Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1943 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av högertrafik.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom
riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 47 i första
kammaren av herr Nisser m. fl. och nr 7 i andra kammaren av herr Pettersson
i Hällbacken m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, »att riksdagen måtte i
princip besluta att införa högertrafik i riket samt bemyndiga regeringen att,
så snart förhållandena det medgiva, genomföra reformen, dock senast 2 år
efter krigets slut».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.

Spörsmålet örn övergång till högertrafik har vid flera tillfällen behandlats
i riksdagen samt varit föremål för utredningar av sakkunniga. En redogörelse
för vad sålunda och i övrigt beträffande frågan förekommit till och med 1938
års riksdag finnes intagen i andra lagutskottets utlåtande nr 24 vid 1939 års
lagtima riksdag. Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Vid 1939 års riksdag väckte herr Lindhagen en motion, 1:217, vari hemställdes,
att riksdagen ville anhålla hos Kungl. Maj:t att överväga och för
riksdagen framlägga förslag snarast möjligt om övergång till högertrafik.

I utlåtande, nr 24, i anledning av motionen yttrade andra lagutskottet bl. a.:

Såsom framgår av den i detta utlåtande lämnade redogörelsen har högertrafiken
på senare tid vunnit allt vidsträcktare tillämpning. I Europa torde
inom en nära framtid allenast Sverige samt Storbritannien och Irländska
fristaten komma att fortfarande tillämpa vänstertrafik. Den stora anslutning,
som regeln örn högertrafik sålunda erhållit, innebär otvivelaktigt för
Sveriges vidkommande vissa olägenheter. Frågan om införande av ändrade
trafikregler i förevarande hänseende synes på grund därav förr eller senare
böra även i vårt land bliva föremål för allvarligt övervägande från statsmakternas
sida. En omläggning till högertrafik måste emellertid under alla
förhållanden under övergångstiden vara förenad med vissa svårigheter och
kostnaden för en sådan omläggning kommer uppenbarligen att belöpa sig till
betydande belopp. Spörsmålet örn vårt lands övergång till högertrafik bör
följaktligen undersökas ur olika synpunkter. Enligt utskottets mening är
det angeläget, att ett ställningstagande till denna fråga icke uppskjutes till
en tidpunkt, då kostnaderna för en omläggning och de olägenheter, som äro
förenade därmed, måhända kunna visa sig vara större än vad för närvarande
är fallet.

Bihang till riksdagens protokoll 1043. 9 sami. 2 avd. Nr 9.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

I den diskussion, som under senare tid förts i vårt iand angående övergång
till högertrafik, har såsom en av de mera betydande olägenheterna av
vänstertrafik framhållits den risk för olycksfall, som vore en följd av att
olika körregler tillämpades i Sverige i förhållande till flertalet andra länder.

En i ämnet verkställd utredning---— har emellertid visat, alt antalet av

de olyckor, som kunna tillskrivas utländska förares ovana vid vänstertrafik,
är relativt ringa. Antalet olyckshändelser, som i utlandet vållas av .svenska
motorförares ovana vid högertrafik, torde icke heller vara av någon mera
betydande storleksordning. Av de skador, som uppstått i följd av trafik med
utländska fordon, stå emellertid anmärkningsvärt många i samband med
utländska förares ovana vid vänstertrafik. De av utskottet inhämtade uppgifterna
rörande motorfordonstrafiken mellan Sverige och utlandet giva dessutom
vid handen, att denna trafik sedan åtskilliga år tillbaka befinner sig i
snabb ökning. Skäl synas icke föreligga för annat antagande än alt denna
ökning av trafiken även framdeles kommer att fortsätta. Med hänsyn härtill
kan det icke anses uteslutet, att den olycksfallsrisk, som är förbunden med ett
bibehållande av vänstertrafiken, med tiden kan komma att framstå såsom
mera allvarlig än för närvarande.

