Bankoutskottets utlåtande nr 62.
1
Nr
(>2.
Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1943 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till
t jämte- och familjepensionsreglementen för arbetare
vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.
Den 22 maj 1942 uppdrogo fullmäktige i riksbanken åt en av delegerade
för riksdagens verk tillsatt kommitté, bestående av statssekreteraren E. A.
Westling, ordförande, samt riksgäldskommissarien S. O. Widlund och bankrådet
Hj. K. A. Ekengren (1941 års pensionskommitté för rinsdagens verk)
att utarbeta förslag till nya tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare
vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk i anslutning till de
reglementen, som kunde komma att bliva gällande för arbetare vid statsförvaltningen
i övrigt. Därvid borde iakttagas de särskilda förhållanden, som
kunde föreligga beträffande arbetarna vid tryckeriet och pappersbruket.
Efter fullgjort uppdrag har kommittén till fullmäktige överlämnat ett den
5 maj 1943 dagtecknat betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen
för arbetare vid sedeltryckeriet och pappersbruket. Kommitténs
betänkande och förslag är bilagt detta utlåtande. Beträffande innehållet
i kommitténs förslag får utskottet, i den mån redogörelse härför ej
lämnas i det följande, hänvisa till kommitténs betänkande.
Enligt vad kommittén i betänkandet anmält, har kommittén haft överläggningar
med representanter för Civilförvaltningens personalförbund. Förbundet
— som tagit del av betänkandet, innan detsamma överlämnades till fullmäktige
— hade därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot de förslag,
som innefattas i betänkandet.
Med överlämnande av nämnda betänkande hava fullmäktige i skrivelse till
bankoutskottet den 14 maj 1943 anfört följande.
De av kommittén framlagda förslagen till nya tjänste- och familjepensionsreglementen
skilja sig från de för statsförvaltningen i övrigt gällande tjänsteoch
familjepensionsreglementena för arbetare i huvudsak beträffande pensionsunderlag
och pensionsavdrag. En dylik skillnad föreligger emellertid
redan enligt hittills gällande pensionsgrunder, ehuru vissa jämkningar i relationen
vidtagits, varjämte ökning av antalet pensionsgrupper för manliga
arbetare från tre till fyra föreslagits. Beträffande den närmare innebörden av
kommitténs förslag i detta avseende hänvisas till betänkandet.
I övrigt överensstämma de föreslagna tjänste- och familjepensionsreglementena
såväl till uppställning som till innehåll i stort sett med 1942 års
tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare med vissa undantag,
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 02. t
2
Bankoutskottets utlåtande m 62.
som föranledas av de särskilda förhållandena vid tryckeriet och pappersbruket.
Jämväl i dessa hänseenden vilja fullmäktige hänvisa till betänkandet.
Betänkandet innefattar vidare bl. a. förslag om att fullmäktige skola utverka
medgivande att tillämpa de summariska pensioneringsbestämmelser, som återlinnas
i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbelarpersonal i statens tjänst. För närvarande gälla
vid riksbanken (och övriga riksdagens verk) de motsvarande bestämmelser,
som meddelats i den numera upphävda kungörelsen den 7 december 1934
(nr 585). Vidale förordar kommittén att fullmäktige skulle erhålla rätt att
under vissa förutsättningar och nied vissa avvikelser tillämpa de föreslagna
tjänste- och familjepensionsreglementena även på arbetare vid riksbanken,
som ej är anställd vid sedeltryckeriet eller pappersbruket. Därjämte har kommittén
föreslagit bemyndigande för fullmäktige att utfärda bestämmelser örn
att de nya tjänste- och familjepensionsreglementena skulle från dagen för
ikraftträdandet — vilken föreslagits till den 1 juli 1943 — erhålla tillämpning
på sådana arbetare, som under tiden den 1 juli 1939—30 juni 1943 avgått
med pension enligt nu gällande tjänstepensionsreglemente för arbetare vid
sedeltryckeriet och pappersbruket och för vilka pensionsåldern inträtt tidigast
under juli månad 1939. Detta förslag ansluter sig till vad 1942 års riksdag
beslutat beträffande arbetarpersonal, som efter utgången av juni 1939 avgått
med pension enligt 1935 års t jänstepensionsreglemente för arbetare vid statsförvaltningen
i övrigt.
Slutligen har kommittén föreslagit bl. a., att fullmäktige skulle utverka
bemyndigande att omreglera vissa äldre tjänstepensioner för arbetare i enlighet
med de grunder, som kunde bliva fastslagna i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 170 till innevarande års riksdag.
Fullmäktige ansluta sig till vad kommittén i sitt betänkande anfört och föreslagit.
Under hänvisning till det anförda hava fullmäktige hemställt, att utskottet
ville föreslå riksdagen
1 :o) godkänna de i förevarande betänkande framlagda förslagen till
a) reglemente angående tjänstepension för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri
och pappersbruk (riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare)
samt
b) reglemente angående familjepension för efterlevande till arbetare vid
riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk (riksbankens familjepensionsreglemente
för arbetare);
2) bemyndiga fullmäktige att
dels i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående anförts utfärda
bestämmelser
a) örn tillämpning av riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare
i vissa fall å arbetare avgångna med rätt till pension enligt 1935 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk
samt
b) angående omreglering av vissa äldre tjänstepensioner för arbetare,
dels i förekommande lall beträffande arbetare vid riksbanken, som icke
jämlikt 1 § riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare är underkastad
nämnda reglemente, besluta nidingen örn tillämpning å arbetaren av riks
-
Bankoutskottets utlåtande nr 02.
3
bankens tjänste- och faniiljepensionsreglementen för arbetare med i det föregående
angivna avvikelser, eller om pensionering av arbetaren enligt de grunder,
som angivas i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst,
dels förordna örn utbyte av rätt till uppskjuten livränta enligt 1935 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk
mot förtidslivränta,
dels ock utfärda de övergångsbestämmelser, vilka kunna visa sig erforderliga
utöver de övergångsstadganden som innefattas i riksbankens tjänste- och
faniiljepensionsreglementen för arbetare;
3:o) medgiva, att fullmäktige under i betänkandet angivna förutsättningar
må, utan hinder av bestämmelserna i 8 § 2 mom. riksbankens tjänstepensionsreglemente
för arbetare, låta anstå med entledigande av arbetare längre tid
än två år efter pensionsålderns inträde.
Föreliggande förslag till tjänste- och faniiljepensionsreglementen för ar- UtskMti.
betare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk äro avsedda att ersätta
de nuvarande, år 1935 respektive år 1937 antagna reglementena. Förslagen,
vilka utarbetats av en särskild kommitté, benämnd 1941 års pensionskommitté
för riksdagens verk, ansluta sig nära till den för arbetare i statens
tjänst i allmänhet gällande pensionslagstiftningen, dock med vissa avvikelser.
Dessa betingas i stort sett av de vid riksbankens industriföretag rådande särskilda
förhållandena. I huvudsak ha avvikelserna, som främst beröra indelningen
i pensionsgrupper och pensionsunderlagens storlek, kommit till uttryck
redan i de nuvarande pensionsreglementena och ha motiverats med
den särställning i fråga om avlöningsförmåner och yrkeskvalifikationer, som
flertalet arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk intager i
förhållande till närmast jämförliga arbetare vid statsförvaltningen i övrigt.
Vad angår storleken av pensionsförmånerna för manliga yrkesarbetare,
vilka indelas i tre pensionsgrupper, betecknade 1—3, innebär förslaget, att
tjänstepensionsunderlagen fastställas till respektive 3,072, 2,760 och 2,484
kronor. Dessa belopp överensstämma med tjänstepensionsunderlagen för
tjänstemän i lönegraderna Eo 13, 11 och 9 och överstiga sålunda icke oväsentligt
de för övriga yrkesarbetare i statens tjänst fastställda pensionsunderlagen
(Eo 7). För manliga icke-yrkesarbetare skulle tillämpas en pensionsgrupp
4 med ett tjänstepensionsunderlag av 2,076 kronor eller samma behelopp
som inom statsförvaltningen i övrigt. För kvinnliga arbetare är redan
för närvarande likställighet genomförd med kvinnliga icke-yrkesarbetare vid
statsförvaltningen i övrigt och häri ifrågasättes icke någon ändring. 1 enlighet
härmed .skulle tillämpas ett tjänstepensionsunderlag av 1.500 kronor.
Förslaget innebär i fråga örn pensionsgrupperna 1 och 2 en sänkning av gällande
relation lill tjänstemännen med ett lönegradsnummer. Denna sänkning
har befunnits påkallad med hänsyn lill den genomsnittliga löneinkomsten för
samtliga personalkategorier, som hänföras lill de båda grupperna. A andra
4
Bankoutskottets utlåtande nr 62.
sidan skulle för pensionsgrupp 3 pensionsunderlaget förhöjas med ett lönegradsnummer
i förhållande till pensionsskalan för tjänstemännen.
Kommittéförslagen ha lämnats utan erinran av fullmäktige i riksbanken,
och utskottet har för sin del vid granskning av förslagen funnit sig böra tillstyrka,
att desamma godkännas av riksdagen.
I detta sammanhang vill utskottet erinra, att pensionsåldern för riksbankens
arbetare — liksom för övriga arbetare i statens tjänst — skall vara 60
år, med möjlighet för fullmäktige att medgiva anstånd med avsked under
högst två år, vilken anståndstid under vissa förutsättningar kan utsträckas.
I anslutning till sina i utlåtande nr 50 innevarande år gjorda uttalanden vill
utskottet understryka önskvärdheten av att fullmäktige utnyttja denna
möjlighet, i den mån så anses lämpligt.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) godkänna de i härvid fogade betänkande av 1941 års
pensionskommitté för riksdagens verk framlagda förslagen
till
a) reglemente angående tjänstepension för arbetare vid
riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk (riksbankens
tjänstepensionsreglemente för arbetare) samt
b) reglemente angående familjepension för efterlevande
till arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk
(riksbankens familjepensionsreglemente för arbetare);
2) bemyndiga fullmäktige i riksbanken att
dels i huvudsaklig överensstämmelse med vad i betänkandet
anförts utfärda bestämmelser
a) örn tillämpning av riksbankens tjänstepensionsreglemente
för arbetare i vissa fall å arbetare avgångna med rätt till
pension enligt 1935 års tjänstepensionsreglemente för arbetare
vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk samt
b) angående omreglering av vissa äldre tjänstepensioner
för arbetare,
dels i förekommande fall beträffande arbetare vid riksbanken,
som icke jämlikt 1 § riksbankens tjänstepensionsreglemente
för arbetare är underkastad nämnda reglemente,
besluta antingen om tillämpning å arbetaren av riksbankens
tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare med i
betänkandet angivna avvikelser eller om pensionering av
arbetaren enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den
30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering
av viss arbetarpersonal i statens tjänst,
dels förordna om utbyte av rätt till uppskjuten livränta
enligt 1935 års tjänstepensionsreglemente för arbetare vid
riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk mot förtidslivränta,
Bankoutskottets utlåtande nr 62.
5
dels ock utfärda de övergångsbestämmelser, vilka kunna
visa sig erforderliga utöver de övergångsstadganden, som
innefattas i riksbankens tjänste- och familjepensionsreglementen
för arbetare;
3) medgiva, att fullmäktige under i betänkandet angivna
förutsättningar må, ulan hinder av bestämmelserna i 8 § 2
mom. riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare,
låta anstå med entledigande av arbetare längre tid än två år
efter pensionsålderns inträde.
Stockholm den 10 juni 1943.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Berling, Nordenson, Sandén*, Friggeråker, Sundvik,
Lindbärg och Johansson i Fårekulla;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg*, K. A. Westman,
Hall, Ericsson i Åtvidaberg, Sundbärg och Nilsson i Landskrona.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
1941 ÅRS PENSIONSKOMMITTÉ
FÖR RIKSDAGENS VERK
BETÄNKANDE
MED FÖRSLAG TILL
TJÄNSTE- OCH FAMILJEPENSIONSREGLEMENTEN
FÖR ARRETARE
VID
RIKSRANKENS SEDELTRYCKERI
OCH PAPPERSGRUK
Avgivet den 5 maj 1943
STOCKHOLM 1943
ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
438210
5 - »• >
* t
(
Till Herrar Fullmäktige i riksbanken.
Delegerade för riksdagens verk beslöto den 3 april 1941 tillsätta en kommitté
av tre personer med uppdrag att framlägga förslag till nya tjänste- och
familjepensionsreglementen för riksdagens verk i nära anslutning till förslag
rörande allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen, som väntades
komma att föreläggas riksdagen.
Till ledamöter i kommittén utsågo delegerade numera statssekreteraren i
kommunikationsdepartementet E. A. Westling, riksgäldskommissarien och
byråchefen S. O. Widlund samt bankrådet Hj. K. A. Ekengren. Tillika uppdrogs
åt Westling att såsom ordförande leda kommitténs arbete.
Med stöd av erhållet bemyndigande förordnade kommittén till sekreterare
vid utredningen numera e. o. förste kanslisekreteraren i finansdepartementet
F. C. W. Ericson.
Kommittén antog benämningen »1941 års pensionskommitté för riksdagens
verk».
Med skrivelse den 14 mars 1942 överlämnade kommittén till delegerade betänkande
med förslag till nya tjänste- och familjepensionsreglementen för
riksdagens verk m. m. (tryckt som bilaga till bankoutskottets utlåtande nr
45/1942). Förslagen ha i huvudsak bifallits av 1942 års riksdag.
Sedan förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare i
statens tjänst genom proposition (nr 299) avlåtits till 1942 års riksdag, upptogo
Herrar Fullmäktige frågan örn en revision av pensionsbestämmelserna
för arbetarpersonalen vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk samt
uppdrogo den 22 maj 1942 åt 1941 års pensionskommitté för riksdagens verk
att verkställa dylik revision. Enligt de för uppdraget meddelade direktiven
borde förslag utarbetas till nya tjänste- och familjepensionsreglementen för
arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk i anslutning till de
reglementen, som riksdagen kunde komma att godkänna i anledning av förenämnda
proposition, och med iakttagande av de särskilda förhållanden, som
kunde föreligga beträffande arbetarna vid sedeltryckeriet och pappersbruket.
Efter det kommitténs uppdrag beträffande arbetarpensioneringen vid riksbankens
sedeltryckeri och pappersbruk m. m. numera slutförts, får kommittén
härmed till Herrar Fullmäktige överlämna betänkande med förslag i
ämnet.
I enlighet med av Herrar Fullmäktige under hand lämnat bemyndigande
har kommittén anmodat civilförvaltningens personalförbund att utse högst
fem representanter jämte ställföreträdare för dem att överlägga med kommittén
rörande utformningen av de nya tjänste- och familjepensionsreglementen
för arbetare, vilkas utarbetande fälle inom kommitténs uppdrag. Av repre
-
4
sentanterna borde minst två företräda arbetarpersonalen vid sedeltryckeriet
och minst två representera arbetarna vid pappersbruket. I anledning härav
ha i överläggningar med kommittén deltagit följande av personalförbundet
utsedda representanter, nämligen förbundsordföranden, förste expeditionsvakten
A. J. Andersson, arbetarna vid riksbankens sedeltryckeri A. Ahlberg
och E. Ahlberg samt arbetarna vid riksbankens pappersbruk R. Dahlström
och G. Stark.
De olika åt kommittén överlämnade utredningsuppdragen äro härmed slutförda.
Stockholm den 5 maj 1943.
A. WESTLING.
STEN WIDLUND.
HJALMAR EKENGREN.
Folke Ericson.
Inledning,
Beträffande arbetarpersonal tillhörande den under Kungl. Majit lydande
statsförvaltningen saknades intill den 1 januari 1934 någon ordnad, på avgiftsplikt
grundad pensionering utom för vissa enstaka grupper av anställningshavare.
För personal, som icke tillhörde dylika grupper, kunde pension
i regel beviljas endast genom särskilda beslut av statsmakterna.
Frågan örn pensioneringens ordnande efter enhetliga grunder bragtes emellertid
till sin lösning genom det efter riksdagens godkännande den 30 juni
1934 utfärdade reglementet angående tjänstepension för arbetare i statens
tjänst (tjänstepensionsreglementet för arbetare), vilket trädde i kraft den 1
januari 1935. Detta reglemente skulle under vissa förutsättningar och med
vissa undantag äga tillämpning å sådana arbetare inom de förvaltningsområden,
som lydde under Kungl. Majit, vilka fyllde ett fortlöpande om ock
endast för viss del av året förefintligt behov av arbetskraft och för vilka fastställts
en arbetstid av normal omfattning. Från sistnämnda dag skulle vidare
vissa av riksdagen till sina huvuddrag godkända grunder tillämpas för pensionering
av sådana arbetare, som icke eljest vore berättigade till tjänstepension
eller därmed jämförligt understöd av statsmedel. Detta innebar bland
annat, att frågor om pensionering av sådana arbetare icke skulle behöva underställas
riksdagens prövning från fall till fall. Bestämmelser härom meddelades
i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst.
Ej heller för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk fanns
tidigare någon statlig, på avgiftspljkt grundad pensionering. Enligt de för
arbetarpersonalen vid sedeltryckeriet meddelade avlöningsbestämmelserna
skulle av tryckeriet inbetalas ett visst belopp för varje anställd person till
livränte- och kapitalförsäkrjngsanstalten i Stockholm för beredande av en
livränta åt honom. Denna statligt förmedlade livränteförsäkring kunde likväl
ej ersätta en reguljär pensionering och innebar i varje fall en föga rationell
pensioneringsform; bland annat utgick livräntan från och med det år vederbörande
fyllde 56 år, oavsett örn han då avgått från tjänsten eller ej. Vad
åter angår arbetarna vid riksbankens pappersbruk, uppdrogos visserligen
riktlinjer flir pensionering av dessa i anslutning lill ett av riksbanksfullmäktige
till riksdagens bankoutskott den 11 februari 1932 ingivet förslag angående
pensionering av vissa arbetare vid bruket (bankoutskottets utlåtande
nr 29), men pensioneringen förutsatte särskilt riksdagsbeslut från fall till fall.
