Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
1
Jir 13.
Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1943 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den
12 maj 1917 (nr 269) örn fastighetsbildning i stad.
Genom en den 5 februari 1943 dagtecknad proposition, nr 24, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 269) örn
fastighetsbildning i stad.
Härigenom förordnas, att 7 kap. 11 § andra stycket lagen den 12 maj 1917
örn fastighetsbildning i stad skall upphöra att gälla ävensom att 2 kap. 2 §,
6 kap. 12 §* samt 7 kap. 4 § samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
2 KAP.
2 §.
Tomtmätning skall---skäligt prövas.
Behörighet till befattning såsom mätningsman i stad tillkommer den, som
inom riket avlagt lantmäteriexamen eller civilingenjörsexamen vid teknisk
högskolas avdelning för väg- och vattenbyggnad och därjämte minst två år
under sakkunnig ledning utövat väl vitsordad praktisk verksamhet inom fastighetsbildningsväsendet.
Konungen må på därom gjord ansökning medgiva den, som ej uppfyller
i andra stycket angivna fordringar, behörighet såsom mätningsman i stad.
6 KAP.
12 §.
Vad enligt detta kapitel gäller om ägoutbyte i sammanhang med laga skifte
gäde ock, då sådan förrättning eljest förekommer; dock skall, om ej särskilda
skäl till annat föranleda, förordnande att verkställa förrättningen
meddelas i stadens tjänst anställd mätningsman, där sådan finnes, ändå att
han icke är lantmätare.
1 Senaste lydelse av 6 kap. 12 §, se 1931: 143.
Bihang till riksdagens protokoll 19t3. 9 sami. 2 avd. Nr. 13.
1
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
Besväras fastighet---servitutet äventyras.
I avseende--- — motsvarande tillämpning.
7 KAP.
4 §•
Konungens befallningshavande — — — staden registerförare.
Med Konungens —---om registerförare.
Där stad till registerförare föreslagit i dess tjänst anställd mätningsman
med styrkt erfarenhet i fastighetsregistrering eller ock lagfaren ledamot av
magistraten, varde han därtill förordnad. Har annan person föreslagits, pröve
Konungens befallningshavande efter lantmäteristyrelsens hörande, örn registerföringen
kan anförtros åt honom.
Föres fastighetsregistret---sådant erfordras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.
Utan hinder av vad i 2 kap. 2 § andra stycket stadgas skall behörighet till
befattning såsom mätningsman i stad tillkomma den, som avlagt avgångsexamen
från fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad vid Chalmers tekniska
institut och utövat praktisk verksamhet som i nämnda lagrum sägs.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 juli 1939 har lantmäteristyrelsen föreslagit
vissa ändringar i fastighetsbildningslagens bestämmelser om kompetensvillkor
för mätningsman, rörande förrättningsman för ägoutbyte samt
beträffande kompetensvillkor för registerförare. I anledning därav har inom
justitiedepartementet upprättats en den 27 januari 1941 dagtecknad promemoria
med förslag till lag angående ändring i vissa delar av fastighetsbildningslagen.
Över promemorian ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av lantmäteristyrelsen,
Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs,
örebro och Jämtlands län. Länsstyrelserna i Älvsborgs och Örebro
län ha vid sina utlåtanden fogat yttranden av överlantmätama i länen, varjämte
länsstyrelserna i örebro och Jämtlands län bifogat yttranden från
länsarkitekterna i länen. Härutöver ha svenska stadsförbundet, svenska
kommunaltekniska föreningen, Sveriges lantmätareförening och svenska teknologföreningen
avgivit yttranden i ärendet.
Vidare har riksdagen i skrivelse den 25 april 1942 (nr 153) anhållit, att
Kungl. Majit ville låta verkställa utredning angående förenkling av förfarandet
vid åsättande av registerbeteckningar å fastigheter i stad samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
Den inom justitiedepartementet upprättade promemorian ävensom riksdagens
nyssnämnda skrivelse ligga till grund för förevarande proposition.
Kompetensvillkor tor mätningsman.
