Bankoutskottets utlåtande nr 57.
1
Nr 57.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1943 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om avgifter för sjöfolks pensionering, m. m.
I en den 7 maj 1943 dagtecknad proposition nr 239, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag
om avgifter för sjöfolks pensionering, dels ock godkänna i propositionen
förordat förslag till omläggning och utvidgning av den av handelsflottans pensionsanstalt
bedrivna verksamheten ävensom bemyndiga Kungl. Majit att
meddela erforderliga föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse
med grundlinjerna för samma förslag.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
Berörda lagförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om avgifter för sjöfolks pensionering.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För beredande av pension, enligt vad därom är särskilt stadgat, åt svenska
sjömän, vilka varit påmönstrade för utrikes fart å svenskt handelsfartyg,
skola, förutom bidrag av allmänna medel, i den omfattning nedan sägs utgå
särskilda avgifter dels från sjömännen (hyresavgifter) och dels från redarna
( redareavgifter).
2 §■
Med sjöman förstås i denna lag envar, som är inskriven vid sjömanshus.
Med handelsfartyg förstås i denna lag fartyg, som nyttjas till handelssjöfart
eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål, som med handels
Bihang
till riksdagens protokoll 19i3. 8 sami. Nr 57. 1
2
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
sjöfarten har gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- och dykeriföretag.
3 §•
Hyresavgift utgår för befälhavare, styrman, maskinist och radiotelegrafist
med en procent och för annan sjöman med sex procent av hyran för tid, under
vilken sjömannen varit för utrikes fart påmönstrad å svenskt handelsfartyg.
Semester, som infaller i omedelbar anslutning till avmönstring, inräknas i
nämnda tid.
Hyresavgift erlägges av befälhavare, styrman, maskinist och radiotelegrafist
under tiden till ingången av det år, då han fyller 60 år, och av annan sjöman
under tiden till ingången av det år, då han fyller 55 år.
4 §•
Redareavgift erlägges för annan sjöman än befälhavare, styrman, maskinist
och radiotelegrafist. Avgiften utgår med tre och en halv procent av den
hyra, varå hyresavgiften beräknas.
5 §.
Konungen äger förordna, att med befälhavare, styrman, maskinist och radiotelegrafist
skall vid tillämpningen av denna lag likställas sjöman tillhörande
viss annan personalgrupp.
6 §•
Närmare bestämmelser angående avgifternas beräknande och erläggande
meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.
I ett den 15 december 1942 av särskilda inom handelsdepartementet tillkallade
utredningsmän (i det följande benämnda utredningen) avgivet betänkande
med förslag angående förbättrad pensionering för sjöfolk har förordats,
att den av handelsflottans pensionsanstalt bedrivna verksamheten omlägges
och utvidgas så att ålderspensionen för sjömän i utrikes fart, tillhörande
manskapsklassen, väsentligt förbättras,
att för möjliggörande av pensionsförbättringen den nuvarande 1-procentiga
hyresavgiften för sjömän i manskapsklassen höjes till 6 procent,
att såsom bidrag till pensioneringskostnadema skola utgå dels avgift av
redarna med 3^2 procent å hyran för sjömän tillhörande manskapsklassen,
dels ock årligt statsanslag med 1,200,000 kronor,
samt att pensionsanstaltens avlönings- och omkostnadsanslag, för närvarande
respektive 12,800 kronor och 3,000 kronor, höjas, avlöningsanslaget
till 19,700 kronor och omkostnadsanslaget till 5,500 kronor.
I samband härmed har utredningen framlagt förslag till dels lag om av -
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
3
gifter för sjöfolkets pensionering, dels reglemente för handelsflottans pensionsanstalt,
dels instruktion för handelsflottans pensionsanstalt, dels ock
kungörelse om ändring i vissa delar av kungörelsen den 9 juni 1939 (nr
306) angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring
m. m.
Berörda reglementsförslag finnes såsom Bilaga fogat vid detta utlåtande.
Enär de föreslagna författningsbestämmelserna avses skola träda i kraft
först den 1 juli 1944, ifrågasättes icke någon ökning vare sig av det av innevarande
års riksdag för budgetåret 1943/44 anvisade anslaget å 626 000 kronor
till bidrag till handelsflottans pensionsanstalt eller av anstaltens av riksdagen
för samma budgetår anvisade avlönings- och omkostnadsanslag.
Nämnda bidrag har för budgetåren 1939/40—1942/43 uppgått till allenast
536,000 kronor.
De säregna förhållanden, under vilka sjöfolket utövar sitt yrke, hava sedan
lång tid tillbaka såväl i Sverige som annorstädes ansetts påkalla speciella
åtgärder från det allmännas sida i syfte att tillförsäkra sjömännen drägliga
arbets- och levnadsvillkor. För vårt lands vidkommande må i detta sammanhang
erinras örn nu gällande sjömanslag, vilken reglerar sjömännens tjänsteavtal,
samt örn sjöarbetstidslagen, sjömanshuskungörelsen och befälsförordningen.
Vidare märkes ett flertal författningar örn sjömännens kosthåll
och bostäder, om ersättning för förlorade effekter vid fartygs förolyckande,
om tjänstgöringsbetyg för sjömän o. s. v. Genom den av sjömanshusen bedrivna
understödsverksamheten och det av handelsflottans pensionsanstalt
handhavda pensionsväsendet har samhället vidare givit uttryck åt sin önskan
att lämna ekonomiskt stöd åt de sjömän, vilka av överårighet eller invaliditet
satts ur stånd att genom eget arbete förskaffa sig sitt livsuppehälle.
Även om det hittillsvarande statliga understöds- och pensionsväsendet för
sjöfolk efter nutida måttstock måste anses erbjuda blygsamma förmåner, så
innebär det dock ett erkännande av att det allmänna icke bör lämna de uttjänta
sjömännens särskilda försörjningssvårigheter utan beaktande. En menig
sjöman blir i regel redan vid 50 å 55 års ålder ur stånd att längre erhålla
anställning i yrket, och hans förutsättningar att genom annat arbete
livnära sig äro starkt begränsade, särskilt örn han under sin tjänstgöring
till sjöss haft ringa eller ingen möjlighet att uppehålla kontakt med hemorten.
Det förefaller naturligt att detta för sjömännen säregna förhållande
återspeglar sig i sociallagstiftningen. En ytterligare anledning för det allmänna
att särskilt vårda sig om de till vidare sjötjänst oförmögna sjömännen
synes den omständigheten utgöra, att dessa sjömän — och då i synnerhet
de som gjort tjänst i utrikes fart — tidigare i långt mindre mån än flertalet
andra medborgare haft nytta och glädje av de olika föranstaltningar,
till vilkas bekostande de dock genom sina skatter bidragit.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
Förslag i fråga om förbättrad sjöfolkspensionering.
Det av utredningen framlagda förslaget syftar till att åstadkomma en sjöfolkspensionering,
som väsentligen underlättar vederbörandes försörjningsproblem.
