4
Första lagutskottets utlåtande nr 21.
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1943 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 12 december
1941 (nr 925) örn reglering av förbrukningen av elektrisk
kraft och gas.
Genom en den 5 mars 1943 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 102, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering
av förbrukningen av elektrisk kraft och gas.
Härigenom förordnas, att lagen den 12 december 1941 om reglering av
förbrukningen av elektrisk kraft och gas, vilken gäller till och med den
30 juni 1943, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1944.
Lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av
elektrisk kraft och gas gäller till och med den 30 juni 1943. Enligt lagen
må, därest tillgången på elektrisk kraft ej förslår att tillgodose behovet
därav, Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande statens bränslekommission
meddela föreskrift örn kraftens fördelning mellan förbrukarna
samt om användningen i övrigt av tillgänglig kraft. Vad sålunda stadgats
skall äga motsvarande tillämpning beträffande gas. För att lagens materiella
bestämmelser skola träda i tillämpning erfordras, enligt 1 §, särskilt
förordnande därom. Sådant förordnande må meddelas vid krig eller krigsfara,
vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden. Förordnande meddelas av Kungl. Maj:t med riksdagens
samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande
må meddelas av Kungl. Maj:t ensam. Sedan 1941 års riksdag enligt
skrivelse nr 503 lämnat samtycke i förenämnda hänseende, har Kungl.
Majit genom kungörelse den 12 december 1941, nr 926, förordnat, att ifrågavarande
bestämmelser tills vidare skola äga tillämpning.
Efter framställning från bränslekommissionen har Kungl. Majit den 22
4
Första lagutskottets utlåtande nr 21.
5
maj 1942 dels uppdragit åt kommissionen att, i enlighet med av Kungl. Majit
meddelade närmare föreskrifter, förbereda genomförandet av sådan reglering
av förbrukningen av elektrisk kraft, som avses i förenämnda lag, dels ock
utfärdat kungörelse (nr 260) angående förberedande åtgärder för en dylik
reglering.
Med stöd av omförmälda lag har Kungl. Majit sedermera utfärdat kungörelse
den 16 oktober 1942 (nr 821) angående reglering av förbrukningen
av elektrisk kraft för industriella ändamål. Enligt nämnda kungörelse,
som trätt i kraft den 28 oktober 1942, äger bränslekommissionen att i den
mån sådant påkallas av bristande tillgång på elektrisk kraft, meddela föreskrift,
som i lagen avses, angående inskränkning i förbrukningen av elektrisk
kraft vid industriell eller därmed jämförlig anläggning, vid vilken
sådan kraft användes för annat ändamål än för belysning, samt om användningen
i övrigt av tillgänglig kraft vid dylik anläggning.
I detta sammanhang må erinras örn att Kungl. Majit redan tidigare utfärdat
kungörelser den 22 augusti 1941 (nr 704) angående inskränkning i
rätten att använda elektrisk kraft för ånggenerering samt den 24 oktober
1941 (nr 820) angående inskränkning i rätten att använda elektrisk kraft
för uppvärmning av byggnad, m. m. Enligt den förstnämnda kungörelsen
får elektrisk kraft användas för alstrande av ånga i därför avsedd panna
endast i den utsträckning och under de villkor, som av bränslekommissionen
eller å dess vägnar bestämmas. Enligt kungörelsen nr 820 får elektrisk
kraft endast i den utsträckning och under de villkor, som av bränslekommissionen
eller å dess vägnar bestämmas, användas för uppvärmning
av byggnad, för beredning av varmvatten med för sådant ändamål särskilt
inrättad varmvattenberedningsanordning, för belysning av skyltfönster och
ljusreklam samt för gatu- och vägbelysning och annan belysning utomhus.
Vidare äger enligt sistnämnda kungörelse bränslekommissionen, i den mån
så finnes erforderligt för åstadkommande av begränsning av förbrukningen
av elektrisk kraft, meddela föreskrift örn sänkning av spänningen på ledningar
och nät för distribution av sådan kraft. — I samband med ikraftträdandet
av kungörelsen den 16 oktober 1942 trädde kungörelserna av
den 22 augusti 1941 och den 24 oktober 1941 ur tillämpning i vad de bade
avseende å användning av elektrisk kraft vid industrianläggning; de å
nämnda båda kungörelser grundade inskränkningarna i rätten att förfoga
över elektrisk kraft skulle därefter, vad beträffar sådan anläggning, i stället
gälla på grund av föreskrift, som utfärdades av bränslekommissionen
under åberopande av kungörelsen den 16 oktober 1942.
Med stöd av kungörelsen den 16 oktober 1942 och då det med hänsyn
till vattentillgången i kraftmagasinen befanns nödvändigt förordnade
bränslekommissionen (cirkulär nr 172) örn ransonering av elektrisk kraft
för industrien från och med den 28 oktober 1942. Ransoneringen omfattade
hela landet med undantag av det s. k. Nordblocket och nordligaste delen av
6
Första lagutskottets utlåtande nr 21.
Utskottet.
det s. k. Hammarforsblocket. Med anledning av den osedvanligt rikliga
nederbörd, som inträffade omkring månadsskiftet oktober—november 1942,
kunde kommissionen redan den 3 i sistnämnda månad meddela allmän
dispens från industriransoneringen. Nämnda ransonering har därefter icke
behövt åter sättas i kraft; ransoneringen har i stället från och med den 1
mars 1943 helt upphävts.
För närvarande gälla vissa restriktioner beträffande användandet av
elektrisk kraft för ånggenerering. De förut omtalade inskränkningarna i rätten
att använda elektrisk kraft för uppvärmning av byggnad m. m. har
bränslekommissionen — efter att tidigare hava meddelat dispens från desamma
— förklarat skola från och med den 1 mars 1943 upphöra att gälla.
I fråga örn förbrukningen av gas har hittills icke befunnits nödigt att
verkställa någon reglering.
I propositionen anför föredraganden, statsrådet Domö, att under rådande
förhållanden behov av en lagstiftning av förevarande slag alltjämt föreligger
samt att lagens giltighetstid därför torde böra förlängas, förslagsvis till och
med den 30 juni 1944.
Lagrådet har lämnat det upprättade lagförslaget utan erinran.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och får alltså hemställa,
att förevarande proposition, nr 102, måtte av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 23 mars 1943.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Emil Johanson, Branting,
Brandt, Ahlkvist, Verner Andersson och Lindblom;
från andra kammaren: herrar Lindqvist, Hedlund i Östersund, Ryberg, Olsson
i Mellerud, Berg, Björling, Lindberg i Stockholm och Birka.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1943
316888