Andra lagutskottets utlåtande nr 35,
1
Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1943 kl. 11 f. m.
Uflätande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om anställande av distriktsbarnmorskor
m. m. jämte i anledning därav väckta
motioner.
Genom en den 2 april 1943 dagtecknad proposition, nr 210, vilken hänvisats
till lagskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till
förordning om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i
anledning av densamma väckta likalydande motioner, nämligen nr 255 i första
kammaren av herr Andersson, Elon, m. fl. samt nr 366 i andra kammaren av
herr Persson i Norrby m. fl. För den i motionerna gjorda hemställan kommer
redogörelse att lämnas i det följande.
Genom proposition, nr 209, angående statsbidrag till förlossningsvården
samt den förebyggande mödra- och barnavården har Kungl. Maj:t föreslagit
innevarande års riksdag bland annat att godkänna de ändrade grunder för
statsbidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor m. m., som innefattas i sistnämnda
proposition, samt att för budgetåret 1943/44 till bidrag till ifrågavarande
avlöningar m. m. anvisa ett förslagsanslag av 2,800,000 kronor. Denna
proposition har hänvisats till statsutskottet.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen nr
210 framlagda förslaget ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit
till stöd för sin hemställan, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
kommer att lämnas här nedan, hänvisa till nämnda proposition och propositionen
nr 209, respektive motionerna.
Inledning.
Det genom propositionen nr 210 framlagda författningsförslaget grundar
sig på ett av 1941 års barnmorsheutredning den 23 mars 1942 avgivet betänkande
med utredning och förslag angående barnmorskeväsendet (statens off.
utredn. 1942:17). Denna utredning har närmast tillkommit i anledning av en av
1941 års riksdag gjord framställning i ämnet (riksdagens skrivelse nr 5, punkt
116). I direktiven för utredningen har bland annat framhållits, att vid densamma
borde särskilt undersökas, huruvida distrikts- och reservbarnmor
Bihang
till riksdagens protokoll 1913. 9 sami. 2 avd. Nr 35.
1290 43
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
skornas arbetskraft kunde utnyttjas inom den slutna förlossningsvården i
högre grad än som nu skedde. Vidare borde undersökas i vilken omfattning
barnmorska å från mödra- och barnavårdscentral avlägset belägna orter kunde
anförtros uppgifter tillhörande den förebyggande mödra- och barnavården.
Vissa i samband därmed stående utbildningsfrågor borde jämväl uppmärksammas,
varjämte det vore lämpligt, att barnmorskornas löne- och pensionsförhållanden
upptoges till prövning. Slutligen borde även frågan örn ersättning
åt vissa barnmorskor, som genom den år 1937 beslutade reformen av förlossningsvården
blivit berövade sina arbetsmöjligheter, prövas.
Över betänkandet hava yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och
sammanslutningar.
Frågan har därefter underkastats beredning inom socialdepartementet.
Gällande bestämmelser.
De grundläggande bestämmelserna rörande barnmorskeväsendet innehållas
i lagen den 4 juni 1937 (nr 298) örn anställande av distriktsbammorskor m. m.
med däri den 20 december 1940 (nr 1053) vidtagen ändring. Vidare äro bestämmelser
givna i reglementet den 21 november 1919 (nr 798) för barnmorskor,
vilket reglemente ändrats genom kungörelser den 12 maj 1927 (nr
145), den 29 maj 1931 (nr 173), den 9 oktober 1931 (nr 343), den 24 september
1937 (nr 799), den 14 juni 1940 (nr 576) och den 20 december 1940 (nr 1054),
samt i reglementet den 24 september 1937 (nr 798) för barnmorskestyrelserna
i riket, vilket reglemente ändrats genom kungörelsen den 20 december 1940
(nr 1055). Av de ytterligare författningar, som röra barnmorskeväsendet, må
här nämnas kungörelsen den 21 juli 1937 (nr 744) angående statsbidrag till
avlöning åt distriktsbammorskor och reservbarnmorskor m. m., med däri den
20 december 1940 (nr 1056) vidtagen ändring, kungörelsen den 24 september
1937 (nr 800) angående dyrtidshjälp åt vissa av kommun fast anställda barnmorskor
samt kungörelsen samma dag (nr 803) med vissa bestämmelser örn
tillsättning av distriktsbarnmorsketjänst m. m.
Enligt de sålunda meddelade bestämmelserna gäller i huvudsak följande.
Riket skall vara indelat i barnmorskedistrikt, vart och ett med minst
en fast anställd distriktsbarnmorska. Distriktsindelningen fastställes av medicinalstyrelsen,
som därjämte bestämmer antalet distriktsbammorskor för varje
distrikt. Stad, som ej deltager i landsting, må undantagas från distriktsindelningen,
under villkor att staden träffar avtal med ett tillräckligt antal
barnmorskor att fullgöra distriktsbarnmorska åliggande uppgifter utan annan
ersättning av den vårdade än för skjutskostnad.
Ledningen av barnmorskeväsendet inom varje landstingsområde och i varje
stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager i landsting, tillkommer
en barnmorskestyreise. Denna består inom landstingsområde av den
hälsovårdsberedning, varom stadgas i lagen örn landsting, samt i stad, som
nyss nämnts, efter stadens bestämmande, antingen av hälsovårdsnämnden eller
av en styrelse, bestående av förste stadsläkaren samt två av stadsfullmäktige
valda ledamöter jämte suppleanter.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
Distriktsbarnmorska förordnas av barnmorskestyrelsen tills vidare
med sex månaders ömsesidig uppsägningstid. Sådan barnmorska åligger att
inom sitt distrikt verkställa till barnmorskeyrket hörande förrättningar, däri
inbegripet förvård och eftervård, samt att efter anvisning av barnmorskestyrelsen
utan särskild ersättning tjänstgöra å förlossningsanstalt, som drives av
landsting eller stad, som ej deltager i landsting. Vidare är hon skyldig att
i viss utsträckning biträda barnaföderskor utom distriktet ävensom att, därest
hon förklarats av medicinalstyrelsen därtill behörig, efter särskilt förordnande
biträda i statsunderstödd förebyggande barnavård.
Distriktsbarnmorska äger åtnjuta årlig lön av minst 1,500 kronor jämte tre
ålderstillägg, vartdera å 100 kronor efter tre, sex och nio års väl vitsordad
tjänstgöring, ävensom kostnadsfritt möblerad bostad jämte värme och lyse
eller ock ersättning för dessa naturaförmåner efter ortens pris. Därjämte äger
distriktsbarnmorska, som biträtt vid mer än tjugufem förlossningar under ett
år i hemmet eller å förlossningsanstalt, som ovan nämnts, åtnjuta lönetillägg
med 10 kronor för varje förlossning utöver tjugufem, dock högst med 300
kronor för kalenderår. Slutligen skall distriktsbarnmorska kostnadsfritt erhålla
alla för förlossningsbiträde erforderliga förbrukningsartiklar samt, där
så lämpligen kan ske, kostnadsfritt tillhandahållas telefon. Då barnmorska
nödgas företaga färd överstigande en kilometer för att biträda barnaföderska,
är hon berättigad att av den vårdade erhålla fri skjuts eller ersättning för
resekostnaden enligt av medicinalstyrelsen fastställd taxa. Distriktsbarnmorska
äger rätt till en månads semester årligen å tid, som barnmorskestyrelsen bestämmer.
De kontanta avlöningsförmånerna bestridas av statsmedel, medan
huvudmannen skall svara för naturaförmånerna.
Distriktsbarnmorska, som biträder i den förebyggande barnavården, skall
härför av statsmedel uppbära särskild ersättning, beräknad efter 300 kronor
för år. Sådan ersättning och lönetillägg för biträde vid mer än tjugufem förlossningar
må dock ej sammanlagt uppgå till mer än 300 kronor för år.
Vid uppkommande ledighet å distriktsbarnmorsketjänst skall av vederbörande
barnmorskestyrelse undersökas, huruvida tjänsten kan bliva föremål
för indragning. Under tiden skall befattningen uppehållas medelst vikarie.