Efter antagandet vid 1934 års riksdag av tjänstepensionsreglementet för
arbetare igångsattes emellertid på bankofullmäktiges föranstaltande utredning
om en reguljär, på avgiftsplikt grundad pensionering jämväl för personalen
vid sedeltryckeriet och pappersbruket. Med skrivelse den 7 februari
1935 framlade fullmäktige för bankoutskottet förslag till reglemente angående
tjänstepension för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.
Förslaget, som byggde på huvudgrunderna i 1934 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare men innebar vissa avvikelser därifrån främst i fråga
örn arbetarpersonalens indelning i pensionsgrupper samt pensionsunderlag
och pensionsavdrag, blev i enlighet med bankoulskottets (illstyrkande utlåtande
(nr 68) oförändrat antaget av riksdagen. Reglementet trädde i kraft
den 1 juli 1935.
6
1935 års tjänstepensionsreglemente är, såsom av reglementets rubrik framgår,
avsett för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk, och
för dess tillämplighet förutsattes på motsvarande sätt som i det för statliga arbetare
i övrigt gällande reglementet, att vederbörande arbetare fyller ett fortlöpande
behov av arbetskraft och har en arbetstid av normal omfattning.
För att möjliggöra en pensionering även av arbetare vid riksbanken, å vilken
tjänstepensionsreglementet ej är tillämpligt, har 1939 års lagtima riksdag
(bankoutskottets utlåtande nr 17) bemyndigat fullmäktige att i förekommande
fall besluta om pensionering med tillämpning av de summariska pensioneringsgrunder,
vilka innefattas i förenämnda kungörelse nr 585/1934.
Enahanda bemyndigande har samtidigt (bankoutskottets utlåtande nr 18) lämnats
fullmäktige i riksgäldskontoret beträffande arbetare vid övriga riksdagens
verk.
Den statliga arbetarpersonalen hade tidigare regelmässigt varken skyldighet
eller möjlighet att under statens medverkan sörja för sina efterlevandes
pensionering. Vid de utredningar, som under 1930-talet verkställdes i fråga
örn familjepensioneringens ordnande för statstjänstemännen, ägnades emellertid
jämväl frågan örn beredande av familjepensionsrätt för arbetarpersonal
uppmärksamhet. Beträffande den under Kungl. Maj :t lydande förvaltningen
löstes frågan genom utfärdande den 10 oktober 1936 av ett familjepensionsreglemente
för arbetare (nr 543), vilket trädde i kraft den 1 januari
1937.
Härefter upptogo delegerade för riksdagens verk frågan örn anordnande av
statlig familjepensionering för riksbankens arbetarpersonal. Sedan förslag
härutinnan på delegerades föranstaltande utarbetats av en för ändamålet tillsatt
kommitté (familjepensionskommittén för riksdagens verk), underställdes
frågan 1937 år riksdag. Riksdagen godkände i enlighet nied bankoutskottets
hemställan (utlåtande nr 71) förslag till familjepensionsreglemente för arbetare
vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk. Nämnda reglemente,
som i princip täcker tillämpningsområdet för det av 1935 års riksdag antagna
tjänstepensionsreglementet för arbetare vid samma verk, trädde i kraft den
1 januari 1938.
1935 års tjänstepensionsreglemente och 1937 års familjepensionsreglemente
för arbetare vid riksbanken äro alljämt gällande, förstnämnda reglemente
dock med vissa åren 1938 och 1939 vidtagna ändringar.
1934 års tjänstepensionsreglemente och 1936 års familjepensionsreglemente
för arbetare vid statsförvaltningen i allmänhet lia däremot från och med den
1 juli 1942 ersatts med nya pensionsreglementen, betecknade såsom 1942 års
tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare (nr 452 och 453).
1942 års riksdag bemyndigade även Kungl. Majit att vidtaga vissa jämkningar
i de enligt 1934 års riksdags beslut gällande grunderna för den summariska
arbetarpensioneringen. Kungörelsen nr 585/1934 har härefter ersatte
med en den 30 juni 1942 utfärdad kungörelse (nr 696) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst. Den nya kungörelsen
har trätt i kraft den 1 juli 1942.
Någon översikt över innehållet i de sedan den 1 juli 1942 gällande pensionsbestämmelserna
för arbetarpersonalen vid den under Kungl. Majit lydande
förvaltningen har pensionskommittén icke ansett erforderlig i vidare
mån än att kommittén i samband med behandlingen i det följande av frågan
örn pensionsunderlag och pensionsavdrag funnit sig böra lämna en redogörelse
för de överväganden, vilka föregått fastställandet av personalens fördelning
på pensionsgrupper ävensom avvägningen av tjänste- och familjepensionsunderlag
samt tjänste- och familjepensionsavdrag.
Pensionsunderlag och pensionsavdrag.
Såsom i det föregående antytts förete gällande pensionsbestämmelser för
arbetarpersonalen vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk vissa skiljaktigheter
i förhållande till de för statlig arbetarpersonal i allmänhet gällande
pensionsbestämmelserna i fråga om indelning i pensionsgrupper samt de
för pensionsgruppema fastställda pensionsunderlagen och pensionsavdragen.
För denna särställning för arbetarna vid sedeltryckeriet och pappersbruket
föreligga enligt kommitténs mening alltjämt skäl. Innan kommittén går att
närmare angiva sin ståndpunkt härutinnan, anser kommittén lämpligt att
redogöra för de överväganden, som föregått införandet av den nuvarande
ordningen på detta område. Redogörelsen kan i huvudsak begränsas till
tjänstepensionslagstiftningen av den anledningen att familjepensionslagstiftningen
för de manliga arbetarna uppvisar kongruens med tjänstepensionsbestämmelserna.
1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare. I förhållande till det för
statlig tjänstemannapersonal gällande pensionssystemet — enligt vilket pensionsunderlag
fastställts till belopp motsvarande två tredjedelar av slutlönen
i vederbörande lönegrad å billigaste ort (A-ort) — företedde 1934 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare den olikheten, att arbetarpersonalen,
oberoende av växlingar i löneställningen, i pensionshänseende sammanfördes
till fyra grupper. Den manliga och den kvinnliga personalen fördelades
var för sig på två s. k. pensionsgrupper, betecknade såsom pensionsgrupper -na 1 och 2. Pensionsgrupp 1 omfattade arbetare i anställning, för vilken ej
krävdes särskild yrkesutbildning, och pensionsgrupp 2 arbetare i anställning,
för vilken sådan utbildning krävdes.
Att sålunda för arbetare någon fast relation mellan pension och lön ej åvägabragtes,
grundade sig icke endast på tekniska svårigheter att avväga pensionen
individuellt för de särskilda arbetarna utan även på vissa principiella
skäl. Dessa angåvos i ett av 1921 års pensionskommitté avgivet betänkande
den 30 november 1925 (SOU 1925: 42) på följande sätt:
Arbetarpersonalens löneförmåner erbjuda exempelvis på grund av olika yrkesskicklighet
eller till följd av ackords- eller betingsarbetets större eller mindre omfattning
så betydande skiljaktigheter de enskilda anställningshavarna emellan, att
en däremot svarande skillnad jämväl i pensionens belopp icke kail anses vara
motiverad. Det kan inträffa, icke blott att en yrkesutbildad arbetare inom ett visst
fack når större löneinkomst än en med honom i övrigt jämställd kamrat å samma
tjänsteställe utan till och med att den icke yrkesutbildade anställningshavarens löneförmåner
överstiga den yrkesutbildades. Varje system, som bygger uteslutande på
lönebeloppen, måste komma att på grund av de synnerligen skiftande löneförhållanden,
som äro rådande icke blott vid de särskilda verken utan även beträffande
anställningshavarna sinsemellan vid ett och samma verk och som för övrigt tid
efter annan äro underkastade växlingar på grund av konjunkturförhållanden, försvåra
ett fullt rättvist avvägande av pensionerna efter löneinkomsten och sålunda
med nödvändighet medföra större eller mindre ojämnheter vid tillämpningen.
8
Enligt det av 1930 års pensionssakkunniga i betänkande den 27 september
1932 (SOU 1932: 22) avgivna förslag, varpå 1934 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare till sin utformning väsentligen bygger, borde för de båda
pensionsgrupperna för manliga arbetare fastställas pensionsunderlag med utgångspunkt
från att en viss relation borde råda mellan underlagen för arbetare
och med dem närmast jämförliga extra ordinarie tjänstemän. Enligt de
sakkunnigas förslag skulle pensionsunderlaget för en icke-yrkesarbetare sammanfalla
med underlaget för extra ordinarie tjänsteman i 4 lönegraden, medan
yrkesarbetare skulle bliva jämställd med en dylik tjänsteman i 6 lönegraden.
Underlagen för de olika grupperna av kvinnliga anställningshavare
borde utgöra omkring 75 procent av underlagen för motsvarande manliga
arbetare.
De av 1930 års pensionssakkunniga framställda förslagen i fråga örn relationen
mellan arbetares och tjänstemäns samt mellan manliga och kvinnliga
arbetares pensionsunderlag blevo av statsmakterna godtagna, ehuru någon
reell tjänstepensionsreglering för tjänstemännen därvid icke, såsom pensionssakkunniga
förutsatt, samtidigt kom till stånd. Pensionsunderlagen bestämdes
sålunda till för manliga icke-yrkesarbetare och yrkesarbetare 1,476 kronor
(motsvarande lönegraden Eo 4) respektive 1,644 kronor (motsvarande
lönegraden Eo 6) samt för kvinnliga icke-yrkesarbetare och yrkesarbetare
till 1,104 respektive 1,236 kronor.
I anslutning härtill fastställdes i 1934 års arbetarpensionsreglemente pensionsavdrag
för manliga arbetare till samma belopp som för tjänstemän i
lönegraderna Eo 4 och 6. För kvinnliga arbetare fastställdes av särskilda
skäl avdragsbelopp, som utgjorde omkring 75 procent av pensionsavdragen
för lönegraderna Eo 5 och 7.
1 fråga örn viss arbetsledande personal förutsattes vid arbetarpensionsreglementets
tillkomst, att de däri för yrkes- och icke-yTkesarbetare upptagna
pensionsunderlagen icke lämpligen kunde eller borde tillämpas å alla under
reglementet eljest hänförliga arbetare. Verkställd undersökning hade givit
vid handen, att speciellt gruppen arbetsledande förmän i nämnda hänseenden
vore synnerligen heterogent sammansatt. Med hänsyn härtill ansågs lämpligast,
att förmanspersonalen icke behandlades såsom en särskild pensionsgrupp
i reglementet. Arbetsledande förmän, vilka i avseende å löne- och anställningsförhållanden
intoge en sådan särställning, att bättre pensionsförmåner
skäligen borde beredas dem än som kunde utgå enligt arbetarpensionsreglementet,
avsågos skola efter prövning av Kungl. Maj:t kunna inordnas
under de i civila tjänstepensionsreglementet innefattade pensionsbestämmelserna
för tjänstemän. I civila tjänstepensionsreglementet intogos bestämmelser,
som lämnade Kungl. Maj:t befogenhet i sådant hänseende. Förordnande
om pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet har nied
stöd härav meddelats för viss arbetsledande personal.
1935 års tjänstepcnsionsreglemente för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri
och pappersbruk. I den utredning, som föregick tillkomsten av
tjänstepensionsreglementet för riksbankens arbetarpersonal, framhölls, att
de avlöningsförmåner, som utgingo enligt den då gällande avlöningsstaten
för arbctarpersonalen vid sedeltryckeriet, lågo betydligt över den för arbetarpersonal
i statens tjänst i allmänhet tillämpade lönenivån. Verkställd undersökning
hade givit vid handen, att de avlöningsförmåner, till vilka hänsyn
skäligen borde tagas vid pensionsavvägningen, för tryckerimästare och tryckare
närmast motsvarade slutlönema för extra ordinarie tjänstemän i Stockholm
i 14 respektive 12 lönegraden. Detta förhållande vöre att tillskriva den
särställning sedeltryckeriet intoge inom statsverksamheten och de alldeles
9
speciella kvalifikationer, som krävdes av de anställda. Det förefölle fördenskull
uteslutet att för sedeltryckeripersonalen tillämpa samma pensionsunderlag,
som fastställts i tjänstepensionsreglementet för arbetare. Utredningsmannen
erinrade härvid om att vissa arbetsledande förmän vid de under
Kungl. Maj:t lydande förvaltningsområdena erhållit pensionsrätt enligt civila
tjänstepensionsreglementet med högre pensionsställning än enligt 1934 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare. Icke heller för den manliga arbetarpersonalen
vid riksbankens pappersbruk syntes kunna i frågasättas samma
pensionsunderlag, som fastställts i tjänstepensionsreglementet för arbetare.
En med utgångpunkt från medellönen under treårsperioden 1931—1933
verkställd jämförelse hade nämligen utvisat, att dessa arbetares löneställning
vore närmast jämförlig med slutlönen för manliga tjänstemän å D-ort
i följande lönegrader, nämligen såvitt anginge förmän och förste formare 14
lönegraden, andre formare och guskare 11 lönegraden och övriga arbetare
8 lönegraden.
På grundval av dessa överväganden och då det av principiella skäl ansetts
mindre tilltalande att för hela den till ifrågavarande förvaltningsområden
hänförliga personalen tillämpa en anordning liknande den, som införts
för vissa arbetare tillhörande den Kungl. Majit underlydande förvaltningen,
lia i det för arbetarpersonal vid sedeltryckeriet och pappersbruket
gällande pensionsreglementet upptagits högre tjänstepensionsunderlag än
som gälla för övriga arbetare i statens tjänst. Därvid har även tillämpats en
annan pensionsgruppering än som fastställts för förvaltningen i övrigt. Anordningen
innebär i detalj följande.
Den manliga arbetarpersonalen har indelats i tre pensionsgrupper, av vilka
den lägsta emellertid endast användes för arbetare vid pappersbruket.
Till den högsta gruppen — pensionsgrupp 1 — lia hänförts tryckerimästare
vid sedeltryckeriet samt arbetsledande förmän —- vartill räknas även
förste formare — vid pappersbruket. För denna pensionsgrupp gäller ett
pensionsunderlag av 2,640 kronor eller samma belopp, som enligt civila
tjänstepensionsreglementet gällde för lönegraden Eo 14.
Pensionsgrupp 2 omfattar vid sedeltryckeriet tryckare samt vid pappersbruket
andre formare oell guskare. För denna pensionsgrupp har fastställts
ett pensionsunderlag av 2,304 kronor (lönegraden Eo 12). Såsom framgår av
den här ovan lämnade redogörelsen hade visserligen löneställningen för
nämnda pappersarbetare i och för sig icke motiverat högre ställning i pensionsavseende
än som motsvarade lönegraden Eo 11. I utredningen framhölls
emellertid, att det vore önskvärt att i ett gemensamt pensionsreglemente för
sedeltryckeriet och pappersbruket ernå största möjliga överensstämmelse i
pensionshänseende för båda fövaltningsområdena.
Den lägsta gruppen — pensionsgrupp 3 — omfattar övriga manliga arbetare
vid pappersbruket. För denna grupp gäller ett pensionsunderlag av
1,824 kronor, d. v. s. samma belopp som enligt civila tjänstepensionsreglementet
gällde för lönegraden Eo 8. I utredningen framhölls, att denna grupp
inrymde vissa arbetare, vilkas anställningsförhållanden måhända i och för
sig kunde motivera cn något lägre pension än den för gruppen föreslagna.
Bland annat med hänsyn till det ringa antal arbetare, för vilka en särställning
med avseende å pensionen syntes kunna ifrågakomma, hade emellertid
något undantag från huvudregeln icke ansetts vara erforderligt.
Vad slutligen angår de kvinnliga arbetarna vid pappersbruket, befanns den
för dem tillämpade lönenivån icke giva anledning till avvikelse från det i
1934 års arbetarpensionsreglemente bestämda pensionsunderlaget för kvinnlig
arbetare i anställning, för vilken ej kräves särskild yrkesutbildning, näm
-
10
ligen 1,104 Krono!. De kvinnliga arbetarna äro hänförda till en pensionsgrupp
4.
Pensionsavdragen för pensionsgrupperna 1—3 överensstämma nied de avdragsbelopp,
som enligt civila tjänstepensionsreglementet gällde för lönegraderna
Eo 14, 12 och 8. För pensionsgrupp 4 har fastställts samma pensionsavdrag
som för kvinnliga icke-yrkesarbetare i allmänhet.
1942 års tjänstepensionsreglcmente för arbetare. I 1942 års nya tjänstepensionsreglemente
för arbetare vid statsförvaltningen i allmänhet har tilllämpats
samma indelning av arbetarpersonalen i två pensionsgrupper, en
för icke-yrkesarbetare och en för yrkesarbetare, som förut fastställts i 1934
ars reglemente. Under förarbetena till reglementet hade visserligen övervägts
att vidtaga en ökad differentiering genom uppdelning av yrkesarbetarna på
två särskilda pensionsgrupper. 1938 års pensionssakkunniga framhöllo i sitt
betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare
(SOU 1942: 8, sid. 16 ff.), att en ökad differentiering skulle äga ett visst
fog ur rättvisesynpunkt. För att en sådan lösning skulle bliva tillfredsställande
måste dock krävas, att såsom förutsättning för arbetares hänförande till den
högre yrkesarbetargruppen uppställdes en kombination av högre yrkeskvalifikation
och högre inkomst. I den högre yrkesarbetargruppen borde sålunda
endast inplaceras arbetare i anställning, för vilken krävdes framstående yrkesskicklighet
samt i vilken arbetaren regelmässigt sysselsattes med särskilt
kvalificerat yrkesarbete, under förutsättning tillika att arbetaren uppnått en
löneinkomst, som avsevärt överstege den för yrkesarbetare i allmänhet såväl
vid vederbörande arbetsområde som inom statsförvaltningen i övrigt
genomsnittliga inkomsten. Emellertid hade de sakkunniga funnit sig böra
uppgiva tanken på en dylik differentierad lösning med hänsyn dels till de
praktiska svårigheter, som befarades uppkomma vid gränsdragningen mellan
de båda kategorierna av yrkesarbetare, och dels till de i någon mån ovissa
konsekvenserna av en differentierad lösning med avseende å lönesättningen
inom de områden, där en lönedifferentiering efter angivna grunder icke vore
genomförd.
