Bankoutskottets utlåtande nr 43.
1
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1943 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidshjälp
m. m. åt vissa pensionärer och understödstagare.
I en den 5 mars 1943 dagtecknad proposition nr 147, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, framlagt förslag beträffande dyrtidshjälp m. m. åt
vissa pensionärer och understödstagare.
l:o.
Dyrtidshjälp till vissa pensionärsgrupper vid av staten övertagna enskilda
järnvägar, m. m. Under punkten 1 av förevarande proposition föreslår
Kungl. Majit riksdagen medgiva, att dyrtidshjälp enligt i propositionen förordade
grunder må under budgetåret 1943/44 av trafikmedel utbetalas till
vissa angivna pensionärsgrupper vid av staten övertagna enskilda järnvägar.
Enligt beslut senast av 1942 års riksdag (prop. nr 125, skriv, nr 144) har
särskild dyrtidshjälp beviljats åt sådana tjänste- och familjepensionärer vid
av staten övertagna enskilda järnvägar, som icke enligt gällande författningar
ägt åtnjuta dyrtidstillägg av statsmedel å dem tillkommande pensioner
eller understöd. Bestämmelser i ämnet ha utfärdats genom kungörelser
den 28 juni 1941 (nr 648) och den 24 april 1942 (nr 212).
Dyrtidshjälpen har utgått under första halvåret 1941 med 10 procent och
under budgetåret 1941/42 med 15 procent samt utgår under löpande budgetår
med 20 procent av särskilda tilläggsunderlag, beräknade i enlighet med
föreskrifterna i kungörelserna den 18 juni 1925 (nr 275) och den 15 juni
1923 (nr 267). Tilläggsunderlagen äro så utformade, att de sämst ställda
erhålla en relativt större förbättring — vid en dyrtidshjälp utgående efter
20 procent uppgå sålunda de faktiska tilläggen till 32 procent av de lägsta
pensions- eller understödsbeloppen -— och att dyrtidshjälp ej beräknas å
högre pensionsbelopp än 400 kronor för månad.
Berättigade till nämnda dyrtidshjälp äro: 1) f. d. befattningshavare, som
med pension eller därmed jämförligt understöd avgått från tjänst vid den
enskilda järnvägen, innan denna övertagits av staten, eller som övergått i
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 43.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 43.
statens järnvägars tjänst i samband med övertagandet utan att ha erhållit
befattning å aktiv stat och sedermera med pension eller understöd avgått
från nämnda tjänst; 2) änkor, barn och övriga anhöriga till sådana f. d. befattningshavare,
i den mån dessa anhöriga äga åtnjuta pension eller därmed
jämförligt understöd i anledning av anställningen vid den enskilda järnvägen;
samt 3) änkor, barn och övriga anhöriga till befattningshavare, som
avlidit innan järnvägen övertagits av staten, i den mån dessa anhöriga äga
åtnjuta sådan pension eller sådant understöd.
Dyrtidshjälp utgår dock icke till tjänste- och familjepensionärer, vilkas
pensioner eller understöd uppgå till eller överstiga de sammanlagda förmåner,
som vid samma tidpunkt tillkomma motsvarande pensionärer från statens
järnvägar, och den utgående dyrtidshjälpen skall alltid begränsas så,
att den icke tillika med vederbörandes pension eller understöd överstiger de
motsvarande sammanlagda förmånerna för statens järnvägars pensionärer.
Föredragande departementschefen har anfört:
När ifrågavarande tjänste- och familjepensionärer vid av staten övertagna
enskilda järnvägar enligt beslut av 1941 och 1942 års riksdagar bereus viss
lindring i dyrtidens tryck har det avgörande skälet därtill varit, att dessa
pensionärer ansetts böra erhålla sådant stöd, att de i vart fall icke kunde
sägas ha kommit i ett försämrat läge genom förstatligandet av vederbörande
järnväg. Samma motiv gör sig gällande även för nästa budgetår.
Dyrtidshjälpen har under budgetåren 1941/42 och 1942/43 utgått efter 15
respektive 20 procent. De så bestämda understöden torde vara högre än
vad de enskilda järnvägarna hittills i allmänhet beviljat sina pensionärer
men ha ansetts skäliga som kompensation för prisstegringen efter krigsutbrottet.
Som ett bidragande skäl för höjningen i fjol anfördes, att motsvarande
pensionärsgrupper vid statens järnvägar erhållit ökade kristillägg på
grund av levnadskostnadsstegringen.
