sålunda finnas
redan nu inom landet medicinska tidskrifter av hög standard, där frågor av
det slag, som motionärerna avsett, regelbundet tågås upp till behandling, och
där författarnas namn.borgar för den vetenskapliga vederhäftigheten.
Kollegiet vill ytterligare fästa uppmärksamheten på de möjligheter, som
yppa sig i detta avseende, om det föreslagna statliga medicinska forskningsrådet
kommer till stand. I rådets regi skulle mycket väl uppsatser, broschyrer
29
Statsutskottets utlåtande nr 1J,7.
m. m. av det slag, som avsetts för den föreslagna tidskriften, kunna utgivas
och spridas till landets läkare. Sådan publikationsverksamhet drives i icke
ringa utsträckning t. ex. av den engelska motsvarigheten till det föreslagna
forskningsrådet (Medical Research Council), som i sina »special reports» och
andra meddelanden just tagit hänsyn till de principiella önskemål, som motionärerna
framfört.
Lärarkollegiet anser därför, att ett beslut örn utgivande av en speciell tidskrift
för läkarkårens upplysning tills vidare bör anstå, i varje fall till dess
frågan örn det föreslagna statliga forskningsrådet och dess verksamhetsområde
avgjorts.
Kanslern för rikets universitet.
Förslaget örn inrättandet av ett statligt medicinskt forskningsråd har mött
allmänt gillande från de medicinska läroanstalternas sida. För egen del ansluter
jag mig helt till den uppfattningen, att ett sådant råd har en betydande
uppgift att fylla. Jag erinrar om statsmakternas åtgärder under den senaste
tiden för främjande av tekniskt-vetenskaplig forskning, bland vilka åtgärder
ingår upprättandet av ett statens tekniska forskningsråd med uppgift bland
annat att stödja den tekniska forskningen och organisera frivilligt samarbete
inom detta område. De synpunkter, som lett till skapandet av detta råd, lia
sin tillämpning också på den medicinska forskningen. Även inom medicinen
gäller, att framsteg inom forskningen ofta ha omedelbar praktisk betydelse.
Genom tillkomsten av ett centralt forskningsråd, som har till sitt förfogande
nödiga anslag, skulle utan tvivel betydande praktiska resultat kunna vinnas.
Jag tillstyrker alltså livligt den föreslagna utredningen.
Vad angår frågan om utgivande av en tidskrift, innehållande för de praktiserande
läkarna avsedda upplysningar om medicinska forskningsresultat, ha
i remissyttrandena olika meningar yppats. För egen del finner jag detta spörsmål
tillhöra dem som ett blivande medicinskt forskningsråd lämpligen borde
låta utreda.
Medicinalstyrelsen.
I likhet med motionärerna finner medicinalstyrelsen den i motionen meddelade
preliminära utredningen i frågan lämna starka skäl för inrättandet av
ett statligt medicinskt forskningsråd i vårt land efter mönster av liknande
organisationer utomlands. Även örn svensk medicinsk forskning redan gjort
och alltjämt gör betydande insatser, som även lämnat praktiskt mycket viktiga
resultat ifråga örn diagnosticering och behandling av sjukdomar, måste
det hävdas, att den medicinska forskningen i vårt land icke har den ställning
och organisation och icke erhåller de hjälpmedel, som den behöver för att
kunna fullfölja sin viktiga uppgift. Såväl de akademiska lärarnas forskningsarbete
som den forskning, som bedrives utanför högskolorna, till exempel på
vissa av länslasaretten, vissa större kommunala sjukhus och annorstädes, försvåras
ofta genom brist på tillräckligt anslag såväl för själva forskningsarbetets
rent tekniska utförande som framför allt för erforderlig assistans och avlastning
av respektive forskares rutinarbete. Som i promemorian visas har till
exempel de akademiska medicinska lärarnas antal icke utökats i rimlig proportion
till det ökade antalet studerande, varigenom lärarna självfallet fått
allt mindre tid för vetenskapligt arbete samtidigt som de studerande erhålla
en mindre individuellt betonad undervisning och starkt minskade befordringsmöjligheter
till de akademiska lärarplatserna.
30
Statsutskottets utlåtande nr 147.
För medicinalstyrelsens vidkommande har i flera sammanhang framstått
som en väsentlig olägenhet att vårt land ej äger tillgång till någon myndighet
eller institution, som har kvalificerade arbetskrafter och tillräckliga ekonomiska
resurser att taga sig an aktuella forskningsuppgifter, som behöva klarläggas
för vidtagande av medicinska, åtgärder till förebyggande och botande
av sjukdomar. Mångå centrala problem vänta här på vetenskaplig bearbetning
— det må vara tillfyllest att peka på frågan örn tandcaries, vars praktiska
betydelse ligger i öppen dag.
Genom tillskapandet av ett statligt medicinskt forskningsråd skulle vårt
land förfoga över en auktoritativ instans, vilken kunde efter stora riktlinjer
främja en sund utveckling på det medicinska forskningsområdet. Detta skulle
ske dels genom att med tillhjälp av tillräckliga anslag från staten tillvarataga
yngre forskarbegåvningars insatser och bereda dem möjlighet att utan större
bekymmer för livsuppehället fullfölja sina arbeten, dels ock utöva verksamhet
som rådgivande myndighet beträffande olika medicinska institutioners behov
av anslag för att frigöra krafter för dylik forskning o. s. v. Forskningsrådet
skulle även kunna taga initiativ till samverkan mellan olika forskare och verka
för snabbare och systematiska efterprövningar av resultat, som anmälts av
medicinsk forskning i utlandet.
