Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1943 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om rätt att använda
sackarin vid tillverkning av maltdrycker av
andra klassen.

I en den 30 april 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 230, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om rätt att använda sackarin vid tillverkning av
maltdrycker av andra klassen.

Härigenom förordnas som följer.

Utan hinder av stadgandet i 10 § förordningen den 15 december 1939 (nr
887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker äger kontrollstyrelsen
på framställning av tillverkaren medgiva, att sackarin må tillsvidare
och till dess annorledes bestämmes användas för tillverkning av maltdrycker
av andra klassen. Har på grund av sådant medgivande sackarin använts vid
tillverkningen, skall angående skyldighet att intaga uppgift härom å etikett
samt påföljd, om det försummas, gälla vad i 27 § tredje stycket samt 33 §
andra stycket nämnda förordning är för motsvarande fall stadgat.

Maltdrycker, som enligt vad nu sagts tillverkats med användande av
sackarin, må försäljas utan hinder av föreskriften i 4 § förordningen den 11
juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 31.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

Bestämmelserna angående användning av sackarin vid maltdryckstillverkning
återfinnas i 10, 25 och 27 §§ förordningen den 15 december 1939 (nr
887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

I 10 § äro bestämmelser meddelade rörande de råämnen, som få användas
vid tillverkning av maltdrycker av andra och tredje klasserna. Utan vidare
få sålunda användas kornmalt, humle, jäst och vatten, men därjämte
äger kontrollstyrelsen medgiva användning av andra ämnen, dock icke sackarin.
Enligt 10 § hänföres till sackarin varje konstgjort sötningsmedel, som
har högre söthetsgrad än raffinerat socker men icke sockrets näringsvärde.

Några motsvarande bestämmelser rörande användningen av råämnen finnas
icke meddelade beträffande maltdrycker av första klassen. Vid tillverkning
av den till nämnda klass hörande huvudprodukten svagdricka är alltså
användning av sackarin tillåten, dock med det i 27 § stadgade villkoret, att
om sackarin använts vid sådan tillverkning, den etikett, som enligt samma
paragraf alltid skall finnas å kärl, varå maltdrycken utlämnas från bryggeri,
skall innehålla uppgift om att drycken innehåller sackarin. Vid tillverkning
av det speciella slag av maltdrycker av första klassen, som avses i 25 § tredje
stycket, nämligen extraktrika, alkoholsvaga maltdrycker (maltdricka), är
emellertid användning av sackarin icke medgiven.

Bestämmelserna rörande försäljningen av sackarinhaltiga maltdrycker
sammanfalla väsentligen med de anförda tillverkningsbestämmelserna. Sålunda
gäller enligt 4 § förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning
av pilsnerdricka, att dylik dryck, som är försatt med sackarin, icke
får hållas till salu. Jämlikt 12 § förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående
försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker må
annan maltdryck än svagdricka icke utlämnas, där den veterligen är försatt
med sackarin. Svagdricka, som veterligen är tillsatt sackarin, må icke förvaras
på försäljningsstället annat än å kärl, som på tydligt framträdande sätt
är försett med uppgiften »Innehåller sackarin». Därest vid utminutering
svagdricka till köpare utlämnas å tillslutet kärl, skall kärlet vara försett med
dylik beteckning. Enligt förordningen den 10 juni 1932 (nr 195) angående
märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker, gäller enahanda deklarationsplikt
i fråga om sackarinhaltiga läskedrycker som nyss sagts beträffande
svagdricka.

I en den 9 februari 1943 dagtecknad framställning till Kungl. Majit har
svenska bryggareföreningen anfört att förbudet mot användning av sackarin
vid tillverkning av starkare maltdrycker under normala förhållanden fyllde
en uppgift såtillvida, att kvaliteten hos dessa drycker torde hållas högre och
jämnare genom detta förbud. På grund av nu rådande försörjningsläge hade
emellertid den skattepliktiga bryggeriindustrien gång efter annan nödgats
nedsätta inbryggningsstyrkan å maltdrycker av andra klassen, så att efter
den 15 mars 1943 inbryggning icke komme att äga rum med högre stam vörtstyrka
än 7.0 procent mot normalt 10.0—10.2 procent. Inom bryggeriindustrien
hade man med utnyttjande av under årens lopp vunna erfarenheter

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

3

och forskningens senaste rön sökt åstadkomma så smakliga produkter som
med hänsyn till den lägre inbryggningsstyrkan varit möjligt. Emellertid kunde
ej undvikas att, med så låg inbryggningsstyrka som den nuvarande, maltdrycken
erhölle en tunn smak. För att i någon mån förebygga detta vore i
hög grad önskvärt, att en tillsats av sackarin tillätes, då härigenom en något
fylligare smak å produkten kunde erhållas. Bryggareföreningen hemställde
därför, att sådan ändring av förordningen angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker måtte vidtagas, att kontrollstyrelsen finge befogenhet
att under nu rådande förhållanden efter därom i varje särskilt fall gjord
framställning medgiva användning av sackarin vid tillverkning av maltdrycker
av andra klassen.

I anledning av bryggareföreningens framställning har kontrollstyrelsen,
efter remiss, den 5 mars 1943 avgivit utlåtande i ärendet. Rörande innehållet
i nämnda utlåtande tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (s. 5—7).

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande:

»Såsom kontrollstyrelsen framhållit ha de skäl, som tidigare åberopats för
ett ovillkorligt förbud mot användning av sackarin vid tillverkning av maltdrycker
av andra klassen, numera förlorat sin giltighet. På grund härav och
med hänsyn till vad bryggareföreningen anfört till stöd för sin framställning
har jag i princip icke något att erinra mot bifall till densamma. Jag tillstyrker
alltså, att möjlighet beredes tillverkare att använda sackarin vid tillverkning
av maltdrycker av andra klassen. I likhet med kontrollstyrelsen finner
jag emellertid, att för denna tillverkning bör införas enahanda deklarationstvång,
som för närvarande gäller beträffande tillverkningen av svagdricka
och söta läskedrycker. I författningstekniskt avseende synes det mig lämpligt
att, såsom kontrollstyrelsen föreslagit, de erforderliga bestämmelserna få sin
plats i en särskild författning.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,
får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 230, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om rätt att använda sackarin vid tillverkning
av maltdrycker av andra klassen.

Stockholm den 25 maj 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

U tskottet.

A. J. BÄRG.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Axel Ivar Anderson, Ekman,
friherre Lagerfelt, Heuman, Herman Ericsson, Ljungdahl och Lindblom; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Olsson i Gävle, Orgdrd,
Falk, Hosander, Olofsson i Höganäs, Olson i Göteborg, Andersson i Vigelsbo och Boman.

438130. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.