Bankoutskottets utlåtande nr 66.

1

Nr 68.

Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1943 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av framställning från fullmäktige i riksbanken
örn medel för överflyttande av riksbankens
mynt- och medaljsamling till förvaring hos statens
myntkabinett.

I skrivelse till bankoutskottet den 21 maj 1943 hava fullmäktige i riksbanken
hemställt, att utskottet måtte utverka riksdagens bemyndigande för
fullmäktige att för bestridande av kostnader i samband med överflyttande
av riksbankens mynt- och medaljsamling till förvaring hos statens myntkabinett
av riksbankens medel disponera förslagsvis 8 600 kronor.

Till stöd för framställningen hava fullmäktige anfört följande:

»I den av vice riksbankschefen F. Wallberg verkställda utredningen om
riksbankens omorganisation har förslag framställts om att riksbankens
mynt- och medaljsamling, som för närvarande förvaras vid riksbankens
huvudkontor, skulle deponeras i Kungl, myntkabinettet inom Statens historiska
museum. Såsom motiv härför anfördes i utredningen, att samlingen
genom det föreslagna arrangemanget skulle bliva lättare tillgänglig för forskare
och övriga, som hade intresse av att studera densamma. Den lokal,
som nu disponerades för ändamålet, vore därjämte erforderlig för bankens
behov. Representanter för museet hade preliminärt förklarat, att hinder
från museets sida icke förelåge mot att mottaga samlingen samt att en överflyttning
ur forskningssynpunkt vore synnerligen önskvärd.

Föreståndaren för myntkabinettet, antikvarien Bengt Thordeman, har
sedermera i en promemoria, som bilägges, givit närmare uttryck för sina
synpunkter i frågan.1

Fullmäktige i riksbanken hava anslutit sig till förslaget. Efter förhandlingar
med representanter för museet har ett utkast till avtal numera upprättats
mellan riksbanken och Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
såsom företrädare för museet (se bilaga).1 Enligt punkten 5 i
utkastet skall riksbanken förbinda sig att svara för vissa kostnader, som
bliva förenade med samlingens överflyttning, nämligen kostnaden för samlingens
transport och för tillverkning av utställningsmontrar m. m. Verkställda
beräkningar hava givit vid handen, att de kostnader, som riksbanken
sålunda skulle förbinda sig att erlägga, komme att uppgå till c:a 8 600
kronor.»

Vid fullmäktiges skrivelse funnos fogade utdrag av protokoll för den
29 april och den 21 maj 1943, utvisande inom fullmäktige uttalade avvikande
meningar. Dessa utdrag äro bilagda detta utlåtande. (Bilagor A och B.)

1 Här utesluten.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 68—69.

2

Bankoutskottets utlåtande nr 68.

Utskottet.

Med hänsyn till de skäl, som av fullmäktige anförts till stöd för ifrågavarande
förslag, har utskottet funnit sig böra biträda detsamma.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
förevarande framställning, må bemyndiga fullmäktige att
för bestridande av kostnader i samband med överflyttning
av riksbankens mynt- och medaljsamling till förvaring hos
statens myntkabinett av riksbankens medel taga i anspråk
ett belopp av förslagsvis 8 600 kronor.

Stockholm den 18 juni 1943.

På bankoutskottets vägnar:

GUST. SVEDMAN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg*, Berling, Nordenson, Sandén*, Friggeråker,
Sundvik* och Sylwan;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg*,
K. A. Westman, Hall och Molander*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bankoutskottets utlåtande nr 68.

3

Bilaga A.

Utdrag av protokoll hos fullmäktige i
riksbanken den 29 april 1943.

Närvarande:

ordföranden herr Hammarskjöld
» Amnér
» Björnsson
» Jonsson
» Anderson
» Wallberg.

§ 9. Herr Wallberg erinrade, att han i sitt förslag till riksbankens omorganisation
(se sid. 246 i förslaget) ifrågasatt en överflyttning av riksbankens
mynt- och medaljsamling till Statens historiska museum. Då samlingens
överförande till nämnda museum skulle vara till fördel såväl för riksbanken
som för dem, som önskade studera samlingen, hemställde herr
Wallberg om bemyndigande för honom att med representanter för museet
upptaga förhandlingar i frågan. Om så visade sig möjligt, borde samlingen
utställas såsom en enhet inom museet. Avsikten vore att såsom studiematerial
i riksbanken behålla vissa sedlar ävensom sådana mynt, av vilka museet
redan innehade exemplar. Man kunde förutsätta, att riksbanken finge vidkännas
kostnaden för samlingens flyttning till och uppställning inom
museet.

Herr Amnér framhöll, att en överflyttning av mynt- och medaljsamlingen
till Statens historiska museum, som övervägts redan av 1869 och 1872 års
riksdagar, enligt hans mening endast borde förekomma samtidigt med överlåtande
på staten av äganderätten till samlingen. Ärendet borde därför
underställas riksdagens godkännande.

