Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1948 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 och
3 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer.
Genom en den 5 mars 1943 dagtecknad proposition, nr 84, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937 (nr 348)
om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer.
Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ lagen den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer1 skola erhålla följande
ändrade lydelse.
2 §•
Vid beräkning för bestämmande av sjukpenning eller livränta av årlig
arbetsförtjänst skall, örn arbetsförtjänsten överstiger sextusentvåhundrafyrtio
kronor, det överskjutande beloppet icke tagas i beräkning samt, örn arbetsförtjänsten
understiger tretusensexhundra kronor, densamma beräknas till
detta belopp.
3§-
Hel sjukpenning skall utgå med belopp, som framgår av följande tabell:
Den årliga arbetsförtjänsten |
Sjuk- penningens belopp |
||
uppgår till |
men ej till |
kronor |
öro |
3,600 |
3,645 |
6 |
50 |
3,645 |
3,915 |
7 |
— |
3,915 |
4,185 |
7 |
50 |
4,185 |
4,455 |
8 |
— |
4,455 |
4,725 |
8 |
50 |
4,725 |
4,995 |
9 |
— |
4.995 |
5,265 |
9 |
50 |
5,265 |
5,535 |
10 |
— |
5,535 |
5,805 |
10 |
50 |
5,805 |
6,075 |
11 |
— |
6,075 |
— |
11 |
50 |
1 Senaste lydelse se SFS 1939: 854.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 20.
SIS 43
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1943 men äger icke tillämpning å
olycksfall, som inträffat före nämnda dag.
I fråga örn de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet, i
den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Gällande bestämmelser.
Där ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad jämlikt
lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete, till följd av
krigsåtgärd — inom område och under tid, som Konungen äger bestämma —
drabbas av olycksfall i arbetet, skola, med tillämpning i övrigt av vad i nämnda
lag stadgas (med undantag av vissa stadganden i 27 §), i fråga örn sådant
olycksfall gälla vissa särskilda bestämmelser. Dessa finnas intagna i lagen
den 11 juni 1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
■personer (ändrad genom lagar den 15 december 1939, nr 854, den 28 juni 1941,
nr 540, samt den 30 april 1942, nr 216). Nyss återgivna stadgande finnes i
1 § första stycket i 1937 års lag. Enligt andra stycket i samma paragraf skall
vad i första stycket sägs örn person, som tjänstgör ombord å svenskt fartyg,
äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare, som under utövande
av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg. Har inom område och
under tid, som avses i 1 § första stycket, person som angives i första eller andra
stycket blivit borta samt all underrättelse örn honom upphört, skall han (enligt
1 § tredje stycket) anses hava omkommit genom olycksfall till följd av krigsåtgärd,
där ej med hänsyn till antaglig tid och plats för försvinnandet eller
andra omständigheter finnes sannolikt, att annan orsak till försvinnandet förelegat.
I 2 § av 1937 års lag givas föreskrifter örn beräkning av årlig arbetsförtjänst
för bestämmande av sjukpenning eller livränta. Överstiger arbetsförtjänsten
4,800 kronor, skall det överskjutande beloppet icke tagas i beräkning; understiger
arbetsförtjänsten 3,600 kronor, skall densamma dock beräknas till detta
belopp (minimigränsen höjdes från 2,900 till 3,600 kronor genom lagändringen
år 1939). — 3 § innehåller en tabell, utvisande beloppet av hel sjukpenning
vid olika storlek å årlig arbetsförtjänst. Sjukpenningen utgör 6 kronor 50 öre
vid en arbetsförtjänst, som uppgår till 3,600 kronor men ej till 3,645 kronor.
