Andra lagutskottets utlåtande nr 5U.

1

Nr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 21 juni 1943 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av
frågan om opartisk mätning av allt virke, som ingår i
allmän flottning.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion nr 269,
vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Hedlund i Rådom
och Andersson i Hedensbyn hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om utredning av frågan om opartisk mätning av allt
virke, som ingår i allmän flottning.

Till stöd för denna hemställan har i motionen anförts bl. a. följande:

* Den mätning av rundvirke, som utfördes av de inom landet arbetande
mätningsföreningarna, omfattade företrädesvis endast det s. k. köpvirket,
d. v. s. sådant virke som avyttrats på villkor att betalningen skulle erläggas
enligt utförd mätning. Goda skäl talade emellertid för att fordra
opartisk mätning av allt virke, som nedlades i flottled, oavsett örn det
inköpts att betalas enligt mätning eller avverkats å industriföretagens
egna skogar eller med stöd av avverkningsrätter. Mätningen skulle ju
ligga till grund för flottningskostnadernas fördelning och borde därför
vara i möjligaste mån ensartad. Vidare vore skatteunderlagens storlek i
viss utsträckning beroende av mätningen. Detta gällde förutom skogsaccisen
all inkomstbeskattning. Eftersom betalning för avverkningsarbetet
ofta utginge på grundval av mätningen, vore opartisk sådan även
med hänsyn därtill önskvärd. Mätning genom ett och samma organ av
allt virke i ett flottledsområde torde även medföra en sänkning av de sammanlagda
mätningskostnaderna. Endast genom lagstiftningsåtgärder
syntes emellertid kunna uppnås, att allt virke, som vore föremål för allmän
flottning blev mätt av opartiskt organ. Lagen 20 juni 1935 örn virkesmätning
syftade till att för vissa delar av landet trygga möjligheten att
erhålla opartisk mätning av virke, som avyttrats på villkor att betalningen
skulle utgå på grundval av mätningen. Enligt denna lag skulle nämnder
kunna tillsättas av Konungen för att ombesörja sådan mätning. Ingenstädes
i landet hade emellertid sådan mätningsnämnd tillsatts. Detta berodde
på att virkesköpare och -säljare frivilligt inrättat mätningsorgan,
där båda parterna hade inflytande. Det vore möjligt, att bestämmelser i
här angivet syfte lämpligen borde inrymmas i sagda lag och att dessa
även kunde utformas så att de påvei’kade vederbörande att frivilligt ordna
saken.

Bihang till rilcsdagcns protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 54. 1

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 5Jj.

Beträffande de skäl, som motionärerna i övrigt andragit till stöd för
sitt yrkande, får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionen av kommerskollegium, domänstyrelsen och
skogsstyrelsen, varjämte utskottet berett Sveriges industriförbund,
Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,
svenska flottledsförbundet samt svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet
tillfälle att yttra sig över motionen. Yttranden hava inkommit
från nu nämnda myndigheter och sammanslutningar med undantag av
svenska flottledsförbundet. Domänstyrelsen har vid sitt remissvar fogat
yttranden från över jägmästarna i landets sex norra distrikt. Samtliga
till utskottet i ärendet inkomna yttranden finnas såsom bilagor fogade
till detta utlåtande.

Enligt lagen den 20 juni 1935 om virkesmätning äger Konungen, då skäl ■
därtill äro, efter hörande av virkessäljare och virkesköpare samt vederbörande
hushållningssällskap och handelskammare, förordna att inom
Stockholms, Uppsala, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län eller viss del av dessa län mätning av sådant runt virke
av barrträd, som är avsett för industriellt bruk, förädling eller export i
oförädlat skick, må, där mätningen skall ligga till grund för bestämmande
av köpeskilling eller annat vederlag för virket, ombesörjas allenast av
virkesmätningsnämnd varom i lagen förmäles. Finnas särskilda slag av
runt virke lämpligen böra undantagas från förordnandet eller påkallas
eljest av förhållandena särskilda inskränkningar, såsom i fråga om virke
som är avsett att förädlas vid mindre sågverk eller andra mindre träförädlingsverk,
skola därav föranledda begränsningar i förordnandet göras.
Med mätning av virke förstås i lagen dels bestämmande genom räkning
och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket mätes
i s. k. löst (travat) mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar
eller vältor, vari virket upplagts, dels ock bedömande, huruvida och i vad
mån virket är behäftat med fel samt vilken hänsyn därtill skall tagas,
ävensom av virkets beskaffenhet i övrigt. Mätning, som påkallas på grund
av avtal, varigenom virke försålts eller eljest avyttrats på villkor, att mätning
därav skall verkställas, kallas i lagen mätning av köpvirke (1 §).

Virkesmätningsnämnderna skola vara sammansatta av lika antal representanter
för virkessäljare och virkesköpare samt en opartisk ordförande.
Nämndernas verksamhetsområden avsågos bliva fastställda efter väsentligen
enahanda synpunkter som virkesmätningsföreningarnas arbetsområden.
Virkesmätningsnämnd äger att inom nämnden anvisat verksam -

Andra lagutskottets utlåtande nr 5b.

3

hetsområde ombesörja även annan mätning av virke än sådan som omfattas
av förordnande enligt lagens 1 § (3 §). Hos virkesmätningsnämnd
skall finnas anställd en mätningschef samt erforderlig mätnings- och
annan personal (4 §). Enligt 5 § utfärdar Kungl. Maj :t instruktion rörande
förfarandet vid mätning. I 10 § stadgas, att mätning skall verkställas av
ojäviga mätare. De skola, där ej i mätningsinstruktionen annorlunda föreskrives,
vara två, av vilka en skall vara förman. Enligt 13 § skall över allt
vad vid mätningsförrättning förekommit upprättas skriftlig handling
(mätbesked). Sakägare, som ej åtnöjes med mätningsförrättning, äger
enligt 15 § klagorätt hos virkesmätningsnämnd. I 40 § har upptagits stadgande
av innebörd att ledamöter av virkesmätningsnämnd samt mätningschefen
och övrig mätningspersonal äro i straffrättsligt hänseende
jämställda med statens ämbets- och tjänstemän.

Frågan örn lagstiftning rörande virkesmätning väcktes ursprungligen år
1925 genom en framställning från svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet
örn igångsättande av utredning angående lagligt reglerande av
förfarandet vid mätning av timmer. Framställningen föranledde vissa
överväganden men ledde icke till lagstiftningsåtgärder. I början av 1930-talet blev frågan om virkesmätning ånyo föremål för uppmärksamhet.
Med anledning av hemställan av 1932 års riksdag (motion II: 270; r. skr.
nr 116) beslöt Kungl. Maj :t, att utredning skulle verkställas rörande virkesmätningsföreningarnas
verksamhet.

Den sålunda beslutade utredningen verkställdes av den s. k. virkesmätningskommissionen,
som till fullgörande av sitt uppdrag den 21 september
1934 avlämnade ett betänkande med förslag till lag erni virkesmätning
(statens off. utr. 1934: 32). På grundval av detta betänkande utarbetades
förslaget till virkesmätningslag, som genom Kungl. Maj :ts proposition nr
140 förelädes 1935 års riksdag.

Efter hemställan av sammansatt andra lag- och jordbruksutskott, som
avgav utlåtande nr 1 i anledning av propositionen, antogs förslaget med
vissa ändringar av riksdagen.

Om virkesmätningsföreningarnas uppkomst och deras verksamhet före
virkesmätningslagens tillkomst har virkesmätningskommissionen anfört
bl. a. följande:

Försäljning av avverkat virke sker i vårt land regelmässigt på det villkor,
att köpeskillingen skall utgå i förhållande till virkets mängd. I anslutning
härtill plägar vid sådan försäljning avtalas, att virket skall senare
inmätas för fastställande av köpeskillingens belopp. Vanligen sker
dylik mätning i samband med virkets emottagande av köparen.

De större virkesköparna i landet, de trävaruförädlande bolagen, plägade
tidigare vid sina virkesköp förbehålla sig att genom hos dem anställd
personal inmäta det köpta virket. Denna metod visade sig emel -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 5U.

lertid i många fall vara oekonomisk, i det ett flertal bolag ofta köpte
virke från skogar inom samma ådal och den särskilda mätningen för varje
köpare medförde, att en onödigt stor mätningspersonal användes. Metoden
skapade även missförhållanden i fråga örn sättet för mätningens utförande.
Till följd av den inbördes konkurrensen beträffande det salubjudna
virket föranleddes bolagen och andra större virkesköpare, i syfte
att stimulera skogsägarna till virkesförsäljningar, att erbjuda dessa »liberal
tumning» av det försålda virket. Härigenom skapades ett osunt mätningssystem,
innebärande att vid mätningen virkets dimensioner till förmån
för säljarna angåvos vara större än de verkliga eller att skadat eller
felaktigt virke inmättes såsom fullgott.

Såsom en reaktion mot detta system uppkom tanken att genom sammanslutande
av trävarubolagen och andra större virkesköpare i särskilda
virkesmätningsföreningar söka åstadkomma enhetliga och objektiva metoder
i fråga örn virkets mätning samt tillika nedbringa mätningskostnaderna.
Inom de delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera
betydande utveckling, vann denna tanke småningom allt större anslutning
från de virkesköpande bolagens sida, och efterhand bildades inom olika
grupper av dessa, representerande skilda inköpsområden, ett flertal virkesmätningsföreningar.

Föreningarnas medlemmar utgöras i regel av de trävarubolag, som i
större omfattning inköpa virke för förädlingsändamål inom föreningarnas
verksamhetsområden. Det övervägande flertalet av dessa bolag, som i regel
jämväl äro stora skogsägare, äro medlemmar i föreningarna. Undantagsvis
tillhöra även enskilda större virkesköpare ifrågavarande föreningar.
Härförutom har domänverket inträtt såsom medlem i vissa föreningar.

Såsom förut antytts, hava virkesmätningsföreningarna till sin huvudsakliga
uppgift att verkställa mätning av virke, som inköpts av föreningarnas
medlemmar. Denna uppgift har i föreningarnas stadgar utformats
sålunda, att det-är ej blott en rätt utan även en plikt för medlem att hos
vederbörande förening begära mätning av dylikt virke. Virkesmätningsföreningarnas
verksamhet är emellertid ej begränsad till mätning av medlemmarnas
köpvirke. I fråga om samtliga föreningar gäller, att vederbörande
medlemmar äga att genom föreningarna erhålla mätning även av
sådant virke, som medlemmarna avverka å dem tillhöriga fastigheter
eller å skogar, vartill medlemmarna förvärvat avverkningsrätt. I särskilda
fall hava föreningarna därjämte åtagit sig att mäta virke åt köpare,
som ej varit föreningsmedlemmar.

