Andra lagutskottets utlåtande nr 0.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli elen 26 februari 1943 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i
lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa
under nyttjanderätt upplåtet område.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 131,
vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Wagnsson och Magnusson
hemställt, att »riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla
örn utredning, huruvida icke den i lag av den 18 juni 1925 om rätt i vissa
fall för nyttjanderättsinnehavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område
i första paragrafen fastställda tidpunkten, den 1 januari 1919, må
kunna framflyttas till en senare tidpunkt».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
1 § i lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, den s. k. ensittarlagen, innehåller
bestämmelse därom, att den, som med nyttjanderätt för brukande eller
bostadsändamål innehar annan tillhörig mark, under vissa förutsättningar är
berättigad att tillösa sig marken. A marken skall finnas ett nyttjanderättshavaren
tilhörigt boningshus, som lämnar nöjaktig bostad åt honom och hans
familj. Dessutom gälla bland andra följande förutsättningar för inlösningsrätt,
nämligen att ett sådant nyttjanderättshavare tillhörigt boningshus fanns
å marken uppfört den 1 januari 1919 samt att minst en fjärdedel av det värde,
som marken med därå befintliga byggnader äger, belöper på nyttjanderättshavarens
byggnader.
Rätt för lägenhetsinnehavare med egna hus å annans mark att friköpa den
av honom innehavda marken infördes genom den första ensittarlagen den 28
juni 1918. Denna ersattes med ny lag den 26 mars 1920, vilken i sin tur avlöstes
av gällande lag den 18 juni 1925.
Den proposition, nr 142, genom vilken förslag till 1925 års lag framlades
för 1925 års riksdag behandlades jämte i ärendet väckta motioner av andra
lagutskottet i dess utlåtande nr 30. Frågan örn framflyttning av den i 1 §
fastställda tidsbestämningen har senare varit föremål för behandling vid
riksdagen åren 1933, 1934 och 1937.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 aud. Nr 6.
1
o
Andra lagutskottets utlåtande nr 6.
Utskottet anhåller att få hänvisa tili de redogörelser i ämnet, som lämnats
dels i nyssnämnda utlåtande (sid. 15—18), dels ock i utskottets utlåtande
nr 32 till 1933 års riksdag (sid. 16—18).
Därjämte vill utskottet ytterligare anföra följande.
Vid 1925 års riksdag hemställde herr Lindhagen i motionen 1:252 bland
annat örn sådan ändring i ensittarlagen, att lagen skulle vinna tillämpning,
då å området den 1 januari 1925 fanns nöjaktig bostad för brukaren och
hans familj.
Utskottet, som tillstyrkte antagandet av 1 § med dess i propositionen örn
ny ensittarlag föreslagna lydelse, hemställde, att motionen 1:252 i det avseende,
som nyss omnämnts, måtte lämnas utan bifall. Reservation anfördes
av herr Lindhagen. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Vid 1933 års riksdag hemställde herr Lindhagen i motion I: 198, att riksdagen
måtte hos regeringen begära förslag, varigenom den i ensittarlagens
1 § fastställda tidsbestämningen den 1 januari 1919 framflyttades till den 1
januari 1928.
Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 32, att enligt utskottets mening
skäl icke blivit anförda, som kunde föranleda utskottet att frångå den principiella
ståndpunkt till förevarande spörsmål, som utskottet intog år 1925.
Utskottet avstyrkte därför den i motionen gjorda hemställan. Reservation
anfördes av herr Lindhagen. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Vid 1931 års riksdag hemställdes i motionen 11:447 av herr Weijne, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida
icke den i 1 § ensittarlagen fastställda tidpunkten den 1 januari 1919 kunde
framflyttas.
Vidare yrkades i motionen II: 449 av herr Danielsson, att riksdagen måtte
besluta företaga sådan ändring i ovannämnda lag, att större möjligheter till
inlösningsrätt erbjödes, samt att vederbörande utskott måtte utforma de ändringar
i lagtexten, som därigenom erfordrades. Om dessa yrkanden icke
skulle kunna bifallas, hemställdes örn skrivelseförslag med begäran om utredning
i det syfte, som i motionen berörts.
