Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1943 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i
förordningen om mödrahjälp.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom
riksdagens andra kammare väckta, till lagutskott hänvisade motioner
angående vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1937 om mödrahjälp,
nämligen nr 35 av fru Johansson m. fl., nr 197 av herr Witzell m. fl. och
nr 198 likaledes av herr Witzell m. fl.

För de i motionerna framställda yrkandena kommer redogörelse att lämnas
nedan.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från socialstyrelsen. Detta yttrande finnes såsom
bilaga fogat till detta utlåtande.

Enligt mödrahjälpsförordningen må kvinna, som i anledning av havandeskap
eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd, där ej i förordningen
annorlunda stadgas, tillerkännas mödrahjälp av statsmedel. Mödrahjälp
lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast, i en
eller flera poster, dock högst till ett sammanlagt värde av trehundra kronor.
Då anledning därtill finnes, må mödrahjälp helt eller delvis lämnas
såsom räntefritt lån. Mödrahjälp må ej avse tid, som infaller senare än sex
månader efter nedkomsten. Dock må socialstyrelsen, när särskilda skäl därtill
äro, medgiva, att hjälpen må avse jämväl sådan tid (1 §). För behandling
av frågor rörande mödrahjälp skall i varje landstingsområde och i
varje stad, som icke deltager i landsting, finnas en nämnd (mödrahjälpsnämnd),
bestående av en ordförande och två ledamöter (3 §). Ansökan örn
mödrahjälp skall ingivas till barnavårdsnämnden i den kommun, där kvinnan
vistas. Mödrahjälp skall, där det kan ske, sökas i god tid före den väntade
nedkomsten. Om ansökan ingives senare än å sextionde dagen efter
barnsbörden, må den icke upptagas till prövning (4 §). Det åligger barnavårdsnämnden
att snarast möjligt till mödrahjälpsnämnden i orten avgiva
yttrande över ansökningen samt därvid översända handlingarna i ärendet
och, örn skiljaktiga meningar förekommit, utdrag av protokollet. Tillstyrkan
av mödrahjälp skall tillika innefatta förslag till lämpliga hjälpåtgärder (5 §).
Sedan handlingarna inkommit till mödrahjälpsnämnden, beslutar nämnden
i ärendet. I beslut, varigenom mödrahjälp beviljas, skall angivas vilka huvudsakliga
behov hjälpen avser att täcka. Mödrahjälpsnämndens beslut skall,
skriftligen avfattat, ofördröjligen i två exemplar översändas lill barnavårdsRihang
till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 34.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

nämndens ordförande, som har att snarast möjligt därefter tillställa sökanden
det ena exemplaret (6 §). Barnavårdsnämnden har att verkställa beslut,
varigenom mödrahjälp beviljats, samt att vaka över att hjälpen kommer
till användning i enlighet med givna föreskrifter (7 §). Socialstyrelsen har
att med biträde av statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter öva tillsyn
över tillämpningen av förordningen och med stöd av densamma meddelade
föreskrifter samt äger att i sådant avseende till ledning för vederbörande
mödrahjälps- och barnavårdsnämnder meddela nödiga råd och anvisningar
(10 §).

Kompletterande bestämmelser rörande mödrahjälpen hava meddelats i
instruktionen den 22 oktober 1937 (nr 847) för mödrahjälpsnämnderna samt
i kungörelsen samma dag (nr 848) med tillämpningsföreskrifter till mödrahjälpsförordningen.

Samtidigt med mödrahjälpsförordningen tillkom förordningen den 11 juni
1937 örn moderskapspenning. Moderskapspenning utgår av statsmedel med
ett belopp av sjuttiofem kronor till kvinna, som till lindrande av de med
barnsbörd förenade kostnaderna är i behov därav. Sådant behov skall i regel,
där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, anses föreligga, om för
kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever med sin man, för makarna
tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till minst tvåtusenfemhundra
kronor. Från rätten till moderskapspenning stadgas vissa undantag.
Sålunda gäller bl. a. att rätt till denna förmån icke tillkommer kvinna vid
barnsbörd, som berättigar henne till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa.

Utskottet kommer i det följande att behandla de föreliggande motionerna
under särskilda avdelningar. I den mån redogörelse därvid icke kommer att
lämnas för de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden, får
utskottet därutinnan hänvisa till motionerna.

Motionen II: 35,

1 § andra stycket i mödrahjälpsförordningen lyder på följande sätt:

»Mödrahjälp lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast,
i en eller flera poster, dock högst till ett sammanlagt värde av trehundra
kronor.»

I motionen II: 35 har nu hemställts, att riksdagen måtte besluta, att förevarande
lagrum ändras så, att det får följande lydelse: »Mödrahjälp lämnas
i den form, som för varje särskilt fall finnes lämpligast, i en eller flera poster,
dock högst till ett sammanlagt värde av trehundra kronor. Föreligger
nödvändigheten av tandvård utöver andra hjälpformer, må dock mödrahjälp
lämnas till ett sammanlagt värde av högst trehundrafemtio kronor.»

Såsom stöd för detta yrkande har i motionen bland annat anförts följande:
De hjälpformer, som otvivelaktigt toge det största greppet i de medel, som
genom mödrahjälpen ställdes till förfogande, vore kostförbättring och tand -

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

3

vård. Tandvårdskostnaderna bleve emellertid ofta ganska stora och utgjorde
många gånger ända till två tredjedelar av det maximibelopp, som kunde utgå.
Nämnda maximibelopp hade därjämte vid mödrahjälpsförordningens tillkomst
representerat ett större värde än nu med hänsyn till levnadskostnadernas
stegring. Det vöre därför önskvärt, att under tiden tills tandvården utbyggts
på det sätt, som åsyftades i tandvårdsstadgan, maximibeloppet, där tandvårdsbehandling
vore nödvändig, kunde höjas, så att det i större utsträckning gåve
plats till andra hjälpbehov, som ansåges lika nödvändiga för den hjälpsökande.

Mödrahjälpsförordningen innehöll i sin ursprungliga lydelse ingen bestämmelse
om undantag från den i 1 § upptagna regeln, att mödrahjälp icke får
avse tid'', som infaller senare än sex månader efter nedkomsten. Möjligheten
för socialstyrelsen att meddela dispens från denna bestämmelse tillkom genom
lagändring den 31 augusti 1940. Föredragande departementschefen, statsrådet
Möller, yttrade i den proposition, nr 5, varigenom förslaget till lagändringen
framlades för 1940 års urtima riksdag, att dispensrätten syntes
böra avse huvudsakligen sådana fall, då behövande mödrar på grund av
omständigheter, varöver de icke själva kunnat råda, ej varit i tillfälle att inom
föreskriven tid utnyttja för tandvård beviljad mödrahjälp.