I anslutning till vad sålunda anförts får medicinalstyrelsen livligt tillstyrka
utredning angående inrättandet av ett statligt medicinskt forskningsråd med
uppgift att främja medicinsk forskning i Sverige samt att verka för tillgodogörande
inom vårt sjukvårdsväsen av in- och utländska forskningsresultat.
I fråga örn motionerna om utgivande av en tidskrift innehållande för de
praktiserande läkarna avsedda upplysningar örn medicinska forskningsresultat,
synes det lämpligast att denna fråga löses i samband med frågan örn ett
statligt forskningsråd, som lämpligen kunde omhänderhava utgivandet av en
sådan tidskrift.
Arméjörvaltningens sjukvårdsstyrelse.
Beträffande den föreliggande motionen örn inrättande av ett statligt medicinskt
forskningsråds betydelse för särskilt militär hälso- och sjukvård får
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse framhålla följande.
Efter framställning av sjukvårdsstyrelsen den 6 april 1918 har Kungl.
Majit den 12 april 1918 medgivit, att vid styrelsens sida finge anställas bland
andra ett medicinskt vetenskapligt råd för fullgörande av vissa med styrelsens
verksamhet förenade uppgifter. Ledamöterna i detta råd representera
olika grenar av medicinsk vetenskap. På dessa skulle enligt av Kungl. Majit
samtidigt utfärdade föreskrifter falla att följa den litteratur, som rörde arméns
hälso- och sjukvård under fred och krig, att referera eller ombesörja referat
av det, som i dessa vetenskapsgrenar syntes kunna vara. av intresse och vikt
för vårt lands vidkommande samt att väcka förslag eller eljest bistå sjukvårdsstyrelsen
med råd angående förbättringar inom arméns hälso- och
sjukvård.
Det arbete, som påvilat ledamöterna av sjukvårdsstyrelsens vetenskapliga
råd, har huvudsakligen varit att i ärenden av mera svårtydd vetenskaplig
innebörd, vilka varit föremål för behandling inom styrelsen, lämna auktoritativa
utlåtanden. Dessa hava sedermera lagts till grund för styrelsens officiella
ställningstagande i ärendet. Mera sällan har emellertid frågor, innebärande
initiativ till större undersökningar vid vetenskapliga institutioner, kunnat på
önskvärt sätt upptagas till behandling och föras till lösning. De ekonomiska
31
Statsutskottets utlåtande nr 1J)7.
möjligheterna härför hava oftast saknats, och ej heller hava ifrågavarande råd
alltid haft personliga förutsättningar att lösa uppgifter av dylikt slag. Vad
härmed avses sammanfaller väl i allmänhet med intressen av vanlig medicinsk
innebörd. Ej sällan framträda emellertid frågor, som kräva särbehandling från
mera militärt betonad synpunkt. Sjukvårdsstyrelsen nämner i detta samband:
särbehandling i krig frän bakteriologisk och kemo-terapeutisk synpunkt, rekonstruktiva
spörsmål inom krigskirurgien, neurokirurgiska frågor avseende
särskild efterbehandling av eljest invalidiserande skador, chockbehandlingen,
transfusionsfrågor med försök att åstadkomma blod-plasmaersättning på syntetisk
väg, näringsfysiologiska spörsmål avseende framställning av föda och
stimulerande medel i koncentrerad lättransportabel form m. m.
Nu nämnda och andra för krigsförhållanden lika viktiga medicinska frågor
hava aktuellt intresse och böra föras till sin lösning snarast möjligt. Successivt
framträda även andra, som ävenledes böra bearbetas, därest landets krigsberedskap
inom hithörande områden skall kunna upprätthållas. De militära
myndigheterna skulle helt visst härutinnan få en välbehövlig hjälp, därest till
även dessas förfogande stöde en institution av här föreslagen art, d. v. s. ett
statligt medicinskt forskningsråd med ekonomiska förutsättningar att pä
ändamålsenligt sätt bearbeta bland annat frågor av nu berörd art. I detta råd
bör ingå även en representant för den militära hälso- och sjukvården, förslagsvis
någon av sjukvårdsstyrelsens vetenskapliga råd.
Beträffande den motionsvis ifrågasatta statligt redigerade tidskriften, innehållande
för de praktiserande läkarna avsedda upplysningar angående medicinska
forskningsresultat, torde detta vara en fråga, som lämpligen bör upptagas
till prövning i samband med det ovan avhandlade förslaget örn inrättandet
av ett medicinskt forskningsråd. Resultaten av ett dylikt råds verksamhet
böra givetvis publiceras på ett eller annat sätt. Det synes emellertid
tveksamt, huruvida den lämpligaste formen häldor skall vara den av motionärerna
föreslagna. En närmare prövning av denna fråga är emellertid påkallad.
Sjukvårdsstyrelsen får under åberopande av vad ovan anförts tillstyrka vidtagande
av föreslagna utredning angående inrättande av ett statligt medicinskt
forskningsråd med uppgift att främja medicinsk forskning. I samband
därmed bör tidskriftsfrågan upptagas till behandling.
Sveriges läkarförbund.
Förbundets centralstyrelse har, med överlämnande av yttranden från vissa
till förbundet anslutna sektioner (svenska sanatorieläkarföreningen, svenska
skolläkarföreningen, svenska psykiatriska föreningen, svenska radiologförbundet,
svenska otolaryngologförbundet, svenska oftalmologförbundet, svenska
gynekologförbundet, svenska kirurgförbundet, svenska barnläkarförbundet,
svenska patologförbundet, svenska internförbundet och svenska stomatologföreningen),
tillstyrkt bifall till de väckta motionerna örn inrättande
av ett medicinskt forskningsråd. Centralstyrelsen har,
under åberopande av innehållet i berörda yttranden, för egen del särskilt
framhållit vikten av en nära kontakt mellan forskningsrådet och den praktiska
läkarverksamheten utanför universiteten och att sålunda det praktiska
sjukvårdsarbetet och den förebyggande hälsovården måtte i detta syfte bliva
representerade i rådet.