Den mätning av virke, som ombesörjes av virkesmätningsföreningarna,
avser ej blott ett uppmätande av virkets dimensioner och en därpå grundad
beräkning av virkets kubikmassa utan även i regel ett bedömande av
virkets beskaffenhet.

I fråga örn behovet av lagstiftning rörande virkesmätningsföreningarnas
verksamhet har virkesmätningskommissionen — efter erinran att virkesmätningsföreningarna
i flera hänseenden befordrat en ändamålsenlig
utveckling av mätningen av köpvirke inom de områden av landet, där föreningarna
vore verksamma — vidare anfört:

Det vore obestridligt, att virkesmätningsföreningarna, som nästan uteslutande
vore sammansatta av större virkesköpare, utgjort ett betydelse -

Andra lagutskottets utlåtande nr 5h.

5

fullt medel för tillvaratagande av dessas intressen med avseende å mätningen
av köpvirke. Den starka ställning gentemot virkessäljarna, som de
större virkesköparna i här avsedda trakter vunnit genom trävaruindustriens
och den därmed förbundna virkeshandelns koncentration till ett mindre
antal stora bolag, hade genom virkesmätningsföreningarnas verksamhet
ytterligare befästats. På grund härav hade sagda föreningar i stort sett
kunnat fastställa såväl efter vilka regler medlemmarnas köpvirke skulle
inmätas som huru dessa regler i det särskilda fallet skulle tillämpas. Då
föreningarna erhållit anslutning från det övervägande flertalet av de mera
betydande virkesköparna inom ifrågavarande delar av landet, vore den
mätningsverksamhet beträffande köpvirke, som de särskilda föreningarna
utövade inom sina verksamhetsområden, ofta av monopolliknande
karaktär. En följd härav vore, att många virkessågare i praktiken ej
kunde gentemot föreningarna hävda sina intressen i fråga om mätningen
av det av dem försålda virket utan föranleddes att godtaga denna, även
då mätningen enligt deras mening vore oriktig.

Då mätningen av köpvirke i realiteten innebure ett närmare bestäm-,
mande av den köpeskilling, som skulle erläggas för virket, och sålunda
i lika grad berörde säljarens och köparens intressen, kunde den organisation
av mätningen, som genomförts inom virkesmätningsföreningarnas
verksamhetsområden och enligt vilken bestämmanderätten över mätningen
i huvudsak tillkomme virkesköparna, ej anses tillfredsställande.
De yrkanden, som från säljarnas sida framställts på åstadkommande av
ett mera opartiskt mätningsförfarande, kunde därför ej frånkännas fog.

Med den omfattning, som handeln med virke ägde inom ifrågavarande
trakter, måste det anses vara ett betydande allmänt intresse, att denria
bedreves i former, som vore ändamålsenliga och omfattades med förtroende
från såväl säljarnas som köparnas sida. Detta gällde särskilt virkets
mätning, vars riktiga utförande i regel krävde ett betydande mått av insikt
och erfarenhet och med avseende varå meningsskiljaktigheter mellan
säljarna och köparna ofta förekomme. En från teknisk och ekonomisk
synpunkt tillfredsställande mätning av köpvirke inom dessa landsdelar
torde i allmänhet ej kunna vinnas, med mindre mätningen därstädes organiserades
såsom en gemensam angelägenhet för de särskilda flodområdena
eller grupper av sådana. Endast på denna väg syntes kostnaderna för
mätningen kunna nedbringas till önskvärd nivå samt säkerhet vinnas för
mätningens riktiga och lämpliga utförande. En dylik organisation av mätningen,
vilken tillika innefattade garantier, att säljarnas och köparnas
intressen därvid i lika mån tillgodosåges, torde ej kunna ernås utan lagstiftningens
medverkan.

Virkesmätningskommissionen förutsatte, att virkesmätningsnämnds
mätningsmonopol skulle gälla allenast köpvirke. Från monopolet skulle
sålunda till en början undantagas dels virke, som avverkats för tillgodoseende
av fastighetens eller därmed sambrukad fastighets husbehov eller
av rätt till husbehovsfång från fastigheten, dels ock virke, som avverkats
av den, vilken driver verksamhet för förädling av virke, å honom tillhörig
fastighet eller å mark, varå han äger avverkningsrätt, och som uppenbarligen
är avsett att användas i nämnda verksamhet.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 5U.

I fråga om berörda undantag anförde kommissionen:

Vad anginge det föreslagna undantaget i fråga örn virke, som trävarubolag
eller annan, vilken drevs förädlingsverksamhet i fråga om virke,
avverkat å egen fastighet eller å mark, vartill han ägde avverkningsrätt,
i och för användning i nämnda verksamhet, vore att märka, att virke av
denna kategori mättes i stor omfattning av virkesmätningsföreningarna.
Då emellertid virket ej i oförädlat skick vore föremål för försäljning, borde
virkesägaren hava frihet att mäta detsamma på sätt han funne lämpligt.
Självfallet vore, att, därest husbehovsvirke eller virke av nyss berörda
kategori ej komme till användning för det avsedda ändamålet utan
gjordes till föremål för försäljning, virket bleve underkastat nämndens
mätningsmonopol.

Med de inskränkningar i monopolet, som kommissionen föreslagit, komme
dettas giltighet att väsentligen begränsas till köpvirke. Till sådant
virke hänfördes dock här ej blott köpvirke i egentlig mening, d. v. s. virke,
varom försäljningsavtal redan slutits på villkor, att köpeskillingen skulle
erläggas efter inmätt kvantitet, utan även virke, som vore avsett att försäljas
på nämnda villkor.

Förutom nu angivna undantag föreslog kommissionen jämväl den inskränkning
i monopolet, att detta ej skulle äga tillämpning beträffande
mätning av virke, som uteslutande verkställdes i ändamål att bestämma
avlöning åt arbetare, vilka ombesörjt virkets avverkning eller utdrivning.
Till stöd för förslaget i denna del anförde kommissionen:

Mätning av virke verkställdes ej sällan i ändamål att bestämma avlöning
åt arbetare, som ombesörjt virkets avverkning eller utdrivning. Mätningen
avsåge i detta fall att fastställa omfattningen av viss arbetsprestation
och berodde helt på innehållet av det mellan vederbörande arbetsgivare
och arbetare träffade avtalet. Mätningen skedde sålunda principiellt
efter andra grunder än dem, som gällde för mätning av köpvirke, och vore
i allmänhet av väsentligt enklare beskaffenhet än sagda mätning. De skäl,
som talade för en legal reglering av sistnämnda mätning, ägde därför ej
giltighet i fråga örn mätning för bestämmande av avlöning åt huggare
eller körare. Denna mätning torde följaktligen böra undantagas från mätningsmonopolet.
Det nu anförda gällde under förutsättning, att mätningen
uteslutande verkställdes i nyss angivet syfte. Hade mätningen jämväl till
ändamål att utgöra grundval för fastställande av köpeskillingen för virket,
borde den anses såsom mätning av köpvirke och sålunda ankomma å virkesmätningsnämnden.

Vidare uttalade kommissionen i detta sammanhang:

Enligt lagen örn flottning i allmän flottled skall envar, som vill deltaga i
allmän flottning, hos vederbörande flottningsstyrelse anmäla myckenheten
och beskaffenheten av det flottgods, han ämnar under året införa i flottleden.
Han är ock pliktig att över det virke, han tillför flottleden, föra och
vid anfordran till styrelsen avlämna fullständiga virkes journaler och tumningslistor,
utvisande för varje flottleds- och utflottningsdistrikt det tillförda
virkets mängd och dimensioner. Nu angivna bestämmelser innebära,
att virke, som är avsett att flottas i allmän flottled, i allmänhet måste
mätas före flottningens början. Då dylikt virke regelrätt utgöres av köp -

Andra lagutskottets utlåtande nr 5U.

virke — detta begrepp här taget i förut angivna vidsträcktare mening —
eller av virke, som tillhör förädlare av virke och avverkats å dennes egen
fastighet eller å mark, vartill denne äger avverkningsrätt, samt mätning
av sådant virke genom virkesmätningsnämndens eller virkesägarens försorg
städse kommer att äga rum före flottningen, erfordras i allmänhet ej
någon särskild mätning av flottningsvirke för lämnande av de i flottningslagen
föreskrivna uppgifter örn virkets myckenhet. Något undantag från
mätningsmonopolet med hänsyn till berörda uppgiftsskyldighet lärer sålunda
ej erfordras.

Förutom förenämnda undantag från mätningsmonopolet torde, för tillgodoseende
av kravet på en ändamålsenlig virkesmätning, monopolet böra
underkastas vissa begränsningar av mera speciell natur. Till denna fråga
återkommer kommissionen i det följande.

Virkesmätningskommissionen erinrade om att virkesmätningsföreningarna
ej inskränkt sin verksamhet till mätning av köpvirke utan jämväl
i betydande omfattning mätte virke, som föreningarnas medlemmar
låtit avverka å dem tillhöriga fastigheter eller å marker, vartill de ägde
avverkningsrätt, i ändamål att förädla vid medlemmarnas industriella
verk. Genom verksamhetens anordnande på detta sätt hade föreningarna
relativt sett kunnat nedbringa sina mätningskostnader till en låg nivå. Enligt
kommissionens åsikt borde virkesmätningsnämndernas arbete ordnas
efter liknande grunder. Dessa borde sålunda tilläggas befogenhet att, envar
inom sitt verksamhetsområde, verkställa även sådan mätning av virke,
som ej vore underkastad nämndens mätningsmonopol. Härvid borde dock
det förbehåll uppställas, att dylik mätning ej finge av nämnden utföras,
med mindre den kunde ske utan förfång för nämndens verksamhet i övrigt.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, framhöll i likhet
med kommissionen, att tillgodoseendet av det syfte, som den föreslagna
lagstiftningen avåge att främja, krävde, att virkesmätningsnämnds monopol
principiellt fastställdes att omfatta köpvirke. I fråga örn virke, som
trävarubolag eller annan virkesförädlare avverkar å egen fastighet eller
å mark, varå denne äger avverkningsrätt, i och för användning i förädlingsverksamheten
anförde departementschefen:

Ett inordnande av dylikt virke under monopolet är tydligen ej påkallat
för skyddande av virkessäljärnäs intressen. Ej heller eljest synas tillräckliga
skäl för närvarande föreligga att inbegripa dylikt virke under monopolet.
I likhet med kommissionen anser jag därför, att undantag från
monopolets tillämpning bör medgivas i fråga örn här avsett virke. Såsom
senare skall närmare angivas, åsyftar departementsförslaget, att virkesmätningsnämnd
skall äga befogenhet att inom sitt verksamhetsområde på
begäran av vederbörande virkesägare verkställa även sådan mätning av
virke, som jämlikt förslaget är undantagen från monopolets tillämpning.
Det torde kunna förutsättas, alt virkesägarna ofta finna med sin fördel
förenligt att hos nämnden påkalla dylik mätning och att sålunda även
virke, som avverkats av virkesförädlare å dennes egen fastighet eller å
mark, varå han äger avverkningsrätt, i och för användande i förädlings -

8

Andra lagutskottets ''utlåtande nr 5U.

verksamheten, på nyss angivna väg i ej oväsentlig omfattning bliver föremål
för mätning av virkesmätningsnämnd.

