Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

I

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 4 februari 1943 kl. 4 e. m.

Uflätande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 11 § och 27
§ 1 mom. D värnpliktslaqen den 30 december 1941
(nr 967).

Genom en den 4 januari 1943 dagtecknad proposition, nr 7, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna förslag
till lag örn ändrad lydelse av 11 § och 27 § 1 mom. D värnpliktslagen den
30 december 1941 (nr 967).

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen är värnpliktig i regel skyldig att,
på sätt Konungen närmare förordnar, för sin utbildning tjänstgöra under
sammanlagt fyrahundrafemtio dagar. I 27 § 1 mom. B nämnda lag föreskrives,
att värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer
vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet,
enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar är skyldig att, utöver
den under A angivna tjänstgöringstiden, fullgöra fortsatt tjänstgöring för
utbildning till officer under högst trehundrasextio dagar och för utbildning
till underofficer under högst etthundraåttio dagar. 27 § 1 mom. C samma
lag stadgar, att värnpliktig tilldelad marinen, vilken vid navigationsskola
avlagt övermaskinistexamen eller maskinistexamen av andra klass, är skyldig
att, utöver den under A angivna tjänstgöringstiden, undergå fortsatt utbildning
under en tid av etthundratjugu dagar.

Genom 27 § 1 mom. D värnpliktslagen meddelas särskilda bestämmelser
för värnpliktig, som vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt
idkar studier för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare, veterinär
eller ingenjör eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna
vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt för värnpliktig, som gör sannolikt,
att han kommer att idka sådana studier. Beträffande värnpliktig,
som nu sagts, äger Konungen, där så finnes lämpligt, förordna, att enligt de
närmare bestämmelser Konungen meddelar den under A angivna tjänstBihang
till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr t.

276 43

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 1,

göringen om fyrahundrafemtio dagar skall, med rätt till avbrott under viss
tid för studiernas fullföljande, fullgöras med dels soldat- och befälsutbildning
och dels fackutbildning och facktjänstgöring. Sådan värnpliktig må
ock, där så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande av för avsedd
mobiliseringsbefattning erforderliga insikter, åläggas att därutöver fullgöra
fortsatt tjänstgöring under högst etthundraåttio dagar. Den fortsatta
tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden. Örn
ej den värnpliktige före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen
fått avbrytas, avlagt de studieprov, Konungen bestämmer, skall han enligt
vad Konungen föreskriver fullgöra den tjänstgöring, som eljest åligger honom.
Därvid räknas genomgången soldat- och befälsutbildning honom till
godo på sätt Konungen prövar skäligt.

Under riksdagsbehandlingen av Kungl. Maj:ts den 24 oktober 1941 dagtecknade
proposition, nr 318, med förslag till värnpliktslag fäste statens
industrikommissions krigsindustriavdelning i en skrivelse till vederbörande
utskott uppmärksamheten på angelägenheten av att de specialkunskaper,
som värnpliktiga yrkesmän inom de optiska, elektriska, finmekaniska och
bilmekaniska facken besutte, i erforderlig utsträckning utnyttjades för reparationer
och annan tjänstgöring, där dessa värnpliktigas kunskaper vore av
särskilt värde. På liknande sätt ansågos sådana värnpliktiga, som utbildats vid
tekniska läroverk, gymnasier eller liknande anstalter, böra tagas i anspråk. Enär
nu berörda värnpliktiga i många fall kunde antagas icke vara fullt utbildade
vid den ålder, då första tjänstgöringen enligt förslaget till värnpliktslag
skulle fullgöras, framhölls i skrivelsen, att en del av denna tjänstgöring
borde fullgöras först sedan de värnpliktiga fullföljt sin utbildning, då de
måste antagas kunna bättre fylla sina speciella uppgifter inom försvarsorganisationen.

På utskottets förslag framhöll riksdagen (skrivelse nr 507) att, allteftersom
försvarsorganisationens tekniska hjälpmedel utvecklades, ökades givetvis betydelsen
av att tillvarataga värnpliktiga specialisters yrkeskunnighet på
bästa sätt. Riksdagen fann emellertid nödvändigt, att en närmare utredning
kom till stånd såväl angående gränsdragningen mellan hithörande
kategorier och övriga värnpliktiga som beträffande tjänstgöringstidens förläggning
inom dessa kategorier.