Vikarie äger åtnjuta samma förmåner som ordinarie distriktsbarnmorska.
Inom varje landstingsområde skall finnas en eller flera reservbarnmorskor
till det antal, som av medicinalstyrelsen bestämmes. Reservbarnmorskorna
hava skyldighet att fullgöra distriktsbarnmorskornas åligganden,
medan dessa åtnjuta semester eller eljest förfall för dem föreligger. De skola i
tillämpliga delar äga åtnjuta samma löneförmåner som distriktsbarnmorskorna.
Reservbarnmorska, som antagits före den 1 januari 1937, skall dock av vederbörande
landsting eller stad, som ej deltager i landsting, i stället för ovan
angivna avlöningsförmåner åtnjuta kontant lön av minst 1,000 kronor för år
ävensom, då hon tjänstgör som distriktsbarnmorska, särskild ersättning med
000 kronor för år.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
Allmänna synpunkter. Huvuddragen av förslaget.
Barnmorskeutredningen konstaterar till en början, att utvecklingen i vårt
land under de senaste decennierna gått i den riktningen, att kvinnorna alltmera
föredraga att bliva förlösta å anstalt. Nämnda förhållande jämte andra omständigheter
hade medfört ett starkt minskat arbete för barnmorskorna i den
öppna vården. Genom succesiv reglering hade barnmorskedistrikten på
senaste tid nedgått väsentligt i antal. Det genomsnittliga antalet av tjänstebarnmorska
årligen förrättade förlossningar i öppen vård vore dock alltjämt
påfallande ringa.
Vidare har utredningen yttrat:
Den situation i fråga örn barnmorskornas arbetsförhållanden, som varit den
närmaste orsaken till att förevarande utredning kommit till stånd, bottnar i
en på flera sätt skönjbar brist i vår allmänna sjuk- och hälsovårdsorganisation,
nämligen frånvaron av nödig anpassning mellan de olika vårdgrenarna. Detta
gäller såväl förhållandet mellan sluten och öppen vård som mellan denna och
de olika formerna av den förebyggande vården och övrig socialvård. Att en
sådan brist kunnat uppkomma och fortbestå torde ytterst sammanhänga med
den i vårt land sedan gammalt förefintliga splittringen med skilda huvudmän
(stat, landsting, kommun, organisationer och enskilda) för olika vårdgrenar.
Det har ej kunnat undgås att vid den hastiga utbyggnad av vården, som nu
samtidigt skett på flera parallellområden, oklarhet och andra svårigheter yppat
sig beträffande den rationella uppdelningen av de olika arbetsuppgifterna
samt utnyttjandet av och samverkan mellan vårdfunktionärerna, som i regel
utbildats för att inriktas på differentierade uppgifter. Barnmorskor, distriktssköterskor
och dispensärsköterskor hava sålunda alla utbildats, anställts och
organiserats för sina avgränsade vårdformer. Utvecklingen har emellertid särskilt
under de senaste årtiondena alltmera understrukit nödvändigheten av
hälso- och sjukvårdens inlänkande i större sammanhang. Härmed hava gränserna
mellan närstående vårdformer blivit vagare, och samtidigt hava de starkt
stegrade utgifterna för det allmänna för genomförandet av vårdens olika former
kommit det att framstå som ett oundgängligt krav, att vårdformerna snarligen
samordnas och anpassas till varandra, såvitt möjligt under gemensam
ledning. Såsom ett första steg i denna riktning har kommit tillskapandet av
landstingens sjukvårds- och hälsovårdsberedningar, vilka nu fungera i stället
för de många specialdelegationer för olika vårdformer, som förut arbetade vid
sidan av varandra och ofta utan inbördes kontakt. Genom sålunda vunnen
enhetlighet i ledningen av landstingens sjuk- och hälsovård har en viktig förutsättning
skapats för en rationell samordning av de olika vårdformerna och
utnyttjandet av för vården anställda befattningshavare på lämpligaste sätt.
En annan förutsättning särskilt för det senast nämnda syftet synes utredningen
vara, att funktionärernas utbildning så vitt möjligt får en enhetlig
grund, så att de vid behov kunna användas inom flera varandra närstående
vårdformer eller kanske i dubbla uppgifter, när förhållandena så påfordra.
Beträffande sjuksköterskorna är en sådan enhetlig utbildning redan i stor
utsträckning genomförd. För utredningen har det framstått som ett stort
önskemål, att även barnmorskorna i utbildningshänseende helt samordnas med
sjuksköterskorna. Detta skulle kunna ernås genom ett realiserande av befolkningskommissionens
förslag örn sådan förändring och utvidgning av var barnmorskeutbildning
att för inträde vid barnmorskeanstalt skulle erfordras. att
hava genomgått en grundläggande utbildning av minst 2 år vid godkänd sjuk
-
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
sköterskeskola, vartill sedan skulle komma såsom specialutbildning minst D/2
år vid barnmorskeläroanstalt. De på detta sätt utbildade barnmorskesjuksköterskorna
skulle vara rustade för betydligt vidare insatser i sjuk- och
hälsovården än hittills. För mera isolerade bygder, som icke nu lämna tillräcklig
sysselsättning för såväl distriktssköterska som barnmorska, men som
ändå ofta äro i synnerligt behov av tillgång till sjukvårdsutbildad person, skulle
befattningshavare med sådan utbildning vara av särskilt värde. Även för önskvärd
utökad växelverkan mellan anstaltsvård och öppen vård skulle sådana
befattningshavare betyda ett stort framsteg.
Den likformiga utbildningen skulle också skapa en förutsättning för avlöning
och pensionering av alla dessa likartade funktionärer efter samma
grunder, vilket utredningen funnit likaledes vara ett mycket stort framtida
önskemål. Nu rådande olikheter i löneavseende innebära utan minsta tvivel
ett stort hinder för den behövliga samordningen och rationaliseringen av
vårdformerna och funktionärernas arbetsuppgifter.
I avbidan på genomförande av en samordnad utbildning av sjuksköterskor
och barnmorskor samt en enhetlig reglering av dessas avlöningsförmåner har
utredningen — i likhet med tidigare befolkningskommissionen — begränsat sig
till att framlägga förslag till i väsentliga delar provisoriska åtgärder
i syfte att öka tjänstebarnmorskornas användning. Dessa åtgärder
innebära i huvudsak följande.
Distriktsbarnmorskorna skulle i vidare utsträckning än hittills användas
inom den slutna förlossningsvården samt den förebyggande mödravården. Vidare
skulle de, efter genomgången kompletteringskurs, tills vidare biträda vid
den förebyggande barnavården, intill dess distriktsvårdsorganisationen blivit
fullt utbyggd. Såsom en för barnmorskorna särskilt lämplig arbetsuppgift
angives härjämte att biträda barnavårdsnämnderna vid utredning och kontroll
av mödrahjälpen. Slutligen tänker sig utredningen, att distriktsbarnmorskomas
outnyttjade arbetskraft vid sjuksköterskebrist skulle tagas i anspråk för enklare
hemsjukvård under tjänsteläkares överinseende.
För att i möjligaste mån erhålla garantier för ett effektivare utnyttjande
av t jänstebarnmorskornas arbetskraft i enlighet med sålunda angivna riktlinjer
föreslås, att för varje landstingsområde respektive stad utanför landsting fastställes
en 10-års plan, vari bland annat den öppna förlossningsvården icke
skulle givas större omfattning än som fordras i förhållande till den slutna
vårdens utbyggande. Bedömningen av antalet behövliga distriktsbarnmorsketjänster
förutsättes ske centralt genom medicinalstyrelsen, medan respektive
huvudmän skola äga fritt bestämma befattningshavarnas stationsort och tjänstgöringsförhållanden.
