Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt för tjänstemannaorganisationerna
att i vissa mål representeras i
arbetsdomstolen, arbetsrådet och försåkringsrådet.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 10 i första kammaren av
herr Holmström m. fl. och nr 25 i andra kammaren av herrar Håstad och
Skoglund i Doverstorp.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen ville hos
Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag snarast möjligt angående en
sådan ändring av arbetsdomstolens, arbetsrådets och försäkringsrådets sammansättning,
att tjänstemannaorganisationerna bliva representerade i mål,
som beröra deras intressen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.

Enligt 2 § i lagen den 22 juni 1928 örn arbetsdomstol skall denna domstol,
vilken har att avgöra mål rörande kollektivavtal samt vissa andra tvister,
bestå av ordförande och sex ledamöter.

I 3 § föreskrives, att ordföranden och två ledamöter skola förordnas av
Konungen för viss tid bland personer, som icke kunna anses företräda arbetsgivar-
eller arbetarintressen. Ordföranden och en av ledamöterna, vilken
skall förordnas att vara vice ordförande, skola vara lagkunniga och i domarvärv
erfarna. Den andre ledamoten skall äga särskild insikt och erfarenhet
i arbetsförhållanden och därmed förbundna avtalsfrågor. För vardera ledamoten
skall Konungen förordna två ersättare, som uppfylla de för ledamoten
stadgade behörighetsvillkoren.

Beträffande arbetsdomstolens övriga fyra ledamöter föreskrives i 4 §, att
de skola förordnas av Konungen för två år i sänder, två efter förslag av
svenska arbetsgivarföreningarnas förtroenderåd och två efter förslag av
landsorganisationen. För vardera sidan skola enligt samma regler förordnas
fyra ersättare. Förslag skall för att vinna avseende upptaga minst dubbelt
så många personer som de, vilka skola förordnas för den sidan.

Enligt 10 § är arbetsdomstolen domför med ordförande och fyra ledamöter.
Av ledamöter, som avses i 4 §, skola lika många närvara för vardera
sidan.

lilläng till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 16.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

Slutligen må nämnas, att, om ledamot vid något rättegångstillfälle skulle
utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra och ersättare ej kan
tillkallas, ordföranden enligt 7 § äger kalla annan lämplig person i stället.

Enligt 9 § i lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning skall arbetsrådet
bestå av minst sju ledamöter, vilka utses av Konungen för en tid
av två år i sänder. Av ledamöterna skola två utses bland personer, föreslagna
av sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare, vilkas medlemmar
sysselsätta tillhopa minst 50 000 arbetare, samt två bland personer, föreslagna
av sådana rikssammanslutningar av arbetare, som räkna minst 50 000
medlemmar. För nämnda fyra ledamöter skola i enahanda ordning utses
minst dubbelt så många suppleanter. Förslag, som ovan sägs, skall, för att
vinna avseende, upptaga minst dubbelt så många personer som de, vilka
skola med ledning av förslaget förordnas till ledamöter eller suppleanter.
Har förslag icke avgivits, skall förordnande ändock av Konungen meddelas.

övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses företräda
arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en av
dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare
för denne.

Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av fem ledamöter, så
ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må flera än sju ledamöter deltaga
i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.

Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare och
arbetare närvara.

