Bankoutskottets utlåtande nr 23.

1

Kr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1943 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående delaktighet
i statens pensionsanstalt för läkare vid fristående
centraldispensärer jämte en i ämnet väckt motion.

I en den 12 februari 1943 dagtecknad proposition nr 60, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att, i
huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen förordade grunder, utfärda
bestämmelser i fråga om delaktighet i statens pensionsanstalt för läkare
vid fristående centraldispensärer.

I anledning av förevarande proposition har i andra kammaren av herr von
Friesen väckts motionen nr 303, vari föreslagits, att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Majit att utfärda bestämmelser i fråga om delaktighet i statens
pensionsanstalt för läkare vid fristående centraldispensärer med ett för dessa
beräknat pensionsunderlag av 6,000 kronor.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen.

I enlighet med beslut av 1937 års riksdag (prop. nr 85; statsutskottets uti.
nr 102; riksd. skr. nr 246) hava genom kungörelse den 18 juni samma år
(nr 400) meddelats bestämmelser rörande statsbidrag till dispensärverksamhet
för tuberkulosens bekämpande. I kungörelsen betecknas som centraldispensär
sådan för röntgenundersökning utrustad dispensär, som förestås av
läkare med behörighet till läkarbefattning vid annat sanatorium än kustsanatorium
och därmed jämförligt sanatorium och som förfogar över minst
en dispensärsköterska. Centraldispensär är antingen fristående eller förlagd
till sjukvårdsanstalt. Inom dispensärvården verksamma befattningshavares
tjänstgöringsförhållanden skola vara närmare reglerade genom av medicinalstyrelsen
godkända instruktioner. Enligt medicinalstyrelsens cirkulär den 15
december 1937 angående av styrelsen utarbetade normalinstruktioner för
läkare vid centraldispensärer m. m. förordnas läkare vid fristående centraldispensär
av medicinalstyrelsen för en tid av högst fem år i sänder.

För närvarande finnas inom riket sammanlagt 20 fristående centraldispensärer,
anordnade av landsting och med avlöningsförmåner till vid dem anställda
läkare, som i regel uppgå till 8,000 å 9,000 kronor jämte visst rörligt
tillägg. Vid de inom Älvsborgs län anordnade två centraldispensärerna utgå

Bihang till riksdagens protokoll I9i3. 8 sami. Nr 23—28.

1

o

Bankoutskottets utlåtande nr 23-

dock avlöningsförmånerna till vardera av två läkare med allenast 3,840 kronor.

Statens pensionsanstalt har anfört bland annat följande:

Av handlingarna i ärendet framgår, att de två dispensärerna i Hallands
län och de två dispensärerna i Älvsborgs län intaga en särställning såtillvida,
att de förra hava gemensam läkare, vilken uppgivits vara pensionsförsäkrad
i Sveriges kommunalanställdas pensionskassa, och att läkarna
vid de senare äro så lågt avlönade, att deras befattningar uppenbarligen
liro att anse såsom bisysslor.

Genom vad medicinalstyrelsen anfört och vitsordat synes det få anses ådagalagt,
att dispensärläkarna, ehuru de ej torde vara helt upptagna av sina befattningar,
dock i avseende å tjänstgöringens omfattning i allmänhet fylla de
krav, som böra uppställas såsom villkor för pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

I betraktande av nu angivna förhållanden och då ett inordnande under
pensionsanstaltens reglemente av läkarna vid de fristående centraldispensärer,
som avses i kungörelsen nr 400/1937, icke synes innebära avvikelse
från hittills tillämpade grunder för delaktighet i pensionsanstalten, vill anstalten
icke motsätta sig, att sådan delaktighet beredes sagda läkare.

Framställningen synes avse, att dispensärläkarna skola i pensionshänseende
likställas med av Konungen utnämnda sanatorieläkare. Detta skulle
innebära bl. a., att delaktigheten i pensionsanstalten skulle bliva obligatorisk
och att tjänstepensionsunderlaget skulle bestämmas till 6,000 kronor.

Då från pensionsrätt skulle undantagas såväl de dispensärläkare, för vilka
befattningen utgör bisyssla, som den läkare, vilken uppgivits vara tillförsäkrad
icke-statlig pensionsrätt, synes hinder icke möta att göra delaktigheten
obligatorisk. Sker ej ändring i fråga örn tillsättningen, torde dock
anslutningen till pensionsanstalten böra vara valfri för de före pensionsregleringen
anställda läkarna.