32
Statsutskottets utlåtande nr l/f?.
Av nämnda sektionsyttranden inhämtas bland annat:
Svenska sanatorieläkarföreningens styrelse: Styrelsen vill på det livligaste
tillstyrka inrättandet av ett forskningsråd i huvudsaklig överensstämmelse
med förslaget. Styrelsen är övertygad om att en sådan institution skulle få
en mycket stor betydelse för utvecklingen och tillvaratagandet av de medicinska
resurserna såväl i fredstid som i krigstid. Till de aktuella forskningsproblem
av intresse för medicinen, som angivas i promemorian, anser styrelsen
att även tuberkulosforskningen hör, däribland icke minst den epidemiologiska
kartläggningen av tuberkulosens utbredning i vårt land.
Svenska skolläkarföreningens styrelse: Styrelsen finner sig kunna varmt instämma
i motionens motivering och syfte. Vad den förra beträffar, anser sig
styrelsen böra utöka denna med att framhålla den stora nytta, som ett dylikt
forskningsråd helt säkert skulle göra även hälsovården. Inom densamma finnas
väsentliga önskemål, som behöva tillgodoses av modern forskning. Hela
undersökningsmetodiken för att värdesätta individernas verkliga hälsostatus,
grad av motståndskraft mot sjukdomar och allehanda psykiska och fysiska
påfrestningar samt anpasslighet för olika sociala förhållanden och yrken befinner
sig i sin linda och kan för närvarande endast sägas arbeta med de hjälpmedel,
som ärfts från sjukdomsdiagnostiken. Men tydligt är, att man genom
en direkt på »hälsodiagnos» inställd arbetsmetod skulle nå bättre resultat.
När det sedan gäller att på basen av denna hälsodiagnos lägga ripp ett handiingsschema,
ägnat att genom för individen avpassad miljöpåverkan förbättra
hans framtidsutsikter inom ramen för det genom arvsanlagen givna, då ha
vi fortfarande att erkänna en betydande okunnighet. På dessa olika områden
av den förebyggande vården finnas — det vill styrelsen särskilt ha understruket
— arbetsuppgifter för ett forskningsråd, vilka väl kunna mäta sig,
ja, i samhällsekonomisk betydelse kanske överflygla liknande uppgifter inom
den rena sjukvården.
Som konsekvens till denna sin inställning vill styrelsen föreslå, att åtminstone
en av forskningsrådets medlemmar ständigt bör vara en representant
för den förebyggande medicinen eller den praktiska hälsovården.
Svenska psykiatriska föreningens styrelse: Motionen tillstyrkes, då det givetvis
skulle vara av den största betydelse för den medicinska forskningen,
örn det föreslagna forskningsrådet komme till stånd.
Styrelsen kan i detta sammanhang ej underlåta att framhålla de få möjligheter,
som för närvarande stå till buds, då det gäller att erhålla ekonomiskt
bistånd till forskning inom det psykiatriska området.
Sinnessjukvården kostar mycket stora summor årligen. De statliga sinnessjukhusens
driftskostnad var år 1940 33,421,091 kronor och de kommunala
sinnessjukhusens 12,387,204 kronor. På de statliga sinnessjukhusen vårdades
i medeltal 20,219 patienter och på de kommunala 5,081. Dessa siffror,
som äro hämtade ur medicinalstyrelsens redogörelse över hälso- och sjukvården
under 1940, visa till vilka stora summor vården av dessa sjuka uppgå.
Dessutom utgöra ju dessa summor endast en del av den totala kostnaden för
samtliga psykiskt sjuka. Med hänsyn till de sinnessjukas stora antal samt
till att sinnessjukdom så ofta leder till kronisk invaliditet, anser styrelsen, att
det med skärpa bör framhållas att speciellt sådan forskning, som avser att
klarlägga dessa sjukdomars somatologi och behandling bör befrämjas. Det
gäller ju här tidsödande undersökningar inom bland annat det serologiska,
fysiologiska, kemiska och ärftlighetsbiologiska området samt icke minst inom
den diagnostiskt-psykologiska forskningsriktningen.
33
Statsutskottets utlåtande nr 1 /{7.
Irots det att sinnessjukvården arbetar nied mycket små ekonomiska forskningsresurser,
så ha dock stora framgångar inom diagnostiken och terapien
gjorts. Som exempel härpå kan nämnas de moderna behandlingsmetoderna,
vilka förkortat vårdtiden och i många fall återgivit de sjuka full hälsa och
arbet sförhet.
För att de psykiatriska forskningsuppgifterna skola vinna tillräckligt beaktande,
anser styrelsen det önskvärt, att det på allt sätt framhäves, vilken
särskilt stor ekonomisk betydelse, varje forskningsresultat, som kan minska
de sinnessjukas antal eller sinnessjukdomarnas invalidiserande effekt, har för
samhället.
På grund av ovan anförda skäl anser styrelsen att dylik forskning alldeles
särskilt bör uppmuntras.
Svenska radiologjörbundets styrelse: Den medicinska forskningen har under
senare tid gjort avsevärda framsteg, vilket närmare belyses i den motionen
bilagda sammanställningen av laborator Jorpes. Med önskvärd tydlighet
framgår av den promemoria, som utarbetats av professor Kahlson, under vilka
ogynnsamma villkor de svenska medicinska forskarna arbeta, men de ha dock
trots detta kunnat lämna värdefulla bidrag till medicinens framåtskridande.
