Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1943 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om utredning rörande orsakerna till det försämrade
nykterhetstillståndet i riket m. m.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 123 i första
kammaren av herr Elon Andersson m. fl. och nr 173 i andra kammaren av
herr Malmborg m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla örn en utredning rörande orsakerna till det försämrade
nykterhetstillståndet och om de åtgärder från statens sida, som i anledning
därav kunna vara påkallade, en utredning som syftar till en allmän översyn
över svensk nykterhetslagstiftning».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen nr 123 i första kammaren.

Förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker innehåller
bl. a. följande bestämmelser rörande utminutering och utskänkning av
rusdrycker. Utminutering av rusdrycker må äga rum allenast till den, vilken
av systembolaget i det detaljhandelsområde som omfattar hans kyrkobokföringsort
(hemortsbolag) erhållit tillstånd att inköpa sådana drycker (4 kap.
1 §). Tillstånd att inköpa rusdrycker må icke meddelas den som ej fyllt 21 år
(4 kap. 2 §). Kan det av särskild anledning befaras, att inköp av rusdrycker
skall lända till skada för köparen eller annan, må inköp ej medgivas eller
ock de inskränkningar i inköpen stadgas vilka finnas påkallade. Prövning
huruvida dylik åtgärd bör företagas skall särskilt äga rum i vissa angivna
fall (4 kap. 3 §). I fråga om spritdrycker skall hemortsbolaget med hänsyn
till köpares ålder och levnadsförhållanden fastställa den högsta myckenhet
som må av honom inköpas. Denna myckenhet må ej överstiga 4 liter för varje
kalendermånad och får uttagas jämväl efter månadens utgång, dock ej senare
än 6 månader därefter. (Härutinnan har dock, såsom framgår av det följande,
ändrade bestämmelser provisoriskt införts.) Om särskilda skäl därtill äro,
må tillstånd lämnas att vid vissa tillfällen inköpa större myckenhet än vad
sålunda fastställts (4 kap. 4 §). För den som erhållit tillstånd till inköp skall
bolaget utställa motbok, gällande för inköp å visst utminuteringsställe (4 kap.
5 §). Är köparen bosatt å ort där utminuterings- eller utlämningsställe ej finnes
inrättat, äger bolaget medgiva att försändning av varan till köparens närmaste
post-, järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstation må ske utan skyldighet

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 40—41.

1

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

för köparen att gälda försändningskostnaden. Utgifterna för sådan försändning
skola i enlighet med de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar uttagas
genom pristillägg å utminuterade spritdrycker (4 kap. 7 §). Motbok gäller endast
för den å vilken den är utställd och må förty ej någon tillhandagå med att
å egen motbok för annans räkning anskaffa rusdrycker eller med att låta
egen motbok av annan användas för inköp för dennes räkning (4 kap. 9 §).
Utskänkning av spritdrycker må äga rum endast i samband med verklig
måltid bestående av lagad mat. Spritdryck som genom utspädning med vatten
eller annan alkoholfri dryck erhållit särskilt låg alkoholhalt må dock utskänkas
utan samband med måltid. Kontrollstyrelsen äger föreskriva att till
gäst må vid samma besök utskänkas allenast viss högsta myckenhet spritdrycker
(5 kap. 1 §). Utskänkning må ej äga rum till den som kan antagas
ej hava fyllt 18 år (5 kap. 8 §). Då krig eller omedelbar krigsfara råder, så
ock då arbetslöshet eller nöd i större omfattning föreligger, må Konungen,
där så prövas nödigt, meddela förbud mot bedrivande av detaljhandel eller
föreskriva erforderliga inskränkningar däri (3 kap. 22 §).