Enär förslaget ansetts innebära ett tillgodoseende av det mest trängande
behovet av förbättrad pensionering för sjöfolket med förhållandevis
små kostnader för det allmänna, har föredragande departementschefen funnit
detsamma väl lämpa sig såsom grundval för nya bestämmelser på förevarande
område. Den förbättring av sjöfolkets pensionsförhållanden, som
därmed skulle vinnas, har även synts stå i god överensstämmelse med de
åtgärder, vilka tidigare i olika avseenden vidtagits till beredande av gynnsammare
levnadsvillkor för sjömännen och har jämväl befunnits vara ägnad
att motverka den benägenhet att redan vid unga år söka sig bort från det
en gång valda yrket, vilken enligt vad utredningen visat gör sig gällande
hos sjöfolket.
I likhet med utredningen har departementschefen funnit övertygande skäl
tala för att den obligatoriska sjöfolkspensioneringen icke heller för framtiden
bör avse andra sjömän än sådana som tjänstgöra i utrikes fart. Även
om viss inrikes sjöfart ur de synpunkter, vilka i detta sammanhang kunna
anläggas, föga skiljer sig från en del av utrikesfarten, torde, såsom utredningen
framhållit, av praktiska skäl någon annan gränsdragning än den
nyss angivna icke kunna förordas. Genom den frivilliga pensionsförsäkring,
som enligt utredningens förslag skall ingå såsom ett led i den av handelsflottans
pensionsanstalt bedrivna verksamheten, beredes ökad möjlighet för
de i inrikes fart anställda sjömännen att i den omfattning de själva finna
lämpligt säkerställa sin ålderdomsförsörjning. Längre syftande åtgärder böra
enligt departementschefens mening icke nu vidtagas i detta hänseende.
Vad angår sjömän, tillhörande befälsklassen, avses med det av utredningen
framlagda förslaget icke någon förbättring i dem från handelsflottans pensionsanstalt
nu tillkommande pensionsförmåner. Utredningen anser nämligen,
att befälets pensionsfråga genom tillkomsten av sjöbefälets pensionskassa
för framtiden lösts på ett i huvudsak tillfredsställande sätt. Detta omdöme
torde, framhåller departementschefen, äga sin riktighet. Emellertid
uppställer sig den frågan, om icke vid sådant förhållande pensionsanstaltens
befattning med befälets pensionering borde helt upphöra. Departementschefen
har vid övervägande av denna fråga funnit av utredningen mot en dylik
åtgärd anförda skäl övertygande. Att nu beröva befälet de å bidrag av allmänna
medel grundade pensionsförmåner, som denna personalgrupp i överensstämmelse
med hävdvunnen ordning åtnjuter, har ansetts vara uteslutet,
och de administrativa lättnader för anstalten, vilka genom en omläggning
av sättet för dessa förmåners ^anordnande skulle kunna uppnås, ha synts
vara av så ringa betydelse, att någon förändring i sistnämnda hänseende
icke kan anses påkallad.
Utredningen har ansett sig icke kunna tillstyrka införande av obligatorisk
familjepensionering. De av utredningen till stöd för denna sin uppfattning
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
5
åberopade skälen — bland annat att en dylik pensionering skulle ställa sig
dyrbar och att redan för närvarande är i viss mån sörjt för de efterlevande —
ha synts departementschefen vara så vägande, att ett frångående av utredningens
förslag på denna punkt icke ifrågasättes. Vid sådant förhållande har
icke heller frivillig familjepensionering genom pensionsanstaltens försorg,
varom önskemål uttalats, ansetts böra komma i fråga.
Då det gäller att söka genomföra en förbättrad sjöfolkspensionering, är det
visserligen naturligt att i första hand låta sjömännen själva och deras arbetsgivare
bidraga till de ökade kostnaderna för pensionssystemets finansiering.
Det torde dock vara motiverat, att jämväl staten lämnar bidrag till pensionsförbättringen.
Den avvägning av pensionskostnaderna mellan sjömännen,
redarna och staten, som innefattas i det förslag, varom enighet uppnåtts
inom utredningen, har synts departementschefen kunna godtagas såsom skälig
och lämplig.
Enär förslaget syftar till en försäkringsmässigt uppbyggd och alltså fullt
betryggande pensionering, har utredningen icke ansett tillrådligt att, såsom
nu sker, ens till någon del grunda pensioneringen på den tidvis starkt fluktuerande
tonavgiftsuppbörden. Utredningen har därför föreslagit, att denna
uppbörd skall — frånsett det mindre belopp som inbetalas till statskontoret
såsom ersättning för sjömanshusen tillerkänd tjänstebrevsrätt — helt
tillgodoföras sjömanshusen. Då dessa därmed skulle få sina årsinkomster av
tonavgifter ökade med ett belopp, som utredningen uppskattat till i medeltal
200,000 kronor, medan handelsflottans pensionsanstalts inkomster skulle
minskas med motsvarande belopp, skall enligt utredningens finansieringsplan
statens årliga bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader nedsättas från
nu utgående 356,000 kronor till 156,000 kronor och statens bidrag till pensionsanstalten
i stället höjas med 200,000 kronor. Vad utredningen sålunda
föreslagit har departementschefen ansett sig böra biträda. Enligt planen
kommer sjömanshusens verksamhet att än mera än vad nu är fallet bero av
de belopp, som inflyta i tonavgifter. Därest den under kriget inträdda minskningen
i tonavgiftsuppbörden skulle bliva bestående under en längre tid
framåt, lärer därför måhända frågan örn storleken av statens bidrag till sjömanshusens
förvaltningskostnader framdeles få tagas under omprövning.
Utredningen har vid beräknandet av hyresavgiftspensionerna utgått från
en förräntning av sjömännens avgifter efter 3 procent. Denna räntefot har
försäkringsinspektioncn ansett för låg. Med nuvarande allmänna ränteläge
torde emellertid, framhåller departementschefen, en högre räntesats knappast
vara att förorda, särskilt om man betänker att i detta fall den försäkringsmässigt
uppbyggda ålderdomspensioneringen är avsedd att kompletteras med
efter behovsprövning utgående rena understöd åt de försäkrade i händelse av
invaliditet. Det erinras i detta sammanhang om att pensionsstyrelsen för
närvarande beträffande sin på frivilliga avgifter grundade försäkring icke
har alt räkna med bättre förräntning än efter 2.75 procent och att handelsflottans
pensionsanstalt enligt nu gällande reglemente likaledes tillämpar
sistnämnda räntefot. Slutligen har framhållits, att enligt det av utredningen
6
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
framlagda förslaget till instruktion för anstalten skall inom fem år, räknat
från och med den 1 juli 1944, samt därefter minst vart femte år av försäkringstekniskt
och statistiskt sakkunnig person verkställas utredning, huruvida
de för anstalten gällande pensioneringsföreskrifterna kunna anses svara
mot de tillgångar och inkomster, över vilka anstalten för framtiden kan beräknas
förfoga. Genom denna anordning —- till vilken motsvarighet redan
finnes i 1939 års reglemente för anstalten och om vars lämplighet delade
meningar icke torde råda — skapas trygghet för att eventuella förändringar
i ränteläget eller andra omständigheter, av vilka pensionsbeloppens storlek
skäligen bör röna inverkan, icke kunna under någon längre tid förbliva
obeaktade av anstaltens direktion, vilken det enligt såväl gällande reglemente
som instruktionsförslaget åligger att jämte eget yttrande till Kungl. Maj:t
överlämna utredningens resultat med de förslag till åtgärder, vartill detsamma
må kunna föranleda.
