Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

1

Nr 60.

Ankom till riksdagens kansli den 19 juni 1943 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i sjöarbetstidslagen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 48 i första kammaren av
herrar Berg, Robert, och Helgesson samt nr 58 i andra kammaren av herrar
Lundgren och Lindberg i Stockholm, om ändring av 13 § sjöarbetstidslagen.

Nämnda lagrum har följande lydelse:

13 §.

1 mom. Ersättning för övertidsarbete skall utgå i penningar, eller ock
då fråga är örn vakttjänst i hamn eller örn arbete utfört av sjöman som icke
uppbär kontant lön, beredas i form av fritid.

2 mom. övertidsersättning som utgår i penningar skall för timme räknat
utgöra, när övertidsarbetet utförts å söckendag, minst en 150-del, och när
övertidsarbetet utförts å helgdag, minst en 75-del av sjömannens kontanta
månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning.

övertidsersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete
utförts, varvid påbörjad halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme.

3 mom. Vid övertidsarbetets ersättande med fritid skall iakttagas, att mot
övertiden svarande fritid skall vara förlagd till samma dygn som det varunder
övertidsarbetet utförts, eller ock till närmast föregående eller efterföljande
helgfria dygn.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att möjligheten att
kompensera övertidsarbete med fritid måtte borttagas och att lagrummet
därför måtte erhålla följande lydelse:

13 §.

Ersättning för övertidsarbete skall utgå i penningar och utgöra för timme
räknat, när övertidsarbete utförts å söckendag, minst en 150-del och, när
arbetet utförts å helgdag, minst en 75-del av sjömannens kontanta månadslön,
oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning.

Övertidsersättning skall beräknas för varje tillfälle övertidsarbete utförts,
varvid påbörjad halvtimme skall ersättas såsom halv timme.

I fråga örn motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionerna.
Det må emellertid anmärkas, att motiveringen huvudsakligen rör sig om
borttagande av fritidskompensation för övertidsarbete å helgdag.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande från kommerskollegium, varjämte Sveriges redareförening,
svenska sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening, svenska

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 60.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

U tskotiet.

maskinbefälsförbundet, svenska stewartsföreningen och Sveriges radiotelegrafistförening
beretts tillfälle att yttra sig över motionerna. Yttranden hava
inkommit från kommerskollegium och samtliga ovan nämnda sammanslutningar
utom Sveriges fartygsbefälsförening. Kommerskollegium har bilagt
ett yttrande av Sveriges segelfartygsförening. Samtliga inkomna yttranden
utom de av maskinbefälsförbundet och radiotelegrafistföreningen
avgivna finnas såsom bilagor fogade vid detta Otlåtande. Sistnämnda två
sammanslutningar hava tillstyrkt motionärernas förslag.

Enligt 12 § sjöarbetstidslagen kan sjöman åläggas övertidsarbete utan
begränsning för fullgörande av nödig vakttjänst i hamn. Därest vakttjänst
på övertid ej kunde kompenseras med fritid utan endast med övertidsersättning,
kunde detta föranleda ett oskäligt utnyttjande av personalens arbetstid,
eftersom någon återhållsamhet då ej behövde ur ekonomisk synpunkt
iakttagas beträffande användandet av sjöman, som fullgjort vakttjänst
på övertid, till ordinarie arbete. På grund härav anser utskottet alternativet
fritid såsom övertidskompensation böra i princip bibehållas.