Genom 1942 års tjänstepensionsreglemente hava för arbetarna fastställts
samma pensionsunderlag och pensionsavdrag som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
gälla för tjänstemän i följande lönegrader, nämligen såvitt
angår manliga och kvinnliga yrkesarbetare lönegraderna Eo 7 respektive
Ek 7 och såvitt angår manliga och kvinnliga icke-yrkesarbetare lönegraderna
Eo 5 respektive Ek 5. Tjänstepensionsunderlagens belopp utgöra i enlighet
härmed respektive 2,280, 1.680, 2,076 och 1,500 kronor. Vid jämförelse mellan
dessa belopp och de tidigare gällande pensionsunderlagen bör hänsyn tagas
till att de nya pensionerna avvägts efter en levnadskostnadsnivå, under
vilken de äldre beloppen utgå ökade med 12 procent dyrtidslillägg. Storleken
av den reella pensionsförbättringen framgår av en i 1938 års pensionssakkunnigas
betänkande (sid. 21) intagen tablå.
Familjepensioneringen. Familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag
för manliga arbetare överensstämma enligt samtliga i det föi-egående
omförmälda familjepensionsreglementen för arbetare — 1936 och 1942 års
familjepensionsreglementen för arbetare samt 1937 års familjepensionsreglemente
för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk -— med underlag
och avdrag för tjänstemän i dc lönegrader, med vilka arbetarna i tjänstepensionshänseende
likställts.
Familjepensionsunderlaget för de kvinnliga icke-yrkesarbetarna — inklusive
de kvinnliga arbetarna vid pappersbruket — är bestämt till samma be
-
11
lopp som enligt 1936 års reglemente gällde för tjänstemän i lönegraden Eo 4.
För kvinnliga yrkesarbetare, vilka för närvarande sakna motsvarighet vid
riksbanken, gäller ett familjepensionsunderlag överensstämmande med det
för lönegraden Eo 6 bestämda. I 1942 års familjepensionsreglemente lia för de
kvinnliga arbetarna fastställts familjepensionsunderlag av samma storlek som
de, vilka gälla för tjänstemän i de lönegrader, med vilka arbetarna i tjänstepensionshänseende
likställts, d. v. s. lönegraden Ek 5 för icke-yrkesarbetare
och Ek 7 för yrkesarbetare. Då det nya reglementet innebär viss sänkning av
familjepensionsunderlagen för de kvinnliga arbetarna, har meddelats en övergångsbestämmelse
i syfte att bibehålla de anställningshavare, som så önskade,
vid deras tidigare familjepensionsunderlag.
Beträffande kvinnliga arbetare omfattar familjepensionsrätten endast rätt
till pension för efterlevande barn. Med anledning därav lia även pensionsavdragen
satts väsentligt lägre än de avdrag, som gälla för jämförliga tjänstemän
och manliga arbetare.
Kommitténs yttrande och förslag. Det förslag i fråga örn pensionsförmånernas
och pensionsbidragens storlek för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri
och pappersbruk, som kommittén framlägger, utgör resultat av de förhandlingar,
som förts mellan kommittén och de utsedda arbetarrepresentanterna
och som lett till enighet rörande den avvägning, som kommittéförslaget
innefattar. Beträffande förslagets innebörd och de skäl, som föranlett kommitténs
ställningstagande, får kommittén anföra följande.
Den särställning i pensionsavseende, som flertalet arbetare vid riksbankens
sedeltryckeri och pappersbruk för närvarande intager i förhållande till närmast
jämförliga arbetare vid statsförvaltningen i övrigt, har ansetts böra bibehållas,
i den mån en högre pensionsställning för här ifrågavarande anställningshavare
kan motiveras såväl med särskilda yrkeskvalifikationer som med
en högre löneinkomst än den, som genomsnittligt sett är betecknande för arbetare
inom de särskilda pensionsgrupperna vid statsförvaltningen i övrigt.
Denna dubbla förutsättning, vars uppställande överensstämmer med 1938 års
pensionssakkunnigas principuttalanden i ämnet, är enligt kommitténs mening
uppfylld beträffande de manliga yrkesarbetarna vid såväl sedeltryckeriet
som pappersbruket.
Dessa arbetare äro, såsom förut nämnts, för närvarande fördelade på tre
pensionsgrupper. Omfattningen av de två högsta pensionsgrupperna har angivits
genom uppräkning av yrkcsbeteckningen för de arbetare, som skola
hänföras till respektive grupp, medan den tredje gruppen omfattar övriga
manliga arbetare vid pappersbruket. På grundval av den utredning, som föregått
tillkomsten av det nu gällande tjänstepensionsreglementet, får det anses
sannolikt, att indelningen i pensionsgrupper vid dess införande nära svarade
mot de här ovan angivna grundprinciperna.
Även kommitténs förslag innebär, att de manliga yrkesarbetarna vid ifrågavarande
förvaltningsområdena fördelas på tre pensionsgrupper. En av
kommittén verkställd undersökning av personalens löneförhållanden och yrkeskvalifikationer
har nämligen givit vid handen, alt inom personalgrupperna
föreligga så slöra olikheter härutinnan, alt en Indelning i pensionshänseende
alltjämt är motiverad. Enligt kommitténs mening finnes icke giltig
anledning alt öka antalet pensionsgrupper för ettdera förvaltningsområdet
för sig eller alt fastställa inbördes avvikande pensionsgruppering för de båda
förvaltningsområdena.
I fråga örn .sältet för de manliga yrkesarbetarnas fördelning på pensionsgrupper
innebär kommitténs förslag för sedeltryckeriets vidkommande
en viss omläggning, närmast föranledd av de ändringar i avlönings
-
12
förhållandena, som ägt rum vid tryckeriet efter tillkomsten av nu gällande
pensionsreglemente. Enligt de för arbetarna vid sedeltryckeriet nu gällande
avlöningsbestämmelserna, vilka meddelats av fullmäktige i riksbanken den
29 juni 1939, har genomförts en differentiering av lönerna efter yrkeskvalifikationer
och ansvarsställning, vilken tidigare icke förefanns. Utöver den
grundavlöning, som till alla arbetare utgår efter tjänstetidens längd, utbetalas
tillägg till sådana arbetare, som utföra arbete bänförligt till vissa yrkesgrupper.
För bestämmande av tilläggets belopp tillämpas en indelning i
fyra olika s. k. tilläggsgrupper, betecknade såsom I—IV. Har arbetare stadigvarande
sysselsättning i sådant yrkesarbete, som avses i någon av de två
högsta tilläggsgruppema (III och IV), utgår en högre grundavlöning för vecka,
varemot lönetillägget i motsvarande mån minskas. En stadigvarande placering
i dylikt arbete kan sägas i huvudsak innebära, att arbetaren garanteras
samma avlöning, som han skulle fått åtnjuta vid stadigvarande sysselsättning
inom yrke berättigande till tillägg i grupp II. Den högre grundavlöningen
tillkommer arbetare, vilken under minst 150 fulla arbetsveckor utfört
arbete, som avses under någon av tilläggsgruppema III och IV, och som
prövas lämplig för arbetare i sådan grupp. Ifrågavarande arbetare vid tryckeriet
kunna anses tillhöra ett högre löneskikt än övriga arbetare. Kommittén
har funnit denna indelning i löneskikt väl ägnad att läggas till grand för personalens
indelning i pensionsgrupper med hänsyn till att lönedifferentieringen
får anses avspegla en åtskillnad jämväl i fråga örn arbetarnas yrkeskvalifikationer.
I fråga om arbetarpersonalen vid sedeltryckeriet innebär kommitténs förslag
i enlighet härmed, att arbetare, vilken enligt gällande avlöningsbestämmelser
äger åtnjuta — eller under förutsättning av viss sammanlagd anställningstid
vid tryckeriet skulle ägt åtnjuta — högsta vid tryckeriet tillämpade
grundlön, skall hänföras till pensionsgrupp 1. Annan arbetare vid sedeltryckeriet
skall tillhöra pensionsgrupp 2. Till de särskilda övergångsspörsmål,
som uppkomma i anledning av den förändade indelningen i pensionsgrupper,
återkommer kommittén i det följande under specialmotiveringen
till reglementsbestämmelserna.
För yrkesarbetarna vid riksbankens pappersbruk har någon utveckling
motsvarande den, som ägt rum vid sedeltryckeriet, icke kommit till stånd.
Kommittén har icke funnit skäl att på någon mera väsentlig punkt frångå
den för denna personal för närvarande tillämpade pensionsgrupperingen. I
enlighet härmed föreslår kommittén, att arbetsledande förmän och förste
formare skola tillhöra den högsta pensionsgruppen (grupp 1). Till pensionsgrupp
2 skola liksom hittills hänföras andre formare och guskare. Kommittén
har emellertid ansett fog finnas för att till denna grupp hänföra även vissa
andra pappersarbetare, vilka i fråga om såväl löneinkomst som yrkeskvalifikationer
stå andre formare och guskare nära. Sålunda föreslår kommittén, att
förste formbindare, förste limmare och förste valsare skola hänföras till
pensionsgrupp 2. Övriga yrkesarbetare vid pappersbruket bliva att hänföra
till pensionsgrupp 3.
Vad härefter angår storleken av pensionsförmånerna för pensionsgrupperna
1—3 föreslår kommittén, att pensionsunderlagen fastställas, såvitt angår
tjänstepensionerna till respektive 3,072, 2,760 och 2,484 kronor och såvitt
angår familjepensionerna till respektive 1,320, 1,188 och 1,056 kronor.
Dessa belopp överensstämma med tjänste- och familjepensionsunderlagen för
tjänstemän i lönegraderna Eo 13, 11 och 9. Till grund för förslaget i detta
hänseende ligger en av kommittén företagen undersökning av den genomsnittliga
löneställningen för de arbetare, som kunnat beräknas bliva inpla
-
13
cerade i de särskilda pensionsgrupperna. Beträffande förslagets närmare innebörd
må anföras följande.
Förslaget innebär i fråga örn pensionsgrupperna 1 och 2 en sänkning av
den nu gällande relationen till tjänstemännen med ett lönegradsnummer, vilken
sänkning ansetts påkallad med hänsyn till den genomsnittliga löneinkomsten
för samtliga de personalkategorier, vilka hänföras till de båda
grupperna. Oavsett denna ändring i det relativa pensionsläget innebär emellertid
förslaget en reell höjning av pensionsförmånerna. I detta avseende får
kommittén hänvisa till en i det följande intagen tablå över nuvarande och
föreslagna pensionsförmåner. Det av kommittén framlagda förslaget innebär
å andra sidan för pensionsgrupp 3 en höjning av pensionsunderlaget med
ett lönegradsnummer i förhållande till tjänstemännens pensionsskala. Inkomstläget
försvarar väl denna förbättring i relationen, och hinder mot förslagets
genomförande har ej ansetts böra möta med hänsyn till de yrkeskvalifikationer,
som arbetarna i denna pensionsgrupp i regel besitta. En del
av hithörande anställningshavare är sysselsatt vid sedelpapperstillverkningen
och har sålunda arbetsuppgifter, vartill motsvarighet saknas inom
statsförvaltningen i övrigt. För de till gruppen hörande hantverkarnas vidkommande
kan väl detta jämförelsevis förmånliga pensionsläge i och för
sig väcka tvekan med hänsyn till pensionsavvägningen för arbetare med
motsvarande yrkeskvalifikationer inom statsförvaltningen i övrigt, men det
har i betraktande av de särskilda förhållandena vid riksbankens pappersbruk
synts kommittén försvarligt att icke rubba den likställighet, som nu
förefinnes mellan denna yrkesarbetargrupp och de till lägsta pensionsgruppen
hänförda pappersarbetarna.
Vad kommittén här anfört har avseende å manliga yrkesarbetare inom
ifrågavarande förvaltningsområden. Vid pappersbruket finnas för närvarande
därjämte såväl manliga som kvinnliga arbetare, vilka ur de synpunkter,
som ansetts vara utslagsgivande vid den för statsförvaltningen i övrigt
anordnade pensioneringen, måste anses såsom »arbetare i anställning, för
vilken icke kräves särskild yrkesutbildning». För dylika arbetare ha, såsom
förut nämnts, vid den år 1942 genomförda pensionsregleringen fastställts
samma pensionsunderlag som för tjänstemän tillhörande följande lönegrader,
nämligen Eo 5 såvitt angår manliga arbetare och Ek 5 såvitt angår kvinnliga
arbetare. För ifrågavarande kvinnliga arbetare vid pappersbruket innebär
den år 1935 genomförda pensioneringen likställighet med kvinnliga ickeyrkesarbetare
vid statsförvaltningen i övrigt, och kommittén har icke funnit
skäl tala för frångående av den hittills tillämpade relationen. I enlighet härmed
föreslår kommittén, att för kvinnliga arbetare vid sedeltryckeriet skola
tillämpas ett tjänstepensionsunderlag av 1,500 kronor och ett familjepensionsunderlag
av 792 kronor. De manliga icke-yrkesarbetarna vid pappersbruket
äro för närvarande inplacerade i pensionsgrupp 3 och sålunda likställda
med yrkesarbetare tillhörande den lägsta gruppen. För denna särställning
för riksbankens icke-yrkesarbetare har kommittén ansett skäl icke föreligga.
Kommittén föreslår sålunda, att de manliga icke-yrkesarbetarna vid pappersbruket
hänföras till cn pensionsgrupp 4, för vilken skola tillämpas ett tjänstepensionsunderlag
av 2,076 kronor och ett familjepensionsunderlag av 924 kronor
eller samma belopp som gälla inom statsförvaltningen i övrigt.
I fråga örn anställningshavarnas bidrag till pensioneringen innebär kommitténs
förslag, alt för manliga arbetare skola tillämpas samma pensionsavdrag,
som gälla för tjänstemän tillhörande lönegraderna Eo 13, 11, 9 och 5,
samt att för kvinnliga arbetare skola gälla samma pensionsavdrag som beträffande
statsförvaltningen i övrigt gälla för kvinnliga icke-yrkesarbetare.
14
Kommittén meddelar i anslutning härtill en sammanställning över de föreslagna
tjänste- och familjepensionsunderlagen ävensom de förändringar,
som dessas genomförande skulle medföra i jämförelse med nuvarande bestämmelser.
Siffrorna hänföra sig till tre olika indexlägen. De såsom alternativ
1 betecknade siffrorna avse det läge (index 156 på den äldre indexskalan
med 1914 såsom basår och index 100 på den nyare indexskalan med
1935 såsom basår), efter vilket de föreslagna pensionsunderlagen avvägts.
Med alternativ 2 har betecknats det indexläge (188 på den äldre och 120 på
den nyare indexskalan), vid vilket enligt nu gällande bestämmelser utgår
högsta dyrtidstillägg och som enligt förslaget skulle medföra maximum av
rörligt tillägg. Slutligen betecknar alternativ 3 de högre indexlägen, vid vilka,
på sätt för närvarande är fallet, utöver högsta dyrtidstillägg respektive rörliga
tillägg utgår 16 procent kristillägg.
Pen- sions- grupp |
Tjänste- pensions- underlag |
Jämförelse mellan de totala |
Familje- pensions- underlag |
Jämförelse mellan de totala |
||||||||
nuva- rande |
före- slagna |
alteia nativ |
gällande bestäm- melser |
för- slaget |
ök- ning |
nuva- rande |
före- slagna |
alter- nativ |
gällande bestäm- melser |
för- slaget |
ökn. ( + ) minsta. (-) |
|
f 1 |
2,952 |
3.072 |
120 |
1 |
1,386 |
1,320 |
- 66 |
|||||
1 |
2,640 |
3,072 |
2 |
3,372 |
3,533 |
161 |
1,260 |
1,320 |
2 |
1,588 |
1,518 |
- 70 |
(Eo 13) |
l 3 |
3,844 |
4,024 |
180 |
3 |
1,808 |
1,729 |
- 79 |
||||
( 1 |
2,580 |
2,760 |
180 |
1 |
1,254 |
1,188 |
- 66 |
|||||
2 |
2,304 |
2,760 |
2 |
2,940 |
3,174 |
234 |
1,140 |
1,188 |
2 |
1,436 |
1,366 |
- 70 |
(Eo 11) |
1 3 |
3,353 |
3,616 |
263 |
3 |
1,636 |
1,556 |
- 80 |
||||
( 1 |
2,040 |
2,484 |
444 |
1 |
1,023 |
1,056 |
+ 33 |
|||||
3 |
1,824 |
2,484 |
2 |
2,328 |
2,857 |
529 |
930 |
1,056 |
2 |
1,172 |
1,214 |
+ 42 |
(Eo 9) |
1 3 |
2,654 |
3,254 |
600 |
3 |
1,335 |
1,383 |
+ 48 |
||||
( 1 |
— |
2,076 |
— |
1 |
_ |
924 |
_ |
|||||
4 |
_ |
2,076 |
2 |
— |
2,387 |
— |
— |
924 |
2 |
— |
1,063 |
— |
(Eo 5) |
\ 3 |
2,719 |
— |
3 |
— |
1,210 |
— |
|||||
Kvinn- |
1 |
f 1 |
1,272 |
1,500 |
228 |
1 |
891 |
792 |
- 99 |
|||
Ilga ar- |
1,104 |
1,500 |
2 |
1,512 |
1,725 |
213 |
810 |
792 |
2 |
1,021 |
911 |
-110 |
betare |
(Eko) |
1 3 |
1,773 |
1,965 |
192 |
3 |
1,163 |
1,038 |
-125 |
Beträffande vissa av kommittén föreslagna övergångsbestämmelser, vilka
avse att förebygga försämring i pensionsvillkoren för nuvarande anställningshavare,
hänvisas till författningsförslagen och den för dem lämnade specialmotiveringen.
Specialmotivering till riksbankens tjänstepensions''
reglemente för arbetare.