Beträffande det restriktionssystem, varpå 1937 års rusdrycksförsäljningslagstiftning
sålunda är uppbyggd, anförde samma års bevillningsutskott i sitt
betänkande nr 28 bland annat följande:

»Såsom förut framhållits, har under förarbetena till förslaget ägnats särskild
uppmärksamhet åt frågan, om skäl kunna anses föreligga att utbyta den
individuella utminuteringskontrollen mot ett system med mycket hög spritdrycksbeskattning.
Såväl rusdryckslagstiftningsrevisionen som departementschefen
ha emellertid funnit sig icke kunna tillråda en ändring i detta avseende
och jämväl i övrigt ansett förutsättningar saknas att frångå det nu
gällande utminuteringssystemet.

Utskottet finner sig i allt väsentligt kunna instämma i vad departementschefen
härutinnan anfört. Med den förändrade inställning till alkoholbruket,
som numera synes ha inträtt inom vida kretsar av vårt lands befolkning,
anser utskottet det emellertid icke uteslutet, att utvecklingen framdeles skall
visa sig medgiva fortgående jämkningar i avseende å restriktionssystemets
utformande, ben i förslaget anvisade möjligheten till efterhandsköp lärer få
betraktas såsom ett steg i sådan riktning. Såsom departementschefen antytt
torde det kunna tänkas, att systembolagen genom en planmässigt ordnad upplysningsverksamhet
skola, i samverkan med andra krafter, kunna bidraga
till att bruket av alkohol erhåller en minskad omfattning i samhället eller i
allt fall inriktas mot mindre skadliga former.»

På grund av den efter krigsutbrottet inträdda försämringen i nykterhetstillståndet
hemställdes vid 1941 års riksdag i de likalydande motionerna I: 100
och II: 134, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om effektiva
provisoriska åtgärder i nykterhetshänseende. I anledning av berörda motioner
beslöt riksdagen på hemställan av samma års bevillningsutskott i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t med beaktande av vad utskottet
anfört snarast måtte vidtaga de åtgärder i nykterhetsbefrämjande syfte,
som i dåvarande läge befunnes påkallade. Utskottet, som emottagit yttranden
över motionerna av kontrollstyrelsen och socialstyrelsen, anförde i sitt över
motionerna avgivna betänkande nr 29 bl. a. följande:

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

3

»Beträffande det i de likalydande motionerna I: 100 och II: 134 framlagda
förslaget om effektivare åtgärder i nykterhetshänseende finner utskottet denna
fråga i nuvarande läge förtjäna särskild uppmärksamhet. Av de av ämbetsverken
avgivna yttrandena framgår nämligen att, trots den minskade konsumtionen
av alkoholhaltiga drycker, likväl en viss tendens till försämring
av nykterhetstillståndet inträtt. Denna omständighet anser utskottet under
för handen varande förhållanden vara av så allvarlig natur, att utskottet finner
särskilda åtgärder snarast böra vidtagas i syfte att motverka missbruk avsagda
drycker icke minst bland ungdomen. Utskottet förbiser därvid icke, att
en skärpning av de nuvarande restriktionerna kan medföra betydande olägenheter.
Det bär sålunda tidigare framhållits, att en sådan skärpning kan hava
till följd ökad spritsmuggling och olaga sprittillverkning. Med hänsyn till
nu rådande förhållanden torde någon större risk för spritsmuggling knappast
föreligga. Vad beträffar olaga sprittillverkning torde kunna antagas, att allmänheten
i nuvarande läge i högre grad än eljest skall visa sig äga förståelse
för nödvändigheten av statliga ingripanden på ifrågavarande område samt
starkare än under vanliga förhållanden reagera mot lagöverträdelser. Detta
torde jämväl komma att bidraga till att underlätta myndigheternas uppgifter
beträffande kontrollen av författningsbestämmelsernas efterlevnad. Även örn
vissa icke önskvärda verkningar skulle följa av en skärpning av restriktionerna,
anser utskottet dock en sådan i nuvarande läge ofrånkomlig. I ämbetsverkens
yttranden hava påvisats de missförhållanden, som äro förbundna
med den nuvarande tillgången på s. k. överskottslitrar samt med gällande bestämmelser
örn efterliandsinköp. Med hänsyn till vad myndigheterna härom
anfört finner utskottet skäl tala för en ändring härutinnan. En allmän nedsättning
av motboksinnehavarnas tilldelning av spritdrycker torde också böra
övervägas. Av skäl som kontrollstyrelsen anfört finner utskottet jämväl böra
tagas under omprövning, huruvida icke den rätt till fri försändning av spritdrycker,
som infördes år 1937, i viss omfattning skall begränsas. Därjämte
torde böra övervägas, huruvida icke åldersgränsen för erhållande av nya inköpstillstånd
bör höjas från 21 till 25 år. Även i fråga om utskänkningen
synas inskränkande åtgärder böra göras till föremål för omprövning.

