Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

1

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1943 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nied förslag
till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat
virke, m. m., såvitt den hänvisats till lagutskott,
jämte i ämnet väckt motion.

Genom en den 4 juni 1943 dagtecknad proposition, nr 322, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att dels antaga ett vid propositionen fogat
förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat virke
dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Propositionen har såvitt angår förenämnda lagförslag hänvisats till lagutskott
och behandlats av andra lagutskottet.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i
anledning av densamma inom riksdagen väckt motion, nr 322 i första kammaren
av herr Björkman och friherre Beck-Friis.

I motionen har hemställts, att riksdagen måtte med förklarande, »att propositionen
icke kunnat oförändrad bifallas, besluta, att ingressen till samt
§§ 1 och 2 i den enligt samma proposition föreslagna lagen skola erhålla
dessa lydelser:

Ingressen: Lag angående auktoriserad mätning av ved och annat virke
med undantag av sågade trävaror.

§ 1: Konungen äger---annat virke med undantag av sågade trä varor

må, där mätningen skall ligga till grund för bestämmande av vederlag
för virket, ombesörjas allenast av virkesmätare, som av Konungen eller myndighet
Konungen bestämmer därtill erhållit tillstånd (auktorisation).

Finnes visst slag---beskaffenhet i övrigt.

§ 2: Auktorisation som virkesmätare må meddelas allenast den som vunnit
nödig erfarenhet om virkesmätning. Auktorisation kan begränsas att avse
visst område eller på annat sätt inskränkas. Auktorisation kan när som helst
återkallas.

Virkesmätningsförening så ock annan sammanslutning med liknande syfte
vare behörig erhålla auktorisation som virkesmätare. För sådant fall skall
på sammanslutningen---som avse virkesmätningen.»

Därjämte hava motionärerna, under framhållande, att den största försiktighet
syntes vara motiverad vid utfärdande av de tillämpningsföreskrifter, varom
förmäldes i 9 § i förslaget, hemställt, att utskottet i sitt utlåtande måtte

Bihang till riksdagens protokoll 1043. 9 sami. 2 avd. Nr 53.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

uttala, att samarbete därvid syntes böra åvägabringas med de organisationer,
som äro verksamma på området och deras gemensamma organ virkesmätningsrådet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andraga
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför
icke kommer att lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionen.

Inledning.

Sedan fråga väckts om införande av ett enhetligt system för mätning och
klassificering av ved och annat virke, tillkallade statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet den 10 april 1943 jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 2 i samma månad revisionssekreteraren Erik Hagbergh att verkställa
utredning rörande vissa bestämmelser örn virkesmätning.

Utredningsmannen har den 12 maj 1943 till fullgörande av det honom
lämnade uppdraget avlämnat en promemoria i ämnet jämte ett utkast till lag
angående auktoriserad mätning av ved och annat virke samt tillika anmält,
att överläggningar i ärendet ägt rum med bland annat representanter för
skogsstyrelsen, statens bränslekommission och statens priskontrollnämnd
samt med representant för virkesmätningsrådet, ett samarbetsorgan för de
i norra och mellersta Sverige verksamma virkesmätningsföreningarna.

över promemorian hava till följd av remisser yttranden avgivits av kommerskollegium,
domänstyrelsen, skogsstyrelsen, statens bränslekommission,
statens priskontrollnämnd, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare,
Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, Sveriges skogsägareförbund, virkesmätningsrådet
samt sydsvenska virkesföreningen.

Förevarande lagstiftningsfråga har därefter varit föremål för beredning
inom justitie-, finans-, jordbruks- och folkhushållningsdepartementen, därvid
utarbetats förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat
virke.

1935 års virkesmätningslag och frågan om dess tillämpning.

Försäljning av avverkat virke sker i vårt land i allmänhet på det villkor,
att köpeskillingen skall utgå i förhållande till virkets mängd. I anslutning
härtill plägar vid sådan försäljning avtalas, att virket skall senare inmätas
för fastställande av köpeskillingens belopp. Vanligen sker dylik mätning i
samband med virkets emottagande av köparen. Mätningen avser ej blott ett
uppmätande av virkets dimensioner och en därpå grundad beräkning av virkets
kubikmassa utan ofta även ett bedömande av virkets beskaffenhet.

Få grund av vissa missförhållanden i fråga om sättet för utförande av vir -

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

3

kesmätning uppkom tidigt tanken att genom sammanslutande av trävarubolagen
och andra större virkesköpare i särskilda virkesmätningsföreningar
söka åstadkomma enhetliga och objektiva metoder för virkets mätning. Inom
de delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera betydande utveckling,
bildades efterhand inom olika grupper av de virkesköpande bolagen,
representerande skilda inköpsområden, ett flertal virkesmätningsföreningar.

Den organisation för mätning av virke, som sålunda genomförts inom de
delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera betydande utveckling,
var från virkessäljarnas synpunkt icke tillfredsställande. Särskilt i de nordligare
landsdelarna hade de stora industriella företagen, som voro de huvudsakliga
virkesköpama, genom virkesmätningsföreningarna kommit att behärska
hela mätningsförfarandet.

Med anledning av hemställan av 1932 års riksdag (motion 11:270; r. skr.
nr 116) beslöt Kungl. Maj:t, att utredning skulle verkställas rörande virkesmätningsföreningarnas
verksamhet. Denna utredning verkställdes av den
s. k. virkesmätningskommissionen och på grundval av ett av kommissionen
avgivet betänkande (Statens offentl. utredn. 1934:32) tillkom lagen den 20
juni 1935 (nr 369) om virkesmåtning (prop. nr 140/1935). Det allmänna syftet
med denna lag var att mätning av köpvirke inom de områden, där virkesmätningsföreningar
utövade eller tidigare utövat verksamhet, skulle till skydd
för virkessäljarnas berättigade intressen kunna i viss utsträckning uppdragas
åt särskilda nämnder, s. k. virkesmätningsnämnder, i vilka virkessågare och
virkesköpare tillförsäkrats likvärdigt inflytande och vilka nämnder skulle hava
uteslutande befogenhet att, var inom sitt verksamhetsområde, verkställa sagda
mätning. Virkesmätningslagens tillämpning är beroende på Kungl. Maj:ts
förordnande. Dylikt förordnande har icke givits. Lagens huvudsakliga syfte
torde emellertid hava uppnåtts på frivillighetens väg sålunda att garantier
skapats för att genom virkesmätningsföreningarnas försorg mätningar utföras
på ett för både säljare och köpare betryggande sätt. Angelägenheten att
örn möjligt ordna virkesmätningens utförande på frivillig väg betonades också
i skilda sammanhang vid tillkomsten av 1935 års lag.

Enligt 1 § i lagen äger Kungl. Maj:t, då skäl därtill äro, förordna att inom
Stockholms, Uppsala, Älvsborgs, Värmlands, örebro, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län eller viss del av dessa län mätning av sådant runt virke av barrträd,
som är avsett för industriellt bruk, förädling eller export i oförädlat
skick (d. v. s. virke som i större omfattning är föremål för försäljning från
enskilda skogsägare till trävarubolag eller andra större virkesköpare), må,
där mätningen skall ligga till grund för bestämmande av köpeskilling eller
annat vederlag för virket, ombesörjas allenast av virkesmätningsnämnd. Innan
sådant förordnande meddelas av Kungl. Maj:t, skall virkessågare och
virkesköpare ävensom vederbörande hushållningssällskap och handelskammare
höras i ärendet.

Virkesmätningsnämnderna skola enligt lagen vara sammansatta av lika
antal representanter för virkessågare och virkesköpare samt en opartisk

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

ordförande. Nämndernas verksamhetsområden avsågos bliva fastställda efter
väsentligen enahanda synpunkter som virkesmätningsföreningarnas arbetsområden.

Den förut återgivna huvudregeln i virkesmätningslagen angående förordnande
örn uteslutande rätt för virkesmätningsnämnd att mäta sådant runt
virke av barrträd, som är avsett för industriellt bruk, förädling eller export
i oförädlat skick, kompletteras av föreskriften att, där särskilda slag av runt
virke lämpligen funnes böra undantagas från förordnandet eller eljest av förhållandena
påkallades särskilda inskränkningar, såsom i fråga om virke avsett
att förädlas vid mindre sågverk eller andra mindre träförädlingsverk,
därav föranledda begränsningar skulle göras i förordnandet.

Under de närmaste åren efter virkesmätningslagens tillkomst verkställdes
vissa undersökningar och gjordes vissa framställningar i fråga om lagens tilllämpning.
Resultatet blev, såsom förut nämnts, att lagen icke blev satt i tilllämpning.
I stället överenskoms mellan de olika intressentgrupperna, att
virkesmätningen alltjämt skulle ordnas på frivillighetens väg. En del ändringar
vidtogos i virkesmätningsföreningarnas organisation, varigenom virkessäljarna
blevo tillförsäkrade representation i föreningarnas styrelser.

I detta sammanhang må även erinras om att framställning tidigare gjorts
om utsträckande av virkesmätningslagens tillämplighet till hela landet. Genom
skrivelse till Kungl. Majit den 20 augusti 1938 hemställde nämligen Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund örn vidtagande av åtgärder i syfte
att lagens bestämmelser bleve tillämpliga för hela landet. Riksförbundet anförde,
att virkesmätningslagen bidragit till en godtagbar lösning av inmätningen
av rundvirke inom de delar av landet, där virkesmätningsföreningar
vore verksamma, i det att den tryggat formerna för mätningsverksamheten
på sådant sätt, att även virkessäljarnas intressen blivit behörigen tillgodosedda.
Det hade emellertid mer och mer framträtt behov av lagens hjälp
utanför dess giltighetsområde. Just sådana missförhållanden, som föranledde
lagens antagande, hade nämligen visat sig knappast mindre inom de delar
av södra Sverige, där lagen icke ägde tillämpning, och från dessa trakter
hade anförts upprepade klagomål över godtyckliga och oefterrättliga virkesmätningar.
I riksförbundets framställning hemställdes vidare om sådan ändring
av bestämmelserna i virkesmätningslagen, att desamma beträffande landets
mellersta och södra delar finge avseende jämväl å mätning av rundvirke
av lövträd. Det yttrades i berörda hänseende, att i angivna delar av
landet lövträdsvirket, som i stor utsträckning förbrukades såsom råvara i
industriell förädling, hade en väsentlig betydelse för skogsägarnas försörjning,
att handeln med rundvirke av lövträd uppginge till betydande belopp
samt att inmätningen av dessa avsalusortiment skedde under samma godtyckliga
former som då det gällde barrvirke.

