Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1943 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o),
lito) och 16 :o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3)
örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Genom en den 21 maj 1943 dagtecknad proposition, nr 271, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, tiar Kungl. Maj:!,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagil riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26
maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16 :o) lagen den 26 maj
1909 om Kungl. Majrts regeringsrätt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives:

2:o) mål om beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller deras
representationer, så framt ej klagan föres över Konungens befallningshavandes
beslut i anledning av sökt fastställelse å ändring av stadsplan, stomplan
eller utomplansbestämmelser eller å beslut, varom förmäles i 14 § 1. lagen
örn polisväsendet i riket, eller ock målet angår skolväsendets ordnande;

mål om nybyggnad —---underhållsbidrag till barn;

8:o) mål örn rust- och rotehållares — ---friheter och skyldigheter;

mål rörande arbetslag för vinterväghållning på landet, om föreläggande för
väghållare att utföra visst arbete, angående visst ärendes hänskjutande tili
vägsynenämnd och om beslut av sådan nämnd, ävensom mål rörande tillämpning
av 32 och 33 §§, 34 § första stycket samt 39 § lagen örn allmänna vägar;
mål örn bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landel;

mål om fastställelse--- — av samfälld långtäkt;

14:o) mål om inmutning----och andra personalstiftelser;

mål rörande tillämpningen av förordningen örn erkända skatteförmedlingskassor; 16:o)

mål örn meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande
jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna hälsovården
och motverkande av vattenförorening samt städernas eller andra or 1

Senaste lydelse av 2 § 2:o) oell 16:o) se SFS 1941:420, av 2 § 8:o) 1939:283 och av 2 K
14:o) 1942:299.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. it sami. 2 avd. Nelio.

1

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

ters byggnads- och brandväsen, så framt ej klagan föres över beslut i anledning
av ansökan hos Konungens befallningshavande om tillstånd att företaga
nybyggnad utan hinder av gällande byggnadsförbud, så ock mål örn fördelning
av kostnaderna för gemensamt skyddsrum.

Denna lag träder i kraft beträffande 2 § 14 :o) den 1 juli 1943 och i övrigt
den 1 januari 1944, dock att med avseende å mål, som röra tillämpning av lagarna
den 7 juni 1934 om allmänna vägar och örn vägdistrikt, 2 § 2:o) och
8:o) i deras nuvarande lydelse fortfarande skola gälla.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
kommer att lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

I ett den 16 april 1942 dagtecknat betänkande (Statens offentl. utredn.
1942: 27) har stadsplaneutredningen framlagt förslag om ändringar
i vissa delar av stadsplanelagen och byggnadsstadgan. Förslag i dessa
ämnen ha, efter hörande av ett flertal myndigheter och sammanslutningar,
förelagts årets riksdag genom proposition den 12 mars 1943, nr 153. Betänkandet
upptog dessutom bland annat förslag till lag angående ändrad lydelse
av 2 § 2:o) och 16:o) lagen örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Enligt 2 § 2:o) regeringsrättslagen skola besvär i mål om beslut av landsting
eller av kommun, annan menighet eller deras representationer med vissa
angivna undantag upptagas och avgöras av regeringsrätten. Därest i mål,
som enligt vad nu sagts tillhör regeringsrättens upptagande, klagan rör myndighets
beslut i anledning av sökt fastställelse å landstingets, menighetens
eller dess representations beslut, gäller enligt 3 §, att regeringsrätten skall
med eget utlåtande överlämna målet till avgörande av Kungl. Maj:t i statsrådet.
I sistnämnda ordning skola alltså avgöras bland annat besvär över
länsstyrelses beslut rörande fastställelse enligt 3 § stadsplanelagen av mindre
stadsplaneändring.

Stadsplaneutredningen har anfört, att eftersom nya stadsplaner liksom
även större stadsplaneändringar fastställdes av Kungl. Maj:t i statsrådet
utan regeringsrättens medverkan, anledning knappast syntes föreligga att
fordra utlåtande av regeringsrätten rörande besvär i sådana mindre stadsplaneärenden,
däri fastställelse finge meddelas av länsstyrelse. Vad nu sagts
ägde motsvarande tillämpning beträffande mindre ändringar i stomplan och
utomplansbestämmelser.