Den alltmer stegrade trafiken mellan vårt land och utlandet torde medföra,
att en övergång till högertrafik jämväl ur annan synpunkt kan befinnas
önskvärd. Förefintligheten av olika trafikregler i skilda länder förorsakar
uppenbarligen alltid vissa svårigheter för den resande allmänheten.
Den försiktighet och omtanke, som måste åligga förare av motorfordon under
färd i ett land med för honom främmande trafikregler, kan ofta vara
ägnad att i viss mån verka avhållande från en sådan färd. Ett hämmande
på detta sätt av den internationella motorfordonstrafikens utveckling står
uppenbarligen icke i överensstämmelse med tidens krav. Enligt utskottets
mening måste det framstå såsom en angelägenhet av vikt, att hindren för
denna trafik i görligaste mån undanröjas. I detta sammanhang vill utskottet
framhålla, att högertrafiken vunnit internationell tillämpning vid samfärdsel
såväl till sjöss som i luften. Det synes utskottet uppenbart, att en
fortsatt ökning av motorfordonstrafiken länderna emellan kommer att medföra
allt starkare krav på enhetliga regler även såvitt angår trafiken till
lands.

De av utskottet berörda olägenheterna av vänstertrafikens bibehållande
göra sig för övrigt gällande icke allenast med avseende å trafiken med motorfordon.
Jämväl andra trafikanter och framförallt fotgängare hava vid resor
till länder med för dem främmande trafikregler ofta svårt att vänja sig vid
dessa och kunna även på grund därav lätt bliva utsatta för olycksfall. Genom
den år 1938 antagna semesterlagen hava stora grupper av vårt folk kommit
i åtnjutande av en förlängd semesterledighet. Till följd därav synes en
ökning av persontrafiken till våra närmaste grannländer kunna förväntas.
Därvid torde förutom automobiler och omnibusar jämväl cyklar komma
till användning i större utsträckning än för närvarande. Åstadkommande
av enhetliga trafikregler i olika länder synes till följd härav vara ett intresse,
som med tiden kommer att omfattas av allt bredare folklager i vårt land.

Enligt utskottets mening bör vid övervägande av frågan, huruvida högertrafik
bör genomföras i vårt land, jämväl beaktas, att den utländska turisttrafiken
för Sveriges vidkommande utgör en icke obetydlig inkomstkälla.
Det torde sålunda vara ett ekonomiskt intresse för oss att tillse, att trafikreglerna
i landet icke äro ägnade att verka hämmande på turisttrafikens
omfattning.

Varje genomgripande förändring av trafikreglerna i ett land är otvivel -

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

3

aktigt förenad med vissa olycksfallsrisker. Erfarenheterna från det förutvarande
Österrike giva sålunda vid handen, att den därstädes under föregående
år genomförda övergången från vänster- till högertrafik varit förenad
med en icke obetydlig ökning av trafikolyckornas antal. Även för vårt
lands vidkommande torde en liknande omläggning av trafiken medföra
stegrad olycksfallsfrekvens. Denna stegring kan emellertid förväntas bliva
av övergående natur. Den
i trafikregler länderna emellan, är däremot av mera stadigvarande beskaffenhet.
I detta sammanhang bör vidare beaktas, att motorfordonstrafiken
i landet för närvarande befinner sig i oavbruten ökning. Även om samtidigt
trafikanordningarna förbättras och trafiksäkerheten därigenom hö.jes, kan
till följd av trafikens fortgående stegring antalet olyckshändelser i samband
med en övergång till högerkörning i vårt land förväntas bliva större ju
längre tid som förflyter, innan trafikomläggningen genomföres.

En övergång till högertrafik kommer uppenbarligen att medföra icke oväsentliga
kostnader. Sålunda måste i de städer, där spårvägstrafik förekommer,
åtskilliga ändringsarbeten verkställas med avseende å vagnpark samt
banor och anläggningar. Vidare måste vägmärken och andra till tjänst för
väg- och gatutrafiken uppsatta signaler flyttas, varjämte vissa ändringsarbeten
i övrigt å gator och vägar torde bliva erforderliga. En av de största
utgiftsposterna vid en övergång till högertrafik torde föranledas av den ombyggnad
av omnibusbeståndet, som därvid måste vidtagas. Av utskottets
ovan lämnade redogörelse framgår, att antalet omnibusar i riket under senare
år undergått en väsentlig ökning. Skäl synas föreligga för antagandet,
att denna ökning under de närmaste åren kommer att fortsätta och att till
följd därav kostnaden för en eventuell ombyggnad av omnibusar kommer
att växa. Emellertid torde spårvägstrafiken i de inre delarna av vissa städer
framdeles komma att nedläggas. Därigenom skulle uppenbarligen en
minskning av kostnaderna för spårvägstrafikens omläggning inträda. Denna
minskning kommer dock sannolikt att uppvägas av ökade utgifter för ombyggnad
av det större antal omnibusar, som vid en sådan tidpunkt kan finnas
i landet. Jämväl övriga utgifter, som äro förbundna med en övergång
till högertrafik, torde till följd av de anordningar, sorn betingas av den alltmer
växande trafiken, visa en tendens lill ökning.