Då enligt utskottets mening de åtgärder, som Kungl. Maj:t kan finna anledning
vidtaga, endast böra vara av provisorisk natur samt Kungl. Majit eller
i vissa fall kontrollstyrelsen äger utfärda erforderliga föreskrifter i ämnet,
saknar utskottet anledning förorda några ändringar i gällande lagstiftning.
Med hänsyn till det ovan anförda finner sig utskottet emellertid böra föreslå
riksdagen att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att sådana åtgärder i
nykterhetsbefrämjande syfte, som i nuvarande läge kunna befinnas vara påkallade,
snarast måtte vidtagas. Utskottet förutsätter därvid att Kungl. Majit
vid sitt ställningstagande till frågan beaktar vad utskottet ovan framhållit.»

Ett provisoriskt upphävande av rätten till efterliandsinköp och en allmän
nedsättning av spritdryckstilldelningen å motböckerna genomfördes från och
med den 1 oktober 1941 genom kungörelse den 19 september samma år (nr
773) angående vissa inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker. Den
högsta medgivna tilldelningen av spritdrycker sänktes därvid från 4 till 3
liter i månaden. För den, som förut haft mindre än 4 liter i månaden, begränsades
utminuteringen till högst 2 liter i månaden. Tillika föreskrevs, att
den för kalendermånad’ fastställda kvantiteten ej .skalle få uttagas efter månadens
utgång.

Beträffande de av 1941 års bevillningsutskott i övrigt ifrågasatta åtgärderna
i nykterhetsbefrämjande syfte, nämligen begränsning av rätten till fri

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

försändning av spritdrycker, höjning av åldersgränsen för erhållande av motbok
från 21 till 25 år samt inskränkningar i fråga om utskänkningen, anfördes
i den promemoria, som upprättades inom finansdepartementet i anledning
av riksdagens framställning och som låg till grund för Kungl. Maj:ts
beslut i ämnet, bland annat följande. Frågan om ytterligare inskränkningar
inom utminuteringen finge upptagas till förnyat övervägande sedan erfarenhet
vunnits om verkningarna av förslagen om nedskärning av tilldelningarna
och slopande av rätten till efterhandsinköp. Det av utskottet åsyftade resultatet
syntes enligt vad i promemorian uttalades i vissa avseenden kunna vinnas
på andra vägar än genom de ifrågasatta restriktionerna. Inskränkningar
i utskänkningen kunde framstå såsom en naturlig konsekvens av de vid utminuteringen
gjorda inskränkningarna. Den anpassning, som funnes motiverad
med hänsyn till de minskade motbokskvantiteterna, syntes emellertid
böra genomföras av kontrollstyrelsen jämlikt 5 kap. 1 § rusdrycksförsäljningsförordningen.
Frågor om medgivande av utskänkning i samband med
offentlig danstillställning ävensom övervakning av ordningen vid sådana
tillställningar borde bliva föremål för skärpt uppmärksamhet från länsstyrelsernas
sida.

