Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1943 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning
och sammanläggning av fastigheter inom vissa
byar i Kopparbergs län, m. m.

Genom en den 12 mars 1943 dagtecknad proposition, nr 152, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l) Lag

med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och sammanläggning
av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har i by inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade
delarna av Kopparbergs län till rubbning av storskifte verkställts laga skifte
i annan ordning än som stadgas i lagen den 30 april 1925 (nr 102) rörande
vissa laga skiften inom nämnda delar av Kopparbergs län eller lagen den 17
juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet
inom vissa delar av länet, och hava byns heminägor ingått i laga skiftet, må
Konungen förordna, att särskild förrättning skall äga rum för utredning örn
äganderättsförhållandena inom byn och sammanläggning av fastigheter efter
vad nedan sägs.

I fråga om förfarandet vid förrättningen samt talan mot och fastställelse
av densamma skall, i den mån ej nedan annorlunda stadgas, i tillämpliga
delar gälla vad örn laga skifte är föreskrivet.

Förordnande för lantmätare att verkställa förrättningen meddelas av lantmäteristvrelsen.

2 §■

Lantmätaren skall över samtliga till byn hörande områden så ock andra
områden, vilka ingått i laga skiftet, upprätta karta, upptagande vad som finnes
nödigt för att tydligt utmärka gällande gränser mellan olika fastigheter
eller ägoinnehav, ävensom i anslutning härtill upprätta beskrivning.

Bihang till riksdagens protokoll 19iS. 9 samt. 2 aud. Nr 29.

1

•1

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

3 §.

Lantmätaren skall verkställa noggrann utredning om äganderättsförhållandena
inom samtliga till byn hörande ägor. Kunna därvid delägares rätta
andelstal inom hemman eller del av hemman ej med säkerhet utrönas, må
frågan mellan dem, vilkas rätt därav beröres, avgöras genom förening, om
det finnes uppenbart, att rätt, som tillkommer innehavare av fordran, varför
säkerhet åtnjutes på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordbalken,
icke äventyras genom föreningen.

Delägarna skola tillhandahålla lantmätaren tillgängliga handlingar och övriga
uppgifter, som erfordras för utredningens verkställande. Lantmätaren
skall över utredningen upprätta redogörelse, innefattande besked rörande vad
som tillkommer en var delägare inom byn, och sedermera å sammanträde
med delägarna föredraga redogörelsen samt föra till protokollet de anmärkningar,
som framställas mot densamma.

Redogörelsen bör underskrivas av delägarna inom byn. Vägrar delägare sin
underskrift, skall sådant ävensom skälet till vägran, där det uppgivits eller
eljest kunnat utrönas, i protokollet anmärkas.

Yppas under förrättningen tvist angående de förhållanden, redogörelsen avser,
skall tvisten underställas ägodelningsrättens prövning.

4 §■

Såframt laga hinder ej möter, skola till byn hörande fastigheter så ock
andra fastigheter som ingått i laga skiftet, där de äro i en ägares hand och
av denne innehavas med samma rätt, i den uti 6 och 7 §§ stadgade ordning
under förrättningen sammanläggas till en fastighet; dock må sammanläggning
ej äga rum, om ägaren bestrider åtgärden och han ej uppenbart saknar
fog härför.

Under förrättningen må ock, där laga hinder eljest icke möter, i enahanda
ordning fastigheter, som tillhöra makar var för sig eller innehavas med olika
rätt i äktenskapet, med makarnas samtycke sammanläggas till en fastighet,
såframt makarna träffa avtal, vari bestämmes, ifall genom sammanläggningen
en fastighet bildas av fastigheter som tillhöra ena maken enskilt och såsom
giftorättsgods, att fastigheten skall i sin helhet vara den makens enskilda
egendom eller giftorättsgods, eller ifall en fastighet bildas av fastigheter som
tillhöra makarna var för sig, att fastigheten skall utgöra egendom, däri makarna
äga var sin andel såsom enskild egendom eller giftorättsgods. Vardera
makens andel skall utgöra hälften, där ej annat bestämts i avtalet. Innefattar
avtalet gåva, åge vad i 8 kap. 5 § giftermålsbalken är stadgat motsvarande
tillämpning. Är äldre giftermålsbalken tillämplig å makars förmögenhetsförhållanden,
må fastighet bildas genom sammanläggning av enskild egendom
med samfälld eller av vardera maken enskilt tillhörig egendom, såframt genom
avtal mellan makarna bestämmes, att fastigheten skall utgöra samfälld
egendom. Avtal, som i detta stycke sägs, skall upprättas skriftligen och bestyrkas
av lantmätaren samt i huvudskrift biläggas protokollet.

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

3

Vad i andra stycket stadgas skall ej gälla i fråga örn fastighet, som make
erhållit i gåva av annan än andra maken med villkor att den skall vara hans
enskilda egendom, eller som make bekommit genom testamente med sådant
villkor, eller som tillfallit make i arv och om vilken arvlåtaren genom testamente
meddelat sådan föreskrift.