I 2 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen stadgas, att behörighet
till befattning såsom mätningsman i stad tillkommer den som avlagt lantmäteriexamen,
så ock den som avlagt fullständig examen från tekniska högskolans
fackskola för väg- och vattenbyggnad eller från motsvarande avdelning
vid Chalmers tekniska institut samt dessutom styrkt sig äga praktisk
duglighet i ägomätning. I lagen göres alltså den skillnaden mellan person
som avlagt lantmäteriexamen och person med annan där angiven examen,
att den senare jämväl skall styrka praktisk duglighet i ägomätning. Enligt
tredje stycket i nämnda paragraf äger Konungen på därom gjord ansökning
medgiva person, som ej avlagt examen som nyss sagts, behörighet såsom
mätningsman i stad.
Lantmäteristgrelsen har i sin förenämnda skrivelse hemställt, att stadgandet
i 2 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen örn praktisk duglighet
i ägomätning måtte utbytas mot föreskrift, att vederbörande skall under
minst två år lia under sakkunnig ledning utövat väl vitsordad praktisk verksamhet
inom fastighetsbildningsväsendet, och att sådan praktisk erfarenhet
måtte stadgas såsom villkor för utövande av mätningsmannaskap, oberoende
av örn examen avlagts som lantmätare eller som väg- och vattenbyggnadsingenjör.
Till motivering av de föreslagna ändringarna har styrelsen anfört:
Lagens krav på praktisk duglighet såsom komplettering till ingenjörsutbildningen
var vid fastighetsbildningslagens tillkomst motiverat främst därav,
att för avläggandet av lantmäteriexamen vid sagda tidpunkt fordrades
väl vitsordad verksamhet eller elevtjänstgöring inom praktiskt lantmäteri
under minst ett år. Den som avlagt lantmäteriexamen beräknades således i
motsats till den nyutexaminerade ingenjören inneha viss praktisk duglighet
i ägomätning. Efter lantmäteriundervisningens omorganisation och dess förläggande
till tekniska högskolan är detta som regel ej längre fallet. Inträde
å högskolans fackavdelning för lantmäteri föregås icke av obligatorisk elevtjänstgöring.
--—
Lagens bestämmelse om »praktisk duglighet i ägomätning» gives ej sällan
den betydelsen, att därmed skulle avses endast duglighet i det rent tekniska
förfarandet eller vana att använda instrument och redskap och att tillämpa
brukliga mätningsmetoder. Lanlmäteristyrelsen kan för sin del icke finna
denna tolkning tillfredsställande. Den har uppenbarligen ej heller varit avsedd.
Den kompetens en sådan tolkning skulle medföra kunde måhända vara
tillräcklig för utförandet av en noggrann avbildning av marken (grundkarta)
men är icke tillfyllest för mätningsmannens uppgift att handlägga legala
förrättningar eller i övrigt förekommande spörsmål rörande fastighetsbildning.
Enligt styrelsens mening bör bestämmelsen örn »praktisk duglighet i
ägomätning» utbytas mot föreskrift, att vederbörande skall under viss tid
under sakkunnig ledning ha varit sysselsatt med praktisk fastighetsbildningsverksamhet
och därvid erhållit goda vitsord. Därigenom skulle åstadkommas
eif mera påtagligt uttryck för den av styrelsen antydda innebörden
av lagens mening. Slutligen anser styrelsen, att den praktiska tjänstgöringen
bör sättas till två år. Bestämmelse jämväl härom bör inflyta i lagen.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr lo.
I den inom justitiedepartementet upprättade promemorian uttalas, att de
av lantmäteristyrelsen föreslagna ändringarna i 2 kap. 2 § fastighetsbildningslagen
syntes väl motiverade. Vidare anföres i promemorian:
Enligt sista stycket i 2 kap. 2 § fastighetsbildningslagen äger Konungen
medgiva person, vilken ej avlagt sådan examen som avses i andra stycket,
behörighet såsom mätningsman. Efter genomförandet av den föreslagna ändringen
i andra stycket synes möjlighet böra finnas för Kungl. Majit att på
grund av särskilda skäl dispensera även från villkoret om minst två års
praktisk verksamhet inom fastighetsbildningsväsendet. Sista stycket i paragrafen
torde därför böra kompletteras med ett stadgande härutinnan. Uppenbarligen
kommer dispens icke att meddelas utan att särskilda skäl därtill
föranleda. I fråga om den som icke avlagt i lagen föreskriven examen torde
i allmänhet för medgivande av behörighet såsom mätningsman böra krävas
en väsentligt mera omfattande praktisk verksamhet än som i lagen angles
såsom minimum.