över riksförbundets ifrågavarande framställning avgåvos yttranden av
1936 års skogsordning, Sveriges skogsägareförbund och centralrådet för
skogsvårdsstyrelsernas förbund. Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas för -

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

5

hund uttalade — med förmälan att av skogsvårdsstyrelserna i landets södra
och mellersta delar det övervägande antalet utan vidare anslutit sig till riksförbundets
framställning samt de återstående i flertalet fall ställt sig förstående
till densamma — sin principiella anslutning till förslaget att virkesmätningen
i södra Sverige borde lagligt regleras samt förordade att frågan bleve
föremål för undersökning.

Sveriges skogsägareförbund anförde bl. a., att mycket påtagliga motiv förelegat
för avgränsning av virkesmätningslagens giltighetsområde till de delar
av landet, där virkesmätnings- eller tumningsföreningar vore verksamma,
samt att lagen helt vore inriktad på uppgiften att förebygga, att befintliga
mätningsföreningars verksamhet kunde utövas till skada för säljarna. Skogsägareförbundet
yttrade vidare rörande de förutsättningar, under vilka virkesmätningslagen
ansetts kunna fylla en uppgift i landets norra och mellersta
delar, följande.

Inmätningen av virke genom en central organisation hade i ej ringa mån
vuxit fram just på grund av den koncentration av skilda köpares (och även
säljares) virkespartier till gemensamma avläggningsplatser, som i stora delar
av norra och mellersta Sverige nödvändiggjordes av transport- och förädlingsförhållandena.
Utan denna koncentration skulle utförande av mätning
genom centrala, gemensamma organ bliva så arbetskrävande och dyr, att
den vore ekonomiskt föga lönande och i många orter otänkbar. Vid utformningen
av virkesmätningslagen hade hänsyn tagits härtill.

I frågan huruvida förutsättningar vore för handen för virkesmätningslagens
tillämplighet i södra Sverige anförde skogsägareförbundel.

Ytterst betydelsefulla skiljaktigheter funnes mellan träförädlingsindustriernas
organisation och förläggning å ena sidan i Norrland, Dalarna och Värmland
samt å den andra i södra Sverige. I de norra landsdelarna vöre berörda
industrier koncentrerade till stora verk, förlagda vid älvmynningarna efter
kusten eller vid Vänern. Detta gällde såväl massa-, wallboard- och plywoodindustrierna
som jämväl sågverken. Antalet virkesköpande industriföretag i
varje älvdal vore numera relativt litet. Små- och hemmaindustrier saknades
så gott som fullständigt, om man bortsåge från skogsägarnas egna klingsågverk,
vilka i detta sammanhang torde kunna lämnas åsido. Det vöre under
hägnet av dessa förhållanden som den monopoliserade mätningen i Nordsverige
kunnat växa fram. I södra Sverige vore förhållandena helt motsatta.
De träförädlande industrierna vore där splittrade på ett mycket stort antal
företag, av vilka blott ett fåtal av högsta storleksordningen men de flesta små
eller medelstora. Industrierna vore ej heller koncentrerade till vissa platser
utan tämligen jämnt fördelade över landsdelen. Några storföretag inom sågverksindustrien
förekomme knappast i södra Sverige. I stället funnes små
sågverk i de flesta orter. Gemensam inmätning av sågtimmer för flera köpare
förekomme icke. Massaindustrien vore koncentrerad till något större enheter;
på få undantag när dock ingalunda av samina storleksordning som de
norrländska. Ett antal av massaindustrierna i södra Sverige utförde gemensam
inmätning genom sydsvenska virkesföreningen, vilken vöre det enda i

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

södra Sverige förefintliga, kooperativt organiserade mätningsorganet och vilken
endast befattade sig med massaved. Det vöre emellertid att marka, att i
södra Sverige sortimenten massaved och timmer icke hade närmelsevis samma
dominerande betydelse som i Norrland. I Sydsverige vore rundvirkeshandeln
utomordentligt mångsidig och skiftande samt arbetade med ett flertal
sortiment. På den sydsvenska rundvirkesmarknaden opererade sålunda ett
mycket stort antal köpare, vilka kunde räknas i tusental och vilka arbetade
med alla tänkbara sortiment. Bortsett från de till sydsvenska virkesföreningen
hörande massaföretagen, vore dessa köpare icke organiserade i några kollektiva
mätningsorgan. En monopolisering av virkesmätningen i Sydsverige
skulle av organisatoriska orsaker vara nästan omöjlig att genomföra eller i
varje fall bliva oskäligt dyrbar. Av träförädlingsindustriemas och rundvirkeshandelns
uppsplittring på ett otal företag eller privata företagare, lokaliserade
till länens alla delar, föranleddes, att även inmätningen av virke
spriddes ut över praktiskt taget alla delar av skogarna. Skulle mätningen
lagligen förbehållas en central organisation i varje län, uppstode omständiga
och dyrbara resor för detta organs mätare. Därtill komme en mängd andra
svårigheter och fördyrande moment. Beträffande massaveden förelåge vissa
förutsättningar för en centraliserad mätning och sådan hade även i viss omfattning
ägt rum. Beträffande specialsortimenten holle skogsägareförbundet
före, att mätning genom centralt organ icke i någon som helst form vore
möjlig med hänsyn till att leveranserna ägde rum på de mest spridda platser
och ofta avsåge mycket små partier. Under åberopande av det anförda förklarade
sig skogsägareförbundet avstyrka riksförbundets framställning.

Skogsägareförbundet yttrade vidare.

Ville man till säljarnas stöd skapa något slags organisation för kontroll
över virkesmätningen, så måste detta för södra Sveriges vidkommande ske
under helt andra former än vad virkesmätningslagen föreskreve. En tänkbar
utväg vore, att lagbestämmelse meddelades därom, att envar part i en rundvirkesaffär
ägde rätt att, då tvist uppstått örn mätningens rätta utförande, begära
kontrollmätnings verkställande av auktoriserad mätare, som då borde
finnas i varje län.

1936 års skogsordning yttrade i anledning av riksförbundets framställning
följande. Virkesmätningslagen vilade på särskilda förutsättningar, som
ägde samband med, bland andra, de tekniska förhållandena i inmätningsoch
andra hithörande avseenden inom dess nuvarande geografiska giltighetsområde.
Såvitt skogsutredningen kunnat finna torde samma villkor icke
eller allenast i mindre mån vara förhanden i återstående delar av landet;
andra betingelser vore väsentligen därstädes rådande. Den av riksförbundet
förordade utvidgningen av berörda giltighetsområde till att omfatta hela riket
samt förslaget om lagligt reglerande av mätningen i södra och mellersta
Sverige av rundvirke av lövträd läte sig därför icke utan olägenhet genomföra
med den konstruktion virkesmätningslagen för närvarande hade. Skogsutredningen
framhöll vidare att ett ställningstagande till den av riksförbundet
väckta frågan måste grundas på ingående undersökning av de lokala förhållandena
i de åsyftade landsdelarna

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

7

Genom beslut den 25 oktober 1940 fann Kungl. Majit riksförbundets framställning
icke föranleda någon Kungl. Majits vidare åtgärd.

I detta sammanhang vill utskottet vidare erinra om den av herrar Hedlund
i Rådom och Andersson i Hedensbyn vid innevarande års riksdag väckta
motionen nr 269 i andra kammaren, vari hemställts om utredning av frågan
angående opartisk mätning av virke, som ingår i allmän flottning, över
denna motion har utskottet den 18 juni 1943 avgivit utlåtande, nr 54.

Utredningsmannens förslag.

Det av utredningsmannen utarbetade utkastet till lag angående auktoriserad
mätning av ved och annat virke innehåller i 1 § första stycket stadgande,
att Kungl. Majit äger då skäl därtill äro förordna, att inom riket eller viss del
därav mätning av ved eller annat virke må, där mätningen skall ligga till
grund för bestämmande av vederlag för virket eller för fastställande av annan
ersättning såsom kostnad för transport av virket, ombesörjas allenast av
virkesmätare, som av Kungl. Majit eller den myndighet Kungl. Majit bestämmer
därtill erhållit tillstånd (auktorisation). I andra stycket av 1 § föreslås en
bestämmelse av innebörd att i förordnande enligt första stycket kunna göras
av förhållandena påkallade begränsningar; vidare upptages där en dispensregel.
En definition å begreppet mätning av virke har införts i 1 § tredje stycket.
Enligt denna förstås med mätning av virke dels bestämmande genom räkning
och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket mates
i travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar eller
vältor, vari virket upplagts, dels ock bedömande, huruvida och i vad mån
virket är behäftat med fel samt vilken hänsyn därtill skall tagas, ävensom
av virkets beskaffenhet i övrigt.

I lagutkastets 2 § föreskrives, att auktorisation såsom virkesmätare må givas
allenast den som vunnit nödig erfarenhet om virkesmätning. Det föreslås,
att virkesmätningsförening och annan sammanslutning med liknande
syfte skall kunna erhålla auktorisation såsom virkesmätare; i sådant fall skall
på sammanslutningen ankommande mätningsarbete utföras av i dess tjänst
anställd mätningspersonal. Enligt 3 § skall upprättas skriftlig handling (mätbesked)
över vad vid mätningsförrättning förekommit. Det förordas, att tillsyn
över mätningsarbetets fullgörande skall utövas av virkesmätningsnämnder,
rörande vilkas sammansättning och verksamhet föreskrifter skulle utfärdas
av Kungl. Majit eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer (4 §).
I enahanda ordning förutsättes skola utfärdas instruktion rörande förfarandet
vid mätning samt fastställas taxa för virkesmätare och de grunder efter
vilka kostnaderna för virkesmätning skola fördelas (3 §) ävensom meddelas
tillämpningsföreskrifter i övrigt (9 §). Lagutkastets 5—8 §§ innehålla
stadganden angående klagan hos virkesmätningsnämnd över mätningsförrättning,
talan mot beslut av virkesmätningsnämnd samt straffbestämmelser.