Stadsplaneutredningen bär som nämnts även föreslagit en ändring av stadgandet
i 2 § 16:o) regeringsrättslagen. Enligt denna punkt skall regeringsrätten
pröva besvär i mål örn meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud
eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den
allmänna hälsovården och motverkande av vattenförorening samt städernas

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

3

eller andra orters byggnads- oell brandväsen, så ock om fördelning av kostnaderna
för gemensamt skyddsrum. På grund härav skola i regeringsrätten
upptagas besvär rörande sådana tillstånd, som av länsstyrelse lämnas enligt
14, 15, 17, 57, 63, 64 och 66 §§ stadsplanelagen samt 82 § samma lag,
jämförd med 1 kap. 41 § tredje stycket fastighetsbildningslagen enligt tidigare
lydelse. Dylika tillstånd avse dispens från byggnadsförbud, som stadgas
direkt i stadsplanelagen eller ock utfärdats av Kungl. Maj:t eller länsstyrelse.

Utredningen har föreslagit, att i 2 § 16:o) regeringsrättslagen undantag
stadgas i fråga om sådana besvärsmål, däri klagan föres över länsstyrelses
beslut i anledning av sökt tillstånd att företaga nybyggnad utan hinder av
gällande byggnadsförbud.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i propositionen
anslutit sig till stadsplaneutredningens förslag om ändring i 2 § 2:o)
regeringsrättslagen. Beträffande den föreslagna ändringen i 2 § 16 :o) samma
lag har departementschefen anfört följande:

»Utredningens förslag till ändring av 2 § 16:o) samma lag i syfte att åt
Kungl. Majit i statsrådet förbehålla prövningen av besvär i mål om dispens
från byggnadsförbud synes i huvudsak lämpligt. En begränsning synes
emellertid böra vidtagas med hänsyn till vissa i förutnämnda proposition
föreslagna stadganden, som upptagits i 118 § 1 eller 2 mom. byggnadsstadgan.
Enligt dessa bestämmelser kan byggnadsnämnd under vissa förutsättningar
giva lov till byggnad som avviker från stadsplan m. m. Fullföljes
talan mot byggnadsnämndens beslut hos länsstyrelsen, torde besvär, som
därefter må anföras över länsstyrelsens beslut i ärendet, lämpligen böra prövas
av regeringsrätten. Besvären torde nämligen i dessa fall röra endast praktiska
tillämpningsfrågor och ha dessutom ett nära samband med frågan örn
byggnadslov i övrigt, vilken fråga hör till regeringsrättens prövning. I vissa
fall skall enligt de bestämmelser, som föreslagits i 118 § 2 mom. andra stycket
byggnadsstadgan, fråga örn medgivande til! avvikelse från stadsplans
detaljreglering m. m. av byggnadsnämnden underställas länsstyrelsens prövning.
Örn besvär anföras över länsstyrelses beslut i sådant underställningsärende.
torde besvären böra prövas i regeringsrätten.»

Vissa ändringar av regeringsrättslagen ha även förordats av 19 42 års
vägsa k k un niga i deras den 27 januari 1943 avgivna betänkande med
förslag till ny lag örn allmänna vägar och vissa andra författningar, som
erfordras för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen
på landet (Statens offenll. utredn. 1943: 1). Förslag i huvudfrågan
har, efter remiss till vederbörande myndigheter och sammanslutningar, förelagts
årets riksdag genom proposition den 30 april 1943, nr 223. De sakkunniga
hava upprättat ett förslag till ändrad lydelse av regeringsrättslagen.

Av 2 § 2:o) regeringsrättslagen följer bland annat, att regeringsrätten
skall pröva mål örn beslut av vägstämma oell vägstyrelse. Från regerings -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

rättens prövning lia dock undantag^ besvär över länsstyrelses beslut i anledning
av sökt fastställelse å vägstämmas beslut om upptagande av vissa
lån samt vägstyrelses beslut örn upplåtande av vissa vägarbeten på entreprenad
och örn tillsättande av vissa befattningshavare. De vägsakkunniga
lia i betänkandet uttalat, att undantagsbestämmelsen borde utgå i samband
med vägväsendets förstatligande.