Enligt 9 § lantarbetstidslagen den 18 juli 1942 skall arbetsrådet ha en i
viss mån ändrad sammansättning vid handläggning av ärenden, som avses i
denna lag. Konungen skall nämligen för tjänstgöring i arbetsrådet för viss tid
utse två med jordbruksförhållanden förtrogna ledamöter. En ledamot skall
utses bland personer, föreslagna av de svenska arbetsgivareföreningarnas
förtroenderåd, och vid tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter,
som utsetts efter förslag av arbetsgivarsammanslutningar. En ledamot
skall utses bland personer, föreslagna av landsorganisationen, samt vid
tjänstgöring i arbetsrådet ersätta en av dess ledamöter, som utsetts efter förslag
av arbetarsammanslutningar. För var och en av de sålunda utsedda
ledamöterna skola i enahanda ordning utses minst två suppleanter, av vilka
en bör vara förtrogen med förhållandena inom trädgårdsskötseln. Motsvarande
bestämmelser angående arbetsrådets sammansättning i vissa fall finnas
i arbetstidslagen för detaljhandeln och butikstängningslagen, båda utfärdade
den 18 juli 1942. I förstnämnda lag stadgas, att Konungen för
tjänstgöring i arbetsrådet vid handläggning av ärende, som avses i lagen,
skall för viss tid utse två med detaljhandels förhållanden förtrogna ledamöter.
Suppleanterna skola vara förtrogna med förhållandena inom detaljhandel
eller annan verksamhet, som avses i lagen. De två ledamöter, som

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

3

Konungen skall utse jämlikt stadgande i butikstängningslagen, skola vara
förtrogna med förhållandena inom lagens tillämpningsområde. För deras
suppleanter uppställas inga särskilda behörighetsvillkor.

Enligt lagen den 29 juni 1917 om försäkringsrådet skall detta råd bestå
av minst sju ledamöter. Två av dessa skola representera arbetsgivarna och
två arbetarna. Dessa ledamöter jämte tre suppleanter för envar av dem
förordnas av Konungen för två år i sänder efter förslag, som avgivas på sätt
nedan närmare anges.

övriga ledamöter, av vilka en skall vara rådets chef, utnämnas omedelbart
av Konungen. Minst två av dem skola vara lagkunniga män.

Förslag till ledamöter och suppleanter, som skola representera arbetsgivarna,
må avgivas av förening av arbetsgivare med minst 100 medlemmar
och förslag till ledamöter och suppleanter, som skola representera arbetarna,
av förening av arbetare med minst 10 000 medlemmar. Därjämte må förslag
till representanter för arbetsgivarna eller för arbetarna avgivas av det eller
de landsting, som Konungen bestämmer, ävensom av korporation eller förening,
vilken Konungen, efter därom av försäkringsrådet gjord framställning,
finner böra tillerkännas rätt att avgiva sådant förslag.

Ärenden, som enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete skola behandlas
av försäkringsrådet, prövas och avgöras av fem ledamöter, så ock
av fyra ledamöter, om de äro ense om beslutet. Av dessa ledamöter skall en
vara representant för arbetsgivarna och en för arbetarna. I behandling av
viktigare ärende enligt olycksfallsförsäkringslagen eller av ärende av allmän
betydelse skola minst sju ledamöter deltaga, av vilka två skola vara representanter
för arbetsgivarna och två för arbetarna.

Frågan om arbetsdomstolens sammansättning har under förarbetena till
1928 års lagstiftning varit föremål för synnerlig uppmärksamhet. Att vissa
ledamöter av arbetsdomstolen skulle tillsättas efter förslag av föreningar av
arbetsgivare och arbetare förutsattes allmänt. Däremot voro meningarna
delade, vem förslagsrätt i dylikt hänseende skulle tillkomma. Utskottet får
beträffande de åsikter, som härutinnan uttalats, hänvisa till sitt utlåtande
nr 29 vid 1938 års riksdag, sid. 2—6.