Vidare anförde departementschefen i detta sammanhang:

Vad angår kommissionens förslag, att mätning av virke, som uteslutande
verkställes i ändamål att bestämma avlöning åt arbetare, vilka ombesörjt
virkets avverkning eller utdrivning, skall undantagas från monopolets
tillämpning, vill jag erinra, att dylik mätning i allmänhet är av
mycket enklare beskaffenhet än mätning av köpvirke. Mätningen avser
nämligen i detta fall i regel allenast ett fastställande av det avverkade
virkets kvantitet, ej ett bedömande av kvaliteten. Riktigheten av mätningen
är därför oftast väsentligt lättare att kontrollera än då fråga är
om mätning av köpvirke. De skäl, som tala för införande av mätningsmonopol
i fråga om den senare mätningen, föreligga därför ej beträffande
den förra. Det är jämväl att märka, att, då virkesmätningsnämnds monopol
till övervägande del kommer att omfatta kvalitetsmätning, ett inord-;
ilande av mätning för bestämmande av skogsarbetares avlöning under
monopolet skulle kunna få till följd, att vid sådan mätning hänsyn i ökad
omfattning komme att tagas till virkets kvalitet. En dylik utveckling bör
tydligen ej befrämjas genom lagstiftningen. Av dessa skäl har jag i likhet
med kommissionen ansett ifrågavarande mätning böra uteslutas från monopolet.
Med här avsedd mätning torde böra likställas sådan mätning av
virke, som verkställes på grund av avtal, varigenom någon åtagit sig att
på entreprenad verkställa avverkning eller utdrivning av virke mot ersättning,
som skall utgå efter virkets mängd, sådan denna bestämts genom
mätning, eller varigenom någon eljest förbundit sig att ombesörja forsling
av virke mot ersättning efter nämnda grund.

Departementschefens nu återgivna yttranden lämnades av riksdagen
utan erinran.

Enligt lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän flottled skola — med
visst undantag ifråga örn flottning av husbehovsvirke — alla som låta
flottgods löst framflyta i allmän flottled, vilken upplåtits för allmänt begagnande
(allmän flottning), utgöra en flottningsförening. Flottningsförening,
för vilken skall finnas ett av länsstyrelse fastställt reglemente, har
att ombesörja den allmänna flottningen, handhava och vidmakthålla flottleden
jämte dess tillhörigheter samt uppbära och redovisa för flottledens
begagnande stadgade avgifter. — Flottningsförenings utgifter skola enligt
lagen i föreningens räkenskaper sammanföras i vissa grupper, nämligen
flottledsutgifter (avseende anläggning, utvidgning och förbättring av flottleden),
underhållsutgifter, utflottningsutgifter, sorteringsutgifter, inventarieutgifter,
förvaltningsutgifter och separatutgifter (avseende kostnader
av icke gemensam art). För de flottandes inbördes delaktighet i olika slag
av utgifter skall vederbörande länsstyrelse fastställa allmänna grunder,
efter vilka skilda slag av flottgods böra vid kostnadernas fördelning jämföras
med varandra. Till vinnande av rättvis fördelning av flottleds- och
underhålls- respektive utflottningsutgifter må flottled indelas i särskilda

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

9

flottleds- respektive utflottningsdistrikt. Vid fastställandet av de allmänna
grunderna för kostnadernas fördelning skall iakttagas bland annat att
grunderna för delaktighet i flottleds- och underhållsutgifter bestämmas
med hänsyn till vad som finnes skäligt och lämpligt för främjande av en
god skogshushållning samt att övriga utgifter i regel fördelas efter den
större eller mindre svårighet de särskilda flottgodsslagen orsaka vid flott-,
ningen eller sorteringen. Till bestridande av föreningens utgifter är envar
som deltager i den allmänna flottningen pliktig att årligen tillskjuta nödigt
förlag samt, örn förlaget ej förslår till täckande av de utgifter, som skola
läggas å årets flottning, fylla bristen. För föreningen skall finnas en
styrelse, vars ledamöter väljas å flottningsstämma; dock må en ledamot
utses av länsstyrelsen i det eller de län, där flottleden framgår, försåvitt
detta finnes önskvärt för tillgodoseende av ortens skogshushållning eller
andra allmänna intressen. Styrelsen och under dess inseende en av flottningsstämma
utsedd flottningschef åligger bland annat att tillse, att det allmännas
intresse av flottledens vidmakthållande behörigen tillgodoses, att
flottningen ombesörj es på ändamålsenligaste sätt och att icke oberättigad
förmån beredes någon flottande framför annan. Styrelsens förvaltning och
föreningens räkenskaper skola granskas av revisorer, av vilka en utses
av länsstyrelsen i det Ian, där styrelsen har sitt säte. — De flottandes rätt
att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter utövas å flottningsstämma.

I detta sammanhang må erinras, att Kungl. Maj :t genom beslut den
23 juli och den 23 oktober 1936 tillkallat utredningsmän för verkställande
av utredning rörande skogsbrukets ekonomiska läge och de åtgärder,
som kunna vidtagas för att höja dess bärkraft (1936 års skogsutredning).
Utredningens arbetsuppgifter hava numera övertagits av skogsstyrelsen.
Utskottet får härutinnan hänvisa till skogsstyrelsens yttrande i anledning
av förevarande motion (Bilaga).

Slutligen vill utskottet erinra örn ett genom Kungl. Maj :ts proposition
nr 322 för innevarande års riksdag framlagt förslag till lag angående
auktoriserad mätning av ved och annat virke. Denna lag föreslås skola äga
karaktären av en fullmaktslag, som skall gälla t. o. m. den 30 juni 1944.

Enligt utskottets mening är det i motionen behandlade spörsmålet otvivelaktigt
förtjänt av beaktande. Såsom framgår av skogsstyrelsens yttrande
över motionen har emellertid skogsstyrelsen planerat att göra bland
annat olika till virkesmätningen hörande och därmed sammanhängande
ämnen till föremål för utredning. Styrelsen ansåge det ligga nära till
hands, att styrelsen då även komme att överväga behovet av särskilda
åtgärder från statsmakternas sida för åvägabringande av opartisk mätning
av allt virke, som ingår i allmän flottning.

Utslcottet.

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 5U.

Jämväl enligt utskottets mening bör det förevarande spörsmålet göras
till föremål för närmare utredning vid det av skogsstyrelsen bedrivna
utredningsarbetet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t
ville överlämna motionen till skogsstyrelsen för att tagas
under övervägande vid skogsstyrelsens utredning av frågor,
som hava samband med virkesmätning; samt

B. att motionen, i den mån den icke blivit beaktad genom
vad utskottet sålunda hemställt, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 juni 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Wistrand*, Olof Carlsson*, Mannerskantz,
Roos*, Sten och Holstenson;

från andra kammaren: fröken Andersson*, herrar Hermansson*, Holm*, fru
Johansson, herrar Larsson i Östersund*, Johnsson i Kastanjegården*, fru Västberg*
samt herr Hedlund i Rådom.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

11

KUNGL. MAJ :TS OCH RIKETS
KOMMERSKOLLEGIUM

INDUSTRIBYRÅN

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 12 februari 1943 bär Kommerskollegium
anbefallts avgiva yttrande över en inom riksdagens andra kammare väckt motion,
nr 269, av herrar Hedlund i Rådom och Andersson i Hedensbyn angående
utredning av frågan om opartisk mätning av allt virke, som ingår i allmän
flottning. I anledning härav får Kollegium anföra följande. _ ■

Det förslag till lag örn virkesmätning m. m. (S. O. U. 1934: 32), vilket låg
till grund för 1935 års lagstiftning i ämnet, avstyrktes på sin tid bestämt av
Kommerskollegium. I enlighet med förenämnda förslag är den nuvarande lagstiftningens
obligatoriska tillämpning begränsad till s. k. köpvirke. I motionen
ifrågasättes nu, huruvida ej den mätning genom virkesmätningsnämnder, som
lagen föreskriver, borde utsträckas även till s. k. eget virke.

Enligt vad som i motionen erinras, hava ingenstädes sådana virkesmätningsnämnder,
som med 1935 års lagstiftning åsyftas, hittills inrättats. Detta torde
främst få anses lia berott på, att parterna på frivillighetens väg lyckats uppnå
ett tillfredsställande resultat. En sådan utveckling finner Kollegium även naturlig
och mest önskvärd, då härigenom kostnaderna för virkesmätningen kunna
hållas på en betydligt lägre nivå, än vad som torde bliva fallet, därest statliga virkesmätningsnämnder
skulle behöva tillsättas och träda i funktion. Den statliga
organisation, som lagen här avser, torde redan i sin nuvarande omfattning komma
att tarva en förhållandevis stor administrativ apparat och bli för skogsägarna
betungande. Då i motionen några bärande skäl knappast ha kunnat
åberopas för att den hittillsvarande utvecklingen på området varit till förfång
för någon av parterna eller menligt inverkat på flottningskostnadernas bestämmande,
synes det Kollegium mindre välbetänkt att nu överväga en utvidgning
av hithörande bestämmelsers tillämpning till ytterligare områden.

Kommerskollegium får med anledning härav avstyrka motionen.

Stockholm den 17 mars 1943.

STIG SAHLIN.

KNUT A. WICKMAN.

/ Äng. Borgström.

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

KUNGL.

DOMÄNSTYRELSEN

Bilaga B.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Angående utredning av frågan om opartisk mätning av allt virke, som ingår
i allmän flottning.

Genom nådigt beslut den 12 februari 1943 har domänstyrelsen anbefallts att
avgiva yttrande över den inom riksdagen väckta, till andra lagutskottet hänvisade
motionen II: 269 angående utredning av frågan örn opartisk mätning av
allt virke, som ingår i allmän flottning.

Styrelsen får i anledning härav överlämna från överjägmästarna i de sex
norra distrikten infordrade yttranden och därvid som eget utlåtande åberopa,
vad överjägmästaren i Övre Norbottens distrikt anfört. Styrelsen får således,
med instämmande i motionens syfte, tillstyrka bifall till motionärernas hemställan
örn utredning av förevarande fråga.