Det nu gällande, av 1935 års riksdag antagna reglementet angående tjänstepension
för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk ansluter
sig till innehåll och uppställning ganska nära till tjänstepensionsreglementet
för arbetare den 30 juni 193-1 (nr 443). I förhållande till sistnämnda, för arbetarpersonalen
inom de under Kungl. Maj:t lydande förvaltningsområdena
avsedda reglemente innebär dock den för arbetarpersonalen vid riksbankens
sedeltryckeri och pappersbruk gällande författningen vissa, främst av skiljaktigheter
i fråga om arbetarnas anställningsförhållanden, ansvarsställning
m. m. betingade olikheter, vilka i huvudsak berörts i den allmänna motiveringen.
Den av pensionskommittén nu föreslagna nya tjänstepensionsförfattningen
— vilken synts böra erhålla benämningen riksbankens tjänstepensionsreglemente
för arbetare — ansluter sig, såsom redan antytts, nära till 1942 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare, i den mån ej avvikelser påkallats
med hänsyn till speciella förhållanden vid tryckeriet och pappersbruket. För
de jämkningar, som reglementsforslaget innehåller i förhållande till det nu
gällande tjänstepensionsreglementet för riksbankens arbetarpersonal, har någon
mera ingående motivering icke synts erforderlig. Vissa jämkningar av
större reell betydelse lia emellertid påpekats.
Enligt vissa av de föreslagna reglementsbestämmelserna — 3 § 1 morn.,
4 § och 8 § 2 mom. — skall prövning utövas av eller viss befogenhet kunna
tillkomma riksbankens direktion. För den händelse i enlighet med därom
framlagt förslag sådan omorganisation av styrelsen över och förvaltningen
av riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk skulle komma till stånd, att
de befogenheter i allmänhet i fråga örn dessa håda förvaltningsområden,
som nu tillkomma direktionen, överflyttas å en särskild industriverksstyrelse,
torde de avsedda paragraferna böra ändras i överensstämmelse därmed, så
att prövningen i stället skall ankomma på nämnda styrelse.
1 §•
/ mom. Enligt tgl mom. i 1935 års reglemente äger detta tillämpning
å sådana vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk anställda arbetare,
vilka fylla ett fortlöpande behov av arbetskraft och för vilka fastställts en
arbetstid av normal omfattning. Såsom förutsättning för reglementets tillämpning
gäller emellertid enligt 1 § 2 morn., att arbetaren uppnått en levnadsålder
av 21 år samt att hans anställning fortgått 21 månader i följd.
Vid utformandet av förslag till ett nytt tjänstepensionsreglemente för arbetarpersonal
vid riksdagens verk bär uppställt sig spörsmålet, huruvida även
detta reglementes tillämplighet bör vara begränsad till sedeltryckeriet och
16
pappersbruket eller om det icke borde göras tillämpligt jämväl å arbetare
vid andra riksdagens verk. Jämlikt beslut av 1939 års riksdag lia visserligen
fullmäktige i riksbanken, liksom även fullmäktige i riksgäldskontoret, bemyndigats
att i förekommande fall besluta örn pensionering av arbetare enligt
de grunder, som avses i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst (de
s. k. summariska pensionsbestämmelserna). Fall torde emellertid kunna uppkomma,
då det kan vara önskvärt att för annan arbetare än vid sedeltryckeriet
eller pappersbruket tillämpa en reguljär, på avgiftsplikt grundad pensionering.
Dessa fall lia dock synts vara så undantagsmässiga, att hänsyn till
dem knappast bör tagas inom själva reglementets ram. Kommittén vill i
stället förorda, att riksbanksfullmäktige erhålla bemyndigande att alternativt
tillämpa pensionsreglementet eller de summariska pensionsbestämmelserna.
För reglementets tillämpning bör självfallet förutsättas, att för anställningen
gäller en arbetstid av normal omfattning och att de övriga allmänna villkoren
för reglementets tillämplighet äro uppfyllda. I nu avsedda fall böra vidare
tillämpas den pensionsgruppering, de pensionsavdrag och de pensionsunderlag,
som angivas i 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare. Beträffande
de summariska pensioneringsgrunderna gäller härutinnan, som förut
nämnts, numera en den 30 juni 1942 utfärdad kungörelse (nr 696) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst. Det
ifrågasatta bemyndigandet bör avse de i denna kungörelse innefattade bestämmelserna.
1 anslutning till vad förut skett beträffande 1934 års summariska pensionsbestämmelser
torde ett bemyndigande motsvarande det nu ifrågasatta lämpligen
böra lämnas jämväl fullmäktige i riksgäldskontoret med avseende å
arbetarpersonal vid övriga riksdagens verk.
Vad härefter angår förutsättningarna för reglementets tillämpning inom
sedeltryckeriets och pappersbrukets förvaltningsområden, innebär reglementsförslaget
vissa jämkningar, merendels av ringa reell betydelse. Efter
förebild av 1 § 1 mom. 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare har
såsom oeftergivlig förutsättning för tillämpligheten föreskrivits, att arbetaren
innehar sådan arbetaranställning, som utgör hans huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla. En förutsättning för det nya reglementets tilllämplighet,
som också är utan motsvarighet i det nu gällande reglementet, är
att vederbörande arbetare skall ha uppnått en levnadsålder av högst 60 år;
denna förutsättning har emellertid icke avseende å sådan arbetare, som tidigare
vunnit anställning förenad med tjänstepensionsrätt, exempelvis enligt det
nu gällande reglementet. A andra sidan har det nuvarande villkoret, att vederbörande
arbetare fyller ett fortlöpande behov av arbetskraft, icke upptagits
i reglementsförslaget. Detta villkor, som även fanns i 1934 års arbetarpensionsreglemente,
har i 1942 års reglemente utbytts emot att anställningen
skall tillhöra ett arbetsområde, inom vilket föreligger ett fortlöpande behov
av arbetskraft, en förutsättning som generellt torde få anses vara för handen
beträffande arbetaranställning vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk.
2 inom. I 1 § 3 mom. av det nu gällande pensionsreglementet stadgas, att
från dess tillämpning kunna genom beslut av delegerade för riksdagens verk
undantagas arbetare, vilkas anställnings- och avlöningsförhållanden anses
böra föranleda, att deras pensionering ordnas i enlighet med bestämmelserna
i tjänstepensionsreglementet för riksdagens verk. Enligt den motsvarande
bestämmelse, som innefattas i förevarande moment av reglementsförslaget,
erfordras icke något särskilt beslut för dylik anställningshavares undantagande
från arbetarpensionsreglementets tillämpning.
17
3 §.
1 inom. Såsom under den allmänna motiveringen angivits innebär pensionskommitténs
förslag, att den reglementet underkastade manliga arbetarpersonalen
i fortsättningen fördelas på fyra pensionsgrupper, nämligen tre
grupper för yrkesarbetare och en grupp för övriga arbetare. Yrkesarbetare
vid sedeltryckeriet fördelas mellan pensionsgruppema 1 och 2, varvid till
förstnämnda grupp hänföres sådan arbetare, som enligt gällande avlöningsbestämmelser
åtnjuter eller under förutsättning av viss anställningstid vid
tryckeriet skulle hava ägt åtnjuta högsta där tillämpade grundlön. Pappersbrukets
yrkesarbetare fördelas mellan grupperna 1—3, därvid arbetsledande
förmän och förste formare liksom nu hänföras till grupp 1 samt andre formare,
guskare, förste formbindare, förste limmare och förste valsare förås
till grupp 2. — För samtliga kvinnliga arbetare tillämpas samma pensionsavdrag
och pensionsunderlag, varför det ej ansetts påkallat att vidare använda
beteckningen pensionsgrupp i detta fall.
Beträffande den närmare omfattningen av de olika pensionsgruppema för
yrkesarbetare må till en början fästas uppmärksamhet på innebörden av att
till pensionsgrupp 1 skall vid sedeltryckeriet hänföras sådan arbetare, som
enligt gällande avlöningsbestämmelser åtnjuter eller under förutsättning av
viss anställningstid skulle åtnjuta högsta vid tryckeriet tillämpade grundlön.
Jämlikt avdelning III a 1) i de av fullmäktige fastställda anställnings- och
avlöningsbestämmelserna för arbetarpersonalen vid sedeltryckeriet utgår till
all personal, som avses i dessa bestämmelser, oberoende av arbetsuppgifterna,
viss grundlön för vecka enligt en efter anställningstidens längd stigande
skala innefattande sjutton ålderstillägg, varvid det högsta beloppet utgår från
och med det 25:e anställningsåret. Arbetare, som utför mera kvalificerat, i
avlöningsbestämmelserna närmare angivet arbete, erhåller därutöver visst
lönetillägg per timme, vars storlek är beroende av vilken av fyra tilläggsgrupper
han tillhör. Den omständigheten, att arbetare åtnjuter sådant lönetillägg,
påverkar emellertid grundlönen endast under förutsättning, att han
under minst 150 fulla arbetsveckor utfört arbete, som avses i någon av de
två högsta tilläggsgrupperna (III och IV), eller såsom vikarierande l:e faktor,
och att han prövas i fortsättningen lämplig för arbete i någon av nämnda
tilläggsgrupper. I sådant fall höjes den för vecka utgående grundlönen med
visst belopp, medan lönetillägget för timme i motsvarande mån minskas.
Förutsättningen för att arbetare skall hänföras till pensionsgrupp 1 är, att
han erhållit höjd grundlön enligt sistberörda bestämmelse. Så snart detta är
fallet bör han uppflyttas till högsta pensionsgmppen. Däremot är det utan
betydelse, om han hunnit intjäna högsta ålderstillägg. Sådana manliga yrkesarbetare
vid tryckeriet, som antingen icke äro berättigade till tillägg utöver
grundlönen eller åtnjuta avlöning för arbete, vilket avses i någon av
tilläggsgrupperna, utan att hava tillerkänts förhöjd grundlön, skola hänföras
till pensionsgrupp 2.
Till frågan om placering av arbetare vid tryckeriet, vilka kvarstå på s. k.
gammal stat, återkommer kommittén i motiveringen till 1 punkten övergångsbestämmelserna.
För inplaceringen av pappersbrukets arbetare i pensionsgrupper hade det
ur olika synpunkter varit önskvärt att avlöningsbestämmelserna för denna
personalgrupp haft en lika fast utformning som för sedeltryckeriets arbetare.
Då detta icke är fallet, har pensionsgruppemas omfattning på samma sätt
som i det hittills gällande reglementet fått angivas genom en uppräkning av
vissa yrkesbenämningar. Pensionskommittén vill i anledning härav framhålla,
att reglementets uppräkning av de arbetare, som skola tillhöra pen
2—438210.
18
sionsgrupp 1 eller 2, avser att vara uttömmande. Härav följer, att i den mån
för närvarande till grupp 1 eller 2 hänförda arbetare icke äro arbetsledande
förmän respektive inneha i författningsrummet angiven anställning, ett bibehållande
i nuvarande pensionsgrupp ej får ske. En omprövning av samtliga
arbetares inplacering i pensionsgrupp förutsättes alltså.
I övrigt må beträffande förslaget till inplacering av tryckeriets och pappersbrukets
arbetare i pensionsgrupper framhållas, å ena sidan att förslagets
utformning i detta avseende närmast är grundad på nu bestående
förhållanden och därför kan vara i behov av jämkningar vid organisationsändringar
el. dyl. och å andra sidan att vid dylika jämkningar böra tillämpas
de allmänna principer, på vilka reglementet bygger. Om vid sedeltryckeriet
skulle komma att till tilläggsgrupp III eller IV hänföras arbetare utan sådana
yrkeskvalifikationer, som nuvarande anställningshavare i dessa grupper besitta,
eller örn vid pappersbruket skulle komma att tillämpas beteckningen
arbetsledande förman för arbetare, som icke i fråga om såväl lön som kvalifikationer
motsvara de nuvarande arbetsledande förmännen, bör därav föranledas
en revision av bestämmelsernas detaljutformning i syfte att sådana
arbetare ej skola bliva hänförliga till grupp 1. Vad nu sagts bör givetvis äga
motsvarande tillämpning å förhållandet mellan pensionsgrupperna 2 och 3.
Å andra sidan kan tänkas, att nya grupper arbetare, som både i fråga om
yrkeskvalifikationer och löneinkomst äro fullt jämförliga med dem, som enligt
förslaget hänföras till pensionsgrupp 1 eller 2, kunna uppkomma. Även
i sådant fall påkallas en ändring i författningsbestämmelserna.
5 §.
Såsom under den allmänna motiveringen anförts överensstämma de av
kommittén föreslagna nya tjänstepensionsavdragen för arbetare med de avdragsbelopp,
vilka för tjänstemän med motsvarande tjänstepensionsunderlag
fastställts i tjänstepensionsreglementet för riksdagens verk. Förslaget härom
har grundats å förutsättningen att arbetarna på samma sätt som tjänstemännen
skola vidkännas tjänstepensionsavdrag ej såsom nu under högst 30 år
eller alternativt därmed intill pensionsålderns inträde utan så länge anställningen
pågår. I överensstämmelse härmed har någon motsvarighet till gällande
bestämmelse örn en till 30 år begränsad avdragstid icke upptagits i
reglementsförslaget. Härutinnan överensstämmer detta med 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare.
I övrigt har med 1942 års reglemente såsom förebild stadgats, att arbetare
tillkommande avlöning skall minskas med tjänstepensionsavdrag från och
med den kalendervecka, då han blir underkastad reglementets bestämmelser,
till och med den kalendervecka, varunder reglementet upphör att vara tilllämpligt
å honom, samt att sådant avdrag skall beräknas för varje kalendervecka,
för vilken arbetaren är berättigad åtnjuta någon avlöning.
I olikhet med vad som skett i 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare
har det med hänsyn till de begränsade områden, varom här är fråga,
icke ansetts nödvändigt att tynga reglementet med en särskild övergångsbestämmelse
om det sätt, på vilket skall förfaras i fråga om pensionsavdrag för
den första kalenderveckan under reglementets giltighetstid. Kommittén har
utgått från att denna fråga även utan att uttrycklig bestämmelse meddelas
kommer att regleras på sådant sätt, att för den, som omedelbart före reglementets
ikraftträdande varit underkastad 1935 års tjänstepensionsreglemente,
tjänstepensionsavdraget för den kalendervecka, varunder ikraftträdandet
sker, minskas med ett belopp, motsvarande vad å denna vecka belöper av
pensionsavdrag, som före ikraftträdandet verkställts enligt 1935 års reglemente.
19
I 9 § kungörelsen den 7 december 1934 (nr 581) med föreskrifter rörande
tillämpning av 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare meddelades
vissa stadganden rörande verkställande av pensionsavdrag för arbetare,
som på förordnande uppehåller befattning i statens tjänst eller under
anställningstiden fullgör kommitté- eller annat uppdrag i statens tjänst, däri
inbegripet tjänstgöring hos riksdagen och dess verk, riksdagens revisorer eller
kyrkomötet. I tillämpningsföreskrifterna till 1942 års reglemente (kungörelsen
nr 695/1942) har intagits en allmän föreskrift, enligt vilken vid tillämpning
av reglementsbestämmelserna angående tjänstepensionsavdrag
skall med avlöning förstås avlöning för den med pensionsrätt förenade anställningen
eller för annan anställning i statens tjänst, så ock annan ersättning
för arbete eller uppdrag i statens tjänst. Örn behov av liknande föreskrift
uppkommer i fråga om arbetarpersonalen vid sedeltryckeriet och pappersbruket,
synes den på motsvarande sätt kunna meddelas i särskild ordning.
7 §•
1 morn. Nuvarande förutsättningar för rätt till tjänstepension angivas i
7 § av det gällande pensionsreglementet. De bestämmelser i fråga om rätt
till pension, som meddelats i 8 § 1 mom. av 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare, ha erhållit en från de tidigare gällande bestämmelserna
delvis avvikande utformning. Den viktigaste olikheten är, att det tidigare
gällande villkoret om 10 uppnådda tjänstår såsom förutsättning för rätt till
sjukpension väsentligt uppmjukats och ersatts med villkoret att arbetaren
vid anställningens upphörande antingen under sammanlagt minst 5 år varit
underkastad reglementet eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock
under minst 10 år i statens tjänst innehaft sådan anställning, som gjort hans
huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Ändringarna lia närmare motiverats
i 1938 års pensionssakkunnigas betänkande, sid. 48.
De i förevarande moment upptagna bestämmelserna i ämnet överensstämma
med de i 1942 års tjänstepensionsreglemente innefattade, dock med vissa
jämkningar, vilka närmast äro föranledda av att säsongarbetaranställning ej
förekommer vid sedeltryckeriet eller pappersbruket.
8 §■
I 6 § gällande tjänstepensionsreglemente för arbetare vid sedeltryckeriet
och pappersbruket stadgas, att pensionsåldern inträder vid utgången av den
månad, under vilken arbetare uppnår en levnadsålder av 60 år, att arbetare
må bibehållas i tjänst efter uppnådd pensionsålder endast då särskilda skäl
därtill föranleda och arbetaren prövas kunna på tillfredsställande sätt utföra
honom åliggande arbetsuppgifter samt att arbetare ej må bibehållas i tjänst
efter det han uppnått en levnadsålder, som med två år överstiger pensionsåldern.
Av de i denna paragraf meddelade bestämmelserna i ämnet överensstämmer
den i 1 mom. intagna pensionsåldersbestämmelsen såväl med den nu för
tryckeriet och pappersbruket gällande som med den i 9 § 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare meddelade föreskriften.
I fråga örn förutsättningarna för arbetares bibehållande i tjänst efter pensionsålderns
inträde innehåller 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare
icke någon föreskrift. I anslutning till reglementet lia emellertid dylika
bestämmelser införts i 7 § tillämpningskungörelsen till reglementet (nr 695).
Dessa bestämmelser innebära i princip, att arbetare, som är underkastad reglementet,
icke må bibehållas i anställningen efter pensionsålderns inträde.
20
Verksledningen äger emellertid låta anstå med entledigande av arbetare,
som prövas kunna på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete,
då svårighet föreligger att på annat sätt tillgodose förefintligt behov av arbetskraft
eller eljest synnerliga skäl därtill äro och bibehållandet kan ske
utan att föranleda permittering av arbetare eller entledigande av sådan arbetare,
som vid avgången icke kommer i åtnjutande av pension. På Kungl.