Vid sin granskning av statsverkets förvaltning för budgetåret 1938/39 uppehöllo
sig riksdagens revisorer vid frågan örn anslagen till mödrahjälp och
uttalade därvid, att tydliga och klara bestämmelser beträffande bidrag från
dessa anslag till tandvård syntes erforderliga för att förebygga missbruk och
åstadkomma försiktighet och enhetlighet vid beviljandet.

Sedermera hava hithörande spörsmål behandlats i en av besparingsberedningen
utarbetad promemoria angående folktandvården. Besparingsberedningen
framlade däri förslag om inskränkningar i omfattningen av mödrahjälpstandvården.
Beredningen föreslog, att mödrahjälpstandvården skulle begränsas
att till art och omfattning utgå i enlighet med de föreskrifter, som
meddelats i förordningen den 3 juni 1938 (nr 360) om lindring i obemedlades
och mindre bemedlades tandvårdskostnader m. m.Vid bifall till vad sålunda
föreslagits skulle — anförde beredningen — mödrahjälpstandvården komma
att inskränkas till en behandling, som motsvarade de ur hälsovårdssynpunkt
nödvändigaste ingreppen, alltså en sanering av munhålan.

över besparingsberedningens förslag inhämtades yttranden från medicinalstyrelsen
och socialstyrelsen, vilka båda avstyrkte förslaget.

Medicinalstyrelsen anmärkte, alt förslaget innebure, att mödrahjälpstandvården
som regel icke skulle komma att innefatta fullstifndig munsanering
samt att protesbehandling i stort sett icke skulle förekomma. Styrelsen anförde
därjämte bland annat:

Styrelsen ansåge sig böra betona, att ur medicinsk synpunkt särskilt stora
krav måste ställas på arten av den tandvård, som skulle ägnas kvinnan under
graviditeten och amningen, örn nämligen på grund av tandkaries och dess

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

följdtillstånd eller på grund av sjukdomar i de tanden omgivande vävnaderna
en nedsatt tuggningseffekt förelåge hos kvinnan under graviditets- eller amningsperioden,
uppkomme lättare än eljest ett bristtillstånd med åtföljande
ödesdigra allmänskador. Det dåliga närings- och hälsotillstånd, som sålunda
kunde uppstå, nedsatte kvinnans motståndskraft till exempel mot infektioner
och kunde i ogynnsam riktning påverka fostret och dess utveckling. Synnerligen
stor vore därjämte risken under dessa förhållanden, att kvinnan sedermera
icke kunde på tillfredsställande sätt genomföra amningen. Mödrahjälpstandvården
måste främst taga sikte på att ernå ett sunt, från alla infektionshärdar
befriat bett med hästa möjliga tuggningseffekt. Kravet på fullständig
munsanering och nödig bettrestilution finge här mindre än någonsin eftersättas.

Medicinalstyrelsen tillfogade, att den vägledande principen vid fråga om
beredande av tandvård åt kvinna enligt mödrahjälpsförordningen borde vara
den, att kvinnan på tidigast möjliga stadium av graviditet bereddes tillgång
till bettkontroll och eventuell behandling. Idealet syntes vara, att den blivande
modern redan under andra eller tredje graviditetsmånaden, givetvis med
hänsyn tagen till hälsotillståndet i varje särskilt fall, bereddes tillfälle att påbörja
en fullständig tandbehandling.

Socialstyrelsen instämde i de synpunkter, som medicinalstyrelsen framfört.

I Kungl. Majlis proposition nr 308 till 1942 års riksdag angående anslag
till mödrahjälpsverksamheten m. m., yttrade föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, om detta beredningens förslag:

Vid bedömande av föreliggande fråga anser jag mig böra fästa ett mycket
stort avseende vid den ståndpunkt, som intagits av den för hälsovården i vårt
land närmast ansvariga centrala myndigheten. Denna myndighet har framhållit,
att hos kvinnan under graviditet kan inträda en tandförstöring, som
verkar nedsättande på hennes allmänna hälsotillstånd till skada icke blott för
henne själv utan även för hennes barn under anmingstiden.

Det måste därför vara ett betydelsefullt samhällsintresse, att mödrarnas
tänder ägnas en omsorgsfull vård. I synnerhet måste detta beaktas under
rådande befolkningspolitiska situation.

Besparingsberedningens förslag går bland annat ut på att den tandvård,
som bestrides av mödrahjälpsmedel, i regel icke skulle få avse fullständig
munsanering ävensom att vid sådan vård protesbehandling blott undantagsvis
skulle få äga rum. Förslaget har avstyrkts av medicinalstyrelsen och socialstyrelsen.
Enligt vad jag inhämtat har detsamma vidare varit föremål för
dryftande vid den av socialstyrelsen under hösten 1941 anordnade konferensen
med representanter för mödrahjälpsnämnderna i riket, därvid förslaget enhälligt
avvisades.

Den besparing, som skulle vinnas vid ett bifall till beredningens förslag,
synes icke stå i rimlig proportion till de risker för folkhälsan, som förslagets
genomförande skulle föra med sig.

På grund av det anförda anser jag mig icke kunna tillstyrka beredningens
förslag. Jag utgår därför från att gällande författningsbestämmelser i ämnet
skola lämnas orubbade och vill icke heller i övrigt ifrågasätta någon principiell
ändring med avseende å ifrågavarande tandvårdsverksamhet.

Förevarande proposition behandlades av statsutskottet i dess av riksdagen
godkända utlåtande nr 170. Utskottet förklarade sig däri på de av depante -

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

5

mentschefen anförda skälen icke kunna tillstyrka besparingsberedningens
förslag. Emellertid framhöll utskottet, att mödrahjälpsnämnderna borde tillse,
att här ifrågavarande klientel besökte folktandvårdspoliklinik i de distrikt,
där sådana kliniker funnes inrättade, och eljest övervaka, att behandlingskostnaderna
i görligaste mån nedbringades.

Vidare må erinras, att besparingsberedningen i en promemoria rörande
moderskapspenningen m. m. dryftat olika möjligheter till besparingar beträffande
denna hjälpform. Efter övervägande av olika alternativ stannade
beredningen därvid vid ett förslag, som innebar, att moderskapspenningen
skulle avskaffas samt att i stället mödrahjälpens maximibelopp skulle höjas
till 375 kronor.