På grund av vad sålunda anförts vill utskottet förorda, att utredning angående
lämpligheten av en övergång till högertrafik i vårt land nu kommer
lill stånd. Vid en sådan utredning torde ■— förutom övriga på frågan inverkande
omständigheter — särskilt böra beaktas de möjligheter, som kunna
förefinnas att begränsa den ökning av olycksfallsrisken som måste befaras
vid tiden för omläggningens genomförande. En sådan ökning lärer
åtminstone delvis kunna motverkas, örn övergången genomföres vid därför
lämpad tidpunkt och örn densamma föregås av en omfattande upplysningsverksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, alt riksdagen
i anledning av motionen måtte hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit ville låta verkställa en allsidig utredning rörande lämpligheten av att i
vårt land genomföra högertrafik samt för riksdagen framlägga de förslag,
till vilka utredningen kunde föranleda.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Efter bemyndigande av Kungl. Majit tillkallade chefen för kommunikationsdepartementet
den 2(> augusti 1939 särskilda sakkunniga (1939 ars

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

högertrafikkommitté) för att inom departementet biträda med verkställande
av en förutsättningslös utredning i ämnet.

Kommittén avgav den 3 december 1940 betänkande med förslag rörande
övergång till högertrafik i Sverige (Statens off. utredn. 1940:30). Ur betänkandet
torde här i anslutning till vissa av de synpunkter, som utvecklats i
andra lagutskottets ovannämnda utlåtande nr 24/1939, böra anföras följande.

Enligt kommitténs uppfattning kunde avgörande företräde ur teoretisk
eller teknisk synpunkt icke givas åt någotdera av de trafiksystem, varom
fråga är. Huvudskälet för en övergång till högertrafik måste vara kravet på
största möjliga enhetlighet beträffande trafikreglerena i den internationella
landsvägstrafiken. Detta krav grundade sig givetvis i första hand på angelägenheten
av att eliminera de orsaker till trafikolyckor, som med nu rådande
oenhetliga system funnes och som uppenbarligen måste få större betydelse i
den mån vårt land finge ökad andel i internationell trafik. Vid bedömande av
detta kravs berättigande ur trafiksäkerhetssynpunkt måste hänsyn tagas ej
blott till den utländska trafik, som inkomme till vårt land från länder med
högertrafik, utan även till den trafik, som ginge till sådana länder från vårt
land. Man måste vidare taga hänsyn till såväl bilar som cyklister och trafikanter
till fots. I detta sammanhang borde ock beaktas den hämmande inverkan,
som förekomsten av olika trafikregler i skilda länder kunde antagas
utöva främst på den internationella motorfordonstrafikens utveckling, samt
önskvärdheten av att detta hämmande moment kunde undanröjas icke minst
med hänsyn till den för vårt land ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla utländska
turisttrafiken.

Beträffande frågan i vad mån tillämpningen av olika
trafikregler i de skilda länderna utövat inverkan på
olycksfalls r isken har kommittén kommit till samma uppfattning
som andra lagutskottet vid 1939 års riksdag. Om alltså olvcksfallsfrekvensen
hittills icke varit betydande, vore det emellertid enligt kommitténs åsikt
uppenbart, att olägenheterna av skilda trafikregler vid en intensifierad internationell
trafik skulle komma att växa. Man hade alltså att taga ståndpunkt
till frågan huruvida en sådan intensifiering vore sannolik.

För närvarande vore av naturliga skäl motorfordonstrafiken mellan Sverige
och utlandet reducerad till ett minimum, liksom även den inländska motorfordonstrafiken
vore väsentligt reducerad. När en vändning mot ökad trafik
kunde inträffa undandroge sig kommitténs bedömande. Då man emellertid
måste se frågan örn övergång till högertrafik på lång sikt, torde man vara
berättigad att vid frågans bedömande utgå från en förnyad stegring av såväl
den inländska motorfordonstrafiken som ock trafiken med utlandet. Vid
sådant förhållande torde den nuvarande nedgångsperioden i den internationella
trafiken icke böra åberopas såsom skäl för att nu undanskjuta ett
avgörande i positiv riktning. Å andra sidan syntes den minskade trafiken
ägnad att i vissa avseenden underlätta en omläggning av ifrågavarande slag,
ehuru man ej kunde bortse från att vissa med den nuvarande krisen sammanhängande
förhållanden innebure försvårande moment.