Herr Björnsson uttalade sig för att överlämna hela samlingen av mynt i
den mån icke dubbletter redan funnes hos museet som gåva för att därigenom
undvika ett onödigt arbete med revision framdeles.

Fullmäktige bemyndigade herr Wallberg att förhandla i frågan.

Ur protokollet:

Jacob Hagströmer.

4

Bankoutskottets utlåtande nr 68.

Bilaga B.

Utdrag ur protokoll hos fullmäktige i
riksbanken den 21 maj 1943.

Närvarande:

ävensom

ordföranden herr
vice » »

»

»

Hammarskjöld

Rooth

Amnér

Björnsson

Gränebo

Jonsson

Anderson

Wallberg.

§ 6. Upptogs till förnyad behandling det vid fullmäktiges sammanträde
den 29 april 1943 bordlagda ärendet angående ifrågasatt överflyttning av
riksbankens mynt- och medaljsamling till myntkabinettet inom Statens
historiska museum.

Herr Wallberg meddelade, att han med stöd av fullmäktiges bemyndigande
förhandlat i frågan med representanter för museet samt att ett förslag
till avtal mellan riksbanken och Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
såsom företrädare för museet i anslutning härtill utarbetats.
(Se bilaga.)

Herr Wallberg hemställde, att fullmäktige måtte godkänna förslaget.

Herr Björnsson ansåg, att riksbanken icke borde vidkännas några kostnader
i samband med överflyttandet såsom förutsattes i punkt 5 i förslaget,
samt hemställde därför, att denna punkt måtte omarbetas.

Herr Amnér anförde:

»Av olika skäl anser jag en överflyttning av riksbankens år 1756 grundlagda,
unika specialsamling av svenska mynt till Statens historiska museum
mindre välbetänkt. Redan år 1872 avskildes efter riksdagens beslut de mynt
i samlingen, som icke funnos representerade i statens samlingar och överlämnades
till dessa utan ersättning. Riksbankens myntsamling har således
intet intresse för den stora allmänheten, som i historiska museets större och
rikhaltigare samlingar finner allt, som innehålles i bankens mindre men för
forskaren värdefulla specialsamling. Riksbankens myntsamling har alltid
varit tillgänglig för forskare och är så alltjämt; och det är enligt mitt förmenande
en fördel för framtidens forskare, att den dyrbara samlingen bibehålies
i riksbanken, där den ligger relativt väl skyddad för olika risker,
såsom krigshändelse, eld, stöld, utbyten o. s. v. En offentlig samling kan
genom oförutsedda händelser eller åtgärder spolieras och i sådant fall är
det ju till en fördel, att icke allt, vad staten i sådan väg äger, på en gång går
förlorat.

Samlingen — f. n. inrymd i en i tredje våningen inom huvudkontoret belägen
lokal, som ur arbetssynpunkt är mindre tillfredsställande — kan mycket
väl inläggas i annat ledigt utrymme, varigenom den nuvarande lokalen
bleve disponibel för annat ändamål.

Bankoutskottets utlåtande nr 68.

5

Att Kungl. Myntkabinettets nuvarande ledning gärna skulle se att riksbankens
specialsamling införlivades med myntkabinettets är förståeligt, men
jag är övertygad om att kommande tiders forskare med glädje skulle se, att
densamma förblivit i bankens vård.

Slutligen skulle en överflyttning till myntkabinettet draga icke obetydliga
kostnader, vilka enligt förslaget till avtal skulle betalas av riksbankens medel.
Så vitt jag kan förstå, komme en sådan överflyttning att bliva av bestående
natur. Örn bankens samling överflyttas till Statens historiska museum
såsom deposition, kan jag icke finna annat än att riksbanken, då det
här är fråga örn ett miljonvärde, måste tid efter annan låta företaga inventering
eller undersökning för att konstatera att allt finnes i behåll. En inventering
av en myntsamling är emellertid synnerligen tidsödande (inventeringen
av bankens samling tog senaste gången en tid av c:a 2 månader i anspråk).
För undvikande härav samt då depositionens natur måste medföra
talrika möjligheter till meningsskiljaktigheter mellan vårdaren och deponenten,
anser jag, att därest fullmäktiges majoritet skulle anse, att en överflyttning
i alla fall bör komma till stånd, det vore mera rationellt att taga
steget fullt ut och att bankens samling överlämnas med full äganderätt. Ett
dylikt beslut torde emellertid fordra riksdagens godkännande.

Åberopande vad jag anfört, yrkar jag emellertid, att riksbankens myntoch
medaljsamling, känd och uppskattad av forskare såväl inom som utom
landet, får kvarbliva i bankens vård och att någon framställning om samlingens
överlåtande till Statens historiska museum icke måtte göras.»

Övriga fullmäktige, som biträdde herr Wallbergs förslag, beslöto att avlåta
skrivelse till bankoutskottet av den lydelse registraturet utvisar med
hemställan om bemyndigande att disponera erforderliga medel för täckande
av de kostnader, som riksbanken skulle hava att bestrida enligt avtalet.

Ur protokollet:
Jacob Hagströmer.