Jämväl för nästa år vill jag förorda, att dyrtidshjälp utgår till ifrågavarande
pensionärer. Dyrtidshjälpen torde tills vidare böra utgå med samma
procentsats som för innevarande budgetår. Jag vill erinra om att kristillägg
under budgetåret 1941/42, då dyrtidshjälpen var 15 procent, i genomsnitt
utgick med 10,5 procent, och att man för löpande budgetår, då dyrtidshjälpen
uppgår till 20 procent, torde kunna räkna med kristillägg av i genomsnitt
16 procent. Enligt i propositionen nr 77 framlagt förslag skola kristilläggen
tills vidare under kommande regleringsperiod utgå efter oförändrad
procentsats, men för den händelse levnadskostnadsindex skulle stiga till
eller över talet 160 i 1935 års serie, ökas med ett ytterligare tillägg på 5 procent.
Det synes mig skäligt, att därest en sådan stegring av kristilläggen inträder,
dyrtidshjälpen för ifrågavarande pensionärer höjes från 20 till 25
procent. Höjningen bör erhållas respektive, vid nedgång av levnadskostnadsindex,
bortfalla vid samma tidpunkt som kristilläggsförhöjningen för
statens pensionärer.
Dyrtidshjälpen bör i övrigt utgå efter samma grunder som innevarande
budgetår. Därest ytterligare vissa enskilda järnvägar skulle övertagas av staten
under loppet av nästa budgetår, synes skäligt att jämväl pensionärerna
vid dessa komma i åtnjutande av dyrtidshjälp. Därvid böra dock i möjli
-
Bankoutskottets utlåtande nr 4S.
3
gen förekommande fall avräknas de bidrag av motsvarande karaktär, som
enligt utfästelse av den enskilda järnvägen kunna komma att utgå för tiden
efter övertagandet.
Kostnaderna för den av mig förordade dyrtidshjälpen under nästa budgetår,
vilka vid oförändrad procentsats torde kunna uppskattas till i runt tal
800 000 kronor, böra bestridas av statens järnvägars trafikmedel.
Till utskottet har från svenska järnvägsmannaförbundet inkommit en så
lydande skrivelse:
I samband med nedläggandet av Jönköping—Gripenbergs järnväg 1935
samt Bjärred—Lund—Harlösa 1938 överfördes en del av den vid dessa
järnvägar anställda personalen i statens järnvägars tjänst. Från Jönköping
—Gripenberg anställdes sålunda 26 befattningshavare samt 14 från Bjärred
—Lund—Harlösa.
Dessa befattningshavare, vilka voro delägare i enskild pensionsinrättning,
erhöllo icke anställning vid statens järnvägar på samma villkor, som gälla
för personal, vilken övertagits i samband med förstatligande av enskilda
järnvägar. De erhöllo icke anställning på aktiv stat och kommo således
icke i åtnjutande av de förmåner, som tillkomma övrig personal vid statens
järnvägar, utan erhöllo anställning såsom tillfälliga med rätt till stadigvarande
arbete intill den tidpunkt, då de enligt bestämmelserna i resp.
pensionsreglementen skola avgå med ålderspension.
Som följd av den tillfälliga anställningen kunna dessa befattningshavare
vid avgång med pension icke erhålla fyllnadspension och icke heller den
i proposition nr 147 föreslagna dyrtidshjälpen, på grund av att denna endast
utgår till befattningshavare och understödstagare vid enskilda järnvägar,
som förstatligats. Då det emellertid måste anses i hög grad skäligt,
att befattningshavarna vid ovannämnda järnvägar även komma i åtnjutande
av den dyrtidshjälp, som övriga pensionärer och understödstagare erhålla,
får Svenska Järnvägsmannaförbundet därför anhålla, att riksdagens
bankoutskott måtte föreslå riksdagen sådan ändring av Kungl. Maj:ts proposition
nr 147 till 1943 års riksdag, att dyrtidshjälp enligt nämnda proposition
måtte utgå även till sådana befattningshavare (jämte änkor, barn
och andra anhöriga till dessa), som i samband med enskilda järnvägars
nedläggande övergått såsom tillfälliga anställningshavare i statens järnvägars
tjänst och kvarstå i enskild pensionsinrättning.
Det under förevarande punkt framlagda förslaget i fråga om dyrtids- utskottet.
hjälp åt vissa pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar har
icke givit utskottet anledning till erinran.