5 §■

Ilar rätten, enligt vad särskilt är stadgat, beslutat utfärda kungörelse därom,
att utredning rörande äganderättsförhållandena blivit vid förrättningen verkställd,
må fastighet, som omfattas av utredningen, göras till föremål för sammanläggning
enligt 4 § utan hinder av att ägaren ej erhållit lagfart å densamma.

6 §■

Sedan äganderättsförhållandena blivit utredda och erforderliga handlingar
införskaffats, skall lantmätaren för delägarna föredraga frågan om sammanläggning
och därvid redogöra för innebörden och verkan av sådan åtgärd.
Efter det delägarna lämnats tillfälle uttala sin mening, skola förrättningsmännen
avgiva yttrande, vari för varje särskilt fall angives, huruvida sammanläggning
anses böra äga rum eller ej, och skälen härför.

Förrättningsmännens yttrande i sammanläggningsfrågan jämte karta och
beskrivning, som i 2 § avses, ävensom övriga handlingar i ärendet skola av
lantmätaren insändas till ägodelningsdomaren. Sedan denne införskaffat utlåtande
från överlantmätaren och den ytterligare utredning, vartill omständigheterna
må föranleda, ävensom vidtagit de övriga åtgärder, som enligt lagen
örn sammanläggning av fastigheter å landet ankomma å ägodelningsdomaren
före ärendes slutliga avgörande, överlämne han detsamma till ägodelningsrätten,
varefter med ärendet vidare så förfares, som om till ägodelningsrätten
hänskjutits prövning av ansökan örn sammanläggning enligt
nämnda lag av de i 4 § angivna fastigheter.

8 §•

Sedan sammanläggningsfrågorna blivit slutligen avgjorda, skall lantmätaren
upprätta slutbeskrivning, i vilken med iakttagande av meddelade beslut
om sammanläggning av fastigheter skall redovisas varje fastighet eller
ägoinnehav inom byn jämte ägaren därav.

9 §.

Kostnaderna för förrättningen skola, i den mån de ej bestridas av statsmedel,
fördelas i enlighet med vad härutinnan mellan delägarna överenskommes
eller, där sådan överenskommelse ej träffas, efter vad av förrättningsmännen
prövas skäligt.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

10 §.

Då förrättningen blivit slutligen fastställd, skall domaren i domsagan genast
underrättas därom.

11 §•

Lantmäteristyrelsen äger meddela de ytterligare bestämmelser eller anvisningar
rörande verkställande av förrättning enligt denna lag. som kunna
finnas erforderliga.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2) Lag

angående] tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda
bestämmelser om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas, att i lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser
örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län skall införas en ny
paragraf, betecknad 12 §, av följande lydelse.

12 §.

Vad ovan stadgas skall äga motsvarande tillämpning, där förrättning företages
enligt lagen med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning och
sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län, och
skall därvid vad här förut sägs örn skifte i stället hava avseende å förrättning
som nu nämnts.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3) Lag

angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda
bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs
län.

Härigenom förordnas, att i lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser
örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län
skall efter 13 § införas en ny paragraf, betecknad 13 a §, av följande lydelse.

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

5

13 a §.

Hava bys heminägor undergått laga skifte i den ordning som stadgas i
denna lag eller i lagen den 30 april 1925 (nr 102) rörande vissa laga skiften
inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av
Kopparbergs län, skall vid skifte å ägor, som undantagits från delningen, vad
i 10 och 12 §§ samt 13 § första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning
såvitt angår fastigheter, som ingå i skiftet; och skall därvid i avseende å
villkoren för sammanläggning vad i 11 § 2. föreskrives äga motsvarande
tillämpning i fråga örn fastigheter, som icke förut ingått i laga skifte.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i denna lag skola, örn så kan ske, tillämpas jämväl å
laga skifte, som påbörjats före lagens ikraftträdande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de framlagda förslagen, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Gällande bestämmelser.

I den särskilda jorddelnings- och lagfartslagstiftningen för de på bekostnad
eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län
upptagas särbestämmelser i bl. a. följande två avseenden, nämligen dels rörande
särskild äganderättsutredning och rättsverkningar därav beträffande
lagfart och dels i fråga om vidgad möjlighet att verkställa sammanläggning
av fastigheter.

I det förra avseendet föreskrives i lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda
bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs
län, den s. k. dalalagen, beträffande laga skifte till rubbning av storskifte
följande.

Vid skifte å skifteslag, däri bys heminägor ingå, skall lantmätaren enligt
8 § över utskog, fäbodemark eller annat område, som från byn avskilts till
särskilt skifteslag, upprätta karta, upptagande vad som finnes nödigt för att
tydligt utmärka gällande gränser mellan olika fastigheter eller ägoinnehav,
ävensom i anslutning därtill upprätta beskrivning.