Stockholm den 11 mars 1943.

Kungl, domänstyrelsen:

B. v. STOCKENSTRÖM.

/ E. G. Bertil Byberg.

ÖVERJÄGMÄSTAREN I
ÖVRE NORRBOTTENS DISTRIKT
LULEÅ. RT. 20 24

Bilaga G.

Till Kungl. Domänstyrelsen.

Angående utredning av frågan om opartisk mätning av allt virke som ingår i
flottning. (Motion II: 269, K. B. S:ns n:r S. I: 380 den 16/2 1943.)

Anmodad avgiva yttrande i rubricerade ärende får jag med remissaktens återställande
vördsamt anföra följande.

Mot motionärernas förslag synes från domänverkets sida intet vara att erinra.
Tvärtom kommer med visshet tumningskostnadema väsentligt att nedbringas
örn vederbörande tumningsförening får tumma allt virke mot att, som nu är fallet,
tummare från tumningsföreningen och olika bolag resa örn vartannat på de
olika flottlederna. Beträffande motionärernas övriga motiv är det väl ostridigt,
att det hos arbetarna och flottningstrafikanter skulle inge en viss trygghetskänsla
för rättvis mätning om denna alltid företogs av opartisk tumnings- eller
virkesmätningsförening.

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

13

Jag vill dock understryka, att de frivilligt inrättade mätningsorganen har
tillvunnit sig ett så stort förtroende och visat sig så väl fylla sina uppgifter, att
ett lagförslag i enlighet med motionen skall ovillkorligen medgiva vederbörande
frivilliga tumnings- och virkesmätningsorgan rätt till tumning av allt virke så
att ej mätningsnämnder enligt lagen av den 20 juni 1935 under alla förhållanden
skall tillsättas.

Luleå den 20 februari 1943.

NILS UNDÉN.

ÖVERJÄGMÄSTAREN I
NEDRE NORRBOTTENS DISTRIKT

Bilaga D.

Till Kungl. Domänstyrelsen.

Angående utredning av frågan orri opartisk mätning av allt virke, som ingår
i allmän flottning.

Anmodad avgiva yttrande över av herrar Hedlund och Andersson väckt motion,
nr II: 269, i rubricerade fråga, Kungl. Domänstyrelsens remissakt nr
S. I: 380 den 16 februari 1943, får jag härmed vördsamt avgiva följande yttrande.

För domänverkets vidkommande synes en opartisk mätning av allt virke komma
att medföra förbilligade kostnader för såväl tumning som flottning.

Då betalningen av avverkningsarbetet utgår på grundval av den inmätta
kvantiteten, synes även här ett opartiskt mätningsförfarande komma att medföra
fördelar för såväl arbetsgivare- som för arbetstagareparten. Den förre vet,
att ett konkurrensföretag icke genom ett annat, för arbetarparten mera lockande
mätningssätt, kan draga till sig arbetare. Den senare kommer att hysa en större
tilltro till den mätning, som är grundläggande för utbetalningen av hans lön.

Enligt vad ovan anförts synes ett bifall till motionen lämpligt i denna del.

Vad beträffar tillsättandet av mätningsnämnder enligt lagen den 20 juli 1935
örn virkesmätning får jag hemställa att denna del av motionen lämnas utan bifall,
ty de sedan flera år tillbaka arbetande tumnings- och mätningsföreningarna
hava såväl hos arbetsgivare som hos arbetare förskaffat sig så gott anseende, att
en omläggning nu icke erfordras. Tumningsföreningarnas verksamhet bör därför
ostört fortgå i samma omfattning och enligt enahanda grunder som hittills.

Remissakten jämte ett från jägmästaren i Vargiså revir infordrat yttrande
biläggas.

Luleå den 25 februari 1943.

AXEL ELGSTRAND.

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

ÖVERJÄGMÄSTAREN
I SKELLEFTEÅ DISTRIKT

Bilaga E.

Till Kungl. Domänstyrelsen.

Angående yttrande över riksdagsmotionen II: 269 om utredning av frågan
rörande opartisk mätning av allt virke, som ingår i allmän flottning, S. I: 380
den 12/2 1943.

I rubricerade ärende får jag med remissaktens återställande vördsamt meddela,
att jag på i motionen anförda skäl ej har någon erinran mot vidtagande
av sådana lagstiftningsåtgärder, att allt virke avsett för allmän flottning blir
mätt av opartiskt organ.

Avseende Skellefteå tumningsförenings verksamhetsområde, omfattande Åby,
Byske, Kåge, Skellefte och Bure älvars samt Kolabodaåns vattenområden, har
sedan många år överenskommelse träffats mellan medlemmarna i tumningsföreningen,
att dessa skola tumma allt virke — så väl leverans- som rotköp som ock
virke från egna skogar genom tumningsföreningen. Endast en virkestrafikant i
dessa vattendrag — Vikfors-Ytterviks Aktiebolag — är ej medlem i tumningsföreningen
och tummar således ej virket genom denna. En lagstiftning enligt
motionen skulle här således endast beröra denna trafikant. Denna trafikants
tillsläppning senaste flottning omfattade endast cirka 190.000 flkbft. och avsåg
flottning i Skellefte älv. Totala tillsläppningen i denna älv var cirka 11.000.000
flkbft. Detta enda undantag talar för, att motionens bestämmelse är motiverad.

Skellefteå den 19 februari 1943.

SUNE HEDERSTRÖM.

ÖVERJÄGMÄSTAREN
I UMEÅ DISTRIKT

Bilaga F.

Till Kungl. Domänstyrelsen.

Angående utredning av frågan .om opartisk mätning av allt virke, som ingår
i allmän flottning.

Åberopande Kungl. Domänstyrelsens remissakt nr S. 1: 380 den 16/2 1943 får
jag härmed vördsamt anföra följande.

Inom till Umeå distrikt hörande områden tillämpas numera beträffande praktiskt
taget allt virke, som tillföres allmän flottning — således icke enbart ifråga
om det s. k. köpvirket — inmätning genom sådant av virkesköpare och -säljare
frivilligt inrättat mätningsorgan, där båda parterna utöva sådant inflytande,
att inrättande av statlig mätningsnämnd icke har påkallats. Det enda kända
nämnvärda undantaget från denna regel utgöres av å industribolagens egna sko -

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

15

gar eller från rotköp sommaravverkat virke, som oftast göres till föremål för
s. k. skogstumning genom virkesägarnas egna anställda. Ifråga om mätning av
i skogen liggande virke ställer sig ju ett dylikt förfarande mest praktiskt, då
mätningen i allmänhet verkställes i anslutning till den egna personalens befattning
med övriga arbetsuppgifter.

Enär förhållandena härstädes redan kunna anses vara i huvudsak reglerade
på sätt, som motsvarar motionens krav, kan jag icke finna det påkallat att vidtaga
åtgärder för införandet av lagbestämmelser i av motionärerna angivet
syfte.

Umeå i överjägmästareexpeditionen den 22 februari 1943.

EENST FÄGEEMO.

ÖVERJÄGMÄSTAREN
I MELLERSTA NORRLANDS DISTRIKT

Bilaga G.

Till Kungl. Domänstyrelsen.

Återställande Kungl. Styrelsens remissakt nr. S. 1: 380 den 16 dennes angående
motion i Riksdagens Andra Kammare av herrar Hedlund i Rådom och Andersson
i Hedensbyn angående utredning i frågan örn opartisk mätning av allt
virke, som ingår i allmän flottning, får jag vördsamt anföra.

Utöver den motivering, som anföres i motionen, synes icke mycket vara att
tillägga.

Det är uppenbart, att då resultatet av mätningen av virke lägges till grund ej
enbart för reglerande av priset å detsamma vid försäljning utan även för beräknande
av flottningskostnader och vissa slag av skatter, mätningen av allt
virke måste ske enligt enhetliga grunder, om icke ojämnheter skola uppkomma
olika virkesägare emellan i sistnämnda hänseenden. Det kan måhända invändas,
att dessa ojämnheter även under nuvarande förhållanden, då var och en mäter
sitt virke själv (dock ej leveransvirket), bliva ganska obetydliga; så är dock
med säkerhet icke fallet. En annan invändning, som kan väntas mot motiven
är, att de olika företagen anse sig kunna tumma sitt virke billigare än genom
tumningsföreningarna. Även örn så skulle vara förhållandet i något fall, vilket
långt ifrån är säkert, örn tumningsföreningarna få vidgad verksamhet och
sålunda sina fasta kostnader fördelade på större virkesmängd, vilket även skulle
medföra mindre tomresor för personalen, så anser jag likväl rimligt och riktigt,
att den obetydligt ökade tumningskostnad, som eventuellt kan uppkomma
för någon trafikant vid tumning genom tumningsföreningarna, bör av denne
gäldas i rättvisans och det allmännas intresse.

Största olägenheten av en eventuellt genomförd opartisk mätning av allt
virke torde ligga däri, att tumningsföreningarnas nuvarande instruktioner och
bestämmelser örn kvalité, sortimentsskiljaktigheter o. d. icke sammanfalla med
alla intressenters önskemål i dessa avseenden; dessa önskemål variera nämligen
ej blott, olika virkesägare emellan utan även från år till år för en och samma
virkesägare. På grund härav till synes nödiga reformer ifråga om principerna

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagoi''.

och sättet för tumningens veritställande och resultatets redovisning torde emellertid
böra bliva en senare fråga; diskussion av dessa förhållanden torde dock
komma att visa sig ofrånkomlig i detta sammanhang, men bör icke få verka
hindrande på huvudfrågans lösning.

I de ej alltför sällsynta fall, då virke upplägges och mätes direkt vid förädlingsverk
eller vid landsväg eller annan upplagsplats bortfaller flottningskostnadssynpunkten,
men de i motionen berörda skattesynpunkterna torde även
i dylika fall äga aktualitet; motionärerna synas emellertid icke hava medtagit
dylikt virke i sin motion.

På grund av det anförda får'' jag vördsamt meddela, att jag anser mig kunna
helt ansluta mig till motionärernas förslag och därjämte föreslå, att även frågan
örn mätning av virke vid förädlingsverk eller annan upplagsplats måtte göras
till föremål för utredning i detta sammanhang.

Åsele den 19 februari 1943.

BJ. GROTH.

ÖVERJÄGMÄSTAREN
I GÄVLE -DALA DISTRIKT

Bilaga H.

Kungl. Domänstyrelsen.

Angående motion om utredning av frågan örn opartisk mätning av allt virke,
som ingår i allmän flottning.