Utredningsmannen har i promemorian framhållit följande allmänna synpunkter
rörande den ifrågasatta lagstiftningen.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

Under de senaste åren hava förnyade krav rests på åstadkommande av ett
förbättrat system för mätning och klassificering av virke. Den virkesmätning,
som ombesörjes av virkesmätningsföreningarna, lärer väl fylla alla anspråk
på tillförlitlighet och opartiskhet. Men i södra Sverige torde starkt framträda
ett behov att ernå större enhetlighet än för närvarande. De prisreglerande åtgärder,
som redan vidtagits eller äro ifrågasatta för vissa slag av virke, kräva
i själva verket som ett komplement att garantier vinnas för att virkesmätningen
sker efter enhetliga grunder. De statliga ingripandena på vedmarknaden
göra det även önskvärt att mätning av brännveden sker efter enhetliga
grunder. Endast i Norrland torde härutinnan råda tillfredsställande förhållanden,
därigenom att veden på grund av överenskommelser mellan de intresserade
parterna inmätes av virkesmätningsföreningarna. De angivna synpunkterna
hava föranlett, att förslag framkommit att såsom en beredskapsåtgärd
borde åt Kungl. Majit inrymmas en befogenhet att för hela riket eller
vissa delar därav införa ett auktoriserat mätningssystem, som i mån av behov
kunde komma till uteslutande användning vid sådana slag av virkesmätning,
där ett enhetligt mätningssystem synes påkallat av särskilda hänsyn.

I promemorian anmärkes, att utgångsläget för införande av enhetligt mätningssystem
vore helt olika för, å ena sidan, de delar av norra och mellersta
Sverige, där en monopoliserad virkesmätning tillämpas genom virkesmätningsföreningarna,
och, å andra sidan, övriga delar av landet. På grund av
förhållandena i södra Sverige vore en monopolisering av virkesmätningen
synnerligen svår att där genomföra. Angående dessa svårigheter hänvisade utredningsmannen
särskilt till vad som anförts av Sveriges skogsägareförbund i
dess förut återgivna yttrande över Sveriges skogsägareföreningars riksförbunds
framställning år 1938 om virkesmätningslagens tillämpning för hela
landet.

Rörande lagutkastet yttras härefter i promemorian.

Utkastet intager den principiella ståndpunkten, att Kungl. Majit skall äga
förordna att mätning av ved och annat virke må ombesörjas allenast av virkesmätare,
som erhållit statlig auktorisation. Sådant förordnande kan meddelas
endast i fråga om mätning som skall ligga till grund för bestämmande
av vederlag för virket eller för fastställande av annan ersättning. Beträffande
annan mätning torde åtminstone icke för närvarande föreligga behov av införande
av ett auktoriserat mätningssystem. Då den ifrågasatta lagstiftningen
utgör en av krisen föranledd beredskapsåtgärd, ha gränserna för Kungl.
Majits rätt att meddela förordnande enligt lagen icke synts kunna närmare
bestämmas. Det är emellertid icke avsett att denna rätt skall komma att begagnas
annat än när särskilda hänsyn påkalla införande av ett enhetligt mätningssystem.
För närvarande torde detta vara fallet främst beträffande
brännveden. Huruvida lagens tillämpning skall visa sig erforderlig beträffunde
exempelvis sågtimmer lärer bliva beroende av huruvida priserna på
sågtimmer framdeles bliva föremål för priskontroll. För närvarande är så
icke fallet, ehuru önskemål härutinnan framkommit.

Det har i promemorian vidare anmärkts, att, då lagutkastet endast avsåge
virke d. v. s. upphuggen vara, utanför tillämpningsområdet för den ifrågasatta
lagstiftningen folie mätning av rotstående skog. I detta sammanhang
har erinrats, att jämlikt kungörelsen den 18 juli 1942 (nr 722) angående viss
reglering av förvärv av skogsavverkningsrätt, m. m. särskilt tillstånd erford -

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

9

rades av statlig myndighet för förvärv av skogsavverkningsrätt mot vederlag
samt att vid beviljande av sådant tillstånd föreskrifter kunde meddelas rörande
de villkor, under vilka tillståndet finge tillgodonjutas.

I promemorian har rörande förslaget att meddela auktorisation för mätningsförening
anförts följande.

Införandet av ett auktoriserat mätningsförfarande torde icke böra tvångsvis
genomföras annat än där särskilda hänsyn göra en sådan åtgärd påkallad.
Jämväl i andra hänseenden synes det önskvärt att undvika onödiga ingripanden
i de bestående förhållandena och att söka lämna orubbade eller
bygga på dessa, i den mån de visat sig fylla sin funktion på ett tillfredsställande
sätt. Härvid lärer särskilt uppmärksamheten böra fästas på de i norra
och mellersta Sverige för närvarande verksamma åtta virkesmätningsföreningarna.
Den mätningsverksamhet föreningarna utöva torde numera fylla
högt ställda krav på opartiskhet och korrekthet, och den fullgöres av erfaren
mätningspersonal, som därvid har att följa av föreningarna utfärdade instruktioner.
Det synes därför naturligt, att när det gäller anordnandet av
det i lagutkastet ifrågasatta systemet med auktoriserade mätare, man söker
utnyttja den organisation som redan finnes i form av nämnda föreningar.
I överensstämmelse härmed föreslås (2 §), att auktorisation såsom virkesmätare
skall kunna meddelas åt virkesmätnings- eller tumningsförening
eller annan sammanslutning med liknande syfte. Om en mätning enligt lagen
skall utföras inom verksamhetsområdet för en förening, som erhållit
auktorisation, blir det föreningens styrelse som har att utse mätare, och
dessa verkställa förrättningen under samma ansvar som örn de personligen
varit auktoriserade mätare.

Beträffande förslaget om inrättande av virkesmätningsnämnder har i promemorian
uttalats följande.

Virkesmätningsförrättning enligt lagutkastet bör kunna bliva föremål för
överklagande. Då det ur skilda synpunkter torde vara uteslutet att sådana
ärenden skulle kunna direkt bringas under bedömande av en för hela riket
gemensam myndighet, exempelvis skogsstyrelsen, har det förefallit nödvändigt
att tillskapa mellaninstanser, åt vilka jämväl kan anförtros uppgiften
att öva tillsyn över mätningsarbetets fullgörande, var inom sitt verksamhetsområde.
Dessa mellaninstanser benämnas i utkastet virkesmätningsnämnder
(4 §). Närmare föreskrifter om dem avses skola utfärdas i administrativ
ordning. De kostnader, som föranledas av nämndernas inrättande, torde böra
drabba statsverket.

Utredningsmannen har härefter angivit vissa närmare riktlinjer för den
tilltänkta lagstiftningen. Därvid anföres till en början beträffande omfattningen
av förordnande enligt lagutkastets 1 §.

Det auktoriserade mätningssystem, vars införande skulle möjliggöras genom
lagutkastet, kan enligt utkastet komma till tillämpning beträffande
ved och annat virke. Ehuru någon uttrycklig begränsning lill visst slag av
virke sålunda icke föreskrivits, är såsom förut framhållits avsikten att lagen
skall komma till användning endast om ett verkligt behov därav föreligger.
De virkesslag, som närmast torde ifrågakomma att hänföra under lagen,
lära vara, förutom veden, sågtimmer och massaved. Ett flertal specialsortiment
torde endast undantagsvis kunna tänkas höra bliva föremål för förordnande
enligt lagens 1 §. Med hänsyn till det allmänna syftet med lagutkastet
erinras örn att bestämmelser örn normalpriser icke meddelats i fråga

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

om sågtimmer. Sådana bestämmelser finnas däremot beträffande vissa sågade
och hyvlade trävaror av furu eller gran (plank, bräder m. m.) samt
sparrar och bjälkar av furu eller gran. Normalpriser äro vidare fastställda för
ved. Anledning att införa ett auktoriserat mätningsförfarande i fråga örn
sådan förädlad vara som exempelvis plank och bräder lärer icke föreligga.
Normalpriser hava fastställts för vissa transporter av virke. Jämlikt kungörelsen
den 27 februari 1942 (nr lil) med fastställande av normalpriser
å vissa virkestransporter m. m. (ändringar i denna kugörelse, se kungörelsen
den 12 juni 1942, nr 344, och den 5 februari 1943, nr 50) gälla normalpriser
vid frivillig transport med gengasdriven lastautomobil av sågtimmer,
massaved (pappersved), props, kolved, martinved och annan långved, kastved
samt icke bearbetat träkol (råkol). Med hänsyn härtill har lagutkastets
1 § avfattats sålunda, att förordnande enligt lagen kan meddelas när virkesmätningen
skall ligga till grund icke endast för bestämmande av vederlag för
virket utan även för fastställande av annan ersättning såsom kostnad för
transport av virket.

I fråga om den i 1 § andra stycket föreslagna bestämmelsen att i förordnande
enligt första stycket kunna göras av förhållandena påkallade begränsningar
har utredningsmannen anfört, att det exempelvis torde kunna ifrågakomma
att från förordnande undantaga visst virke eller att auktoriserad mätning
skall äga rum, endast om så påfordras av den vars rätt beröres av mätningen.
Det i vissa landsdelar använda systemet med av handelskammare
auktoriserade mätare av props syntes böra lämnas orubbat av lagstiftningen.
Vad angår förslaget om rätt för virkesmätningsnämnd att medgiva dispens
från meddelat förordnande, har i promemorian uttalats, att berörda regel
torde vara påkallad särskilt av de i södra Sverige rådande förhållandena.
De nu berörda stadgandena hade upptagits för att ett förordnande enligt lagen
icke skulle onödigtvis ingripa i den fria mätningen.

I promemorian har framhållits, att, innan Kungl. Majit meddelade förordnande
enligt lagutkastets 1 §, yttrande borde infordras från lokala myndigheter,
exempelvis skogsvårdsstyrelser och handelskammare.

Beträffande den i 1 § tredje stycket införda definitionen av begreppet mätning
av virke har i promemorian anförts.

Bestämmelsen ansluter sig nära till vad som föreskrives i vissa stadgar
för virkesmätningsföreningar samt till 1 § tredje stycket virkesmätningslagen.
Det förtjänar påpekas att i utkastet endast är tal om travat mått, varigenom
från bestämmelsen uteslutes mätning i s. k. stjälpt mått. Att under
begreppet mätning av virke inbegripes jämväl en kvalitetsbedömning framgår
av orden »virkets beskaffenhet i övrigt».