Den nuvarande indelningen i barnmorskedistrikt skall
upphöra och i stället varje landstingsområde respektive stad, som ej deltager i
landsting, utgöra ett barnmorskedistrikt. Nuvarande särställning för reservbarnmorska
skall upphöra. Vidare föreslår utredningen en reglering av tjänstebarnmorskornas
löne- och pensionsförmåner.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har beträffande förslagets
allmänna grunder anfört:
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
»För egen del har jag genom den verkställda utredningen blivit övertygad
om att ytterligare åtgärder erfordras för att skapa tillfredsställande arbetsoch
avlöningsförhållanden för tjänstebarnmorskorna. Jag kan ock i huvudsak
ansluta mig till de förslag, som barnmorskeutredningen i sådant syfte
framlagt. I vissa delar har jag dock ansett mig böra förorda jämkningar i
de sakkunnigas förslag.»
Enligt utskottets mening innefattar Kungl. Maj:ts förslag i allt väsentligt
en lämplig reglering av barnmorskeväsendet. Utskottet anser sig därför i
huvudsak kunna tillstyrka förslaget. Såsom av det följande framgår har emellertid
utskottet förordat ändringar på några punkter.
Förslagets detaljer.
1 §•
Enligt gällande lag örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m. skall,
framhåller utredningen, riket vara indelat i barnmorskedistrikt, vart och
ett med minst en fast anställd distriktsbarnmorska. Då tjänstebarnmorskorna
numera vore skyldiga att tjänstgöra inom hela landstingsområdet, såväl beträffande
den öppna som den slutna förlossningsvården, funne utredningen
lämpligt, att i regel hela landstingsområdet respektive beträffande städer utanför
landsting hela staden skulle utgöra ett barnmorskedistrikt.
Utskottet tillstyrker förevarande paragraf med den formella jämkningen, att
ordet landsting, där det först förekommer i paragrafens andra stycke, utbytes
mot ordet landstingsområde.
2 §•
Mot förevarande paragraf, som bortsett från redaktionella jämkningar överensstämmer
med 2 § i 1937 års lag med däri den 20 december 1940 vidtagen
ändring, har utskottet intet att erinra.
3 §•
Barnmorskeutredningen har föreslagit, att bedömningen av antalet behövliga
barnmorsketjkuster skall ske centralt. Enligt utredningens mening bör
huvudmannen lämnas frihet att bestämma befattningshavarnas stationsort och
tjänstgöringsförhållanden. Vidare yttrar utredningen:
Befattningshavarna måste vara skyldiga att underkasta sig såväl förflyttning
till annan stationsort som vid förefallande behov tjänstgöring på annan ort såsom
vikarie under vakans eller för befattningshavare, som fullgör kompletterande
utbildning, åtnjuter semester och annan ledighet eller bestrider förordnande
inom den slutna förlossningsvården. Befattningshavare, som av
familjeskäl ej vill finna sig i förflyttning till annan tjänstgöringsort inom
landstingsområdet, bör vara skyldig att avgå ur tjänst. Ur vårdsynpunkt är
det därjämte viktigt, att befattningshavarnas semesterledigheter ordnas på ett
rationellt sätt. Anstaltsbarnmorskorna, vilkas arbete i regel får anses vara
mera krävande, böra hava förtursrätt i fråga om semesterns förläggande till
sommarmånaderna. För barnmorskorna i den öppna vården måste semesterledigheterna
spridas över hela året och ej som nu ofta sker förläggas till högsommaren
respektive de större helgerna.
Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 7
Föredragande departementschefen har med förordande av utredningens
förslag i denna del förklarat sig förutsätta, att vid ifrågakommande förflyttningar,
i den mån så lämpligen kunde ske, hänsyn toges till barnmorskas ålder
och familjeförhållanden. Vidare erinrade departementschefen om vikten av
att det vid tillsättning av barnmorsketjänster tillsåges, att anställningsvillkoren
utformades så att de icke lade hinder i vägen för förflyttning.
Enligt nu gällande lag skall medicinalstyrelsen efter förslag av barnmorskestyrelsen
fastställa antalet barnmorskor i varje distrikt. Jämväl enligt förslaget
skall beslutanderätten i detta hänseende tillkomma medicinalstyrelsen.
Däremot finnes i förslaget ingen bestämmelse om att barnmorskestyrelsen till
medicinalstyrelsen skall avgiva förslag i frågan. Då några skäl icke torde föreligga
att härutinnan frångå vad som nu gäller, föreslår utskottet en ändring i
Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt.
Tjänstebarnmorska skall enligt förslaget vara skyldig att underkasta sig
förflyttning till annan stationeringsort. Häremot synes enligt utskottets åsikt
intet vara att invända. Utskottet vill dock understryka föredragande departementschefens
uttalande örn angelägenheten av att vid tillämpning av detta
stadgande tillbörlig hänsyn tages till barnmorskas ålder och familjeförhållanden.
I övrigt har utskottet intet att erinra i denna del.
4 §•
I denna paragraf regleras barnmorskornas tjänsteåligganden.
T jänstebarnmor skornas utnyttjande i den slutna förlossningsvården.
Barnmorskeutredningen erinrar örn att enligt lagen örn anställande
av distriktsbammorskor m. m. åligger det distriktsbarnmorska, bland annat,
att utan särskild ersättning efter anvisning av barnmorskestyrelsen tjänstgöra
å förlossningsanstalt, som drives av landsting eller stad, som ej deltager i
landsting. Denna bestämmelse har i förslaget upptagits oförändrad.
T jänstebarnmor skornas utnyttjande inom den f öreby g gande
mådra- och barnavården samt beträffande moär ahjälpen. Utredningen
erinrar till en början örn att enligt gällande kungörelse den 21 juli
1937 (nr 745) angående statsbidrag till förebyggande mödra- och barnavård
med däri genom kungörelse nr 265/1939 vidtagna ändringar distriktsbarnmorska
avses allenast i begränsad utsträckning skola tjänstgöra inom den förebyggande
vården, nämligen inom mödravården och därvid endast å stationerna.
Enligt § 29 i barnmorskereglementet är emellertid distriktsbarnmorska, som
av medicinalstyrelsen förklarats därtill behörig, jämväl skyldig att under en
övergångstid, till dess distriktsvården blivit fullt utbyggd — efter särskilt
förordnande biträda i statsunderstödd barnavård och uppbär för sådant biträde
särskild ersättning, beräknad efter 300 kronor för år.
Enligt vad utredningen inhämtat funnos i februari 1942 lokala organ för
förebyggande mödra- och barnavård, till vilka statsbidrag utginge, till följande
antal, nämligen 18 mödravårdscentraler av typ I, 33 barnavårdscentraler av
Utskott
0 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
typ I> 37 mödra- och barnavårdscentraler av typ II med 6 filialer, samt 337
mödra- och barnavårdsstationer med 113 filialer. Dessutom förekommo 19
mottagningar i samband med tjänsteläkares tjänsteresa för andra ändamål. Härvid
är att märka att organisation för förebyggande mödra- och barnavård ännu
ej genomförts inom Kronobergs och Malmöhus län. Inom ifrågavarande verksamhet
tjänstgjorde enligt en av medicinalstyrelsen företagen utredning för
närvarande omkring 400 tjänstebarnmorskor som biträden inom den förebyggande
mödravården och 28 tjänstebarnmorskor inom förebyggande mödra- och
barnavård.
Under åberopande av innehållet i en i Social-Medicinsk Tidskrift år 1942
(häfte 2) införd uppsats örn den förebyggande mödra- och barnavården, enligt
vilken den förebyggande mödravården icke utvecklats i samma grad som
den förebyggande barnavården, framhåller utredningen, att distriktsbarnmorskorna
inom den förebyggande vården i första hand borde i full utsträckning
insättas inom mödravården. Att lämna deras sakkunniga biträde utanför
samtidigt som man konstaterade, att den förebyggande mödravårdens omfattning
vore ringa och i varje fall långt underlägsen barnavårdens kunde icke
vara rationellt. Utredningen funne därför, att tjänstebarnmorskoma borde
tagas i anspråk inom den förebyggande mödravården vid alla därför avsedda
olika organ, sålunda såväl centraler av typ I och typ II som stationer. Yad
särskilt anginge centralerna av typ I torde en användning av distriktsbarnmorskorna
därstädes i hög grad kunna underlätta arbetet för å nämnda centraler
tjänstgörande anstaltsbarnmorskor, varjämte möjlighet skapades för
hembesök, vilket måste anses önskvärt ej minst med hänsyn till den förebyggande
vården av de ogifta mödrarna.