Jämväl denna fråga behandlades i nyssnämnda proposition nr 308 vid 1942
års riksdag. Föredragande departementschefen anförde i denna punkt:

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har besparingsberedningen beträffande
moderskapspenningen framlagt flera alternativa förslag, därvid beredningen
för sin del förordat ett alternativ, som innebär, att moderskapspenningen
skulle avskaffas, medan i stället mödrahjälpens maximibelopp
skulle höjas från 300 till 375 kronor. Med anledning härav vill jag framhålla,
att moderskapspenningen och mödrahjälpen äro två skilda hjälpformer, vilka
icke böra sammanblandas med varandra. Moderskapspenningen, som tillkommit
av befolkningspolitiska skäl, har till syfte att täcka de med barnsbörden
förenade kostnaderna och utgår i princip till samtliga mödrar, som
icke genom medlemskap i erkända sjukkassor tillförsäkrat sig ersättning för
dessa kostnader — låt vara att det av statsfinansiella skäl befunnits lämpligt
att från rätten till moderskapspenning utesluta vissa högre inkomstkategorier.
I motsats härtill avser mödrahjälpen att bereda understöd åt sådana
mödrar, som i anledning av barnsbörden äro i uppenbart behov därav, eller
med andra ord de ekonomiskt sämst ställda mödrarna. Här träder det socialpolitiska
motivet i förgrunden. Någon ekonomisk fördel av ett sammanförande
av hjälpformema synes mig icke möjlig att vinna. Jag vill under dessa
omständigheter tillstyrka, att de båda hjälpformema bibehållas åtskilda. —

Förut har jag avstyrkt en höjning av mödrahjälpens iåaximibelopp i samband
med avskaffande av moderskapspenningen. Jag vill emellertid icke förneka,
att enligt min åsikt den inträdda prisfördyringen i och för sig skulle
kunna motivera en höjning av sagda maximibelopp. Med hänsyn därtill att
för närvarande mödrahjälp i allmänhet utgår med belopp avsevärt understigande
maximibeloppet och att därför utrymme för höjning av understöden
inom ramen av gällande bestämmelser finnes, vill jag dock icke nu framlägga
förslag i sådan riktning. Jag räknar därvid med att mödrahjälpsnämnderna
vid bestämmande av understödsbeloppen i de särskilda fallen skola
taga vederbörlig hänsyn till den ökning i levnadskostnaderna, som ägt rum.

Även förevarande del av propositionen lämnades av riksdagen utan erinran.

För innevarande budgetår har till mödrahjälp i form av understöd utan
återbetalningsskyldighet m. m. beviljats ett förslagsanslag av 7,500,000 kronor.
Kungl. Majit har i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln,

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

punkt 13, föreslagit riksdagen att för budgetåret 1913/44 för nämnda ändamål
beräkna ett till 9,500,000 kronor förhöjt förslagsanslag. I statsverkspropositionen
har i detta sammanhang redogjorts för ett av socialstyrelsen i
skrivelse den 31 augusti 1942 framlagt förslag till beräkning av medelsbehovet
för ifrågavarande budgetår till mödrahjälp i form av understöd utan
återbetalningsskyldighet m. m. Styrelsen har i denna skrivelse anfört bland
annat följande:

Antalet ansökningar om mödrahjälp utan återbetalningsskyldighet ävensom
antalet beviljade ansökningar om dylik hjälp hade under det sistförflutna
budgetåret stigit betydligt. Medan under budgetåret 1940/41 beviljats
45,994 ansökningar, hade motsvarande siffra under budgetåret 1941/42 varit
53,119. Detta hade främst sin grund däri, att antalet födda barn avsevärt
ökats, men sammanhängde ock med den allmänna prisstegringen och det
ekonomiska betryck, som under krisförhållandena drabbat vissa befolkningsgrupper,
särskilt genom inkallelserna till militärtjänstgöring. Sistnämnda
omständigheter hade också medfört en höjning av det genomsnittliga understödsbeloppet.
Detta belopp, som under budgetåret 1940/41 utgjort 167
kronor, hade under budgetåret 1941/42 stigit till 181 kronor.

I propositionen den 15 maj 1942, nr 308, angående anslag till mödrahjälpsverksamheten
m. m. hade föredragande departementschefen anfört, att han
räknade med att mödrahjälpsnämnderna vid bestämmande av understödsbeloppen
i de särskilda fallen skulle taga vederbörlig hänsyn till den ökning
i levnadskostnaderna som ägt rum. Socialstyrelsen hade fäst mödrahjälpsnämndernas
uppmärksamhet på detta yttrande.

I betraktande av levnadskostnadernas stegring syntes man kunna antaga,
att under nästa budgetår det genomsnittliga understödsbeloppet skulle komma
att stiga ytterligare.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde i denna del
av propositionen:

Med hänsyn till de omständigheter, som åberopats av socialstyrelsen, är
jag i likhet med styrelsen av den uppfattningen, att förevarande anslag måste
för nästa budgetår höjas avsevärt. Anslagsbeloppet synes mig dock kunna
begränsas till 9,500,000 kronor. Jag förutsätter härvid, att mödrahjälpsnämnderna
komma att underkasta föreliggande ansökningar en noggrann
behovsprövning. En dylik prövning är givetvis alltid påkallad, men dess
betydelse framträder i nuvarande ekonomiska situation med särskild styrka.

Statsutskottet underströk i sitt utlåtande, nr 5, över statsverkspropositionen
i denna del betydelsen av att mödrahjälpsnämnderna underkastade föreliggande
ansökningar en noggrann behovsprövning. Mot anslagsberäkningen
hade utskottet intet att erinra. Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

I anledning av väckta motioner anhöll 1942 års riksdag i skrivelse till
Kungl. Majit om utredning av frågan örn bidrag av statsmedel till vissa resor
inom den förebyggande mödra- och barnavården. Efter uppdrag har sedermera
medicinalstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 1 oktober 1942 framlagt
utredning och förslag i ämnet.

Vid fullgörande av sitt uppdrag har medicinalstyrelsen skilt mellan följande
tre huvudkategorier av resekostnader, till vilkas täckande statsbidrag

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

7

ifrågasatts, nämligen dels resekostnader för barnmorska eller barnaföderska
i samband med mindre bemedlad barnaföderskas nedkomst och eftervård,
dels resekostnader för klientelet vid den statsunderstödda mödra- och barnavården
och dels läkares resekostnader till filialmottagningar.