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

5

Kommittén ansåg, att en övergång till högertrafik beträffande väg- och
gatutrafik (alltså ej järnvägstrafik) måste anses principiellt riktig och borde
genomföras under förutsättning att därmed förväntad vinst i trafiksäkerhetsavseende
kunde antagas större än därmed förenad olägenhet. Att till grund
för ett beslut i förevarande avseende lägga några kalkyler rörande ekonomisk
vinst i form av ökad utländsk turisttrafik vid en omläggning ansåge kommittén
icke tillrådligt, då några tillförlitliga beräkningar i detta hänseende icke torde
kunna framläggas.

De med en övergång till högertrafik förenade olägenheter, som borde vägas
mot vinsten därav, vore dels faran för ökade olycksfallsrisker under övergångsperioden
och dels kostnaderna för omläggningen. Vid bedömandet av
detta avvägningsspörsmål borde beaktas, att vinsten skulle bliva för framtiden
bestående under det att olägenheterna vore av övergående natur.

Att olycksfalls risken under övergångsperioden skulle
stegras vöre enligt kommitténs uppfattning ofrånkomligt. För ett riktigt bedömande
av detta faktum borde emellertid den totala omfattningen av de
skador, som på lång sikt kunde förväntas uppstå, örn högertrafik infördes,
ställas i förhållande till omfattningen av skador vid bibehållen vänstertrafik.
En beräkning av detta förhållande torde dock icke med någon större grad
av tillförlitlighet kunna verkställas, då resultatet i verkligheten måste bliva
beroende på en mångfald olika faktorer, vilka ej kunde bestämmas på förhand.
Ett försök att med utnyttjande av tillgänglig statistik belysa förhållandet
hade dock på föranstaltande av kommittén utförts. Av de därvid gjorda
beräkningarna hade dragits den slutsatsen, att, i händelse högertrafik ej infördes,
olyckor, som berodde på ovana vid vänstertrafik, måste i det långa
loppet medföra skadeverkningar av större omfattning än de som kunde förväntas
uppkomma av olyckor, som berodde på ovana vid högertrafik, i
händelse sådan trafik infördes, en slutsats som uppenbarligen talade till förmån
för en omläggning till högertrafik. I fråga örn den tidpunkt, då vid en
dylik omläggning vinsten i förevarande avseende skulle uppkomma, utvisade
åter de verkställda beräkningarna ej alltför gynnsamma resultat. Härvid
borde emellertid beaktas, att beräkningarna ytterst utginge från den statistik,
som hade verkställts i samband med trafikomläggningen i Österrike under
år 1938. Denna omläggning hade skett under särdeles ogynnsamma förhållanden,
bl. a. i samband med större trupprörelser, mörkläggningsövningar
m. m. Ej heller hade omläggningen genomförts samtidigt i hela landet, vilket
säkerligen bidragit till ökat antal olyckor. Vidare borde beaktas, att beräkningarna
ej toge hänsyn lill de olyckor, som på grund av vår ovana vid högertrafik
inträffade utomlands. Efter en omläggning bortfölle jämväl denna
orsak till olycksrisker.

Kommittén ansåge sig därför med fog kunna antaga, att -—- även om ett
ökat antal trafikolyckor i samband med övergång till högertrafik i vårt land
ej kunde undvikas — man dock härvid, såvida ej oförutsedda ogynnsamma
omständigheter inträffade, holde kunna påräkna ett vida bättre resultat än
de på grundval av beräkningarna skisserade, allt under förutsättning att

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

effektiva åtgärder till motverkande av olycksrisken vidtoges i enlighet med
vissa av kommittén förordade riktlinjer.

De med en övergång till högertrafik förenade kostnaderna ha av
kommittén beräknats för följande åtgärder:

förändring av vissa anordningar för trafiken å vägar och gator, såsom vägmärken,
trafiksignaler och refuger m. m.,

förändring av vissa av järnvägarnas signal- och säkerhetsanordningar, vilka
beröra väg- och gatutrafiken,

ombyggnad av viss del av spårvägarnas rullande materiel samt fasta anläggningar,

ombyggnad av omnibusar och vissa fasta för den yrkesmässiga omnibusIrafiken
erforderliga anläggningar samt

åtgärder, som äro nödvändiga i samband med övergången för att eliminera
därmed förenade olägenheter och risker.