Yad angår barnmorskornas användning inom den förebyggande barnavården
i stort, d. v. s. övervakning av det späda barnet även efter barnsängstiden,
erinrar utredningen, att meningarna härom gått starkt isär, samt anför
1 detta hänseende följande.
I allmänhet har man ansett detta vara en uppgift, som helt skulle tillhöra
distriktssköterskorna både med hänsyn till dessas speciella utbildning på området
och under särskilt framhållande av vikten att uppnå största möjliga enhetlighet
i det socialhygieniska arbetet ute i orterna till undvikande av att flera
socialmedicinska funktionärer samtidigt måste besöka hemmen för olika deluPPgifter
(bostadstillsyp, spädbarnsvård, skolbarnsövervakning o. s. v.). Det
av befolkningskommissionen tidigare framförda förslaget, att därför lämpliga
barnmorskor efter kompletterande utbildning åtminstone under en övergångstid
skulle kunna tagas i anspråk för förebyggande barnavård, har dock i princip
godtagits.
Utredningen framhåller vidare, att enligt statsmakternas direktiv distriktsvården
inom respektive områden utbyggts etappvis och att den till distriktsvården
knutna förebyggande barnavården anordnats jämsides därmed. För
att belysa distriktsvårdens utveckling hänvisar utredningen till en i betänkandet
(sid. 38) intagen sammanställning, varav kan utläsas, att antalet till
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
9
satta distriktsskötersketjänster uppgick till endast omkring 60 procent av
antalet fastställda tjänster, medan å andra sidan det genomsnittliga antalet
förlossningar per tjänstebarnmorska i åtskilliga län var mycket ringa.
I de för utredningen utfärdade direktiven har, yttrar utredningen i fortsättningen,
ålagts utredningen att undersöka, i vilken omfattning barnmorska
å från mödra- och barnavårdscentral avlägset belägen ort kunde anförtros
uppgifter tillhörande den förebyggande mödra- och barnavården. Utredningen
har emellertid funnit det starkt motiverat, att barnmorskornas användning
inom den förebyggande barnavården icke begränsas till i direktiven
angiven omfattning. Utredningen hänvisar härutinnan till det relativt stora
antal län, där övervakningen av spädbarn till huvudsaklig del nu måste ske
endast genom barnens besök hos läkaren, därför att hembesök ej medhinnas
av brist på nödigt antal sköterskor. Övervakningen av förhållandena i hemmen
vore emellertid också en mycket viktig faktor för en rationell förebyggande
barnavård. Det syntes utredningen uppenbart, att ett utnyttjande av
barnmorskorna för den förebyggande barnavården mångenstädes skulle kunna
innebära möjlighet för dennas igångsättande betydligt förr än vad som kunde
förväntas, örn distriktsvårdens utbyggnad till behövlig omfattning skulle avvaktas.
Då nu å ena sidan barnmorskekåren uppvisade ett betydande antal
medlemmar, vilkas arbetskraft endast ofullständigt utnyttjades, medan å andra
sidan distriktssköterskekåren ännu icke vore fulltalig och icke räckte till för
alla sina uppgifter, förefölle det vara en naturlig anordning att låta barnmorskorna
tills vidare och i den mån så vore möjligt biträda med någon eller
några av distriktssköterskornas uppgifter.
Utredningen betonar, att utredningen givetvis icke avser att utesluta
distriktssköterskorna från den förebyggande barnavården. Det vore i stället
viktigt, att ett intimt samarbete bomme till stånd inom detta verksamhetsfält.
Slutligen framhåller utredningen, att såsom ett oeftergivligt krav för barnmorskornas
anlitande i förevarande verksamhet måste uppställas, att befattningshavarna
beredas tillfälle genomgå en kompletteringskurs i barnavård.
I anslutning till sitt förslag örn tjänstebarnmorskornas utökade användning
inom den förebyggande mödra- och barnavården förordar utredningen
jämväl deras användning för en annan närstående arbetsuppgift, nämligen som
biträden åt barnavårdsnämnderna vid utredning och kontroll av mö dräll
j alpen.
T jänstebarnmor skornas utnyttjande inom hemsjukvården.
Utredningen har jämväl tagit under övervägande, huruvida icke arbetstillfällen
kunde beredas distriktsbarnmorskorna inom viss del av hemsjukvården.
I fråga om hemsjukvårdens organisation anför utredningen i huvudsak
följande.
Hemsjukvård ingår i distriktssköterskans arbetsuppgifter och var ursprungligen
tänkt såsom utgörande ungefär hälften av hennes arbetsbörda,
Det må emellertid erinras örn att distriktssköterskorna tilldelats ett så omfattande
arbete i hälsovården och den förebyggande vården, att deras arbete
i hemsjukvård därför fått en alltmera begränsad omfattning. Hemsjukvården
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
kan sålunda icke tillgodoses enbart av distriktssköterskorna. För den övriga
hemsjukvården måste anskaffas ytterligare hjälp.
Då det komme att ställa sig dyrt att anställa särskilda sjuksköterskor för
den hemsjukvård, som sålunda icke kunde ombesörjas av distriktssköterskorna,
läge det nära till hands, fortsätter utredningen, att uppställa det spörsmålet,
huruvida icke billigare sjukvårdskrafter skulle kunna anlitas för det
enklare sjukvårdsarbetet, såsom sängbäddning, temperaturtagning, den sjukes
personliga hygien, fortlöpande övervakning av den sjuke samt givande av
lavemang och injektioner m. m. Visserligen funnes ett visst antal hjälpkrafter
för dessa enklare sjukvårdsuppgifter, nämligen hemsystrar, bamsköterskor
och hemvårdarinnor. Dessas huvuduppgift vore emellertid hemvård
i allmänhet och ej speciellt sjukvård i hemmet, vadan alltjämt stort behov
förelåge av mera direkt på hemsjukvård inriktade hjälpkrafter.
Utredningen ifrågasätter därför, örn ej inom förevarande form av sjukvårdsarbete
i hemmen vore ännu ett arbetsfält för de därtill lämpade barnmorskor,
som ej hava tillräcklig sysselsättning inom förlossningsvården och
den förebyggande vården.
Vidare anförde utredningen i denna fråga:
I syfte att skapa nödiga garantier för att barnmorskorna icke komma att
tagas i anspråk i sådant sjukvårdsarbete, för vilket de ej äga nödiga förutsättningar
eller vilket kan vara olämpligt ur smittosynpunkt, har utredningen tänkt
sig, att de endast skulle få användas efter anvisning av vederbörande förman
och under hans ledning i likhet med vad fallet redan är med distriktssköterskorna.
Allmänheten bör sålunda ej kunna direkt hos barnmorskan påkalla hennes
biträde inom sjukvården utan därtill bör oundgängligen krävas hänvisning
av vederbörande tjänsteläkare. Givetvis kunna fall inträffa, då barnmorskornas
omedelbara ingripande kan vara av nöden, såsom då det gäller att lämna
första hjälp vid olycksfall och hastigt påkommande sjukdomsfall, men härvid
föx-utsättes, att den anlitade snarast söker kontakt med tjänsteläkaren.
Slutligen vill utredningen framhålla, att distriktsbarnmorskornas anlitande
i hemsjukvården bör komma i fråga allenast under den övergångstid, som
må komma att förflyta intill dess distriktsvården nått full utbyggnad och
förlossningsvården så rationaliserats, att endast för densamma behövliga
barnmorskor finnas disponibla.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har förklarat sig i
huvudsak kunna ansluta sig till barnmorskeutredningens förslag i nu ifrågavarande
delar. Härutinnan har departementschefen anfört:
»Utredningens förslag örn ökat anlitande av distriktsbarnmorskorna i
förebyggande mödravård har så gott som enhälligt tillstyrkts i de avgivna
yttrandena. För egen del ansluter jag mig till utredningens förslag
härutinnan. En del organisatoriska detaljer, som påpekats i några yttranden,
torde böra beaktas vid uppgörande inom de olika landstingsområdena av
planer beträffande förlossningsvårdens rationella ordnande.