Emellertid kan möjligheten av fritidskompensation för övertidsarbete utnyttjas
på ett sätt som enligt utskottets åsikt måste anses vara otillfredsställande.
Enligt 8 § sjöarbetstidslagen må å helgdag sjöman, som ej tillhör
ekonomipersonalen, ej såsom ordinarie arbete i hamn åläggas annan
skeppstjänst än vanligen förekommande löpande göromål och lättare rengöring
under tillhopa högst en timme. Vakttjänst å helgdag är alltså att bedöma
såsom övertidsarbete. Möjligheten till fritidskompensation har medfört,
att det förekommit, att en sjöman, som arbetat sina ordinarie åtta timmar
på lördagen, för åtta timmars nattvakttjänst på söndagen erhållit kompensation
genom ledighet under ordinarie arbetstiden på måndagen, varefter
han ålagts vakttjänst på övertid under måndagen och därefter utan särskild
ledighet återgått till det ordinarie arbetet. För övertiden under måndagen
har han kompenserats genom övertidsersättning för söckendag, alltså
hälften mot vad som utgår för helgdag. Genom detta sätt för uttagande av
övertidsarbete har sjömannen gått förlustig ej blott söndagsledigheten utan
även den heldagsledighet, som borde ha trätt i dess ställe, och ändå har
han erhållit övertidsersättning endast för söckendag. Detta enligt utskottets
mening uppenbara missförhållande, varå åtskilliga andra exempel kunna
anföras, är av den beskaffenhet, att det torde böra föranleda en lagändring.
Denna torde lämpligen kunna få det innehållet, att kompensation för
vakttjänst under helgdag alltid skall utgå i penningar, såvida ej sjömannen
med tillämpning av de nu gällande reglerna kan å söckendag beredas
ledighet motsvarande den han skulle hava åtnjutit på helgdagen, örn han
icke ålagts övertidsarbete.

En annan brist i reglerna om fritidskompensation har framhållits av kommerskollegium
i dess yttrande över motionerna. Det synes, såsom kommerskollegium
anfört, vara obilligt gentemot en sjöman, om övertidsarbete,

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

3

som han utfört i hamn, ersättes med fritid till sjöss. Jämväl på denna punkt
torde lagen böra ändras.

Med hänsyn därtill att utformningen av de förordade ändringarna torde
böra närmare övervägas, vill utskottet föreslå, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t anhålla om förslag i de avseenden som ovan berörts.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit ville för riksdagen framlägga förslag örn
sådana ändringar av sjöarbetstidslagen, att ersättning för
vakttjänst i hamn å helgdag alltid skall utgå i penningar,
såvida ej sjömannen med tillämpning av de nu gällande reglerna
kan å söckendag beredas ledighet motsvarande den
han skulle hava åtnjutit på helgdagen, örn han icke ålagts
övertidsarbete, samt att vid ersättning för övertidsarbete i
form av fritid denna icke må förläggas till tidpunkt, då fartyget
lämnat hamn; samt

B. att förevarande motioner, i den mån de icke kunna
anses besvarade genom vad utskottet under A. anfört, ej
måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 juni 1943.

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Roos*, Sten, Söderkvist* och
Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herrar Hermansson*,
Cruse*, fru Johansson, herrar Lundgren, Jansson i Hällefors och Hedlund i Rådom.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 60; bilagor.

Bilaga A.

Till riksdagens andra lagutskott.

Kungl. Majit har anbefallt kommerskollegium att till Eder avgiva yttrande
över två likalydande motioner, nr 48 i första kammaren av hrr Robert
Berg och Helgesson samt nr 58 i andra kammaren av hrr Lundgren och Lindberg
i Stockholm, i vilka motioner föreslås sådan ändring i 13 § sjöarbetstidslagen
att ersättning för övertidsarbete alltid skall utgå i penningar.

Med anledning härav får kollegium, bifogande införskaffat yttrande av
Sveriges segelfartygsförening, anföra följande.

Fritid är enligt kollega mening den övertidskompensation, som bäst tillgodoser
det med sjöarbetstidslagen förenade syftet att förhindra överansträngning
av sjömännen. Detta förhållande talar mot motionärernas förslag
att helt borttaga den möjlighet som lagen medger att ersätta övertid med
fritid.

Motionärerna beröra särskilt det enligt deras uppfattning otillfredsställande
förhållandet att övertid å helgdag får, då fråga är om vakttjänst i
hamn, ersättas med fritid å söckendag.

Kollegium kan för sin del ej finna annat än att det för sjöman, som
tillbringar stor del av sin tid till sjöss och därför mera sällan kan besöka
affärer och expeditioner, bör, när fartyget kommer till hamn, i allmänhet
vara minst lika värdefullt att få ledigt å söckendag, då affärerna och expeditionerna
hållas öppna, som å helgdag.