Huvudflottlederna för Gävle-Dala distrikt äro Dalälven samt Ljusnan med
Voxna älv. Av dessa är Dalälven för kronan givetvis av den största betydelsen
på grund av de betydande kronoparksarealer, som äro belägna inom dess vattenområde.
Virkesmätningen inom Dalälvens tillförselområde omhänderhaves sedan
mer än 20 år av Dalälvarnes tumningsförening, till vilken största delen av
virkesintressenterna äro anslutna, även de på sistone genom byggandet av flottleden
Dalälven—havet nytillkomna. Utomstående äro ännu endast några få
smärre inlandssågverk, som tumma sitt virke själva.

För Ljusnan med bivatten har någon tumningsförening ännu ej kommit till
stånd, men planerna på en dylik synas likväl på sistone ha kommit mycket nära
sin lösning. De större virkesintressenterna i Ljusnans flottleder ha sålunda
överenskommit örn enhetliga principer för virkesinmätningen. Detta innebär visserligen
ej samma trygghet för en fullt opartisk inmätning som när mätningen
omhänderhaves av ett fristående särskilt organ, i vars ledning såväl skogsägaresom
industriintressena äro tillbörligt representerade, men utgör dock ett steg
i rätt riktning. Det torde enligt vad som försports ej dröja länge förrän en
tumningsförening bildats även för Ljusnan.

Såsom i motionen påpekas, har virkesmätningen hittills kunnat ordnas utan
tillsättande av sådana virkesmätningsnämnder, som omförmälas i lag örn virkesmätning
den 20 juni 1935 (nr 369), detta tydligen beroende på dels, att tidigare
rådande missförhållanden i stort sett tillrättats genom att uppmärksam -

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

17

heten riktats på desamma, dels tumningsföreningarna, som organiserat sig själva
och sin verksamhet i överensstämmelse med lagens anda. Det vore utan tvivel
fördelaktigt för alla parter om mätningsfrågan även i fortsättningen kunde
lösas på frivillighetens väg, genom tumningsföreningar. Att allt flottgods skall
inmätas enligt enhetliga grunder och fullt opartiskt är givetvis ett önskemål,
och vad motionärerna anfört härom äger utan tvivel sitt berättigande. Jag vill
dock ifrågasätta, örn saken verkligen numera kan anses hava så stor praktisk
betydelse, att den kan motivera igångsättandet av den begärda utredningen
just nu, när tidsläget kräver en anspänning av alla krafter i produktionens
tjänst. Åtminstone inom Dalälvarnes tumningsförenings verksamhetsområde
inmätes redan nu den övervägande delen av virkesfångsten även från rotköp
och bolagsskogar genom tumningsföreningen. Det är därför knappast sannolikt,
att den mätningsdifferens, som kunde tänkas uppstå vid inmätning genom
tumningsföreningen av de virkeskvantiteter, vilka nu tummas av virkesintressenterna
själva, skulle nämnvärt inverka varken på flottningskostnadernas fördelning
eller i beskattningshänseende. Det kan för övrigt påvisas en tendens
hos virkesintressenterna att alltmer anlita tumningsföreningen för inmätning
av virket från de egna avverkningarna.

Såsom framgår av vad här anförts finner jag för detta distrikts vidkommande
den i motionen äskade utredningen knappast f. n. erforderlig. I varje fall synes
mig densamma kunna utan olägenhet anstå tills normalare förhållanden inträtt.

Falun den 19 februari 1943.

e. f.

I. HJELMSTRÖM.

KUNGL. SKOGSSTYRELSEN

Bilaga I.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Nu gällande lag den 20 juni 1935 (nr 369) örn virkesmätning avser att för
vissa delar av landet trygga möjligheten att erhålla opartisk mätning av virke.
Enligt denna lag skola s. k. virkesmätningsnämnder vid behov kunna tillsättas
av Konungen för att ombesörja sådan mätning. Några mätningsnämnder hava
emellertid ej någonstädes blivit tillsatta, beroende på att frivilliga överenskommelser
träffats mellan virkessäljare och -köpare om inrättande av mätningsorgan,
där båda parterna hava behörigt inflytande.

Det mätningsmonopol, som innefattas i sagda lag, gäller principiellt mätning
av allt runt eller bilat virke. Regeln har emellertid underkastats vissa undantag
i syfte att begränsa mätningsrätten till köpvirke, d. v. s. sådant virke för vilket
mätningen skall ligga till grund för bestämmande av köpeskilling eller annat
vederlag för virket. Dessa undantag innebära, att från mätningsrättens tillämpning
skall uteslutas dels virke, som avverkats för tillgodoseende av fastighetens
eller därmed sambrukad fastighets husbehov eller av rätt till husbehovsBihang
till riksdagens ‘protokoll 1943. 9 sami. 3 avd. Nr 54.

2

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

fång från fastigheten, dels ock virke, som avverkats av den, vilken driver verksamhet
för förädling av virke, å honom tillhörig fastighet eller å mark, varå han
äger avverkningsrätt, och som skall användas i nämnda verksamhet.

Yad angår undantaget i fråga örn virke, som trävarubolag eller annan virkesförädlare
avverkar å egen fastighet eller å mark, vartill han äger avverkningsrätt,
i och för användning i nämnda verksamhet, framhölls av föredragande
departementschefen, bland annat, att ett inordnande av dylikt virke under
mätningsmonopolet ej vore påkallat för skyddande av virkessäljärnäs intressen.
Icke heller eljest syntes tillräckliga skäl för det dåvarande föreligga
att inbegripa dylikt virke under virkesmätningsnämndernas verksamhet. Lagen
åsyftade att virkesmätningsnämnd skulle äga befogenhet att inom sitt arbetsområde
på begäran av vederbörande virkesägare verkställa även sådan mätning
av virke, som vore undantagen från monopolets tillämpning. Det förutsattes,
att virkesägarna ofta skulle finna med sin fördel förenligt att hos nämnden
påkalla dylik mätning och att sålunda även virke, som avverkats av virkesförädlare
å dennes fastighet eller å mark, varå han ägde avverkningsrätt, för
egen användning, i ej oväsentlig omfattning skulle bliva föremål för mätning
av virkesmätningsnämnd.

Vidkommande den omständigheten, att mätningsmonopolet icke äger avseende
å mätning av virke, som uteslutande verkställes i ändamål att bestämma
avlöning åt arbetare, vilka ombesörjt virkets avverkning eller utdrivning, uttalade
departementschefen, bland annat, att sådan mätning i allmänhet vore av
enklare beskaffenhet än mätning av köpvirke. Mätningen avsåge nämligen i
detta fall merendels allenast ett fastställande av det avverkade virkets kvantitet,
ej ett bedömande av kvaliteten. Riktigheten av mätningen vore därför
oftast väsentligt lättare att kontrollera än då fråga vore örn mätning av köpvirke.
De skäl, som talade för införande av mätningsmonopol beträffande den
senare mätningen, förelåge därför ej med avseende å den förra. Då virkesmätningsnämnds
ensamrätt till övervägande del komme att omfatta kvalitetsmätning,
skulle ett inordnande av mätning för bestämmande av skogsarbetares
avlöning därunder kunna få till följd, att vid sådan mätning hänsyn i ökad
omfattning komme att tagas till virkets kvalitet. En dylik utveckling borde ej
befrämjas genom lagstiftningen.

Departementschefens i det föregående återgivna uttalanden lämnades av riksdagen
utan erinran.

Vad i det föregående nämnts torde i sin mån belysa inställningen vid virkesmätningslagens
antagande till vissa i här ifrågavarande motion behandlade
spörsmål. Vad beträffar behovet av enhetlig mätning av allt i flottled nedlagt
virke, för en rättvis fördelning av flottningskostnaderna, hava flottningsföreningarna
möjligheter att genom den kontrolltumning, som regelrätt sker, övervaka
de olika träförädlingsföretagens egen inmätning. I fråga örn skatteunderlagets
beroende av flottningsgodsets mätning torde den synpunkten förtjäna
framhållas, att mycket stora kvantiteter virke alls icke ingå i flottningen och
falla utanför mätningsföreningarnas verksamhet. Huruvida utvecklingen numera
nått därhän eller sådana omständigheter i övrigt föreligga, att lagen kan
och bör utvidgas på sätt av motionärerna antydes, innebärande en fordran å
opartisk mätning av praktiskt taget allt i allmän flottled nedlagt virke, låter
sig dock knappast avgöra med mindre hithörande frågor närmare utredas. Därvid
torde för möjliggörande av en tillfredsställande bedömning av åtskilliga
förhållanden böra klarläggas, exempelvis, i vilken omfattning de befintliga
mätningsorganen redan ombesörja mätning av virke från industriföretagens

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; Utägor. 19

egna skogar eller från förvärvade avverkningsrätter. Det bör då uppmärksammas,
att undersökningar med avseende å mätningen av skogsprodukter, såsom
rörande måttenheter, kvantitativa och kvalitativa mätningsmetoder, mätningsorganisationen,
mätningsredskap och lagstiftningsfrågor på området, voro uppförda
på arbetsprogrammet för 1936 års skogsutredning. Vid krigsutbrottet
hösten 1939 blev utredningens verksamhet tills vidare avbruten. Vid återupptagande
av densamma år 1941 uttalade vederbörande departementschef till
statsrådsprotokollet, förutom annat, att frågan örn reglering av virkesmätningen
inom de delar av landet, där nu gällande virkesmätningslag ej är tillämplig,
borde med största möjliga skyndsamhet upptagas till prövning. Sedermera
har Kungl. Maj :t den 5 juni 1942 beslutat, att de arbetsuppgifter, som åvilat
1936 års skogsutredning, sedan denna avslutat sin då pågående undersökning
om skogsbrukets transporter på vägar och järnvägar, skulle övertagas av skogsstyrelsen.
I överensstämmelse härmed har styrelsen planerat att, i den mån
erforderliga resurser för ändamålet ställas till styrelsens förfogande, göra bland
annat olika till virkesmätningen hörande och därmed sammanhängande ämnen
till föremål för utredning. Det torde ligga nära till hands att även behovet
av särskilda åtgärder från statsmakternas sida för åvägabringande av opartisk
mätning av allt virke, som ingår i allmän flottning, då överväges.

Med framhållande av det ovan anförda vill skogsstyrelsen uttala, att styrelsen
för sin del icke har något att erinra mot en utredning av de i motionen
berörda frågorna. Det synes styrelsen dock ändamålsenligt, att dessa upptagas
i samband med den undersökning i övrigt, som skall företagas på detta område.
Vid sådant förhållande synes någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen
ej påkallad.

I detta ärendes avgörande hava, förutom undertecknad, deltagit herrar
Andersson, Fallenius och Holmbäck. Föredragande har varit byråchefen
Johansson.

Stockholm den 10 mars 1943.

GERH. STRINDLUND.

FOLKE JOHANSSON.