Till regeringsrättens upptagande och avgörande höra enligt 2 § 8:o) regeringsrättslagen
mål rörande tillämpningen av 1934 års lag om allmänna
vägar, såframt ej klagan föres över länsstyrelses beslut i vissa angivna frågor.
De sakkunniga hava föreslagit vissa ändringar i nämnda lagrum.

Föredragande departementschefen Ilar på denna punkt yttrat:

»Enligt berörda proposition den 30 april 1943 skall den allmänna väghållningen
på landet från och nied ingången av år 1944 övertagas av kronan.
Vinner detta förslag riksdagens bifall bör, såsom de sakkunniga föreslagit,
förenämnda undantagsbestämmelse i 2 § 2:o) regeringsrättslagen upphävas.
Jag vill i detta sammanhang nämna, att mål rörande beslut av de i propositionen
omförmälda vägnämnderna och länsvägnämnderna, vilka torde vara
att anse såsom menighets representationer, komma att tillhöra regeringsrättens
upptagande och avgörande.

Prövningen av besvär i frågor som behandlas i förslaget till ny väglag
torde böra uppdelas mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten efter
i huvudsak likartade synpunkter som nu gälla beträffande tillämpningen av
1934 års lag om allmänna vägar. Sålunda torde det, på sätt de sakkunniga
förordat, böra tillkomma Kungl. Ma.j:t i statsrådet att pröva besvär i mål,
huruvida väg skall hållas fri från hinder av snö och is i den utsträckning,
som kräves för biltrafik (5 § sista stycket i förslaget), samt mål örn byggande
av allmän väg, förändring av enskild väg till allmän, inrättande av särskild
vinterväg och indragning av allmän väg (14 §), örn fastställelse av arbetsplan
för allmän väg (15 §), örn meddelande av förbud för väghållare att i samband
med indragning av väg bortföra vad å marken anbragts för vägändamål
och örn utsträckande av den tid, inom vilken väghållare, där dylikt förbud
icke meddelats, äger att bortföra vad som må skiljas från marken (25 §).
örn förordnande av ordförande och ledamot samt suppleant i vägsynenämnd
(55 §) samt örn förordnande av ersättare för ledamot i vägsynenämnd (57 §
andra stycket).

Av skäl, som anförts av de sakkunniga, torde prövningen av mål om nyttjanderätt
till mark för tillfällig väg (28 §) böra överflyttas från regeringsrätten
till Kungl. Maj:t i statsrådet.

I likhet med de sakkunniga anser jag lämpligast, att Kungl. Maj:t i statsrådet
prövar besvär över förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra
byggnad inom område, som kan beräknas bliva taget i anspråk för ifrågasatt
väg eller komma att ligga i omedelbar närhet av densamma (34 § andra
stycket). Vad härefter angår fråga örn dispens från sådant förbud, torde
denna prövning åtminstone i viss mån förutsätta ett bedömande av vägens

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

sträckning och av möjligheten att utföra företaget inom sådan tid, att förbudet
bör gälla. Då sistnämnda bedömning eljest tillkommer Kungl. Majit
i statsrådet, bör även prövningen av nu berörda dispensärenden, av vilka endast
ett mycket litet antal brukar fullföljas till högsta instans, ankomma
på Kungl. Majit i statsrådet. Däremot torde, såsom de sakkunniga föreslagit,
regeringsrätten böra pröva de mera ofta förekommande ärendena om dispens
för byggnad utmed redan befintlig väg eller väg för vilken arbetsplan blivit
fastställd (33 § första stycket och 34 § första stycket).

De sakkunniga ha ansett, att mål om föreläggande för stad eller stadsliknande
samhälle att fullgöra väghållning (48 och 49 §§) ägde sådant
sammanhang med fråga örn statsbidrag, att de borde avgöras av Kungl.
Majit i statsrådet. Prövningen av dylikt mål avser emellertid att konstatera,
huruvida förutsättningarna för viss skyldighet föreligga, därvid bland annat
en förutsättning är att kronan lämnat föreskrivet statsbidrag, och övervägande
skäl torde tala för att ett sådant mål bör prövas av regeringsrätten.