I fråga örn distriktsbarnmorskornas deltagande i den förebyggande
barnavården har utredningen föreslagit, att de därför lämpade barnmorskor,
som icke äro tillräckligt sysselsatta inom den egentliga förloss
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
11
ningsvården, skola tagas i anspråk inom barnavården under övergångstiden,
innan distriktsvårdsorganisationen nått sin fulla utbyggnad. Utredningen
förutsätter, att en intim samverkan skall kunna komma till stånd mellan
distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor inom detta arbetsfält på sådant
sätt, att där distriktssköterskan icke medhinner barnavården inom sitt distrikt,
barnmorskan skall kunna svara för densamma i behövlig utsträckning. Utredningen
kräver emellertid, att barnmorskorna före deltagande i barnavården
skall genomgå en kompletteringskurs i barnavård.
Gentemot utredningens förslag har i vissa yttranden uttalats tvekan örn
lämpligheten av att anlita barnmorskor i en vårdform, som principiellt ansetts
böra vara förbehållen distriktssköterskorna. För egen del har jag
tidigare uttryckligen avvisat den från barnmorskehåll framförda tanken att
med anlitande av barnmorskorna mera permanent tillgodose ifrågavarande
arbetsuppgifter, därvid jag särskilt understrukit vikten av största möjliga
enhetlighet i det socialhygieniska arbetet ute i orterna. Samtidigt ansåg
jag mig emellertid böra såsom en provisorisk anordning godtaga, att
barnmorskorna deltoge i det förebyggande barnavårdsarbetet företrädesvis i
de län, där distriktsvården icke alls eller blott i ringa utsträckning utbyggts.
Det ståndpunktstagande, åt vilket jag sålunda tidigare givit uttryck, finner
jag mig icke ha anledning frånträda. Härav följer, att jag i huvudsak kan
godtaga utredningens för en övergångstid avsedda förslag på denna punkt.
Förslaget att barnmorskorna skulle kunna anlitas som biträden åt barnavårdsnämnderna
vid utredning och kontroll av mödrahjälpen finner
jag ändamålsenligt. Alla barnmorskor torde emellertid, såsom i vissa yttranden
framhållits, icke vara lämpade för ett dylikt uppdrag. Prövningen
härav torde böra ankomma på vederbörande barnavårdsnämnd efter samråd
med mödrahjälpsnämnden. Det torde vara lämpligt att i samband med de
kompletteringskurser, som äro avsedda att anordnas för barnmorskorna i
barnavård, lämnas viss undervisning rörande gällande bestämmelser och
praxis för mödrahjälpens utgående. Kostnaderna för barnmorskornas resor
i mödrahjälpsärenden torde få bestridas enligt samma grunder, som jag i det
följande förordar beträffande hembesök i mödravård. Några större merkostnader
torde icke åsamkas statsverket härigenom, då i flertalet fall kontroll av
mödrahjälp och hembesök för förebyggande mödravård lära kunna utföras
under en och samma resa.
Gentemot utredningens förslag att under viss övergångstid anlita distriktsbarnmorskorna
jämväl inom hemsjukvården har man vid remissbehandlingen
ställt sig mera betänksam, icke minst ur smittosynpunkt, och påyrkat
noggranna föreskrifter med avseende på förmannens rätt att använda
barnmorskorna för detta ändamål. För egen del finner jag i likhet
med medicinalstyrelsen särskilt den kroniska hemsjukvården vara ett lämpligt
arbetsfält för barnmorskorna till dess distriktsvården blivit så utbyggd,
att den kan omhändertaga även de kroniska fallen. Det synes böra ankomma
på medicinalstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter rörande barnmorskornas
användning inom förevarande verksamhetsfält med beaktande av bland
Utskottet.
Utskottet.
12 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
annat smittosynpunkten. Kostnaderna för barnmorskornas resor i hemsjukvården
torde böra ersättas av huvudmannen enligt samma regler, som nu galla
för distriktssköterskas besök i den sjukes hem.»
I motionerna I: 255 och II: 366 har hemställts, att riksdagen ville besluta,
»att § 4 mom. 4 i förslaget till förordning örn anställande av distriktsbarnmorskor
m. m. erhåller sådan lydelse, att distriktsbarnmorska jämväl kan
åläggas tjänstgöra vid förlossningsanstalt, till vilken landsting eller stad, som
icke deltager i landsting, lämnar driftbidrag».
Såsom motivering för denna hemställan har i motionerna anförts bland
annat följande: Det funnes förlossningsanstalter, vilka dreves av kommun
eller bolag och till vilka landstingen för närvarande lämnade driftbidrag.
Så vore t. ex. fallet beträffande förlossningsavdelningarna vid Sandvikens
och Hofors sjukstugor i Gävleborgs län. Hittills hade distriktsbarnmorskorna
i viss utsträckning utnyttjats för tjänstgöring vid dessa avdelningar. Det
syntes önskvärt, att även i fortsättningen möjlighet förefunnes att utnyttja
distriktsbarnmorskorna för viss tjänstgöring vid dylika anstalter. På det sätt
distriktsbarnmorskas tjänstgöringsskyldighet i förenämnda förslag till förordning
utformats, skulle emellertid någon sådan möjlighet icke vidare föreligga.
Förordningen syntes därför böra ändras därhän, att distriktsbarnmorska
jämväl kunde åläggas tjänstgöring vid förlossningshem eller förlossningsavdelning,
till vilken landsting lämnade driftbidrag.
Enligt förslaget åligger det distriktsbarnmorska — liksom enligt nu gällande
lag — bland annat att tjänstgöra å förlossningsanstalt, dock endast om anstalten
drives av landsting eller stad, som ej deltager i landsting. Såsom i
motionerna framhållits finnes det emellertid även förlossningsanstalter, som
drivas av kommun eller bolag och till vilka landstingen lämna driftbidrag. Utskottet
finner i likhet med motionärerna starka skäl tala för att distriktsbarnmorska
skall kunna åläggas tjänstgöra även å anstalter av sistnämnda slag.
Utskottet vill därför i anledning av motionerna förorda ändring av förslaget
i nämnda hänseende.
Mot de av Kungl. Maj:t föreslagna utvidgningarna av distriktsbarnmorskornas
tjänsteåligganden har utskottet intet att erinra.
5 §•
Denna paragraf saknar motsvarighet i barnmorskeutredningens förslag.
Föredragande departementschefen har anfört, att barnmorskas förflyttningsskyldighet
icke borde vara inskränkt till vederbörande barnmorskedistrikt.
Därest förflyttning till annat sjukvårdsområde från det allmännas synpunkt
befunnes önskvärd och möjlig, borde detta kunna ske utan befattningshavarens
samtycke. Beslutanderätten härutinnan torde böra tillkomma medicinalstyrelsen.
Utskottet har intet att erinra mot förevarande paragraf. Utskottet får
emellertid hänvisa till vad utskottet uttalat under 3 § angående iakttagande av
tillbörlig hänsyn vid förflyttning av barnmorska.
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
13
6 §•
Föredragande departementschefen har beträffande denna paragraf anfört:
»I några yttranden har påkallats ett närmare angivande av vem som, i händelse
barnmorskas distrikt kommer att sammanfalla med landstingsområdet,
blir att anse såsom distriktsbarnmorskas närmaste förman. Det förefaller
mig i sådant hänseende lämpligt, att den tjänsteläkare, inom vars distrikt
barnmorskan har sin stationsort, skall vara att anse som dylik förman.»
Utskottet har intet att erinra mot förevarande stadgande.
7 §•
Denna paragraf behandlar barnmorskor nas avlöning och övriga förmåner.
