Andra lagutskottets utlåtande nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1943 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i
lagen om folkpensionering.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 263,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Cruse hemställt, att riksdagen
»ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag
till förbättring av bestämmelserna i lag örn folkpensionering rörande rätt
till tilläggspension».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Enligt 6 § 2 mom. i lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering utgår
jämte grundpension tilläggspension med 250, 350 och 450 kronor i resp.
första, andra och tredje ortsgruppen med avdrag av fem tiondelar av den
pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga 200 kronor.
7 § första och sista styckena i nämnda lag äro av följande lydelse:
Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör med nedan nämnda avvikelser all
den inkomst, som någon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen
åtnjuta. Såsom inkomst räknas icke folkpension och ej understöd, som någon
på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva, i
den mån det icke överstiger en med hänsyn till understödstagarens behov skälig
försörjning. Pension eller understöd, som utgår på grund av gåva, testamente
eller försäkring, vilken icke är i lag föreskriven, eller ock, utan samband
med olyckfall i arbetet, på grund av egen eller anhörigs förutvarande
arbetsanställning, räknas ej heller såsom inkomst, i den mån beloppet sammanlagt
icke överstiger
i ortsgrupp 1 ...................... 300 kronor,
» » 2 ...................... 350 » ,
» » 3 ...................... 400 » .
I fråga om äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra
hälften av deras sammanlagda årsinkomst oell värdet av fastighet eller
kapital beräknas utgöra hälften av sammanlagda behållna värdet av makarnas
fastighetsinnehav eller kapital, där ej i särskilda fall pensionsslyrelsen
med hänsyn till föreliggande omständigheter finner beräkning tillsvidare
böra ske såsom för ogift person.
liihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 aud. Nr 2—4.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 2.
6 § 2 mom. erhöll sin nuvarande lydelse genom lag den 30 juni 1942. Dessförinnan
utgjorde det i nämnda moment omförmälda avdraget sju tiondelar
av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den översteg 100 kronor.
Enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skulle pension,
som utginge på grund av frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen, intill
ett belopp av 300 kronor om året vara undantagen från inkomstuppskattningen
vid bedömandet av rätt till pensionstillägg. Understöd från Vadstena
krigsmanshuskassa m. fl. likartade inrättningar skulle helt lämnas ur räkningen
vid inkomstuppskattningen.
1928 års pensionsförsäkringskommitté föreslog, att dylikt privilegierande
av vissa inkomstslag skulle äga rum i ökad omfattning, nämligen så att pension
eller understöd utgående på grund av 1) förutvarande arbetsanställning,
2) gåva eller testamente, eller 3) försäkring, som icke är i lag föreskriven,
skulle intill ett sammanlagt belopp av 300, 350 eller 400 kronor, allt efter
ortsgrupp, undantagas från inkomstuppskattningen.
I proposition nr 217 till 1935 års riksdag med förslag till lag om folkpensionering
m. m. följdes kommittéförslaget i denna punkt.
Särskilda utskottet yttrade i sitt utlåtande nr 1 över propositionen:
Den av föredragande departementschefen i propositionen lämnade motiveringen
för förslaget att åt vissa slag av inkomst inrymma en privilegierad
ställning vid den ekonomiska behovsprövningen synes utskottet bärande. Då
en mera betydande allmän höjning av det avdragsfria inkomstbeloppet av
kostnadsskäl är ogenomförbar, torde det endast genom ett inslående på den
väg propositionen anvisar vara möjligt att med rimliga kostnader undanröja
det hinder, som den nuvarande folkpensioneringen genom sina regler
om ekonomisk behovsprövning visat sig utgöra för pensionering av anställda
genom arbetsgivarnas försorg eller genom deras medverkan. Vid sidan av
arbetsgivarpensionerna synas de övriga föreslagna kategorierna av privilegierad
inkomst icke lika starkt grundade, men mellan de tre i propositionen
såsom privilegierade upptagna grupperna av inkomst består enligt utskottets
mening ett sådant samband, att det är väl försvarligt att låta dem röna enahanda
behandling. Vad beträffar det belopp, intill vilket inkomst av privilegierat
slag skall vara undantagen från inkomstuppskattningen, bör enligt
utskottets uppfattning fästas vikt vid att detta belopp måste tilltagas någorlunda
rundligt, om införandet av regler om privilegierad inkomst skall ha
åsyftad effekt, men att å andra sidan ett undantagande av alltför stora inkomstbelopp
från behovsprövningen kunde medföra stötande olikhet i behandlingen
av skilda inkomsttagare. Med stöd av dessa överväganden finner
utskottet sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del med den
inskränkning, som följer av att utskottet avböjt införandet av särskilda regler
för dyrorter.