Därefter stiger sjukpenningen med intervaller i fråga örn arbetsförtjänst å
270 kronor och beträffande sjukpenning å 50 öre. Högsta sjukpenning är 9
kronor, som utgår om arbetsförtjänsten är 4,725 kronor eller däröver. — Har
olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört förlust
av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst en ''tiondel,
vilken förlust eller nedsättning kan antagas bliva bestående för framtiden,
skall enligt 4 § första stycket, utöver livränta, vid förlust av arbetsförmågan
till den skadade utgivas, örn han var befälhavare, styrman eller maskinbefäl,
ett belopp, motsvarande ett års lön, beräknad till tolv gånger den kontanta
månadslön, som den skadade åtnjöt vid tiden för olycksfallet, dock lägst 9,000
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
och högst 13,000 kronor, och eljest ett belopp av 9,000 kronor (dessa belopp,
som tidigare varit lägre, höjdes avsevärt genom 1939 års lagändring). Vid nedsättning
av arbetsförmågan skall det lägre belopp utgivas, som svarar mot
nedsättningen. Vid väsentlig försämring i den skadades tillstånd kan jämlikt
4 § andra stycket jämkning i förut bestämd ersättning äga rum. — Har olycksfallet
medfört döden, skall enligt 5 §, utöver livränta, till den avlidnes efterlevande
utgivas ett belopp, motsvarande det, som enligt 4 § skall utgå vid förlust
av arbetsförmågan, dock med avdrag av dels viss begravningshjälp, dels
ock vad som må hava utgivits jämlikt 4 §. — De ökade försäkringsavgifter, som
betingas av förevarande försäkring, skola enligt 6 § bestridas av arbetsgivarna.
— Jämlikt 8 § avse bestämmelserna i lagen ej personer, som tjänstgöra ombord
å krigsfartyg; de äga ej heller tillämpning i fråga om skada, som kan
uppkomma därav att Sverige råkat i krig.
I kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 541) angående tillämpning av lagell om
krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer har Kungl. Majit
förordnat, att nämnda lag från och med den 1 juli 1941 skall äga tillämpning
tills vidare inom samtliga farvatten samt, vid vistelse i land, inom utrikes ort
där fartyget befinner sig.
I förevarande sammanhang må erinras därom, att maximibeloppet för den
arbetsförtjänst, som enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag skall läggas till
grund för beräkning av ersättningsbelopp enligt lagen genom lag den 19 december
1941, nr 940, från och med den 1 januari 1942 höjts från 3,000 till 3,900
kronor.
Framställning om författningsändringar.
I skrivelse till Kungl. Majit den 19 november 1942 har Sveriges fartygsbefälsförening
hemställt, att det högsta belopp, varå livränta skall beräknas
enligt krigsförsäkringslagen, måtte höjas på sätt som skett med motsvarande
belopp i 1916 års olycksfallsförsäkringslag, d. v. s. med 30 procent, till 6,240
kronor. Till stöd för denna hemställan har bland annat anförts, att de i krigsförsäkringslagen
tillmätta ersättningarnas realvärde undergått en väsentlig
minskning till följd av den under tiden efter krigsutbrottet inträffade och alltjämt
pågående levnadskostnadsstegringen och att sjöfolkets löner under de
år, som förflutit sedan krigsförsäkringslagens tillkomst, höjts, för befälet med
40 å 45 procent.
I anledning av fartygsbefälsföreningens framställning hava yttranden avgivits
av riksförsäkringsanstalten, statskontoret, kommerskollegium, försäkringsrådet,
socialvårdskommittén, de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening,
Sveriges redareförening, svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjö1''olksförbuudet,
svenska stewartsföreningen och Sveriges radiotelegrafistförening.
Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till sid. 0—8 i pro
positionen.
Föredragande departementschef en, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört följande:
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
»Genom den år 1941 vidtagna ändringen av 1916 års olycksfallsförsäkringslag
har från och med den 1 januari 1942 höjning vidtagits från 3,000 till 3,900
kronor av maximigränsen för den arbetsinkomst, som skall ligga till grund
för beräkningen av skadeersättningar enligt lagen. Ändringen var föranledd
av den stegring av löneinkomsterna, som ägt rum sedan år 1926, då
3,000-kronorsgränsen bestämdes. Då det gällde att fastställa maximigränsens
läge ansågs emellertid viss återhållsamhet böra iakttagas, bland annat med
hänsyn till den ökade belastning för näringslivet, som en höjning medförde.
Hänsyn togs även därtill, att de livräntor, som komme att fastställas med tilllämpning
av den nya maximigränsen, oförändrade komme att utgå för framtiden
även örn prisnivån skulle sjunka.
Maximigränsen för arbetsinkomst i krigsförsäkringslagen har alltsedan
lagens tillkomst år 1937 varit 4,800 kronor. Ändring därav vidtogs sålunda
icke i samband med den nyss omnämnda ändringen av 1916 års olycksfallsförsäkringslag.