I de nu föreliggande motionerna har framhållits bland annat, att det allmänna
nykterhetstillståndet under krigsåren undergått en väsentlig försämring.
De ådömda fylleriförseelserna visade en starkt stigande tendens, och
beläggningen på alkoholistanstalterna vore tilltagande. Ett särskilt allvarligt
drag i utvecklingen vore, att ungdomsfylleriets under en rad av år stigande
tendens fortsatt under kriget. Spritdryckskonsumtionen vöre för närvarande
lägre än under år 1939. Den dominerande orsaken därtill vore den höjning
av spritpriserna, som ägde rum på hösten samma år. I nuvarande prisläge
vore emellertid efterfrågan på spritdrycker rätt litet känslig för prishöjningar.
Skärpningen av restriktionerna den 1 oktober 1941 syntes icke hava
medfört någon minskning av konsumtionen. Förmodligen hade överlåtelse
från motboksägare, som ej utnyttjat hela sin inköpsrätt, till andra personer
förekommit i större utsträckning än tidigare. Antalet motböcker hade sedan
den 1 oktober 1941 ökat. Den utveckling i nykterhetshänseende, som under
senaste åren ägt rum, visade att de nykterhetspolitiska åtgärderna i
vårt land icke vore tillräckligt effektiva. I intresserade kretsar frågade man
sig med oro, hur den allvarliga utvecklingen skulle kunna avbrytas och
vilka åtgärder i detta syfte som lämpligen borde vidtagas. Den första förutsättningen
för att en välgrundad uppfattning därom skulle bliva möjlig vore
att det tillgängliga materialet gjordes till föremål för en närmare analys,
som i möjligaste mån klarlade alla på frågan inverkande faktorer. Den sålunda
ifrågasatta utredningen borde leda fram till en belysning av olika
tänkbara riktlinjer för nykterhetspolitiken och borde sålunda beakta prishöjningarnas
roll som alternativ till eller komplettering av olika slag av
restriktionsåtgärder, bl. a. en förkortning av utskänkningstiden, en höjning
av åldersgränsen vid utskänkning av spritdrycker m. m. Motionärerna åsyf -

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

5

lade en djupgående och förutsättningslös analys av det statistiska materialet
samt en ingående diskussion av de orsakssammanhang, som här förelåge, så
att man erhölle en bakgrund för en allmän översyn av nykterhetspolitiken
och eventuellt kunde uppdraga nya eller reviderade riktlinjer för densamma.

Sedan riksdagens nykterhetsgrupper och Sveriges nykterlietsvänners landsförbund
i skrivelse den 17 februari 1943 till Kungl. Majit hemställt, att en
skyndsam utredning måtte verkställas angående orsakerna till det starkt
stegrade fylleriet, har chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl.
Maj.ts bemyndigande den 9 april 1943 tillkallat sakkunniga för att inom
departementet biträda med utredning rörande orsakerna till försämringen i
nykterhetstillståndet. I direktiven för de sakkunniga anförde departementschefen
bl. a. följande:

»Vid utredningen bör eftersträvas ett klarläggande av de orsaksfaktorer av
skilda slag, som framkallat det ökade spritmissbruket under krigsåren. En
mångfald olika omständigheter av psykologisk, ekonomisk och social natur,
som delvis torde vara statistiskt oåtkomliga, kunna antagas lia medverkat
härtill. Givetvis ligger en mera uttömmande analys av dessa faktorer utom
ramen för nu ifrågavarande snabbutredning. Därtill skulle erfordras relativt
omfattande och tidsödande sociologiska undersökningar. Det uppställda
syftet för utredningen — att tjäna till ledning för omedelbara samhälleliga
åtgärder mot fylleriet — medför en naturlig begränsning i dess omfattning
och i kraven på dess resultat. Undersökningen bör sålunda verkställas mot
bakgrunden av de praktiska handlingsmöjligheter, som för närvarande föreligga.