Örn bys heminägor ingå i skifte, skall enligt 9 § lantmätaren verkställa
noggrann utredning örn äganderättsförhållandena inom samtliga till byn hörande
ägor. Kunna därvid delägares rätta andelstal inom hemman eller del
av hemman ej med säkerhet utrönas, må frågan mellan dem, vilkas rätt
därav beröres, avgöras genom förening, örn det finnes uppenbart, att rätt,
som tillkommer innehavare av fordran, varför säkerhet åtnjutes på grund av
inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, icke äventyras genom

6

Andia lagutskottets utlåtande nr 29.

föreningen. Delägarna skola tillhandahålla lantmätaren tillgängliga handlingar
och övriga uppgifter, som erfordi-as för utredningens verkställande.
Lantmätaren skall över utredningen upprätta redogörelse, innefattande besked
rörande vad som tillkommer en var delägare inom byn, och sedermera
å sammanträde, till vilket samtliga delägare i den mark, redogörelsen omfattar,
skola inkallas genom kungörelse och kallelse på sätt och inom tid som
om laga skiftes företagande är stadgat, föredraga redogörelsen för delägarna
samt föra till protokollet de anmärkningar, sorn framställas mot densamma,
Redogörelsen bör av delägarna underskrivas. Vägrar delägare sin underskrift,
skall sådant ävensom skälet till vägran, där det uppgivits eller eljest kunnat
utrönas, i protokollet anmärkas. Yppas under skiftet tvist angående de förhållanden,
redogörelsen avser, skall tvisten underställas ägodelningsrättens
prövning.

I lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda bestämmelser örn lagfart
inom vissa delar av Kopparbergs län, den s. k. särskilda lagfartslagen, föreskrives
följande.

Sker inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna
av länet å bys heminägor laga skifte till rubbning av storskifte, skall
enligt 1 § rätten, där det ej med hänsyn till förhållandena inom byn finnes
obehövligt, för det ändamål, som med lagen avses, utfärda kungörelse därom
att utredning rörande äganderättsförhållandena inom byn blivit vid skiftet
verkställd.

Enligt 2 § skall, sedan föreskriven redogörelse över äganderättsutredningen
för byn upprättats, lantmätaren vid sammanträde med delägarna lämna
dessa tillfälle att uttala sig i frågan om utfärdande av kungörelse enligt lagen,
varefter lantmätaren till rätten översänder handlingarna i ärendet jämte
förrättningsmännens yttrande däri för den åtgärd, varom i 1 § sägs.

I 3 § föreskrives, att örn kungörelse beslutas, densamma skall genom rättens
försorg såväl en gång införas i allmänna tidningarna samt tidning inom
orten som ock tre gånger, minst en månad mellan varje gång, uppläsas i
kyrkan för församling, där skifteslaget är beläget. Kungörelsen jämte sammandrag
av redogörelsen, utvisande vad som enligt densamma tillkommer
en var delägare inom byn, skall, likaledes genom rättens försorg, anslås å
rättens dörr samt i sockenstugan eller å annan lämplig plats inom kommunen.
I kungörelsen skall tillkännagivande lämnas om den i 5 § av lagen angivna
rättsverkan, så ock därom att redogörelsen finnes hos rätten tillgänglig
för granskning.

Sedan skiftet blivit slutligen fastställt och ett år förflutit efter sista kungörandet.
skall enligt 4 § första stycket på grund av skiftet med äganderättsutredningen
lagfart sökas av en var, som därvid redovisats såsom ägare av
fast egendom inom byn. Är ej lagfart sökt sist å den inskrivningsdag, som
infaller näst efter sex månader från det skyldighet efter vad nu sagts inträtt,
äger enligt stadgande i andra stycket av samma paragraf rätten genom
vite tillhålla den försumlige att fullgöra sitt åliggande.

I 5 § föreskrives, att om sökanden vid skiftet redovisats såsom ägare av fast

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

7

egendom, som i jordregistret skall upptagas såsom särskild fastighet eller som
utgör kvotdel av dylik fastighet, skall, där ej i lagen annorlunda stadgas, lagfart
på grund av skiftet med äganderättsutredningen meddelas honom å nämnda
fastighet eller fastighetsdel. Hinder mot lagfart ä sådan fastighet eller fastighetsdel
möter ej därav, att i densamma efter sammanläggning ingår fast
egendom tillhörande by, som ej med sina heminägor ingår i skiftet.

Är fast egendom, varå lagfart sökes, ej av den beskaffenhet, som i 5 § sägs,
skall enligt 6 § ansökningen förklaras vilande, till dess sådant förhållande
visas ha inträffat, att egendomen skall i jordregistret upptagas såsom särskild
fastighet. Vad nu sagts skall dock ej utgöra hinder för beviljande av lagfart
å avsöndring, som skett före den 1 januari 1897.