Förslag till lag om avgifter för sjöfolks pensionering.
Under erinran att nuvarande bestämmelser angående hyresavgift återfinnas
i den av Kungl. Maj:t i administrativ väg utfärdade sjömanshuskungörelsen
framhåller utredningen att, därest i enlighet med utredningens förslag —
samtidigt med att hyresavgiften för manskapets del höjes till 6 procent —
redarna förpliktas bidraga till manskapspensioneringen med viss avgift, de
grundläggande bestämmelserna i ämnet torde böra sammanföras i en av
Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag.
1 §•
De av utredningen uppdragna riktlinjerna för bestridandet av kostnaderna
för sjöfolkspensioneringen återfinnas i lagförslagets 1 §, i vilken stadgas skyldighet
för sjömännen att erlägga hyresavgifter och för redarna att utgiva bidrag
till de meniga sjömännens pensionering i form av redareavgifter, varjämte
anslag av statsmedel förutsättes. Rätt till pension skall enligt förslaget
tillkomma allenast svenska sjömän, vilka varit påmönstrade för utrikes fart
å svenskt handelsfartyg, och enär avgiftsskyldigheten knutits till pensionsrätten,
skola avgifter icke erläggas för utländskt sjöfolk, som tjänstgör i den
svenska handelsflottan. Att icke jämväl utlänningar omfattas av förslaget
har icke undgått kritik, men i likhet nied kommerskollegium har föredragande
departementschefen ansett förslaget på denna punkt böra tills vidare godtagas.
Gränsen i pensionshänseende mellan befäls- och manskapsklassema har av
utredningen fastställts genom uppräkning av de bemanningskategorier, vilka
ansetts icke böra hänföras till manskapsklassen. För dessa skall redareavgift
icke utgå, och själva skola de enligt lagförslagets 3 § i hyresavgift erlägga
allenast 1 procent av hyran, under det att för manskapsklassen hyresavgiften
uppgår till 6 procent och redareavgiften (4 §) till 3V2 procent. Gränsdragningen
kommer således att bliva av stor ekonomisk betydelse för vederbörande. Ut
-
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
7
redningen har vid stadgandets avfattande utgått från att vissa grupper av
ombordanställda, nämligen befälhavare, styrmän, maskinister och radiotelegrafister,
efter inrättandet av sjöbefälets pensionskassa och vissa andra liknande
företag genom avtal uppnått en särställning i pensionshänseende, jämfört
med övriga sjömän, och detta antagande håller i stort sett streck, men undantag
givas i såväl ena som andra riktningen. Lika med kommerskollegium
har departementschefen ansett det icke kunna komma i fråga att låta omständigheterna
i det enskilda fallet bliva avgörande för vederbörandes ställning
i pensionshänseende enligt nu föreliggande lagförslag, utan man torde
böra genom angivande av de personalgrupper, vilka äro att i pensionshänseende
hänföra till befälsklassen, söka ernå en härutinnan åtminstone genomsnittligt
sett riktig indelning av sjöfolket. Att de av utredningen till denna
klass räknade bemanningskategorierna rätteligen höra hemma därstädes
torde enligt departementschefens uppfattning vara uppenbart. Emellertid
synes det honom kunna ifrågasättas, huruvida icke möjlighet bör hållas öppen
att infoga ytterligare en eller annan personalgrupp i denna klass. Därest exempelvis
stewarterna vinna anslutning till sjöbefälets pensionskassa eller annan
därmed jämförlig enskild pensionsinrättning — vilket med hänsyn till
vad svenska stewartsföreningen anfört icke kan anses uteslutet — komma
de att i pensionshänseende intaga i huvudsak samma ställning som flertalet
befälhavare, styrmän, maskinister och radiotelegrafister och böra då
icke belastas med den för manskapsklassen föreslagna avgiftsskyldigheten.
Att redan nu giva ifrågavarande lag en sådan avfattning, att stewarterna
därigenom bliva inlemmade i befälsklassen, har departementschefen likväl
icke ansett sig kunna tillstyrka; i likhet med kommerskollegium och direktionen
för handelsflottans pensionsanstalt förordar departementschefen, att
Kungl. Maj:t genom lagstadgande tillerkännes befogenhet att verkställa den
överflyttning av personalgrupp från manskaps- till befälsklassen, vartill Kungl.
Maj:t kan finna anledning. Härigenom skulle enligt departementschefens
mening avgiftssystemets smidiga anpassande efter de faktiska förhållandena
i önskvärd grad underlättas. Ur formell synpunkt har någon erinran knappast
ansetts kunna riktas mot en dylik anordning, vilken ju endast skulle
innebära, att i lagen lämnas befogenhet för Kungl. Majit att i viss omfattning
minska sjömännens och redarnas avgiftsskyldighet. — De sjömän, tillhörande
befälsklassen, vilka av en eller annan anledning icke kunna vinna anslutning
till någon av sjöfolkets enskilda pensionsinrättningar, ha i överensstämmelse
med utredningens förslag synts böra erhålla möjlighet att trygga sin ålderdomsförsörjning
genom frivillig pensionsförsäkring i handelsflottans pensionsanstalt.
Den av utredningen föreslagna avfattningen av nu ifrågavarande lagrum
har inom departementet underkastats viss omarbetning. Någon ändring i lagrummets
sakliga innehåll har därmed icke åsyftats. De nyss behandlade bestämmelserna
rörande gränsdragningen mellan befäls- och manskapsklasserna
hava ansetts böra upptagas i 3 §.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
2 §•
Enligt förevarande paragraf första stycket skall såsom sjöman i lagens mening
allenast den anses, som är inskriven vid sjömanshus. För den, vilken
icke är sålunda inskriven, skall alltså ej, även om han påmönstrat svenskt
handelsfartyg för utrikes fart, utgå vare sig hyresavgift eller redareavgift.
I andra stycket har intagits en definition å handelsfartyg.
3 och 4 §§.
Utredningen, i vars förslag motsvarande bestämmelser sammanförts under
en paragraf, har anfört i huvudsak:
Enligt gällande bestämmelser i 22 § sjömanshuskungörelsen beräknas hyresavgift
å sjömannens samtliga under tiden från påmönstringsdagen, inberäknat
tiden för i omedelbar anslutning till avmönstringen infallande semester,
intjänta kontanta avlöningsförmåner, med undantag av ersättning
för kosthåll. Beträffande beräkningen av berörda avlöningsförmåner i vissa
fall äro särskilda föreskrifter meddelade. Sålunda stadgas beträffande befälhavaren
att, om skriftligt avtal ej är upprättat eller ej kan företes eller om
befälhavaren åtnjuter andel av fartygets frakt (kaplake) eller av annan inkomst
av resan eller andel av redarens vinst å rörelsen (tantiem), avlöningen
ej skall beräknas lägre än den hyra, som tillkommer den till avlöningen
främste av besättningen å samma fartyg, med femtio procents förhöjning.