Förstnämnda huvudkategori av resekostnader har intresse i detta sammanhang.
Medicinalstyrelsen har därom anfört följande:

Statsmedel till resekostnader i samband med barnsbörd utgår för närvarande
genom moderskapspenning och moderskapshjälp samt i viss utsträckning
även genom mödrahjälpen. I befolkningskommissionens betänkande
angående moderskapspenning och mödrahjälp (statens off. utredn. 1936: 15)
ingår i beräkningen av moderskapspenningens storlek ett belopp av 10 å 20
kronor, som avsetts till resekostnader antingen för barnaföderska till och från
förlossningsanstalt eller för barnmorska till och från barnaföderska. Beträffande
moderskapspenningen och moderskapshjälpen äro dessa hjälpformer
så konstruerade, att man icke kan skaffa sig någon uppfattning om, i vilken
utsträckning dessa bidrag åtgå för resekostnader. I den mån moderskapspenningen
eller moderskapshjälpen räcka till att bestrida kostnaderna för
barnmorskas eller barnaföderskas resa i samband med förlossning, skola de
givetvis också användas därtill. I många fall behövas dock dessa bidrag nästan
helt för att täcka andra behov, eller också kunna resekostnaderna vara relativt
stora. Då grunderna för ett ytterligare bidrag från statens sida till resekostnader
behandlas, bör man i princip dock fasthålla vid nuvarande bestämmelser,
att moderskapspenningen och moderskapshjälpen skola användas
bland annat till ifrågavarande resekostnader. Man bör enligt styrelsens mening
sålunda fastslå, att särskilt bidrag till resekostnader icke skall utgå,
förrän dessa överstiga ett visst belopp, förslagsvis 10 kronor. Detta är också
en praktisk åtgärd av stor betydelse, då hänsyn härigenom icke behöver
tagas till alla mindre reseutgifter.

I de fall, då särskilt bidrag lill resekostnader skall ifrågakomma, synes det
medicinalstyrelsen vara lämpligt, att den andra ekonomiska hjälpformen,
mödrahjälpen, anlitas. Mödrahjälpsmedel användes redan nu i viss utsträckning
till resekostnader i samband med förlossning. Mödrahjälpen lämnas
efter behovsutredning av barnavårdsnämnden i den ort, där kvinnan vistas,
och utan svårighet kunna även resekostnader för mindre bemedlad barnaföderska
å landsbygden inbegripas i utredningen.

Medicinalstyrelsen hänvisade i detta sammanhang till en inom socialstyrelsen
den 29 september 1942 upprättad promemoria rörande förekomsten av
bidrag med mödrahjälpsmedel till resor i samband med förlossning. Av denna
promemoria framgick bl. a. att under budgetåret 1941/42 mödrahjälp beviljades
åt 53,513 barnaföderskor, motsvarande 49 procent av samtliga.

I anslutning till den i promemorian gjorda utredningen framhöll styrelsen,
alt det vore uppenbart, att talrika fall funnes, i vilka hela mödrahjälpsbeloppet
redan utnyttjats för andra ändamål än resebidrag. För att möjliggöra
utvidgning av mödrahjälpen att i större utsträckning än som tidigare
varit fallet omfatta även resekostnader syntes det styrelsen nödvändigt att
höja mödrahjälpens maximibelopp. Det ökade medelsbchovet, som bleve en
följd av medicinalstyrelsens förslag i denna del, uppskattades av styrelsen
approximativt lill 250,000 kronor.

över medicinalstyrelsens förslag avgåvos yttranden av socialstyrelsen, stats -

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

kontoret och svenska landstingsförbundets styrelse. Förslaget tillstyrktes av
socialstyrelsen, som därvid bl. a. anförde:

Socialstyrelsen anser det vara riktigt att hänsyn endast tages till de kostnader,
som överstiga 10 kronor. Övriga resekostnader böra bestridas av moderskapspenningen.
Man bör i detta sammanhang dock observera, att moderskapspenningen
med sitt oförändrade belopp, 75 kronor, till följd av den
allmänna prishöjningen numera icke kan beräknas räcka till alla de behov,
som den vid sin tillkomst var avsedd att tillgodose.

Socialstyrelsen har i princip icke något att erinra mot att mödrahjälpen i
fortsättningen liksom nu, men mera konsekvent och i enlighet med särskilda
anvisningar, utnyttjas för täckandet av ifrågavarande resekostnader. Att så
hittills skett endast i ringa utsträckning beror enligt styrelsens bestämda
uppfattning icke på att behov av dylik hjälp ej förelegat utan endast på att
vederbörande myndigheter liksom sökandena själva ej haft sin uppmärksamhet
riktad på möjligheterna att utnyttja mödrahjälp för dylikt ändamål.
Fråga uppstår då, huruvida mödrahjälpens maximibelopp av denna anledning
skall behöva höjas.

Såsom framgår av medicinalstyrelsens skrivelse har mödrahjälpens maximibelopp
beviljats i relativt sett begränsad utsträckning. Enligt numera tillgängliga
siffror utgick maximibeloppet under andra halvåret år 1942 i nära
14 procent av samtliga fall. Motsvarande siffra för första kvartalet 1942 var
12 procent. Den relativa utsträckning, i vilken sålunda det högsta beloppet
under andra halvåret 1942 beviljats, är emellertid mycket skiftande i olika
län och utgjorde exempelvis i Norrköpings stad 31 procent och i Jönköpings
län 28 procent men i Hälsingborg 0, i Hallands län nära 4 procent samt på
Gotland och i Skaraborgs län nära 5 procent. Tyvärr kunna dessa betydande
skiljaktigheter knappast förklaras annat än som beroende på skiljaktigheter
i fråga örn det fria bedömandet av behovet av hjälp, framför allt i avseende på
den utsträckning, i vilken det beviljade beloppets storlek differentieras med
hänsyn till skiftningarna i den sökandes situation i avseende på barnantal och
andra omständigheter, vilka inverka på hjälpbehovets omfattning. Styrelsen
har ett bestämt intryck av att mödrahjälpsnämnderna när det gäller beloppets
storlek icke i den utsträckning, som varit lagstiftarens mening, använda de
möjligheter, som gränsen 300 kronor erbjuder för att tillgodose det föreliggande
behovet. Därest denna uppfattning är riktig, skulle sålunda den
relativa utsträckning, i vilken 300 kronor beviljas, vid en med hänsyn till
inkomster och barnantal mera likformig behandling av ärenden i alla län,
sannolikt ha legat betydligt högre än 14 procent.

Socialstyrelsen uttalade vidare, att enligt styrelsens mening jämväl andra
skäl talade för en höjning, framför allt den inträdda prisfördyringen. Styrelsen
föreslog för sin del att maximibeloppet bestämdes till 350 kronor.

Statskontoret ställde sig däremot avvisande till en höjning av maximibeloppet.