Maj:ts prövning skall likväl bero, örn och i vad mån på grund av förhållanden
på arbetsmarknaden eller andra omständigheter anstånd må medgivas
längre tid än två år.
Pensionskommittén har ansett lämpligt, att förutsättningarna för arbetares
bibehållande i tjänst efter pensionsåldern liksom hittills åtminstone i huvudsak
angivas i sjiilva pensionsreglementet. Övervägande skäl ha vidare synts
tala för att detta spörsmål i sak regleras på samma sätt för arbetare vid
sedeltryckeriet och pappersbruket som för arbetare vid verk lydande under
Kungl. Majit. Vad särskilt angår frågan, i vad mån bibehållande i tjänst bör
få ske längre tid än två år efter pensionsålderns inträde, har pensionskommittén
ansett sig kunna utgå från att de grunder, som av Kungl. Majit kunna
komma att tillämpas i dylikt hänseende, beaktas vid behandling av motsvarande
frågor beträffande personalen vid sedeltryckeriet och pappersbruket.
Kommittén har icke ansett nödvändigt att upptaga någon särskild bestämmelse
i reglementet med avseende å sådana undantagsfall, i vilka förhållanden
på arbetsmarknaden eller andra omständigheter kunna motivera medgivande
till dylikt bibehållande i tjänst längre tid än två år efter pensionsålderns
inträde. I stället vill kommittén förorda den anordningen, att fullmäktige
vid sidan om reglementet erhålla ett bemyndigande att medgiva sådant
bibehållande, om Kungl. Majit lämnar ett motsvarande medgivande jämlikt
tillämpningskungörelsen till 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare.
12 §.
Utöver vad i allmänna motiveringen anförts beträffande tjänstepensionsunderlag
må framhållas, att reglementsförslaget icke innehåller någon motsvarighet
till föreskriften i 8 § 2 mom. av gällande reglemente angående medeltalsberäkning
av underlag för den, som inom loppet av de senaste tre
åren före avgången innehaft anställning tillhörande olika pensionsgrupper.
Beträffande skälen för uteslutandet — som delvis finner sin förklaring i
föreskriften i 3 § 2 mom. första stycket om att arbetare ej må vinna uppfattning
till högre pensionsgrupp, då mindre än tre år återstå till tiden för
pensionsålderns inträde -— må hänvisas till vad 1938 års pensionssakkunniga
i ämnet anfört i sitt betänkande, sid. 43.
13 §.
Enligt 2 § i nu gällande tjänstepensionsreglemente tillgodoräknas såsom
tjänstår dels tid, under vilken arbetare vidkänts pensionsavdrag enligt reglementet,
dels tid, för vilken arbetaren eljest vidkänts avdrag eller erlagt avgift
för tjänstepension, dels ock två tredjedelar av tid i övrigt, varunder arbetaren
efter uppnådd ålder av 18 år i statens tjänst innehaft sådan anställning,
som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Förslaget till nytt tjänstepensionsreglemente har i detta hänseende givits
en utformning, som nära ansluter till föreskrifterna i 14 § av 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare. Pensionskommittén tillåter sig därför att
beträffande de föreslagna bestämmelserna i huvudsak hänvisa till den motivering,
som lämnats i 1938 års pensionssakkunnigas betänkande, sid. 51.
Beträffande innebörden i den föreslagna paragrafens 2 mom. må upp -
‘21
märksamhet fästas på att det i nämnda moment meddelade stadgandet bland
annat innebär, att tjänstårsberäkning enligt bestämmelserna i 2 punkten av
de vid 1935 års reglemente meddelade övergångsbestämmelserna alltjämt
får ske under de förutsättningar och i den omfattning som framgår av nämnda
punkt. Kommittén har dessutom i anslutning till reglementsförslaget upptagit
vissa i det följande närmare berörda övergångsbestämmelser innebärande
utvidgningar i förhållande till föreskrifterna i omförmälda punkt av
övergångsstadgandena till 1935 års reglemente.
Vad slutligen angår det föreslagna 3 morn., innebär detta den nyheten,
att på fullmäktiges prövning skall bero, huruvida och i vad mån reduktion
bör vidtagas vid tillgodoräkning av anställningstid, varunder för arbetaren
ej gällt en arbetstid av normal omfattning.
18—20 §§.
Reglementsförslagets bestämmelser örn tjänstelivränta ansluta sig nära till
dem, som gälla enligt 19—21 §§ i 1942 års tjänstepensionsreglemente för
arbetare. I förhållande till de bestämmelser örn rätt till uppskjuten livränta,
som innefattas i 16 § av det för riksbankens arbetarpersonal gällande reglementet,
innebär förslaget åtskilliga ändringar. Vid sidan örn rätten till uppskjuten
livränta — vilken förmån börjar utgå först från och med 65-årsåldem
—- ställes en rätt till förtidslivränta för den, som före nämnda ålder
blivit varaktigt oförmögen till arbete och på grund därav erhållit folkpension.
Å andra sidan begränsas rätten till tjänstelivränta till den, som antingen
under sammanlagt minst 3 år haft tjänstepensionsrätt eller under
sammanlagt minst 6 år i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort
hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Uppskjuten livränta
beräknas i förhållande till det senast gällande tjänstepensionsunderlaget,
antalet tjänstår vid avgången samt tiden mellan avgången och 65-årsåldern.
Förtidslivräntan beräknas försäkringstekniskt till ett värde motsvarande
den uppskjutna livränta, som skulle kunnat utgå från nämnda ålder.
Livräntans fastställande skall ske först i anslutning till att förmånen skall
börja utgå. I fråga om den närmare innebörden av de föreslagna bestämmelserna
må hänvisas till den i 1938 års pensionssakkunniga i betänkandet
å sid. 53—59 lämnade framställningen.
I samband med antagandet av allmänna tjänstepensionsreglementet och
1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare har riksdagen bemyndigat
Kungl. Majit att förordna örn utbytande av rätt till uppskjuten livränta
enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet respektive 1934 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare mot förtidslivränta. Beträffande villkoren
för sådant utbyte och grunderna för förtidslivräntans fastställande
förutsattes därvid, att i stort sett samma anordningar skulle tillämpas som
de i de nya pensionsreglemcntena träffade. Med stöd av bemyndigande^ har
Kungl. Majit den 23 oktober 1942 utfärdat kungörelse (nr 872) angående utbyte
i vissa fall av rätt till uppskjuten livränta mot förtidslivränta. Ett motsvarande
bemyndigande har i samband med antagandet av det nya tjänstepensionsreglementet
för riksdagens verk lämnats delegerade för dessa verk.
Kommittén vill förorda, att fullmäktige nu erhålla ett bemyndigande av
enahanda innehåll, såvitt angår sådan arbetare vid riksbankens sedeltryckeri
eller pappersbruk, som avgått med rätt till uppskjuten livränta enligt 1935
års reglemente.
22
I reglementsförslaget har tiden för reglementets ikraftträdande utsatts till
den 1 juli 1943. I samband med ikraftträdandebestämmelsen har meddelats
ett stadgande om upphävande av de olika pensionsbestämmelser, som kunna
finnas stridande mot det nya reglementets bestämmelser. Ä arbetare, som
redan erhållit pension eller rätt till uppskjuten livränta enligt de äldre föreskrifterna,
avses dessa alltjämt skola äga tillämpning, i den mån ej annat
följer av den i det följande förordade anordningen för retroaktiv tillämpning
av det nya reglementet å vissa anställningshavare, som avgått med rätt
till pension före dess ikraftträdande.
övergångsbestämmelser.
Punkt 1. I 3 § av reglementsförslaget har omfattningen av pensionsgrupp 1,
såvitt angår arbetare vid sedeltryckeriet, avgränsats med utgångspunkt från
innehållet i de gällande avlöningsbestämmelsema. Arbetare vid tryckeriet,
som åtnjuter avlöning enligt äldre lönestat, skall enligt den i förevarande
punkt intagna föreskriften placeras i den pensionsgrupp, vartill han med
tillämpning av de i 3 § meddelade bestämmelserna skulle ha hänförts, örn
han övergått å den nya lönestaten. Frågan, huruvida sådan arbetare är
hänförlig till grupp 1, är sålunda beroende av huruvida han vid tillämpning
av de nya avlöningsbestämmelsema skulle åtnjutit förhöjd grundlön.
Även här är därför avgörande, huruvida arbetaren under minst 150 fulla
arbetsveckor utfört arbete, som avses under någon av tilläggsgruppema III
och IV, eller såsom vikarierande lie faktor, och prövats i fortsättningen
lämplig för arbete i sådan grupp. Då angivna förhållande i dessa fall icke
påverkar arbetarens löneställning, finnes uppenbarligen särskild anledning
att i samband med reglementets ikraftträdande och därefter fortlöpande
konstatera, huruvida förutsättningar för hänförande till pensionsgrupp 1 äro
för handen.
Vissa arbetare vid sedeltryckeriet ha med hänsyn till arbetets omläggning
icke kunnat beredas fortsatt sysselsättning, åtminstone icke hela året,
i det yrkesarbete, som de tidigare under lång tid haft att utföra. Detta förhållande
bör icke för dem medföra, att de placeras i lägre pensionsgrupp
än som skulle lia blivit fallet, om de fortfarande varit sysselsatta med sitt
föregående arbete. Förutsättningen för att de skola inplaceras i högsta pensionsgruppen
bör emellertid även här vara, att de under minst 150 fulla arbetsveckor
utfört samt prövats i och för sig lämpliga för arbete, som avses i
någon av tilläggsgruppema III och IV.
Punkt 2. De av pensionskommittén föreslagna nya tjänstepensionsunderlagen
medföra för såväl manliga arbetare tillhörande pensionsgmpperna 1—3
som kvinnliga arbetare större eller mindre förbättringar i förhållande till
nuvarande pensionsförmåner. Den samtidigt föreslagna nya pensionsgrupperjngen
kan emellertid i vissa fall komma att föranleda att manlig arbetare
hänföres till lägre pensionsgrupp än hittills. Kommittén har utgått från, att
arbetaren i sådant fall skall tillförsäkras pension minst till det belopp han
kunnat påräkna, om de nuvarande bestämmelserna alltjämt tillämpats. Av
praktiska skäl har härvid såsom jämförelsebas ansetts böra föreskrivas den
levnadskostnadsnivå, vid vilken de nya pensionsunderlagen äro avvägda,
d. v. s. index 156 enligt den indexskala, som har juli 1914 till utgångspunkt.
Undantagsföreskriftema skola tillämpas så länge arbetaren kvarstår i den
pensionsgrupp, i vilken han placeras vid reglementets ikraftträdande.
Beträffande den föreslagna bestämmelsens räckvidd må framhållas, att
den vid sedeltrgckeriet kommer att vara av betydelse för sådan arbetare på
gällande avlöningsstat, som för närvarande i egenskap av tryckerimästare
23
tillhör filipp 1 men ej åtnjuter förhöjd grundlön, ävensom för sådan tryckerimästare
på äldre lönestat, som ej vid tillämpning av gällande avlöningsbestämmelser
skulle ägt åtnjuta förhöjd grundlön. Om sådan arbetare efter
det reglementet trätt i kraft uppfyller förutsättningarna för att tillhöra den
högre pensionsgruppen, komma självfallet, vare sig han bytt anställning eller
ej, de i reglementet stadgade underlagen och avdragen i tillämpning. Vid pappersbruket
blir övergångsbestämmelsen av värde för dels arbetare, som nu tillhör
pensionsgrupp t utan att vara arbetsledande förman eller förste formare,
dels ock sådan till pensionsgrupp 2 för närvarande hänförd arbetare, som ej
är andre formare, guskare, förste formbindare, förste limmare eller förste valsare.
För sådan arbetare, som nu tillhör pensionsgrupp 3 men enligt det
nya reglementet blir att hänföra till pensionsgrupp 4, blir däremot övergångbestämmelsen
utan praktisk betydelse, eftersom det för sistnämnda
pensionsgrupp föreslagna underlaget överstiger nuvarande underlag för pensionsgrupp
3 ökat med 12 procent dyrtidstillägg.
Punkt 3. I fråga örn tjänstårsberäkning för tid före ikraftträdandet den
1 juli 1935 av nämnda års tjänstepensionsreglemente gälla i första hand bestämmelserna
i 2 § 2 mom. reglementet. Enligt detta författningsrum må
tillgodoräknas tid, för vilken arbetaren vidkänts avdrag eller erlagt avgift
för tjänstepension från staten eller från av staten upprättad eller understödd
pensionsanstalt, pensionsfond eller pensionskassa, samt två tredjedelar av
annan tid, varunder arbetare efter upnådd ålder av 18 år i statens tjänst
innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och
förvärvskälla. En i vissa hänseenden utökad tjänstårsberäkning är emellertid
medgiven genom föreskrifter i 2 och 3 punkterna övergångsbestämmelserna
till 1935 års reglemente. Enligt 2 punkten andra stycket av dessa övergångsbestämmelser
må för arbetare, som avgår med rätt till pension före den
1 januari 1945 och därvid med tillämpning av de eljest gällande tjänstårsberäkningsbestämmelserna
icke kan räkna 25 tjänstår, den omfattning vari
icke pensionsberättjgande anställningstid tillgodoräknas på visst sätt höjas
utöver två tredjedelar, i den mån så erfordras för att antalet tjänstår skall
uppbringas till 25. Vid avgång under tiden 1 januari 1940—31 december
1944 sker sålunda tillgodoräkning med intill tre fjärdedelar av dylik anställningstid.
Till sistnämnda föreskrift har ett övergångsstadgande av samma innehåll
i 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare utgjort förebild. I förarbetena
till 1942 års tjänstepensionsreglemente påpekade 1938 års pensionssakkunniga
i sitt betänkande (sid. 61), att i följd av det då gällande övergångsstadgandet
kunde uppkomma den ojämnheten, att en arbetare vid avgång
före den 1 januari 1945 erhölle större antal tjänstår än vid avgång först vid
nämnda tidpunkt eller senare. Det finge anses mindre tilltalande, att de sammanlagda
tjänstår, arbetaren skulle kunnat räkna sig tillgodo vid avgång
före angivna dag, icke finge tillgodoräknas i händelse han kvarstode i anställningen
intill en senare tidpunkt. I enlighet med ett av pensionssakkunniga
i anslutning därtill framlagt förslag har vid 1942 års tjänstepensionsreglemente
fogats en övergångsbestämmelse (punkt 4) enligt vilken för arbetare,
sorn avgår med tjänstepension den 1 januari 1945 eller senare, de
jämlikt reglementsbestämmelserna beräknade tjänståren i förekommande fall
skola utökas i sådan omfattning, att tjänstårens antal icke understiger vad
som kunnat tillgodoräknas, därest avgången skett omedelbart före den 1 januari
1945.
Kommittén har för sin del ansett ett motsvarande stadgande laira meddelas
beträffande arbetare vid nu ifrågavarande förvaltningsområden.
24
Beträffande sådan arbetare vid pappersbruket, som före 1921 års utgång
erhållit och därefter utan avbrott innehaft anställning vid bruket, har kommittén
härutöver funnit sig kunna tillstyrka en förlängning med 5 år av
nyssnämnda tidsfrist den 1 januari 1940—31 december 1944. För vissa arbetare,
som anställts vid relativt hög ålder — särskilt hantverkare -—- kommer
nämligen pensionen att bliva avsevärt avkortad på grund av felande
tjänstår. Billighetsskäl ha synts tala för att pensionen i dessa fall något förbättras
genom en relativt förmånlig tjänstårsberäkning. Stadganden i ämnet
ha intagits i 3 punkten andra stycket övergångsbestämmelserna.
Punkterna 4 och 5. Enligt 3 punkten övergångsbestämmelserna till 1935
års tjänstepensionsreglemente för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och
pappersbruk tillkommer det fullmäktige att besluta, om och i vad mån för
sådan arbetare vid sedeltryckeriet, som övergått från anställning hos enskild
entreprenör till riksbankens tjänst i samband med riksbankens övertagande
av verksamheten vid tryckeriet, må såsom tjänstår tillgodoräknas hans anställningstid
hos den enskilde entreprenören. Jämlikt 4 punkten av de här
föreslagna övergångsbestämmelserna skall nämnda stadgande äga motsvarande
tillämpning, om arbetaren blir underkastad det nya reglementet.
1 de avlöningsbestämmelser för arbetarpersonalen vid sedeltryckeriet, som
utfärdades efter riksbankens övertagande av tryckeriet, föreskrevs, att för
beredande av livränta åt vederbörande skulle av tryckeriet för varje person
inbetalas till livränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm ett årligt
belopp av 135 kronor — varav den anställde skulle bidraga med en tredjedel
— från och med det år, under vilket han fyllde 20 år till och med det år,
under vilket han uppnådde 55 års ålder. Livräntan utgick från och med det
år vederbörande fyllde 56 år, oavsett om han då fortfarande var i tjänst.
Då livränteförsäkringen avlöstes av en ordnad pensionering, ansågs vid
dennas utformning fog finnas att åtminstone i viss omfattning betrakta den
statligt förmedlade livränteförsäkringen såsom en pensionering hos av staten
understödd pensionskassa. I enlighet härmed har i 2 punkten första
stycket övergångsbestämmelserna till 1935 års reglemente föreskrivits, att
arbetare vid sedeltryckeriet, som efter riksbankens övertagande av verksamheten
vid tryckeriet men före reglementets ikraftträdande verkställt inbetalningar
till livränte- och kapitalförsäkringsanstalten enligt angivna bestämmelser,
såsom tjänstår för pension skall äga tillgodoräkna fem sjättedelar
av den tid, för vilken sådan avgift erlagts och varunder arbetaren innehaft
anställning, som enligt reglementet skulle kunnat vara förenad med pensionsrätt.
Å andra sidan har i 5 punkten övergångsbestämmelserna föreskrivits,
att livräntan skall betraktas såsom del av pensionen enligt 1935 års
reglemente.
En föreskrift motsvarande den, som finnes i 5 punkten övergångsbestämmelserna
till 1935 års reglemente, har upptagits i 5 punkten övergångsbestämmelserna
till det nu föreliggande reglementsförslaget. Vad åter angår
frågan örn tillgodoräkning av avgiftstiden såsom tjänstår, framgår av 13 §
2 mom. att det nya reglementet icke medför någon ändring i nu gällande
bestämmelser härutinnan.