Enligt 29 § i lagen den 11 september 1936 om förenings- och förhandlingsrätt
skola mål, som avse tillämpning av lagen, med visst undantag upptagas
och avgöras av arbetsdomstolen. Vid sin granskning av förslaget till nämnda
lag anförde lagrådet bl. a.:

Av synnerlig betydelse är frågan örn den ordning, som skall gälla för
prövning av mål rörande tillämpningen av den lagstiftning, som nu föreslås.
Till den under utredningen ganska enstämmigt uttalade uppfattningen att
denna prövning åtminstone i allmänhet lämpligen bör anförtros åt arbets -

4

Amira lagutskottets utlåtande nr 16.

domstolen vill lagrådet ansluta sig. Ett ändamålsenligt ordnande av denna
angelägenhet erbjuder dock organisatoriska svårigheter. Departementschefen
har ansett hinder ej möta för att arbetsdomstolen med nuvarande sammansättning
handlägger jämväl mål om föreningsrätt enligt den nu föreslagna
lagen, och han har icke berört samma spörsmål i avseende å den befogenhet
att avgöra även vissa frågor rörande förhandlingsrätten, vilken jämlikt föreliggande
förslag till ändring i lagen om medling i arbetstvister skall tillkomma
arbetsdomstolen. Donna ståndpunkt, som torde överensstämma med
förevarande förslags allmänna tendens att även i fråga om privatanställda
låta lagstiftningens innehåll följa de för kollektivavtal gällande reglerna, kan
lagrådet icke biträda. Såväl från principiella som från praktiska utgångspunkter
synes det vara uteslutet, att den representation för intressegrupper,
vilken tillkommit för arbetsdomstolens handläggning av nuvarande mål om
kollektivavtal, kan i allt få vara densamma vid behandling av fi''ågor, vilka
i och med att de avse de privatanställdas rättsställning uppenbarligen beröra
intressen av ofta väsentligen annat slag. I detta viktiga avseende föreligger
icke något förslag eller ens någon utredning, och även i denna omständighet
finner lagrådet ett hinder för att till genomförande förorda de remitterade
förslagen.

I proposition nr 240 till 1936 års riksdag med förslag till lag om föreningsoch
förhandlingsrätt yttrade föredragande departementschefen, statsrådet
Möller, i anledning av vad lagrådet sålunda anfört:

Den av lagrådet berörda frågan om ändring i arbetsdomstolens sammansättning
synes i och för sig värd beaktande. Emellertid har arbetsdomstolen
redan för närvarande att handlägga mål berörande intressegrupper, som icke
äro representerade i arbetsdomstolen, och de nya mål, som nu skulle förläggas
dit, torde åtminstone till en början knappast kunna förväntas bliva
särskilt talrika eller krävande till sin beskaffenhet. Det synes mig därför
icke erforderligt att uppskjuta den nu föreslagna lagstiftningen i avbidan
på lösningen av frågan om arbetsdomstolens sammansättning, vilken givetvis
kräver en närmare utredning. Snarare torde det vara en fördel att vid
en sådan utredning kunna taga hänsyn till någon tids erfarenhet rörande
tillämpningen av bestämmelserna om förenings- och förhandlingsrätt.

I likalydande motioner 1:428 av herr Hamrin m. fl. och 11:820 av herr
Andersson i Rasjön m. fl. hemställdes bl. a. dels om sådan ändring i 10 §
lagen örn arbetsdomstol, att arbetsdomstolen skulle i mål, som ej rörde kollektivavtal,
vara domför med ordförande och två ledamöter, varvid ledamot,
som avsåges i 4 §, ej skulle få deltaga i handläggning av sådant mål, dels
ock att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning och
förslag angående ändring av arbetsdomstolens sammansättning vid handläggning
av mål rörande privatanställda och andra utanför landsorganisationen
stående arbetstagare.

I likalydande motioner 1:429 av herr Bagge m. fl. och 111:823 av herr
Skoglund m. fl. föreslogs, att i lagen om förenings- och förhandlingsrätt
skulle upptagas en bestämmelse av innehåll, att Kungl. Maj:t för behandlingen
av sådana mål, som skulle upptagas och avgöras av arbetsdomstolen,
skulle utöver de ledamöter jämte ersättare, som förordnades enligt lagen