Den i promemorian föreslagna lagändringen har tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av samtliga hörda myndigheter ävensom av svenska stadsförbundet.
Sveriges lantmätareförening har anslutit sig till uppfattningen, att efter
lantmäteriundervisningens omorganisation viss tids praktisk verksamhet av
den mera vidsträckta innebörd, som i promemorian avsåges, borde fordras
jämväl av den som avlagt lantmäteriexamen. Föreningen har emellertid ansett,
att undantag från kravet på styrkt praktisk verksamhet borde uttryckligen
göras för den, som är eller varit lantmätare i statens tjänst.
Jämväl svenska kommunaltekniska föreningen har funnit de föreslagna
ändringarna önskvärda. Föreningen har emellertid ansett att med den, som
styrkt sig under minst två år ha under sakkunnig ledning utövat väl vitsordad
praktisk verksamhet inom fastighetsbildningsväsendet, borde jämställas
den som på annat sätt förvärvat däremot svarande kunskap.
Svenska teknologföreningen har uttalat sin anslutning till förslaget om likställighet
i fråga om kompetens i förevarande avseende mellan dem, som
avlagt lantmäteriexamen, och dem, som avlagt avgångsexamen från de högre
väg- och vattenbyggnadsfackskolorna. Däremot har föreningen icke funnit
bestämmelsen om den praktiska verksamheten vara tillräckligt motiverad och
på grund därav hemställt att förslaget i denna del måtte omarbetas. Föreningen
har bland annat anfört följande:
Beträffande mindre samhällen, där stadsingenjörernas tjänsteåligganden
äro av mångskiftande natur och huvudvikten vid meritbedömningen lägges
på vederbörandes förmåga att styrka duglighet i rent tekniska arbetsuppgifter
såsom exempelvis byggandet av gator och andra tekniska kommunala
anläggningar samt skötseln därav, lärer det stundom vara förenat med svårigheter
att finna lämplig aspirant, som förutom erfarenhet inom rent tekniska
områden jämväl besitter praktisk erfarenhet inom fastighetsbildningsväsendet.
Då inom mindre samhällen fastighetsbildningen är föga omfattande,
stundom begränsad till endast ett fåtal ärenden av enkel beskaffenhet
per år, ligger det nära till hands, att de kommunala myndigheterna tillmäta
sökandes meriter inom fastighetsbildningsverksamhet ringa betydelse.---
Mot den föreslagna lagändringen kunna sålunda invändningar göras. För
stadsingenjörsbefattningar inom mindre samhällen, där allmänna tekniska
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
5
göromål och mätningsmannagöromål verkställas av en och samma befattningshavare,
kommer det att uppstå svårigheter att erhålla hågade kompetenta
sökande inom de yngre åldersklasserna, därest det av dem skall fordras
den föreslagna praktiska verksamheten av tvä år inom fastighetsbildningsväsendet.
Vidare är outrett, huruledes en obefordrad ingenjör skall kunna
erhålla ifrågavarande praktiska utbildning. Sannolikt kunna praktikanter
endast undantagsvis erhålla uppdrag av värde tor utbildningen på här förevarande
område.
Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har i propositionen
anfört följande:
»I det yttrande som avgivits av svenska teknologföreningen har anmärkts,
att krav på ett visst kunskapsmått beträffande rättsliga frågor bättre motsvarade
föreliggande behov än kravet pa en till sin art tämligen obestämbar
praktisk verksamhet under en viss tidrymd. Föreningen har även uttalat,
att ingenjörsutbildningen borde kompletteras med undervisning i hithörande
frågor. Svenska kommunaltekniska föreningen har givit uttryck åt
samma önskemål. Sistnämnda förening har även gjort gällande, att kompetensbestämmelserna
borde utformas så, att en mera koncentrerad utbildning
kunde ersätta en längre tids praktik.
Frågan om komplettering av ingenjörsutbildningen genom ökad undervisning
i rättsliga frågor förtjänar otvivelaktigt beaktande men torde icke böra
upptagas i detta sammanhang. Vad angår önskemålet att behörighet som
mätningsman bör kunna vinnas även genom en mera koncentrerad utbildning,
vill jag framhålla, att detta önskemål kan tillgodoses genom den föreslagna
bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj:t att medgiva dispens från de
kompetenskrav som enligt förslaget i allmänhet skola gälla.