Det är dock ofrånkomligt, att man vid genomläsandet av sammanställningen
får det intrycket, att den svenska medicinska forskningen med vissa undantag
för närvarande till påfallande stor del består i ett upptagande och efterprövande
av metoder, som tidigare upptäckts eller utarbetats i utlandet. Det
ligger nära till hands att sammanställa detta med de förhållanden, under
vilka den svenska medicinska forskningen arbetar. Den medicinska forskningen
fordrar i vår tid, för att framgångsrikt kunna bedrivas, tillgång till
laboratorier och en mången gång dyrbar teknisk utrustning. Det är vidare
ofrånkomligt, att de, som äga förutsättningar och håg för forskning, skola
kunna beredas arbetsmöjligheter, utan att de bli nedtyngda av undervisning
eller till och med rutinarbete, såsom för närvarande i stor utsträckning är
fallet. De uppgifter, som professor Kahlson anfört, torde utan vidare klarlägga
att den personalstab, som har möjlighet att bedriva forskning vid våra
medicinska högskolor, är så ringa i förhållande till de arbetsuppgifter, som
åligga dem, att någon nämnvärd tid för forskning ofta inte blir över. Den
berörda sammanställningen visar även, att den radiologiska forskningen i vårt
land i jämförelse med utlandet står på en mycket hög nivå och att svenska
forskare här gjort avgörande insatser. Detta beror till stor del på den fasta
organisation, som skapats av professor G. Forssell, en organisation byggd på
intim samverkan mellan forskning och praktisk sjukvård. Det synes, som
om vi här inom ett visst medicinskt specialområde lia ett exempel på vad
en fastare organisation och ett intimare samarbete mellan forskning och sjukvård
kan betyda för medicinen i dess helhet.
Sannolikt stå ännu mycket stora landvinningar att göra inom den relativt
nya vetenskap, som radiologien utgör, och som närmast ligger radiologförbundet
örn hjärtat. Allt vetenskapligt forskningsarbete pä delta område är
emellertid ekonomiskt betungande, dä den apparatur, som kommer till användning,
är synnerligen dyrbar. Under de allra senaste åren ha också på
ekonomiskt iner gynnade platser kunnat igångsättas undersökningar, som icke
varit möjliga att här i landet genomföra, och vilka troligen komma att visa
sig vara av stor betydelse för den praktiska medicinen, icke endast i medicinskt,
utan även i ekonomiskt avseende. Då det gäller röntgendiagnostiska
spörsmål måste vidare framhållas, att röntgendiagnostiken är en hjälpveten
Iiihang
till riksdagens jsrotolcoll G sami Nr l/fC—l/,S.
3
34
Statsutskottets utlåtande nr 1J+7.
skap, och att sannolikt åtskilliga framsteg vöre att vinna genom ett ökat
samarbete med de teoretiska disciplinerna. Enligt förslagsställarna skulle det
medicinska forskningsrådet icke endast främja medicinsk forskning, utan
även verka för tillgodogörande inom sjukvårdsväsendet av vunna framsteg.
Detta är enligt vår åsikt en mycket viktig del av rådets verksamhet. Otvivelaktigt
har inom stora delar av vårt land under nuvarande förhållanden befolkningen
icke möjlighet att draga nytta av den hjälp den radiologiska sjukvården
redan nu skulle kunna lämna.
Svenska radiologförbundets styrelse, som med stor tillfredsställelse tagit
del av den översända motionen, får alltså uttrycka sin livliga förhoppning,
att ett medicinskt forskningsråd kommer till stånd, och att en utredning om
dess organisation genomföres så att rådet inom en icke för avlägsen framtid
kan träda i verksamhet.
Svenska otolaryngologförbundet: Förbundet framhåller som sin mening, att
det måste anses fullt uppenbart att i vårt land den medicinska forskningens
resurser äro i mycket stor utsträckning otillräckliga på ett sätt, som hämmar
utvecklingen bland annat också inom otolaryngologien. Liksom inom andra
vetenskapsgrenar, där forskningsarbetet nått en viss utveckling, är det icke
längre möjligt att med enkla och billiga medel nå en ökad kunskap av någon
betydelse och vikt. Förbundet måste därför oreserverat instämma i kravet
på ett utökande av de ekonomiska personella och organisatoriska resurser,
som kunna ställas till den medicinska forskningens förfogande, och vill dessutom
tillfoga som sin åsikt, att det knappast kan anses värdigt ett land med
en i övrigt så högt uppdriven kulturell standard att endast materiellt utnyttja
vunna framsteg utan att vilja självt bidraga med nödiga resurser för en nödvändig
utveckling.
Vad frågan om inrättande av ett statligt forskningsråd beträffar, uttalar
förbundet sin obetingade anslutning till den framlagda planen och hoppas, att
den fortsatta utredningen bör kunna lämna svaret på frågan örn den lämpligaste
utformningen av rådets sammansättning och arbetssätt.
Svenska oftalmologförbundet har utan närmare motivering tillstyrkt bifall
till ifrågavarande motioner.