Sedan Kungl. Majit den 30 december 1941 uppdragit åt chefen för armén
att efter samråd med cheferna för marinen och flygvapnet verkställa samt
till Kungl. Majit inkomma med den av riksdagen önskade utredningen, har
arméchefen med skrivelse den 19 juni 1942 överlämnat sådan utredning.

Beträffande gränsdragningen mellan värnpliktiga specialister på det tekniska
området och övriga värnpliktiga inom armén har arméchefen funnit
dels att, förutom högskoleutbildade ingenjörer, även andra ingenjörer borde
kunna användas i specialtjänst och dels att yrkesmän till större antal än
som hittills utnyttjats kunde krävas för sådan tjänst. Ett exakt angivande
av vilka utbildnings- eller yrkeskategorier, som borde ifrågakomma, hade
dock icke befunnits möjligt. Härom har arméchefen närmare anfört:

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

3

Inom arméns freds- och krigsorganisation förefinnes ett betydande behov
av värnpliktiga tekniker, dels sådana, som avlagt högre eller lägre teknisk
examen och som böra placeras i ingenjörsbefattningar eller motsvarande,
dels skickliga yrkesmän, som böra placeras som verkmästare eller i mekanikertjänst
(bilmekaniker, pjäsmekaniker o. s. v.).

Den förstnämnda kategorien tillhörande värnpliktiga hava hittills i viss
utsträckning uttagit^ i specialtjänst såsom fälttygtekniker och bibringats en
med hänsyn till de civila studierna anpassad militär utbildning. Enligt formuleringen
i 1941 års värnpliktslag och inskrivningsförordning av bestämmelserna
angående utbildningens fullgörande synes dock aftagning i specialtjänst
böra förekomma endast för högskoleutbildade värnpliktiga. Sådana
med endast lägre teknisk examen synas enligt bestämmelsernas formulering
sålunda icke skola ifrågakomma för aftagning till fälttygtekniker (tygtekniker).
Utredningen har dock givit vid handen, att jämväl icke högskoleutbildade
ingenjörer böra kunna uttagas till tygtekniker eller användas i annan likartad
befattning inom den militära organisationen. De böra därvid ifrågakomma
för tjänstgöring antingen vid tygdepartementet eller dess fabriker och anstalter
eller vid högre eller lägre truppförband.

Yrkesmännen inom de i industrikommissionens skrivelse angivna optiska,
elektriska, finmekaniska och bilmekaniska facken hava sedan lång tid tillbaka
utnyttjats i specialbefattningar. Anvisningar för de ifrågavarande värnpliktigas
aftagning och fördelning givas i generalorder nr 1 samt i inskrivningsinstruktionen
(generalorder nr 3/1942). Särskilda bestämmelser för
deras utbildning och tjänstgöring hava utfärdats å arméorder, varvid man
dock fått utgå från att första tjänstgöringen skall fullgöras i en följd och i
huvudsak förläggas till vederbörande truppförband. Givet är emellertid, att
den alltmer ökade omfattningen av arméns tekniska utrustning och den fortlöpande
motoriseringen av ett stort antal förband kan kräva att de yrkesutbildade
värnpliktiga inom de nämnda facken utnyttjas i ännu högre grad
än vad tidigare varit fallet. Icke minst erfarenheterna från det nu pågående
kriget visa nödvändigheten av att reparationstjänsten ständigt fungerar för
att en armé skall kunna fylla sin uppgift i fält. — — — — — — — —

Att exakt angiva vilka yrkes- eller utbildningskategorier, som böra ifrågakomma
för uppdelad tjänstgöring, har icke befunnits möjligt. Det årligen
disponibla antalet värnpliktiga med vissa föreskrivna civila kvalifikationer
kan komma att väsentligt växla beroende på tillfälliga konjunkturer på
arbetsmarknaden m. in., vilket med en hundraprocentig uttagning av vissa
yrkeskategorier för uppdelad tjänstgöring kan medföra väsentliga olägenheter
för utbildning i allmänhet inom armén samt ur krigsorganisatorisk
synpunkt. Ur rent tormell s_ynpunkt synas dessutom icke obetydliga svårigheter
föreligga att på ett sådant sätt angiva vilka kvalifikationer, som skola
medföra att en värnpliktig hänföres till den ena eller andra kategorien, att
misstolkningar eller godtycke uteslutas.