Däremot kan det synas obilligt gentemot sjömannen, om övertidsarbete,
som han utfört i hamn, ersättes med fritid till sjöss.

Dylikt ersättande av övertidsarbete förekommer visserligen mera sällan,
men synes dock påkalla föreskrift om att fritid, som utgör ersättning för
övertid i hamn, även skall beredas i hamn.

Då sadan föreskrift emellertid ej alltid låter förena sig med lagens fordran,
att fritiden skall vara förlagd till samma dygn som det, varunder övertidsarbetet
utförts, eller ock till närmast föregående eller efterföljande helgfria
dygn, torde, i betraktande av att penningersättning för övertidsarbete ej är
i lagen förutsedd för sjöman som icke uppbär kontant lön, undantag för
dylik sjömans del böra göras från berörda föreskrift.

Kollegium finner sig, i anledning av vad sålunda anförts, visserligen ej
böra tillstyrka motionärernas förslag, men väl förorda, att till 13 § 3 mom.
fogas föreskrift örn att fritiden, där fråga är om övertidsarbete utfört i
hamn av sjöman som uppbär kontant lön, skall beredas i hamn.

I ärendets avgörande hava deltagit generaldirektören Sahlin, kommerserådet
Sjöholm och byrådirektören Eggert, föredragande.

Stockholm den 27 mars 1943.

STIG SAHLIN.

E. Eggert.

/O. Koch.

Andra lagutskottets utlåtande nr 60; bilagor.

5

Bilaga B.

Till kungl, kommerskollegium, sjötartssociala avdelningen.

Genom remisshandlingar har kungl, kommerskollegium berett undertecknad
förening tillfälle att inkomma med yttrande över riksdagsmotion nr 48
i första kammaren och motion nr 58 i andra kammaren angående ändring
av sjöarbetstidslagens § 13, vartill vi vördsamt få anföra följande.

I motionen framföres, att ersättning för övertidsarbete utfört å helgdag
skall ersättas med timpenning i stället för nu gällande bestämmelse med ersättning
i penningar eller kompensation i fritid. Enligt vår uppfattning har
det icke försports någon olägenhet med den nu gällande bestämmelsen, varför
en ändring icke kan anses av behovet påkallad. Med bestämmelsen i
§ 13 kan såväl befäl som besättningsmän anpassa sig efter förhållandena,
men med en fast bestämmelse örn endast ersättning i penningar kommer
besättningen att få mindre ledighet än vad som nu är förhållandet. Någon
fördel framför nu gällande bestämmelse torde icke förslaget i riksdagsmotionen
medföra.

Med ovan anförda få vi vördsamt avstyrka motionärernas förslag.

Hälsingborg den 26 februari 1943.

Sveriges Segelfar tygsförening u. p. a.

B. JOHANSSON.

Bilaga C.

Till andra lagutskottet.

Sedan Sveriges Redareförening genom skrivelse den 8 februari 1943 beretts
tillfälle avgiva yttrande över vissa inom riksdagen väckta motioner,
nämligen n:ris 11, 48 och 181 i första kammaren och n:ris 26, 58, 149 och
266 i andra kammaren, får föreningen härmed framhålla följande.

2) Motion nr 48 i första kammaren och nr 58 i andra kammaren örn ändring
av sjöarbetstidslagens bestämmelser rörande ersättning för övertidsarbete.

År 1938 genomfördes här i Sverige en ny sjöarbetstidslag i huvudsaklig
överensstämmelse med dc riktlinjer, som uppdragits i 1936 års genévekonvention.
Ehuru någon anslutning till denna konvention från övriga sjöfartsländer
icke skett, ansåg man från de svenska statsmakternas sida, att lagen
ändock borde genomföras, därvid man likväl utgått ifrån, att med Sverige
i sjöfartshänseende konkurrerande länder inom den närmaste tiden skulle
komma att ansluta sig till konventionen ifråga. Så har emellertid icke skett.
Från rederinäringens sida är man av den uppfattningen, att då här i landet
genomfördes en så långt gående lagstiftning på detta område, statsmakterna
böra iakttaga synnerlig försiktighet, då det gäller att ytterligare skärpa nu
ifrågavarande föreskrifter. I år hava i riksdagen framlagts tvenne motioner

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 60; bilagor.

orri ytterligare skärpning av lagen, nämligen att vakttjänst i hamn icke skall
kunna kompenseras med motsvarande fritid utan städse ersättas med penningar.
Det rör sig här sålunda mer örn en lönefråga än örn en reglering av
arbetstiden.