Under förutsättning att övergång till högertrafik kunde ske i juni 1943,
skulle kostnaderna för ovan nämnda åtgärder enligt kommitténs beräkningar
uppgå till omkring 16 miljoner kronor, därav för åtgärder beträffande omnibusar
m. m. omkring 10.3 miljoner. Kostnadsberäkningarna hade beträffande
sistnämnda belopp grundats å prisläget den 1 september 1940 och i övrigt
på prislägena vid skilda tider från hösten 1939 till utgången av 1940.

Enligt kommitténs förslag borde av kostnaderna något mer än 14 miljoner
kronor bäras av statsverket.

För klarläggande av sin ståndpunkt beträffande frågan om
övergång till högertrafik anförde kommittén följande:

En övergång till högertrafik i vårt land beträffande väg- och gatutrafik
måste anses vara principiellt riktig för vinnande av största möjliga enhetlighet
i fråga om trafikreglerna till lands på sätt redan skett till sjöss och i
luften. Man bör jämväl kunna antaga, att därest effektiva åtgärder mot
den ökade risken för trafikolyckor i samband med övergången till dylik
trafik vidtagas, antalet av nämnda trafikolyckor skall kunna nedbringas
så att trafikomläggningen inom en ej alltför lång tid skall visa sig berättigad
ur trafiksäkerhetssynpunkt. Såvitt nu kan bedömas, synes en övergång
till högertrafik i anslutning till den nuvarande perioden av minskad
trafik å vägar och gator vara att förorda, därest en övergång överhuvud
i vårt land skall ske, enär en ökad trafik, som väl måste inom ett antal
år förväntas, kommer att medföra såväl ökade kostnader för som större
olycksrisker vid omläggningen.

Kommittén vill därför förorda, att — därest ej ur statsfinansiella synpunkter
eller av andra skäl, som undandraga sig kommitténs bedömande,
hinder möter — beslut fattas om införande av högertrafik i vårt land i
enlighet med av kommittén förordade riktlinjer.

över kommitténs betänkande hava yttranden inhämtats från ett flertal
myndigheter och sammanslutningar.

Vid 19A1 års riksdag väcktes ånyo motioner, I: 110 av herr Nisser m. fl.
och II: 214 av herr Lundell, om införande av högertrafik.

I utlåtande, nr 13, i anledning av motionerna yttrade andra lagutskottet:

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

7

Frågan, huruvida högertrafik skall införas i vårt land, är för närvarande
efter verkställd utredning föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Med hänsyn
härtill anser utskottet, att riksdagen icke nu bör taga ställning till denna
fråga.

På grund härav hemställde utskottet, att motionerna icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.

Vid behandlingen av utskottsutlåtandet i andra kammaren anförde chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:

Regeringen har beslutat att icke i år förelägga riksdagen förslag i ärendet.
1 de inkomna remissyttrandena har man kunnat spåra en ganska positiv inriktning.
Flertalet hörda myndigheter lia uttalat sig för införande av högertrafik,
men det har också rests mycket starka betänkligheter emot att införa
högertrafik just nu. Särskilt har överbefälhavaren poängterat, att det icke gärna
kunde vara rimligt att genomföra en i trafikhänseende så genomgripande
omläggning i det osäkra läge, som nu är för handen. Påståendet, att det just
nu skulle vara särskilt lämpligt att övergå från vänsterkörning till högerkörning,
därför att trafiken är inskränkt, bemötes alltså från militärt håll
med hänvisning till att det skulle vara en mycket dålig beredskapsåtgärd
att vidtaga en trafikomläggning, när man icke vet, örn icke under tiden
armén till äventyrs måste ställas på krigsfot.---De skäl mot en om läggning,

som anförts från militärt håll, måste av regeringen tillerkännas
en utomordentligt stor betydelse. Regeringens hållning har dessutom bestämts
av statsfinansiella hänsyn. Arrangemanget skulle enligt kommitténs förslag
kosta 16 miljoner kronor, varav staten skulle bidraga med omkring 14 miljoner
kronor. Man måste väl ändå erkänna, att det finns andra ändamål, som
det är mera nödvändigt att tillgodose i dessa tider.