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

5

om arbetsdomstol, för en tid av två år i sänder utse två ledamöter med särskild
insikt i industri och handel, två ledamöter med särskild insikt i jordbruk
samt fyra ledamöter, som kunde anses företräda olika grupper av
arbetstagare, jämte ersättare för dem. I mål, som avsage tillämpningen av
lagen örn förenings- och förhandlingsrätt, skulle domstolen vara domför med
ordförande och fyra ledamöter. Biand ledamöter och ersättare, som företrädde
särskilda intressen, skulle ordföranden tillkalla dem, som i det särskilda
fallet ägde största sakkunskap, därvid dock skulle iakttagas, att motsatta
intressen örn möjligt kleve i lika mån företrädda.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och motionerna, anslöt
sig i sitt utlåtande nr 58 till den uppfattningen, att mål, som avsåge tillämpningen
av lagen, borde upptagas och avgöras av arbetsdomstolen. Utskottet
ansåg emellertid, att tillräcklig utredning icke förelåge för att utskottet skulle
kunna föreslå någon ändring av denna domstols sammansättning för behandlingen
av sådana mål. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl. Maj .t
med uppmärksamhet följde arbetsdomstolens verksamhet samt, örn anledning
därtill visade sig föreligga, toge under övervägande, huruvida domstolen
genom ändrad sammansättning vid behandling av mål på förevarande
rättsområde borde göras mera representativ för de intressen, som i fråga
om dessa mål gjorde sig särskilt gällande.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande i denna del.

I likalydande motionerna I: 110 av herr Gärde och 11:202 av herr Bergvall
m. fl. yrkades vid 1938 års riksdag, att riksdagen ville hos Kungl. Majit
anhålla om utredning rörande lämpligheten av och sättet att bereda representation
åt de privatanställda i arbetsdomstolen jämte därmed sammanhängande
spörsmål samt örn de förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

Beträffande innehållet i yttranden, som avgåvos till andra lagutskottet i
anledning av dessa motioner, får utskottet hänvisa till sitt utlåtande nr 29
nämnda år, sid. 17—24.

I nämnda utlåtande anförde utskottet:

De nu föreliggande motionerna hava tillstyrkts av de anställdas centralorganisation.
Arbetsgivareföreningen har i princip anslutit sig till tanken,
att de anställdas önskemål örn en representation i arbetsdomstolen tillgodoses
i någon därför lämplig form. Landsorganisationen har förklarat sig
sakna anledning att motsätta sig den begärda utredningen, varvid emellertid
framhållits, att en ändring i arbetsdomstolens sammansättning syntes med
hänsyn till vikten av största möjliga kontinuitet böra ifrågakomma endast
därest ett verkligt behov av ändring ådagalades.

Arbetsdomstolens ordförande har förklarat sig vara i princip ense nied
motionärerna. Enligt hans mening kunde det omöjligen förnekas, att tjänstemännen
både socialt och i fråga örn arbetsförhållanden representerade en
annan miljö än kroppsarbetarna. Det vore ett konsekvent fullföljande av
grunderna för domstolens sammansättning, alt representanter för tjanste -