Bilaga K.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Motionärerna uttala, att den mätning av rundvirke, som utföres av de inom
ett antal älvdalar i Norrland, Dalarna och Värmland arbetande s. k. mätningseller
tumningsföreningarna, företrädesvis avser leverans- eller köpvirke d. v. s.
sådant virke som varit föremål för försäljning under avtalat villkor, att likviden
skall erläggas på grundval av den kvantitet av resp. sortiment och kvalitéer,
som konstateras vid mätningsföreningens inmätning. Det säges vidare, att åtskilliga
industriföretag även låta föreningarna inmäta virket från företagens
egna skogar.

Motionärerna anse, att goda skäl finnas för att fordra, att allt virke, som
nedlägges i flottled, skall inmätas genom mätningsföreningen, sålunda ej blott
det s. k. köpvirket utan även det virke, som uttages från industriföretagens

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

egna skogar eller faller från av dem inköpta rotstämplingar eller avverkningsrätter.
De hemställa därför, att riksdagen ville hos Kungl. Majit begära utredning
av frågan örn opartisk mätning av allt virke, som ingår i allmän flottning.

Motionärernas motiv för detta yrkande kunna sammanfattas sålunda:

1) Flottningskostnaderna fördelas på flottgodsets mängd och kubikmassa på
grundval av mätningen. Denna bör därför vara enhetlig. Här''är underförstått,
att om företagens egen mätning av virke från egna skogar är felaktig och för
låg, belastas detta virke med för låg andel av flottningskostnaderna, medan då
samtidigt köpvirket får bära för stor andel vid repartitionen av flottningskostnaderna.

2) Skatteunderlagets storlek är beroende av virkets mätning. Detta gäller
såväl inkomstbeskattningen som skogsaccisen. En felaktig mätning skulle enligt
motionärerna sänka skatteunderlaget beträffande båda nämnda skatteformer.

3) Likviden för huggning och körning till skogsarbetarna utgår efter vid
mätningen fastställd kvantitet. Det är därför ett arbetarnas intresse, att mätningen
är korrekt.

4) Mätningsföreningens mätning bör bliva billigare per enhet, om totala
kvantiteten ökas genom att företagens virke från egna skogar får ingå.

Motionärerna synas anse, att den önskade effekten nämligen att allt virke,
som är föremål för allmän flottning, skall inmätas genom mätningsföreningen,
bör kunna nås genom ändring av lagen den 20 juni 1935 örn virkesmätning.
Förmodligen syfta de till, att sagda lag bör ändras i så måtto, att i densamma
stadgas obligatorisk mätning genom virkesmätningsnämnd av allt virke, som
ingår i flottningen. Företagens virke från egna skogar och rotköp skulle sålunda
införas under den i lagen omtalade mätningsnämndens mätningsmonopol.
Motionärerna ha icke förbisett, att Konungen hittills icke beträffande något
län förordnat, att lagen skall tillämpas. Då de även torde lia funnit, att
lagtvång näppeligen kan stadgas örn obligatorisk inmätning genom ett privat,
av lagstiftningen icke reglerat organ som de nuvarande mätningsföreningarna,
ha motionärerna framfört den tanken, att en i virkesmätningslagen införd skyldighet
för företagen att mäta eget virke genom virkesmätningsnämnd skulle
kunna utformas så, att densamma förmådde företagen att nu frivilligt —
utan att lagen behövde träda i tillämpning — låta de nuvarande mätningsföreningarna
inmäta deras virke från egna skogar. Hotet, att en på nämnt sätt
förändrad virkesmätningslag skulle av säljareparten begäras i tillämpning,
borde sålunda enligt motionärerna vara tillräckligt för att tvinga in företagens
eget virke till de nuvarande föreningarnas mätning.

Sveriges skogsägareförbund får för egen del i ärendet anföra:

Motionärernas hela tankegång och bevisning är en konstruktion, som teoretiskt
måhända kan synas hava något fog, men som icke täcker det verkliga
läget. Hela detta spörsmål är helt enkelt en praktiskt organisatorisk lämplighetsfråga.
I många fall ställer det sig för bolagen ur organisatorisk synpunkt
bäst och billigast att låta mätningsföreningarna ha hand örn virket. I sådana
fall få de även göra detta. I andra fall är företagens personalorganisation m. m.
sådan, att det för dem ställer sig enklare, bekvämare och billigare att mäta
själva. De göra då även detta. Inom de vattendrag, där mätningsförening nu
finnes, förekommer sålunda i större eller mindre omfattning, att företagen
frivilligt mäta det egna virket genom föreningen. Till exemplifiering av detta
må följande statistiska siffror anföras.

I samtliga inmätningsföreningar utom Sundsvalls, från vilken fullständig

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

21

statistik ej erhållits, lia under de tre sist avslutade tumningssäsongerna sammanlagt
inmätts 204 milj. bitar. Av dessa utgjordes 93 milj. bitar eller 46 %
av virke från egna skogar eller rotköp. Dessa siffror torde visa, att företagen
i nu förevarande hänseende icke handla enligt någon viss tendens utan efter
praktisk läglighet från fall till fall.

De motiv, som därvid bestämma företagens handlingssätt, torde böra närmare
belysas.

Många företag hava för stämplingar, skogsvårdsarbeten m. m. en fast anställd
förmanspersonal. Det ställer sig i detta fall såväl för företagen som för personalen
mest lämpligt att personalen får användas för egen tumning. Särskilt
i sådana fall då företagen besitta stora, samlade skogskomplex, där avverkningarna
äro koncentrerade, kan denna tumning utföras för lägre kostnad,
än vad inmätning genom föreningen skulle betinga. Även beträffande virke
från avlägset och för sig liggande fastigheter, dit föreningens personal icke kan
sändas utan betydande kostnader, kan mätning genom företagens förmanspersonal
innebära besparingar. Ett mätningsmonopol för föreningen skulle i dylika
fall utan någon motsvarande fördel för företaget fördyra dettas mätningskostnader.

För några företag tillkomma ytterligare motiv för egen mätning. Dessa företag
låta vid mätningen utskilja och med särskilda märken markera stockar,
som skola användas till speciella ändamål. Detta särskilda uppsökande av vissa
specialsortiment sker efter särskilda instruktioner och kräver speciell erfarenhet.
Förfarandet är jämväl tidsödande. Personal, som handlägger denna mätning,
är därför helt tidsavlönad. Sagda speciella granskning kan av dessa skäl
icke lämpligen utföras vid föreningens standardtumning. Vid fall av obligatorisk
mätning genom föreningen skulle nu ifrågavarande företag bli tvungna
att ändock verkställa egen mätning, d. v. s. företaget skulle nödgas betala dubbla
mätningskostnader.

Med det sagda har förbundet velat visa, att praktiska lämplighetsskäl äro
för företagen helt avgörande i frågan örn de skola genom egen personal eller
genom föreningarna mäta det virke, som faller från deras egna skogar och
avverkningsrätter.

Förbundet övergår härefter till att granska de motiv, som motionärerna anfört
för sitt yrkande om obligatorisk mätning genom föreningarna.

Motionärernas första motiv var, att företagens uppgifter om flottgodset från
deras egna skogar och avverkningsrätter kunde bliva felaktiga, om mätningen
ej skedde genom »opartiskt organ». Skall detta motiv hava någon bärkraft,
måste det tydas så, att det förekommer eller kan befaras förekomma, att företagen
lämna felaktiga virkesanmälningar till flottningsföreningen. Förbundet
anser denna misstanke helt obefogad. I övrigt utöva flottningsföreningarna
själva kontroll över virkesanmälningarnas riktighet. Årligen uttagas hos flertalet
flottningsföreningar genom lottning något eller några företag, vilkas inlämnade
virkesanmälningar ingående granskas av flottningsföreninges revisorer,
av vilka en plägar vara tillsatt av länsstyrelsen. Detta sker bl. a. genom
jämförelser med tumsedlarna och med de lcontokuranter, som uppgjorts med
virkeskörarna. Då det icke kan förekomma, att arbetarna åtnöjas med likvid
för ett färre antal stockar eller kubikfot, än de verkligen huggit eller kört,
måste sagda kontokuranter i nu ifrågavarande hänseende äga vitsord. Härutöver
utövas viss, ehuru ej fullt exakt kontroll genom räkning vid sorteringen
av antalet bitar med varje flottandes märke.

Saknas sålunda fog för motionärernas yrkande, i vad avser virkesanmälnin -

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

garnäs korrekthet, så faller samtidigt deras andra motiv, nämligen att företagen
skulle kunna avgiva felaktiga virkesdeklarationer och inkomstdeklarationer,
därest icke storleken av deras virkesuttag från egna skogar kontrolleras genom
mätning av utomstånde. Frånsett detta kan den åsyftade skattekontrollen av
flera anledningar ej vinnas genom den föreslagna tvångsåtgärden. I detta hänseende
må först nämnas, att allt avverkat virke ej går till flottlederna. Avsevärda
kvantiteter fraktas med bil och järnväg. Vidare kan framhållas, att virkets
inmätning endast ger dess kubikmassa. Beskattningen, såväl den statliga
och kommunala inkomstskatten som skogsaccisen, grunda sig på rotnettovärdet.
Här inkomma sålunda två nya faktorer, nämligen å-pris och avverkningskostnaden.
Beträffande inkomstbeskattningen skall virket därjämte hära viss andel
i företagets allmänna omkostnader. Ur skattekontrollsynpunkt spelar det i motionen
föreslagna tvångsförfarandet därför ingen roll.

Motionärernas tredje argument var, att mätningsföreningens opartiska mätning
skulle på ett bättre sätt trygga skogsarbetarnas rätt att få sin ackordlön
beräknad på en riktigt uppmätt virkesmängd. Motionärerna hysa här onödiga
bekymmer. Arbetarna kontrollera själva, att företagens mätning, som ligger
till grund för arbetarnas avlöning, icke är för dem oförmånlig. I detta sammanhang
må framhållas, att vid mätningsföreningarnas inmätning en kvalitetsbedömning
av virket sker, som i viss ordning kan föranleda en nedsättning
av den bokförda kvantiteten under den verkliga. Virket nedsättes efter fastställda
regler för felaktigheter och skador, varvid dock även bruttokubiken uträknas.
Vid företagens mätning, som ligger till grund för avlöningen, sker icke
sådan nedsättning.