Vad angår spörsmålet åt vilken myndighet borde uppdragas att meddela
auktorisation har utredningsmannen yttrat, att myndigheten borde besitta eller
lätt kunna inhämta kännedom om förhållandena på orten samt att virkesmätningsnämnderna
närmast torde ifrågakomma såsom lämpliga för meddelande
av auktorisation. Angående auktorisation borde utfärdas bevis (certifikat),
varom bestämmelser syntes kunna utfärdas i administrativ ordning

I fråga om de i 2 § av lagutkastet upptagna bestämmelserna angående villkoren
för erhållande av auktorisation har i promemorian anförts.

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

11

Det föreslås att auktorisation såsom virkesmätare må givas allenast den
som vunnit nödig erfarenhet om virkesmätning. Om den myndighet, som har
att meddela auktorisation, icke besitter nödig kännedom örn de lokala förhållandena,
lärer myndigheten genom hörande av lokala myndigheter eller organisationer
böra anskaffa erforderliga upplysningar örn vederbörandes kvalifikationer
såsom virkesmätare. I anslutning till den allmänna föreskriften
örn betingelsen för att erhålla auktorisation har föreslagits en bestämmelse,
att auktorisation kan begränsas att avse visst område eller visst mätningsarbete
eller på annat sätt inskränkas. Avfattningen av 2 § andra stycket ger
vid handen att vid auktorisation av organisationer naturligen en prövning
skall ske, huruvida den sammanslutning varom fråga är kan anses lämplig
att erhålla auktorisation. För närvarande finnas i södra Sverige icke några
för köpare och säljare gemensamma organisationer för virkesmätning. Auktorisation
måste där sålunda givas åt virkesmätare personligen. Nämnvärda
svårigheter att finna lämpliga mätare torde näppeligen föreligga. För att nedbringa
kostnaden för resor m. m. är det angeläget att de auktoriserade virkesmätarna
till antal och boningsort utväljas under beaktande att för varje särskild
mätning bör finnas att tillgå mätare på ej alltför avlägsen ort. Därest
den ifrågasatta lagstiftningen kunde leda till att i södra Sverige bildades organisationer
i likhet med virkesmätningsföreningama i norra och mellersta
Sverige, torde hela problemet örn virkesmätning komma att förenklas, och
en utveckling i sådan riktning vöre säkerligen ur alla synpunkter att hälsa
med tillfredsställelse. Virkesmätningsföreningarnas personal är enligt föreningarnas
stadgar skyldig att avgiva försäkran under edlig förpliktelse rörande
det behöriga fullgörandet av mätningsuppdrag. Med hänsyn bl. a. till
den psykologiska betydelsen av en sådan försäkran har i 2 § tredje stycket
uppställts en liknande skyldighet för dem som skola verkställa mätning enligt
lagen. Måhända kunde ifrågasättas att i denna försäkran inrycka en erinran
för mätaren att icke i onödan yppa vad som kommit till hans kännedom
under mätningsförrättningen.

Rörande lagutkastets 3 § har i promemorian yttrats.

Paragrafen innehåller bestämmelser, vartill motsvarighet återfinnes i virkesmätningslagens
13 och 5 §§. Det stadgas sålunda, att över vad vid xnätningsförrättning
förekommit skall upprättas skriftlig handling (mätbesked).
Närmare föreskrifter härom torde kunna meddelas i administrativ ordning.
Vidare sladgas, att Kungl. Majit eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer
skall utfärda instruktion rörande förfarandet vid mätning samt fastställa
taxa för virkesmätare ävensom de grunder efter vilka kostnaderna för virkesmätning
skola fördelas. Av synnerlig vikt är uppenbarligen att mätningsinstruktionen
kommer att innehålla tillfredsställande regler för tillgodoseende
av kravet på en korrekt och enhetlig mätning och kvalitetsbedömning av
virket. Viss ledning kan härutinnan inhämtas från de olika virkesmätningsföreningarnas
tumningsinstruktioner.

Kostnaderna för anordnande av virkesmätning genom auktoriserade mätare
måste naturligen bäras av de intresserade parterna. Man torde knappast
behöva befara alt påbjudande av mätning genom auktoriserade mätare, i den
utsträckning förevarande lagutkast synes böra föranleda och under beaktande
av de i lagutkastet angivna möjligheterna till begränsningar och undantag,
skall medföra avsevärt ökade kostnader i jämförelse med kostnaderna
för den mätning som för närvarande sker genom privata mätare. Det
kan anmärkas, att anledning icke synes föreligga alt för de olika mätningsförrättningarna
öka antalet mätare utöver vad som nu praktiseras. I regel

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

lära mätarna böra vara två (jfr 10 § virkesmätningslagen). Närmare bestämmelser
härom kunna intagas i mätningsinstruktionen.

Slutligen framhålles, att parternas möjlighet att avtalsvis fastställa kostnadsfördelningen
synes böra lämnas oförkränkt. Endast för den händelse
parternas avtal icke giver tillräcklig ledning för avgörande av frågan om kostnadsfördelningen,
skulle tillämpas vissa i administrativ ordning fastställda
grunder för kostnadsfördelningen. En annan väg att lösa detta spörsmål vöre
möjligen att låta detsamma avgöras av de i 4 § omförmälda virkesmätningsnämnderna.

Beträffande de närmare bestämmelserna örn virkesmätningsnämnder har
i promemorian yttrats.

För att det ifrågasatta auktoriserade mätningssystemet skall kunna förväntas
fungera tillfredsställande torde det vara nödvändigt att anordna en
fortlöpande kontroll däröver. Särskilt i södra Sverige torde behov härav komma
att framträda. I detta syfte och jämväl för att tillskapa en instans, hos
vilken klagomål över mätningsförrättningar kunna anföras, har i utkastet
meddelats bestämmelser rörande virkesmätningsnämnder. I 4 § föreslås, att
tillsyn över mätningsarbetets fullgörande skall utövas av dylika nämnder
samt att i administrativ ordning skola utfärdas närmare föreskrifter rörande
nämndernas sammansättning m. m. Nämnderna synas lämpligen böra vara
sammansatta av lika antal representanter för virkessäljare och virkesköpare
samt en opartisk ordförande (ledamotsantalet exempelvis 3 eller 5). Nämndernas
verksamhetsområden torde, vad angår de trakter av landet där virkesmätningsföreningar
äro verksamma, böra bestämmas under hänsynstagande
till föreningarnas arbetsområden. I övriga delar av riket lärer i allmänhet
vara lämpligt att virkesmätningsnämnder inrättas länsvis. — Liksom
i fråga örn anordnandet av det auktoriserade mätningssystemet, torde
i fråga om inrättandet av virkesmätningsnämnderna böra övervägas lämpligheten
att i någon form söka utnyttja den organisation som på förevarande
område finnes i norra och mellersta Sverige genom virkesmätningsföreningarna.
Föreningarnas styrelser utöva kontroll över föreningens mätningsverksamhet.
Det synes kunna ifrågasättas, huruvida virkesmätningsnämndernas
ledamöter i berörda trakter av riket kunde, i varje fall delvis, utväljas ur
föreningarnas styrelser.

I lagutkastets 5 § har föreslagits dels att sakägare, som är missnöjd med
mätningsförrättning, äger däröver föra klagan hos virkesmätningsnämnd
inom tio dagar efter förrättningens avslutande, såframt han icke vid avslutandet
eller sedermera före klagotidens utgång skriftligen godkänt förrättningen,
dels ock att talan mot virkesmätningsnämnds beslut må förås hos
den myndighet som Kungl. Majit bestämmer genom besvär inom tjugu dagar
från den dag klaganden erhöll del av beslutet. Utredningsmannen har rörande
sistnämnda stadgande — under framhållande att vissa skäl kunde anses
tala för att virkesmätningsnämnds beslut icke borde få överklagas — uttalat
att såsom besvärsmyndighet över virkesmätningsnämnderna torde kunna ifrågakomma
skogsstyrelsen eller någon för hela riket gemensam nämnd.

Bland förfaranden, som enligt utkastet skulle föranleda straffpåföljd, må
nämnas vårdslöshet eller försummelse vid utförande av mätning samt förhindrande
eller försvårande av mätnings verkställande. I promemorian har yttrats,
att ledamöter av virkesmätningsnämnd torde vara att anse såsom sta -

Andra lagutskottets utlåtande nr 53. 13

tens tjänstemän och förty underkastade bestämmelserna i 25 kapitlet strafflagen.

I promemorian har slutligen rörande i utkastet upptagna övergångsbestämmelser
anförts.

Då den ifrågasatta lagstiftningen utgör en av krisen föranledd beredskapsåtgärd,
bör densamma äga allenast begränsad giltighet, förslagsvis ett år.
Med hänsyn till att virkesmätningslagen behandlar samma ämne som lagutkastet
har den ansetts böra vara försatt ur kraft under den tid den nya
lagstiftningen är gällande.

Yttranden.

Det av utredningsmannen utarbetade lagutkastet har i yttranden över promemorian
i princip tillstyrkts av domänstyrelsen, skogsstyrelsen, statens
bränslekommission, statens priskontrollnämnd och virkesmåtningsrådet.
I ett flertal yttranden betonas de svårigheter av skilda slag, som komma att
möta i samband med utarbetande av tillämpningsföreskrifter till lagutkastet.
Av denna anledning hava vissa myndigheter och sammanslutningar ställt
sig tveksamma till den ifrågasatta lagstiftningen. Lagutkastet har avstyrkts
av kommerskollegium, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägareförbund och
sydsvenska virke smätningsföreningen. Vid kommerskollegiums yttrande har
fogats utlåtande av Sveriges industriförbund, i vilket utlåtande förslaget avstyrkts.

Beträffande de principiella synpunkterna i fråga om lagstiftningen har
statens priskontrollnämnd uttalat.