Tillräcklig anledning torde icke föreligga att, såsom Sveriges lantmätareförening
ansett, i lagtexten uttryckligen stadga, att den som är eller varit
lantmätare i statens tjänst icke skall behöva styrka utövning av praktisk
verksamhet inom fastighetsbildningsväsendet.
Chalmers tekniska instituts ombildning till teknisk högskola föranleder
vissa jämkningar i lagtexten.»
Förrätfiiinersman för iigoutbytc.
Vid laga skifte i stad skola enligt 6 kap. 1 § fastighetsbildningslagen, där
ej annat sägs i lagen, gällande bestämmelser om laga skifte av jord å landet
lända till efterrättelse i tillämpliga delar. Enligt 2 kap. 1 § jorddelningslagen
förrättas laga skifte efter därtill erhållet förordnande av lantmätare. Förordnande
att verkställa laga skifte å stadsjord skall emellertid enligt 6 kap.
2 § fastighetsbildningslagen meddelas i stadens tjänst anställd mätningsman,
om denne är lantmätare eller — där han icke är lantmätare — samtliga
delägare i jorden i ansökningen om skiftet föreslagit honom till förrättningsman.
Enligt jorddelningslagen 3 kap. 14 § och 8 kap. skall den som förordnats
att verkställa laga skifte också verkställa i .samband därmed förekommande
ägoutbyte. Undantag härifrån är icke stadgat för laga skifte i
stad. Vad som gäller örn ägoutbyte i sammanhang med laga skifte äger järn
-
G Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
likt 6 kap. 12 § fastighetsbildningslagen också tillämpning, då ägoutbyte i
stad eljest förekommer.
Av de anförda bestämmelserna följer, att vad i 6 kap. 2 § fastighetsbildningslagen
stadgas om förordnande av förrättningsman vid laga skifte jämväl
äger tillämpning, när det gäller förordnande att verkställa ägoutbyte i stad
såsom särskild förrättning.
Lantmäteristyreisen Ilar i sin skrivelse hemställt om sådan ändring av
6 kap. fastighetsbildningslagen, att förordnande att verkställa ägoutbyte såsom
särskild förrättning d. v. s. utan sammanhang med laga skifte alltid
skall meddelas i stadens tjänst anställd mätningsman, där sådan finnes, även
då denne icke är lantmätare. Jämlikt 6 kap. 15 § fastighetsbildningslagen
skulle den ifrågasatta ändringen komma att gälla jämväl fastighetsregistersamhällen
som i sin tjänst lia fast anställda mätningsmän. Häremot vore enligt
styrelsens mening icke något att erinra. Beträffande styrelsens motivering
av detta förslag får utskottet hänvisa till sid. 11—12 i propositionen.
I den inom justitiedepartementet upprättade promemorian har uttalats, att
de skäl, som lantmäteristyrelsen anfört för den föreslagna lagändringen,
syntes övertygande. En dylik ändring i lagstiftningen syntes kunna bliva av
stor praktisk betydelse för det fall att ägoutbyte utnyttjades för stadsplans
eller tomtindelnings genomförande. Såsom lantmäteristyrelsen framhållit
torde det nämligen ur flera synpunkter vara olägligt att i ett visst skede av
pågående fastighetsbildningsverksamhet nödgas avkoppla den ordinarie förrättningsmannen
för att för ägoutbyte anlita en utomstående och för arbetet
i övrigt främmande förrättningsman. I anslutning härtill har i promemorian
erinrats om att det enligt 5 kap. 2 § fastighetsbildningslagen ankommer på
mätningsman, oavsett om han är lantmätare eller ej, att verkställa avstyckningar.
På grund av vad sålunda anförts har i promemorian föreslagits att
i 6 kap. 12 § första stycket fastighetsbildningslagen upptages ett stadgande, att
förordnande att verkställa ägoutbyte såsom särskild förrättning skall meddelas
i stadens tjänst anställd mätningsman, örn sådan finnes, ändå att han icke
är lantmätare.
Detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de i ärendet
hörda myndigheterna och sammanslutningarna med undantag av länsstyrelsen
och överlantmätaren i Älvsborgs län samt Sveriges lantmätareförening.
Beträffande de erinringar, som sålunda framställts, får utskottet hänvisa till
sid. 12—15 i propositionen.