Företagens mätning är sålunda för arbetarna lika förmånlig. Det kan vara
av intresse att taga del av vad departementschefen anförde härom i prop. nr
140 vid 1935 års riksdag, när lag örn virkesmätning antogs av statsmakterna.
Han yttrade: »Vad angår kommissionens förslag att mätning av virke, som
uteslutande verkställes i ändamål att bestämma avlöning åt arbetare, vilka
ombesörjt virkets avverkning eller utdrivning, skall undantagas från monopolets
tillämpning, vill jag erinra, att dylik mätning i allmänhet är av mycket
enklare beskaffenhet än mätning av köpvirke. Mätningen avser nämligen i detta
fall i regel allenast ett fastställande av det avverkade virkets kvantitet, ej ett
bedömande av kvaliteten. Riktigheten av mätningen är därför oftast väsentligt
lättare att kontrollera än då fråga är örn mätning av köpvirke. De skäl, som tala
för införande av mätningsmonopol i fråga om den senare mätningen, föreligga
därför ej beträffande den förra. Det är jämväl att märka, att då virkesmätningsnämnds
monopol till övervägande del kommer att omfatta kvalitetsmätning,
ett inordnande av mätning för bestämmande av skogsarbetares avlöning
under monopolet skulle kunna få till följd, att vid sådan mätning hänsyn i
ökad omfattning komme att tagas till virkets kvalitet. En dylik utveckling bör
tydligen ej befrämjas genom lagstiftningen. Av dessa skäl har jag i likhet med
kommissionen ansett ifrågavarande mätning böra uteslutas från monopolet.»

Slutligen får förbundet behandla motionärernas fjärde och sista motiv, nämligen
att ett tvångsvis införande av företagens virke från egna skogar under
föreningarnas mätning skulle förbilliga denna genom att föreningarna finge
arbeta med större sammanlagd virkesmängd. Det är sannolikt, att detta skulle
kunna något nedbringa deras medelkostnad per stock, genom att deras allmänna
omkostnader finge slås ut på ett större antal stockar. Det kan dock icke
orsaka någon större skillnad. Andelen per bit för fasta kostnader är obetydlig.
Den största kostnaden för föreningarnas arbete belöper på själva mätningen,

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagar.

23

och denna betalas delvis på ackord efter inmätt kvantitet. Denna kostnadspost
minskas därför mycket obetydligt per enhet genom att mängden ökas.

Oavsett huru härmed må förhålla sig kan förbundet icke anse det vara rimligt
att tvinga ett företag, som med större fördel själv mäter eget virke, att
använda föreningens mätning endast för att göra denna billigare för dem, som
hava behov därav. Örn ett antal intressenter till eget gagn sammansluta sig till
ett gemensamt företag, böra de icke rimligen kunna tvinga dem, som ej hava
gagn av företaget, att deltaga i detta endast för att intressenternas egna kostnader
därigenom skulle bliva lägre.

*

Förbundet har med det ovan sagda velat visa, att några bärande motiv ej
finnas för att genom lagstiftningsåtgärder tvinga skogsägare att mäta virke
från egen skog eller avverkningsrätt genom de nu förefintliga mätningsföreningarna.
Dessas betydelsefulla uppgift är att mäta köpvirke. Beträffande detta
är köpeskillingens storlek beroende av huru mätningen utfaller. Här är sålunda
två parters, säljarens och köparens, rätt beroende av huru mätningen utfaller.
Det kan då vara befogat, att mätningen utföres av ett fristående, opartiskt
organ. Detta skäl föreligger icke beträffande företagens virke från egen skog.
Det bör då även i detta senare fall stå virkesägaren fritt att efter organisatoriska
lämplighetsskäl själv avgöra, örn han vill anlita mätningsföreningen eller mäta
sitt virke själv. Förbundet får av denna anledning avstyrka motionen.

Stockholm den 8 mars 1943.

AXEL von SNEIDERN.

Sveriges Skogsägareförbund.

Nils Schager.

SVERIGES

SKOGSÄGAREFÖRENINGARS
RIKSFÖRBUND
FÖRENING U. P. A.

Bilaga L.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, som beretts tillfälle att avgiva
yttrande över motion nr 269 av herrar Hedlund i Rådom och Andersson i Hedensbyn
angående utredning av frågan örn opartisk mätning av allt virke, som
ingår i allmän flottning, får härmed vördsamt anföra följande.

Som grund för flottningskostnadernas debitering i allmän flottlcd ligger
den uppskattning av virkets kubikmassa, som erhålles vid inmätning eller intumning
av det flottgods, som tillföres flottleden. Örn totala fraktkostnaden
på ett fullt rättvisande sätt skall kunna slås ut per flottningsenhet måste in -

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

vägningen eller inmätningen av den vara, som skall befraktas, ske på ett likvärdigt
sätt, vilket förutsätter, att bedömningen sker enligt ensartade normer
oell av opartisk institution. Man har icke anledning att säga att så hittills varit
fallet. Beträffande det virke som transporteras i en och samma allmänna flottled
och som utgöres av dels inköpt, upphugget leveransvirke, dels virke från
egen avverkning av å rot inköpta poster och dels av virke från egna fastigheter
har tillämpats och tillämpas ännu högst olika förfaranden vid behandlingen
och inmätningen.

Inom de norrländska flottlederna har inmätningsföreningar inrättats med
ändamål att åstadkomma en korrekt och likartad mätning av virke, som av respektive
medlemmar inköpes eller anmäles till mätning. Genom sådant enhetligt
förfarande vid inmätning har köparna velat eliminera de förut ofta tillämpade
osunda konkurrensmetoder, som den enskilda fria inmätningen möjliggjort, varigenom
till leverantören utlovad »bra» och »liberal» tumning av köpareparten
utnyttjats för att reglera ett från början enhetligt inköpspris i sådan riktning,
att det lockat leverantören till avslut. Inom köparekretsar har man sålunda reagerat
mot vars och ens rätt att genom egen mätning fritt »behandla» köpvirket
och reaktionerna häremot har tagit sig uttryck i bildandet av inmätningsföreningar.
Enligt deras stadgar är det medlemmens icke endast rätt, utan även
plikt att föreningsmäta allt köpvirke. Köparna ha sålunda själva med skärpa
understrukit det faktum, att en icke önskvärd olikhet i inmätningsresultatet
alltid ligger nära till hands att medvetet eller omedvetet framskapa om mätningen
sker av virkesägaren själv i stället för av opartiskt mätareorgan.

Även om sålunda leveransvirket eller köpvirket numera genom överenskommelse
mellan köparna sker genom opartiskt organ tillämpas fortfarande ofta
det sättet, att virke från inköpta avverkningsrätter och från egna fastigheter
mätes av virkesägaren själv med de ofrånkomliga ojämnheter i bedömandet,
som i föregående stycke understrukits.

Givetvis kan nu från köparehåll anföras att beträffande virke från egen fastighet
eller från rotköp ägaren bör hava frihet att mäta detta på det sätt han
anser lämpligt, då ju mätningen härvidlag i jämförelse med förhållandena vid
direkta leveransköp icke innebär något bestämmande av köpeskilling, utan endast
berör ägarens egna intressen. Mot detta kan då erinras, att lika väl som
vid leveransköp en rättvis och objektiv mätning har av köpareparten ansetts
nödvändig genom mätningsföreningarnas medverkan så bör i konsekvens härmed
också all mätning, som ligger till grundval för åsättande av en rättvis
fraktkostnad, bliva utförd på likartat sätt, oavsett varifrån det virke härstammar,
som skall befraktas i en och samma flottled.

Utan undantag ankommer det på leverantören skogsägaren att direkt eller
indirekt betala flottnings- m. fl. kostnader, och det är därför för denna part av
största intresse att dessa kostnader bli så rättvist fördelade som möjligt på allt
tillsläppt virke. Därest allt flottvirke behandlas på samma sätt d. v. s. genom
opartisk mätning av mätningsförening kommer icke endast kostnaderna för
inmätning att kunna reduceras, utan underlaget för flottningskostnaderna även
att bliva rättvist, då därmed varje godtycklig behandling och inmätning av en
befraktare beträffande eget virke omöjliggöres.

För den enskilde skogsägaren lägges den inmätning av hans leveransvirke,
som sker av inmätningsförening, till grund för hans deklaration till skogsaccis
och inkomstskatt. Beträffande virke från rotköp och från egna fastigheter gäller
i allmänhet samma sak. Då bör också enligt riksförbundets förmenande mätning
i egen regi icke godtagas utan överlämnas till opartisk mätning genom mät -

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

25

ningsförening så att underlaget för beskattningen blir bedömt efter enahanda
grunder och pålagorna komma att drabba lika, vare sig det gäller köpvirke,
virke från avverkningsrätter eller från egen fastighet.

Riksförbundet har i ovan anförda velat poängtera rättvisekravet då det gäller
olika skogsägare och deras virke. Då behandlingen och inmätningen av virket
ligger till grund för fördelning av kostnader för inmätning, flottning, skatter,
i vissa fall awerkningskostnader etc. bör denna ske på ett ensartat, likvärdigt
och opartiskt sätt utan att de olika intressenterna givas möjligheter att efter
godtycke påverka grunderna för en fullt rättvis och objektiv kostnadsfördelning.

På grund av vad i föregående uttalats

får riksförbundet sålunda på det livligaste tillstyrka den av herrar
Hedlund i Rådom m. fl. väckta motionen örn opartisk mätning av
allt virke, som ingår i allmän flottning.

Stockholm den 11 mars 1943.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
GUSTAF WIRENFELT.

SVERIGES INDUSTRIFÖRBUND

Bilaga M.

Till Riksdagen andra lagutskott.

Genom remiss den 8 sistlidne februari har utskottet berett Sveriges industriförbund
tillfälle att avgiva yttrande över en inom riksdagens andra kammare
väckt motion, nr 269, av herrar Hedlund i Rådom och Andersson i Hedensbyn
angående utredning av frågan om opartisk mätning av allt virke, som ingår i
allmän flottning.

I anledning härav får industriförbundet till remissens besvarande åberopa
vad skogsindustriernas samarbetsutskott, som erhållit förbundets uppdrag att
bereda detta ärende, anfört i sitt den 10 innevarande mars dagtecknade, härvid
fogade yttrande.

Stockholm den 11 mars 1943.

Sveriges Industriförbund

ERNST WEHTJE.

Gustaf Settergren.

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

Yttrande med anledning av motion II: 269 av herrar Hedlund i Rådom och
Andersson i Hedensbyn med begäran om utredning rörande opartisk mätning
av allt virke, som ingår i allmän flottning.

En sammanställning över allt virke, som under de tre sistförflutna säsongerna
intummats av samtliga inmätningsföreningar fr. o. m. Värmland t. o. m. Norrbotten
— med undantag för Sundsvalls virkesmätningsförening, för vilken statistik
ej föreligger — utvisar en total kvantitet av 204.081.970 st. bitar. Leveransvirke
ingår i denna kvantitet med 110.713.257 st. Resterande del 93.368.713 utgöres
däremot av eget virke, som sålunda representerar i det närmaste enahanda
kvantitet som leveransvirket eller exakt angivet 46 %. Det egna virket utgöres
dels av virke från egna fastigheter och dels av trädköpsvirke — med i stort sett
ungefär hälften på vardera gruppen.