I 7 § föreskrives, att örn lagfart sökes samma dag sådan anteckning sker,
som avses i 13 § förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till
fast egendom, eller efteråt, ansökningen skall vara vilande till dess det visas,
att laga kraft ägande dom finnes i den sak, varom anteckning blivit gjord.
Avser anteckning ej hela den fastighet, varå lagfart sökes, skall, örn anteckningen
gäller kvotdel av fastigheten, vad nu sagts tillämpas allenast beträffande
nämnda kvotdel, men eljest beträffande hola fastigheten. Varder i
sistnämnda fall det som anteckningen avser frånvunnet lagfartssökanden, må
lagfart å återstoden ej meddelas, förrän det frånvunna blivit lagligen utbrutet
från fastigheten.

I 8 § stadgas, att efter den i 4 § första stycket angivna tiden lagfart, som
dessförinnan meddelats, ej får läggas till grund för beviljande av lagfart å
efterföljande fång eller av inteckning. Har genom äganderättsutredningen
blivit utrönt, att fast egendom, varå viss delägare innehaft fång, rätteligen
tillkommer annan, skall, sedan lagfart meddelats den senare, med avseende
å verkan av i egendomen meddelade inteckningar så anses, som om densamma
genom klander frånvunnits den förre.

Enligt 9 § skola i kungörelseärendet uppkomna kostnader gäldas efter
samma grunder som skifteskostnad.

Har rätten beslutat, att kungörelse ej skall utfärdas, må enligt 10 § talan
mot beslutet fullföljas ej mindre av envar i äganderättsutredningen upptagen
ägare av fast egendom eller hans rättsinnehavare än även av lantmätaren.
Över beslut att kungörelse skall utfärdas må klagan ej föras.

I 11 § föreskrives, att örn beslut meddelats örn utfärdande av kungörelse
enligt 1 §, anteckning därom, så ock, efter det skifte, varom i sistnämnda
paragraf sägs, blivit slutligen fastställt, om tiden för fastställelsen skall göras
i lagfartsprotokollet och lagfartsboken.

Beträffande sammanläggning av fastigheter innebära dalalagens
bestämmelser om laga skifte till rubbning av storskifte följande.

Medan eljest gäller, att sammanläggning av fastigheter företages allenast
örn fastighetsägaren begär det, stadgas i 10 § första stycket dalalagen, att om
bys heminägor ingå i laga skifte, till byn hörande fastigheter så ock i .skiftet
ingående övriga fastigheter, sorn äro i en ägares hand och av denne inne -

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

havas med samma rätt, skola, där laga hinder ej möter, i den ordning som
stadgas i 12 och 13 §§ under skiftet sammanläggas till en fastighet. Sammanläggning
får dock ej äga rum, såframt ägaren bestrider åtgärden och han ej
uppenbart saknar fog härför.

Enligt andra stycket i paragrafen må ock under skiftet, där laga hinder
eljest icke möter, fastigheter, som tillhöra makar var för sig eller innehavas
med olika rätt i äktenskapet, med makarnas samtycke sammanläggas till en
fastighet, såframt makarna träffa avtal, vari bestämmes, ifall genom sammanläggningen
en fastighet bildas av fastigheter som tillhöra ena maken enskilt
och såsom giftorättsgods, att fastigheten skall i sin helhet vara den makens
enskilda egendom eller giftorättsgods, eller ifall en fastighet bildas av fastigheter
som tillhöra makarna var för sig, att fastigheten skall utgöra egendom,
däri makarna äga var sin andel såsom enskild egendom eller giftorättsgods.
Vardera makens andel skall utgöra hälften, där ej annat bestämts
i avtalet. Innefattar avtalet gåva, skall vad i 8 kap. 5 § giftermålsbalken
är stadgat äga motsvarande tillämpning. Är äldre giftermålsbalken
tillämplig å makars förmögenhetsförhållanden, må fastighet bildas
genom sammanläggning av enskild egendom med samfälld eller av vardera
maken enskilt tillhörig egendom, såframt genom avtal mellan makarna
bestämmes, att fastigheten skall utgöra samfälld egendom. Avtal, som i detta
stycke sägs, skall upprättas skriftligen och bestyrkas av lantmätaren samt i
huvudskrift biläggas protokollet.

Vad i andra stycket stadgas skall enligt paragrafens tredje stycke ej gälla
i fråga om fastighet, som make erhållit i gåva av annan än andra maken med
villkor att den skall vara hans enskilda egendom, eller som make bekommit
genom testamente med sådant villkor, eller som tillfallit make i arv och om
vilken arvlåtaren genom testamente meddelat sådan föreskrift.

I avseende å villkoren för sammanläggning skola enligt 11 § gälla vissa
särskilda bestämmelser. Sålunda stadgas under 1. i paragrafen, att om fastighet
hör till by, vars heminägor ingå i skiftet, skall, ändå att fastigheten är
belägen inom område, som frånskilts skifteslaget, i avseende å förutsättningarna
för dess sammanläggande med i skiftet ingående fastighet så anses, som
om densamma inginge i skiftet.