Andra lagutskottets utlåtande nr 2.
3
Särskilda utskottet föreslog, att inkomst av privilegierat slag intill ett belopp
av 300 kronor skulle vara undantagen från inkomstuppskattningen.
Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag.
Genom lag den 23 april 1937, varigenom dyrortsgradering av folkpensionerna
infördes, erhöll 7 § i 1935 års folkpensioneringslag sin nuvarande lydelse
i de delar, som ovan intagits.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande utsåg chefen för socialdepartementet
den 3 januari 1938 en kommitté, den s. k. socialvårdskommittén, vilken enligt
direktiven för sitt arbete har såsom en huvuduppgift att göra lagstiftningen
rörande socialförsäkringen till föremål för en granskning, varigenom avses
att utröna bl. a. huruvida denna försäkring bör underkastas förändringar i
syfte att bättre tillgodose föreliggande uppgifter.
Vid 1939 års riksdag väcktes en motion av herr Gustafsson i Bogla m. fl.,
i vilken yrkades, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att
Kungl. Majit måtte förelägga riksdagen förslag till sådan ändring av 7 § i
folkpensioneringslagen, att det belopp, intill vilket inkomst av privilegierat
slag skulle vara undantagen från inkomstuppskattningen, höjdes med 300
kronor i samtliga ortsgrupper.
Andra lagutskottet, som behandlade motionen, hemställde i sitt utlåtande
över densamma (nr 8) — under hänvisning till vad 1935 års särskilda
utskott anfört i denna fråga och till det utredningsarbete, som utfördes av socialvårdskommittén
— att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Här må erinras örn lagen den 7 februari 1941 om dyrtidstillägg å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag, enligt vilken lag dyrtidstillägg
under år 1941 skulle utgå till den, som åtnjöt någon av nämnda förmåner.
I samband med behandlingen under hösten 1941 av spörsmålet örn ytterligare
dyrtidstillägg för nämnda år å folkpensioner, invalidunderstöd, barnbidrag
och blindhetsersättningar upptog socialvårdskommittén, med hänsyn
till nödvändigheten att även under år 1942 bereda dem, som komma i åtnjutande
av nyssnämnda förmåner, ekonomisk lättnad under rådande dyrtid,
till övervägande vissa frågor rörande förbättringar av bland annat folkpensioneringslagen
annorledes än genom dyrtidstillägg, vilka förbättringar kunde
anses påkallade av krisförhållandena eller eljest önskvärda. Kommittén diskuterade
därvid ingående möjligheten av förhöjning av pensionerna för ensamstående
pensionärer, frågan huruvida åtgärder kunde vidtagas för att
åstadkomma en mera vidsträckt användning av de kommunala pensionstill
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 2.
Utskottet.
skotten samt spörsmålet, huruvida kommunala pensionstillskott och kommunala
hyrsebidrag med statsbidrag till folkpensionärer kunde införas. Det
hade dock visat sig, att betydande organisatoriska svårigheter vörö förenade
med genomförande av förslag i sådant syfte. Även i fortsättningen
syntes därför dyrtidstillägg böra anlitas för att bringa folkpensionärer m. fl.
den nödvändiga hjälpen. Vissa olägenheter voro emellertid förenade med utvägen
att giva procentuella dyrtidstillägg och enligt kommitténs mening var
det icke lämpligt att utan vidare fortsätta därmed. Vissa lagändringar borde
vidtagas, som förminskade berörda olägenheter.
I anslutning till vad sålunda anförts fann sig kommittén böra föreslå följande
författningsändringar, nämligen dels ändring av den s. k. 7/io-regeln,
dels förhöjning av den avdragsfria inkomsten och dels ändring av bestämmelserna
om beräkning av inkomst av fastighet och kapital.