När det gäller spörsmålet örn kompensering av övertidsarbete med fritid
tillåter sig föreningen hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition nr 223/1938 med
förslag till ny sjöarbetstidslag, vari å sida 110 bland annat de synpunkter
återgivas, som Redareföreningen på sin tid framlade å förslaget till ny sjöarbetstidslag.
Föreningen erinrade bland annat om det av Kommerskollegium
och Socialstyrelsen under år 1933 framlagda förslaget till sjöarbetstidslag,
vari fritidskompensation såsom alternativ ersättningsform för allt övertidsarbete
fanns upptagen. Föreningen yrkade tillämpning av denna princip,
vilken föreningen fann så mycket angelägnare som förslaget till konvention
lämnat frågan om sättet för övertidskompensationens utgörande åt intern
reglering och följaktligen icke lade något hinder i vägen härför. Propositionen
föreslog på här ifrågavarande punkt, att allenast visst arbete, nämligen
vakttjänst i hamn, skulle kunna kompenseras med fritid under samma, närmast
föregående eller närmast efterföljande helgfria dygn. Propositionens
föreskrifter intogos oförändrade i 1938 års sjöarbetstidslag.

Man har anledning att ställa sig frågande inför de synpunkter motionärerna
göra sig till tolk för, då de säga, att en sjöman icke erhåller kompensation
för avsaknaden av ledighet det dygn han får fullgöra vakttjänst i
hamn genom att erhålla motsvarande fritid under exempelvis det näst föregående
eller näst efterföljande helgfria dygnet. Endast därest sjömannen erhåller
ersättning i form av penningar, synas motionärerna anse, att han är
fullt kompenserad. Om sålunda en sjöman beordras att under ett söndagsdygn
i hamn göra 8 timmars vakttjänst och han kompenseras genom att tillerkännas
ledighet under hela lördagen, anse motionärerna detta icke vara
tillfredsställande. Skulle åter mannen få arbeta under hela den ordinarie arbetstiden
på lördagen och dessutom fullgöra vakttjänst exempelvis 8 timmar
under söndagen men för detta sistnämnda arbete erhålla kontant ersättning,
skulle mannen få anses kompenserad. Förutom att ett dylikt förfarande kommer
i uppenbar konflikt med lagens huvudsyfte, skulle det med hänsyn till
övertidens begränsning i många fall icke vara möjligt att praktiskt tillämpa.

Under hänvisning till vad sålunda andragits och då sakliga skäl i övrigt
icke framlagts till stöd för den föreslagna ändringen, får föreningen hemställa,
att utskottet måtte medverka till att ej heller denna motion föranleder
någon riksdagens åtgärd.

Göteborg den 19 mars 1943.

Sveriges Redareförening
G. CARLSSON.

H. F. Reuterskiöld.

Bilaga D.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom skrivelse den 8 februari har Svenska sjöfolksförbundet beretts tillfälle
att till utskottet avgiva yttrande över motionerna nr 11, 48 och 181 i

Andra lagutskottets utlåtande nr 60; bilagor.

7

första kammaren och nr 26, 58, 149 och 266 i andra kammaren. Sjöfolksförbundets
styrelse får med anledning därav anföra följande.

Med avseende på motionerna om ändring av sjöarbetstidslagens bestämmelser
rörande ersättning för övertidsarbete, synas oss motionärerna hava
stannat lör ett synnerligen blygsamt detaljyrkande, som visserligen är ägnat
att råda bot för en enda detalj i de missförhållanden som förekommer, men
lämnar andra obeaktade.