Som motiv för en övergång till högertrafik har —--åberopats, att det

ur arbetslöshetssynpunkt skulle vara förmånligt att nu övergå till högertrafik.
Så är icke förhållandet. Saken är nämligen den, att det mesta av de
arbeten, som skulle behöva utföras vid en övergång från vänstertrafik till
högertrafik, består i omändring av omnibusparken och eventuellt ombyggnad
av spårvagnarna. Det gäller speciella arbeten, som endast kunna utföras
vid karosseri- och andra för dylik specialtillverkning uppförda verkstäder.
Inom verkstadsindustrien har för övrigt icke rått och befaras icke någon arbetslöshet.
övriga arbeten, som skid le behöva utföras, äro av så ringa omfattning,
att de ur arbetslöshetssynpunkt varken göra till eller ifrån. Allra
minst torde de arrangemang, som behöva vidtagas för flyttande av vägmärken
och vägvisare, ha någon betydelse ur arbetslöshetssynpunkt. De måste
nämligen vidtagas på mycket kort tid, och arbetena lämpa sig därför icke
för arbetslösa.

Regeringen bär icke principiellt fattat ståndpunkt i frågan örn övergång
till högertrafik, men regeringen anser det oundgängligen nödvändigt att vänta
med sitt ståndpunktstagande, till dess det framtida läget kan bättre överblickas.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Såsom framgår av den här ovan lämnade redogörelsen har 1939 års högertrafikkommitté
i sitt den 3 december 1940 avgivna betänkande förordat,
att — därest ej ur statsfinansiella synpunkter eller av andra skäl, som undandroge
sig kommitténs bedömande, hinder mötte — beslut utan uppskov

Utskottet.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

fattas om införande av högertrafik. Enligt kommitténs åsikt skulle en övergång
till högertrafik i anslutning till den nuvarande perioden av minskad
trafik å vägar och gator vara att förorda, därest en övergång överhuvud
skulle ske, enär en ökad trafik, som väl måste inom ett antal år förväntas,
skulle komma att medföra såväl ökade kostnader för som större olycksrisker
vid omläggningen.

Kommitténs förslag har tillstyrkts av flertalet av de myndigheter och sammanslutningar,
som yttrat sig över detsamma. Mot förslaget har emellertid
också rests starka betänkligheter.

Regeringens inställning har uttalats av chefen för kommunikationsdepartementet,
statsrådet Andersson, vid debatten i frågan i andra kammaren vid
1941 års riksdag, därvid statsrådet förklarade, att regeringen icke principiellt
fattat ståndpunkt i frågan men ansåge det oundgängligen nödvändigt att
vänta med sitt ståndpunktstagande, till dess det framtida läget kunde bättre
överblickas.

I förevarande motioner har hemställts, att riksdagen måtte i princip besluta
att införa högertrafik samt bemyndiga regeringen att, så snart förhållandena
det medgiva, genomföra reformen, dock senast två år efter krigets
slut.

Enligt utskottets mening kan det med hänsyn till det statsfinansiella läget
ej ifrågasättas att under nuvarande förhållanden genomföra en så omfattande
omläggning av trafikväsendet, som skulle bliva följden av införande av högertrafik.
Att fixera den framtida tidpunkt, då en övergång till högertrafik
kunde ur ifrågavarande synpunkt vara lämplig eller möjlig, torde ej heller
låta sig göra. Hur det statsfinansiella läget kan komma att gestalta sig efter
ett fredsslut lär nämligen för närvarande ej kunna med någon säkerhet överblickas.

Såsom skäl för fattande av ett principbeslut har anförts, att omnibusägare
och andra företagare inom det yrkesmässiga trafikväsendet därigenom skulle
lämnas tillfälle att verkställa förberedande åtgärder för övergång till högertrafik,
vilka åtgärder kunde förväntas nedbringa kostnaderna för omläggningen.
Detta skäl kan dock enligt utskottets mening knappast vara berättigat
under annan förutsättning än att man åtminstone tillnärmelsevis kan
fastställa tidpunkten för övergången.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då ett principbeslut ej synes böra
fattas, förrän det kan förutses, vid vilken tidpunkt en eventuell reform kan
genomföras, finner utskottet ej skäl att tillstyrka bifall till motionerna. Utskottet
förutsätter emellertid, att Kungl. Majit, då förhållandena det medgiva,
tager frågan under omprövning.