Kommittén framhöll, att dess förslag endast avsåge att mildra vissa under
nuvarande förhållanden särskilt starkt framträdande olägenheter hos den
gällande lagstiftningen utan att ändringar av principiell natur därigenom vidtoges
i densamma. Kommitténs förslag var därför närmast att betrakta såsom
ett provisorium i avbidan på det mera omfattande förslag, vilket kommittén
komme att framlägga i sinom tid.
Socialvårdskommitténs förslag låg till grund för lagen den 30 juni 1942
angående ändrad lydelse av 6 § 2 mom. samt 7 och 31 §§ lagen örn folkpensionering.
Samma dag utfärdades även lag om dyrtidstillägg under budgetåret
1942/43 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.
Enligt 6 § 2 mom. folkpensioneringslagen i dess ursprungliga lydelse skulle
från tilläggspensionen avdragas sju tiondelar av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den översteg 100 kronor. Genom lagen den 30 juni 1942
ändrades lagrummet på så sätt att avdraget skulle utgöra fem tiondelar av
inkomsten i vad den översteg 200 kronor. Lagändringen trädde i kraft den
1 januari 1943. Den av motionären ifrågasatta höjningen av nämnda inkomstbelopp
är sålunda redan genomförd.
Vad åter angår den i motionen ifrågasatta ändringen av 7 § i lagen, avseende
höjning av de i nämnda paragraf omförmälda belopp, intill vilka inkomst
av privilegierat slag icke skall tagas i betraktande vid bestämmandet
av den pensionsberättigades årsinkomst, vill utskottet till en början erinra
om vad som enligt vad ovan anförts yttrats i denna fråga, vid 1935 års riksdag
av särskilt utskott och vid 1939 års riksdag av andra lagutskottet. Vid
båda dessa tillfällen framhölls av vederbörande utskott, att det borde fastas
vikt vid att det belopp, intill vilket inkomst av privilegierat slag skulle vara
undantagen från inkomstuppskattningen, tilltoges någorlunda rundiigt, örn
reglerna om privilegierad inkomst skulle hava den åsyftade effekten att undanröja
det hinder, som 1913 års lag visat sig utgöra för pensionering av
Andra lagutskottets utlåtande nr 2.
5
anställda genom arbetsgivarnas försorg eller genom deras medverkan. Å
andra sidan påpekades, att ett undantagande av alltför stora inkomstbelopp
kunde medföra stötande olikhet i behandlingen av skilda inkomsttagare.
Enligt utskottets mening är syftet med motionärens yrkande i denna del
behjärtansvärt. Visserligen synes vad 1935 års särskilda utskott och andra
lagutskottet år 1939 uttalat i förevarande avseende principiellt fortfarande
äga sin giltighet. Emellertid torde frågan, huruvida särskilt med hänsyn till
rådande dyrtid en förbättring av folkpensionärernas villkor kan vinnas på
den av motionären anvisade vägen, alltjämt vara förtjänt av stort beaktande.
Här må erinras om att den år 1938 tillsatta socialvårdskommittén såsom en
huvuduppgift har att granska lagstiftningen rörande socialförsäkringen.
Kommittén har visserligen redan framlagt ett förslag till vissa ändringar i
folkpensioneringslagen, vilket förslag låg till grund för 1942 års ändringar i
lagen, därvid förevarande spörsmål icke närmare berördes. Emellertid betonade
kommittén, att dess förslag närmast vore att betrakta såsom ett provisorium
i avbidan på det mera omfattande förslag, vilket kommittén senare
komme att framlägga. Utskottet förutsätter, att nu behandlade spörsmål
av kommittén tages under noga övervägande. Med anledning av vad sålunda
anförts har utskottet ej funnit skäl föreslå riksdagen att i anledning av
motionen göra någon framställning till Kungl. Maj:t.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 februari 1943.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Foi, md, Löfvander, Olof
Carlsson, Mannerskantz, Roos*) och Sten;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Hallagård*),
Cruse, Holm*), fru Johansson*), herrar Larsson i Östersund och Hagård*).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.