Svensina gynekologförbundet: De på senare tid alltmer ökade möjligheterna
att med framgång förebygga och bekämpa sjukdomar och åstadkomma en
förbättrad hälso- och sjukvård vila till avgörande del på den medicinska forskningens
insatser. Det är därför helt naturligt, att alla åtgärder, som kunna
verka främjande på denna, skall hälsas med största tillfredsställelse. Den medicinska
forskningen har gått mot en tilltagande specialisering och erfordrar
en växande grad av samlad verksamhet av institutioner och forskningsgrupper
i nära samband med angränsande naturvetenskapliga discipliner, i första rummet
kemi och fysik. Härigenom komma kraven på såväl forskningsverksamheten
som på de utövande forskarna att ökas. Det torde vara ställt utom tvivel,
att en central auktoritativ organisation med uppgift att effektivt stödja
sådan medicinsk forskning, som anses särskilt betydelsefull, skulle väsentligt
befordra denna verksamhet, under förutsättning att tillräckliga medel ställas
till dess förfogande. Genom att förmedla och bekantgöra viktiga forskningsresultat,
så att de snarast kunna praktiskt tillämpas, samt genom att taga
initiativ till frågor av allmänmedicinskt intresse skulle vidare stora fördelar
kunna ernås. Erfarenheten från flera inom- och utomeuropeiska länder har
35
Statsutskottets utlåtande nr lirf.
visat, att ett statligt forskningsråd, utrustat med tillräckliga medel till förfogande,
på ett för samhället mycket fördelaktigt sätt visat sig kunna fylla
sina uppgifter. En organisation av detta slag skulle också underlätta tillvaratagandet
av begåvningar, som för närvarande av brist på medel gå förlorade
för forskningen. I tider av nationell kraftanspänning har en organiserad
och på tillräckligt bred bas lagd forskningsverksamhet visat sig vara en av
de värdefullaste tillgångarna.
Genom enskilda donationer har den medicinskt vetenskapliga forskningen
visserligen redan nu fått understöd, men detta är alldeles otillräckligt. Även
om ökade medel skulle ställas till universitetens och karolinska institutets förfogande,
vilket ju i och för sig är nödvändigt, utgör dock, såsom i motionen
framhållits, ett centralt forskningsråd en kraftkälla av annan och starkare
art och med andra principiella möjligheter än vad som står de medicinska
fakulteterna till buds.
Svenska gynekologförbundet vill under sådana förhållanden som sin mening
framhålla, att det i motionen föreslagna statliga medicinska forskningsrådet
är ett utomordentligt viktigt initiativ, och vill på det livligaste tillstyrka,
att en utredning om inrättandet av detsamma snarast kommer till stånd.
Svenska kirurgförbmidets styrelse: Ett förverkligande av det av herr Björnsson
m. fl. väckta förslaget att skapa ett statligt medicinskt forskningsråd med
uppgift att främja medicinsk forskning i Sverige samt att verka för tillgodogörande
inom vårt sjukvårdsväsende av in- och utländska forskningsresultat,
blir säkerligen av största betydelse för medicinens och sjukvårdens utveckling
och rationalisering i vårt land.
I likhet med motionärerna anser förbundets styrelse, att vissa invändningar
kunna göras mot det föreslagna forskningsrådets sammansättning och storlek.
Motionärerna uttrycka en önskan att sakkunskapen i fråga om sjukhusekonomi
blir företrädd i ett medicinskt forskningsråd. Ännu viktigare anser
styrelsen vara, att även den praktiska läkarverksamheten utanför universitetskretsarna
blir representerad.
Professor Kahlson har i sin redogörelse för The Medical Research Connects
i England verksamhet starkt poängterat betydelsen av ett intimt och friktionsfritt
samarbete mellan forskningsrådet, universiteten och sjukvårdsinrättningarna
etc. för att de vunna resultaten snabbt och framgångsrikt skola
kunna omsättas i det praktiska sjukvårdsarbetet. Det synes förbundets styrelse
som om detta kräver en intim och direkt kontakt mellan forskningsrådet
och de olika sjukvårdsmyndigheterna och — huvudmännen. Därför bör,
som ovan sagts, även det praktiska sjukvårdsarbetet vara representerat i
forskningsrådet.
När det gäller att utse medlemmar i forskningsrådet, bör även medicinalstyrelsen
vara representerad genom sin chef eller utse en representant. Men
även de två stora läkarsammanslutningarna, Sveriges läkarförbund och
svenska läkarsällskapet, böra äga utse medlemmar i rådet, varvid läkarsällskapet
såsom vetenskaplig sammanslutning tillgodoser den vetenskapliga
forskningens behov av representanter.
För att antalet medlemmar i rådet ej skall bliva alltför stort och arbetet
därigenom alltför tungt och långsamt, bör antalet högskolerepresentanter
ganska avsevärt kunna minskas, i alla händelser så mycket att det föreslagna
totalantalet av 13 ledamöter ej överskrides. Om möjligt borde antalet ledamöter
ytterligare begränsas.
36
Statsutskottets utlåtande nr lif!.
Svenska barnläkarförbundet anser, att inrättandet av ett statligt medicinskt
forskningsråd i enlighet med motionärernas förslag skulle vara av synnerligt
värde för den medicinska forskningen i landet, och har därför på det livligaste
tillstyrkt det i motionen framlagda förslaget.
Svenska patologförbundet: Den svenske läkare, som vill ägna sig åt forskning,
har stora ekonomiska svårigheter att kämpa emot. Som regel kan han
endast räkna med att från universiteten eller de medicinska vetenskapliga
sammanslutningarnas donationsfonder få en del av sina direkta utgifter för
forskningsarbetet täckta. För sin egen och sin familjs försörjning under forskningsarbetets
gång kan han icke påräkna något ekonomiskt understöd från
det allmänna, utan hänvisas till förvärvsarbete, som stjäl tid och krafter från
forskningsuppgiften.
Sällan eller aldrig blir han sålunda i tillfälle till att utan tryckande ekonomiska
bekymmer helt få ägna sig åt denna sin uppgift.
Även mycket framstående och sin forskning lidelsefullt hängivna unga
forskare tvingas härigenom så småningom att helt eller delvis lämna sitt
arbete för att söka sin bärgning som akademisk lärare eller som praktisk
yrkesutövare, varvid forskningsintresset ofta snart pressas i bakgrunden av
tyngande undervisnings- eller rutinarbete.