Vid utredningen bör undersökas i vad mån en förskjutning inträtt beträffande
utskänkningens och utminuteringens andel i fylleriförseelserna. Det
synes önskvärt att i fråga om utskänkningen vinna kännedom om den utsträckning
i vilken fyllerifallen inträffat efter besök å restaurang med utskänkning
i samband med danstillställning. I avseende å utminuteringen är
av intresse att få utrett vilken roll s. k. överlåten motbokssprit spelat. Uppmärksamhet
bör även ägnas åt betydelsen av andra berusningsmedel som
pilsner, teknisk sprit och lönnbränd sprit.

Vad den allmänna inkomstutvecklingen, de påtvungna förändringarna i
levnadsvanorna och andra påfrestningar under kriget kunna ha betytt för
nykterhetstillståndets försämring låter sig givetvis icke siffermässigt fastställa.
De sakkunniga kunna möjligen nå fram till ett grundat allmänt omdöme
härom. Säkrare upplysningar torde utredningen kunna väntas ge beträffande
mera speciella frågor. Den synes kunna klargöra inom vilka grupper av
befolkningen, som den stegrade fyllerifrekvensen föreligger, därvid synes
angeläget att belysa, huruvida sådana yrkeskategorier, som haft en särskilt
gynnsam inkomstutveckling under kriget, i ökad utsträckning kommit att
rekrytera fylleristernas led, huru ungdomsfylleriet utvecklats och vilken omfattning
det militära alkoholmissbruket haft och har. Vidare bör undersökas,
örn någon förskjutning inträffat i relationen mellan antalet förstagångsfvlleristcr
och antalet återfallsfyllerister samt vad den effektiviserade alkoholistvården
kan lia betytt härvidlag.»

Det allmänna nykterhetstillståndet i vårt land har under krigsåren undergått
en väsentlig försämring. Örn orsakerna härtill äro meningarna måhända
något delade. Motionärerna hava i sådant hänseende hänvisat till den

Utskottet.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

allmänna inkomstutvecklingen, de påtvungna förändringarna i levnadsvanorna
och andra påfrestningar under kriget. Den möjligheten skulle ock kunna
tänkas, att det nu tillämpade systemet med individuell kontroll och på
förhand begränsad tilldelning, vilket system vid tillkomsten av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
ansågs vara det för våra förhållanden mest
lämpliga, icke med rådande spritpriser innefattar den bästa lösningen vid
valet av system för vår nykterhetspolitik. Tänkbart är även, att de nuvarande
missförhållandena i nykterhetshänseende kunna i viss utsträckning hava
föranletts av restriktionsbestämmelsernas utformning i särskilda avseenden.

