Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1943 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande
av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl.
lagar.
Genom en den 12 mars 1943 dagtecknad proposition, nr 156, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt
allmänna förfogandelagen m. il. lagar.
Härigenom förordnas som följer.
Konungen äger, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, i den mån det
finnes erforderligt förordna, att, där kronan jämlikt
a) lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov,
b) allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293),
c) rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), eller
d) beredskapsförfogandelagen den 30 juni 1942 (nr 584)
tager i anspråk förnödenhet av något slag, som angives i förordnandet,
vad kronan har att utgiva i ersättning härför skall, i fall där beloppet överstiger
1,000 kronor, utan hinder av vad eljest finnes stadgat insättas å kapitalräkning
i riksbanken eller å särskilt konto i postgirorörelsen för den ersättningsberättigades
räkning att mot ränta innestå intill dess viss i förordnandet
bestämd tid, högst sex månader, förflutit efter insättningen.
I fråga om ersättningsbelopp, som kronan enligt någon av ovannämnda lagar
har att gälda för annat än förnödenheter, som omfattas av förordnande
jämlikt första stycket, äger Konungen eller den Konungen därtill bemyndigat,
där det med hänsyn till beloppets storlek finnes erforderligt, efter prövning
i varje särskilt fall föreskriva, att beloppet skall erläggas på sätt i första
stycket sägs.
Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr IS—19.
1
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943 och gäller till och med den 30
juni 1944. Bestämmelse, som meddelats med stöd av denna lag, skall ej gälla
längre än lagen äger giltighet; dock må Konungen förordna, att sålunda meddelad
bestämmelse skall även efter utgången av lagens giltighetstid tillämpas
i fråga om ersättningsbelopp, som dessförinnan insatts å räkning eller konto
som i lagen avses.
Genom lagen den 20 oktober 1939 (nr 73i) med särskilda bestämmelser
angående gäldande au ersättning enligt fartggsuttagningslagen m. fl. lagar
har Konungen erhållit befogenhet att för vissa fall förordna om uppskov
under högst sex månader med betalning i kontanter av ersättningsbelopp,
som det åligger kronan att utgiva. De i fullmaktslagen angivna författningarna
äro fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr 66), häst- och fordonsanskaffningslagen
den 27 april 1934 (nr 84), rekvisitionslagen den 31 mars
1938 (nr 87), lagen den 31 mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets
behov, allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293) och beredskapsförfogandelagen
den 22 juni 1939 (nr 297). Ifrågavarande fullmaktslag,
som ursprungligen gällde till och med den 31 mars 1940, har därefter
erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 30 juni 1942 (nr 448) enligt
vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1943. Den ingår som
ett led i den penningpolitiska beredskapslagstiftningen och har motiverats
med önskemålet att förhindra en sådan plötslig ansvällning av köpkraften,
som kan befaras få ogynnsamma återverkningar på prisutvecklingen.
Genom rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), som trätt i kraft i huvudsakliga
delar den 1 oktober 1942 och i övrigt den 1 januari 1943, ha bl. a.
fartygsuttagningslagen, häst- och fordonsanskaffningslagen samt 1938 års
rekvisitionslag upphävts, varvid tillika stadgats, att där i särskild författning
eller eljest förekomme hänvisning till författning, vilken sålunda upphörde
att gälla, hänvisningen i stället skulle avse den nya lagen eller författning som
utfärdats med stöd därav. Vidare har 1939 års beredskapsförfogandelag ersatts
av en ny lag av den 30 juni 1942 (nr 584), vilken trätt i kraft den 1 oktober
1942.
Förordnande, som avses i fullmaktslagen den 20 oktober 1939, har av
Kungl. Maj:t meddelats genom kungörelse den 30 december 1939 (nr 954).