Utredningen erinrar örn att styrelsen för svenska landstingsförbundet i
skrivelse till Kungl. Majit den 28 november 1940 hemställt, att den statliga
minimilönen till distrikts- och reservbarnmorskor måtte höjas från 1,500 till
1,800 kronor per år i grundlön jämte tre ålderstillägg å vart och ett 180 kronor.
Förbundsstyrelsen hade framhållit, att nu utgående lön, som redan vid distriktsbammorskereformens
genomförande ansetts låg, i nuvarande läge måste
anses vara otillräcklig. I propositionen i ärendet till 1937 års riksdag hade
uttalats, att det icke kunde uteslutas, att den förordade kontanta avlöningen
komme att understiga den dittills utgående. Billighetsskäl syntes därför tala
för att landstingen i sådana fall beredde tjänsteinnehavarna skäligt personligt
lönetillskott. Nämnda uttalande hade sedermera understrukits av statsutskottet
i dess utlåtande i ärendet. Den låga minimilönen hade menligt inverkat på
nyrekryteringen av barnmorskor och betydande svårigheter hade uppstått att
besätta lediga befattningar såväl inom distrikten som vid de slutna förlossningsanstaltema.
Dessa svårigheter kunde icke effektivt övervinnas, förrän
barnmorskorna bereddes skäliga löner. Landstingens möjligheter att påtaga
sig ökade kostnader för ändamålet vore emellertid väsentligen mindre än
statens.
Utredningen har i fortsättningen lämnat en redogörelse för de till tjänstebarnmorskorna
den 1 januari 1942 utgående löneförmånerna. Därav framgår,
att huvudmännen beviljat barnmorskorna tillskott till lönerna efter växlande
normer. Utredningen framhåller, att landstingens lönetillskott icke inskränkts
till personliga löneutfyllnader från huvudmännen till sådana
befattningshavare, som genom reformen fått vidkännas minskning i sina
kontanta löneförmåner, utan utgått till samtliga barnmorskor inom respektive
områden. På statens bidrag och ålderstillägg hade icke utgått
någon av staten bekostad dyrtidskompensation, utan även härutinnan hade
flertalet huvudmän måst tillgodose befattningshavarna genom lönetillskott.
Härigenom hade huvudmännen kommit att bestrida en ej ringa del av barnmorskornas
kontanta lön, vilken enligt 1937 års principbeslut skulle bestridas
av staten, under det att huvudmännen skulle svara för de barnmorskorna tillkommande
naturaförmånerna.
Utskottet.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
Under hänvisning härtill samt till sina i det föregående refererade förslag
i syfte att effektivisera tjänstebarnmorskornas arbetskraft finner utredningen
skäligt, att till nämnda befattningshavares avlöning skall utgå ett förhöjt statsbidrag,
vilket bör fixeras till sådant belopp, att något lönetillskott av huvudmannen
ej längre är erforderligt. Därigenom komme barnmorskornas löner
att utgå i full enlighet med den av 1937 års riksdag fastställda principen för
fördelningen av kostnaderna för deras avlöning, samtidigt som nu rådande
oenhetlighet och slitningar i olika hänseenden undanröjdes. Rörande de närmare
grunderna för statens bidrag yttrar utredningen följande.
Vid övervägande av frågan örn lämplig grundlön för distrikts- och reservbarnmorskorna
har utredningen, bland annat med hänsyn till att flera landsting
redan de facto höjt grundlönen till 1,800 kronor, ansett sig icke kunna förorda
ett lägre belopp. En grundlön av 1,800 kronor medför enligt landstingens
tjänstereglementen i regel tre ålderstillägg, vart och ett å 180 kronor efter tre,
sex och nio års tjänstgöring. Därest grundlönen fastställes till 1,800 kronor,
synas sålunda ålderstilläggen böra fastställas till 180 kronor. Som nämnts
bär någon kompensation av statsmedel för ökade levnadskostnader icke utgått
till barnmorskorna, utan sådan kompensation har i förekommande fall bestritts
av huvudmannen och har då i regel innefattat visst procentuellt tillägg såväl
på naturaförmånerna som på den kontanta lönen. Det synes utredningen skäligt,
att staten nu svarar för den del av dyrtidskompensationen, som faller på den
kontanta lönen, vadan utredningen föreslår, att å statsbidraget till lön och
ålderstillägg skola utgå rörligt tillägg och kristillägg enligt de för statens
tjänstemän gällande grunder. Utredningen anser, att kostnaderna för barnmorskornas
naturaförmåner fortfarande böra helt påvila huvudmännen.
Vid ett genomförande av avgivna löneförhöjning finner utredningen uppenbart,
att det särskilda lönetillägg örn högst 300 kronor, som utgår till distriktsbarnmorska,
därest hon biträtt vid mer än tjugufem förlossningar årligen,
ävensom den ersättning å samma belopp, som utgår till sådan barnmorska för
biträde i statsunderstödd förebyggande barnavårdsverksamhet, böra borttagas.
Enligt en av utredningen företagen beräkning uppgingo statens utgifter
under år 1940 för förstnämnda tillägg till omkring 100,000 kronor.
Enligt utredningens förslag skulle tjänstebarnmorskorna sålunda komma i
åtnjutande av en grundlön, inklusive rörligt tillägg och kristillägg (vid tidpunkten
för betänkandets avgivande 27 procent) av 1,800 + 485 = 2,285 kronor
och en slutlön av 2,340 + 631 =2,971 kronor. Till jämförelse nämnes, att
i de landstingsområden, där barnmorskelönerna reglerats och dyrtidskompensation
utgår, begynnelselönen utgör 1,800 + 266 = 2,066 kronor, vartill
kommer den särskilda ersättningen för antalet förlossningar m. m. högst 300
kronor eller sålunda sammanlagt högst 2,366 kronor. Slutlönen kan där uppgå
till högst 2,340 + 346 + 300 = 2,986 kronor. De av utredningen förordade
löneförmånerna anknyta sålunda nära till redan utgående löner i vissa landstingsområden,
där barnmorskorna hava full sysselsättning.
Utredningen föreslog vidare, att det såsom villkor för utgående av det högre
statsbidraget till tjänstebarnmorskornas avlöning borde föreskrivas, att huvudmännen
skulle inordna barnmorskorna i sina tjänstereglementen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
15
Föredragande departementschefen har i denna del anfört:
»I fråga örn t j änstebarnmorskornas avlöningsförhållanden
innebär utredningens förslag som tidigare nämnts, att den kontanta grundlönen
skulle för samtliga barnmorskor höjas från 1,500 till 1,800 kronor för
år samt att till dem utgående ålderstillägg skulle höjas från 100 till 180 kronor.
Därjämte skulle utgå rörliga tillägg och kristillägg enligt de för statens
tjänstemän gällande grunder. Härvid har förutsatts, att den särskilda ersättning
av statsmedel, som för närvarande tillkommer tjänstebarnmorska för
biträde vid mer än 25 förlossningar eller i förebyggande barnavård, skulle
bortfalla. Likaså har utredningen räknat med att några kontanta lönetillskott
från huvudmännen icke längre skola bli erforderliga. Naturaförmånerna skulle
däremot lämnas orubbade.
Utredningens förslag härutinnan har såtillvida redan genomförts, att 1942
års riksdag i anledning av väckta motioner beslöt tillerkänna distrikts- och
reservbarnmorskorna en provisorisk avlöningsförstärkning i form av rörligt
tillägg och kristillägg enligt statliga grunder å de med statsmedel bestridda
kontanta löneförmånerna, att utgå från och med den 1 juli 1942 intill dess
en blivande lönereglering för ifrågavarande barnmorskor trätt i kraft. I realiteten
återstår sålunda endast att taga ställning till övriga delar av utredningens
löneregleringsförslag.
I princip har jag intet att erinra mot förslaget i dessa delar. Då tjänstebarnmorskorna
vid ett genomförande av vad jag i det föregående förordat
beträffande deras arbetsförhållanden i det stora hela kunna beräknas få full
sysselsättning, torde en enhetlig reglering av deras löner få anses vara motiverad.