Sjöman som icke uppbär kontant lön förekommer näppeligen icke. Örn i
något fall dylika anställningsvillkor förekomma så måste dessa lia sin grund
i alldeles speciella orsaker och för övrigt vara av synnerligen kort varaktighet.
De kunna således saklöst lämnas ur räkningen. Återstår då vakttjänst
som kan kompenseras med motsvarande fritid under närmast föregående,
samma eller närmast efterföljande dygn. När det rör sig om sön- eller helgdagsdygn
kan någon kompensation under samma dygn icke komma i fråga
då det ju icke det dygnet existerar någon ordinarie arbetstid att kompensera
med. Under närmast föregående dygn är saken oftast, av olika anledningar,
icke ens påtänkt. Återstår således möjligheten att under det påföljande dygnet
giva den ifrågavarande fritidskompensationen för under sön- eller lielgdagsdygnet
utförda vakttjänsten — vilken nästan undantagslöst består i
nattvakttjänst. Detta låter sig i flertalet fall icke heller göra; ty på grund av
bemanningsknappheten är det icke möjligt att från andra, såsom nödvändiga
och brådskande ansedda arbeten, avdela en annan man till att avlösa och bestrida
nattvakttjänsten. Detta har medfört, att man i dylika fall förfar på
följande sätt, i enlighet med de råd och upplysningar rörande sjöarbetstidslagens
tolkning, som lämnats av kommerskollegium: För den vakttjänst som
förrättades under söndagsdygnet gives fritid under måndagsdygnet, varunder
samme man på nytt utför nattvaktstjänst under åtta timmar och får fritid
härför under tisdagsdygnet då han på nytt utför samma nattvakttjänst, för
vilken kan kompenseras under onsdagsdygnet o. s. v. kedjevis dygn efter
dygn. Senast under lördagsdygnet måste med naturnödvändighet denna kedjeräkning
upphöra, men senast då har i nittionio fall på hundra fartyget
gått till sjöss och regeln om högst åtta timmars ordinarie arbetstid i hamn
därigenom blivit bruten. Den rätt till ordinarie söndagsledighet som sjömannen
enligt lagen skulle vara berättigad till går han på grund av olika i samband
härmed stående omständigheter helt förlustig och berövas oftast också
genom dessa omständigheter den kompensation för förlusten, som lagenligt
skulle vara hans rätt.

Vi betvivla icke att tillvägagångssättet är juridiskt oangripbart. Men faktum
är, att lagens uttryckliga föreskrift örn kompensation med motsvarande fritid
under närmast föregående, samma eller närmast efterföljande dygn därigenom
helt sättes ur spel.

Ett bifall till motionärernas yrkande skulle givetvis icke tillförsäkra sjömannen
i de nu ifrågavarande fallen någon söndagsledighet, men därigenom
att han finge övertidsersättning skulle han i varje fall icke lida den rättsförlust,
som med ovan angivna tillvägagångssätt blir fallet.

Göteborg den 5 mars 1943.

Svenska sjöfolksförbundet.
NICKLAS OLSSON.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 60; bilagor.

Bilaga E.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan andra lagutskottet berett undertecknade, Svenska stewartsföreningen
i Göteborg, tillfälle att avgiva yttrande över inom riksdagen väckta motioner
n:ris 11, 48 och 181 i första kammaren och n:ris 26, 58, 149 och 266 i andra
kammaren, få vi härmed vördsamt anföra följande.

Motion nr 48 resp. 58:

Ehuru den föreslagna ändringen i sjöarbetstidslagens § 13 icke torde hava
samma aktualitet för stewartsföreningens medlemmar som för andra ombordanställda,
vill dock stewartsföreningen livligt tillstyrka förslaget. Svåra
missförhållanden kunna på grund av lagbestämmelsens avfattning uppkomma
och paragrafen har givits en tolkning, som enligt föreningens uppfattning
föga överensstämmer med rättvisa och billighet. Föreningen tillåter sig att
hänvisa till »Råd och upplysningar rörande tillämpningen av sjöarbetstidslagen»,
6:te samlingen, utgiven i september 1936 och innefattande utlåtanden,
avgivna av kommerskollegium och socialstyrelsen under åren 1934 och 1935,
i vilken samling under nr 247 en enligt föreningens uppfattning anmärkningsvärd
tolkning av lagbestämmelsen lämnas.

Göteborg den 12 mars 1943.

Svenska stewartsföreningen.
STIG ANDERSSON.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431530