I 6 § andra stycket allmänna sammanläggningslagen föreskrives, att sammanläggning
av fastigheter i samband med laga skifte får äga rum allenast
där de prövas kunna tillhopa bilda fastighet, vilken överensstämmer med
vad i 1 kap. 8 § första stycket samt i 13 kap. jorddelningslagen stadgas. Utan
hinder av detta stadgande får emellertid enligt 11 § under 2. dalalagen i
skiftet ingående fastighet inom by, vars heminägor ingå i skiftet, sammanläggas
med fastighet, tillhörande sådan by, så ock med annan fastighet såframt
denna med alla sina ägor ingår i skiftet.

I 11 § under 3. föreskrives, att örn rätten, enligt vad särskilt är stadgat,
beslutat utfärda kungörelse därom, att utredning rörande äganderättsförhållandena
blivit vid skiftet verkställd, fastighet, som omfattas av utredningen,
må göras till föremål för sammanläggning ulan hinder av att ägaren ej erhållit
lagfart å densamma.

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

9

Sedan äganderättsförhållandena blivit utredda och erforderliga handlingar
införskaffats, skall enligt 12 § första stycket lantmätaren för delägarna föredraga
frågan om sammanläggning och därvid redogöra för innebörden och
verkan av sådan åtgärd. Efter det delägarna lämnats tillfälle uttala sin mening,
skola förrättningsmännen avgiva yttrande, vari för varje särskilt fall
angives, huruvida sammanläggning anses böra äga rum eller ej och skälen
därför. Äro fastigheter, vilka avses skola ingå i sammanläggning, sådana, att
lagen angående uppsikt å vissa jordbruk därå äger tillämpning, skall enligt
andra stycket av paragrafen i yttrandet redogöras för de omständigheter, å
vilka förrättningsmännen grundat sin ståndpunkt.

1 13 § första stycket stadgas, att förrättningsmännens yttrande i sammanläggningsfrågan
jämte övriga handlingar i ärendet ävensom, i fall som i 12 §
andra stycket sägs, karta över fastigheterna skola av lantmätaren insändas
till ägodelningsdomaren. Sedan denne införskaffat utlåtande från överlantmätaren
och den ytterligare utredning, vartill omständigheterna må föranleda,
ävensom vidtagit de övriga åtgärder, som enligt allmänna sammanläggningslagen
ankomma på ägodelningsdomaren före ärendes slutliga avgörande, skall
han överlämna detsamma till ägodelningsrätten, varefter med ärendet vidare
så förfares, som om till ägodelningsrätten hänskjutits prövning av ansökan
örn sammanläggning enligt nämnda lag av de i 10 § angivna fastigheter.

Inställes skifte, skall enligt andra stycket av 13 § dalalagen dessförinnan
meddelat beslut örn sammanläggning förfalla; och skall därom, sedan anmälan
om skiftets inställande inkommit från förrättningslantmätaren, anteckning
göras i lagfartsprotokollet och lagfartsboken samt i fall, varom i
20 § andra stycket allmänna sammanläggningslagen sågs, jämväl i inteckningsprotokollet
och inteckningsboken.

Bestämmelser av väsentligen samma innebörd som de nu angivna ha tilllämpats
vid de provskiften, som skett enligt lagen den 30 april 1925 (nr 102)
rörande vissa laga skiften inom de pä bekostnad eller med understöd av staten
storskiftade delarna av Kopparbergs lån, den s. k. provskifteslagen, jämte
därtill anslutna författningar.

Beträffande kostnaderna för laga skifte, som till rubbning av storskifte
verkställes inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade
delarna av Kopparbers län, gäller enligt kungörelsen den 30 mars 1935 (nr
8A) örn statsbidrag till bestridande av förrättningskostnaderna vid vissa lantmåteriförrättningar
inom Kopparbergs län, att av allmänna medel gäldas
kostnaden till förrättningsmännen, lösen för karta och handlingar jämte
kostnaden för införskaffade handlingar, som erfordras för skiftets behöriga
verkställande, ävensom ersättning till särskilt, på grund av stadgandet i 2
kap. 2 § jorddelningslagen med lantmäteristyrelsens medgivande vid förrättningen
anlitat sakkunnigt biträde.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen är tillämpningen av dalalagstiftningens
bestämmelser örn särskild äganderättsutredning med därav

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

följande rättsverkningar och om vidgade möjligheter tili sammanläggning
av fastigheter begränsad till de fall, då bys heminägor gå in i laga skifte till
rubbning av storskifte. Inom de på bekostnad eller med understöd av staten
storskiftade delarna av Kopparbergs län förekomma emellertid vissa byar,
där efter avslutande av storskifte men före tillkomsten av provskifteslagen år
1925 och dalalagen år 1932 laga skifte till rubbning av storskifte ägt rum å
heminägorna, antingen ensamma eller jämte all eller viss annan mark inom
byn. Å dessa byar kunna sålunda datalagstiftningens föreskrifter om äganderättsutredning,
tvångssammanläggning och lagfart icke bliva tillämpliga. Ej
heller äga dessa institut tillämpning å det fall att — sedan laga skifte å
bys heminägor skett jämlikt provskifteslagen eller datalagen — laga skifte
företages å till byn hörande område, som undantagits vid det tidigare laga
skiftet.

