8

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1943 kl. 10 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt i vissa fall för värnpliktiga till anstånd i avseende
å indrivning av dem påförda skatter.

(lia avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 118 i första
kammaren av herr Gillström m. fl. och nr 176 i andra kammaren av herr
Skoglund i Umeå m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att den
rättighet till anstånd med erläggande av restförd skatt och befrielse från skyldighet
att betala s. k. indrivningsavgift som tillkomme till beredskapstjänst
inkallade värnpliktiga skulle gälla även sådan skatt, som förfallit till betalning
under vämpliktstid, som fullgjordes enligt värnpliktslagens 27 § i de fall,
då denna tjänstgöring i omedelbar anslutning följdes av tjänstgöring enligt
28 § samma lag.

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen nr 118 i första
kammaren.

I 27 § värnpliktslagen finnas bland annat bestämmelser örn de värnpliktigas
första utbildningstid. Enligt 28 § 1 mom. samma lag må, då rikets försvar
eller dess säkerhet eljest det kräver, till tjänstgöring inkallas samtliga
värnpliktiga eller värnpliktiga till det större eller mindre antal, som finnes
behövligt.

I förordningen den 17 november 1939 (nr 810) med särskilda bestämmelser
angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga efter däri genom
förordning den 30 december 1941 (nr 988) vidtagna ändringar stadgas bland
annat följande. Skattskyldig, som inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten
jämlikt 28 § 1 mom. värpliktslagen, äger åtnjuta anstånd i avseende å indrivningen
av honom påförda utskylder i enlighet med vad i förordningen
stadgas (1 §). Enligt 2 § må, därest den skattskyldige underlåter att erlägga
honom påförda utskylder, vilka förfalla till betalning vid uppbördsstämma
eller uppbördstermin, som helt eller delvis infaller under tiden för tjänstgöringen
vid krigsmakten eller inom två månader efter tjänstgöringens slut,
indrivning av belopp, som på grund därav uppföres i restlängd, icke ske
förrän den skattskyldige efter beviljad ledighet för återgång till civil verksamhet
(hempermittering) eller hemförlovning två månader i följd varit fri

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

9

från sådan tjänstgöring. Skyldighet att erlägga indrivningsavgift skall icke
föreligga beträffande restfört utskyldsbelopp i den mån betalning inflyter
innan den skattskyldige efter hempermittering eller hemförlovning ett år i
följd varit fri från militärtjänstgöring (4 §).

Enligt utfärdade generalorder sker sedan år 1941 inkallandet av samtliga
värnpliktiga jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen.

I de föreliggande motionerna har till stöd för de däri framställda yrkandena
framhållits bland annat, att de ifrågavarande lättnaderna gällde för till beredskapstjänst
inkallade värnpliktiga men icke för värnpliktiga, som fullgjorde
ordinarie värnplikt. Genom den hösten 1941 beslutade förlängningen
av den ordinarie värnpliktstiden syntes emellertid frågan lia kommit i ett nytt
läge, vilket särskilt vore fallet, då en långvarig extra beredskapstjänstgöring
ålades vederbörande i direkt anslutning till den ordinarie första tjänstgöringen.
Detta hade skett under 1942, då den ettåriga första tjänstgöringen
följts av sex månaders beredskapstjänstgöring, och det kunde på goda grunder
antagas komma att ske även under innevarande år. Åtskilliga värnpliktiga
av denna kategori torde under den ettåriga första tjänstgöringen varit
urståndsätta att erlägga under tjänstgöringsåret förfallande skatter. Nya skatter
hade vidare förfallit till betalning under den i omedelbar anslutning följande
halvårslånga beredskapstjänsten. När de efter 18 månaders oavbruten
militärtjänstgöring återvänt till det civila livet, hade de på grund av bestämmelsernas
nuvarande begränsning kunnat omedelbart avkrävas restförda skatter
från tiden för första tjänslgöringsåret. Skatter, som förfallit till betalning
under den 6 månader långa beredskapstiden, hade kommit i efterhand och
kunde i vissa fall komma att anstå så länge att rätten till befrielse från erläggande
av indrivningsavgift ginge förlorad även för dem.

Enligt vad utskottet inhämtat har öhefen för finansdepartementet med stöd
av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 april 1943 tillkallat särskilda sakkunniga
för att inom departementet biträda med en allsidig översyn av gällande
bestämmelser angående anstånd med indrivning av utskylder hos värnpliktiga,
m. m. I direktiven för utredningen har departementschefen anfört, bland
annat, att vid denna översyn borde särskilt beaktas i vad mån tillkomsten
av ny värnpliktslag ävensom nya bestämmelser rörande värnpliktigas ekonomiska
förmåner borde föranleda jämkning av anståndsreglerna. Självfallet
borde även de erfarenheter beaktas, som under den förflutna tiden vunnits
rörande bestämmelsernas praktiska tillämpning. Bland de frågor, som under
beaktande av nyss anförda synpunkter borde undersökas, finge först nämnas
frågan örn å vilka grupper av värnpliktiga eller i försvarsberedskapen eljest
tjänstgörande anståndsreglerna skulle äga tillämpning. Härvid uppställde sig
bland annat frågan örn anstånd borde få åtnjutas jämväl av dem, som inkallades
till fullgörande av sin första tjänstgöring.

Bihang till riksdagens protokoll 1043. 7 sami. Nr 34—35.

2

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

U tskottet.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen inkallas numera samtliga
värnpliktiga, således även sådana som skola undergå sin första utbildning,
med stöd av 28 § 1 mom. värnpliktslagen. Härav torde enligt utskottets
mening följa, att jämväl de i motionerna avsedda värnpliktiga för närvarande
komma i åtnjutande av anstånd med indrivning av påförda skatter i enlighet
med bestämmelserna i ovannämnda förordning. Med hänsyn till det anförda
och då chefen för finansdepartementet numera tillkallat särskilda sakkunniga
för utredning av bland annat föreliggande spörsmål, finner utskottet icke
anledning tillstyrka motionärernas förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 118 av herr Gillström m. fl.
och II: 176 av herr Skoglund i Umeå m. fl., örn rätt i vissa
fall för värnpliktiga till anstånd i avseende å indrivning av
dem påförda skatter, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 1 juni 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Sjödahl, Ekman, Frans Ericson, friherre
Lagerfelt, Velander, Eklund, Franzon och Ljungdahl; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Olsson i Gävle, Orgärd, Falk, Lundell, Kilbom,
Sundström i Skövde, Olson i Göteborg, Andersson i Vigelsbo och Boman.

438134. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1943.