Den ifrågasatta gränsdragningen har med anledning av ovan anförda befunnits
lämpligast ske antalsmässigt, varmed givetvis strävan bör vara att
i största möjliga utsträckning utnyttja de ifrågavarande värnpliktiga i sådan
tjänst, som motvarar deras civila utbildning. I bommandov:i.g bör årligen
föreskrivas dels det antal värnpliktiga ingenjörer med eller utan högskoleutbildning,
som bör uttagas till tygtekniker, eventuellt ingenjörer, dels det
antal yrkosskickliga värnpliktiga inom vissa mekaniska fack, som bör uttagas
för utbildning till vissa militära yrkesbefattningar och ifrågakomma
för uppdelad tjänstgöring. Ett sådant förfaringssätt synes tillgodose de av

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

industrikommissionen framförda önskemålen samtidigt som de militära myndigheterna
hava möjligheter att fördela värnpliktstillgången på ett efter
samtliga föreliggande personalbehov anpassat sätt.

I fråga örn tjänstgöringstidens förläggning för ingenjörer med lägre teknisk
utbildning och blivande sådana ingenjörer har arméchefen ansett, att
möjligheter borde skapas för dessa att fullgöra viss del av tjänstgöringen
såsom fackutbildning och facktjänstgöring. I allmänhet borde utbildningen
ske tillsammans med högskoleingenjörerna och på samma sätt som för dem
med uppehåll i tjänstgöringen för studiernas fullföljande. Värnpliktiga
yrkesmän syntes arméchefen böra genomgå rekrytskola vid vederbörligt
truppslag under omkring ett halvt år för att därefter genom hemförlovning
givas tillfälle att »stadga» sig i yrket och ytterligare vinna yrkesskicklighet.
Efter detta avbrott borde inkallelse ske för utbildning till »militär mekaniker»
under omkring ett halvt år. Sådan värnpliktig skulle, enligt vad
arméchefen förutsatt, icke ifrågakomma till uttagning för utbildning till
officer eller underofficer.

Yad kustartilleriet anginge gjorde sig i huvudsak samma synpunkter
gällande som beträffande armén. Det i fråga örn armén anförda gällde därför
även kustartilleriet.

Flottans personalbehov tillgodosåges däremot efter i viss mån andra
grunder. För den tekniska tjänsten vid flottan utnyttjades huvudsakligen
fast anställd personal. Marinchefen hade med anledning därav förklarat sig
icke önska, att den ifrågasatta omläggningen av den tekniska personalens
utbildning och tjänstgöring skulle gälla flottan. Gentemot en ändring i nu
gällande författningar i sådan riktning, att jämväl värnpliktiga med endast
lägre teknisk utbildning skulle kunna uttagas i specialtjänst såsom ingenjörer
eller kemister vid flottan, hade marinchefen dock intet att erinra.

Flygvapnets värnpliktskontingent bestode till väsentlig del av värnpliktiga,
som erhållit civil utbildning eller praktik inom det mekaniska facket. Chefen
för flygvapnet ansåge dock, att nu tillämpade system för dessa värnpliktigas
militära utbildning och tjänstgöring tillfredsställde alla rimliga anspråk på
effektivitet och att den ifrågasatta anordningen vad flygvapnet beträffade
icke vore lämplig.

På grund av det anförda hemställde arméchefen dels att uttagning för
.utbildning i specialtjänst såsom ingenjörer m. m. skulle äga rum vid samtliga
försvarsgrenar jämväl av sådana tekniska studerande eller ingenjörer,
vilka icke vore elever vid eller genomgått teknisk högskola eller motsvarande
utbildning, dels ock att uttagning för utbildning i specialtjänst av
vissa yrkesskickliga värnpliktiga inom det tekniska området skulle medgivas
beträffande armén och kustartilleriet tilldelade värnpliktiga, därvid
dock arméchefen förutsatt, att inskränkningen till armén och kustartilleriet
icke skulle behöva komma till uttryck i värnpliktslagen.

Yttranden i ärendet ha avgivits av arméförvaltningens tygdepartement
och de sakkunniga, som med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5
juni 1942 tillkallats för att inom försvarsdepartementet biträda med utred -

Andra lagutskottets utlåtande nr 1. 5

ning rörande försvarsväsendets ingenjörspersonal m. m. (försvarsväsendets
ingenjör utredning).

Arméförvaltningens tygdepartement har beträffande det av arméchefen förutsatta
förhållandet, att värnpliktig, som uttagits för utbildning i specialtjänst,
ioke skulle ifrågakomma för utbildning till officer eller underofficer,
framhållit, att därigenom skulle för tygtruppernas del förhindras, att värnpliktiga
med tekniska kunskaper kunde utväljas för utbildning till underofficerare
och officerare. Flertalet värnpliktiga hade nämligen vid tjugu
års ålder knappast hunnit annat än påbörja sina studier för utbildning till
ingenjörer. Det syntes därför ändamålsenligast, att lämpliga underofficerselever
finge utväljas bland dem, som efter avslutade studier underginge fackutbildning.