Nämnden betraktar det föreliggande förslaget ur synpunkten av det samband,
detsamma kan äga med prisregleringar för ved och annat virke. Det
må då inledningsvis erinras därom, att normalpriser fastställts för ved och
massaved samt sågade och hyvlade trävaror av furu eller gran och sågade
eller bilade sparrar. Därjämte hava normalpriser fastställts för vissa transporter
av virke. För annat virke än som nu nämnts är någon normalprisreglering
ännu icke genomförd; sådant virke omfattas däremot av de bestämmelser
angående prisstopp, som nämnden utfärdat enligt prisregleringslagen
och efter Kungl. Maj:ts direktiv. Enligt nämndens mening föreligger
med de tendenser, som för närvarande göra sig gällande å virkesmarknaden,
behov av fastare prisregleringar för olika virkessortiment än vad prisstoppbestämmelserna
medföra. Prisregleringar gällande såväl barr- som lövvirke
äro under sådana förhållanden önskvärda. Förslag till fastställande av normalpriser
för sågtimmer av gran och furu inom vissa delar av landet ha av
nämnden redan vid ett par tillfällen ingivits lill Kungl. Majit. Erfarenheterna
av den redan existerande normalprisregleringen för ved och massaved
ha givit vid handen, att bristande enhetlighet vid mätningsförfarandet
i åtskilliga fall försvårat en effektiv övervakning. Då den föreslagna auktorisationen
uppenbarligen skulle vara ägnad att möjliggöra en opartisk och
enhetlig bedömning av såväl varans mängd som kvalitet samt öka kontrollmöjligheterna,
finner nämnden den på detta område svara mot ett föreliggande
behov. Än större bli kontrollsvårigheterna, då prisregleringen utsträckes
till annat virke. Det är här icke endast fråga örn ett i och för sig svårare
mätningsförfarande utan även örn en mångå gånger vansklig bedöm -

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

ning av virkets beskaffenhet. Vid sin tidigare prövning av frågan om fastställande
av normalpriser för sågtimmer av gran och furu har nämnden
med hänsyn till dessa kontrollsvårigheter icke ansett sig kunna föreslå en
sådan prisreglering annat än i de delar av landet, inom vilka virkesmätningsföreningar
varit verksamma; normalprisförslaget har därvid även anknutits
till dessa föreningars mätningsbestämmelser. Då behovet av prisregleringar
numera blivit allt starkare, finner nämnden i hög grad önskvärt,
att sådan ordning beträffande mätningsförfarandet kommer till stånd,
att den erforderliga prisregleringen icke omöjliggöres av kontrollsvårigheter.
Nämnden får därför tillstyrka en lagstiftning av föreslagen innebörd.

Nämnden är väl medveten om de svårigheter och olägenheter, som kunna
vara förenade med genomförandet av en auktoriserad mätning och som utförligt
skildrats i ett tidigare yttrande av Sveriges skogsägareförbund. Trots
detta finner nämnden det påkallat, att lagen i nuvarande läge gives en vidsträckt
tillämplighet; nämnden finner det även sannolikt, att förordnande
i enlighet med lagens 1 § kan komma att påkallas i betydande omfattning.
Det får därvid i varje särskilt fall prövas, vilka gränsdragningar och undantag,
som kunna vara lämpliga och erforderliga för att bestämmelserna
skola kunna praktiskt tillämpas, utan att syftet med desamma går förlorat.
Om redan nu en begränsning av lagens tillämpningsområde anses erforderlig,
skulle i första hand mätning av sågade och hyvlade trävaror kunna
undantagas i lagen.

Bränslekommissionen, som tillstyrkt att lagutkastet lades till grund för
lagstiftning, har yttrat.

På grundval av vunna erfarenheter beträffande de delar av landet — norra
och mellersta Sverige — där virkesmätningsföreningar äro verksamma,
vill kommissionen vitsorda utredningsmannens uttalanden örn betydelsen av
genom nämnda föreningar bedriven, i viss mån monopoliserad, virkesmätning.
För åstadkommande av större enhetlighet än som tidigare varit rådande
beträffande särskilt mätning av brännved har kommissionen nedlagt betydande
arbete, bland annat genom att utfärda kvalitetsbes tämmelser och mätningsinstruktioner.
I vissa större handelsreglerade orter har kommissionen
dessutom utsett särskilda virkesmätare med uppgift att avgöra tvister i fråga
om mätningsförfarande. Hittills vidtagna åtgärder ha emellertid visat sig
icke vara tillfyllest för ernående av garantier för enhetlig mätning, varför
en reglering genom lagstiftning synes av behovet påkallad. En lagstiftning
av i promemorian upptaget slag torde bliva av särskild betydelse i samband
med en kommande avveckling av på grund av krisen genomförda åtgärder
beträffande handeln med ved och annat virke. Staten kommer vid
sådant fall sannolikt att stå som garant för betydande kvantiteter ved, tillhörig
producenter och auktoriserade uppköpare. Det är angeläget, att man
redan i nuvarande läge fastställer de villkor, enligt vilka avvecklingen skall
ske. Därvid är frågan om mätningsförfarandet av stor vikt. Det synes uppenbart,
att det vid fastställande av statens förpliktelser vid en sådan avveckling
kommer att vara synnerligen betydelsefullt att äga tillgång till auktoriserade
virkesmätningsmän, vilkas verksamhet är reglerad enligt lag.

Skogsstyrelsen har anfört följande.

Då skogsstyrelsen tillstyrker den ifrågasatta lagstiftningen, sker det under
den ovillkorliga förutsättningen, att bestämmelserna tagas i anspråk
allenast efter ingående bedömanden rörande deras genomförbarhet och praktiska
konsekvenser. Styrelsen räknar vidare med att lagstiftningen skall i

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

15

likhet med 1935 års virkesmätningslag stimulera till åstadkommande genom
samarbete mellan säljare och köpare av mätningsföreningar i de delar av
landet, där sådana nu icke äro verksamma, varigenom ett tillfredsställande
mätningsförfarande skulle kunna ernås. Av förslagets principiella uppläggning
föijer, alt de kompletterande organisatoriska förfoganden, normerande
föreskrifter m. m., lagen förutsätter skola tillkomma i administrativ
ordning, måste få avgörande betydelse för lagbestämmelsernas tillämplighet
under praktiska förhållanden.

Domänstyrelsen har förklarat sig kunna i huvudsak tillstyrka det remitterade
förslaget. Styrelsen bär därvid — i anslutning till utredningsmannens
uttalande att de prisreglerande åtgärder, som redan vidtagits eller ifrågasatts,
ansetts kräva såsom ett komplement, att garantier åstadkommes för att
virkesmätningen skedde enligt enhetliga grunder — framhållit att behovet
av sådana garantier sannolikt torde komma att i särskild grad framträda i
samband med en avveckling av den nu bedrivna krisbetingade massproduktionen
av brännved m. m. men att styrelsen icke inom domänverkets egen
skogsrörelse funnit några utvidgade bestämmelser om virkesmätning erforderliga.

Sydsvenska virkesföreningen har avstyrkt lagstiftningsåtgärder av i lagutkastet
avsedd art. Föreningen yttrar.

Några klagomål av allmännare art från säljaresidan, vilka skulle motivera
de i lagutkastet föreskrivna åtgärderna, hava icke kommit till föreningens
kännedom. Tvärtom har mätningsförfarandet i fråga om massaved allt mera
stabiliserats och i fråga om brännved hava genom bränslekommissionens
föreskrifter och hänvisningen till andra statliga kvalitetsbestämmelser inmätningarna
kommit att i allt större omfattning ske efter enhetliga grunder.

Sveriges skogsägareförbund har rörande frågan huruvida behov förelåge
av en lagstiftning örn auktoriserad virkesmätning sammanfattningsvis anfört.

Mätningen av brännved kräver för närvarande knappast införande avauktoriserad
mätning. Vid den statliga vedregleringens framtida avveckling
kunna sådana förhållanden tänkas inträffa, att en auktoriserad mätning av
ved blir betydelsefull. Mätningen av pappersved ger för närvarande icke anledning
till erinran. Mätningen av sågtimmer är fullt tillfredsställande i de
delar av landet, där inmätningsföreningar arbeta, men har i övriga delar av
landet ej sällan givit anledning till erinran. Införande av auktoriserad mätning
av sågtimmer i sistnämnda delar av landet möter allvarliga tekniska
svårigheter och mätningen måste bli så dyrbar, att den skulle utgöra en allvarlig
avbränning på rotvärdet. Införande av normalpris på sågtimmer kräver
ovillkorligen införande av auktoriserad mätning för detta sortiment i hela
landet.

Beträffande svårigheterna att i södra och mellersta Sverige införa ett auktoriserat
mätningssystem har skogsägareförbundet hänvisat till sitt förut refererade
yttrande i anledning av Sveriges skogsägareföreningars riksförbunds
framställning år 1938, att virkesmätningslagen skulle tillämpas i hela landet,
samt vidare anfört bland annat.

För brännved och massaved finnas redan standardiserade kvalitets- och
mätningsföreskrifter. All mätning av dessa sortiment sker i nuvarande kris -

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

läge av de statligt auktoriserade uppköparna. Även om det ur principiell synpunkt
kan vara oriktigt, att köparen eller mellanhanden utför inmätningen,
har det tillämpade systemet i stort sett fungerat tillfredsställande. Detsamma
har dessutom haft fördelen att vara billigt och ur organisatorisk synpunkt
smidigt och effektivt. Sliprar till statens järnvägar samt stolpar till kraftoch
telefonledningar, vilka sortiment i mellersta och södra Sverige äro av
stor betydelse, inmätas av statliga myndigheter efter standardiserade regler.
Klagomål mot denna mätning ha ej framkommit. Det är sålunda egentligen
endast beträffande sågtimmer som i de delar av landet, där inmätningsför eningar

ej arbeta, en helt oreglerad inmätning äger rum. ----Vissa

förhållanden hava varit för handen beträffande inmätning av sågtimmer i
södra och mellersta Sverige, vilka missförhållanden kunna tala för att auktoriserad
mätning där bör genomföras. Mycket stora tekniska svårigheter
föreligga emellertid för införande av auktoriserad mätning av sågtimmer i
de mellersta och södra landsdelarna.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har uttalat bland annat följande.

Då lagförslag om virkesmätning framlägges såsom en beredskapslagstiftning
i kristid utan en sådan ingående undersökning, som särskilt 1936 års
skogsutredning påpekat nödvändigheten av, måste riksförbundet ställa sig
synnerligen tveksamt inför lämpligheten och möjligheten att genomföra lagen
i dess föreslagna form. Det kan nämligen befaras, att denna kommer
att försvåra ett framtida slutgiltigt ordnande av mätningsfrågan, emedan en
provisorisk lösning i krisens tecken lätt kan giva dåliga erfarenheter och dessa
sedan anföras som skäl emot en virkesmätningslag under normala tider.