I likhet med lagen ägde kungörelsen ursprungligen giltighet till och med den
31 mars 1940 men har därefter erhållit fortsatt giltighet, senast genom kungörelse
den 30 juni 1942 (nr 449), enligt vilken giltighetstiden utsträckts till
och med den 30 juni 1943. Kungörelsen den 30 december 1939 ägde i sin ursprungliga
lydelse tillämpning å ersättningsbelopp, överstigande 1,000 kronor,
som kronan hade att gälda för följande slag av förnödenheter, vilka foges
i anspråk jämlikt fartygsuttagningslagen, häst- och fordonsanskaffningslagen
eller 1938 års rekvisitionslag, nämligen fartyg, båtar och andra farkoster med
erforderlig utrustning och bemanning, hästar och hästfordon ävensom motor
-
Andra lagutskottets utlåtande nr IS.
3
fordon och motorredskap med tillhörande släpvagnar och redskap. Genom
särskilda kungörelser den 2 juli 1940 (nr 662) och den 21 november 1941 (nr
879) har förordnandet emellertid begränsats alt avse ersättningsbelopp, överstigande
1,000 kronor, som kronan har att gälda för följande slag av förnödenheter,
vilka med äganderätt tagas i anspråk jämlikt sistnämnda tre lagar,
nämligen fartyg, båtar och andra farkoster med erforderlig utrustning samt
motorfordon och motorredskap med tillhörande släpvagnar och redskap. —
Ersättningsbelopp, varå kungörelsen den 30 december 1939 äger tillämpning,
skall av den utbetalande myndigheten insättas å särskilt konto i postgirot
för den ersättningsberättigades räkning att innestå intill dess sex månader
förflutit efter insättningen. Från insättning må emellertid, när den ersättningsberättigade
det begär, undantagas högst 1,000 kronor. Å insatta medel
skall gottgöras ränta enligt grunder, som bestämmas av riksbanken.
1 skrivelse den 4 februari 1943 lia fullmäktige i riksbanken anfört:
Under nuvarande förhållanden bör ifrågavarande lagstiftning, vilken ingår
som ett led i de penningpolitiska beredskapsåtgärderna, erhålla fortsatt giltighet.
Med hänsyn till att vissa i fullmaktslagen åberopade författningar upphört
att gälla och ersatts av andra författningar, bör emellertid, såsom i
Kungl. Maj:ts proposition nr 312 till 1942 års riksdag förutsatts, fullmaktslagen
omarbetas. Jämväl kungörelsen den 30 december 1939 bör i anslutning
härtill ersättas med en ny kungörelse i ämnet. Giltighetstiden för den
nya fullmaktslagen, respektive kungörelsen torde böra begränsas till förslagsvis
ett år eller alltså till utgången av juni 1944.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i ett den 25 februari 1943 dagtecknat,
efter remiss avgivet utlåtande i ärendet meddelat, att fullmäktige icke hade
något att erinra mot att bankofullmäktiges framställning bifölles.
Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, har i propositionen
anfört:
»Såvitt nu kan bedömas torde det jämväl för tiden efter den 30 juni 1943
föreligga behov av sådant bemyndigande, som avses med fullmaktslagen den
20 oktober 1939. Jag tillstyrker därför bankofullmäktiges framställning, att
ifrågavarande lagstiftning erhåller fortsatt giltighet under ytterligare ett år
eller alltså till och med den 30 juni 1944.
Av de i fullmaktslagen den 20 oktober 1939 särskilt angivna författningarna
ha, såsom förut omnämnts, fartygsultagningslagen, häst- och fordonsanskaffningslagen
samt 1938 års rekvisitionslag upphävts genom rekvisitionslagen
den 30 juni 1942, och beredskapsförfogandelagen samma dag har ersatt
1939 års beredskapsförfogandelag. Dessa nya lagar, vilka numera trätt i kraft,
föranleda visserligen icke någon saklig ändring av ifrågavarande fullmaktslag
men torde likväl böra medföra, att denna ersättes med en ny lag i ämnet.»
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
VttketUl.
Vid granskning av det föreliggande förslaget har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 1 april 1943.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Löfvander, Nils Elowsson,
Carl Eric Ericsson*, Holmbäck* och Näsström;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås*, fröken Andersson,
herrar Hallagård, Cruse, Holm*, fru Johansson* samt herr Larsson i Östersund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.