Försvarsväsendets ingenjörutredning har uttalat sin anslutning till de ovan
återgivna synpunkterna i industrikommissionens krigsindustriavdelnings
skrivelse. Beträffande arméchefens förslag örn uttagning för utbildning i
specialtjänst såsom ingenjörer m. m. har ingenjörutredningen ansett sig icke
för närvarande kunna avgiva något mera ingående utlåtande, då frågan örn
utbildning i specialtjänst såsom ingenjör utgjorde en av ingen jörn tredningens
huvuduppgifter och utredningen av denna orsak icke ansåge sig kunna
föregripa do resultat, vartill undersökningarna kunde leda. Utredningen
ville emellertid redan nu i enlighet med arméchefens hemställan föreslå, att
även ingenjörer med lägre teknisk utbildning kunde uttagas till för dem
lämpad special tjänst. Ytterligare ville utredningen framhålla, att även vid
navigationsskolor utbildade maskinister borde inräknas i förevarande personalkategori
och särskilt angivas bland den i 27 § 1 mom. D värnpliktslagen
uppräknade personalen. Efter slutförandet av utredningens arbete komme
det möjligen att visa sig erforderligt med ytterligare ändringar i värnpliktslagen.
De ändringsförslag, till vilka utredningen nu anslutit sig, vore emellertid
så trängande att ett uppskjutande därav icke syntes böra ske. Vidkommande
arméchefens förslag örn uttagning för utbildning av vissa yrkesskickliga
värnpliktiga hade utredningen hos arméstaben under hand inhämtat,
att framställningen endast avsåge rekryteringen av kategorien »mekaniker»
och således icke berörde den blivande rekryteringen av tygtruppernas personal
i allmänhet, likaledes en av utredningens huvuduppgifter. Då krigsmaktens
behov av mekaniker gjort sig så starkt gällande, att frågan därom
icke borde förhalas, lämnade utredningen obetingat sin anslutning till förslaget
även i förevarande avseende.

Då såsom ovan nämnts arméchefens framställning icke berörde rekryteringen
av tygtruppernas personal i allmänhet, ansåge sig ingenjörutredningen
icke för närvarande böra till behandling upptaga spörsmålet örn uttagning
till officer eller underofficer av sådana värnpliktiga, som uttagits
för utbildning i specialtjänst. Utredningen ville emellertid återkomma härtill
i blivande betänkande.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, har i propositionen anfört
följande:

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

Med den stora betydelse, som maskinell utrustning av olika slag äger fölen
modern krigsmakt, är det givetvis av vikt, att tekniskt skolade och yrkesutbildade
värnpliktigas specialkunskaper utnyttjas på bästa sätt. En viktig
förutsättning för att så skall kunna ske är, att sådana värnpliktiga, vilka icke
hunnit avsluta studier eller yrkesutbildning, beredas tillfälle att fullfölja
studierna eller utbildningen, innan de tagas i anspråk för facktjänstgöring
inom krigsmakten. Den för närvarande gällande befogenheten för Kungl.
Majit att förordna örn uppdelning av värnpliktigas tjänstgöring i soldat- och
befälsutbildning, å ena, samt fackutbildning och facktjänstgöring, å andra
sidan, med rätt till avbrott under viss tid för studiers fullföljande, synes
vara alltför begränsad, i det att den endast avser värnpliktiga, som vid
högskola eller därmed jämförlig högre läroanstalt idka eller skola idka studier
för utbildning till ingenjörer eller eljest i sådana ämnen, att därvid
vunna insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten. Kungl. Majit
bör äga meddela dylikt förordnande jämväl beträffande värnpliktiga, som
vid lägre läroanstalter än högskolor fullbordat, bedriva eller ämna bedriva
studier för utbildning till ingenjörer, samt beträffande värnpliktiga, som
fullbordat eller påbörjat yrkesutbildning av den tekniska art, att deras insikter
kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten. Givetvis kunna icke
vilka ingenjörsstudier som helst lika litet som varje teknisk yrkesutbildning
medföra lämplighet för special tjänst. Att i värnpliktslagen närmare angiva
för vilka blivande eller färdigutbildade ingenjörer och yrkesmän förordnande
örn uppdelad tjänstgöring skall kunna givas, låter sig dock svårligen göra.
Det torde därför böra överlämnas åt Kungl. Majit att på lämpligt sätt avgränsa
ifrågavarande kategorier. Den sålunda föreslagna utvidgningen av
Kungl. Majits befogenhet att meddela förordnande örn uppdelad tjänstgöring
bör icke heller inskränkas till att gälla endast visst eller vissa vapenslag.
Även i detta avseende torde det närmare avgörandet böra ankomma på
Kungl. Majit.