Det lagförslag, som framlagts, har karaktären av s. k. fullmaktslag med
synnerligen vaga riktlinjer rörande den ifrågasatta mätningsorganisationens
uppbyggnad och övriga därmed sammanhängande frågor. All makt har lagts i
de administrativa myndigheternas händer, varför lagens verkningar först
kunna överblickas, sedan densammas tillämpningsföreskrifter utkommit. På
grund härav och av förut anförda skäl anser riksförbundet sig icke kunna
tillstyrka antagandet av en lag av den innebörd, som framgår av lagutkastet.

Riksförbundet vill emellertid ifrågasätta om icke i avvaktan på en slutgiltig
lösning av virkesmätningsfrågan en framkomlig väg, i stället för det
nu framlagda lagförslaget, är att inrätta särskilda auktoriserade skiljenämnder,
som kunna träda i funktion vid uppkomna tvister.

I fråga om kostnaderna för mätning genom auktoriserade mätare har
skogsstyrelsen framhållit, att kostnaderna till väsentlig del torde bliva betingade
av hur ofta mätningsproceduren skulle äga rum under virkets förflyttning
från producent till konsument, i vilken utsträckning den auktoriserade
mätningen skulle vara obligatorisk eller frivillig med flera sådana
förhållanden. Dessa måste självfallet beaktas vid kompletteringsutredningar
och i erforderlig grad klarläggas.

Priskontrollnämnden har rörande kostnaderna anfört, att den reglering av
mätningsförfarandet, som åsyftades med det föreliggande förslaget, i vissa
fall kunde komma att medföra ökade kostnader. I allmänhet torde dock härvidlag
en mätning i betryggande ordning träda i stället för den mätning, som
eljest skulle äga rum, vilket kunde vara en kostnadsbesparande rationalise -

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

17

ring. Mätningsförfarandets kostnader komme att bli beroende av vilka tilllämpningsbestämmelser,
som utfärdades, och hur mätningen i praktiken anordnades.

Vid domänstyrelsens utlåtande har fogals ett yttrande av jägmästaren i
Vimmerby revir, i vilket överjägmästaren i östra distriktet förklarat sig instämma.
I yttrandet göres gällande, att behovet av lagstiftning på ifrågavarande
område vore ringa och att det föreliggande förslaget, därest det skulle
träda i tillämpning, skulle bliva ur kostnadssynpunkt så betungande för
skogs- och trävarurörelserna, att priset för de vunna fördelarna bleve orimligt
högt.

Sveriges skogsägareförbund har behandlat svårigheterna att i södra Sverige
i hast skapa en mätningsinstruktion samt frågan huru en standardiserad
mätning komme att ur kostnadssynpunkt ställa sig i södra Sverige.
Förbundet har uttalat, att svårigheterna att nedbringa mätningskostnaderna
utgjorde ett så allvarligt hinder mot tillämpande av auktoriserad mätning i
södra Sverige, att förbundet ville ifrågasätta, huruvida sådan mätning verkligen
kunde genomföras i dessa delar av landet.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i lagen ha i yttrandena vissa erinringar
framställts. I några yttranden har framhållits, att, då avsikten med
lagen icke vore, att densamma även skulle omfatta mätning av sågade eller
på annat sätt förädlade trävaror utan vara begränsad till reglering av mätningen
av brännved av olika slag samt rundvirke i allmänhet, bestämmelser
om verksamhetens omfattning borde utformas så, att lagen avsåge mätning
endast av brännved och rundvirke.

Föredragande departementschefen, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, har i
propositionen anfört:

»Anledningen till att föreliggande lagstiftningsfråga nu aktualiserats och
kräver en snabb lösning är i främsta rummet förhållanden, som sammanhänga
med den rådande krissituationen. Från vissa krisorgan, främst bränslekommissionen
och priskontrollnämnden, har sålunda framställts krav på genomförande
av en lagstiftning som möjliggör att på ett snabbt och förhållandevis
enkelt sätt få till stånd mätning av ved och timmer. De statliga ingripandena
på vedmarknaden torde göra det nödvändigt, att under vissa förhållanden
mätning av brännved kan komma till stånd på ett sådant sätt, att
mätningen erhåller vitsord gentemot såväl säljare som köpare. Det torde nämligen
kunna befaras att i det läge, då veden icke längre blir begärlig i den
allmänna marknaden i samma utsträckning som nu, tvister komma att uppstå
i fråga om kvantitet och kvalitet beträffande betydande partier levererad
eller för leverans avsedd ved. Ur priskontrollsynpunkt torde vara önskvärt,
att möjligheter till auktoriserad mätning förefinnas även beträffande annat
virke än ved. Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra förorda, att en
lagstiftning kommer till stånd som möjliggör auktoriserad mätning över hela
landet och beträffande även andra virkessortiment än dem som avses i nu
gällande virkesmätningslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 sami. 2 aud. Nr 53. 2

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

Vid utformningen av en lagstiftning i detta syfte synes närmast ligga till
hands att utsträcka nu gällande bestämmelser i ämnet att avse även södra
delarna av landet samt de virkessortiment beträffande vilka en auktoriserad
mätning befinnes önskvärd men vilka icke innefattas under gällande bestämmelser.
Såsom framgår av vad inledningsvis anförts skulle dock en dylik anordning
medföra betydande svårigheter. Virkesmätningslagens bestämmelser
äro allt för omständliga och invecklade för att lämpligen kunna komma till
användning, då det gäller mätning av ved. Ett förfarande enligt dessa bestämmelser
torde därjämte komma att ställa sig mycket dyrbart. Med hänsyn
till de lokala förhållandena med ett stort antal köpare och säljare spridda
över stora områden och utan någon fast organisation, motsvarande de som
finnas i norra och mellersta delarna av landet, torde en utsträckning av
virkesmätningslagens bestämmelser till södra Sverige icke lämpligen låta sig
göra utan att förorsaka de intresserade parterna betungande kostnader och
onödig omgång. En helt ny lagstiftning på ifrågavarande område torde därför
bliva nödvändig.

Såsom framgår av vad jag förut anfört är den ifrågasatta lagstiftningen
framför allt betingad av krissituationen och torde därför böra få karaktären
av en beredskapslagstiftning. Med hänsyn härtill bör lagstiftningen utformas
som en fullmaktslagstiftning i likhet med vad som skett i fråga om ett flertal
lagar av ifrågavarande art. Det förslag, som Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund framfört att inskränka lagstiftningen till ett tvingande skiljemannaförfarande,
då någondera av säljare eller köpare så påfordrar, synes
mig icke ändamålsenligt. Ett sådant läge torde nämligen under vissa förhållanden
kunna uppstå att mera vidsträckta bestämmelser kunna finnas behövliga.
Det nu framlagda lagutkastet har sålunda synts mig kunna läggas
till grund för lagstiftning i ämnet. Jag förbiser härvid ingalunda, att stora
svårigheter, såsom ock framhållits i ett flertal yttranden, kunna komma att
uppstå vid begagnande av ifrågavarande fullmaktslag. Den utformning det
inom jordbruksdepartementet upprättade lagförslaget erhållit torde möjliggöra
begränsningar i förordnandet om virkesmätning i de olika hänseenden
som i yttrandena ansetts önskvärda, för den händelse sådana skulle finnas
av förhållandena påkallade.

Det i utredningsmannens lagutkast upptagna stadgandet, att förordnande
örn lagens tillämpning kan meddelas icke endast när mätningen skall ligga
till grund för bestämmande av vederlag för virket utan även för fastställande
av annan ersättning såsom kostnad för transport av virket, har i några yttranden
föranlett erinringar. Det har gjorts gällande, att bestämmelsen vore
alltför vidsträckt och kunde leda till en icke önskvärd tillämpning av lagstiftningen.
Då ett förordnande om lagens tillämpning uppenbarligen måste föregås
av en ingående prövning av alla på saken inverkande omständigheter
samt det väl torde kunna tänkas, att ett behov att införa auktoriserad mätning
kan visa sig även för andra fall än där mätningen skall ligga till grund
för vederlag för virket, torde vara lämpligt att stadgandet bibehålies. I anslutning
härtill har departementsförslagets 1 § erhållit den avfattning, att

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

19

Kungl. Majit skall, då skäl därtill äro, äga förordna, att inom riket eller viss
del därav mätning av ved eller annat virke må, där mätningen skall ligga
till grund för bestämmande av vederlag för virket eller för fastställande av
annan ersättning såsom kostnad för transport av virket, ombesörjas allenast
av virkesmätare som erhållit statlig auktorisation. Förordnande örn lagens
tillämpning bör såsom förut nämnts meddelas endast örn starka skäl därtill
föreligga. Att på sätt i vissa yttranden ifrågasatts inskränka lagens tillämpning
till att avse allenast brännved och rundvirke synes icke ändamålsenligt.
Emellertid torde närmast ifrågakomma att under lagen hänföra brännved
och rund virke.

De av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna angående villkoren
för erhållande av auktorisation, vilka icke rönt erinran i yttrandena, hava i
huvudsak upptagits i departementsförslagets 2 §. Tillägg har dock gjorts
därom att auktorisation när som helst kan återkallas. Den försäkran, som
föreslagits skola avfordras mätare innan han verkställer mätning enligt lagen,
har jag i anslutning till vad som förordats i ett yttrande ansett böra
omfatta en erinran örn mätarens tystnadsplikt. Det bär synts tillräckligt,
att försäkran avgives skriftligen. Att virkesmätningsförening samt sammanslutning
med liknande syfte skall kunna erhålla auktorisation synes
lämpligt och i hög grad ägnat att underlätta lagstiftningens genomförande
i norra och mellersta Sverige. Detta har även understrukits i ett flertal yttranden.

I vissa yttranden har framhållits, att synnerliga svårigheter komma att
uppstå för att i södra Sverige, där virkesmätningsföreningar icke äro verksamma,
finna tillräckligt antal personer med de kvalifikationer som böra
ställas på auktoriserade virkesmätare. Det torde emellertid kunna förutsättas
att erforderlig personal kommer att, örn så finnes nödvändigt, utbildas för
ändamålet.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen förutsättas skola
meddelas i administrativ ordning. Stadgande härom har intagits i förslagets
9 §. Med hänsyn till den konstitutiva betydelsen av att skriftlig handling
upprättas över vad som förekommit vid mätningsförrältning har bestämmelse
om upprättande av sådan handling (mätbesked) ansetts böra intagas
i själva lagen (3 §). Det har vidare ansetts, att i lagen bör uttryckligen nämnas,
att i administrativ ordning skola utfärdas föreskrifter rörande förfarandet
vid mätning (mätningsinstruktion). Föreskrifter som i övrigt erfordras
för mätningens utförande, såsom regler rörande mätningsmetod och bedömning
av virkets beskaffenhet, komma, i den mån de icke inflyta i mätningsinstruktionen,
att utfärdas jämlikt stadgandet i förslagets 9 §. Att i detta sammanhang
närmare ingå på utformningen av dessa bestämmelser låter sig icke
göra. Beträffande innehållet i desamma, vilket i stor utsträckning kan komma
att bliva beroende av lokala förhållanden, torde ytterligare utredning och
övervägande böra äga rum sedan den ifrågavarande lagstiftningsfrågan slutligen
prövats.