Föreslagna tillägg till datalagstiftningen.

De genom propositionen framlagda förslagen hava föranletts av en framställning
till Kungl. Majit från lantmäteristyrelsen.

över sina förslag hade styrelsen inhämtat yttranden av distriktslantmätarna
Erik Bengtsson, Folke Berggren och Bertil Hulin, av vilka särskilt de två
förstnämnda haft att handlägga större skiften inom de orter, som vöre i
fråga, ävensom av överlantmätaren i Kopparbergs län. Styrelsen hade vidare
hos häradshövdingarna i Falu, Nås och Malungs, Nedansiljans samt Ovansiljans
domsagor anhållit örn yttranden över förslagen. Sådana yttranden
hade inkommit från häradshövdingarna i Nås och Malungs, Nedansiljans
samt Ovansiljans domsagor.

över lantmäteristyrelsens framställning hav utlåtande inhämtats från länsstyrelsen
i Kopparbergs län.

Beträffande innehållet i lantmäteristyrelsens framställning och yttrandena
får utskottet hänvisa till den å sid. 14—21 i propositionen lämnade redogörelsen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har beträffande
förslagen i allmänhet i propositionen anfört följande:

»De säregna jordförhållandena i Kopparbergs län framträda i synnerhet
inom de delar av länet, där storskifte verkställts på bekostnad eller med understöd
av staten, d. v. s. i stort sett länets norra och mellersta delar. För avhjälpande
av de i dessa trakter rådande invecklade äganderättsförhållandena
och bristerna i lagfartsväsendet ha, såsom förut närmare angivits, genom lagen
den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet
inom vissa delar av Kopparbergs län, den s. k. dalalagen, och lagen samma
dag med särskilda bestämmelser om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs
län, den s. k. särskilda lagfartslagen, införts vissa anordningar för det fall
att laga skifte sker å by till rubbning av storskifte. Dessa bestå Häri att en
fullständig äganderättsutredning beträffande hela byn skall ske vid skiftet, att

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

11

i samband med skiftet tvångssammanläggning i princip skall ske så snart
olika fastigheter lia samma ägare, varvid även vissa lättnader i de eljest gällande
villkoren för sammanläggning medgivas, samt att på grundval av skiftet
och äganderättsutredningen ett särskilt lagfartsförfarande med kungörande
anordnas så att praktiskt taget samtliga skiftesdelägare få klara lagfarter
på sina ur skiftet utgående fastigheter. Liknande bestämmelser lia tillämpats
vid de provskiften, som skett enligt lagen den 30 april 1925 rörande vissa laga
skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna
av Kopparbergs län, den s. k. provskifteslagen.

Förutsättningen för att de nämnda anordningarna skola tillämpas är emellertid,
att byn undergår laga skifte och att heminägorna ingå i delningen.
Anledningen till denna begränsning torde ha varit att som ett av de mest
angelägna önskemålen framstod undanröjandet av den rådande ägosplittringen,
vilken särskilt framträdde inom de icke lagaskiftade områdena, och
att med hänsyn därtill de ifrågavarande åtgärderna ansågos böra vidtagas i
ett sammanhang över större områden i anslutning till fastighetsbildande
skiften. Det var därför också naturligt att åtgärderna anknötos till laga
skifte å bys heminägor, vilka äro grundläggande för fastighetsindelningen
inom byn.

Till följd härav äro från tillämpningsområdet för dalalagstiftningens bestämmelser
om äganderättsutredning, tvångssammanläggning och lagfart uteslutna
de byar, där innan 1925 och 1932 års lagstiftning trätt i tillämpning
laga skifte redan verkställts å heminägorna, antingen ensamma eller jämte
viss eller all annan mark i byn. Så är fallet beträffande ett antal byar, de
flesta belägna i Ore. Vänjans eller Järna socknar. Av lantmäteri styrelsen har
nu föreslagits, att för de ifrågavarande byarna möjlighet skulle öppnas för en
så att säga retroaktiv tillämpning av de enligt datalagstiftningen medgivna anordningarna.
Detta avses skola ske genom att, efter prövning av Kungl. Majit
i varje särskilt fall, för dessa byar verkställas särskilda förrättningar, varvid
äganderättsutredning företages och tvångssammanläggning av fastigheter i
samma ägares hand åvägabringas, varefter särskilt lagfartsförfarande på
grundval av äganderättsutredningen anordnas.