Vad angår ingenjörutredningens förslag, att förordnande örn uppdelad
tjänstgöring skall kunna meddelas jämväl beträffande vid navigationsskolor
utbildade maskinister, skulle det möjligen vara fördelaktigt att kunna bereda
också dessa värnpliktiga avbrott i värnpliktstjänstgöringen för fullföljande
av påbörjade studier. Med hänsyn till att maskinisters tjänstgöringsskyldighet
är reglerad i 27 § 1 mom. C värnpliktslagen synes emellertid
frågan därom icke böra prövas utan ytterligare utredning. Den torde
lämpligen kunna upptagas till behandling i samband med prövningen av de
övriga förslag till ändringar i värnpliktslagen, som ingenjörutredningen kan
komma att framlägga.

Såsom arméchefen yttrat torde i allmänhet utbildningen av ingenjörer
med lägre utbildning böra ske tillsammans med och på samma sätt som för
högskoleingenjörerna. På grund härav synas även förstnämnda ingenjörer
böra kunna åläggas att, då så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande
av för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga insikter, fullgöra
högst etthundraåttio dagars tjänstgöring utöver den eljest gällande tjänst -

Andra lagutskottets utlåtande nr 1. 7

göringstiden om fyrahundrafemtio dagar. Denna fortsatta tjänstgöring bör
kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.

Beträffande spörsmålet huruvida vid uttagning för utbildning till officerare
och underofficerare kunna utväljas sådana värnpliktiga, som uttagits
för utbildning i specialtjänst, torde i värnpliktslagen med gällande lydelse
icke vara avsett, att så skall ske. Då ingenjörutredningen torde komma att
i sitt blivande betänkande upptaga spörsmålet till behandling, anser jag icke
lämpligt att redan i detta sammanhang vidare ingå därpå.»

I propositionen har upptagits förslag till ändring i värnpliktslagen i
ytterligare ett avseende, varom departementschefen anfört:

»Jämlikt 11 § värnpliktslagen skall inskrivningschef vara ordförande i inskrivningsnämnd.
Örn en inskrivningschefs arbetsbörda blir för stor, torde på
grund av denna föreskrift strängt taget erforderlig lättnad böra beredas honom
genom att han befrias från andra åligganden än ordförandeskapet. Emellertid
har det under nuvarande beredskapsförhållanden visat sig, att det understundom
varit lämpligare ur försvarets synpunkt örn befrielse från ordförandeskapet
kunnat medgivas. För att så skall kunna ske, torde i förevarande
lagrum böra inrymmas rätt för Kungl. Majit att på grund av särskilda
omständigheter förordna, att annan regementsofficer än inskrivningschef
skall vara ordförande i inskrivningsnämnd. Jag förutsätter, att denna
befogenhet skall komma till användning endast då en sådan anordning är
påtagligt ändamålsenligare än den nyss antydda utvägen.»

Vid granskning av det genom propositionen framlagda lagförslaget har
utskottet ej funnit annat att erinra än att vissa formella ändringar torde
böra vidtagas i 27 § 1 mom. D. Som det icke otvetydigt framgår, att det
i andra och tredje styckena förekommande ordet »militärutbildning» syftar ej
blott på soldatutbildning utan även på soldat- och befälsutbildning, synes
förslaget böra förtydligas i förevarande avseende. I sista stycket torde även
böra göras den redaktionella ändringen, att ordet »eller» utgår.

Utskottet får på grund härav hemställa,

att riksdagen, med förklarande att riksdagen funnit vissa
formella ändringar böra vidtagas i det genom propositionen
nr 7 framlagda lagförslaget, måtte för sin del antaga följande
förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Lag om ändrad lydelse av 11 § och 27 § 1 mom. D värnpliktslagen
den 30 december 1041 (nr 067).