I propositionen nr 209 till innevarande års riksdag angående statsbidrag
till förlossningsvården samt den förebyggande mödra- och barnavården har
Kungl. Maj:t till behandling upptagit medicinalstyrelsens förslag. Vad angår
här behandlade huvudkategori av resekostnader har föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, i propositionen förklarat sig i princip ansluta
sig till medicinalstyrelsens förslag i denna del. Vidare har departementschefen
i detta sammanhang anfört:

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

9

Den inom socialstyrelsen verkställda utredningen i ärendet utvisar, att
mödrahjälpens maximibelopp hittills uttagits allenast i mycket begränsad
omfattning. I det stora flertalet förlossningsfall torde därför erforderligt resebidrag
kunna tillhandahållas inom ramen för nuvarande maximibelopp.
Såsom medicinalstyrelsen och socialstyrelsen framhållit, torde det emellertid
otvivelaktigt finnas ett icke obetydligt antal fall, där möjlighet för närvarande
saknas att med anlitande av mödrahjälpens maximibelopp — jämsides
med andra föreliggande behov — täcka kostnaden för barnmorskas eller
barnaföderskas resa i samband med förlossning och eftervård. En höjning av
gällande maximibelopp torde därför vara påkallad. Då frågan örn grunderna
för mödrahjälpens utgående under nästa budgetår från Kungl. Maj:ts sida
redan underställts riksdagen i samband med statsverkspropositionen, anser
jag mig icke kunna yrka, att förslag i sådant syfte nu framlägges. I anslutning
till vad medicinalstyrelsen anfört torde emellertid åtgärder böra vidtagas
för att rikta barnmorskornas, barnavårdsnämndernas och mödrahjälpsnämndemas
uppmärksamhet på redan förefintliga möjligheter att erhålla bidrag
till ifrågavarande resekostnader. Härvid synes man i likhet med medicinalstyrelsen
böra räkna med, att resekostnader, understigande 10 kronor, skola
anses täckta genom moderskapspenningen och att alltså endast kostnader,
överstigande nämnda belopp, böra bestridas av mödrahjälpsmedel.

Ur socialstyrelsens år 1942 utgivna handbok för mödrahjälpsverksamheten
må här återgivas följande angående tandvård som en av mödrahjälpens
hjälpformer (sid. 62 o. f.):

Folktandvårdsorganisationen är ännu endast genomförd i vissa delar av
landet, och det torde dröja ännu åtskilliga år, innan organisationen blivit
fullt utbyggd. Efter hand som folktandvårdspolikliniker inrättas, skall emellertid
all mödrahjälpstandvård utföras under den betryggande kontroll som
folktandvårdsorganisationen innebär. ----Under hela den tid, som åter står

till dess folktandvården hunnit slutgiltigt utbyggas, är mödrahjälpstandvården
emellertid hänvisad till att i stor utsträckning anlita privata

tandläkare.---Mödrahjälpsmedel få principiellt endast beviljas under

förutsättning, att full munsanering kommer till utförande. Partiella behandlingar
äro nämligen oftast av tvivelaktigt värde ur hälsosynpunkt. I överensstämmelse
härmed bör i regel mödrahjälp till tandvård beviljas med belopp,
som motsvarar hela kostnaden för full sanering. Emellertid må i undantagsfall
bidrag kunna utgå med lägre belopp än det, som angivits i kostnadsförslaget,
särskilt då bidraget på grund av kostnadernas storlek skulle
inkräkta på andra ännu mer trängande hjälpbehov. I allmänhet bör då som
villkor för bidraget uppställas, att medel för täckande av återstoden av tandvårdskostnaden
anskaffas av sökanden. -— ■— — Tandvården bör ordnas
så billigt som möjligt. Givetvis får barnavårdsnämnd dock icke anlita annan
än legitimerad tandläkare för utförande av mödrahjälpsvård. Där folktandvårdspoliklinik
finnes, skall, som redan nämnts, denna anlitas och debitering
må därvid ske endast efter folktandvårdstaxan. I övriga fall är det
att märka, att socialstyrelsen och pensionsstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen
överenskommit med tandläkarorganisationerna att vid utförandet
av tandvård med socialvårdsmedel hos privatpraktiserande tandläkare ersättning
med högre belopp än folktandvårdstaxan med en förhöjning av en
tredjedel icke skulle utgå. Den efter dylika grunder beräknade ersättningen
iir alltså den högsta, sorn kan utgå.

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

Utskottet.

Det torde vara obestridligt, att mödrar hava behov av en noggrann tandvård
i samband med havandeskap samt att denna tandvård icke bör vara endast
partiell utan innefatta en fullständig sanering av munhålan. För täckande
av tandvårdskostnader stå ofta inga andra medel till buds än mödrahjälpen.
Tandvårdskostnaderna torde emellertid stundom bliva så stora, att
mödrahjälpens maximibelopp, 300 kronor, icke förslår, därest dessa kostnader
måste bestridas av mödrahjälpsmedel och samtidigt behov av mödrahjälp
i annan form föreligger.

Ett skäl för en ökning av maximibeloppet utgör även den höjning av allmänna
prisnivån, som ägt rum efter mödrahjälpsförordningens tillkomst. I
detta sammanhang må erinras örn att statsrådet och chefen för socialdepartementet
år 1942 förklarat sig icke vilja förneka, att enligt hans åsikt en höjning
av maximibeloppet vore motiverad ur denna synpunkt i och för sig.

Frågan om höjning av beloppet har såsom av den ovan lämnade redogörelsen
framgår varit aktuell i samband med ett av medicinalstyrelsen till
Kungl. Majit avgivet förslag, som bl. a. rör ersättning av allmänna medel
för vissa resekostnader för barnmorska eller barnaföderska i samband med
mindre bemedlad barnaföderskas nedkomst och eftervård. Medicinalstyrelsen
har föreslagit, att mödrahjälpens maximibelopp skall höjas för att nämnda
kostnader skola kunna bestridas av mödrahjälpsmedel. Statsrådet och
chefen för socialdepartementet har i Kungl. Majits proposition nr 209 till
innevarande års riksdag uttalat, att en höjning av maximibeloppet vore påkallad
med hänsyn till önskvärdheten av att täcka dessa resekostnader med
mödrahjälpsmedel. Då frågan om grunderna för mödrahjälpens utgående
under nästa budgetår från Kungl. Majits sida redan underställts riksdagen i
samband med statsverkspropositionen ansåg sig departementschefen dock
icke kunna till årets riksdag framlägga förslag örn höjning av beloppet.

Givetvis kan en höjning av mödrahjälpens maximibelopp väcka betänkligheter
i nuvarande statsfinansiella läge. Övervägande skäl tala dock enligt
utskottets mening för att denna fråga göres till föremål för närmare undersökning.
Utskottet, som sålunda icke anser sig böra tillstyrka, att riksdagen
nu antager någon ändring av mödrahjälpsförordningen i denna del, vill därför
förorda en utredning beträffande förevarande spörsmål, varvid bl. a. bör
närmare övervägas, huruvida i enlighet med motionärernas hemställan förhöjt
belopp må föreskrivas kunna utgå endast under den förutsättningen att
behov av tandvård föreligger.

Motionen ET: 197.

I förevarande motion hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit
måtte göra framställning örn sådan ändring i mödrahjälpsförordningen, att
ansökan örn mödrahjälp må kunna upptagas till prövning jämväl från sökande,
som inom sexmånadersperioden åberopar nya omständigheter inträdda
senare än två månader efter barnets födelse, oberoende av att hon icke inom
de två månaderna ingivit ansökan om mödrahjälp.