1 vissa av remissyttrandena har anmärkts, att ett auktoriserat mätnings -

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

förfarande skulle medföra avsevärt ökade kostnader för mätningen, i synnerhet
i södra Sverige på grund av där rådande speciella förhållanden. Att vissa
ökade kostnader kunna komma att bliva en följd av ett dylikt förfarande
lärer icke kunna undvikas. Vid utformningen av de närmare bestämmelserna
rörande förfarandet bör eftersträvas, att detta göres så enkelt och praktiskt
som möjligt i syfte att nedbringa kostnaderna. I anledning av uttalande
i ett yttrande må framhållas, att anlitande av två mätare icke torde böra
bliva obligatoriskt för varje slag av mätning.

Kostnaderna för mätningsförrättning måste i varje fall såsom regel bäras
av parterna. Förslaget utgår från att, därest de icke träffa överenskommelse
örn kostnadernas gäldande, av Kungl. Majit härutinnan meddelade föreskrifter
skola lända till efterrättelse (3 § tredje stycket). Att i lagen närmare
utforma bestämmelser i dessa hänseenden låter sig näppeligen göra med hänsyn
till de mycket olika förhållanden, som kunna ifrågakomma på förevarande
område.

Enligt förslagets 4 § skola inrättas virkesmätningsnämnder, vilka skola tillsättas
av Kungl. Majit. Rörande dessas verksamhet skola föreskrifter utfärdas
i administrativ ordning. I nämnderna torde böra ingå representanter
för de skilda intressentgrupperna. Antalet ledamöter torde i anslutning till
vad utredningsmannen anfört böra bestämmas till tre eller fern. Ordförande
i nämnden bör besitta domarkompetens. Nämnderna skola dels utöva tillsyn
över mätningsarbetets fullgörande, dels ock avgöra klagomål över virkesmätningsförrättningar.

Kostnaderna för virkesmätningsnämndernas verksamhet torde böra bårås
av statsverket. Vid meddelande jämlikt 3 § tredje stycket i förslaget av
föreskrifter rörande uppkommande kostnader torde dock böra övervägas,
huruvida ej, i likhet med vad som i allmänhet gäller enligt virkesmätningsföreningarnas
stadgar angående kostnader i anledning av att part påkallar
kontrolltumning, den klagande parten själv skall stå för kostnaderna, därest
ej virkesmätningsnämndens avgörande innebär en ändring av mätningsförrättningen
till den klagandes fördel med minst fem procent av virkespartiets
kubikmassa eller värde. En föreskrift i denna riktning synes för övrigt erforderlig
till undvikande av obefogade klagomål.

I 5 § av förslaget har, såsom förut nämnts, intagits bestämmelse angående
klagan till virkesmätningsnämnd över mätningsförrättning. I anslutning till
vad i ett flertal yttranden anförts synes mest ändamålsenligt, att klagan över
virkesmätningsnämnds beslut icke må medgivas. Med hänsyn till den sammansättning
nämnderna, enligt vad jag förut anfört, böra erhålla, torde
några betänkligheter häremot knappast kunna resas.

De i departementsförslaget upptagna straffbestämmelserna, 6—8 §§, ansluta
sig i huvudsak till utredningsmannens förslag. Sålunda har bland annat stadgats
dagsböter eller fängelse för den som visar vårdslöshet eller försummelse
vid utförande av mätning enligt lagen samt för den som förhindrar eller försvårar
verkställande av mätning eller åsidosätter vad på honom ankommer
till fullgörande av föreskrift som meddelats med stöd av lagen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

21

Den föreslagna lagen synes böra äga giltighet till och med den 30 juni
1944. Under den nya lagens giltighetstid skall lagen om virkesmätning icke
äga tillämpning.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Såsom motiv till den genom förevarande proposition föreslagna lagstiftningen
har bl. a. anförts, att de prisreglerande åtgärder, som redan vidtagits
eller äro ifrågasatta för vissa slag av virke, såsom ett komplement kräva,
att garantier vinnas för att mätning av virket sker efter enhetliga grunder.
Vidare har behov av lagstiftningen ansetts föreligga på den grund, att de
statliga ingripandena särskilt på vedmarknaden göra det önskvärt, att mätningen
sker på ett enhetligt sätt. Ur sistnämnda synpunkt vore lagstiftningen
av särskild betydelse med hänsyn till en kommande avveckling av åtgärder,
som på grund av krisen genomförts beträffande handeln med ved och annat
virke.

Inom Norrland och vissa delar av Svealand sker mätning av virke i stor
utsträckning efter enhetliga regler genom de olika virkesmätningsföreningarna
(tumningsföreningarna). Inmätning av virke genom centrala organisationer
i dessa delar av landet har sin grund i den koncentration av virkespartier
till gemensamma avläggningsplatser, som där nödvändiggjorts av
transport- och förädlingsförhållandena. Jämväl bör bemärkas, att träförädlingsindustrien
här mestadels är koncentrerad till stora verk.

I de delar av landet, där virkesmätningsföreningar icke äro verksamma,
saknas den koncentration, som nu omtalats. Virket är där uppdelat på ett
mycket stort antal små partier, spridda över praktiskt taget alla delar av
länen. Den träförädlande industrien är även splittrad på ett mycket stort
antal företag. Dessutom är virkeshandeln i landets sydligare delar mycket
mera mångsidig och skiftande än i övriga delar av riket.

Av det nu anförda torde framgå, att förutsättningarna för införande av ett
mätningsmonopol äro helt annorlunda i södra Sverige än i norra och mellersta
delarna av landet. Stora tekniska svårigheter komma här att uppstå, därest
auktoriserad mätning göres obligatorisk. Dessa svårigheter hava starkt betonats
i flertalet av de till Kungl. Majit inkomna remissyttrandena och även
understrukits av departementschefen. Enligt utskottets mening är det synnerligen
tveksamt, om svårigheterna kunna lösas på ett tillfredsställande sätt
genom de tillämpningsföreskrifter, som skola utfärdas till lagen. Förfarandet
torde under alla förhållanden bliva mycket tungrott. I samband härmed inställer
sig frågan, huruvida den auktoriserade mätning som lagen föreskriver
såsom obligatorisk skall kunna utföras utan alltför stora kostnader. De farhågor,
som härvidlag kommit till uttryck i åtskilliga av remissyttrandena, äro
enligt utskottets mening välgrundade. Det är sannolikt, att den föreslagna
organisationen skulle komma att ställa sig mycket dyrbar. Stora svårigheter
synas vidare uppstå, när det gäller alt anskaffa utbildad mätningspersonal
i så stor utsträckning som skulle bliva följden av en obligatorisk auktorise -

Utskottet.

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 53-

rad mätning. Föredragande departementschefen har förutsatt, att, om så
finnes nödvändigt, erforderlig personal kommer att utbildas för ändamålet.
Kungl. Majit har i propositionen äskat anslag för anordnande av kurser för
virkesmätare. Det torde emellertid kunna ifrågasättas, om dessa kurser hinna
genomföras inom rimlig tid.

Hur den föreslagna lagen kommer att verka torde i stor utsträckning
bliva beroende av de tillämpningsföreskrifter, som skola utfärdas till densamma.
Förslag till sådana tillämpningsföreskrifter hava icke bilagts propositionen.
Vad nu sagts är ägnat att ingiva betänkligheter med hänsyn till det
vidsträckta tillämpningsområde, som föreslagits för lagen.

Enligt utskottets mening torde utan att den föreslagna lagstiftningen förfelar
sitt syfte nu omförmälda olägenheter kunna undvikas, därest lagen
gives en annan omfattning än Kungl. Majit föreslagit.

De önskemål, som ur prisregleringssynpunkt framförts såsom skäl för
lagen, torde i stor utsträckning kunna tillgodoses genom införande av särskilda
föreskrifter, som obligatoriskt kunna tillämpas vid utförande av virkesmätning.
En del sådana föreskrifter gälla redan beträffande brännved
och massaved. I enlighet med vad nu anförts vill utskottet föreslå, att i 1 §
i lagen införes ett stadgande, att Konungen, då särskilda skäl därtill äro,
äger förordna, att mätning av ved eller annat virke för sådant ändamål som
angives i 1 § skall utföras i enlighet med föreskrifter, som meddelas av
Konungen eller myndighet Konungen bestämmer.

Såsom ett av skälen för den föreslagna lagstiftningen har framhållits, att
i samband med en kommande avveckling av vissa på grund av krisen genomförda
åtgärder beträffande handeln med ved tvister kunna befaras uppstå
i fråga om kvantitet och kvalitet beträffande betydande partier ved samt
att det därför vore önskvärt, att mätning av ved kunde komma till stånd
på sådant sätt att mätningen erhölle vitsord gentemot såväl säljare som
köpare. Detta önskemål lärer icke kunna tillgodoses enbart genom utfärdande
av föreskrifter, som skola iakttagas vid mätning. För nämnda ändamål
synes det givetvis önskvärt, att part i en virkesaffär skall kunna få mätning
utförd genom auktoriserad mätare. Det torde emellertid icke vara nödvändigt,
att den auktoriserade mätningen göres obligatorisk. Mätning genom
auktoriserad mätare bör endast ske, då den vars rätt beröres av mätningen
framställer begäran därom.

Med hänsyn till vad nu anförts bör enligt utskottets mening regeln örn
auktoriserad mätning så utformas, att förordnande angående tillämpning av
mätningsföreskrifter må, om förhållandena därtill föranleda, innefatta, att
mätningen skall utföras av auktoriserad virkesmätare, där så påfordras av
den, vars rätt beröres av mätningen.