Andra lagutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 5), att utskottet vid tidigare
behandling av förevarande fråga funnit starka skäl föreligga mot en
ändring av berörda tidpunkt. Dessa skäl hade enligt utskottets mening icke
förlorat i styrka. Den i motionen 11:447 ifrågasatta ändringen att under
vissa omständigheter medgiva inlösningsrätt i fall, då överhuvud icke några
nyttjanderättshavaren tillhöriga hus funnos å marken vid den i lagen angivna
Andra lagutskottets utlåtande nr (k
3
tidpunkten, kunde utskottet icke förorda. Vad slutligen anginge i motionen
II: 449 gjord hemställan örn ändringar i övrigt i ensittarlagens 1 § funne utskottet
de yrkanden, som därutinnan framställts, så obestämt utformade, att
utskottet icke kunde tillstyrka bifall till desamma. Utskottet hemställde, att
motionerna icke måtte föranleda till någon åtgärd. Reservation anfördes
av herr Hage.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Slutligen hemställde herrar Jonsson i Haverö och Mäler i motionen
II: 259 vid 1937 års riksdag, »att riksdagen måtte besluta, att tredje
stycket 1 § lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa
under nyttjanderätt upplåtet område måtte erhålla följande ändrade lydelse:
''dels att nyttjanderättshavaren tillhörigt boningshus, som lämnar nöjaktig
bostad åt honom och hans familj, fanns å marken uppfört den 1 januari
1925’.»
I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 17, yttrade utskottet:
De skäl, som tidigare anförts mot en framflyttning av tidpunkten för en
lägenhets bebyggande, äga enligt utskottets mening alltjämt sin giltighet.
Därest lösningsrätt skulle medgivas även då upplåtet område blivit bebyggt
forst vid en senare tidpunkt än den 1 januari 1919, torde man sålunda kunna
befara, att jordägarna skulle bliva mindre benägna att upplåta mark i de
fall, då behov kunde föreligga för någon att arrendera ett markområde för
att åt sig uppföra bostad. Detsamma kunde bliva förhållandet, då fråga örn
förnyande av ett äldre arrendeavtal uppkomme. En lagändring i förevarande
hänseende skulle alltså kunna försätta vissa nyttjanderättshavare i ett sämre
läge, nämligen sådana som vid arrendetidens utgång saknade ekonomisk
möjlighet att begagna lösningsrätten.
Ur markägarens synpunkt skulle vidare en sådan framflyttning te sig
såsom ett betydande ingrepp i äganderätten. Därest -— såsom vid tillkomsten
av den första ensittarlagen — starka skäl tala för ett sådant ingrepp,
kunna givetvis markägarens intressen få vika. I förevarande fall har dock
enligt utskottets mening ett så starkt behov av en lagändring icke påvisats.
Utskottet finner sig sålunda icke kunna förorda en ytterligare framflyttning
av ifrågavarande tidpunkt.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, all motionen
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Reservation anfördes
av herr Hage. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Vid tidigare behandling av frågan örn framflyttning av den i ensittarlagens Utskottet.
1 § fastställda tidpunkten den 1 januari 1919 har utskottet anfört, att starka
skäl föreligga mot en ändring av denna tidpunkt. Dessa skäl äga enligt
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 6.
utskottets mening alltjämt sin giltighet. Utskottet finner sig därför icke
kunna förorda en framflyttning av tidpunkten.
Med hänsyn till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 februari 1943.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Mannerskantz, Hage*),
Sten*), Sundberg, Holstenson*) och Holmbäck*);
från andra kammaren: herrar Pettersson i Hällbacken, Cruse, Larsson i Östersund*),
Johnsson i Kastanjegården, Jansson i Hällefors*), Håstad, Andersson i
Eskilstuna*) och Hedlund i Rådom.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Hage.
Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1943
52143