Härigenom förordnas, att 11 § och 27 § 1 mom. D värnpliktslagen den
30 december 1941 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Utskottet.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

11 §■

Till inskrivningschef förordnar Konungen en regementsofficer.
Inskrivningsnämnd skall bestå av inskrivningschefen eller, därest Konungen
på grund av särskilda omständigheter så förordnar, annan regementsofficer
såsom ordförande samt icke militära ledamöter till det antal Konungen bestämmer,
dock minst en från varje till inskrivningsområdet börande landstingsområde
eller stad, som ej deltager i landsting. De icke militära ledamöternas
antal må ej understiga två.

Skall för---nämnden tillsatts.

De icke---av stadsfullmäktige.

Inskrivningsnämnd är---ordföranden biträder.

Inskrivningsnämnd biträdes---av Konungen.

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid.

D. För värnpliktig, som fullbordat, idkar eller, enligt vad som göres
sannolikt, kommer att idka studier antingen för utbildning till ingenjör eller
ock, vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt, för utbildning
till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller eljest i sådana
ämnen, att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt
för värnpliktig, som fullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den

art, att hans insikter kunna vara till
bestämmelser gälla.

Beträffande värnpliktig som nu
sagts må Konungen, där så finnes
lämpligt, förordna, att enligt de närmare
bestämmelser Konungen meddelar
den under A angivna tjänstgöringen
örn fyrahundrafemtio dagar skall, med
rätt i förekommande fall till avbrott
under viss tid för studiernas eller
yrkesutbildningens fullföljande, fullgöras
med dels soldat- och befälsutbildning
eller enbart soldatutbildning
(militärutbildning), dels ock fackutbildning
och facktjänstgöring. Yärnpliktig,
beträffande vilken på grund av studier
sålunda förordnats, må, där så anses
påkallat för bibringande och vidmakthållande
av för avsedd mobiliseringsbefattning
erforderliga insikter, åläggas
att därutöver fullgöra fortsatt tjänst -

sådant gagn, skola följande särskilda

Beträffande värnpliktig som nu
sagts må Konungen, där så finnes
lämpligt, förordna, att enligt de närmare
bestämmelser Konungen meddelar
den under A angivna tjänstgöringen
örn fyrahundrafemtio dagar
skall, med rätt i förekommande fall
till avbrott under viss tid för studiernas
eller yrkesutbildningens fullföljande,
fullgöras med dels soldat- och
befälsutbildning eller enbart soldatutbildning,
dels ock fackutbildning
och facktjänstgöring. Yärnpliktig, beträffande
vilken på grund av studier
sålunda förordnats, må, där så anses
påkallat för bibringande och vidmakthållande
av för avsedd mobiliseringsbefattning
erforderliga insikter, åläggas
att därutöver fullgöra fortsatt

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

9

(Kungl. Maj:ts förslag:)

göring under högst etthundraåttio dagar.
Den fortsatta tjänstgöringen skall
kunna i omgångar fördelas på hela
värnpliktstiden.

Har ej värnpliktig som i första
stycket sägs före utgången av den tid,
under vilken tjänstgöringen fått avbrytas,
avlagt de studieprov eller förvärvat
den yrkesutbildning, Konungen
bestämmer, skall den värnpliktige enligt
vad Konungen föreskriver fullgöra
den tjänstgöring, som på grund av
bestämmelserna ovan i denna paragraf
eller eljest åligger honom; och räknas
därvid genomgången militärutbildning
honom till godo på sätt Konungen
prövar skäligt.

(UtsJcottets förslag:)

tjänstgöring under högst etthundraåttio
dagar. Den fortsatta tjänstgöringen
skall kunna i omgångar fördelas
på hela värnpliktstiden.

Har ej värnpliktig som i första
stycket sägs före utgången av den tid,
under vilken tjänstgöringen fått avbrytas,
avlagt de studieprov eller förvärvat
den yrkesutbildning, Konungen
bestämmer, skall den värnpliktige enligt
vad Konungen föreskriver fullgöra
den tjänstgöring, som på grund
av bestämmelserna ovan i denna paragraf
eljest åligger honom; och räknas
därvid genomgången soldat- eller befälsutbildning
honom till godo på sätt
Kolningen prövar skäligt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Stockholm den 4 februari 1943.

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling havn närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Forslund*, Löfvander, Olof
Carlsson, Mannerskantz, Carl Eric Ericsson och Holmbäck*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken
Andersson, herrar Pettersson i Hällbacken, Hallagård, Cruse, fru Johansson och herr
Lundgren*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sami. 2 avd. Nr 1.

275 43 2