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

männen inträdde i domstolen vid handläggningen av mål, som rörde tjänstemannaförhållanden.
Denna representation borde icke vara motiverad av
tjänstemännens intressen i och för sig utan därav, att det vore en fördel för
rättskipningen, att den högre sakkunskap, som tjänstemännen ägde i fråga
om sina egna problem, tillfördes domstolen på samma sätt, som nu skedde
i fråga om kroppsarbetarna. Arbetsdomstolens ordförande har emellertid
ändock ställt sig tveksam med hänsyn till ovissheten, huruvida särskilda
tjänstemannarepresentanter komme att erhålla tillräckliga arbetsuppgifter
för att kunna växa in i ställningen som ledamöter i domstolen. Det vore
enligt hans mening dessutom förenat med icke obetydliga tekniska svårigheter
att skapa en särskild tjänstemannarepresentation vid domstolen. Arbetsdomstolens
ordförande har slutligen erinrat därom, att det vid övervägandet
av frågan, om en lagändring i motionernas syfte borde genomföras,
också måste undersökas, huruvida i mål rörande tjänstemäns förhållanden
en särskild sammansättning av domstolen vore påkallad jämväl på
arbetsgivaresidan.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att olika uppfattningar råda beträffande
uttrycket »privatanställda». I förevarande motioner har detta uttryck
använts i en tämligen snäv bemärkelse för att beteckna de s. k. privattjänstemännen,
under det att utskottet för sin del i tidigare sammanhang
med uttrycket åsyftat alla i enskild tjänst anställda personer.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till vad arbetsdomstolens ordförande
i förevarande ärende anfört. Enligt utskottets uppfattning tala emellertid
övervägande skäl för att frågan örn arbetsdomstolens sammansättning
göres till föremål för en ingående omprövning. Denna undersökning bör
enligt utskottets mening läggas på en bredare grund än vad motionärerna väl
asyftat och avse möjligheten och lämpligheten att bereda representation i
arbetsdomstolen för sådana grupper av arbetstagare och arbetsgivare över
huvud taget, vilkas arbetsområden icke anses kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt företrädas av de ledamöter i domstolen, vilka tillsatts efter förslag
av landsorganisationen och arbetsgivarföreningarnas förtroenderåd. Det är
givetvis av synnerlig vikt, att arbetsdomstolen har en sådan sammansättning,
att den omfattas med förtroende av de berörda parterna. Men det är också
ett allmänt intresse av stor betydelse, att arbetsdomstolens sammansättning
icke växlar i sådan utsträckning, att kontinuiteten i dess arbete äventyras.
Enligt iitskottets mening torde det möta betydande svårigheter att nå fram
till en tillfredsställande lösning, och utskottet vill framhålla, att en ändring
i reglerna rörande arbetsdomstolens sammansättning givetvis ej bör komma
till stånd med mindre påtagliga fördelar ur det allmännas synpunkt därigenom
kunna förväntas.

Vad slutligen angår frågan om ändrad sammansättning av arbetsrådet och
försäkringsrådet vill utskottet endast uttala, att, ehuru behovet av ändring
i förevarande hänseende torde vara mindre än i fråga örn arbetsdomstolen,
skäl dock tala för att jämväl detta spörsmål ägnas uppmärksamhet i samband
med den av utskottet ovan förordade utredningen.

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en
översyn av bestämmelserna rörande arbetsdomstolens, arbetsrådets och försäkringsrådets
sammansättning samt för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

7

Vad utskottet hemställt vann riksdagens bifall (riksdagens skrivelse
den 5 april 1938, nr 166).

Genom remiss den 8 juli 1938 har Kungl. Majit anbefallt arbetsdomstolen,
arbetsrådet och försäkringsrådet att avgiva utlåtande över riksdagens skrivelse.
Sådant utlåtande har till Kungl. Majit inkommit från försäkringsrådet,
däremot icke från arbetsdomstolen eller arbetsrådet.

Uti skrivelse till Kungl. Majit den 10 september 1942 bar De anställdas
centralorganisation anhållit, att Kungl. Majit måtte låta verkställa en allmän
översyn av bestämmelserna rörande arbetsdomstolens, arbetsrådets och
försäkringsrådets sammansättning.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, har riksdagen under Utskottet.
åberopande av vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen godkända
utlåtande nr 29 vid 1938 års riksdag i skrivelse till Kungl. Majit den 5 april
1938 anhållit, att Kungl. Majit ville låta verkställa en översyn av bestämmelserna
rörande arbetsdomstolens, arbetsrådets och försäkringsrådets sammansättning
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Nämnda översyn har påbörjats, men utredningen har ännu
icke slutförts.