Ett ökat ekonomiskt understöd i olika former till svensk medicinsk forskning
är sålunda i hög grad av behovet påkallat. Då denna forskning, som
motionärerna även framhålla, har påtaglig och stor social ekonomisk betydelse
bör det vara staten angeläget att lämna sådant understöd.
I den mån det föreslagna statliga forskningsrådet får resurser att ekonomiskt
omhändertaga förtjänta forskare och bereda dem möjlighet att under
drägliga försörjnings villkor, utan belastning av rutinarbete, fullfölja sitt arbete,
har det sålunda en stor mission att fylla.
Förbundet vill vidare framhålla betydelsen av att arbetsplanen för forskningsrådet
utformas så att det på ett snabbt och smidigt sätt kan upptaga
sådana praktiskt medicinska problem som av den ena eller andra anledningen
kunna bliva aktuella, till vetenskaplig bearbetning och härför samordna lämpliga
forskarkrafter. Rådet bör även äga befogenhet att inom eller utom landet
utsända representanter för studiet av viss fråga och bestrida dessas resekostnader.
Beträffande rådets sammansättning synes det förbundet angeläget att även
representanter för den militära sjukvården och den utanför universitetsinstitutionerna
verksamma medicinska sakkunskapen förslagsvis utsedda av generalfältläkaren
respektive svenska läkarsällskapet beredas säte och stämma
inom detsamma.
Förbundet får sålunda livligt förorda att en utredning angående inrättande
av ett statligt medicinskt forskningsråd företages och vågar uttrycka den förhoppningen
att här ovan anförda synpunkter under denna utredning vinna
beaktande.
Svenska internförbundets styrelse: Styrelsen anser, att den föreslagna utredningen
snarast bör komma till stånd. Ett statligt medicinskt forskningsråd
har otvivelaktigt en utomordentligt viktig uppgift att fylla. Dessutom kan
det bland initierade ej råda mer än en mening om, att medicinsk forskning
för närvarande åtnjuter ett synnerligen bristfälligt stöd av statsmakterna, ett
förhållande som i sista hand går ut över den svenska allmänheten.
På sakens nuvarande ståndpunkt torde det vara av föga värde att ingående
37
Statsutskottets utlåtande nr 1^7.
diskutera detaljerna i motionen och till densamma fogat P. M. samt med dem
sammanhängande problem. Styrelsen vill för närvarande blott rikta uppmärksamheten
på ett par punkter. Det synes styrelsen vara av största vikt, att
forskningsrådet i stor utsträckning intimt samarbetar med landets sjukhus
och läkare vid dem och ej för snävt begränsar sitt intresse till universitetsklinikerna
och klinikerna vid karolinska sjukhuset. Av synnerlig vikt synes
det även styrelsen vara, att de kliniska vetenskaperna bli representerade i
forskningsrådet. Hinder bör ej föreligga för att de representeras av personer,
som ej tillhöra universitetsklinikerna eller karolinska sjukhuset. För motionärernas
mening, att det vore lyckligt örn sakkunskapen i fråga örn sjukhusekonomi
bleve företrädd inom forskningsrådet, har styrelsen den största förståelse.
Svenska stomatologföreningen har i princip anslutit sig till förslaget örn en
allsidig utredning och förklarar sig beredd att såsom specialistsektion inom
förbundet närmare granska och föreslå samt övervaka i samband med berörda
fråga stående problem inom specialitetsområdet. (Stomatologibegreppet
omfattande munnens och tändernas sjukdomar.)
Beträffande motionerna örn utgivande av statlig medicinsk tidskrift
har Sveriges läkarförbund framhållit,
att motionärernas kritik av de redan existerande medicinska tidskrifterna
synes mindre väl grundad, och att det upplysningsbehov, de åsyfta, nämligen
för de praktiserande läkarne avsedda upplysningar om medicinska forskningsresultat,
redan i stor utsträckning är tillgodosett, men
att läkarförbundet likväl icke för sin del har något att erinra emot att en
utredning kommer till stånd, varvid förbundet dock förutsätter, att en sådan
utredning kommer att omfatta även andra sätt att till de praktiserande läkame
sprida upplysning om medicinska forskningsresultat, samt vill framhålla
önskvärdheten av, att läkarförbundet beredes tillfälle att med en representant
deltaga i den utredning, som kan ifrågakomma.
Läkarförbundet hänvisar i övrigt till en i ämnet upprättad P. M. Beträffande
denna får utskottet hänvisa till handlingarna i ärendet.
Svenska läkarsällskapet.
Sällskapet finner i likhet med motionärerna, att den motivering, som anförts
för inrättandet av ett statligt medicinskt forskningsråd, är i hög grad
övertygande.
Den medicinska forskningen i vårt land har icke den ställning och organisation
och erhåller icke de hjälpmedel, som den behöver för att fullfölja sin
viktiga uppgift. Den i det hela goda sjukvård vårt land nu äger är grundad
på otaliga vetenskapliga arbeten, men för att den ej skall bliva efter i utvecklingen
måste den oavlåtligt erhålla förnyade impulser från medicinsk forskning
ej blott som längods från utlandet utan också som insatser från vårt
eget land.