På grund härav får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

9

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Forslund, Löfvander, Olof Carlsson,
Mannerskantz, Roos och Sundberg-,

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Pettersson i Hällbacken, Hallagård,
Hermansson, Cruse, Holm, von Seth och Lundgren.

Reservationer:

1) av herrar Linder, Forslund, Löfvander och Hallagård, vilka ansett, att
utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

Såsom framgår av — — — (lika med utskottet)---två år efter kri gets

slut.

Enligt utskottets mening kan det med hänsyn till det statsfinansiella läget
ej ifrågasättas att under nuvarande förhållanden genomföra en så omfattande
omläggning av trafikväsendet, som skulle bliva följden av införande av
högertrafik. Att fixera den framtida tidpunkt, då en övergång till högertrafik
kunde ur ifrågavarande synpunkt vara lämplig eller möjlig, torde ej heller
låta sig göra. Hur det statsfinansiella läget kan komma att gestalta sig efter
ett fredsslut lär nämligen för närvarande ej kunna med någon säkerhet överblickas.
För bekämpande av den med en eventuell fredskris följande arbetslösheten
äro de arbeten, som måste företagas i samband med övergång till
högertrafik, av underordnad betydelse.

Såsom skäl för fattande av ett principbeslut har anförts, att omnibusägare
och andra företagare inom det yrkesmässiga trafikväsendet därigenom skulle
lämnas tillfälle att verkställa förberedande åtgärder för övergång till högertrafik,
vilka åtgärder kunde förväntas nedbringa kostnaderna för omläggningen.
Detta skäl kan dock enligt utskottets mening knappast vara berättigat
under annan förutsättning än att man åtminstone tillnärmelsevis kan
fastställa tidpunkten för övergången.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då ett principbeslut ej synes böra
fattas, förrän det kan förutses, vid vilken tidpunkt en eventuell reform kan
genomföras, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

2) av herr Pettersson i Hällbacken, som anfört:

Ur trafiksynpunkt måste det vara ett allmänt intresse, att samma trafikbestämmelser
tillämpas för intill varandra gränsande länder. Till sjöss och
i luften är högerregeln gällande för hela världen. Till lands är högerkörning

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 9.

2

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

genomförd inte endast för de länder, som gränsa mot Sverige, utan praktiskt
taget i hela Europa. För att 1''å frågan örn införande av högertrafik även i
Sverige närmare utredd tillsatte Kungl. Maj:t år 1939 en femmannakommitté,
som år 1940 avgav betänkande i ämnet och efter en saklig utredning och
motivering bl. a. anförde följande: En övergång till högertrafik i vårt land
beträffande väg- och gatutrafik måste anses vara principiellt riktig för vinnande
av största möjliga enhetlighet i fråga om trafikreglerna till lands på
sätt redan skett till sjöss och i luften. Man bör jämväl kunna antaga, att
därest effektiva åtgärder mot den ökade risken för trafikolyckor i samband
med övergången till dylik trafik vidtagas, antalet av nämnda trafikolyckor
skall kunna nedbringas så att trafikomläggningen inom en ej alltför lång tid
skall visa sig berättigad ur trafiksäkerhetssynpunkt. Såvitt nu kan bedömas,
synes en övergång till högertrafik i anslutning till den nuvarande perioden
av minskad trafik å vägar och gator vara att förorda, därest en övergång
överhuvud i vårt land skall ske, enär en ökad trafik, som väl måste inom ett
antal år förväntas, kommer att medföra såväl ökade kostnader för som större
olycksrisker vid omläggningen. Kommitterade sluta med att förorda, att —
därest ej ur statsfinansiella synpunkter eller av andra skäl, som undandraga
sig kommitténs bedömande, hinder möter — beslut fattas om införande
av högertrafik i vårt land i enlighet med av kommittén förordade riktlinjer.

Av de yttranden, som infordrats över betänkandet, tillstyrkte samtliga
länsstyrelser införande av högertrafik med undantag av länsstyrelserna i
Uppsala, Södermanlands, Hallands, Skaraborgs, Västerbottens och Norrbottens
län.

Införande av högertrafik har vidare tillstyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, överbefälhavaren över rikets
försvarskrafter, arméförvaltningens tygdepartement och statens arbetsmarknadskommission.
Av de genom länsstyrelsernas försorg hörda myndigheterna
i länen hava 12 vägingenjörer, 6 vägstyrelser jämte gatukontoret i
Stockholm, 6 länsbesiktningsmän och 9 polismyndigheter tillstyrkt övergång.
Vidare hava 16 av de 19 genom departementets försorg hörda enskilda sammanslutningarna
uttalat sig för högertrafik.