Där avlöningsförmånerna till annan än befälhavaren utgå helt eller delvis i
form av viss andel av inseglad frakt (segling på part, kaplake), skall hyresavgiften
beräknas efter ett för motsvarande befattning ombord å fartyg av
motsvarande storlek gängse hyresbelopp.
Utredningen har funnit sig böra i huvudsak godtaga de grunder för hyresavgiftens
beräkning, som sålunda nu gälla. Den avvikelsen synes dock böra
ske, att från de avlöningsförmåner, på vilka avgiften skall beräknas, undantagas
ej blott, såsom nu, ersättning för kosthåll utan jämväl dels krigsriskersättning
dels ock övertidsersättning. Bestämmelser om krigsriskersättning
funnos ej vid det nuvarande pensionsreglementets tillkomst. Dylik ersättning
är av alldeles speciell art och synes ej vara av natur att böra grunda pensionsrätt.
Vad övertidsersättningen beträffar tillmätes inom andra yrken dylik
avlöningsförmån ej någon betydelse vid bestämmande av pension. Möjligheterna
att förvärva sådan ersättning äro mycket olika för olika slag av
sjöfart, övertidsersättningens medtagande skulle försvåra hyresavgiftens beräknande
och medföra olägenheter ur kontrollsynpunkt.
De avlöningsförmåner, å vilka hyresavgiften sålunda bör beräknas, torde
kunna sammanfattas under beteckningen sjömannens hyra. Avgiften bör liksom
för närvarande utgå allenast för tid, under vilken sjömannen är för utrikes
fart påmönstrad å svenskt handelsfartyg, tiden för i omedelbar anslutning
till avmönstringen infallande semester inberäknad. De närmare föreskrifter,
som härutöver i sjömanshuskungörelsen äro meddelade beträffande
avlöningsförmånernas beräknande, torde böra alltjämt gälla.
Enligt vad utredningen i det följande föreslår torde pensionsåldern böra
bestämmas till för befäl 60 år och för manskap 55 år. Hyresavgift synes ej
lämpligen böra utgå efter uppnådd pensionsålder. Detta innebär, jämfört
med vad nu gäller, en förkortning av avgiftstiden, som dock för befälets del
inskränkes till 5 år. För manskapets vidkommande minskas avgiftstiden med
10 år. Härvid är emellertid att märka, dels att det torde höra till sällsyntheterna,
att en menig sjöman kan, såsom för närvarande förutsättes, tjänstgöra
till 65 års ålder, dels ock att hyresavgiften för menig sjöman enligt
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
9
förslaget är avsevärt högre än den nuvarande. I överensstämmelse med vad
förut anförts torde hyresavgiften för menig sjöman böra bestämmas till 6
procent. För befälet bibehålies en hyresavgift av 1 procent.
Huruvida den högre eller lägre avgiften skall erläggas beror, såsom redan
nämnts, på den tjänsteställning sjömannen vid tillfället intager ombord å
fartyget. Under tjänstgöring som befäl erlägges den lägre avgiften. Återgår
han därefter till tjänstgöring såsom menig, erlägges därunder den högre. Är
sjöman påmönstrad i utrikes fart efter fyllda 55 år, skall hyresavgift alltså
endast erläggas för den händelse han tjänstgör såsom befäl.
Redareavgiften har utredningen föreslagit skola bestämmas till 3 V2 procent.
Den bör utgå under samma tid och förutsättningar, som gälla beträffande
den menige sjömannens hyresavgift. Har sjömannens avgiftsskyldighet upphört,
skall sålunda ej heller redareavgift erläggas.
Föredragande departementschefen har i likhet med kommerskollegium icke
funnit något att erinra mot den av utredningen föreslagna metoden för beräknande
av sjömans avgiftspliktiga inkomst. I formellt hänseende har, såsom
förut antytts, utredningens förslag inom departementet omarbetats för
vinnande av större överskådlighet.
5 §•
I förevarande paragraf har intagits det av departementschefen vid behandlingen
av 1 § förordade stadgandet örn rätt för Kungl. Maj:t att överflytta
viss personalgrupp från manskaps- till befälsklassen.
6 §•
Utredningen har uttalat, att närmare föreskrifter angående hur hyresavgift
och redareavgift skola beräknas och erläggas borde ankomma på Kungl.
Maj:t att meddela. Det syntes utredningen lämpligt, att erforderliga bestämmelser
i ämnet infördes i sjömanshuskungörelsen.
Föredragande departementschefen har delat utredningens uppfattning, att
förevarande lag allenast bör innehålla de grundläggande bestämmelserna om
avgiftsskyldigheten och att detaljföreskrifterna örn avgifternas beräknande
och erläggande hava sin plats i sjömanshuskungörelsen.
Lagens ikraftträdande.
Med hänsyn till önskvärdheten av att icke allt för kort tid skall stå till
förfogande för förberedande åtgärder har utredningen ansett, att de nya
pensionsbestämmelserna böra träda i tillämpning först den 1 juli 1944 och
att förty jämväl nu förevarande lagbestämmelser böra träda i kraft nämnda
dag.
Föredragande departementschefen har ansett det icke vara förenat med
större olägenhet att nu bestämma tidpunkten för de nya bestämmelsernas
ikraftträdande till den av utredningen förordade dagen. Därest uppskov skulle
visa sig erforderligt, kan förslag härom framläggas för nästa års riksdag.
10
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
Vissa frågor angående pensionssystemets närmare utformning.
Därest riksdagen godkänner de riktlinjer för den nya pensionsordningen,
vilka i propositionen tillstyrkts, har det förutsatts skola få ankomma på Kungl.
Majit att meddela de reglementariska föreskrifter, vilka finnas erforderliga för
dess genomförande. Med beaktande härav har utredningen i förslag till reglemente
för handelsflottans pensionsanstalt sammanfört de bestämmelser, som
enligt utredningens mening böra gälla rörande rätt till pension, pensionsålder,
tillgodoräknande av tjänstetid och därunder erlagda hyresavgifter, pensionsbelopp,
invalidunderstöd och frivillig pensionsförsäkring, varjämte reglementsförslaget
även innehåller bl. a. föreskrifter om hur ansökning örn pension
skall göras samt angående pensions beviljande och utbetalning ävensom övergångsbestämmelser.
Beträffande förslagets närmare utformning må hänvisas
till den vid detta utlåtande fogade Bilagan. Förslagets bestämmelser ha i stort
sett lämnats utan erinran i yttrandena över utredningens betänkande.
Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:
Vissa anmärkningar hava riktats mot de av utredningen föreslagna bestämmelserna,
enligt vilka för rätt till hyresavgiftspension skulle fordras, att hyresavgift
erlagts för minst 36 månader, samt sådan avgift, därest den erlagts
för kortare tid än delta antal månader, skulle utan ränta återbetalas till sjömannen
efter uppnådd pensionsålder. Dessa anmärkningar böra enligt min
mening föranleda därtill, att till bestämmelserna i fråga fogas ett stadgande
av innebörd att, därest sjömannen för minst visst antal — förslagsvis fem —
år till erhållande av pension från handelsflottans pensionsanstalt frivilligt erlägger
avgifter, sammanlagt uppgående till visst minimibelopp, förslagsvis
300 kronor, erlagd hyresavgift skall tillgodoräknas honom såsom avgift för
frivillig pensionsförsäkring. En sådan bestämmelse skulle för sjöman, som
efter en kortare tids tjänstgöring å fartyg i utrikes fart övergår till den inrikes
sjöfarten, utgöra ett ytterligare motiv att i pensionsanstalten förskaffa
sig frivillig pensionsförsäkring.
