Bankoutskottets utlåtande nr li -

li

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning för olgcksfall
i arbete åt flottningsarbctaren J. A. Gustavssons
änka och minderåriga barn.

I en inom andra kammaren under nr 79 väckt motion, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, hemställer herr Jansson i
Kalix, att riksdagen måtte besluta, att olycksfallsersättning efter vanliga
grunder skall utbetalas till flottningsarbetaren J. A. Gustavssons efterlevande
maka samt till deras minderåriga barn, utan hänsyn till att preskriptionstiden
gått till ända.

I fråga örn motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från riksförsäkringsanstalten, som anfört följande:

Såsom av motionen framgår drabbades Gustavsson den 23 september
1930 av olycksfall i arbete och ådrog sig därvid en skada i huvudet. På
grund av olycksfallet utgav riksförsäkringsanstalten sjukpenning för tiden
från och med den 24 september till och med den 4 december 1930, vilken
sistnämnda dag Gustavsson enligt ett den 11 december 1930 av doktor W.
Behrman, Kalix, utfärdat läkarintyg var återställd utan men av olycksfallet.
Vidare utgav anstalten den 2 mars 1931 ersättning för läkarvård
och läkarintyg på grund av olycksfallet enligt en av nyssnämnde läkare
utställd räkning.

Sedan därefter från doktor Jonas Kallander, Kalix, den 6 mars 1942 till
riksförsäkringsanstalten inkommit vissa handlingar, i vilka meddelats, att
Gustavsson avlidit den 25 januari 1942 till följd av hjärnsjukdom, förklarade
anstalten genom beslut den 10 april 1942, att enär intet förekommit
i ärendet, förrän de av doktor Kallander insända handlingarna inkommo
till anstalten, funne anstalten rätten till ytterligare ersättning på
grund av olycksfallet den 23 september 1930 jämlikt kungl, förordningen
den 4 mars 1862 örn tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer
vara förverkad. Efter anförda besvär fastställdes detta beslut av försäkringsrådet
genom utslag den 25 september 1942.

I anledning av föreliggande motion får riksförsäkringsanstalten erinra
om vad statsrådet och chefen för socialdepartementet anfört i proposition
nr 23 lill innevarande års riksdag angående ersättning i visst fall i anledning
av olycksfall i arbete. Statsrådet anför därvid, bland annat, all enligt
stadgad praxis är en fordran, som grundas på lagen om försäkring för
olycksfall i arbete, underkastad preskription. Skäl kunna dock stundom
föreligga att, trots att en sådan fordran blivit preskriberad, utgiva ersätt -

4

Bankoutskottets utlåtande nr 14.

Utskottet.

ning av statsmedel i anledning av olycksfallet. En ansökan om sådan ersättning
synes nämligen böra bifallas i fall, då det måste anses vara särskilt
obilligt gentemot den skadade, om han bleve utan varje ersättning. En
förutsättning för utgivande av ersättning måste uppenbarligen jämväl vara,
att det icke föreligger någon tvekan örn att den yppade skadan förorsakats
av det olycksfall, om vilket är fråga. Med hänsyn till det bedömande ur
billighetssynpunkter, som sålunda bör ske, synes fråga örn utgivande av
ersättning i fall, då anspråket därpå preskriberats, böra prövas i varje särskilt
fall.

Riksförsäkringsanstalten får ytterligare anföra, att anstalten funnit samband
föreligga mellan det Gustavsson övergångna olycksfallet och den
hjärnsjukdom, till följd varav denne sedermera avlidit. Riksförsäkringsanstalten
skulle förty till de efterlevande utgivit ersättning enligt bestämmelserna
i olycksfallsförsäkringslagen, därest omförmält preskriptionshinder
icke varit för handen.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då enligt riksförsäkringsanstaltens
mening i förevarande fall sådana skäl föreligga, att ersättning
av statsmedel må utgivas, får anstalten för sin del tillstyrka, att i förevarande
fall Gustavssons efterlevande må beredas ersättning från dagen
för dödsfallet den 25 januari 1942 motsvarande den, som skulle utgått enligt
olycksfallsförsäkringslagen. Ersättningen torde lämpligen böra utbetalas
av riksförsäkringsanstalten av det under tolfte huvudtiteln (efter den
1 juli 1943 femte huvudtiteln) uppförda anslaget angående statsverket åliggande
av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i
arbete m. m.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit och under hänvisning jämväl
till den ståndpunkt utskottet intagit i sitt denna dag avgivna utlåtande
nr 13, får utskottet tillstyrka det i motionen framställda förslaget. Utskottet
hemställer förty,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 79,
må medgiva, att till flottningsarbetaren J. A. Gustavssons
änka Signe Ingeborg Gustavsson och makarnas minderåriga
barn må av det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
till statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar
i anledning av olycksfall i arbete m. m. för tiden räknat
från och med den 25 januari 1942 utbetalas ersättning
med belopp, som, därest preskription ej mellankommit,
skulle hava till dem utgått jämlikt lagen den 17 juni 1916
om försäkring för olycksfall i arbete.

Stockholm den 9 mars 1943.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 13.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1943
300946