Föredragande departementschefen har angående den föreslagna ändringen
i 6 kap. 12 § fastighetsbildningslagen anfört:
»I promemorian har upptagits förslag till sådan ändring av 6 kap. 12 §
fastighetsbildningslagen, att förordnande att verkställa ägoutbyte såsom särskild
förrättning alltid skall meddelas i stadens tjänst anställd mätningsman,
även örn han icke är lantmätare. Detta förslag har föranlett invändningar i
vissa yttranden, därvid bland annat yrkats att kravet på att förrättningsman
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
i
nen skall vara lantmätare skulle bibehållas för vissa fall, främst sådana då
fråga vöre om ägoutbyten inom stadsområden av ren landsbygdskaraktär.
Med hänsyn till vad i dessa yttranden anförts synes förordnande av mätningsman
att verkställa ägoutbyte utan sammanhang med laga skifte icke böra
uppställas såsom undantagslös regel. Jag vill därför förorda, att det i promemorian
framlagda förslaget jämkas så att möjlighet öppnas att, då särskilda
skäl därtill föranleda, upprätthålla kravet på att förrättningsmannen skall
vara lantmätare.»
Kompetensvillkor för registerförare.
Enligt 7 kap. 4 § fastighetsbildningslagen tillkommer det Konungens befallningshavande
att på framställning av staden förordna registerförare. Örn
staden därvid till registerförare föreslagit i dess tjänst anställd mätningsman
eller ledamot av magistraten, skall denne förordnas därtill. Har annan person
föreslagits, ankommer på Konungens befallningshavande att pröva, om
registerföringen kan anförtros åt honom. Föres fastighetsregistret av annan
än i ägomätning kunnig person, är staden skyldig bereda registerföraren tekniskt
biträde vid de göromål, där sådant erfordras.
Enligt 14 § i nämnda kapitel står arbetet med fastighetsregistrets uppläggande
och förande under överinseende av lantmäteristyrelsen. Den närmare
tillsynen åligger för varje stad dess magistrat.
Lantmäteristyrelsen har i sin skrivelse hemställt om vissa ändringar i 7
kap. 4 § fastighetbildningslagen. Enligt styrelsens mening borde mätningsman
efter framställning av staden utan vidare förordnas till registerförare
endast om han hade styrkt erfarenhet i fastighetsregistrering. Beträffande
ledamot av magistrat borde ändring i gällande föreskrift däremot ej ske.
Då lantmäteristyrelsen hade överinseendet över fastighetsregistreringen, borde
styrelsen alltid höras, innan Konungens befallningshavande till registerförare
förordnade annan än mätningsman med styrkt erfarenhet i fastighetsregistrering
eller ledamot av magistrat. Beträffande de skäl styrelsen
anfört för de sålunda förordade ändringarna hänvisas till sid. 15 i propositionen.
I den inom justitiedepartementet upprättade promemorian har upptagits
förslag till ändring av 7 kap. 4 § tredje stycket fastighetsbildningslagen i
enlighet med vad lantmäteristyrelsen hemställt.
Det i promemorian framlagda förslaget i denna del har tillstyrkts eller lämnats
ulan erinran av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar med
undantag av Sveriges lantmätareförening.
Sveriges lant mätare förening har funnit förslaget, att i stads tjänst anställd
mätningsman skall styrka erfarenhet i fastighetsregistrering, innan han kan
förordnas att vara registerförare, vara synnerligen välbetänkt. Enligt föreningens
mening borde emellertid ändringen avse jämväl ledamot av magistrat.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
Föredragande departementschefen har i denna del av förslaget anfört:
»I fråga om kompetensvillkor för registerförare har i promemorian föreslagits,
att i stads tjänst anställd mätningsman skall styrka erfarenhet i
fastighetsregistrering innan han kan förordnas att vara registerförare. Detta
förslag, vilket upptagits i 7 kap. 4 § fastighetsbildningslagen, torde böra
genomföras. Det synes ej erforderligt att, såsom Sveriges lantmätareförening
föreslagit, uppställa liknande krav för att ledamot av magistraten skall förordnas
till registerförare. Emellertid torde böra angivas, att stadgandet endast
avser lagfaren magistratsledamot.