Svensk medicinsk vetenskap saknar ingalunda goda begåvningar. Talrika
arbeten, ofta utförda under ogynnsamma betingelser, vittna därom. Men alltför
ofta förekommer det tyvärr, att unga forskare, som visat sig äga de bästa
38
Statsutskottets utlåtande nr 1^7.
förutsättningar för framgångsrikt vetenskapligt arbete, av brist på medel
tvingas att övergiva sin verksamhet i forskningens tjänst för att genom annat
arbete tillförsäkra sig ett livsuppehälle. Detta innebär ett svårt slöseri med
vår oersättligaste tillgång, det mänskliga forskarmaterialet. Ej heller är
allting väl beställt för dem som på grund av ådagalagd vetenskaplig skicklighet
befordrats till ordinarie akademiska lärostolar. Bristen på personliga
hjälpkrafter i det löpande arbetet gör det ofta omöjligt för den akademiske
läraren att bedriva forskningsverksamhet vid sidan av detta. Det framgår
av den motionerna åtföljande P. M., att på 30 år antalet medicinska studenter
fördubblats, medan antalet lärare ökats blott obetydligt. Detta innebär
för lärarna ökade undervisnings- och administrativa bördor och mindre tid
för vetenskapligt arbete; för studenterna en mindre individuellt betonad undervisning
och starkt minskade befordringsmöjligheter till de akademiska
lärarplatserna.
De statliga s. k. materielanslagen till institutionerna bliva helt eller till stor
del förbrukade för undervisningsändamål, uppvärmning, lyse, städning och
dylikt, och alltför begränsade medel bli därigenom över för forskningsändamål.
De privata fonder, från vilka understöd i ganska stor omfattning lämnas
svensk medicinsk forskning, ha visserligen spelat en betydande roll för vad
som hittills kunnat åstadkommas på detta område, men de äro numera otillräckliga
och de äro dessutom behäftade med vissa hinderliga stipulationer.
Det är t. ex. i de flesta fall omöjligt att ur de privata fonderna förskaffa en
forskare ett för längre tid säkrat livsuppehälle.
Det synes sällskapet uppenbart, att en ändring till det bättre snarast möjligt
måste ske, om ej vårt land skall bliva efter i en utveckling, till vilken
det dock givit, många lysande bidrag.
Genom tillkomsten av ett medicinskt forskningsråd skulle i första rummet
kunna vinnas en auktoritativ central instans, vilken kunde efter stora riktlinjer
främja en sund utveckling på det medicinska forskningsområdet. Rådets
förnämsta uppgift måste bliva att med tillhjälp av tillräckliga anslag från
staten tillvarataga yngre forskarbegåvningars insatser och bereda möjlighet
för dem att utan större bekymmer för livsuppehället fullfölja sina arbeten.
Men rådet skulle också kunna få en stor betydelse i den mening namnet
egentligen angiver, d. v. s. just som rådgivande myndighet beträffande behov
av anslag till olika medicinska institutioner i syfte att frigöra krafter för
dylik forskning, särskilt genom att tillförsäkra desamma nödiga personliga
hjälpkrafter, laboratorier, amanuenser, tekniska biträden m. m. En sådan
myndighet skulle, örn den finge en lämplig sammansättning, kunna avväga
från olika håll framställda krav med den omsikt och planmässighet, som har
svårare att bli behörigen tillgodosedd vid den mera ämbetsmässiga behandlingen
av de mångskiftande kraven från de medicinska fakulteterna och karolinska
institutet.
Rådet skulle därjämte kunna taga initiativ till samarbete mellan olika
forskare beträffande viktigare aktuella spörsmål, och det skulle kunna göra
en god insats för snabbare och mer systematiska efterprövningar av resultat
som vunnits av medicinsk forskning i utlandet.
Beträffande rådets tilltänkta uppgift att »verka för sådana medicinska
åtgärder till förebyggande och botande av sjukdomar, som kunna minska
de ekonomiska bördorna av sjukdom för individ och samhälle» är ju detta en
uppgift som närmare åligger medicinalstyrelsen. Men det synes otvivelaktigt,
att denna i ett statligt medicinskt forskningsråd skulle kunna erhålla en
Statsutskottets utlåtande nr 147. 39
mycket värdefull hjälp för att på bästa sätt fylla denna uppgift. I detta
sammanhang vill sällskapet erinra om, att vetenskapliga råd redan finnas
såväl till medicinalstyrelsens som arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses
tjänst. Dessa råd ha emellertid sina särskilda uppgifter av mera begränsad
praktisk innebörd och göra ej behovet av ett centralt medicinskt forskningsråd
mindre. De bliva ej heller överflödiga genom inrättandet av ett dylikt.
Beträffande rådets sammansättning får sällskapet anföra följande. Motionärerna
citera ur P. M., »att den medicinska forskningen i vårt land är i det
väsentliga knuten till de medicinska högskolorna». Detta är en sanning med
viss modifikation, i det att väsentliga forskningshärdar äro tillfinnandes utanför
högskolorna, t. ex. på vissa av länslasaretten, vissa större kommunala
sjukhus och annorstädes. För detta forskningsarbete, likaväl som för det
som utföres vid högskolorna, utgör svenska läkarsällskapet sedan år 1807 en
samlingspunkt. Det ligger ingen överdrift i påståendet, att resultaten av
nästan allt viktigare medicinskt forskningsarbete i Sverige framlägges för
svenska läkarsällskapet i form av föredrag och publikationer i sällskapets
tidskrifter. Det förefaller därför naturligt, att sällskapet bör vara representerat
i det tilltänkta forskningsrådet.
Vad beträffar motionerna rörande utgivande av en tidskrift innehållande
för de praktiserande läkarna avsedda upplysningar om medicinska forskningsresultat
får svenska läkarsällskapet framhålla, att i vårt land redan utgivas
ett flertal tidskrifter för detta ändamål. Sällskapet har självt sedan mer jin
hundra år bedrivit en tidskriftsverksamhet, som bland annat syftar till nyssnämnda
mål. För närvarande publiceras dessa tidskrifter tillsammans med
liknande från de övriga nordiska länderna i en gemensam publikation, som utkommer
en gång i veckan. De redan existerande tidskrifterna synas väl
fylla de syften, som i motionen synas, och de brister, som eventuellt förefinnas
i berörda hänseende torde lättare kunna avhjälpas genom förbättrande
av de nyssnämnda tidskrifterna än genom utgivandet av en ny. I detta sammanhang
kan sällskapet dock icke underlåta att framhålla, att dess tidskriftsverksamhet
vållar sällskapet stora ekonomiska bekymmer, vilkas avhjälpande
genom statsanslag skulle verksamt befordra det som motionen vill åstadkomma.