Med anledning av svenska järnvägsmannaförbundets framställning anser
sig utskottet böra tillstyrka, att enahanda dyrtidshjälp jämväl må utgå till
sådana befattningshavare, som i samband med enskilda järnvägars nedläggande
övergått såsom tillfälliga anställningshavare i statens järnvägars tjänst
och sedermera erhållit pension från enskild pensionsinrättning, ävensom till
änkor, barn och andra anhöriga till nämnda befattningshavare, i den mån
dessa anhöriga äga åtnjuta pension eller därmed jämförligt understöd i
anledning av anställningen vid den enskilda järnvägen. Friligt vad ut
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 43.
skottet under hand inhämtat från järnvägsstyrelsen är från styrelsens sida
intet att erinra mot en dylik anordning, vars ekonomiska räckvidd torde
begränsa sig till de i framställningen omförmälda pensionärsgrupperna.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att dyrtidshjälp enligt i propositionen
förordade grunder må under budgetåret 1943/44
av trafikmedel utbetalas till här avsedda pensionärsgrupper
vid av staten övertagna enskilda järnvägar och vid nedlagda
enskilda järnvägar.
2:o.
Procentuella tillägg till vissa pensionärer från Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka
m. m. Under punkten 2 av förevarande proposition föreslår Kungl.
Maj:t riksdagen medgiva, att procentuella tillägg enligt i propositionen förordade
grunder må under budgetåret 1943/44 utgå till vissa pensionärer från
Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka och från skyddshemmet åkerbrukskolonien
Hall.
Enligt ett av Kungl. Majit den 5 maj 1939 godkänt avtal mellan medicinalstyrelsen
och styrelsen för Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka rörande statens
övertagande av anstalten från och med den 1 juli 1939 förband sig
Kungl. Majit och kronan att till sju av anstalten pensionerade befattningshavare
årligen intill deras död utbetala dem beviljade pensioner. Pensionsbeloppen
växlade mellan lägst 300 kronor och högst 1 000 kronor för år och
uppgingo sammanlagt till 4 660 kronor (förutom vissa naturaförmåner till en
pensionär). Sedan en av pensionärerna numera avlidit, uppgå de kontanta
pensionsbeloppen till 3 660 kronor per år.
Enligt Kungl. Majits brev den 5 maj 1939 angående regleringen för budgetåret
1939/40 av utgifterna under riksstatens elfte huvudtitel skola kostnaderna
för ifrågavarande pensioner bestridas från förslagsanslaget Diverse
pensioner och understöd m. m. Tillika föreskrevs att dyrtidstillägg icke skulle
utgå å berörda pensioner.
Föredragande departementschefen har anfört:
Vid övertagandet av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka år 1939 förband
staten sig enligt avtal med anstaltsstyrelsen att svara för utbetalningen av
vissa pensionsbelopp, som tidigare beviljats åt förutvarande befattningshavare.
Den efter krigsutbrottet inträffade prisstegringen har väsentligt minskat
värdet av de sålunda utfästa pensionsbeloppen. Ehuru i avtalet icke nämnts
något om dyrtidstillägg å pensionerna, synes mig skäligt att ifrågavarande
Bankoutskottets utlåtande nr 43.
5
pensionärer till lindring av dyrtidens tryck dock tillerkännas ett procentuellt
tillägg å deni tillkommande pensionsbelopp. Under innevarande budgetår har
Kungl. Maj:t på föredragning av chefen för socialdepartementet beviljat sådant
tillägg med 20 procent, att utgå av femte huvudtitelns anslag till extra
utgifter. Jag vill föreslå, att nämnda procentuella tillägg må utgå jämväl
under nästa budgetår. En höjning till 25 procent bör dock få ske under
samma villkor, som gäller för förhöjning av den i föregående punkt äskade
dyrtidshjälpen till pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar.
I samma läge som pensionärerna från Vilhelmsroanstalten befinna sig vissa
förutvarande befattningshavare vid skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall
och efterlevande till sådana befattningshavare, vilka pensionerats av föreningen
till minne av Konung Oskar I och Drottning Josephine, redan innan
staten år 1939 övertog egendomen Hall. På ifrågavarande pensioner och
understöd örn tillhopa 2 700 kronor utgår enligt beslut av 1939 års lagtima
riksdag icke dyrtidstillägg (jfr prop. nr 281; skriv, nr 398). Jag vill föreslå,
att jämväl dessa pensionärer erhålla samma procentuella tillägg som pensionärerna
från Vilhelmsroanstalten.
Kostnaderna för tilläggen åt båda grupperna, beräknade efter 20 procent,
uppgå till ej fullt 1 300 kronor för år och torde få bestridas av förslagsanslaget
Diverse pensioner och understöd m. m.
Vad Kungl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit har icke givit ut- Utskottet.
skottet anledning till erinran. Utskottet hemställer förty,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
Stockholm den 6 april 1943.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Friggeråker*, Sundvik, Leander,
Nisser* och Johansson i Fårekulla;
från andra kammaren: herrar Paulsen, Andersson i Falkenberg, Hall, Andersson
i Munkaljungby, Sundberg, Mattsson i Eneryda, Malmborg och Dickson.
* Ej närvarande vid utlätandets justering.
t