I motionen 1:322 hava påyrkats vissa inskränkningar i den föreslagna
befogenheten för Kungl. Majit att förordna om införande av auktoriserad
mätning. Sålunda föreslås sådan ändring i lagförslaget, att förordnande örn
dylik mätning icke skall behöva äga rum, då mätningen endast har till
ändamål att bestämma annan ersättning än vederlag för virket. Såsom

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

23

föredragande departementschefen anfört torde behov emellertid kunna visa
sig att införa auktoriserad mätning även i dessa fall. Vid prövningen av huruvida
behov härav föreligger böra dock särskilt beaktas de praktiska olägenheter
och betydligt ökade kostnader, som genom ett dylikt förordnande lätt
kunna uppstå. Vidare har i nämnda motion förordats, att lagen icke skall
omfatta sågade trävaror. Något behov av auktoriserad mätning av sådana
varor torde enligt utskottets mening icke förefinnas. Det synes dock icke
nödvändigt att i lagen stadga undantag för sådant virke.

Såsom en allmän regel vill utskottet uttala, att förordnande enligt 1 § icke
bör givas större omfattning än som är oundgängligen nödvändigt för uppnående
av lagens syfte.

I 2 § stadgas bland annat, att virkesmätningsförening ävensom annan sammanslutning
med liknande syfte må, om så prövas lämpligt, erhålla auktorisation
såsom virkesmätare. Den i ämnet väckta motionen innehåller ett yrkande,
som går ut på att sammanslutning som nu nämnts alltid skall erhålla
auktorisation. Det torde emellertid enligt utskottets mening vara lämpligt
att möjlighet finnes att auktorisera annan än nu nämnd sammanslutning
inom dess verksamhetsområde. Utskottet vill emellertid understryka, att i
förevarande fall auktorisation endast i undantagsfall bör meddelas annan
än sammanslutningen.

Enligt 3 § i förslaget skall skriftlig handling (mätbesked) upprättas över
vad vid mätningsförrättning förekommit. Vidare föreskrives i 3 §, att Konungen
eller myndighet, som Konungen bestämmer, utfärdar instruktion rörande
förfarandet vid mätning. Av den utformning utskottet givit åt 1 § torde
följa, att sistnämnda stadgande bör utgå. Slutligen stadgas i 3 §, att föreskrifter
angående gäldande av kostnader, som uppkomma i anledning av
mätningsförrättning, meddelas av Konungen. Någon ändring av detta stadgande
synes icke behövlig.

I 4 § föreskrives, att tillsyn över mätningsarbetets fullgörande skall utövas
av virkesmätningsnämnd. 5 § innehåller bestämmelser om klagan över
mätningsförrättning. Klagan skall föras hos virkesmätningsnämnd. Likaså
tillkommer det enligt 1 § virkesmätningsnämnd att meddela dispens från
förordnande om lagens tillämpning. Tillsättandet av virkesmätningsnämnder
innebär enligt utskottets mening en ansvällning av krisorganisationen, som
icke är nödvändig. Tillsynen över mätningsarbetets fullgörande bör i stället
lämpligen utövas av myndighet som Konungen bestämmer. Befogenheten att
meddela dispens från förordnande örn lagens tillämpning bör även tillerkännas
sådan myndighet. Klagan över virkesmätningsförrättning, som verkställts
på grund av auktorisation, bör enligt utskottets mening föras hos skogsstyrelsen.

Enligt utskottets mening bör fängelse icke ingå i straffskalan i 6 §. I övrigt
torde straffbestämmelserna böra bibehållas oförändrade.

Den utformning av 1 § i förslaget som utskottet förordat medför, att stadgandet
i övergångsbestämmelserna om att 1935 års virkesmätningslag icke
skall tillämpas under den tid den föreslagna lagen är gällande måste utgå.

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

Därjämte föranleder utskottets förslag, att lagens rubrik bör ändras till »Lag
med vissa bestämmelser örn mätning av ved och annat virke».

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts genom
propositionen framlagda förslag till lag angående auktoriserad
mätning av ved och annat virke icke kunnat av riksdagen
i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Förslag Förslag

till till

Lag Lag

angående auktoriserad mätning med vissa bestämmelser om mätav
ved och annat virke. ning av ved och annat virke.

Härigenom förordnas som följer. Härigenom förordnas som följer.

1

Konungen äger då särskilda skäl
därtill äro förordna, att inom riket eller
viss del därav mätning av ved eller
annat virke må, dår mätningen
skall ligga till grund för bestämmande
av vederlag för virket eller för fastställande
av annan ersättning såsom
kostnad för transport av virket, ombesörjas
allenast av virkesmätare, som
av Konungen eller myndighet Konungen
bestämmer därtill erhållit tillstånd
( auktorisation).

Finnes visst slag av virke böra undantagas
från förordnandet eller påkallas
eljest av förhållandena inskränkningar,
såsom att mätning i

Konungen äger då särskilda skäl
därtill äro förordna, att inom riket eller
viss del därav mätning av ved eller
annat virke skall, där mätningen
är avsedd att ligga till grund för bestämmande
av vederlag för virket eller
för fastställande av annan ersättning
såsom kostnad för transport av
virket, utföras i enlighet med föreskrifter
som meddelas av Konungen
eller myndighet Konungen bestämmer.
örn förhållandena därtill föranleda
må förordnandet jämväl innefatta,
att mätningen skall, där så påfordras
av den vars rätt beröres av
mätningen, utföras av virkesmätare,
som av Konungen eller myndighet Konungen
bestämmer därtill erhållit tillstånd
(auktorisation).

Finnes visst slag av virke böra undantagas
från förordnande som här
avses eller påkallas eljest av förhållandena
inskränkningar, skola därav

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

25

(Utskottets förslag:)
föranledda begränsningar i förordnandet
göras. Undantag från meddelat
förordnande må för särskilt fall
medgivas av myndighet som Konungen
bestämmer.

(Kungl. Maj.ts förslag:)
den ordning denna lag avser skall äga
rum endast örn så påfordras av den
vars rätt beröres av mätningen, skola
därav föranledda begränsningar i förordnandet
göras. Undantag från meddelat
förordnande må för särskilt fall
medgivas av nämnd varom förmäles
i 4 §.

Med mätning av virke förstås i denna lag dels bestämmande genom räkning
och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket mätes
i travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar eller vältor
vari virket upplagts, dels ock bedömande, huruvida och i vad mån virket är
behäftat med fel samt vilken hänsyn därtill skall tagas, ävensom av virkets
beskaffenhet i övrigt.

2 §•

Auktorisation som virkesmätare må meddelas allenast den som vunnit nödig
erfarenhet om virkesmätning. Auktorisation kan begränsas att avse visst
område eller på annat sätt inskränkas. Auktorisation kan när som helst återkallas.

Virkesmätningsförening så ock annan sammanslutning med liknande syfte
må, örn så prövas lämpligt, erhålla auktorisation som virkesmätare. Sker det,
skall på sammanslutningen ankommande mätningsarbete utföras av mätningspersonal
som är anställd i sammanslutningens tjänst.

Innan någon verkställer mätning av Den som erhållit auktorisation, så
virke enligt denna lag, skall han av- ock personal som sist sagts, skall avgiva
skriftlig försäkran, att han efter giva skriftlig försäkran att efter bästa
bästa förstånd och samvete skall med förstånd och samvete med oväld och
oväld och redlighet utföra de upp- redlighet utföra anförtrodda uppdrag
drag angående virkesmätning, som angående virkesmätning samt att icke
kunna bliva honom anförtrodda, samt för obehörig yppa förhållanden som
att han icke skall för obehörig yppa avse virkesmätningen.
förhållanden som avse virkesmätningen.

3 §■

över vad vid mätningsförrättning Över vad vid mätningsförrältning
förekommit skall upprättas skriftlig förekommit skall upprättas skriftlig
handling (mätbesked). handling (mätbesked).

Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer utfärdar instruktion
rörande förfarandet vid mätning.

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 9 sami. 2 avd. Nr 53.

3

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Föreskrifter angående gäldande av kostnader, som uppkomma i anledning
av mätningsförrättning, medelås av Konungen.

4 §•

Tillsyn över mätningsarbetets full- Tillsyn över mätningsarbetets fullgörande
skall utövas av virkesmåt- görande skall utövas av myndighet
ningsnämnder. Dessa tillsättas av Ko- som Konungen bestämmer,
nungen. Föreskrifter örn nämndernas
verksamhet utfärdas av Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer.

5 §•

Sakägare, som är missnöjd med Sakägare, som är missnöjd med
mätningsförrättning, äger däröver föra auktoriserad mätning, äger däröver
klagan hos virkesmätningsnämnden föra klagan hos skogsstyrelsen inom
inom tio dagar efter förrättningens tio dagar efter förrättningens avsluavslutande,
såframt han icke vid av- tande, såframt han icke vid avslutanslutandet
eller sedermera före klago- det eller sedermera före klagotidens
tidens utgång skriftligen godkänt för- utgång skriftligen godkänt förrätträttningen.
ningen.

över virkesmätningsnämnds beslut över skogsstyrelsens beslut må klamå
klagan ej föras. gan ej föras.

6 §•

Den som visar vårdslöshet eller för- Den som visar vårdslöshet eller försummelse
vid utförande av mätning summelse vid utförande av mätning
enligt denna lag, straffes med dags- enligt denna lag, straffes med dagsböter
eller fängelse. böter.

Samma lag vare, där någon förhindrar eller försvårar verkställande av
mätning eller åsidosätter vad på honom ankommer till fullgörande av föreskrift
som meddelats med stöd av denna lag.

7 §•

Ombesörjer någon virkesmätning utan att vara berättigad att verkställa
mätningen, straffes med dagsböter.

8 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

9 §•

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Andra lagutskottets utlåtande nr 53.

27

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och gäller till
och med den 30 juni 1944. Förordnande eller beslut, som meddelats med
stöd av lagen, äger ej tillämpning längre än lagen äger giltighet. I fråga om
överträdelse, som begåtts under lagens giltighetstid, skall vad i lagen stadgas
även därefter tillämpas.

Under den tid denna lag är gällande
skall lagen den 20 juni 1935 (nr
369) om virkesmätning icke äga tilllåmpning.

B. att motionen I: 322, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet under A. anfört, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 juni 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Mannerskantz, Sten, Sundberg,
Strand*, Holstenson och Holmbäck;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Larsson i Östersund*, Johnsson i
Kastanjegården, Lundgren, Jansson i Hällefors, Håstad, Andersson i Eskilstuna och Hedlund
i Rådom*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.