I den nu föreliggande framställningen från Sveriges fartygsbefälsförening
har påvisats, att en avsevärd stegring i avlöningsförmånerna för sjöfolket, närmast
befälet, ägt rum sedan år 1937. Vad som då kunde betraktas såsom ett
tillfredsställande maximibelopp för årsinkomst vid bestämmandet av förmåner
enligt krigsförsäkringslagen vore numera otillräckligt. En höjning av maximibeloppet
med 30 procent — vilket dock vore mindre än löneökningen — yrkades
därför. I det stora flertalet yttranden har tillstyrkts, att maximigränsen
flyttas uppåt. Endast Sveriges redareförening har ansett den nuvarande
gränsen icke böra höjas. I de tillstyrkande yttrandena hava emellertid olika
uppfattningar kommit till uttryck rörande var den nya gränsen skall dragas,
därvid ifrågasatts gränsdragning vid 6,000, 6,240 eller 6,300 kronor.
Med hänsyn såväl till den risk, som sjömännen måste taga, då de under
nuvarande förhållanden gå till sjöss, som till vikten av att sjöfarten i största
möjliga utsträckning upprätthålles, synes mig den kompensation vid ett på
grund av krigsåtgärd inträffat olycksfall, som försäkringsbeloppen äro avsedda
att giva, böra sättas relativt högt. Med beaktande härav och under hänsynstagande
särskilt till den avsevärda inkomststegring för sjömän, som ägt rum,
finner jag för egen del övervägande skäl tala för att en höjning av maximibeloppet
för beräkning av årsinkomsten nu vidtages i krigsförsäkringslagen.
Mot en höjning av det nuvarande beloppet, 4,800 kronor, med 30 procent — i
överensstämmelse med 1941 års ändring i allmänna olycksfallsförsäkringslagen
— synas mig vägande invändningar icke kunna framställas. Gränsen skulle således
sättas vid 6,240 kronor. Ur praktisk synpunkt torde hinder häremot icke
möta; beloppet är jämnt delbart med 3, 4 och 6.
Förslaget föranleder ändringar i 2 och 3 §§ krigsförsäkringslagen. Då anledning
saknas att rubba de grunder, enligt vilka den i sistnämnda paragraf
intagna tabellen är uppbyggd, kommer densamma att utökas med fem nya inkomst-
och sjukpenninggrupper; högsta sjukpenning blir 11 kronor 50 öre.
De nya bestämmelserna torde böra tillämpas från och med den 1 maj 1943
men synas, i överensstämmelse med tidigare praxis i liknande fall, icke böra
Andra lagutskottets utlåtande nr 20. 5
gälla i fråga om olycksfall, som inträffat dessförinnan. Uttryckligt stadgande
härom har upptagits såsom övergångsbestämmelse.»
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
I skrivelsen den 19 november 1942 har Sveriges fartygsbefälsförening dessutom
hemställt, att »ersättningar och livräntor», som utginge enligt krigsförsäkringslagen,
måtte undergå dyrtidsreglering på sätt som 1941 skett beträffande
»ersättningar och livräntor» enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag.
Föreningen syftar härvidlag på förordningen den 19 december 1941 (nr 942)
angående dyrtidstillägg åt vissa livräntetagare enligt lagen örn försäkring för
olycksfall i arbete m. m. Enligt 1 § i nämnda förordning skall den som i anledning
av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före den 1
januari 1941 äger rätt till livränta enligt någon av de lagar eller författningar,
som uppräknas i 2 § — bland andra 1916 års olycksfallsförsäkringslag
och 1927 års militärersättningsförordning — erhålla dyrtidstillägg därå motsvarande
15 procent av livräntans belopp. Dyrtidstillägg utgår dock icke till
livräntetagare, vars invaliditetsgrad understiger 30 procent.
I den proposition (nr 316/1941), som låg till grund för ifrågavarande förordning,
uttalade föredragande departementschefen bland annat, att anledning
icke syntes föreligga att utgiva dyrtidstillägg såvitt anginge livräntor enligt
krigsförsäkringslagen. Enligt vad departementschefen anfört i den till behandling
föreliggande propositionen finnas icke tillräckliga skäl att nu intaga
en annan ståndpunkt.
Vid granskning av det genom propositionen framlagda lagförslaget har utskottet
icke funnit anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför
hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 2 april 1943.
På andra lagutskottets vägnar:
KERSTIN HESSELGREN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar NÖrman*, Wistrand, Forslund, Löfvander,
Olof Carlsson, Nils Elowsson*, Carl Eric Ericsson* och Holmbäck;
från andra kammaren: herr Olovson i Västerås*, fröken Andersson, herrar
Hallagård*, Cruse*, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund*, Johnsson i
Kastanjegården* och Jansson i Hällefors.
Utskottet.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.