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

11

I mödrahjälpsförordningens ursprungliga lydelse stadgades angående tiden
för ingivandet av ansökan om mödrahjälp endast, att ansökan, som ingavs
till barnavårdsnämnden senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, icke
kunde upptagas till prövning. Genom lagändring den 31 augusti 1940 infördes
bestämmelsen att mödrahjälp, där så kunde ske, skulle ingivas i god tid före
den väntade nedkomsten.

Såsom motivering för denna lagändring anförde föredragande departementschefen
i kungl, propositionen nr 5 vid 1940 års urtima riksdag, att
ansökningarna från de hjälpbehövande i stor utsträckning komme mödrahjälpsnämnderna
för sent till handa. Huvudorsak till detta missförhållande
vore, att mödrarna alltför sent ingåve sina ansökningar till barnavårdsnämnderna.
Om en kvinna till sista stund uppsköte att ansöka om mödrahjälp,
torde i många fall åtgå omkring en månad, innan barnavårdsnämnd hunnit
utreda ärendet och sammanträtt för att avgiva förslag däri ävensom expedierat
detsamma. Det syntes därför vara nödvändigt att få in ansökningarna till
barnavårdsnämnderna på ett tidigare stadium. Genom upplysningsverksamhet
rörande önskvärdheten av att ansökningarna ingaves före barnsbörden torde
en förbättring av förhållandena vara att påräkna. Skäl syntes emellertid
föreligga att inskärpa denna önskvärdhet genom att i förordningen föreskriva,
att mödrahjälp, där så ske kunde, skulle sökas i god tid före den väntade
barnsbörden.

I socialstyrelsens ovannämnda handbok rörande mödrahjälpsverksamheten
inskärpes vikten av att ansökan ingives så tidigt som möjligt. Särskilt är det
av betydelse att tandvård kan sättas in i god tid under havandeskapet. Vidare
heter det i handboken (sid. 88):

Det är icke erforderligt, att — sedan en ansökan ingivits — ansökan örn
ytterligare mödrahjälp ingives inom sextio dagar efter barnsbörden. Socialstyrelsen
har funnit tillräckligt — i enlighet med den praxis, som allmänt
tillämpas av mödrahjälpsnämnderna — att den tidigare ansökningen ingivits
inom sextio dagar samt att ansökningen om ytterligare mödrahjälp ingivits
inom sex månader efter barnsbörden. Genom en dylik tillämpning vinnes den
fördelen, att även senare inträffade behov kunna tillgodoses genom mödrahjälp.

I ovannämnda motion har nu bl. a. anförts, att lika väl som den, som inom
2-månadersperioden ingivit ansökan, kan få nya förhållanden och behov
ånyo prövade under ytterligare fyra månader, lika väl syntes det som om
den, som icke ingivit ansökan under de två första månaderna, borde kunna
få en ansökan prövad under de återstående fyra månaderna, om hon nämligen
kan påvisa, att helt nya och ändrade förhållanden inträtt.

Såsom socialstyrelsen uttalat i sitt yttrande över motionen var önskemålet
att motverka aborter ett av skälen till mödrahjälpens tillkomst. På grund
härav är det av vikt, att de blivande mödrarna komma i kontakt med harna -

Utskottet.

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

vårdsnämnderna på ett så tidigt stadium som möjligt. Även av andra skäl är
det betydelsefullt, att ingivandet av ansökan om mödrahjälp icke fördröjes.
Betydelsen härav har bl. a. inskärpts genom den år 1940 i mödrahjälpsförordningen
intagna bestämmelsen, att mödrahjälp skall, där det ske kan, sökas
i god tid'' före den väntade nedkomsten. Socialstyrelsen anser, att en tendens
till förbättring härvidlag numera kunnat förmärkas. Styrelsen har avstyrkt
motionen av det skälet, att den av motionärerna förordade lagändringen torde
komma att försvåra myndigheternas strävan att få ansökningarna ingivna
i tid.

Enligt utskottets mening är det emellertid otvivelaktigt, att den nuvarande
absoluta gränsen av sextio dagar efter bamsbörden för ingivande av ansökan
örn mödrahjälp kan medföra ogynnsamma verkningar i sådana fall, då behov
av hjälp uppkommit först efter utgången av nämnda tid. Det synes icke
alltid vara förenat med rättvisa och billighet, att i dylika fall rätten till
sådan mödrahjälp, som avser tiden efter sextiodagarsperiodens utgång, skall
vara beroende av att ansökan ingivits före periodens utgång, vid vilken tid
kanske icke något som helst behov av hjälp förelegat eller kunnat förutses.
Den nuvarande ordningen kan medföra en ökning av mödrahjälpsärendenas
antal därigenom att mödrarna för att icke förlora sin rätt ingiva ansökan
före det sextio dagar förflutit från barnsbörden även i sådana fall, där det är
uppenbart, att något behov av hjälp icke föreligger vid denna ansökans ingivande.

Ehuru utskottet delar socialstyrelsens uppfattning, att det är av vikt att
ansökningarna ingivas så tidigt som möjligt, anser utskottet likväl, att de nu
berörda olägenheter, som gällande ordning medför, motivera en utredning av
frågan, huruvida och i vilka fall ansökningar må kunna ingivas senare än
sextio dagar efter nedkomsten. Möjligen kan förevarande problem lösas genom
en befogenhet för socialstyrelsen att för varje särskilt fall under vissa förutsättningar
medgiva dispens från förordningens stadgande om tiden för ansökans
ingivande.

Motionen II: 198.

Denna motion utmynnar i en hemställan, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Majit måtte göra framställning om sådan ändring i förordningen om
mödrahjälp, att barnavårdsnämnd får rätt att uppdraga åt särskild delegation
att till mödrahjälpsnämnd inkomma med förslag i anledning av ansökan
om mödrahjälp.

Frågan om organisationen av mödrahjälpsverksamheten var föremål för
meningsskiljaktigheter vid förordningens tillkomst. Befolkningskommissionen
föreslog, att beslut örn mödrahjälp skulle meddelas av en central nämnd,
kallad statens familje- och bamanämnd. För beredningen av ärendena skulle
barnavårdsnämnderna anlitas.

Andia lagutskottets utlåtande nr 34.

13

Kommissionens förslag i denna del mötte åtskilliga erinringar. I nu förevarande
sammanhang kan vara av intresse att nämna, att i några yttranden
över förslaget uttalades, att barnavårdsnämnderna borde få uppdraga åt en
särskild delegation eller ett utskott att handlägga mödrahjälpsärenden. Genom
en sådan anordning skulle, framhölls det, möjlighet beredas för en snabbare
och smidigare handläggning.