Redan dessa siffror torde utvisa, att någon systematisk tendens från skogsindustriens
sida att undvika tumning av inmätningsförening å eget virke icke
förefinnes. Örn från motionärernas sida en underförstådd tanke föreligger, att
skogsindustrien skulle utnyttja den egna tumningen till att skaffa sig någon
oberättigad förmån av en eller annan art, ger denna statistik i alla händelser
icke belägg för en dylik misstanke.

Örn tumningen av skogsindustriens egna virke verkställes i inmätningsföreningens
eller egen regi, är nämligen ett spörsmål, som helt betingas och regleras
av praktiska motiv av organisatorisk art. Kostnads- och andra lämplighetshänsyn
spela även in. Sålunda har skogsindustrien numera vanligen en mer eller
mindre fast anställd förmanskår, som under sommaren användes för skogsvårdsarbeten,
stämplingar m. m. och under vintern för avverkningstillsyn, avmätning
av virke samt tumning. Det faller sig då ofta ändamålsenligt och lämpligt —
såväl för företagen själva som för förmanspersonalen — att förmännen vid sidan
av andra uppgifter beredas intermittent arbete med tumning av eget virke.
Särskilt gäller detta, då företagen inneha större samlade skogskomplex med koncentrerade
avverkningar, där ett dylikt arrangemang jämväl kan medföra en
väsentligt lägre tumningskostnad än vid tumning genom en tumningsförening.
Tummarlagets resor kunna här inskränkas i hög grad, varigenom arbetstiden
effektivare utnyttjas. Örn inmätningsföreningen i dylika fall skulle äga tumningsmonopol,
skulle detta, utan fördel för någon part, endast fördyra tumningskostnaden
och därmed i sin mån verka sänkande på skogens rotvärde.

Än tyngre väger emellertid det förhållandet, att företagens egna tummare
— även vid kontinuerligt tumningsarbete — kunna utnyttjas för kontroll över
virkets avmätning, märkning, avläggning och behandling i övrigt med skyldighet
att omedelbart vidtaga åtgärder i skogen för framtida rättelse, örn felaktig
behandling förekommer. Vid tumning genom en förening kan denna ändamålsenliga
kontroll icke i samma mån utövas. I och med ett kollektivavtal i
skogsbruket kan arbetsgivaren bli tvingad i en individuell upptagning av arbetsackorden.
Detta sker då på så sätt att mätningen av virket för fastställande
av avlöningen sker i skogen, vanligen i direkt anslutning till apteringen. Därvid
antecknar förmannen samtidigt bruttomåtten för flottningsanmälan. Då
denna mätning i skogen självfallet ej kan ske med anlitande av en central tumningsförening,
skulle avsett monopol medföra ett klart omotiverat tvång för
skogsägaren att bekosta ytterligare en tumning. Vidare förekommer det allt
oftare, att de egna tummarna användas för att samtidigt med tumningen urskilja
och särmarkera vissa specialsortiment, som sedan vid industrien bliva
föremål för särskild användning och behandling. Detta gäller speciellt sågtim -

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

27

ret och är av stor betydelse med hänsyn till de kvalitetskrav som vidareförädling
av sågverksproduktema medfört. Härför kräves emellertid särskilda instruktioner
och speciell erfarenhet från tummarnas sida, som en inmätningsförening
vanligen icke besitter och vilka instruktioner icke heller infogas i föreningarnas
standardiserade tumning.

Den del av eget virke, som utgöres av trädköpsvirke intummas emellertid
som regel av resp. inmätningsförening. Orsaken härtill är den, att företagen
vanligen anse det vara ur kontrollsynpunkt olämpligt, att en förman intummar
verkliga utfallet från en stämpling, som samme förman eventuellt tidigare
taxerat på rot, d. v. s. verkställt den uppskattning av utbytet, som sedan lagts
till grund för köpeskillingen.

Resterande del av det egna virket eller virke från egna fastigheter intummas
som nämnt allt efter lämplighetshänsyn genom inmätningsförening eller genom
egen tumning. Då egen tumning tillämpas, sker detta normalt alltid under noggrann
kontroll av tummarlagens arbete. Den viktigaste kontrollåtgärden är
härvid s. k. kontrolltumningar på enahanda sätt, som sker i tumningsföreningarnas
verksamhet, d. v. s. genom stickkontroll eller omtumning av partier.
Nöjaktig överensstämmelse mellan de båda tumningsresultaten skall därvid föreligga.
Denna flygande kontroll, som alltid hänger över de egna tummarlagen
och som i stort antal fall av företagen anförtros åt tumningsföreningarna, torde
mera effektivt än andra kontrollåtgärder ha medverkat till att företagens egna
tumningar befinna sig på den höga nivå, som verkligen är fallet och som fortlöpande
kan konstateras med stöd av kontrolltumningarnas resultat. Motionärernas
antydningar om olikartad tumning och bristande enhetlighet vid företagens
egna tumningar tillbakavisas därför såsom saknande reell grund.

Emellertid föreligga i verkligheten ytterligare kontroll rörande de egna tumningarna.
Man kan härvid lämpligen följa den kronologiska utvecklingsgången
från rot till sorteringsverket och sålunda börja med virkets avverkning.

I de avverkningskontrakt, som avtalsenligt tillämpas mellan industriföretagen
och resp. körare och huggare, finnes bl. a. den bestämmelsen, att köraren är
skyldig hålla manskap vid intumningen av virket. Kontraktstagaren, d. v. s.
köraren, är enligt avtalet t. o. m. skyldig att personligen eller genom ombud närvara
vid tumningen. Att denna bestämmelse jämväl är avsedd som kontrollmöjlighet
framgår av fortsättningen i samma avtal, som föreskriver, att ev.
anmärkningar måste framställas under tumningens gång. Man är sålunda berättigad
påstå, att en fortlöpande kontroll över företagens egna tumningar
utövas av avverkningsmanskapet. Då manskapets ersättning för avverkningsarbetet
utgår på basis av intumningen, bör denna kontroll kunna tillmätas vitsord.
Någon erinran mot detta system har, så vitt är känt, icke framkommit från
körares eller huggares sida.

Efter avverkning kommer sedan flottningen, föregången av företagens virkesanmälningar
till resp. flottningsföreningar.

Från den teoretiska och verklighetsfrämmande synpunkt på Raken, som motionärerna
anlagt, skulle det ju kunna tänkas, att företagen visserligen inmäta
virket på behörigt sätt, men att de däremot ingiva ofullständiga uppgifter rörande
virkeskvantiteten till flottnings föreningen. Gentemot en sådan eventualitet
innebär emellertid motionärernas förslag örn obligatorisk tumning genom
tumningsförening icke någon fullgod säkerhet i och för sig.

Även på detta område föreligger emellertid sedan länge tillbaka ett kontrollsystem,
som utövas av flottningsföreningens revisorer — däribland en är utsedd
av länsstyrelsen — och som med tanke på flottningskostnadernas rättmä -

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagar.

tiga fördelning torde fungera på ett vida effektivare sätt än motionärernas mätningsmonopol.
Inom de flesta flottningsföreningar tillämpas nämligen det systemet,
att ett fixerat antal virkestillsläppare för varje år uttagas genom lottning,
varefter företagen i fråga äro skyldiga att ställa samtliga tumsedlar, virkessammandrag,
kontokur anter med avverkare m. fl. handlingar till revisorernas
förfogande. Den ingående granskning, som flottningsföreningen härigenom
har möjlighet att göra och regelbundet verkställer, torde praktiskt taget utesluta
varje möjlighet till missbruk av det förtroende, som även dessa deklarationer
av virke måste grunda sig på.

Slutligen må även anföras att flottningsföreningens beräkning vid sorteringen
ger en viss kontrollmöjlighet — även om dess betydelse icke må överskattas.
Här erhåller flottningsföreningen sålunda själv en uppgift örn resp. tillsläppares
utsorterade stycketal. För kubikmassan innebär detta emellertid icke någon
ytterligare kontroll; sjunkvirke samt i flottleden kvarliggande virke från
föregående eller till efterföljande år försvagar vidare sorteringskontrollen i vad
den avser ett löpande år. För en följd av år ställer sig saken annorlunda.

Inmätningsföreningarnas egentliga uppgift är och skall vara att mäta leveransvirke.
Härvid är köpeskillingens storlek och därmed tvenne parters, säljarens
och köparens, rätt beroende av tumningens resultat. I enlighet härmed
äro säljare och köpare lika representerade i inmätningsföreningarnas ledning.
Skulle emellertid eget virke tvångsvis införas under dessa föreningar, torde
krav på ändrad representation i styrelserna komma att framföras och även andra
frågor ånyo att väckas till liv. Sannolikt skulle även förutsättningarna försämras
för nuvarande frivilliga överenskommelser mellan köpare och säljare örn virkesmätningens
ordnande.

Skogsindustriernas samarbetsutskott, som är ett gemensamt organ för svenska
trävaru-, cellulosa- och trämasseföreningarna, har med dessa uttalanden velat
visa, att något behov av förändring i nu rådande förhållanden icke föreligga.
Bärande motiv saknas för att genom lagstiftningsåtgärder tvinga skogsägarna
att inmäta eget virke, d. v. s. virke från egen skog eller avverkningsrätt, genom
befintliga inmätningsföreningar. Detta skulle icke blott innebära ökad kostnad
för ett flertal skogsägare som på billigare sätt än genom inmätningsföreningen
kunna inmäta det egna virket, enligt vad tidigare framhållits, utan även komma
att stå hindrande i vägen för de rationaliseringskrav ifråga om virkets utnyttjande,
som tillhöra dagens och framtidens problem. Alla åtgärder, som kunna
verka sänkande på skogens rotvärde, böra sorgfälligt undvikas — inte minst
med tanke på den krisperiod, som otvivelaktigt förestår.

På anförda grunder får samarbetsutskottet avstyrka motionärernas hemställan
örn utredning.

Stockholm den 10 mars 1943.

Skogsindustriernas samarbetsutskott.

J. L. EKMAN.

Andra lagutskottets utlåtande nr 54; bilagor.

29

Bilaga N.

Till andra lagutskottet.

Svenska Skogs- och Flottningsarbetareförbundet, som beretts tillfälle
avgiva yttrande över inom riksdagens andra kammare väckta motion nr
269, får i anledning härav åberopa förbundets yttrande den 2 november
1934 över betänkande med förslag till lag örn virkesmätning m. m.

Gävle den 9 mars 1943.

SV. SKOGS- O. FLOTTNINGSARBETAREFÖRBUNDET
Henning Jonsson.