Ett anslag av medel till svenska läkarsällskapets tidskrifter som
sällskapet tidigare åtnjutit, skulle nämligen möjliggöra deras förbättring både
med hänsyn till omfång och kvalitet.
Med anledning av vad sålunda anförts, får svenska läkarsällskapet för
sin del tillstyrka utredning angående inrättandet av ett statligt medicinskt
forskningsråd med uppgift att främja medicinsk forskning i Sverige samt att
verka för tillgodogörande inom vårt sjukvårdsväsen av in- och utländska
forskningsresultat.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har såväl i motionerna I: 33
och IT: 42 som i de över desamma avgivna yttrandena framhållits, att den
medicinska forskningen i vårt land — även örn den gjort och alltjämt gör
avsevärda insatser, som även lämnat praktiskt viktiga resultat i fråga örn
diagnosticering och behandling av sjukdomar — likväl icke har den ställning
och organisation och icke heller de hjälpmedel, som den behöver för
att fullfölja sin betydelsefulla uppgift. Det har vidare betonats, att den medicinska
forskningen gått mot en allt .större specialisering och i växande grad
erfordrar en samlad verksamhet av institutioner och forskningsgrupper i
Uttkottet.
40
Statsutskottets utlåtande nr 1^7.
nära samarbete med angränsande naturvetenskapliga discipliner. Enligt motionärernas
mening, vilken vunnit anslutning från samtliga de i ärendet hörda
myndigheterna, organisationerna och sammanslutningarna, skulle ett medicinskt
forskningsråd, utrustat med nödiga anslagsmedel, hava en mycket betydelsefull
uppgift att fylla såsom en auktoritativ instans, vilken kunde planmässigt
främja utvecklingen på det medicinska forskningsområdet och härigenom
även bliva till avsevärt gagn för sjukvården och hälsovården. Icke
minst skulle en organisation av detta slag underlätta tillvaratagandet av begåvningar,
som för närvarande av brist på medel gå förlorade för forskningen.
I de ovannämnda motionerna ha — såsom i det föregående omförmälts —
förslagsvis angivits de huvudsakliga uppgifter, som enligt motionärernas mening
skulle ankomma på ett dylikt forskningsråd.
Vad i motionerna och de över desamma avgivna yttrandena anförts har
övertygat utskottet om att starka skäl tala för att en utredning kommer till
stånd rörande på vilket sätt — genom inrättande av ett forskningsråd eller
vidtagande av andra åtgärder — den medicinska forskningen inom landet kan
främjas och dess resultat, bättre än nu synes vara förhållandet, nyttiggöras
för sjukvården och hälsovården både inom vårt eget land och utom dess
gränser. Utskottet vill framhålla, att, därest ett dylikt råd befinnes böra inrättas,
detsamma oavvisligen måste erhålla en sådan organisation, att det
kan bliva ett livskraftigt och initiativrikt organ, ägnat att samordna och tillvarataga
landets resurser på det medicinska forskningsområdet. Vidare synes
det givet, att nämnda organ kommer att bygga sin forskningsverksamhet på
de institutioner av olika slag inom den medicinska vetenskapen och till denna
angränsande vetenskapliga discipliner, vilka förefinnas vid våra universitet
och högskolor, och på så sätt verka befruktande och utvecklande på arbetet
därstädes. I detta sammanhang får utskottet erinra därom, att vetenskapsakademien
enligt dess grundstadgar har till uppgift att främja vetenskaperna,
företrädesvis matematik och naturvetenskap. För denna sin uppgift verkar
akademien genom vetenskapliga institutioner, genom utgivande av vetenskapliga
skrifter, genom utdelande av understöd och belöningar åt förtjänta forskare
och författare samt i övrigt genom medel, som för ändamålet stå akademien
till buds. Akademiens svenska ledamöter äro indelade i elva klasser,
därav en för medicinska vetenskaper. Det kunde måhända ligga nära till
hands att de ovan ifrågasatta uppgifterna på det medicinska området skulle
omhändertagas av akademien. Utskottet finner emellertid tvivelaktigt huruvida
akademien, vars huvuduppgifter falla inom de matematiska och naturvetenskapliga
disciplinerna, kan — även örn akademien skulle i viss mån
omorganiseras — bliva ett lämpligt centralt organ för den medicinska forskningen.
Utskottet hyser därför den uppfattningen, att nänmda forskning
bäst tillgodoses av ett fullt självständigt och fristående organ.
I yttrandena över motionerna I: 78 och II: 107 angående verkställande av
utredning rörande utgivande under statligt överinseende och på statens be
-
41
Statsutskottets utlåtande nr 147.
kostnad av en tidskrift, innehållande för de praktiserande läkarna avsedda
upplysningar om medicinska forskningsresultat, hava olika meningar yppats.
Utskottet anser för sin del i likhet med kanslern för rikets universitet, att
detta spörsmål tillhör de frågor, som ett eventuellt blivande centralt organ
för den medicinska forskningen lämpligen synes böra utreda. Med vad sålunda
anförts torde ifrågavarande motioner få anses besvarade.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
a) att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 33 och
II: 42, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit
måtte låta verkställa utredning i av utskottet ovan angivna
avseenden samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen må giva anledning;
b) att motionerna I: 78 och II: 107 må anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 4 juni 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 146.
Bihang till riksdagens protokoll 1913.
6 sami.
Nr 11,6—11,8.
i