Av de myndigheter och sammanslutningar, som uttalat sig för övergång till
högertrafik, hava somliga förordat det av kommittén gjorda förslaget — att
övergå år 1943 — andra önskat övergång tidigare, medan slutligen en del
icke haft något i princip att erinra mot införande av högertrafik men föreslagit,
att själva övergången till den nya trafikriktningen skulle med hänsyn
till de rådande förhållandena ställas på framtiden. Till den första kategorien
höra länsstyrelserna i Jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,
Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Jämtlands län samt 5 vägingenjörer,
5 vägstyrelser, 5 länsbesiktningsmän, polismästaren samt ordnings-
och trafikpolisintendenterna i Stockholm, poliskamrarna i Göteborg
och Norrköping, vidare väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, generalpoststyrelsen,
järnvägsstyrelsen, arméförvaltningens tygdepartement och statens arbets -

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

11

marknadskommission samt av de av departementet hörda sammanslutningarna
svenska spårvägs-, buss- och förortsbaneföreningen, trafikförsäkringsföreningen,
motormännens riksförbund, automobilbesiktningsmännens förening,
svenska trafikförbundet, svenska teknologföreningen och svenska vägstyrelsernas
förbund. Den andra kategorien omfattar Överståthållarämbetet och
länsstyrelsen i Gotlands län, 3 vägingenjörer och en polismyndighet samt nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande (N. T. F.), kungl, automobilklubben,
svenska bilskolors riksförbund, svenska automobilhandlareföreningen,
automobilhandlareförbundet och cykelfrämjandet. Till den tredje
kategorien höra länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kronobergs,
Kalmar, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands
län, 4 vägingenjörer, en vägstyrelse och gatukontoret i Stockholm, en
länsbesiktningsman och 2 polismyndigheter, vidare överbefälhavaren samt
svenska lasttrafikbilägareförbundet, svenska omnibusägareförbundet och
svenska vägföreningen.

I till Konungen ingiven framställning den 26 november 1942 har Svenska
spårvägs-, buss- och förortsbaneföreningen, som representerar samtliga spårvägsföretag
och flertalet större bussföretag i landet med sammanlagt 1,500
spårvagnar och 1,500 bussar, hemställt att principbeslut skulle fattas om införande
av högertrafik i landet och bl. a. anfört följande:

att samtliga länder på den europeiska kontinenten numera hava högertrafik,

att i Norden endast Sverige har vänstertrafik,

att det endast torde vara en tidsfråga, innan trafikriktningen är enhetlig
till sjöss, i luften och till lands,

att ett ytterligare uppskjutande av trafikomläggningen kommer att medföra
stegrade kostnader och ökade organisatoriska svårigheter,

att betydande besparingar i fråga om den största kostnadsposten — ombyggnad
av vagnparkerna — kunna ernås,

att omläggningen bör genomföras, innan trådbussdriften i landet ytterligare
utbyggts, samt

att vissa ombyggnadsarbeten snarast möjligt kunna successivt vidtagas,
så att olägenheterna och kostnaderna under tiden omedelbart före omläggningen
minskas.

Såsom främsta skäl för en övergång har bl. a. anförts kravet på enl retlighet
i trafikbestämmelserna länderna emellan. Det måste anses vara icke endast
ett motortrafikens intresse, utan införande av högertrafik är en allmän
trafikfråga, som icke i längden kan undanskjutas. Skulle Sverige bibehålla
vänstertrafik, finge landet bereda sig på att bliva isolerat. Särskilt som samtliga
grannländer i Norden hava högertrafik, måste man för att uppehålla och
i framtiden intensifiera samfärdseln med dessa länder införa den så gott som
överallt rådande högertrafiken. Genom övergången skulle de olyckor i Sverige
och i utlandet, sorn bero på olikheter i trafikreglerna och vilka med ökad
internationell trafik bliva allt flera, helt undanskaffas.

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 9-

Med hänvisning till vad sålunda förekommit hemställes,

1) att riksdagen i princip måtte uttala sig för införande avhögertrafik;
samt

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla,
att Kungl. Majit så snart förhållandena det medgiva för riksdagen
framlägger förslag härom.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

43077S