Vad angår sättet för styrkande av erfarenhet i fastighetsregistrering har
lantmäteristyrelsen i sin framställning uttalat, att om mätningsman i stad
föreslås till registerförare, han utan vidare borde förordnas därtill, om han
företedde intyg från registerförare eller annan på området behörig ''att han
ägde praktik och erfarenhet inom fastighetsregisterväsendet. Sveriges lantmätareförening
har i anledning härav gjort gällande, att det borde krävas
att vederbörande företer intyg från lantmäteristyrelsen om erforderliga kvalifikationer.
Det torde dock ej föreligga tillräcklig anledning att i nu förevarande
hänseende uppställa strängare krav än lantmäteristyrelsen förordat.
Länsstyrelsen har givetvis att granska beskaffenheten av de intyg om praktisk
verksamhet som företes i ärendet. Kan det ej anses styrkt, att mätningsmannen
har erfarenhet i fastighetsregistrering, åligger det enligt förslaget
länsstyrelsen att inhämta yttrande från lantmäteristyrelsen.»
Förfarandet vid åsättande av registerbeteckningar å fastigheter i stad.
De grundläggande bestämmelserna örn fastighetsregister för stad äro upptagna
i 7 kap. fastighetsbildningslagen.
Enligt 1 § i kapitlet skall för varje stad finnas ett fastighetsregister, bestående
av tomtbok för tomterna och stadsägobok för övriga fastigheter
inom staden. Med tomt förstås i kapitlet såväl av ålder bestående tomt som
tomt, vilken ingår i fastställd tomtindelning. Annan fastighet i stad kallas
stadsäga.
Fastighet skall upptagas i fastighetsregistret under särskild registerbeteckning.
Sådan beteckning åsättes enligt 11 § andra stycket av magistraten.
Även förändringar i fastighetsindelning och registerbeteckningar skola införas
i fastighetsregistret.
Vad om magistrat sägs i kapitlet skall, enligt 15 §, i Stockholm gälla Överståthållarämbetet
och i stad, som lyder under landsrätt, länsstyrelsen eller
den Konungen särskilt förordnar.
Vidare föreskrives, att vad i kapitlet stadgas angående stad, som lyder under
landsrätt, skall, såframt Konungen därom förordnar, äga motsvarande
tillämpning i avseende å samhälle på landet, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall iakttagas. För samhälle på landet skall överlantmätaren
vara registerförare, såframt ej samhället förklarat sig vilja bekosta
registerföringen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
9
Närmare föreskrifter angående uppläggandet och förandet av fastighetsregistret
meddelas i förordningen den 12 maj 1917 (nr 281) med närmare
föreskrifter om fastighetsregister för stad.
Enligt förordningen skall registerbeteckningen för tomt vanligen utgöras
av byggnadskvarters namn samt tomtens nummer, i visst särskilt fall åtföljt
av bokstav. I stället för kvartersnamnet kan användas namn å församling,
rote eller dylikt. Numrering kan även ske i löpande följd för staden i dess
helhet. För stadsäga är registerbeteckningen nummer med tillägg i vissa fall
av littera.
Såsom förut nämnts har riksdagen i skrivelse den 25 april 1942 anhållit
om utredning angående förenkling av förfarandet vid åsättande av registerbeteckningar
å fastigheter i stad. Riksdagens skrivelse var föranledd av en
inom riksdagen väckt motion (I: 174) av herr Holmbäck. I motionen hemställdes,
att riksdagen måtte dels för sin del antaga ett förslag till lag om
ändrad lydelse av 7 kap. 11 § fastighetsbildningslagen av innebörd att bestämmelsen
örn att magistraten skall åsätta registerbeteckning skulle utgå
ur paragrafen, dels ock hos Kungl. Maj:t anhålla om sådana förändringar
i fastighetsregisterförordningen, att registerbeteckningar för stadsägor, som
tillkomma efter fastighetsregisters uppläggande, åsättas av registerföraren.
över motionen, som behandlades av andra lagutskottet, avgåvos yttranden
av lantmäteristyrelsen och svenska stadsförbundet. Beträffande innehållet i
nämnda yttranden får utskottet hänvisa till sitt utlåtande nr 19 vid 1942
års riksdag, sid. 5—8.
Andra lagutskottet anförde i nämnda utlåtande, som godkändes av riksdagen,
att enligt utskottets mening den ordning, som för närvarande tillämpas
beträffande städer och vissa stadsliknande samhällen för fastställande
av fastighets registerbeteckning, ofta kunde föranleda onödig omgång. Att
åsätta dylik beteckning syntes — åtminstone i de av motionären åsyftade
fallen — vara en åtgärd av så enkel och rutinmässig beskaffenhet, att det
knappast kunde möta några betänkligheter att för dessa fall tillerkänna registerföraren
behörighet att själv verkställa densamma. Utskottet funne därför
skäl tala för en ändring av ifrågavarande bestämmelser i nu antydd
riktning.