Genom en utredning i motionernas syfte torde visst material kunna erhållas
för bedömande av verkningarna av den hittills förda nykterhetspolitiken
och för ett övervägande av de nya riktlinjer för denna politik, som kunna
befinnas vara av behovet påkallade. Utskottet, som beaktar betydelsen av
en sådan utredning, finner visserligen, att de problem, som här uppställa
sig, böra bliva föremål för noggrant övervägande. Emellertid måste utskottet
starkt ifrågasätta, huruvida tidpunkten nu är lämplig för igångsättande av en
sådan utredning. Det vid en utredning under nuvarande förhållanden insamlade
materialet skulle enligt utskottets mening vara föga ändamålsenligt såsom
underlag för en planläggning av vår nykterhetspolitik på längre sikt. För
att resultatet av en sådan planläggning skall bliva det bästa möjliga synes böra
krävas, att det insamlade materialet hänför sig till mera normala förhållanden.
I allt fall torde resultatet av den för någon tid sedan inom finansdepartementet
igångsatta snabbutredningen rörande orsakerna till försämringen
i nykterhetstillståndet böra avvaktas. Utskottet finner sig därför — under uttalande
av sin anslutning till motionernas syfte — böra avråda från att den
nu ifrågasatta utredningen för närvarande kommer till stånd. Beträffande
de åtgärder, som i rådande läge äro påkallade, torde det kunna antagas, att
den utredning, som nu pågår, kommer att giva erforderlig vägledning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 123 av herr Elon Andersson
m. fl. och II: 173 av herr Malmborg m. fl. om utredning
rörande orsakerna till det försämrade nykterhetstillståndet i
riket m. m. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 juni 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark*, Ekman,
Frans Ericson, friherre Lagerfelt, Velander, Eklund, Sandström* och Ljungdahl; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Olsson i Gävle, Orgård,
Sandberg, Lundell, Rosander*, Sundström i Skövde, Olofsson i Höganäs* och Andersson
i Vigelsbo*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Frans Ericson, Eklund, Olsson i
Gävle, Orgård, Sandberg, Rosander och Olofsson i Höganäs, vilka ansett, att
utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»De senaste årens utveckling i nykterhetshänseende torde otvetydigt
giva vid handen, att det i vårt land nu tillämpade nykterhetspolitiska systemet
icke hållit måttet inför kristidens påfrestningar. Var orsakerna härtill
kunna vara att söka kan i nuvarande läge ej konstateras. Den möjligheten
skulle kunna tänkas, att det nu tillämpade systemet med individuell kontroll
och på förhand begränsad tilldelning, vilket system vid tillkomsten av
1937 års rusdrycksförsäljningsförordning ansågs vara det för våra förhållanden
mest lämpliga, icke med nu rådande spritpriser innefattar den bästa
lösningen vid valet av system för vår nykterhetspolitik. Å andra sidan är
tänkbart, att de nuvarande missförhållandena i nykterhetshänseende ej bero
på att det tillämpade restriktionssystemet till sina huvudgrunder är otillfredsställande
utan äro föranledda av restriktionsbestämmelsernas utformning
i särskilda avseenden.

Genom en utredning i motionernas syfte skulle material kunna erhållas
för bedömande av verkningarna av den hittills förda nykterhetspolitiken och
för ett övervägande av de nya riktlinjer för denna politik, som kunna befinnas
vara av behovet påkallade. Utskottet beaktar till fullo betydelsen av
en sådan utredning och anser uppenbart, att de problem, som här uppställa
sig, böra bliva föremål för noggrant övervägande. Då denna utredning skulle
avse en planläggning av vår nykterhetspolitik på längre sikt, är det uppenbart
att den inom finansdepartementet igångsatta snabbutredningen rörande
orsakerna till det försämrade nykterhetstillståndet icke kan tjäna dess syftemål
i annan mån än att vid densamma insamlat material kan vara till gagn
som vägledning. Departementschefen framhåller även, att en mera uttömmande
analys av de faktorer, som framkallat det ökade spritmissbruket ligger
utom ramen för snabbutredningens arbete. För en utredning med mera

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

vidsträckt syfte fordras omfattande och tidsödande sociologiska undersökningar.
Den i motionerna begärda utredningen avser uppenbarligen en dylik
mera uttömmande analys, som kan leda fram ej blott till förslag örn omedelbara
åtgärder mot ett stigande rusdrycksmissbruk utan fastmera till riktlinjer
för den svenska nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning.
Den invändning kunde möjligen göras, att tidsläget ej är väl lämpat
för igångsättande av här avsedd utredning. Men med hänsyn till det
tidsödande arbete, som en sådan utredning innebär, kan man förutsätta, att
man åter kommit in i mera normala förhållanden innan utredningen är avslutad.
För övrigt kan det vara av värde att utredningen igångsättes under
en tid då nykterhetslägets allvar för alla är så framträdande som nu är
fallet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
I: 123 av herr Elon Andersson m. fl. och II: 173 av herr
Malmborg m. fl. om utredning rörande orsakerna till det försämrade
nykterhetstillståndet i riket m. m. i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla örn en förutsättningslös och allsidig
utredning angående den svenska nykterhetslagstiftningens
framtida innehåll och utformning.»