En dylik reglering torde i sin mån även vara ägnad att underlätta en
omflyttning av tjänstebarnmorskorna i arbetsreglerande syfte, icke minst när
det gäller överflyttning från ett sjukvårdsområde till ett annat. Ur kostnadssynpunkt
torde förslaget i allt väsentligt innebära en överflyttning av utgifter
från huvudmännen till staten, enär huvudmännens nuvarande tillskott till
barnmorskornas grundlön och ålderstillägg avsetts skola bortfalla. Jag vill erinra
om att dylika tillägg, enligt vad den verkställda utredningen utvisar,
utgått i samtliga landstingsområden utom fyra. Under sådana förhållanden
anser jag mig böra tillstyrka utredningens förslag härutinnan. Jag vill
emellertid förutskicka, att ett genomförande av förslaget kan komma att medföra
en sänkning av barnmorskornas nuvarande inkomster i de fall, där de
uppburit särskild ersättning från staten för biträde vid mer än 25 förlossningar
eller i förebyggande barnavård och samtidigt åtnjutit lönetillskott
från huvudmännen. I någon mån torde en dylik minskning komma att uppvägas
genom en jämnare fördelning av arbetsbördan barnmorskorna emellan
och den förbättring av pensionsförmånerna, som förslaget medför. I vissa fall,
där barnmorskan redan nu måste anses hava full sysselsättning, torde dock
billigheten tala för att hon personligen tillätes behålla viss del av huvudmännens
nuvarande tillskott. Avgörandet härutinnan torde böra tillkomma
huvudmännen själva.»
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
Departementschefen förklarade sig icke anse det påkallat att föreskriva
skyldighet för huvudmännen att inordna barnmorskorna i sina tjänstereglementen.
Vidare fortsatte departementschefen:
»Kungl. Majit synes — liksom hittills —- böra i första hand bestämma
de förmåner, som skola tillkomma distriktsbarnmorskorna i fråga örn avlöning
under semester och annan ledighet m. m. Beträffande frågan örn fri
sjukvård anser jag i likhet med utredningen det vara rimligt, att barnmorskorna
tillerkännas sådan förmån på huvudmannens bekostnad, varvid
de grunder, som fastställts för övriga befattningshavare inom sjukvårdsområdet,
torde böra gälla.
I likhet med utredningen utgår jag från att de tjänstebarnmorskorna tillkommande
naturaförmånerna skola tills vidare bibehållas oförändrade.
Jag är sålunda icke beredd att nu till prövning upptaga de önskemål om
ändring av dessa förmåner, som framställts i vissa yttranden. Ej heller anser
jag tidpunkten lämplig att nu utfärda normerande föreskrifter örn inredningen
och utrustningen av barnmorskas bostad. Däremot anser jag mig
böra biträda svenska barnmorskeförbundets yrkande, att barnmorskorna skola
kostnadsfritt tillhandahållas erforderliga förbrukningsartiklar icke blott för
förlossningsvården utan även för de uppgifter i övrigt, som hon kan komma
att fullgöra.»
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall barnmorskestyrelsen kunna ålägga barnmorska
förflyttning inom distriktet. Likaså skall medicinalstyrelsen kunna
ålägga barnmorska inom visst distrikt att antaga anställning, som erbjudes
henne av barnmorskestyrelse inom annat distrikt. Med hänsyn härtill synes
det vara rimligt, att barnmorskan i sådana fall erhåller rätt till ersättning för
flyttningskostnad. I likhet med ersättningen för de resekostnader, varom förmäles
i 7 § fjärde stycket första punkten, synes flyttningskostnadsersättningen
böra utgå efter vad som gäller beträffande de statens befattningshavare, som
äro hänförda till rese- och traktamentsklass III F i gällande resereglemente.
I övrigt föranleder förevarande paragraf ingen erinran från utskottets sida.
8 §.
Mot detta stadgande, som frånsett vissa redaktionella ändringar överensstämmer
med 6 § i 1937 års lag, har utskottet intet att erinra.
9 §•
Enligt denna paragraf skall landsting samt stad, som ej deltager i landsting,
bestrida såväl kostnaderna för lön och andra förmåner till distriktsbarnmorska
inom distriktet som de övriga utgifter, vilka sammanhänga med barnmorskans
verksamhet och ej ersättas av den vårdade.
Såsom under 7 § anförts har utskottet förordat, att barnmorska erhåller rätt
till ersättning för flyttningskostnader. Enligt 9 § skola jämväl dessa kostnader
bestridas av landstinget eller staden. Utan uttryckligt stadgande torde gälla,
Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 17
att, därest barnmorska jämlikt åläggande enligt 5 § flyttar från ett distrikt
till ett annat, flyttningskostnaderna skola bestridas av huvudmannen i det
distrikt, dit hon flyttar.
10 §.
Denna paragraf, som i sak överensstämmer med vad som enligt 11 § i 1937
års lag gäller beträffande reservbarnmorska, föranleder icke någon erinran från
utskottets sida.
Utskottets hemställan, fe
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl, Maj:ts genom
propositionen nr 210 framlagda förslag till förordning örn anställande
av distriktsbarnmorskor m. m. ej kunnat av riksdagen
i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga följande förslag
till
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Förordning
om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Pör tillgodoseende av barnaföderskors behov av förlossningshjälp skall
riket vara indelat i barnmorskedistrikt.
Varje landsting samt varje stad,
som icke deltager i landsting, skall
utgöra ett barnmorskedistrikt. Medicinalstyrelsen
äger dock förordna, att
stad, som ej deltager i landsting,
skall undantagas från distriktsindelningen,
under villkor att staden träffar
avtal med tillräckligt antal barnmorskor
att fullgöra distriktsbarnmorskas
uppgifter inom förlossningsvården
utan annan ersättning av den vårdade
än för kostnad, som avses i 8 §.
Varje landstingsområde samt varje
stad, som icke deltager i landsting,
skall utgöra ett barnmorskedistrikt.
Medicinalstyrelsen äger dock förordna,
att stad, som ej deltager i landsting,
skall undantagas från distriktsindelningen,
under villkor att staden träffar
avtal med tillräckligt antal barnmorskor
att fullgöra distriktsbarnmorskas
uppgifter inom förlossningsvården
utan annan ersättning av den vårdade
än för kostnad, som avses i 8 §.
2 §•
Ledningen av barnmorskeväsendet inom varje barnmorskedistrikt tillkommer
en barnmorskestyrelse. Sådan styrelse är inom distrikt, som utgöres
av landstingsområde, den hälsovårdsberedning, varom stadgas i lagen
om landsting, samt inom distrikt, som utgöres av stad, efter dess bestämmande
hälsovårdsnämnden eller en styrelse, bestående av förste stadsläkaren
oller dennes ställföreträdare som ordförande samt två av stadsfullmäktige
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 35. mo 43 2
Utskottet.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
för fyra år i sänder valda ledamöter jämte enahanda antal för samma tid
utsedda suppleanter. På framställning av staden äger Konungen medgiva
den ändring av styrelsens sammansättning, som kan finnas påkallad.
Närmare bestämmelser örn barnmorskestyrelsernas verksamhet meddelas
av Konungen.
3§.
Barnmorskestyrelsen skall för di- Barnmorskestyrelsen skall för distriktet
anställa det antal distrikts- striktet anställa det antal distriktsbarnmorskor,
som medicinalstyrelsen barnmorskor, som medicinalstyrelsen
bestämmer. Anställningen skall ske efter förslag av barnmorskestyrelsen
tills vidare med sex månaders ömse- bestämmer. Anställningen skall ske
sidig uppsägningstid. tills vidare med sex månaders ömse
sidig
uppsägningstid.
Barnmorskestyrelsen skall anvisa distriktsbarnmorska visst område inom
distriktet, där hon i första hand skall utöva sin verksamhet, samt bestämma
hennes stationeringsort.