25
Specialmotivering till riksbankens familjepensionsreglemente
för arbetare.
Det av kommittén framlagda förslaget till nytt familjepensionsreglemente
för arbetarpersonal vid tryckeriet och pappersbruket — betecknat såsom riksbankens
familjepensionsreglemente för arbetare — har i analogi med vad
tidigare gällt på detta område utformats i nära anslutning till den gällande
familjepensionsförfattningen för arbetare vid den under Kungl. Majit lydande
förvaltningen. Kommittén har med hänsyn härtill icke funnit påkallat
att lämna någon ingående motivering för författningsförslaget utan får i
stället hänvisa till förarbetena till 1942 års familjepensionsreglemente för arbetare,
särskilt det i det föregående berörda, av 1938 års pensionssakkunniga
avgivna betänkandet med förslag till tjänste- och familjepensionsreglementen
för arbetare i statens tjänst.
Vad under specialmotiveringen till förslaget till nytt tjänstepensionsreglemente
inledningsvis anförts i fråga örn eventuellt utbyte av uttrycket riksbankens
direktion mot vederbörande industriverksstyrelse är tillämpligt även
med avseende å förevarande reglementsförslag.
1 §•
Denna paragraf, i vilken angives reglementets tillämpningsområde, motsvarar
1 § i det nu gällande familjepensionsreglementet.
Det nya reglementet är avsett att i princip täcka tillämpningsområdet för
den nya tjänstepensionsförfattningen. I det föregående har föreslagits ett
bemyndigande för riksbanksfullmäktige att förordna örn tillämpning av
tjänstepensionsreglementet å sådan arbetare vid riksbanken, å vilken reglementet
ej blir automatiskt tillämpligt. Om detta bemyndigande utnyttjas,
bör jämväl familjepensionsreglementet göras tillämpligt å arbetaren i fråga.
Vid tillämpning av familjepensionsreglementet i här avsedda fall böra i stället
för reglementsförslagets pensionsunderlag och pensionsavdrag de belopp
komma till användning, som angivas i 1942 års familjepensionsreglemente
för arbetare.
I övrigt kan förtjäna framhållas, att reglementsförslaget innebär en viss
saklig avvikelse från nuvarande bestämmelser i fråga örn förutsättningarna
för att reglementet skall bibehålla sin tillämplighet å den, som avgått från
arbetaranställning utan pensionsrätt. Nu gällande föreskrift örn att arbetaren
under minst 5 år skall lia innehaft till tjänstepension berättigande befattning
har utbytts mot de alternativa förutsättningarna, att arbetaren antingen under
sammanlagt minst 3 år varit underkastad tjänstepensionsreglementet
eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt minst
6 år i statens tjänst innehaft anställning, som utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla.
26
6 och 7 §§.
Beträffande bestämmelserna i dessa paragrafer av reglementsförslaget må
allenast erinras örn den ändrade terminologi detta i anslutning till 1942 års
familjepensionsreglemente för arbetare innehåller i jämförelse med det nu
gällande reglementet. I reglementsförslaget förstås i det fall, att två eller
flera familjepensionsberättigade finnas, med uttrycket familjepension summan
av de förmåner, vilka tillkomma samtliga familjepensionsberättigade;
för sådana fall ha meddelats vissa regler örn familjepensionens fördelning
mellan de berättigade. Familjepensionen utgöres av grundbelopp och rörligt
tillägg, ej såsom förut av fast och rörlig del. Grundbeloppet fastställes enligt
vissa regler på grundval dels av ett vid arbetarens död för honom gällande
familjepensionstal, dels ock av kretsen av de familjepensionsberättigade.
Familjepensionstalet, vilket motsvarar det hittillsvarande grundbeloppet, är
avhängigt av de förhållanden beträffande tjänstår och familjepensionsunderlag,
som varit gällande för den avlidne.
15 §.
Där efterlevande till den, å vilken familjepensionsreglementet äger tillämpning,
innehar med tjänstepensionsrätt förenad anställning eller åtnjuter antingen
tjänstepension eller tjänstelivränta eller såsom anhörig till annan ananställningshavare
familjepension eller familjelivränta, gäller för närvarande
enligt 7 § 3 mom. av 1937 års familjepensionsreglemente, att familjepensionen
skall minskas med den däri ingående rörliga delen jämte så stor del av
120 kronor, som den fasta delen — motsvarande enligt här tillämpad terminologi
pensionens grundbelopp — utgör av familjepensionsunderlaget.
Efter skedda överväganden har den motsvarande bestämmelse, som varit
införd på tjänstemannaområdet och för arbetare vid den under Kungl. Majit
lydande förvaltningen, ersatts med en regel om minskning av pensions- eller
livränteförmån med en fjärdedel, dock högst med beloppet av den förmån,
som föranleder minskningen. Från minskningsregeln kan dock undantag
medgivas efter prövning i varje särskilt fall. Nu angivna bestämmelser ha utgjort
förebild för de i ifrågavarande paragraf upptagna.
övergångsbestämmelser.
Punkt 1. Beträffande den i första stycket av denna punkt intagna bestämmelsen,
vilken svarar mot stadgandet i 2 punkten övergångsbestämmelserna
till det föreslagna tjänstepensionsreglementet, hänvisas till den
förut lämnade motiveringen för sistnämnda stadgande. Framhållas må emellertid,
att den här föreslagna bestämmelsen icke endast är av betydelse i fall
av nedflyttning till lägre pensionsgrupp utan även för arbetare, vilken såväl
före som efter reglementets ikraftträdande tillhör samma pensionsgrupp i det
fall, att denna är grupp 1 eller grupp 2.
Såsom närmare anförts i den allmänna motiveringen innebär kommitténs
förslag i fråga om kvinnlig arbetares ställning i familjepensionshänseende en
viss jämkning nedåt. I samband med att motsvarande förändring genomfördes
för anställningshavare vid den under Kungl. Maj:t lydande statsförvaltningen,
föreskrevs övergångsvis att för kvinnlig arbetare, som omedelbart
före reglementets ikraftträdande var underkastad 1934 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare, skulle, därest hon före viss av Kungl. Maj:t fastställd
tidpunkt anmälde sin önskan därom, tillämpas oförändrat familjepensions
-
27
avdrag samt ett familjepensionsunderlag, vilket reellt motsvarade det tidigare
gällande underlaget. En bestämmelse av angivna innehåll har intagits i
1 punkten andra stycket av här förevarande övergångsbestämmelser.
Punkt 2. I en vid 1937 års familjepensionsreglemente för arbetare vid
riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk fogad övergångsbestämmelse
meddelas en regel angående utvidgad rätt till tjänstårsberäkning för arbetare,
å vilken 1935 års tjänstepensionsreglemente för dylik arbetarpersonal vunnit
tillämpning före familjepensionsreglementets ikraftträdande och som vid
sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt pension. Regeln innebär att, även i den
mån detta ej följer av reglementsbestämmelsema, för bestämmande av familjepension
åt arbetarens efterlevande må såsom tjänstår tillgodoräknas hela den
tid, under vilken han, innan familjepensionsreglementet blev å honom tilllämpligt,
i statstjänst innehaft anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla. Örn arbetaren övergått från anställning hos enskild
entreprenör till riksbankens tjänst i samband med riksbankens övertagande
av verksamheten vid tryckeriet, må jämväl tillgodoräknas den tid i
den enskilde entreprenörens tjänst, som arbetaren med tillämpning av 3
punkten övergångsbestämmelserna till 1935 års tjänstepensionsreglemente
förklarats skola få räkna såsom tjänstår.
Kommittén har funnit skäl tala för att, liksom skett vid 1942 års pensionsreglering
för arbetare vid statsförvaltningen i allmänhet, rätt att bibehålla
på grund av omförmälda bestämmelse förvärvade tjänstår medgives även vid
övergång till det nya familjepensionsreglementet för arbetare vid riksbankens
sedeltryckeri och pappersbruk. Ett stadgande i ämnet har intagits i förevarande
punkt.
I samband med godkännande av Kungl. Maj:ts förslag till 1942 års tjänsteoch
familjepensionsreglementen för arbetare har 1942 års riksdag bemyndigat
Kungl. Majit att meddela särskilda övergångsbestämmelser utöver de i
reglementena innefattade. Pensionskommittén vill föreslå, att ett dylikt bemyndigande
lämnas bankofullmäktige med avseende å riksbankens tjänsteoch
familjepensionsreglementen för arbetare. Kommittén förutsätter, att erforderliga
övergångsbestämmelser om verkställande av pensionsavdrag under
den första kalenderveckan av reglementenas giltighetstid skola meddelas
med stöd av sådant bemyndigande.
»
28
Vissa särskilda övergångsanor damgar.
De av kommittén föreslagna nya tjänste- och familjepensionsreglementena
avses skola träda i kraft den 1 juli 1943 och jämte de övergångsbestämmelser,
som finnas fogade vid reglementena eller vilka fullmäktige med stöd av
det förutsatta bemyndigandet kunna komma att ytterligare meddela, tillämpas
på arbetare, som ha anställning under reglementenas giltighetstid. Sådana
arbetare, som avgått med tjänstepension eller rätt till uppskjuten livränta
före reglementenas ikraftträdande, beröras i princip icke av den föreslagna
pensionsregleringen. Härifrån böra emellertid enligt kommitténs förslag
gälla tre undantag. Ett av dessa avser möjlighet för den, som avgått med
rätt till uppskjuten livränta, att erhålla livränterätten utbytt mot en genast
utgående förtidslivränta. Förslag härom har framlagts i samband med motiveringen
till tjänstepensionsreglementets bestämmelser om tjänstelivränta. De
båda andra förslagen avse förbättring av vissa nu utgående arbetarpensioner.
Härom får kommittén anföra följande.
I samband med de från och med den 1 juli 1942 genomförda pensionsregleringarna
för tjänstemän, underkastade civila och militära tjänstepensionsreglementena
samt 1935 års tjänstepensionsreglemente för riksdagens verk,
har vidtagits en anordning innebärande att de före nämnda dag med pension
avgångna befattningshavare, å vilka 1939 års avlöningsbestämmelser erhållit
tillämpning — d. v. s. befattningshavare, som varit kvar i tjänst den
1 juli 1939 — dels från och med den 1 juli 1942 erhållit sin med stöd av den
äldre pensionsförfattningen beviljade tjänstepension omräknad enligt de
nya pensionsbestämmelserna, dels ock fått uppbära ett visst belopp i pensionsökning
för den tid, under vilken pension åtnjutits enligt de äldre bestämmelserna.
Denna i viss mån retroaktiva anordning, genom vilken pensionsregleringens
resultat bragts att i stort sett sammanfalla med det, som
skulle ha uppkommit, om de nya pensionsreglementena trätt i kraft samtidigt
med de nya avlöningsförfattningarna, har motiverats med hänvisning till
det fasta förhållande mellan pension och lön, som sedan länge ansetts böra
råda för tjänstemännens vidkommande. Ehuru något fast samband mellan
löner och pensioner icke finnes för arbetarpersonal, har 1942 års riksdag i
samband med behandlingen av det genom propositionen nr 229 framlagda
förslaget till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare beslutat om
en omräkning i enlighet med de nya pensionsbestämmelserna av pensionen
för sådan arbetare, som avgått från anställningen under tiden 1 juli 1939—
30 juni 1942 med rätt till pension enligt 1934 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare och för vilken pensionsåldern inträtt tidigast under juli månad
1939. Denna anordning torde vara föranledd av en önskan att för arbetarpersonalen
ernå i viss mån samma resultat som om nya pensionsbestämmelser
börjat tillämpas från samma tidpunkt för arbetarna som för tjänstemännen.
Bestämmelser i ämnet innefattas i kungörelsen den 12 juni 1942
(nr 454).
29
Kommittén utgår från att det står i överensstämmelse med motiven för sistnämnda
anordning, att en liknande retroaktivitet får gälla i fråga örn de nu
föreslagna pensionsbestämmelserna för arbetarpersonal vid riksbankens sedeltryckeri
och pappersbruk. Kommittén föreslår därför att i anslutning till
tjänstepensionsreglementet vidtages den anordningen, att för arbetare, som
under tiden 1 juli 1939—30 juni 1943 avgått med rätt till pension enligt 1935
års reglemente och för vilken pensionsåldern inträtt tidigast under juli månad
1939, skall, örn han alltjämt lever den 1 juli 1943, såvitt angår tid från
och med sistnämnda dag gälla, att tjänstepensionen skall till beloppet fastställas
och utgå i enlighet med föreskrifterna i det nya tjänstepensionsreglementet
med därtill hörande övergångsbestämmelser. Ett bemyndigande att
meddela föreskrifter av i huvudsak angivna innehåll torde böra lämnas riksbanksfullmäktige.
Det i det föregående förutsatta bemyndigandet att utfärda
ytterligare övergångsbestämmelser till reglementet bör gälla jämväl i förevarande
fall.
I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen nr 170 har Kungl.
Maj :t hemställt örn riksdagens bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse
med i propositionen förordade grunder meddela bestämmelser
rörande omreglering av vissa äldre tjänstepensioner. Angående propositionens
innehåll må nämnas följande.
Mot bakgrunden av att de i de nya pensionsförfattningarna tillämpade grunderna
för pensionsavvägningen medfört en icke obetydlig procentuell skillnad mellan de
nya pensionerna och de pensioner, som utgå enligt närmast förut fastställda författningar,
har i propositionen framlagts förslag om förbättring i begränsad utsträckning
av vissa äldre tjänstepensioner. I princip gäller förslaget sådana f. d. anställningshavare
— tjänstemän och arbetare —- som, därest de kvarstått i anställningen, skulle
ha ägt övergå till något av de nyaste tjänstepensionsreglementena. Undantag har
emellertid ansetts böra göras för vissa grupper av pensionstagare, för vilka en omreglering
av pensionerna med hänsyn till för dessa grupper speciella förhållanden
icke ansetts lämpligen kunna äga rum i förevarande sammanhang; från omregleringen
undantagas på grund härav bland andra innehavare av pensioner, som genom
särskilda beslut beviljats av riksdagen. Vidare har förbättringen ansetts böra begränsas
till lägre pensioner, nämligen sådana, som vid fullt antal tjänstår utgå med
ett årligt belopp av högst 1,800 kronor, oberäknat dyrtidstillägg och kristillägg, vilket
motsvarar ett pensionsbelopp av 2,626 kronor, örn dylika tillägg beräknas efter
nuvarande levnadskostnadsindex.
Pensionsförbättringen har avsetts skola i huvudsak genomföras sålunda, att nya
förhöjda pensionsunderlag skulle fastställas, å vilka liksom hittills skulle utgå dyrtidstillägg,
dock utan beräkning på s. k. förhöjt tilläggsunderlag. Bortsett från pensioner,
vilka avvägts efter s. k. ''oreglerad avlöning, skulle höjningen i pensionsunderlagsbeloppet
i det närmaste motsvara 192 kronor, dock att pensionen jämte förbättringen
icke finge överstiga 2,626 kronor. För kvinnlig icke-yrkesarbetare skulle
pensionsunderlaget höjas från 1,104 till 1,344 kronor, varvid under förutsättning av
fullt antal tjänstår pensionsförbättringen i nuvarande indexläge skulle uppgå till omkring
183 kronor. Förbättring av avkortad pension skulle ske på sådant sätt, att det
vid nuvarande indexläge utgående beloppet höjes proportionellt mot den förbättring,
som hela pensionen skulle lia undergått. I fall, då för närvarande den avkortade pensionen
men icke pensionsunderlaget oavkortat understiger 1,800 kronor, .skulle på
sätt nyss angivits någon förbättring i princip icke äga rum, men för sådana fall har
ifrågasatts en teknisk omräkning, efter vilken dyrtidstilläggets beräknande å förhöjt
tilläggsunderlag kunde bringas att upphöra. Den föreslagna omregleringen skulle genomföras
från och med den 1 juli 1943.
30
Kommittén förordar, under förutsättning att det i nämnda proposition framställda
förslaget vinner riksdagens bifall, att riksbanksfullmäktige erhålla
ett bemyndigande att verkställa omreglering av tidigare beviljade pensioner
till arbetarpersonal vid riksbanken av samma innebörd som det, varom
Kungl. Maj:t hemställt i propositionen. Med hänsyn till storleken av de pensionsunderlag,
som gälla inom förevarande förvaltningsområden, torde omregleringen
här allenast kunna medföra pensionsförbättring för sådan kvinnlig
arbetare vid pappersbruket, vilken avgått med rätt till pension enligt 1935
års tjänstepensionsreglemente och som uppnått pensionsåldern före den 1
juli 1939.
31
Hemställan.
Under åberopande av vad pensionskommittén i det föregående anfört och
föreslagit får kommittén hemställa, att bankofullmäktige måtte föreslå riksdagen
att
1) godkänna de i förevarande betänkande framlagda förslagen till
a) reglemente angående tjänstepension för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri
och pappersbruk (riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare)
samt
b) reglemente angående familjepension för efterlevande till arbetare vid
riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk (riksbankens familjepensionsreglemente
för arbetare);
2) bemyndiga fullmäktige att
dels i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående anförts
utfärda bestämmelser
a) om tillämpning av riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare
i vissa fall å arbetare avgångna med rätt till pension enligt 1935 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk
samt
b) angående omreglering av vissa äldre tjänstepensioner för arbetare,
dels i förekommande fall beträffande arbetare vid riksbanken, som icke
jämlikt 1 § riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare är underkastad
nämnda reglemente, besluta antingen örn tillämpning å arbetaren
av riksbankens tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare med
i dét föregående angivna avvikelser, eller om pensionering av arbetaren enligt
de grunder, som angivas i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med
föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst,
dels förordna om utbyte av rätt till uppskjuten livränta enligt 1935 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och
pappersbruk mot förtidslivränta,
dels ock utfärda de övergångsbestämmelser, vilka kunna visa sig erforderliga
utöver de övergångsstadganden, som innefattas i riksbankens tjänsteoch
familjepensionsreglementen för arbetare;
3) medgiva, att fullmäktige under i det föregående angivna förutsättningar
må, utan hinder av bestämmelserna i 8 § 2 mom. riksbankens tjänstepensionsreglemente
för arbetare, låta anstå med entledigande av arbetare längre
tid än två år efter pensionsålderns inträde.