I likhet med kommerskollegium anser jag skäligt, att sådan tjänstgöring
vid örlogsflottan, som enligt nu gällande reglemente i viss utsträckning räknas
sjöman till godo i pensionshänseende, jämväl för framtiden tillmätes betydelse
härutinnan. Därvid torde, såsom kollegium föreslagit, samma beräkningsgrunder
böra tillämpas som beträffande tjänstgöring å handelsfartyg i
inrikes fart.
Därest man i likhet med utredningen anser, att sjöman, tillhörande manskapsklassen,
alltifrån sitt inträde i pensionsåldern bör erhålla en år från
år såvitt möjligt lika pensionsinkomst, torde man för ernående härav vara
nödsakad att i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt fixera det belopp,
med vilket folkpensionen skall anses ingå i de för manskapspensionens
bestämmande enligt nyss angivna princip erforderliga beräkningarna. Utredningen
har i sådant hänseende föreslagit 500 kronor. Ehuru, såsom pensionsstyrelsen
framhållit, det icke alltför sällan måste inträffa, att den faktiskt utgående
folkpensionen till sin storlek avviker från detta belopp, torde detsamma
likväl genomsnittligt sett kunna betecknas såsom väl valt och bör
enligt min mening kunna tills vidare godtagas. Skulle folkpensionsnivån undergå
någon mera avsevärd förändring, torde nu ifrågavarande stadgande
böra göras till föremål för motsvarande jämkning.
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
11
Den av utredningen föreslagna frivilliga pensionsförsäkringen i handelsflottans
pensionsanstalt synes kunna komma att utgöra ett värdefullt komplement
till den obligatoriska pensionsförsäkringen. Vid det förhållandet, att
med förslagets genomförande lärer böra anstå till den 1 juli 1944, synes det
icke erforderligt att nu taga ställning till den av pensionsstyrelsen berörda
frågan örn behandlingen i beskattningshänseende av den frivilliga pensionsförsäkringen.
Organisationen av handelsflottans pensionsanstalt.
Utredningen har framlagt förslag till organisation av handelsflottans pensionsanstalt.
Föredragande departementschefen har uttalat, att detsamma
synts i stort sett kunna godtagas. Enär emellertid med ikraftträdandet av de
nya bestämmelserna för sjöfolkspensioneringen ansetts böra anstå till den 1
juli 1944, har den närmare granskningen av förslaget i denna del ansetts böra
uppskjutas till nästa års riksdag.
Utskottets yttrande.
Det nuvarande pensioneringssystemet för sjöfolket, vilket daterar sig från
år 1939, tillgodoser endast i begränsad omfattning sjöfolkets anspråk på
en tryggad ålderdomsförsörjning. För pensioneringsverksamheten, som ombesörjes
genom handelsflottans pensionsanstalt, stå till förfogande, utom avkastning
av fonder, sjömäns hyresavgifter, för närvarande utgörande en
procent av hyran, andel i tonavgifterna samt ett årligt statsbidrag av 536,000
kronor. Hyresavgifterna bilda grundvalen för pensioneringssystemet. Dessa
avgifter ha emellertid tillförts pensionsanstalten först från och med år 1939,
varför pensionssystemet kan bringas i tillämpning allenast successivt under
en längre övergångstid. Genom särskilda övergångsbestämmelser regleras
pensioneringen av sjömän, vilka inträda i pensionsåldern före den 1 juli 1944.
Sådana sjömän indelas efter tjänsteställning i fyra klasser. De årliga livsvariga
pensionsbeloppen efter fullgjord längre tids sjötjänst utgöra för sjöimän
tillhörande befälsklasserna respektive 240, 180 och 150 kronor samt
för sjömän tillhörande manskapsklassen 135 kronor. För sjömän i manskapsklass
utgår emellertid pensionen i regel temporärt mellan 55 och 67
år, då folkpension erhålles, med 165 procent av det livsvariga beloppet. På
grund av särskilda beslut av Kungl. Majit har, med riksdagens medgivande,
från och med år 1941 dyrtidstillägg utgått å pensioner från anstalten. Den
slutliga pensionsordningen kommer, vad angår manskapet, att föga mer än
bibehålla den nuvarande pensionsnivån. Vad beträffar befäl kommer förhållandet
att bli ett annat med hänsyn till högre lön och kontinuerligare
seglation. Vid sidan av den pensionsverksamhet, som bedrives av handelsflottans
pensionsanstalt, är för sjöbefälets vidkommande anordnad en frivillig
försäkringsverksamhet på grundval av överenskommelser i kollektivavtal.
12
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
Det nu föreliggande förslaget, vilket grundar sig på en av särskilda sakkunniga
verkställd utredning, varom 1941 års riksdag hos Kungl. Maj:t gjort
framställning, åsyftar att åstadkomma en pensionering, som icke oväsentligt
underlättar sjöfolkets försörjningsproblem efter slutad sjötjänst och därmed
även skulle kunna motverka den benägenhet att redan vid unga år söka sig
bort från det en gång valda yrket, som erfarenhetsmässigt förekommer bland
sjöfolket. Då förslaget är ägnat att tillgodose det mest framträdande behovet
av en förbättrad pensionering på förevarande område, samtidigt som statens
kostnader för dess genomförande skulle bli av relativt begränsad storleksordning,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att förslaget vinner riksdagens
bifall. Härvid skulle exempelvis pensionen för menig sjöman, som
seglat i utrikes fart sammanlagt omkring 180 månader, komma att vid uppnåendet
av pensionsåldern, 55 år, icke understiga 600 kronor, vilken summa
emellertid vid den tidpunkt, då sjömannen uppnår 67 års ålder, skulle minskas
med ett belopp ungefär motsvarande vad han kan påräkna i folkpension.
Beträffande de viktigaste huvudpunkterna i förslaget får utskottet anföra
följande.
Liksom för närvarande skulle den obligatoriska pensioneringen avse endast
sjömän tjänstgörande i utrikes fart. Genom frivillig pensionsförsäkring
skulle emellertid beredas ökad möjlighet för övriga sjömän att säkerställa sin
ålderdomsförsörjning. För egen del anser utskottet, att denna gränsdragning,
vilken av ålder tillämpats och i stort sett torde lämna ett tillfredsställande
resultat, bör äga bestånd även för framtiden. I likhet med föredragande departementschefen
anser utskottet tillräckliga skäl icke föreligga för införande
av en obligatorisk familjepensionering.
