Bevillningsutskottets betänkande nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1943 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om särskilt
undantag från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel och
skatt för gåva efter vissa lantmäteriförrättningar inom
Kopparbergs län.
I en den 19 mars 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 185, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om särskilt undantag från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel och skatt för
gåva efter vissa lantmäteriförrättningar inom Kopparbergs län.
Beträffande författningsförslagets lydelse hänvisas till utskottets hemställan.
I 10 § lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser om
delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län, den s. k.
dalalagen, upptagas föreskrifter örn sammanläggning av fastigheter, då till
rubbning av storskifte verkställes laga skifte, däri bys heminägor ingå. Genom
lag den 17 mars 1939 (nr 76) ha såsom ett andra stycke i paragrafen
införts bestämmelser, enligt vilka sammanläggning till en fastighet må ske
jämväl av fastigheter, som tillhöra makar var för sig eller innehavas med
olika rätt i äktenskapet, såframt makarna, i enlighet med vad i paragrafen
stadgas, träffa avtal om den rätt, varmed den genom sammanläggningen
nybildade fastigheten skall innehavas.
Genom sådana avtal mellan makar, som nu nämnts, kan uppenbarligen
ena maken erhålla större andel än förut i den fasta egendomen såsom helhet
betraktad, i följd varav avtalet kan komma att innefatta gåva. Med hänsyn
härtill har genom förordning den 22 juni 1939 (nr 331) om särskilt undantag
från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel och skatt för gåva efter laga skifte
inom vissa delar av Kopparbergs län stadgats, att där mellan makar träffats
avtal, varom förmäles i 10 § andra stycket dalalagen, skyldighet att utgiva
lagfartsstämpel eller skatt för gåva icke skall inträda i anledning därav, att
ena maken genom avtalet erhållit större andel än förut i makarnas fasta
egendom.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 7 sami. Nr 30.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 30.
U tskottet.
Genom proposition nr 152 har Kungl. Majit för innevarande års riksdag
framlagt bl. a. förslag till lag med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning
och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs
län och förslag till lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 226)
med särskilda bestämmelser om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län,
den s. k. särskilda lagfartslagen. Enligt förstnämnda lagförslag skall Kungl.
Majit beträffande vissa byar i länet äga förordna, att särskild förrättning
skall äga rum för äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter
med tillämpning av bestämmelser, vilka i huvudsak motsvara de för laga
skiften enligt dalalagen gällande. I 4 § andra stycket av samma lagförslag
upptagas bestämmelser om sammanläggning av makars fastigheter av enahanda
innebörd som de i 10 § andra stycket dalalagen förekommande.
Till stöd för det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget har
departementschefen anfört bland annat följande:
»Den befrielse från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel eller skatt för
gåva, som beträffande skiften enligt datalagen medgivits genom ovannämnda
förordning den 22 juni 1939, synes böra gälla jämväl de motsvarande
fall, som avses i 4 § andra stycket av den föreslagna lagen med särskilda
bestämmelser om äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter
inom vissa byar i Kopparbergs län. Denna utvidgning av förordningens
tillämpningsområde torde böra föranleda, att ny förordning i ämnet utfärdas.
Den nu förordade befrielsen från skyldighet att erlägga lagfartsstämpel
avses icke skola föranleda ändring i den skyldighet att utgiva sådan stämpel
som eljest förelegat, därest det fång, som här är i fråga*, icke funnits.»
Utskottet har icke funnit anledning till annan erinran mot det i förevarande
proposition framlagda förslaget än vad angår författningstextens utformning.
På grund av att ifrågavarande förslag förelagts riksdagen samtidigt
med förslag till lag med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning
och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs
län har i ifrågavarande förslag något datum för nämnda lag icke kunnat
utsättas. För undvikande av därigenom uppkommande författningstekniska
olägenheter föreslår utskottet, att i det nu föreliggande förslaget datum och
nummer i svensk författningssamling för omförmälda lag får utgå men
att i stället anteckning om berörda nummer göres i en till författningstexten
fogad not.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att riksdagen funnit
viss formell jämkning böra vidtagas i det genom Kungl.
Majits förevarande proposition nr 185 framlagda författningsförslaget,
antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 30.
3
(Kungl. Maj-.ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Förslag
till
förordning om särskilt undantag från skyldighet att utgiva lagfarts
stämpel och skatt för gåva efter vissa lantmäteriförrättningar
inom Kopparbergs län.
Härigenom förordnas som följer.
Har mellan makar träffats avtal,
varom förmäles i 10 § andra stycket
lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med
särskilda bestämmelser örn delning av
jord å landet inom vissa delar av
Kopparbergs län eller 4 § andra stycket
lagen den 1943 (nr
) med särskilda bestämmelser om
äganderättsutredning och sammanläggning
av fastigheter inom vissa
byar i Kopparbergs län, skall skyldighet
att utgiva lagfartsstämpel eller
skatt för gåva icke inträda i anledning
därav, att ena maken genom avtalet
erhållit större andel än förut i makarnas
fasta egendom.
Härigenom förordnas som följer.
Har mellan makar träffats avtal,
varom förmäles i 10 § andra stycket
lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med
särskilda bestämmelser om delning av
jord å landet inom vissa delar av
Kopparbergs län eller 4 § andra stycket
lagen med särskilda bestämmelser
om äganderättsutredning och sammanläggning
av fastigheter inom vissa
byar i Kopparbergs län1, skall skyldighet
att utgiva lagfartsstämpel eller
skatt för gåva icke inträda i anledning
därav, att ena maken genom avtalet
erhållit större andel än förut i
makarnas fasta egendom.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Genom förordningen upphäves förordningen den 22 juni 1939 (nr 331) om
särskilt undantag från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel och skatt för
gåva efter laga skifte inom vissa delar av Kopparbergs län.
Stockholm den 21 maj 1943.
1 Se SFS 1943: .
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 30.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Axel Ivar
Anderson*, Sjödahl, Egnell*, Ekman, friherre Lagerfelt*, Velander och Eklund*; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö*, Olsson i Gävle, Orgård,
Sandberg*, Falk, Lundell, Kilbom, Karlsson i Grängesberg och Jonsson i Skedsbygd*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
438074. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.