Föredragande departementschefen, som förklarade sig icke helt kunna ansluta
sig till kommissionens förslag i denna del, föreslog i kungl, propositionen
nr 38 vid 1937 års riksdag att organisationen av mödrahjälpsverksamheten
skulle ordnas efter de principer, som sedermera kommo till uttryck i
förordningen.

Andra lagutskottet biträdde i sitt utlåtande nr 38 i anledning av propositionen
departementschefens förslag i denna del. Utskottet betonade, att detta
ståndpunkttagande icke innebure, att frågan om mödrahjälpens organisation
skulle undandragas en blivande utredning angående organisation av socialvården
i dess helhet.

Ur socialstyrelsens ovannämnda handbok rörande mödrahjälpsverksamlieten
må här återgivas följande (sid. 94):

Intet hinder föreligger, att en delegation av barnavårdsnämnden handlägger
frågor rörande mödrahjälp. Ett dylikt förfarande är lämpligt, då ärendena
därigenom kunna bliva föremål för en mera sakkunnig beredning än
eljest. Barnavårdsnämnden måste emellertid alltid å nästföljande sammanträde
godkänna delegationens beslut, alltså även dess förslag i mödrahjälpsärenden.
Det är beklagligt med hänsyn till vikten av en skyndsam beredning
av ärendena, att en dylik delegation icke är författningsenligt berättigad att
innan barnavårdsnämnden godkänt delegationens förslag ingiva detsamma
till mödrahjälpsnämnden.

I socialvårdskommitténs betänkande VI: utredning och förslag angående
socialvårdens organisation m. m. (statens offentl. utredn. 1942:56) finnes
upptaget bl. a. ett förslag till lag om socialnämnd m. m. Enligt 1 § i förslaget
skall i varje kommun finnas en socialnämnd med uppgift att i enlighet med
nämnda lag samt vad i lag eller författning eljest finnes stadgat ombesörja
de angelägenheter inom kommunens socialvård, som äro att hänföra till förvaltning
och verkställighet. I 4 § stadgas, att socialnämnd må uppdraga åt en
eller flera inom nämnden valda delegationer att å nämndens vägnar vidtaga
åtgärder av förberedande eller expeditionell natur, att till myndigheter avgiva
yttranden i ärenden, vilka icke äro av principiell art eller som avse angelägenheter
av allenast ringa ekonomisk betydelse för kommunen, att meddela
hjälp i mindre omfattning eller att i annat avseende handhava viss nämndens
angelägenhet av mindre vikt. Därjämte skall i varje kommun finnas en
barnavårdsnämnd med uppgift att i enlighet med lagen samt vad i lag eller
författning eljest finnes stadgat ombesörja de angelägenheter i avseende å
kommunens harna- och ungdomsvård, vilka äro alt hänföra till förvaltning
och verkställighet, ävensom de angelägenheter i övrigt, som i lag eller för -

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

Utskottet.

fattning angivas (6 §). Vad som i 4 § stadgas angående rätt för socialnämnd
att tillsätta delegation för fullgörandet av vissa uppgifter skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å barnavårdsnämnd (9 §).

Det ligger i sakens natur, att ärenden angående mödrahjälp böra erhålla
en så skyndsam behandling som möjligt. I mödrahjälpsförordningen föreskrives
i enlighet härmed, att barnavårdsnämnd snarast möjligt skall till
mödrahjälpsnämnden avgiva yttrande över ansökan, eventuellt jämte förslag
till hjälpåtgärder. Ehuru jämlikt stadgande i bamavårdslagen ordinarie
sammanträden med barnavårdsnämnden böra hållas i mån av behov och
på regelbundet återkommande tider, torde det emellertid särskilt i vidsträckta
kommuner inträffa, att nämndens sammanträden icke hållas så ofta och så
regelbundet som erfordras för att nyssnämnda bestämmelse i mödrahjälpsförordningen
skall kunna tillämpas på ett effektivt sätt. Motionärerna hava
framhållit, att nämnda olägenhet åtminstone delvis kan avhjälpas genom
att en delegation av barnavårdsnämnden erhåller befogenhet att i dessa ärenden
under vissa förutsättningar ingiva förslag till mödrahjälpsnämnden.
Behovet och lämpligheten i övrigt av en lagändring i denna riktning har vitsordats
av socialstyrelsen.

Ehuru av principiella skäl betänkligheter kunna resas mot att överlåta
barnavårdsnämnds beslutanderätt till vissa av nämndens ledamöter, vill utskottet,
som anser den av motionärerna föreslagna anordningen i vissa fall
kunna medföra en snabbare handläggning av mödrahjälpsärenden, likväl förorda
en utredning beträffande frågan, om och i vilken utsträckning särskild
bland nämndens ledamöter utsedd delegation må erhålla befogenhet att i
förevarande ärenden handla å nämndens vägnar.

Utskottets hemställan.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla
örn en skyndsam utredning ävensom framläggande för
riksdagen av de förslag, vartill utredningen kan föranleda,

1) i anledning av motionen II: 35 beträffande frågan om
höjning av mödrahjälpens maximibelopp;

2) i anledning av motionen II: 197 beträffande frågan, huruvida
ansökan om mödrahjälp i vissa fall må kunna ingivas
senare än å sextionde dagen efter barnsbörden; samt

3) i anledning av motionen II: 198 beträffande frågan i vad
mån vidtagandet av de åtgärder, som enligt mödrahjälpsförordningen
ankomma å barnavårdsnämnd, må kunna uppdragas
åt särskild bland nämndens ledamöter utsedd delegation; -

Andra lagutskottets utlåtande nr 34.

15

B. att motionen II: 35, i den mån den icke kan anses
besvarad genom vad utskottet under A. anfört, icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 maj 1943.

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Forslund*, Mannerskantz, Holstenson,
Nils Elowsson*, Carl Eric Ericsson* och Holmbäck*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken Andersson,
herrar Hallagård, Cruse, fru Johansson, herr Larsson i Östersund och fru Västberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 34; bilaga.

Stockholm den 15 mars 1943.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 12 februari 1943 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen
att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttranden över tre inom andra
kammaren väckta motioner om vissa ändringar i förordningen om mödrahjälp,
nämligen dels nr 35 av fru Johansson m. fl., dels nr 197 av herr Witzell
m. fl. dels ock nr 198, likaledes av herr Witzell m. fl.

Med anledning av motion nr 35 får socialstyrelsen anföra följande.

Socialstyrelsen vill vitsorda motionärernas uppgift, att kostnaderna för
tandvård ofta utgöra en mycket betydande del av den beviljade mödrahjälpen.
Under 1942 uppgick dessa utgifter till 22 °/o av hela det i mödrahjälp
beviljade beloppet. Motsvarande siffra för sökandens utrustning var 30 och
för kostförbättring 17. Tandvård förekom i 44 % av alla beviljade ansökningar
och genomsnittskostnaden per fall var 89 kronor.