Förslaget bygger på förutsättningen, att i första hand sjömännen själva
och deras arbetsgivare skola bidraga till de ökade kostnaderna för pensionssystemets
finansiering; dock har det ansetts motiverat, att jämväl staten lämnar
visst bidrag till pensionsförbättringen. Den avvägning av pensionskostnaderna
mellan sjöfolket, redarna och staten, som föreslås —• innebärande
att redarna och staten skola bidraga med ungefär lika stora belopp, nämligen
omkring 1 miljon kronor vardera, samt att sjömännens hyresavgift
höjes till sex procent — synes utskottet lämplig. Mot förslaget i fråga örn
omläggning av tonavgiftemas användning har utskottet ej funnit anledning
till erinran. Vidare biträder utskottet förslaget, att sjömanspensionen skall
vara sammansatt av två delar, nämligen en hyresavgiftspension, som grundas
på och helt bekostas av sjömannens egna avgifter, och en tilläggspension,
som bekostas av redarna och staten.
Den granskning, utskottet ägnat det vid propositionen fogade förslaget till
lag örn avgifter föir sjöfolks pensionering, har icke givit utskottet anledning
till erinran.
Övriga i propositionen framlagda förslag föranleda icke särskilt uttalande
från utskottets sida.
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
13
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 1 juni 1943.
På bankoutskottets vägnar:
GUST. SVEDMAN.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg*, Berling, Sandén, Sundvik, Nisser* och
Bodin;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Hall, Sundberg, Ericsson i Kinna* och Malmborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
u
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
Bilaga.
Förslag
till
reglemente för handelsflottans pensionsanstalt.
1 KAP.
Allmänna bestämmelser.
1 §■
Ärenden, som avses i detta reglemente, handläggas av handelsflottans pensionsanstalt.
2 §.
Rätt att erhålla pension från pensionsanstalten tillkommer, på de villkor
och med de inskränkningar som i detta reglemente stadgas, varje svensk
sjöman, som varit påmönstrad för utrikes fart å svenskt handelsfartyg och
därvid erlagt hyresavgift.
3 §.
Pension utgår från och med månaden närmast efter den, under vilken
sjömannen uppnår för honom stadgad pensionsålder (ålderspension), dock
tidigast från och med den månad, då ansökning om pension göres.
4 §.
Ålderspension utgår efter olika bestämmelser allt eftersom sjömannen,
då han före fyllda 55 år senast tjänstgjort i utrikes fart å svenskt handelsfartyg,
tillhörde den ena eller andra av följande två klasser:
a) befälsklassen, omfattande befälhavare, styrmän, maskinister och radiotelegrafister;
b)
manskapsklassen, omfattande övriga sjömän.
Om särskilda omständigheter därtill föranleda må, oavsett vad i första
stycket stadgas, pensionsanstaltens direktion besluta, att sjömannen skall
anses tillhöra annan klass än den han tillhörde vid den i nämnda stycke avsedda
tidpunkten.
5 §.
Pensionsåldern inträder:
a) för sjöman tillhörande befälsklassen vid fyllda 60 år;
b) för sjöman tillhörande manskapsklassen vid fyllda 55 år.
. 6 §.
Ålderspension omfattar:
a) hyresavgiftspension;
b) tilläggspension.
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
15
7 §.
Hyresavgiftspension beräknas å samtliga av sjömannen erlagda hyresavgifter,
under förutsättning likväl, att sådan avgift erlagts för minst 36 månader.
Har hyresavgift erlagts för kortare tid än 36 månader, skall den, på ansökning,
utan ränta återbetalas till sjömannen efter uppnådd pensionsålder.
Har hyresavgift erlagts för tid efter det pensionen beviljats, skall den, på
ansökning, utan ränta återbetalas till sjömannen efter ingången av det kalenderår,
under vilket han fyller 60 år.
8 §.
Tilläggspension bestämmes med hänsyn till antalet månader, utöver de 36
första, för vilka sjömannen erlagt hyresavgift, därvid dock under ett och
samma kalenderår må tillgodoräknas honom högst 8 hyresavgiftsmånader.
Har sjöman, som erlagt hyresavgift för minst 36 månader, tillika enligt
sjömansrulla eller manskapsförteckning tjänstgjort å svenskt handelsfartyg
i inrikes fart, må vid tilläggspensionens bestämmande hälften av dylik
tjänstetid anses såsom tid, för vilken hyresavgift erlagts, dock att sjömannen
icke må på detta sätt tillgodoräknas mer än 36 hyresavgiftsmånader.
9 §.
Undergår pensionstagare frihetsstraff eller är han intagen å tvångsarbetsanstalt
eller eljest på statens bekostnad intagen å anstalt skall för tid, under
vilken sådant förhållande består, sedan förhållandet kommit till pensionsanstaltens
kännedom, tilläggspension ej utgå.
Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom,
må pensionsanstaltens direktion kunna medgiva sådan anhörig rätt att
uppbära tilläggspensionen under tiden.
2 KAP.
Om pension till sjöman, tillhörande befälsklassen.
10 g.
Ålderspension till sjöman, tillhörande befälsklassen, utgår med oföränderligt
årligt belopp till och med den månad, under vilken sjömannen avlider
(livsvarig ålderspension med oföränderligt belopp).
11 §•
Hyresavgiftspension till sjöman, som avses i detta kapitel, utgår med följande
procent av erlagda hyresavgifter, allt eftersom de belöpa på kalenderår,
under vilket sjömannen fyllt
högst 19 år.............................. 32’5 procent
20—24 > .............................. 28-5 »
25—29 » .............................. 24 o »
30—34 » .............................. 20-5 >
35—39 » .............................. 17-5 »
40 — 44 » .............................. 14-5 >
45—49 > .............................. 12-5 »
50 — 54 » .............................. 10 o >
55 år eller däröver....................... 8''5 >
16
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
12 §.
Tilläggspension till sjöman, som avses i detta kapitel, utgår med följande
belopp allt efter det honom enligt 8 § tillgodoräknade antalet hyresavgifts
-
månader:
Antal tillgodoräknade Tilläggspension
månader
0— 39 ..................... 25 öre för varje månad
40— 79..................... 10 kronor + 50 > » > » över 40
80—119 ..................... 30 > +50 » » » » » 80
120—159 ..................... 85 » +50 * » » » » 120
160—199 ..................... 105 » + 50 » » » » » 160
200—239 ..................... 125 » +50 » » » » » 200
240 eller däröver.............. 145 »
13 §.
Har sjöman, som avses i detta kapitel, erlagt hyresavgift jämväl i egenskap
av sjöman, tillhörande manskapsklassen, utgår tilläggspension med belopp,
som bestämmes på följande sätt:
Först beräknas tilläggspension enligt 12 § som örn sjömannen under hela
sin tjänstetid tillhört befälsklassen. Av det belopp, som härvid erhålles, tillgodoräknas
honom så stor del, som det antal månader, för vilka han erlagt
hyresavgift i egenskap av sjöman tillhörande befälsklassen, utgör i förhållande
till hans hela antal hyresavgiftsmånader.
Därefter beräknas tilläggspension enligt 17 § som om sjömannen under
hela sin tjänstetid tillhört manskapsklassen. Det sålunda beräknade beloppet
ökas med 42 procent. Av det belopp, som härvid erhålles, tillgodoräknas
honom så stor del som det antal månader, för vilka han erlagt hyresavgift
i egenskap av sjöman tillhörande manskapsklassen, utgör i förhållande till
hela antalet hyresavgiftsmånader.