Övriga administrativa besvärsmål som röra tillämpningen av väglagen torde
vara av den beskaffenhet att de böra avgöras av regeringsrätten. På
denna bör det sålunda, utöver vad förut nämnts, liksom hittills ankomma
alt pröva besvär över länsstyrelses beslut örn tillstånd till upplag, grind eller
annan anordning å allmän väg (32 g), örn rätt alt ha upplag, stängsel m. m.
almed väg (33 § första och andra styckena), örn tillstånd att ha annonstavla,
reklamskylt eller dylikt utmed allmän väg (39 § första stycket), örn hänskjutande
av visst ärende till vägsynenämnds prövning (56 §) eller i anledning
av klagan över beslut, meddelat av vägsynenämnd (29—31, 33, 36, 39
och 76 §§). Med hänsyn till beskaffenheten av de beslut som kunna komma
att meddelas av länsstyrelse rörande arbetslag för vinterväghållning (41—14
och 46 §§) torde besvär över sådana beslut böra prövas av regeringsrätten.»

Enligt 2 § förordningen den 3 0 april 1 943 (nr 2 0 5) örn
erkända skatteförmedlingskassor, vilken förordning träder i
kraft den 1 juli 1943, må skatteförmedlingskassa under viss förutsättning
av länsstyrelse antagas till erkänd sådan kassa. Länsstyrelsen skall fastställa
reglemente för kassa. Erkänd skatteförmedlingskassa äger åtnjuta statsbidrag.
Kassans verksamhet övervakas av länsstyrelsen.

Föredragande departementschefen har i denna del anfört:

»På grund av bestämmelsen i 2 § 4:o) regeringsrättslagen i dess nuvarande
lydelse komma mål rörande statsbidrag enligt förordningen örn erkända
skatteförmedlingskassor att tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande.
Vidare tillkommer det regeringsrätten — enligt 2 § 17:o) i dess nu
gällande lydelse — att upptaga och avgöra mål angående föreläggande eller
utdömande av vite jämlikt sagda förordning. Då jämväl i andra fall än de
nu anförda mål örn beslut av länsstyrelse rörande erkända skatteförmedlingskassor
böra prövas av regeringsrätten, torde i 2 8 14:o) regeringsrättslagen
böra upptagas den bestämmelsen, ali mål örn beslut av länsstyrelse järn -

G

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

Utskottet.

likt förordningen om erkända skatteförmedlingskassor skola även i andra än
i paragrafen särskilt angivna fall tillhöra regeringsrättens upptagande och
avgörande.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Ovannämnda proposition nr 153 har med vissa ändringar bifallits, den 26
maj 1943 av första kammaren och den 29 maj 1943 av andra kammaren.
Ändringarna äro icke av beskaffenhet att föranleda ändring jämväl i det nu
framlagda förslaget till ändring i vissa delar av regeringsrättslagen. Andra
lagutskottet har i sitt utlåtande nr 31 (sid. 40 o. f.) i anledning av propositionen
nr 153 förutsatt, att, därest den av stadsplaneutredningen förordade
ändringen av 2 § 2:o) regeringsrättslagen godkändes, Kungl. Majit i dc
ärenden, som nämnda ändring avsåge, likväl skulle komma att inhämta
regeringsrättens utlåtande, i den mån verkliga rättsfrågor av tveksam art
uppkomme. — Propositionen nr 223 har med vissa ändringar utan betydelse i
förevarande sammanhang tillstyrkts av andra särskilda utskottet i utlåtande
nr 2.

Utskottet har vid sin granskning av det genom propositionen nr 271 framlagda
lagförslaget icke funnit anledning till erinran och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 16 juni 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Löfvander, Olof Carlsson,
Roos*, Hage och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herr Olovson i Västerås, fröken Andersson, herrar Hallagård,
Hermansson, Holm, Johnsson i Kastanjegården*, Jansson i Hällefors* och Andersson i
Eskilstuna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

432266