Socialstyrelsen vill emellertid meddela, att frågan om höjandet av mödrahjälpens
maximibelopp är aktuell i samband med ett av medicinalstyrelsen
till Kungl. Majit avgivet förslag rörande vissa resekostnader inom den förebyggande
mödra- och barnavården. I utlåtande till Kungl. Majit över detta
medicinalstyrelsens förslag har socialstyrelsen den 10 mars 1943 anfört bland
annat i huvudsak följande.

»Mödrahjälpens maximibelopp har beviljats i relativt sett ganska begränsad
utsträckning. Under andra halvåret år 1942 beviljades maximibelopp i
nära 14 % av samtliga fall. Motsvarande siffra för första kvartalet 1942 var
12. Den relativa utsträckning, i vilken sålunda det högsta beloppet under
andra halvåret 1942 beviljats, är emellertid mycket skiftande i olika län och
utgjorde exempelvis i Norrköpings stad 31 %> och i Jönköpings län 28% men
i Hälsingborg 0 %, i Hallands län nära 4 % samt på Gotland och i Skaraborgs
län nära 5 %. Tyvärr kunna dessa betydande skiljaktigheter knappast
förklaras annat än som beroende på skiljaktigheter ifråga om det fria bedömandet
av behovet av hjälp, framförallt i avseende på den utsträckning, i
vilken det beviljade beloppets storlek differentieras med hänsyn till skiftningarna
i den sökandes situation i avseende på barnantal och andra omständigheter,
vilka inverka på hjälpbehovets omfattning. Den starka anhopningen
av arbetsuppgifter på styrelsens andra byrå och otillräckligheten av den personal,
som styrelsen disponerar för skötandet av uppgiften som tillsyns- och
besvärsmyndighet för mödrahjälpen (utom byråchefen en amanuens jämte
skrivhjälp) har tyvärr hittills gjort det omöjligt för styrelsen att slutföra de
utredningar, som äro ägnade att närmare klarlägga de förhållanden, som leda
till här berörda betydande skiljaktigheter mellan olika län. Styrelsen har därför
ännu icke kunnat lämna de ytterligare anvisningar till nämnderna, som
torde vara av behovet påkallade. Styrelsen har emellertid ett bestämt intryck
av att såsom nyss nämts mödrahjälpsnämndema — även om de kanske i
fråga örn bifall eller avslag å en ansökan verkställa en väl motiverad avvägning
— när det sedan gäller beloppets storlek icke i den utsträckning, som varit
lagstiftarens mening, använda de möjligheter, som gränsen 300 kronor

Andra lagutskottets utlåtande nr 34; bilaga.

17

erbjuder, för att tillgodose det föreliggande behovet. Därest denna uppfattning
är riktig, skulle sålunda den relativa utsträckning, i vilken 300 kronor beviljas,
vid en med hänsyn till inkomster och barnantal mera likformig behandling
av ärendena i alla län, sannolikt ha legat betydligt högre än 14 °/o.»

Styrelsen erinrade i detta sammanhang om att chefen för socialdepartementet
i prop. nr 308 till 1942 års riksdag (sid. 20) anfört följande:

»Förut har jag avstyrkt en höjning av mödrahjälpens maximibelopp i samband
med avskaffande av moderskapspenningen. Jag vill emellertid icke förneka,
att enligt min åsikt den inträdda prisfördyringen i och för sig skulle
kunna motivera en höjning av sagda maximibelopp. Med hänsyn därtill att
för närvarande mödrahjälp i allmänhet utgår med belopp avsevärt understigande
maximibeloppet och att därför utrymme för höjning av understöden
inom ramen av gällande bestämmelser finnes, vill jag dock icke nu framlägga
förslag i sådan riktning. Jag räknar därvid med att mödrahjälpsnämnderna
vid bestämmande av understödsbeloppen i de särskilda fallen skola
taga vederbörlig hänsyn till den ökning i levnadskostnaderna, som ägt rum.»

Socialstyrelsen uttalade för sin del, att de sålunda i olika sammanhang berörda
omständigheterna av styrelsen ansetts tala för en höjning av mödrahjälpens
maximibelopp överhuvudtaget och att en sådan höjning nu icke
längre borde uppskjutas.

Socialstyrelsen får såsom yttrande över den föreliggande motionen hänvisa
till vad som sålunda anförts.

Beträffande motion nr 197 får socialstyrelsen anföra följande.

Styrelsen vill först erinra om att ett av skälen till mödrahjälpens tillkomst
var dess syfte att motverka aborter. Av bland annat denna anledning
är det av stor vikt, att de blivande mödrarna komma i förbindelse med
barnavårdsnämnderna på ett mycket tidigt stadium av havandeskapet. Det är
också synnerligen betydelsefullt, att mödrarna i god tid hänvisas till den förebyggande
mödra- och barnavårdens organ samt att utredningarna och ärendenas
handläggning kunna bli färdiga så tidigt, att hjälpen verkligen blir
insatt vid den tidpunkt, då den gör den största nyttan.

Socialstyrelsen har i sin handbok för mödrahjälpsverksamheten och på
annat sätt, liksom även mödrahjälpsnämnderna, strävat att förmå såväl mödrarna
som barnavårdsnämnderna att handla i enlighet med ovanstående riktlinjer.

En tydlig tendens till förbättring i detta avseende tycker man sig också
kunna iakttaga, men särskilt på landsbygden synes det ännu på vissa håll
anses fullt tillfredsställande, att ansökan inkommer omedelbart före sextiodagarsperiodens
utgång. Försummelser av ansökningstiden bero tydligen
många gånger på att mödrarna bibringats den uppfattningen, att någon
brådska med ansökningen icke föreligger.

Socialstyrelsen anser, att en uppluckring av bestämmelsen i mödrahjälpsförordningen
om den absoluta gränsen för ingivande av ansökan skulle försvåra
myndigheternas strävan att få mödrahjälpsansökningarna ingivna i
god tid leire barnsbörden samt äventyra resultatet av det redan nedlagda arbetet.

Med hänvisning till det anförda får socialstyrelsen avstyrka ifrågavarande
motion.

Angående motion nr 198 får socialstyrelsen anföra följande.

I likhet med motionärerna anser styrelsen det önskvärt, att handläggningen
av mödrahjälpsärendena hos barnavårdsnämnderna ytterligare påskyndas.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 anil. Nr 34.

2

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 34; bilaga.

Socialstyrelsen får därför tillstyrka motionärernas förslag men vill ifråga
sätta, huruvida icke en bestämmelse av denna art bör intagas i barnavårds
lagen i stället för i mödrahjälpsförordningen.

KARL J. HÖJER.

A. Berggren.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

431897