Summan av de sjömannen sålunda tillgodoräknade beloppen utgör hans
tilläggspension enligt denna paragraf.
14 §.
Uttages ålderspension först från uppnådd högre ålder än 60 år, skola
de enligt 11—13 §§ beräknade pensionsbeloppen ökas med följande procent:
Om pensionen uttages
från fyllda
61 år..........
62 » ..........
63 » ..........
64 » ..........
65 » eller senare
Uttages pensionen från annan tidpunkt mellan 60 och 65 år än som ovan
angivits, skall det procenttal, med vilket ökning av pensionen enligt första
stycket skall ske, jämkas i förhållande därtill.
ökning
8 procent
17 »
27 >
38 »
51 » .
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
17
3 KAP.
Om pension lill sjöman, tillhörande manskapsklassen.
15 §.
Ålderspension till sjöman, tillhörande manskapsklassen, utgår med oföränderligt
årligt belopp till och med den månad, under vilken sjömannen
fyller 67 år (temporär ålderspension), såvida den sålunda beräknade pensionen
icke överstiger 500 kronor. Skulle den temporära ålderspensionen
överstiga 500 kronor, skall, om ej pensionsanstaltens direktion annorlunda
beslutar, ålderspension i stället årligen utgå med visst belopp till och med
den månad, under vilken sjömannen fyller 67 år, samt därefter med ett 500
kronor lägre belopp till och med den månad, under vilken han avlider.
Oavsett vad i första stycket stadgas äger pensionsanstaltens direktion, örn
särskilda skäl därtill äro, förordna, att till sjömannen i stället skall utgå
livsvarig ålderspension med oföränderligt belopp.
16 §.
Hyresavgiftspension vid livsvarig ålderspension med oföränderligt belopp
utgår till sjöman, som avses i detta kapitel, med följande procent av erlagda
hyresavgifter, allt eftersom de belöpa på kalenderår, under vilket sjömannen
fyllt
högst 19 år.............................. 22-5 procent
20—24 » .............................. 20-o >
25—29 » .............................. 17 o »
30—34 » .............................. 14-ä »
35—39 > .............................. 12-o »
40—44 » .............................. 10-s »
45—49 » .............................. 8''5 >
50 år eller däröver....................... 7 o »
17 §.
Tilläggspension vid livsvarig ålderspension med oföränderligt belopp utgår
till sjöman, som avses i detta kapitel, med följande belopp allt efter det
honom enligt 8 § tillgodoräknade antalet hyresavgiftsmånader:
Antal tillgodoräknade Tilläggspension
manader °K r
0— 39 .................... 25 öre för varje månad
40— 79 .................... 10 kronor 4- 75 » » > » över 40
80—119 .................... 40 » + 100 » » > » >80
120—159 .................... 120 » + 175 > » » > » 120
160—199 .................... 190 » + 200 » » » » » 160
200—239 .................... 270 » + 225 » > > > » 200
240 eller däröver............. 360 »
18 §.
Har sjöman, som avses i detta kapitel, erlagt hyresavgift jämväl i egenskap
av sjöman, tillhörande befälsklassen, utgår tilläggspension med belopp,
som bestämmes på följande sätt.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 8 sand. Nr 37. 2
18
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
Först beräknas tilläggspension enligt 17 § som om sjömannen under hela
sin tjänstetid tillhört manskapsklassen. Av det belopp, som härvid erhålles,
tillgodoräknas honom så stor del, som det antal månader, för vilka han erlagt
hyresavgift i egenskap av sjöman tillhörande manskapsklassen, utgör i
förhållande till hans hela antal hyresavgiftsmånader.
Därefter beräknas tilläggspension enligt 12 § som örn sjömannen under
hela sin tjänstetid tillhört befälsklassen. Det sålunda beräknade beloppet
minskas med 30 procent. Av det belopp, som härvid erhålles, tillgodoräknas
honom så stor del, som det antal månader, för vilka han erlagt hyresavgift
i egenskap av sjöman tillhörande befälsklassen, utgör i förhållande till hela
antalet hyresavgiftsmånader.
Summan av de sjömannen sålunda tillgodoräknade beloppen utgör hans
tilläggspension enligt denna paragraf.
19 §.
Uttages ålderspension först från uppnådd högre ålder än 55 år, skola de
enligt 16—18 §§ beräknade pensionsbeloppen ökas med följande procent:
Otti pensionen uttages Ökning
från fyllda ”
56 år..................................... 7 procent
57 » ..................................... 14 »
58 > ..................................... 23 >
59 » ..................................... 32j »
60 » ..................................... 42 »
Uttages pensionen från annan tidpunkt mellan 55 och 60 år än som ovan
angivits, skall det procenttal, med vilket ökning av pensionen enligt första
stycket skall ske, jämkas i förhållande därtill.
20 §.
Ålderspension enligt bestämmelserna i 15 § första stycket utgår med belopp,
som erhålles genom omräkning enligt dödlighetstabellen Rsä för män
och en räntefot av 3 procent av de enligt 16—19 §§ beräknade livsvariga
oföränderliga pensionsbeloppen.
4 KAP.
Örn invalidunderstöd m. ni.
21 §.
Sjöman, som på grund av sjukdom eller kroppsskada icke vidare kan göra
tjänst till sjöss, må, örn han erlagt hyresavgift för minst 36 månader, kunna
efter behovsprövning och med hänsyn till föreliggande omständigheter i övrigt
av pensionsanstaltens direktion tilldelas invalidunderstöd.
Ansökning om invalidunderstöd skall, såvida icke hinder däremot möter,
göras inom tolv månader efter det sökanden av anledning som nyss nämnts
slutat sin tjänst i utrikes sjöfart. Understödet må icke tillsammans med livränta
enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, tilläggspension enligt
lagen om folkpensionering, invalidunderstöd enligt förordningen i ämnet
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
19
den 28 juni 1935 (nr 435) eller ålderspension från anstalten överstiga 160
kronor om året. Ej heller må samtidigt utgå invalidunderstöd enligt detta reglemente
och blindhetsersättning enligt vad därom är särskilt stadgat.
22 §.
I stället för invalidunderstöd må, för den händelse pensionsanstaltens direktion
efter samråd med pensionsstyrelsen så prövar lämpligt, kunna utgå
bidrag till omskolning. Sådant bidrag må högst utgöra 600 kronor.
Direktionen skall tillse, att omskolningsbidrag kommer till användning för
avsett ändamål.
23 §.
Vid beviljande av invalidunderstöd eller omskolningsbidrag åligger det
pensionsanstaltens direktion att noggrant pröva, i vilken omfattning sådant
understöd eller bidrag kan utgå utan att anstaltens pensionsverksamhet därigenom
blir lidande.
24 §.
Hava de förhållanden, på grund av vilka invalidunderstöd beviljats, i mera
avsevärd grad förändrats, må understödet av pensionsanstaltens direktion
jämkas eller indragas.
5 KAP.
Om frivillig pensionsförsäkring.
25 §.