Föredragande departementschefen har i denna del av propositionen bland
annat anfört:
Det nu föreskrivna förfaringssättet vid åsättande av registerbeteckningar å
fastigheter i stad eller annat samhälle, där fastighetsregister såsom för stad
föres, innebure otvivelaktigt i vissa fall en onödig omgång. Den tidsförlust
som härigenom uppkomme medförde även ett osäkerhetsmoment för inskrivningsväsendet.
Gm nämligen lagfart eller inteckning söktes under den
närmaste tiden efter en ny stadsägas tillkomst, kunde det inträffa att inskrivningsdomaren
ännu ej fått meddelande örn den nya fastighetsindelningen
och de ändrade registerbeteckningar denna medförde. Åtgärder i syfte
alt inskrivningsdomaren snabbare än nu skedde skulle erhålla underrättelse
om förändringar i fastighetsindelningen och fastighetsregistreringen kunde
Hiliana till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr. 13. 2
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
i viss utsträckning vidtagas i administrativ ordning. Bestämmelse om den
myndighet som skulle åsätta registerbeteckning funnes emellertid upptagen
i fastighetsbildningslagen. I 7 kap. 11 § andra stycket nämnda lag stadgades
nämligen, att sådan beteckning skulle åsättas av magistraten. Någon ändring
i detta avseende torde icke vara påkallad för de fall då åsättande av registerbeteckning
skedde i samband med uppläggande av fastighetsregister. I
andra fall kunde emellertid stadgandet i andra stycket av nämnda paragraf
medföia tidsutdräkt och besvär. För att öppna möjlighet att på mest praktiska
sätt ordna åsättandet av registerbeteckningar torde sagda bestämmelse böra
upphävas. I stället borde i fastighetsregisterförordningen upptagas närmare
föreskrifter örn vem åsättandet i olika fall skulle åvila. I samband med utfärdandet
av sådana föreskrifter torde böra upptagas till övervägande jämväl
vissa andra förenklingar i förfarandet beträffande registerbeteckningarnas
åsättande ävensom frågan om åtgärder i övrigt till påskyndande av att
inskrivningsdomaren erhölle underrättelse om skedda förändringar i fastighetsindelningen.
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.
Utskottet. Genom propositionen har framlagts förslag till lag angående ändring i
vissa delar av lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning i stad. I förslaget
har upptagits bl. a. sådan ändring av 2 kap. 2 § andra stycket i lagen,
att behörighet till befattning såsom mätningsman i stad skall tillkomma den,
som jämte det han inom riket avlagt lantmäteriexamen eller civilingenjörsexamen
vid teknisk högskolas avdelning för väg- och vattenbyggnad —
minst två år under sakkunnig ledning utövat väl vitsordad praktisk verksamhet
inom fastighetsbildningsväsendet. Mot uppställandet av nämnda krav
på praktisk verksamhet har Svenska teknologföreningen anmärkt, att därigenom
svårigheter kunde komma att uppsta att inom de yngre åldersklasserna
erhålla hagade kompetenta sökande till stadsingenjörsbefattningar inom mindre
samhällen, där allmänna tekniska göromål och mätningsmannagöromål
verkställas av en och samma befattningshavare. Enligt utskottets mening saknas
icke fog för denna anmärkning. Då emellertid utskottet förväntar, att de
svårigheter, som i nämnda avseende kunna uppstå för mindre samhällen,
komma att avhjälpas genom den föreslagna bestämmelsen om rätt för Kungl.
Majit att medgiva dispens från förevarande kompetenskrav, har utskottet på
denna punkt icke ansett sig böra föreslå någon ändring av lagförslaget.
I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot lagförslaget.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 11 mars 1943.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
11
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Olof Carlsson, Mannerskantz, Sten,
Holstenson, Nils Elowsson och Holmbäck;
från andra kammaren, fröken Hesselgren, herrar Pettersson i Hällbacken*, Hallagård,
Hermansson*, Holm*, fru Johansson*, herrar Håstad* och Andersson i Eskilstuna.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.