Behovet av bestämmelser av angiven innebörd har främst motiverats därmed,
att vid dessa tidigare laga skiften sammanläggningsinslitutet ännu icke
fanns i vår rätt, varför en delägares andel i olika storskifteslotter, ehuru andelen
utlades som en brukningsdel, kom att rättsligen bestå av skilda fastigheter.
Ej heller blevo lagfartsförhållandena ordnade i samband med laga
skiftet. Behovet av lagstiftningsåtgärder bär särskilt aktualiserats genom att
laga skiften nu pågå å skogsmarken till vissa av de ifrågavarande byarna i
Ore socken, och lantmäteristyrelsen har för sin del funnit det ofrånkomligt
att föreslå bestämmelser, som möjliggöra att dylika skiften kunna verkställas
så, att ej blott ägosplittringen häves utan även fördelarna av sammanläggning
och lagfartsfrågans ordnande vinnas. Att behov av den ifrågasatta
lagstiftningen gjort sig gällande, framgår också av de yttranden som avgivits
i ärendet.

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

Som skäl för genomförandet av de föreslagna åtgärderna har även framhållits,
att det i och för sig får anses skäligt, att de ifrågavarande byarnas
delägare, vilka på egen bekostnad företagit laga skiften å sina heminägor
och på grund av att dylika skiften verkställts uteslötos från förmånerna av
äganderättsutredning, sammanläggning och lagfart, nu beredas motsvarande
förmåner. Vad särskilt angår de byar, där nu laga skiften å skogsmarken
igångsatts, är att märka att dessa skiften i betydande utsträckning verkställas
med bidrag av statsmedel och att det icke skulle innebära ett rätt utnyttjande
av dessa penningmedel, örn skiftena skulle utföras utan att möjlighet finnes
till en sådan rationalisering, som den ifrågasatta lagstiftningen skulle bereda.
Det måste överhuvud taget anses vara av vikt, att varje tillfälle tillvaratages,
som erbjuder sig att befrämja ordnandet av de invecklade förhållandena beträffande
fastighetsväsendet inom Kopparbergs län. .lag vill därför förorda
att en lagstiftning på grundval av lantmäteristyrelsens nu ifrågavarande förslag
genomföres.

Det kunde givetvis, såsom iantmäteristyrelsen framhållit, ifrågasättas att
begränsa lagstiftningen till dem av de ifrågavarande byarna, som icke i sin
helhet lagaskiftats. Härigenom skulle under lagstiftningen inbegripas bl. a.
de byar i Ore socken, där för närvarande laga skifte å skogsmark pågår, men
uteslutas främst byarna i Vänjans socken. Då emellertid ett motsvarande
behov av tillrättaläggande av fastighets- och lagfartsförhållandena föreligger
även i fråga örn byar tillhörande sistnämnda kategori, torde det vara
lämpligt att redan nu giva lagstiftningen den allmännare omfattning som
avses i lantmäteristyrelsens förslag. Jag vill i detta sammanhang framhålla
att, såsom Iantmäteristyrelsen föreslagit, tillämpning av de ifrågavarande
åtgärderna å de byar, som falla under lagstiftningen, bör bero av
Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Med nyss angivna ståndpunkt
till lagstiftningens omfattning vill jag också ansluta mig till lantmäteristyrelsens
förslag alt de äganderättsutredningar, som skola verkställas enligt den
nya lagstiftningen, i lagtekniskt avseende utformas såsom självständiga förrättningar
och sålunda ej konstrueras såsom ett led i ett pågående laga skifte.
Det är emellertid uppenbart, att då fråga är om byar som icke i sin helhet
lagaskiftats, särskilda förrättningar för äganderättsutredning icke böra anordnas
utan att laga skifte samtidigt verkställes å mark, som undantagits vid
tidigare delning. De byar, beträffande vilka i första hand tillämpning av den
förevarande lagstiftningen kommer i fråga, bliva därför de byar inom Ore
socken, där laga skifte å skogsmark redan igångsatts.

De erforderliga bestämmelserna örn äganderättsutredning och sammanläggning
vid nu ifrågavarande förrättningar samt örn lagfart på grundval av
förrättningarna torde, såsom skett i lantmäteristyrelsens förslag, böra i väsentliga
delar utformas i nära anslutning till de nu gällande stadgandena
om motsvarande åtgärder vid laga skiften å heminägor enligt dalalagen. Beträffande
förfarandet i övrigt vid förrättningarna synas gällande bestämmelser
örn laga skitte kunna i tillämpliga delar tjäna som förebild för regleringen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 29. * ■>