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
Förslag
till
reglemente angående tjänstepension för arbetare vid riksbankens
sedeltryckeri och pappersbruk (riksbankens tjänstepensionsreglemente
för arbetare).
1 avd. Allmänna bestämmelser.
1 §•
1 morn. Detta reglemente skall, med det undantag som angives i 2 morn.,
äga tillämpning å den som vid riksbankens sedeltryckeri eller pappersbruk
innehar sådan arbetaranställning, vilken utgör hans huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla.
Såsom förutsättning för reglementets tillämpning skall dock, där ej annat
föranledes av vad i sista stycket av detta moment sägs, tillika gälla,
a) att för anställningen gäller en arbetstid av normal omfattning;
b) att arbetaren uppnått en levnadsålder av minst 21 och högst 60 år; samt
c) att arbetaren 21 månader i följd innehaft sådan arbetaranställning i
statens tjänst, för vilken gäller en arbetstid av normal omfattning.
Vad i andra stycket under b) och c) stadgas skall icke gälla i fråga örn den
som tidigare vunnit anställning förenad med tjänstepensionsrätt enligt detta
reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser, om vilka i 3 mom. första
stycket förmäles. Där arbetstiden i anställning, som innehaves av reglementet
underkastad arbetare, inskränkes, skall ej heller stadgandet i andra stycket
a) äga tillämpning.
2 mom. Från reglementets tillämpning är undantagen innehavare av anställning,
med vilken är förenad tjänstepensionsrätt enligt tjänstepensionsreglementet
för riksdagen verk.
3 mom. Vad i detta reglemente sägs om tjänstepensionsbestämmelser
skall, där ej annat framgår, avse dels tjänstepensionsbestämmelser för riksdagens
verk, vilka antagits av riksdagen eller med stöd av dess bemyndigande
utfärdats av delegerade för riksdagen verk, dels ock tjänstepensionsbestämmelser,
antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen. Såsom tjänstepensionsbestämmelser
av sistnämnda slag anses icke bestämmelser om pensionering
av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal.
Med tjänstepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås pensionsrätt
enligt i nästföregående stycke avsedda bestämmelser.
2 §•
Arbetare, å vilken detta reglemente äger tillämpning, har att vidkännas
tjänstepensionsavdrag samt är efter anställningens upphörande berättigad att
33
åtnjuta tjänstepension eller tjänstelivrånta, allt enligt de föreskrifter och under
de villkor, som innehållas i reglementet jämte de närmare bestämmelser,
som för tillämpningen av detsamma utfärdas av fullmäktige i riksbanken
( fullmäktige).
3 §■
1 mom. För reglementets tillämpning skall manlig arbetare hänföras till
någondera av följande pensionsgrupper, nämligen
pensionsgrupp 1, omfattande arbetare vid sedeltryckeriet, som enligt gällande
avlöningsbestämmelser äger eller under förutsättning av viss anställningstid
vid tryckeriet skulle hava ägt åtnjuta högsta vid tryckeriet tillämpade
grundlön, samt arbetsledande förmän och förste formare vid pappersbruket,
pensionsgrupp 2, omfattande till pensionsgrupp 1 ej hänförliga arbetare vid
sedeltryckeriet i anställning, för vilken kräves särskild yrkesutbildning, samt
andre formare, guskare, förste formbindare,’ förste limmare och förste valsare
vid pappersbruket,
pensionsgrupp 3, omfattande till pensionsgrupp 1 eller 2 ej hänförliga arbetare
vid pappersbruket i anställning, för vilken kräves särskild yrkesutbildning,
samt
pensionsgrupp A, omfattande arbetare i anställning, för vilken ej kräves
särskild yrkesutbildning.
Där ej fullmäktige annorlunda förordna, tillkommer det riksbankens direktion
(direktionen) att besluta beträffande den pensionsgrupp, vartill arbetare
i viss anställning skall hänföras.
2 mom. Arbetare må ej vinna uppflyttning till högre pensionsgrupp, då
mindre än tre år återstår till tiden för pensionsålderns inträde.
Där arbetare, som tillhör högre pensionsgrupp, utan egen därom uttryckt
önskan och utan något sitt förvållande förflyttats till anställning tillhörande
lägre pensionsgrupp, skall han likväl kvarstå i förstnämnda pensionsgrupp.
4 §•
1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension
eller tjänstelivrånta enligt detta reglemente samt fastställande till beloppet
av dylik förmån skall, där ej fullmäktige annorlunda förordna, ske av
direktionen.
2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom
tillställas den till förmånen berättigade.
2 avd. Om tjänstepensionsavdrag.
5 §.
Från och med den kalendervecka, då arbetare blir underkastad reglementets
bestämmelser, till och med den kalendervecka, varunder anställningen
upphör, skall arbetaren tillkommande avlöning minskas med tjänstepensionsavdrag.
Sådant avdrag beräknas för varje kalendervecka, för vilken arbetaren
är berättigad åtnjuta någon avlöning, och skall uttagas vid ordinarie
avlöningstillfälle minst en gång i månaden.
6 §.
Såsom tjänstepensionsavdrag skall för manlig arbetare tillämpas det belopp
för kalendervecka, som enligt nedanstående sammanställning gäller för
3—488210.
34
den pensionsgrupp, vartill arbetaren varit hänförd under tid, för vilken pensionsavdraget
verkställes.
Pensionsgrupp |
Tjänstepensions- avdrag kronor |
1 |
2.25 |
2 |
1.90 |
3 |
1.60 |
4 |
1.30 |
För kvinnlig arbetare tillämpas ett tjänstepensionsavdrag av 90 öre för
kalendervecka.
3 avd. Om tjänstepension.
Gemensamma bestämmelser.
7 §•
1 mom. Såvitt ej annat följer av bestämmelsen i 2 mom. första stycket,
äger arbetare rätt att vid anställningens upphörande komma i åtnjutande av
tjänstepension, därest han
a) uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträder, och sådant
fall som under b) eller c) sägs icke föreligger (ålderspension);
b) till följd av olycksfall i arbetet befinnes för framtiden oförmögen att
på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete och prövas icke
lämpligen kunna överflyttas till annat arbete vid riksbanken (invalidpension)j
eller
c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs
eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen
att på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete och prövas icke
lämpligen kunna överflyttas till annat arbete vid riksbanken, dock under
förutsättning att arbetaren vid anställningens upphörande antingen under
sammanlagt minst fem år varit underkastad detta reglemente eller andra
tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt minst tio år i statens
tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla (sjukpension).
2 mom. Har arbetare genom beslut, som vunnit laga kraft, blivit till följd
av fel eller försummelse skild från anställning i statens tjänst eller från annan
anställning, som är förenad md tjänstepensionsrätt, må han ej komma i
åtnjutande av pension.
Där beträffande arbetare beslut, som i nästföregående stycke avses, meddelats
men ej vunnit laga kraft, må frågan om hans rätt att komma i åtnjutande
av pension icke upptagas till prövning, så länge sådant förhållande
föreligger.
8§.
1 mom. Pensionsåldern inträder vid utgången av den kalendermånad, under
vilken arbetaren uppnått en levnadsålder av 60 år.
2 mom. Arbetare må icke bibehållas i anställningen efter pensionsålderns
inträde, dock att fullmäktige eller, efter fullmäktiges bestämmande, direktionen
må låta anstå för en tid av högst två år efter pensionsålderns inträde
35
med entledigande av arbetare, som prövas kunna på tillfredsställande sätt
utföra honom åliggande arbete, då svårighet föreligger att på annat sätt tillgodose
förefintligt behov av arbetskraft eller eljest synnerliga skäl därtill
äro och bibehållandet kan ske utan att föranleda entledigande av sådan arbetare,
som vid avgången icke kommer i åtnjutande av pension.
9 §•
Med olycksfall i arbetet förstås vid tillämpning av detta reglemente sådant
vid utförande av arbete eller uppdrag i statens tjänst eller vid utövande av
befattning, vilken är förenad med tjänstepensionsrätt, inträffat olycksfall,
som enligt allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete.
Vad i reglementet stadgas om olycksfall i arbetet skall äga tillämpning
jämväl där arbetare på grund av arbete, uppdrag eller befattning, som i nästföregående
stycke avses, blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller i
arbetet, uppdraget eller befattningen ådragit sig sådan yrkessjukdom, varom
förmäles i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar.
10 §.
1 mom. Tjänstepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande
fall, rörligt tillägg.
2 mom. Tjänstepension utgår från och med dagen näst efter den, då anställningen
upphört, till och med den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens
frånfälle.
3 mom. Pensiontagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är
föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller
ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en
tredjedel av den pension, som eljest skolat till honom utgå.
Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av
honom, må fullmäktige kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära det
förverkade pensionsbeloppet eller del därav.
4 morn. Utbetalning av tjänstepension sker månadsvis i efterskott, dock
att efter pensionstagarens frånfälle må förskottsvis utbetalas återstående pensionsbelopp.
Tjänstepensionens grundbelopp.
11 §•
1 mom. Storleken för år räknat av tjänstepensionens grundbelopp bestämmes
dels av det tjänstepensionsunderlag, som enligt föreskrifterna i 12 §
skall för arbetaren tillämpas, dels ock av den tid arbetaren enligt 13 § äger
tillgodoräkna såsom tjänstår, allt enligt de bestämmelser, som meddelas i
14—16 §§.
2 mom. Beräknat grundbelopp, som icke utgöres av helt nied 12 eller, i
fråga om grundbelopp understigande 1,680 kronor, med 6 jämnt delbart
krontal, jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.
12 §.
Såsom tjänstepensionsunderlag skall för manlig arbetare tillämpas det belopp,
som enligt nedanstående sammanställning gäller för den pensionsgrupp,
vartill arbetaren vid anställningens upphörande är hänförd.
36
Pensionsgrupp |
Tjänstepensions- underlag kronor |
1 |
3,072 |
2 |
2,760 |
3 |
2,484 |
4 |
2,076 |
För kvinnlig arbetare tillämpas ett tjänstepensionsunderlag av 1,500 kronor.
13 §.
1 mom. Såsom tjänstår må tillgodoräknas tid före pensionsålderns inträde,
för vilken arbetare vidkänts tjänstepensionsavdrag enligt detta reglemente.
2 mom. Såsom tjänstår må jämväl tillgodoräknas dels tid, under vilken
arbetaren varit underkastad andra tjänstepensionsbestämmelser än de i detta
reglemente innefattade, i den omfattning sådan tid enligt berörda bestämmelser
med därtill hörande övergångsstadganden fått tillgodoräknas, dels
ock tid i övrigt, vilken arbetaren ägt räkna såsom tjänstår enligt de andra
tjänstepensionsbestämmelser med övergångsstadganden, vilka han sålunda
varit senast underkastad, allt dock endast i den mån sådan tid ej tillgodoräknats
enligt föreskrifterna i 1 mom.
3 mom. I fråga om beräkning såsom tjänstår av annan tid än som avses
i 1 och 2 mom. och varunder arbetaren ej innehaft med tjänstepensionsrätt
förenad anställning skall gälla, att såsom tjänstår må tillgodoräknas två tredjedelar
av tid, under vilken arbetare efter uppnådd ålder av 18 år men före
pensionsålderns inträde i statens tjänst innehaft sådan anställning, vilken
utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla, dock att på prövning
av fullmäktige skall bero, huruvida och i vad mån reduktion bör vidtagas
vid tillgodoräkning av anställningstid, varunder för arbetaren ej gällt
en arbetstid av normal omfattning.
A mom. Därest vid beräkning av tjänstår den uppkomna slutsumman utvisar
del av dag, skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal.
14 §.
Grundbeloppet av ålderspension bestämmes enligt följande grunder. Kan
arbetaren räkna minst 30 tjänstår, utgår hel pension, vars grundbelopp är
lika med tjänstepensionsunderlaget. Är tjänstårens antal mindre, utgår avkortad
pension, vars grundbelopp motsvarar tjänstepensionsunderlaget minskat
med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30.
15 §.
Grundbeloppet av invalidpension motsvarar det för arbetaren gällande
tjänstepensionsunderlaget. Beträffande arbetare, vars anställning upphör efter
pensionsålderns inträde, skall likväl grundbeloppet bestämmas enligt de
i 14 § angivna grunderna.
16 §.
Grundbeloppet av sjukpension bestämmes enligt de i 14 § angivna grunderna.
Grundbeloppet skall dock utgöra lägst 75 procent av tjänstepensionsunderlaget,
i den mån beloppet icke härigenom överstiger grundbeloppet av
den ålderspension, som skulle hava tillkommit arbetaren, därest han med
oförändrat pensionsunderlag kvarstått i sin anställning till pensionsålderns
inträde.
37
Rörligt tillägg.
17 §.
1 morn. Å tjänstepensionens grundbelopp eller, där mer än en pension enligt
reglementet åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen utgår rörligt tilllägg
under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt
vederbörliga avlöningsreglementen gälla angående dylikt tillägg å lön till
ordinarie och extra ordinarie tjänsteman vid riksdagens verk.
2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å
däri ingående öretal, som överskjuter fullt krontal.
3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg begagnas de tabeller och
anvisningar, som Kungl. Maj.t för ändamålet utfärdar för tillämpning av
1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare.
4 avd. Om tjänstelivränta.
18 §.
1 mom. Den som, efter att hava blivit underkastad detta reglemente, avgått
från anställning, som i reglementet avses, utan rätt att komma i åtnjutande
av tjänstepension enligt reglementet, är berättigad att på därom gjord
ansökning erhålla tjänstelivränta,
a) när han uppnått en levnadsålder av 65 år (uppskjuten livränta); eller
b) därest han före uppnåendet av 65 års ålder blivit varaktigt oförmögen
till arbete och på grund därav erhållit folkpension enligt gällande lag örn
folkpensionering (förtidslivränta).
Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta skall likväl gälla,
a) att arbetaren före anställningens upphörande antingen under sammanlagt
minst tre år varit underkastad detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser
eller ock under sammanlagt minst sex år i statens tjänst
innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och
förvärvskälla; samt
b) att arbetaren icke efter avgången men före den i första stycket a) eller
b) avsedda tidpunkten innehaft annan anställning förenad med tjänstepensionsrätt
enligt detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser.
2 mom. Tjänstelivränta utgår
a) uppskjuten livränta från och med månaden näst efter den, under vilken
vederbörande uppnått 65 års ålder, dock att sådan livränta ej må utgå
för längre tid tillbaka än sex månader före den månad, under vilken ansökning
därom gjorts; samt
b) förtidslivränta från och med den månad, med vars ingång folkpensionen
börjat löpa, dock tidigast från och med den månad, då ansökningen örn
tjänstelivränta gjorts.
Livräntan utgår till och med den månad, varunder livräntetagaren avlider.
3 mom. Utbetalning av tjänstelivränta sker i efterskott enligt de närmare
bestämmelser, som meddelas av fullmäktige.
19 §.
1 mom. Beloppet för år räknat av tjänstelivränta bestämmes, där icke annat
föranledes av vad nedan i 2 mom. stadgas, i förhållande till dels det för
arbetaren vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget, dels antalet vid
38
avgången uppnådda tjänstår, dels ock nämnda antal tjänstår utökat med tid,
som vid anställningens upphörande må hava återstått till utgången av den
månad varunder arbetaren uppnår 65 års ålder, allt på sätt närmare stadgas
i 20 §.
Härvid iakttages, att tid, för vilken bidragsplikt för tjänstepensionering ej
förelegat, vid tjänstårsberäkning i intet fall må tagas i betraktande till större
del än två tredjedelar.
2 mom. Vad i 10 § 3 mom. stadgas om tjänstepension skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om tjänstelivränta.
3 mom. Tjänstelivräntas årsbelopp jämkas, där så erfordras, till närmast
högre öretal, som är jämnt delbart med 120.
20 §.
1 mom. Uppskjuten livränta bestämmes, med iakttagande i förekommande
fall av vad nedan i 3 mom. stadgas, till ett belopp motsvax-ande så stor
del av tjänstepensionsunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda fulla
eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av det på sätt i 19 § 1 mom. sägs
utökade antalet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår, dock av minst 120.
Örn antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår
är mindre än 120, skall likväl iakttagas, att det på nyssnämnda sätt beräknade
beloppet skall minskas med Vio procent för varje felande fjärdedels år.
2 mom. Förtidslivränta bestämmes enligt grunder, som av Kungl. Maj:t
för motsvarande ändamål fastställas för tillämpning av 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare, till sådant belopp att livräntans värde vid den
tidpunkt, från och med vilken densamma utgår, motsvarar värdet vid nämnda
tidpunkt av den uppskjutna livräntan. Förtidslivräntans årsbelopp skall
likväl lägst motsvara 10 procent av den uppskjutna livräntans årsbelopp.
3 mom. Tjänstelivränta till den som blivit, på sätt i 7 § 2 mom. första
stycket sägs, till följd av fel eller försummelse skild från sin anställning, utgör
en tredjedel av det belopp, varmed livräntan i annat fall skolat utgå,
med rätt likväl för fullmäktige att tillerkänna vederbörande större del, dock
ej mera än två tredjedelar.
5 avd. Om sammanträffande av förmåner.
21 §.
Om den, som kommer i åtnjutande av tjänstepension för i detta reglemente
avsedd anställning, vid nämnda anställnings upphörande åtnjuter eller
därvid eller sedermera erhåller annan tjänstepension, antingen enligt detta
reglemente eller enligt andra tjänstepensionsbestämmelser för riksdagens verk,
beror på fullmäktiges prövning, örn och i vad mån de till förstnämnda pension
hörande förmånerna av sådan anledning skola minskas med de till
den sistnämnda pensionen hörande förmånerna. Utgå båda tjänstepensionerna
enligt detta reglemente, må allenast en av dem minskas.