4§-
Det åligger distriktsbarnmorska: Det åligger distriktsbarnmorska:
1) att utan annan ersättning av den 1) att utan annan ersättning av den
vårdade än i 8 § sägs lämna förvård
åt havande kvinnor, biträda vid förlossning
i hemmet och lämna eftervård
åt kvinnor, som efter förlossning vårdas
i hemmet;
2) att tjänstgöra å förlossningsanstalt,
som drives av landstinget eller
staden;
3) att biträda i förebyggande mödraoch
barnavård och vid barnavårdsnämnds
befattning med ärenden örn
mödrahjälp; samt
4) att biträda i sådan sjukvård, som
utövas i hemmen.
vårdade än i 8 § sägs lämna förvård
åt havande kvinnor, biträda vid förlossning
i hemmet och lämna eftervård
åt kvinnor, som efter förlossning vårdas
i hemmet;
2) att tjänstgöra å förlossningsanstalt,
som drives eller erhåller driftbidrag
av landstinget eller staden;
3) att biträda i förebyggande mödraoch
barnavård och vid barnavårdsnämnds
befattning med ärenden om
mödrahjälp; samt
4) att biträda i sådan sjukvård, som
utövas i hemmen.
Tjänstgöring, som avses i första stycket under 2)—4), åligger distriktsbarnmorska
allenast i den mån barnmorskestyrelsen anvisat henne sådan
tjänstgöring. Såvitt avser befattning med ärenden örn mödrahjälp må sådan
anvisning meddelas allenast efter framställning av barnavårdsnämnd.
Det ankommer på medicinalstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter
rörande den omfattning, i vilken distriktsbarnmorska må anlitas för hemsjukvård.
5§-
Finner medicinalstyrelsen antalet distriktsbarnmorskor inom visst distrikt
uppenbarligen överstiga behovet, äger styrelsen ålägga barnmorska inom
19
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
sådant distrikt att antaga anställning, som erbjudes henne av barnmorskestyrelse
inom annat distrikt.
6 §•
Den omedelbara tillsynen över distriktsbarnmorska åligger den tjänsteläkare,
inom vars tjänstgöringsområde barnmorskans stationeringsort är
belägen.
7 §•
Distriktsbarnmorska skall åtnjuta dels kontant lön av minst ettusenåttahundra
kronor för år jämte tre ålderstillägg, vart och ett å etthundraåttio
kronor, efter tre, sex och nio års väl vitsordad tjänstgöring ävensom det eller
de tillägg, som skulle utgå å den kontanta lönen, därest hon vore statsanställd
och underkastad civila avlöningsreglementet, dels ock kostnadsfritt möblerad
bostad jämte värme och lyse eller ock ersättning för dessa naturaförmåner
efter ortens pris. Bostaden skall omfatta minst ett rum och kök jämte
nödiga uthus ävensom, där hinder härför icke möter, särskilt rum för mottagning.
Uppkommer tvist örn utgörande eller beskaffenhet av naturaförmåner
eller örn ersättning för sådana förmåner, skall tvisten hänskjutas till
medicinalstyrelsens avgörande.
Distriktsbarnmorska skall tillika kostnadsfritt erhålla alla för sina arbetsuppgifter
erforderliga förbrukningsartiklar, varjämte, där så utan oskälig
kostnad kan ske, fri telefon skall beredas henne.
Därjämte skall distriktsbarnmorska äga åtnjuta dels fri sjukvård enligt de
bestämmelser, som må vara gällande för innehavare av närmast jämförbara
befattningar i landstingets eller stadens tjänst, dels ock utan minskning av
lönen semester under trettio dagar årligen å tid, som barnmorskestyrelsen
bestämmer.
För kostnader i anledning av färd från bostadsorten till annan tjänstgöringsort
och åter eller mellan två dylika tjänstgöringsorter, skall distriktsbammorska
erhålla ersättning efter vad som föreskrives i gällande resereglemente
beträffande rese- och traktamentsklass III F. Företager distriktsbarnmorska
resa för tjänstgöring, som avses i 4 § första stycket under 3) eller 4), skall
hon vara berättigad till ersättning för resekostnaderna i den omfattning,
i vilken ersättning för sådana resekostnader utgår till distriktssköterska, som
är anställd hos landstinget eller staden.
Då barnmorskestyrelsen eller medicinalstyrelsen
ålägger distriktsbarnmorska
tjänstgöring, som nödgar
henne att flytta till annan ort, äger
hon uppbära ersättning för flyttningskostnad
enligt de bestämmelser, som
gälla för de statens befattningshavare,
som äro hänförda till rese- och
traktamentsklass lil F i gällande
resereglemente.
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
8 §■
Då distriktsbarnmorska för förrättning i barnaföderskas hem måste företaga
färd, som överstiger en kilometer, är hon berättigad att av den vårdade
erhålla antingen fri skjuts eller ersättning för resekostnaden enligt taxa, som
fastställes av medicinalstyrelsen. Uppkommer tvist örn sådan resekostnad,
skall tvisten hänskjutas till avgörande av barnmorskestyrelsen, vars beslut i
frågan ej må överklagas.
9 §•
Landsting och stad, som ej deltager i landsting, hava att bestrida såväl
kostnader för lön och andra förmåner till distriktsbarnmorska inom distriktet
som de övriga utgifter, vilka sammanhänga med sådan barnmorskas verksamhet
och ej ersättas av den vårdade.
10 §•
Under tid då distriktsbarnmorska på grund av tjänstgöring utanför det
henne i första hand anvisade området nödgas byta boningsort, skall hon å
tjänstgöringsorten förses med möblerat rum jämte värme och lyse. När dylik
tjänstgöring avser fullgörande av annan distriktsbarnmorskas åligganden vid
förfall för denna, skola nämnda förmåner tillhandahållas av sistnämnda distriktsbarnmorska;
dock att i fall då denna på grund av familjeförhållanden, sjukdom
eller andra synnerliga skäl icke lämpligen kunnat upplåta sin bostad åt
den, som fullgör hennes åligganden, utan i stället bestritt kostnaderna för
anskaffande av annan bostad åt ställföreträdaren, det åligger vederbörande
landsting eller stad att bereda distriktsbarnmorskan gottgörelse för nödiga
kostnader. I övriga fall åligger det landstinget eller staden att låta förse
den ställföreträdande barnmorskan med nämnda förmåner.
Fråga angående utgörande och beskaffenhet av naturaförmån varom ovan
stadgas ävensom rörande ersättning för sådan förmån skall i händelse av
tvist hänskjutas till medicinalstyrelsen, som härutinnan äger meddela beslut.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944, då lagen den 4 juni
1937 (nr 298) örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m. skall upphöra
att gälla.
Härvid skall gälla följande
Övergångsbestämmelse.
Där inom barnmorskedistrikt finnes en eller flera barnmorskor, som
äro fast anställda av kommun eller kommuner enligt lagen den 13 juni 1908
(nr 57) angående kommuns skyldighet i fråga örn anställande av barnmorska,
skall sådan barnmorska, därest hon åtagit sig att utan annan ersättning
än för kostnad, som avses i 8 §, lämna förvård åt havande kvinnor, biträda
vid förlossning i hemmet ävensom lämna eftervård åt kvinnor, som efter
förlossning vårdas i hemmet, och tillika förbundit sig att avgå från sin
21
Andra lagutskottets utlåtande nr 35.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
befattning vid uppnådda femtiofem levnadsår, åtnjuta, förutom benne från
vederbörande kommun eller kommuner tillkommande löneförmåner, ett lönetillskott
av fyrahundra kronor örn året jämte ersättning enligt av medicinalstyrelsen
fastställd taxa för lämnad vård. Nämnda lönetillskott och ersättning
skola helt gäldas av statsmedel.
B. att motionerna 1:255 och II: 366 måtte anses besvarade
genom vad utskottet under A. hemställt.
Stockholm den 27 maj 1943.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Wistrand, Forslund*, Löfvander,
Mannerskantz, Roos och Näsström*;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fru Johansson,
herrar Larsson i Östersund, Lundgren*, fru Västberg* samt herrar Håstad*
och Hedlund i Rådom.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.