För de åtgärder, sorn innefattas i den ifrågavarande lagstiftningen, skall
enligt lantmäteristyrelsens förslag statsbidrag utgå efter samma grunder som
nu gälla för bidrag till förrättningar enligt datalagen. Detta synes rimligt;
utan möjlighet till statsbidrag torde för övrigt, såsom lantmäteristyreisen påpekat,
de avsedda åtgärderna icke komma till stånd. Styrelsen har beräknat,
att en tillämpning av den föreslagna lagstiftningen enbart å de byar inom
Ore socken, vilkas lagaskiftande utgjort närmaste anledningen till kravet
på lagstiftningsåtgärder, skulle till följd av därigenom möjliggjorda förenklingar
vid skiftenas verkställande medföra en besparing av statsverkets utgifter
å minst 10,000 kronor, samt alt proportionsvis samma besparing skulle
uppkomma beträffande de övriga nu ifrågavarande byarna i Ore socken, därest
dessa komme att undergå laga skifte. Vad åter angar byarna i Vänjans
socken, vilka redan i sin helhet lagaskiftats, har styrelsen uppskattat statsverkets
kostnader för de föreslagna åtgärderna till omkring 20,000—30,000
kronor men samtidigt framhållit, att efter åtgärdernas verkställande betydliga
besparingar komme att göras även för statsverket genom den förenklade
fastighetsbokföringen och redovisningen i jordregistret. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj:t — vilkens förordnande i varje särskilt fall
fordras för den föreslagna lagstiftningens tillämpning — att med hänsyn till
tillgång på medel och för förrättningarnas verkställande kvalificerad arbetskraft
avgöra om och när avsedda förrättningar för dessa byar skola komma
till stånd.

Lantmäteristyrelsen har vidare föreslagit, att dalalagen ändras så att möjlighet
till tvångssammanläggning i samband med skifte öppnas även för de
fall, då laga skifte sker å område som undantagits från tidigare verkställt
laga skifte, vari bys heminägor ingått. Detta förslag har föranletts av nu
pågående laga skifte å skogsmark till Östansjö och östanviks byar i Ore socken,
vilkas inägor skiftats enligt 1925 års provskifteslag, och genom förenklingar
som därigenom skulle kunna ske vid skiftesläggningen, skulle enligt
vad styrelsen uttalat kostnadsminskning för statsverket uppkomma. En lagändring
i denna riktning synes lämplig och torde böra genomföras.»

Statsbidrag enligt kungörelsen den 30 mars 1935 (nr 84) om statsbidrag till
bestridande av förrättningskostnaderna vid vissa lantmäteriförrättningar inom
Kopparbergs län utgå från det under nionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget:
Understöd åt jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar.
Närmare bestämmelser rörande utbetalandet av ersättning
för kostnader, som avses i berörda kungörelse, lia meddelats i kungl, brev
den 30 mars 1935. Vidare har Kungl. Majit i brev den 15 mars 1940. efter
det ärendet underställts riksdagens prövning, givit särskilda föreskrifter angående
lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden vid
handläggning av vissa laga skiften enligt datalagen inom Ore och Mora
socknar av Kopparbergs län.

1 anslutning till de bestämmelser, för vilka nu redogjorts, har föredragande
departementschefen beträffande kostnaderna för de förrättningar, som
komma att verkställas enligt den föreslagna lagen med särskilda bestämmel -

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

Utskottet.

ser om äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter inom vissa
byar i Kopparbergs län, anfört:

»Vid förrättningar enligt den nu ifrågavarande lagen synes tillkallande av
sakkunnig enligt 2 kap. 2 § jorddelningslagen ej bliva erforderligt. Beträffande
lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden vid
handläggning av de närmast ifrågasatta förrättningarna å Dalbyns och Sunnanheds
byar i Ore socken torde böra gälla samma regler som intagits i
kungl, brevet den 15 mars 1940. Vad åter angår andra förrättningar, som
kunna komma att verkställas enligt den föreslagna lagen, är det nu icke möjligt
att avgöra vilka närmare bestämmelser som kunna bliva erforderliga i
fråga om kostnadernas utbetalande samt lantmäteripersonalens organisation
och avlöningsförhållanden, utan dessa bestämmelser torde bliva beroende av
de förutsättningar, som äro för handen då förrättningarna skola verkställas.

I enlighet med det anförda torde — under förutsättning att riksdagen ej
framställer någon erinran häremot -— vid förrättning enligt den förevarande
lagen med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och sammanläggning
av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län av allmänna medel
böra bestridas kostnaden till förättningsmännen, lösen för karta och handlingar
samt kostnaden för införskaffade handlingar, som erfordras för förrättningens
behöriga verkställande, att gäldas från anslaget till Understöd
åt jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar, och
torde Kungl. Majit, efter föredragning av chefen för jordbruksdepartementet,
få meddela de särskilda bestämmelser som kunna finnas erforderliga rörande
utbetalandet av ersättning för sådana kostnader, varom här är fråga, samt
angående lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden, allt
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller för laga skiften enligt
dalalagen.»

Redogörelse för de särskilda bestämmelserna i lagförslagen återfinnes å
sid. 25—37 i propositionen.

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.

Vid granskning av de genom propositionen framlagda förslagen har utskottet
icke funnit anledning till erinran mot desamma. Utskottet får därför
hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 20 maj 1943.

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.

Andra lagutskottets utlåtande nr 29.

15

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Forslund*, Löfvander, Olof
Carlsson, Roos* och Carl Eric Ericsson*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås*, Hermansson,
fru Johansson, herrar Larsson i Östersund, Lundgren*, Hagård* och Hedlund i Rådom*.

'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.