Sjöman kan hos pensionsanstalten försäkras till erhållande av pension
genom inbetalning till anstalten av frivilliga avgifter till belopp av högst
200 kronor för år, under vilket han någon tid deltagit i utrikes eller inrikes
fart å svenskt handelsfartyg.
Närmare bestämmelser angående sättet för avgifternas inbetalning meddelas
av anstaltens direktion.
26 §.
Pension, som avses i detta kapitel, utgår tidigast från fyllda 55 år och
senast från fyllda 67 år.
Uttages pensionen först från fyllda 67 år, utgår densamma med följande
procent av erlagda avgifter, allt eftersom de erlagts under kalenderår, då
sjömannen fyllt
högst 19 år
20—24 »
25—29 »
30—34 »
35—39 »
40—44 »
45—49 »
50—54 »
55—59 »
60’o procent
52-o
44-o
37-j
31-8
26''5 »
22 5 ■
18-6 »
15-5 »
20
Bcmkoutskottets utlåtande nr 57.
Uttages pensionen från tidigare ålder än 67 år, utgår den med följande
procent av det enligt andra stycket beräknade beloppet:
Om pensionen uttages
från fyllda
55 år.................................... 38''6 procent
56 ».................................... 41''3 »
57 ».................................... 44''2 »
58 ».................................... 47’4 >
59 >.................................... 50’9 »
60 ».................................... 54''9 »
61 ».................................... 59''3 »
62 ».................................... 64-2 »
63 ».................................... 69-7 »
64 ».................................... 75''9 »
65 >.................................... 82-9 »
66 ».................................... 90''9 »
Uttages pensionen från annan tidpunkt mellan 55 och 67 år än som angivits
i tredje stycket, skall det procenttal, med ledning av vilket pensionen
skall beräknas, jämkas i förhållande därtill.
27 §.
Understiger den frivilliga pensionens årsbelopp 40 kronor, må i stället för
årlig pension utbetalas pensionens engångsvärde, beräknat efter de i 20 §
angivna grunder.
6 KAP.
Om pensionsansökning m. m.
28 §.
Ansökning om pension eller invalidunderstöd skall avfattas å av pensionsanstaltens
direktion fastställt formulär, vilket skall kostnadsfritt tillhandahållas
av sjömanshusen och anstalten. Ansökningen skall ställas till
direktionen och ingivas till det sjömanshus, vid vilket sökanden är eller senast
varit inskriven.
Ansökning skall åtföljas av åldersbetyg samt, där fråga är om invalidunderstöd,
av läkarintyg.
Då invalidunderstöd sökes, skall å formuläret lämnad redogöredse för sökandens
ekonomiska omständigheter bestyrkas av två trovärdiga personer.
29 §.
Sjömanshusdirektion har att till pensionsanstalten så snart kan ske
oversända inkommen ansökning och därvid å fastställt formulär lämna uppgift
angående sökandens sjötjänst och av honom erlagda hyresavgifter. Avser
ansökningen invalidunderstöd, skall sjömanshusdirektionen till ansökningen
foga sitt yttrande över densamma.
30 §.
Sedan ansökning inkommit till pensionsanstalten och prövats av dess direktion
samt sökanden därvid funnits berättigad till pension eller understöd,
utfärdas av anstalten bevis härom.
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
21
31 §.
Pension och invalidunderstöd utbetalas medelst postgiroanvisning kvartalsvis
i efterskott.
Uppkommer vid pensions beräknande öretal, skall pensionsbeloppet avrundas
uppåt till närmaste hela krontal.
32 §.
Det åligger pensionstagare att ofördröjligen underrätta pensionsanstalten
om adressförändring.
Har någon som åtnjuter pension eller invalidunderstöd ej utkvitterat visst
belopp därav före utgången av andra året näst efter det, under vilket beloppet
förfallit till betalning, skall beloppet vara förverkat, där ej pensionsanstaltens
direktion för särskilt fall annorlunda beslutar.
33 §.
Pension eller invalidunderstöd må icke tagas i mät för gäld.
Övergångsbestämmelser.
34 §.
Delta reglemente, varigenom upphäves reglementet för handelsflottans
pensionsanstalt den 9 juni 1939 (nr 413), träder i kraft den 1 juli 1944.
Till sjöman, som åtnjutit pension från anstalten eller uppnått för honom
stadgad pensionsålder före detta reglementes ikraftträdande, skall pension
utgå enligt dittills gällande bestämmelser.
35 §.
Hyresavgiftspension beräknas endast på hyresavgifter, erlagda efter 1939
års ingång.
36 §.
För sjöman, som uppnår den för honom stadgade pensionsåldern under
någon av nedan angivna tidsperioder, må tilläggspension enligt 17 § utgå
med högst följande belopp:
Om pensionsåldern
uppnås under tiden
1944—*% 1945 ......................... 180 kronor
7? 1945—30/e 1946 ......................... 210 >
V7 1946—1»% 1947 ......................... 240 »
V7 1947—so/e 1948 ......................... 270 >
V? 1948—30/g 1949 ......................... 300 »
Vt 1949—30''g 1950 ......................... 330 » .
37 §.
Vid beräknande av tilläggspension till sjöman, tillhörande befälsklasscn,
skall, om han fyller 60 år under någon av nedan angivna tidsperioder, så
anses, som örn han före fyllda 55 år tjänstgjort i egenskap av sjöman, tillhörande
manskapsklassen, minst det antal hyresavgiftsmånader, som motsvarar
följande procent av hela det honom enligt 8 § tillgodoräknade antalet
sådana månader:
22
Bankoutskottets utlåtande nr 57.
Om han fyller 60 år
under Uden
1/t 1944— 30/6 1946 ........................ 100 procent
Vf 1946—30/e 1947 ........................ 80 »
V? 1947—S0/6 1948 ........................ 60 »
Vt 1948—3% 1949 ........................ 40 »
Vt 1949—30/« 1950 ........................ 20 >
38 §.
För sjöman, tillhörande befälsklassen, som enligt 8 § äger tillgodoräkna
sig 80 hyresavgiftsmånader eller däröver, skall den från 60 års ålder utgående
ålderspensionen beräknas till lägst följande belopp:
a) för fartygsbefälhavare, vilken avlagt sjöofficersexamen eller sjökaptensexamen
vid navigationsskola i riket, förste styrman med sjökaptensexamen,
styrman, som på grund av styrmansbrev fört befäl på handelsfartyg i
fart bortom Skagen och Lindesnäs, ävensom övermaskinist och med sådan
likställd 160 kronor jämte ytterligare 2 kronor för varje hyresavgiftsmånad
över 80 till och med 120;
b) för annan fartygsbefälhavare, styrman eller maskinist samt för radiotelegrafist
120 kronor jämte ytterligare 1 krona 50 öre för varje hyresavgiftsmånad
över 80 till och med 120.
39 §.
För sjöman, tillhörande manskapsklassen, som enligt 8 § äger tillgodoräkna
sig 80 hyresavgiftsmånader eller däröver, skall den från 55 års ålder
utgående livsvariga ålderspensionen med oföränderligt belopp beräknas till
lägst 96 kronor jämte ytterligare 1 krona 20 öre för varje hyresavgiftsmånad
över 80 till och med 120.
488080. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1943.