Vad i nästföregående stycke stadgas rörande sammanträffande av tjänstepensioner
skall äga motsvarande tillämpning med avseende å sammanträffande
av tjänstepension och tjänstelivränta eller av flera tjänstelivräntor.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1943, från och med vilken dag vad
i tidigare av riksdagen meddelade föreskrifter finnes stridande mot reglementets
bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår den å vilken reglementet erhåller
tillämpning.
39
Vid reglementets tillämpning å den, som omedelbart före ikraftträdandet
varit underkastad 1935 års tjänstepensionsreglemente för arbetare vid riksbankens
sedeltryckeri och pappersbruk, skola iakttagas följande särskilda
Övergångsbestämmelser.
1. Arbetare vid sedeltryckeriet, som åtnjuter avlöning enligt äldre lönestat,
placeras i den pensionsgrupp, vartill han med tillämpning av de i 3 §
meddelade bestämmelserna skulle hava hänförts, örn han övergått å den
nya lönestaten.
2. För sådan arbetare, för vilken tjänstepensionsunderlaget enligt detta
reglemente understiger pensionsunderlaget enligt 1935 års reglemente, ökat
med procentuellt dyrtidstillägg motsvarande indextalet 156 (juli 1914 =
100), skall, så länge arbetaren kvarstår i den pensionsgrupp i vilken han
placerats vid ikraftträdandet av detta reglemente, såsom tjänstepensionsavdrag
alltjämt tillämpas det enligt 1935 års reglemente stadgade beloppet. Såsom
tjänstepensionsunderlag skall i här avsett fall tillämpas ett belopp motsvarande
pensionsunderlaget enligt 1935 års reglemente ökat på nämnda
sätt.
3. Där arbetare avgår med tjänstepension den 1 januari 1945 eller senare,
må de jämlikt 13 § beräknade tjänståren i förekommande fall utökas i sådan
omfattning, att tjänstårens antal icke understiger det, som kunnat tillgodoräknas,
därest arbetaren avgått med pension omedelbart före den 1 januari
1945 och tillämpning skett av stadgandet i 2 punkten andra stycket av
de till 1935 års reglemente hörande övergångsbestämmelserna.
Vad i nämnda punkt av övergångsbestämmelserna till 1935 års reglemente
stadgas för det fall, att avgång äger rum under tiden 1 januari 1940—31
december 1944, skall, såvitt angår arbetare vid pappersbruket vilken före
1921 års ingång erhållit och därefter utan avbrott innehaft anställning vid
bruket, tillämpas jämväl i det fall, att avgången äger rum under tiden 1 januari
1945—31 december 1949. Avgår sådan arbetare med tjänstepension den
1 januari 1950 eller senare, må tjänståren i förekommande fall utökas i sådan
omfattning, att deras antal icke understiger det, som kunnat tillgodoräknas,
därest arbetaren avgått med pension omedelbart före den 1 januari
1950.
4. Stadgandet i 3 punkten övergångsbestämmelserna till 1935 års reglemente
skall äga motsvarande tillämpning, där i nämnda punkt avsedd arbetare
blir underkastad detta reglemente.
5. För arbetare vid sedeltryckeriet, som är berättigad till livränta från
ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm på grund av inbetalning
till anstalten enligt för personalen vid sedeltryckeriet tidigare gällande villkor,
skall nämnda förmån räknas såsom del av honom enligt detta reglemente
tillkommande tjänstepension eller tjänstelivränta, vilken alltså skall
minskas med belopp motsvarande den särskilda förmånen.
40
Förslag
till
reglemente angående familjepension för efterlevande till arbetare
vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk (riksbankens
familjepensionsreglemente för arbetare).
1 avd. Allmänna bestämmelser.
1 §•
1 mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande:
a) arbetare, som är underkastad riksbankens tjänstepensionsreglemente
för arbetare;
b) den som åtnjuter pension enligt nyssnämnda tjänstepensionsreglemente;
samt
c) den som, efter att på grund av stadgandet under a) här ovan blivit underkastad
detta reglemente, avgått från arbetaranställning, som avses i berörda
tjänstepensionsreglemente, utan rätt att komma i åtnjutande av pension,
under förutsättning att arbetaren antingen under sammanlagt minst
tre år varit underkastad sagda tjänstepensionsreglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser,
om vilka i 2 mom. andra stycket här nedan förmäles,
eller ock under sammanlagt minst sex år i statens tjänst innehaft sådan
anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Bestämmelsen under c) här ovan avser icke den som efter avgången innehaft
annan anställning förenad med pensionsrätt enligt tjänstepensionsbestämmelser
som nyss sagts.
2 morn. Vad i detta reglemente sägs om arbetare skall, där ej annat framgår,
i tillämpliga delar gälla med avseende å sådan förutvarande arbetare,
som i 1 mom. b) eller c) avses.
Vad i reglementet sägs örn tjänste- eller familjepensionsbestämmelser skall,
där ej annat framgår, avse dels tjänste- eller familjepensionsbestämmelser
för riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen eller med stöd av dess bemyndigande
utfärdats av delegerade för riksdagens verk, dels ock tjänsteoch
familjepensionsbestämmelser, antagna av Kungl. Majit och riksdagen.
Med tjänste- eller familjepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås
pensionsrätt enligt i nästföregående stycke avsedda tjänste- eller familjepensionsbestämmelser.
2 §.
1 mom. I 1 § 1 mom. a) omförmäld arbetare har att vidkännas familjepensionsavdrag
enligt bestämmelserna i detta reglemente.
Efterlevande, som här nedan i 2 mom. sägs, till den, å vilken reglementet
äger tillämpning, äro berättigade att åtnjuta familjepension eller familjelivränta
enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i reglementet.
41
Närmare bestämmelser angående reglementets tillämpning meddelas av
fullmäktige i riksbanken (fullmäktige).
2 mom. Familjepension eller familjelivränta tillkommer följande efterlevande,
nämligen
änka, som ej ingått nytt äktenskap,
frånskild hustru, i fall som i 3 mom. sägs, samt
arvsberättigat barn, vilket ej uppnått 19 års ålder.
Såsom förutsättning härför skall dock gälla, i fråga om änka eller frånskild
hustru, att äktenskapet icke ingåtts efter det arbetaren uppnått en levnadsålder
av 60 år, och i fråga örn adoptivbarn, att adoptionen ej ägt rum
efter det arbetaren fyllt 50 år.
3 mom. Då arbetare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till sin hustru
utgiva underhållsbidrag eller i skillnadsmålet visats föreligga avtal örn sådant
underhållsbidrag, äger domstolen, om makarna levt tillsammans under
minst fem år och hustrun vid sammanlevnadens hävande uppnått en ålder
av minst 30 år samt det i övrigt med hänsyn till omständigheterna finnes
skäligt, förordna, att hustrun skall vara berättigad till familjepension eller
familjelivränta, som avses i detta reglemente.
Sålunda meddelat förordnande upphör att gälla, örn skyldighet att utgiva
underhållsbidrag, vilket bestämts att utgå på särskilda tider, upphört eller
den bidragsberättigade trätt i nytt gifte.
Äger förordnande som nyss sagts giltighet, må sådant förordnande ej med
laga verkan meddelas till förmån för arbetarens hustru i senare äktenskap.
3 §.
1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av familjepension
eller familjelivränta enligt detta reglemente samt fastställande till beloppet
av dylik förmån sker, på därom gjord ansökning, av riksbankens direktion,
där ej fullmäktige annorlunda förordna.
Sökande åligger att styrka sådana för den prövande myndigheten icke
kända omständigheter, som böra tagas i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan.
2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom
tillställas de till förmånen berättigade.
2 avd. Om familjepensionsavdrag.
4 §.
Från och med den kalendervecka, då arbetare blir underkastad bestämmelserna
i riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare till och med
den kalendervecka, varunder nämnda reglemente upphör att vara tillämpligt
å honom, skall arbetaren tillkommande avlöning minskas med familjepensionsavdrag.
Sådant avdrag beräknas för varje kalendervecka, för vilken
arbetaren är berättigad åtnjuta någon avlöning, och skall uttagas vid ordinarie
avlöningstillfälle minst en gång i månaden.
5 8.
1 mom. Såsom familjepensionsavdrag skall för manlig arbetare tillämpas
det belopp för kalendervecka, som enligt nedanstående sammanställning gäl
-
42
ler för den pensionsgrupp, vartill arbetaren under tid, för vilken pensionsavdraget
verkställes, varit hänförd enligt riksbankens tjänstepensionsregkmente
för arbetare.
Pensionsgrupp |
Familjepensions- avdrag kronor |
1 |
2.80 |
2 |
2.45 |
3 |
2.10 |
4 |
1.60 |
För kvinnlig arbetare tillämpas ett familjepensionsavdrag av 25 öre för
kalendervecka.
3 avd. Om familjepension.
Gemensamma bestämmelser.
6 8-
1 mom. Familjepension enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till
arbetare, som vid sin död var underkastad riksbankens tjänstepensionsreglemente
för arbetare eller åtnjöt tjänstepension enligt nämnda reglemente.
2 mom. Angående fördelning av familjepension mellan två eller flera familjepensionsberättigade
stadgas i 8 § 3 mom. och 12 § 4 mom.
7 8.
1 mom. Familjepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande fall,
rörligt tillägg.
2 mom. Familjepension utgår till därtill berättigad från och med dagen
näst efter den, då arbetare avlidit, eller, i fråga om pension till barn som födes
efter faderns död, från och med den dag, under vilken barnet fötts, till
och med utgången av månaden näst efter den, under vilken pensionstagaren
avlider, eller, där pensionsrätten upphör av annan anledning, till och med utgången
av den månad, under vilken rätten upphört.
3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är
föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller
ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en tredjedel
av den pension, som eljest skolat till honom utgå.
Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom,
må den myndighet, som fastställt pensionen, kunna medgiva sådan anhörig
rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.
-4 mom. Utbetalning av familjepension sker i efterskott; dock att efter pensionstagarens
frånfälle förskottsvis må utbetalas återstående pensionsbelopp.
Familjepensionens grundbelopp.
8 §.
1 mom. Storleken för år räknat av familjepensionens grundbelopp bestämmes
enligt grunder, som angivas i 2 mom. här nedan, i förhållande till ett vid
arbetarens död för honom gällande familjepensionstal, varom stadgas i 9 §.
2 morn. Vid familjepensionens fastställande beräknas grundbeloppet sålunda,
att det motsvarar,
43
a) då endast en familjepensionsberättigad finnes eller då de pensionsberättigade
utgöras av änka och frånskild hustru: familjepensionstalet;
b) då de pensionsberättigade utgöras av änka eller frånskild hustru samt
barn eller av änka och frånskild hustru samt barn: familjepensionstalet ökat
med 50 procent, örn endast ett barn finnes, och eljest därutöver med 20 procent
för varje ytterligare barn; samt
c) då de pensionsberättigade utgöras av två eller flera barn: familjepensionstalet
ökat med 50 procent, om barnen äro två, och eljest därutöver med
20 procent för varje ytterligare barn.
Sker efter familjepensionens fastställande ändring beträffande antalet familjepensionsberättigade,
skall med tillämpning av de i nästföregående stycke
angivna grunderna bestämmas nytt grundbelopp för familjepensionen att tilllämpas
från och med den i 7 § 2 mom. stadgade tidpunkt, då familjepensionsrätt
inträtt eller upphört.
3 mom. Finnas två eller flera familjepensionsberättigade, skall det på varje
tid belöpande grundbeloppet mellan dem fördelas sålunda,
att av grundbelopp, som är gemensamt för änka eller frånskild hustru samt
barn eller för änka och frånskild hustru samt barn, änkan eller den frånskilda
hustrun respektive änkan jämte den frånskilda hustrun äger åtnjuta så stor
del, som motsvarar 80 procent av familjepensionstalet — dock att frånskild
hustru, som äger pensionsrätt jämte den avlidnes barn i annat gifte, icke må
åtnjuta större del än som motsvarar 40 procent av familjepensionstalet —
samt barnet eller barnen återstoden,
samt att av grundbelopp eller del därav, som är gemensam för änka och
frånskild hustru eller för två eller flera barn, änkan och den frånskilda hustrun
respektive barnen äga taga lika del.
Har i följd därav, att frånskild hustru underlåtit att göra ansökning örn
pension, till annan familjepensionsberättigad utbetalats större belopp än han
enligt här stadgade grunder bort erhålla, skall därvid bero.
9 §.
1 mom. Familjepensionstalet bestämmes, där ej annat föranledes av stadgandet
i 2 mom. här nedan, dels av det familjepensionsunderlag, som enligt
föreskrifterna i 10 § skall tillämpas, dels ock av antalet tjänstår, varom förmäles
i 11 §, allt enligt följande grunder. Uppgår antalet tjänstår till minst 30,
skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget. Är tjänstårens
antal mindre, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget
minskat med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger
30.
2 mom. Beräknat familjepensionstal, som icke utgör helt krontal, jämkas till
närmast högre sådant tal.
10 §.
Såsom familjepensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som enligt nedanstående
sammanställning gäller för den pensionsgrupp, vartill arbetaren
vid dödsfallet eller avgången med rätt till tjänstepension varit hänförd enligt
riksbankens tjänstepensionsreglemente för arbetare.
Pensionsgrupp |
Familjepensions- underlag kronor |
1 |
1,320 |
2 |
1,188 |
3 |
1,056 |
4 |
924 |
För kvinnlig arbetare tillämpas ett familjepensionsunderlag av 792 kronor.
44
il 8.
Såsom tjänstår räknas vid bestämmande av familjepension
a) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt riksbankens tjänstepensionsreglemente
för arbetare; samt
b) tid, som från dödsfallet eller anställningens upphörande må hava återstått
till pensionsålderns inträde.
Rörligt tillägg.
12 §.
1 mom. A familjepensionens grundbelopp utgår rörligt tillägg under samma
förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt vederbörliga avlöningsreglementen
gälla angående dylikt tillägg å lön till ordinarie och extra
ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk.
2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å
däri ingående öretal, som överskjuter fullt krontal.
3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg begagnas de tabeller och
anvisningar, som Kungl. Majit för ändamålet utfärdar för tillämpning av
1942 års familjepensionsreglemente för arbetare.
4 mom. Angående fördelning av rörligt tillägg mellan två eller flera familjepensionsberättigade
skall vad i 8 § 3 mom. stadgas om fördelning av grundbelopp
äga motsvarande tillämpning.
4 avd. Om familjelivränta.
13 §.
Familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till förutvarande
arbetare, varom förmäles i 1 § 1 morn. c).
14 §.
1 mom. Familjelivränta motsvarar familjepensionens grundbelopp, dock
att vid beräkning av grundbeloppet familjepensionstalet skall fastställas på
sätt här nedan i 2 mom. stadgas.
1 övrigt skola bestämmelserna i 7 § 2—4 mom. och 8 § 3 mom. äga motsvarande
tillämpning.
2 mom. Familjepensionstalet för livränta bestämmes, där ej annat föranledes
av vad här nedan stadgas, till ett belopp, motsvarande så stor del av
det för arbetaren senast gällande familjepensionsunderlaget, som antalet vid
avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår av det slag,
varom i 11 § a) förmäles, utgör av 120 eller — där vid avgången uppnådda
tjänstår, utökade med tid som från anställningens upphörande må hava återstått
till pensionsålderns inträde, uppgå till mer än 120 fulla eller påbörjade
fjärdedels tjänstår — av det större tal, som uppkommer genom berörda utökning.
Vid beräkning av tjänstår skall iakttagas att tid, för vilken bidragsplikt
för familjepensionering ej förelegat, i intet fall må tagas i betraktande till
större del än två tredjedelar.
I övrigt skall beträffande familjepensionstalets bestämmande föreskriften
i 9 § 2 mom. äga motsvarande tillämpning.
45
5 avd. Om sammanträffande av förmåner.
15 §.
Innehar efterlevande till den, å vilken reglementet äger tillämpning, med
tjänstepensionsrätt förenad anställning, eller åtnjuter han antingen tjänstepension
eller tjänstelivränta eller ock familjepension eller familjelivränta enligt
detta reglemente eller andra familjepensionsbestämmelser såsom anhörig till
annan anställningshavare, skall pensions- eller livränteförmån, som utgår enligt
detta reglemente, där ej fullmäktige i särskilt fall annorlunda förordna,
minskas med en fjärdedel, dock högst med beloppet av den förmån, som
föranleder minskningen.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1943, från och med vilken dag
vad i tidigare av riksdagen meddelade föreskrifter finnes stridande mot reglementets
bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår den å vilken reglementet
erhåller tillämpning.
Vid reglementets tillämpning beträffande den, som omedelbart före ikraftträdandet
varit underkastad 1937 års familjepensionsreglemente för arbetare
vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk, skola iakttagas följande särskilda
-
Övergångsbestämmelser.
1. För sådan manlig arbetare, för vilken familjepensionsunderlaget enligt
detta reglemente understiger familjepensionsunderlaget enligt 1937 års reglemente,
ökat med 10 procent, skall så länge arbetaren kvarstår i den pensionsgrupp,
i vilken han placerats vid ikraftträdandet av detta reglemente,
såsom familjepensionsavdrag alltjämt tillämpas det enligt 1937 års reglemente
stadgade beloppet. Såsom familjepensionsunderlag skall i här avsett
fall tillämpas ett belopp motsvarande familjepensionsunderlaget enligt 1937
års reglemente ökat på nämnda sätt.
För kvinnlig arbetare skola, därest hon före viss av fullmäktige fastställd
tidpunkt anmäler sin önskan därom, tillämpas ett familjepensionsavdrag för
kalendervecka av 30 öre och ett familjepensionsunderlag av 888 kronor.
2. Där jämlikt det till 1937 års familjepensionsreglemente fogade övergångsstadgandet
såsom tjänstår för bestämmande av familjepension för efterlevande
till arbetare, å vilken före reglementets ikraftträdande 1935 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk
vunnit tillämpning, fått tillgodoräknas anställningstid, som icke
kunnat tillgodoräknas enligt 4 § 4 mom. förstnämnda reglemente, må sådan
anställningstid jämväl vid tillämpning av detta reglemente — även i den mån
detta ej följer av 11 § — tillgodoräknas såsom tjänstår för bestämmande av
familjepension.