Vad däremot angår tjänstepensionsunderlagets storlek, torde de i handlingarna
förekommande uppgifterna rörande löneförmånerna — vilka synas
avse år 1939 -— icke motivera ett likställande av dispensärläkarna med sanatorieläkarna.
Av pensionsanstalten införskaffade översikter över nuvarande
löneförmåner för dels läkarna vid ifrågavarande centraldispensärer,
dels ock lasaretts- och sanatorieläkare utvisa, att medeltalet av grundlönerna
för de 15 centraldispensärläkare, örn vilka här är fråga, utgör 8,727
kronor under det att för de 11 sanatorieläkarna i motsvarande län medeltalet
av begynnelselönerna utgör 10,352 kronor och av slutlönerna 11,878
kronor. Härtill kommer att de senare i motsats till de förra åtnjuta förmån
av fri bostad eller — i ett fall — ersättning därför med 3,000 kronor.

Centraldispensärläkarna åtnjuta sålunda väsentligt lägre löneförmåner än
sanatorieläkarna. Skillnaden mellan löneförmånerna är av den storleksordning,
att det torde få anses påkallat att för centraldispensärläkarna fastställa
ett lägre tjänstepensionsunderlag än det för sanatorieläkare gällande,
6,000 kronor. Av de för närvarande till pensionsanstalten obligatoriskt anslutna
befattningshavarna torde distriktstandläkarna vara i avlöningshänseende
närmast jämställda med ifrågavarande dispensärläkare. Ovan angivna
medeltal av grundlönerna för de senare, 8,727 kronor, överensstämmer tämligen
nära med medeltalet av den för distriktstandläkare fastställda minimilönen
i lägsta lönegraden. 7,800 kronor, och minimilönen i högsta lönegraden,
9,300 kronor, för sådan läkare, som ej åtnjuter andel av inflytande
taxeavgifter. Med hänsyn härtill synes tjänstepensionsunderlaget för centraldispensärläkare
lämpligen böra bestämmas till samma belopp som för
distriktstandläkare eller till 4.500 kronor.

Bankoutskottets utlåtande nr 23.

3

Föredragande departementschefen har anfört:

Med hänsyn till den förebragta utredningen rörande tjänstgöringsförhållandena
för läkarna vid de fristående centraldispensärerna anser jag mig
kunna förorda, att delaktighet i statens pensionsanstalt beredes dessa läkare.
Från pensionsrätt böra emellertid undantagas såväl de dispensärläkare, för
vilka befattningen utgör bisyssla, som läkare, vilken tillförsäkrats icke-statlig
pensionsrätt.

I fråga om pensionsunderlagets storlek ansluter jag mig till pensionsanstaltens
förslag, att detsamma bestämmes till 4,500 kronor. Även i övrigt
kan jag biträda pensionsanstaltens förslag beträffande pensionsvillkoren.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat beslut
i ämnet, vidtaga erforderliga ändringar i pensionsanstaltens reglemente, vilka
böra träda i kraft den 1 juli 1943. I samband därmed torde Kungl. Majit
även hava att taga ställning till frågan örn sättet för centraldispensärläkarnas
tillsättning.

Enligt utskottets mening synas de i motionen anförda synpunkterna på
frågan om tjänstepensionsunderlaget för läkare vid centraldispensär värda
beaktande. Emellertid torde förutsättningar för en mera gynnsam beräkning
av pensionsunderlaget än vad som i propositionen förordas icke föreligga,
förrän en omreglering av löneförmånerna genomförts. Vid sådant förhållande
finner sig utskottet icke för närvarande kunna tillstyrka, att åtgärder vidtagas
i motionens syfte. Utskottet förutsätter emellertid, att sedan en dylik omreglering
kommit till stånd, pensionsfrågan åter upptages.

Åberopande det anförda och då utskottet icke i övrigt funnit anledning till
erinran mot Kungl. Majits förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å motionen 11:303, må bifalla
Kungl. Majits förevarande proposition.

Stockholm den 16 mars 1943.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling*, Sandén, Friggeråker*, Sylwan,
Ohlin och Leander;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen*, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Hall, Andersson i Munkaljungby, Eriksson i Sandby och Malmborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.