Utskottet har i förenämnda utlåtande — däri utskottet förklarat sig i allt
väsentligt kunna ansluta sig till ett av arbetsdomstolens ordförande i ärendet
avgivet yttrande — framhållit, att övervägande skäl talade för att frågan
om arbetsdomstolens sammansättning gjordes till föremål för en ingående
omprövning. Denna undersökning borde avse möjligheten och lämpligheten
att bereda representation i arbetsdomstolen för sådana grupper av arbetstagare
och arbetsgivare överhuvud taget, vilkas arbetsområden icke kunde
anses på ett fullt tillfredsställande sätt företrädas av de ledamöter i domstolen,
vilka tillsatts efter förslag av landsorganisationen och arbetsgivarföreningarnas
förtroenderåd. Det vore enligt utskottets mening givetvis av synnerlig
vikt att arbetsdomstolen hade en sådan sammansättning, att den omfattades
med förtroende av de berörda parterna, men också ett allmänt intresse
av stor betydelse, att arbetsdomstolens sammansättning icke växlade
i sådan utsträckning, att kontinuiteten i dess arbete äventyrades. Utskottet
framhöll, att det torde möta betydande svårigheter att nå fram till en tillfredsställande
lösning samt att en ändring i reglerna rörande arbetsdomstolens
sammansättning givetvis ej borde komma till stånd med mindre påtagliga
fördelar ur det allmännas synpunkt därigenom kunde förväntas.

Vad anginge frågan om ändrad sammansättning av arbetsrådet och försäkringsrådet
uttalade utskottet, att, ehuru behov av ändring i förevarande
hänseende torde vara mindre än i fråga örn arbetsdomstolen, skäl dock
talade för att jämväl detta spörsmål ägnades uppmärksamhet i samband
med den av utskottet förordade utredningen.

Vad utskottet sålunda anfört i denna fråga vid 1938 års riksdag torde

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

fortfarande äga sin giltighet. Den utredning rörande arbetsdomstolens, arbetsrådets
och försäkringsrådets sammansättning, som påbörjats i anledning
av riksdagens skrivelse samma år, bör därför enligt utskottets mening
slutföras. Det synes angeläget, att detta sker utan alltför långvarigt dröjsmål.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att den översyn av bestämmelserna rörande arbetsdomstolens,
arbetsrådets och försäkringsrådets sammansättning,
varom riksdagen hemställt i .skrivelse till Kungl. Majit den
5 april 1938, snarast måtte fullföljas samt att Kungl. Majit
måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda; samt

2) att förevarande motioner måtte anses besvarade genom
vad utskottet sålunda hemställt.

Stockholm den 23 mars 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Wistrand, Forslund, Olof
Carlsson, Mannerskantz, Holstenson* och Holmbäck*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Cruse,
von Seth*, Larsson i Östersund*, Lundgren, Andersson i Eskilstuna* och Hedlund i
Rådom.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Forslund och Olof Carlsson;

2) av herrar Cruse och Lundgren, vilka anfört:

Det måste anses vara av ett stort allmänt intresse att arbetsdomstolens
sammansättning icke växlar på ett sådant sätt att kontinuiteten i dess arbete
äventyras. Skall sammansättningen växla i förhållande till parternas olika
samhällsställning eller efter de olika yrkesgrupper som parterna företräda,

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

9

så måste kontinuiteten allvarligt äventyras. Del torde tor övrigt möta betydande
praktiska svårigheter att i förväg bedöma karaktären av de mål som
skola avdömas, enär först vid målets handläggning i domstolen tvistefrågornas
karaktär kan bli klarlagd. Vad som sagts om arbetsdomstolen kan
även gälla arbetsrådet och försäkringsrådet.

Enligt vår mening tala övervägande praktiska skäl mot en ändrad sammansättning
av arbetsdomstolen, arbetsrådet och försäkringsrådet och då
några fördelar ur det allmännas synpunkt icke kunna uppnås genom en ändrad
sammansättning, få vi hemställa,

att förevarande motioner icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Hihang till riksdagens protokoll ivid. Il saini. ‘J aud

Nr lii.

2