Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

5

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1943 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i vissa
delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370), m. m.

I en den 5 mars 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 172, har Kungl. Majit under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 20 § förordningen den 28 september
1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt; samt

3) förordning om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt.

Beträffande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Nu gällande bestämmelser rörande livförsäkringsbolags beskattning innebära
i huvudsak följande. Enligt 30 § 2 mom. kommunalskattelagen utgöres
den nettointäkt av rörelsen, vilken skall tagas till beskattning, av summan
av två belopp, nämligen dels överskottet å försäkringsrörelsen, dels ett belopp,
vilket här benämnes ränteskatteunderlaget. Förutom intäkt av rörelse
hava livförsäkringsbolagen i regel även inkomst av annan förvärvskälla,
nämligen av fastighet.

Beräkningen av livförsäkringsbolags överskott å rörelsen sker på sätt, som
motsvarar beräkningen av nettointäkt hos annan rörelseidkare, dock med den
skillnaden, att avdrag får göras för vissa fondavsättningar, nämligen avsättningar
till försäkringsfond för egen räkning, premieåterbäringsreserv, i lag
föreskriven säkerhetsfond, utjämningsreserver och livränteförsäkringsrörelsens
garantifonder. Att avsättning till försäkringsfond skall få avdragas har
ansetts erforderligt, eftersom försäkringsfonden egentligen icke är någon fond
utan en skuld, nämligen nettovärdet av bolagets förpliktelser gentemot försäkringstagarna.
ökningen av denna skuld är således i själva verket icke
någon fondavsättning utan en utgiftspost och bokföres även som sådan. Premieåterbäringen
är vinst till försäkringstagarna, som till sin storlek bestämmes
genom bolagets av Kungl. Majit stadfästa grunder. Sådan vinst får för -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

utberäknas och kan alltså ställas i utsikt redan vid försäkringsavtalets ingående.
På grund härav har den ansetts stå de avtalsenliga förpliktelserna
så nära, att den vid överskottets beräkning bör jämställas med dessa, varför
avsättning till premieåterbäringsreserv får avdragas vid nämnda beräkning.
Beträffande säkerhetsfond föreskrives i 218 § lagen om försäkringsrörelse,
att livförsäkringsbolag skall göra viss avsättning till dylik fond, så länge denna
icke uppgår till ett angivet minimum. Avsättningarna till säkerhetsfond
få avdragas, i den mån säkerhetsfonden genom desamma icke kommer att
överstiga nämnda minimum. Utjämningsreserver och livränterörelsens garantifonder
nämnas icke i lagen om försäkringsrörelse utan definieras först
i kommunalskattelagen. Avsättningar till utjämningsreserver få avdragas, i
den mån dessa reserver genom avsättningarna icke komma att överstiga 2 procent
av sammanlagda risksumman för kapitalförsäkring för dödsfall, med
avdrag av den del därav, för vilken återförsäkrare svara. De årliga avsättningarna
till livränterörelsens garantifonder äro begränsade till överskottet
på denna rörelse. Att avsättningarna till säkerhetsfond, utjämningsreserver
och livränterörelsens garantifonder ansetts böra få avdragas beror på deras
karaktär av komplementfonder till försäkringsfonden. Storleken av sistnämnda
fond beräknas nämligen på grundval av vissa antaganden rörande bland
annat framtida räntefot och dödlighet och det ligger i sakens natur, att en
viss osäkerhet måste vidlåda sådana antaganden, varför den enligt dylika
antaganden beräknade försäkringsfonden i realiteten kan vara för liten.

Den tankegång, som ledde till införandet av ränteskatten, var följande. Ett
livförsäkringsbolags premiereserv utgöres av summan av premiereserverna
för de enskilda försäkringarna. Varje försäkrings premiereserv kan anses
som försäkringstagarens tillgodohavande hos bolaget, vilket även framgår
därav, att i fråga om flertalet kapitalförsäkringar för dödsfall försäkringstagaren
har rätt att fordra återköp av försäkringen, varvid premiereserven
med visst avdrag utbetalas. Räntan på premiereserven gottskrives försäkringstagaren
genom att den tillföres premiereserven eller användes som riskpremie
för försäkringen. Motsvarande gäller beträffande räntan å premieåterbäringsreserven.
Dessa räntor borde därför räknas som skattepliktig
inkomst för försäkringstagaren, i likhet med vad fallet är beträffande bankräntor,
vilka beskattas hos insättaren även om de icke lyftas utan läggas till
kapitalet. Av praktiska skäl ansåg man sig emellertid böra uttaga skatten på
ifrågavarande ränteinkomst icke hos försäkringstagaren utan hos bolaget. Med
hänsyn härtill föreskrives i 30 § 2 mom. kommunalskattelagen såsom huvudregel,
att förutom överskottet skall såsom nettointäkt anses ett belopp motsvarande
en tredjedel av dels den beräknade räntan å premiereserven för
direkt tecknade kapitalförsäkringar, dels den ränta, som belöper å eller eljest
tillförts premieåterbäringsreserven för dylika försäkringar. Kvoten en tredjedel
avvägdes dels med hänsyn till den totala skatt, livförsäkringsbolagen före
kommunalskattelagens tillkomst erlagt, dels med hänsyn till de skattesatser,
som beräknades skola tillämpas för å ena sidan försäkringsbolag och å andra
sidan i genomsnitt för de skattskyldiga försäkringstagarna, för vilkas räkning
ränteskatten egentligen erlägges.

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

7

Det ansågs emellertid, att bolagen icke borde påläggas skyldighet att betala
skatt i stället för försäkringstagarna i sådan omfattning, att bolagens
möjlighet att uppfylla sina avtalsenliga förpliktelser äventyrades. Av denna
anledning begränsades ränteskatteunderlaget så, att skatten enligt de skattesatser,
som man vid tidpunkten för lagens tillkomst räknade med, endast
skulle konsumera en del av överskottet. Spärregeln, som återfinnes i 30 § 2
mom. kommunalskattelagen, innebär att ränteskatteunderlaget icke må överstiga
den på sätt i anvisningarna sägs begränsade, på livförsäkringsrörelsen
belöpande andel av behållningen å anstaltens liela verksamhet. Den närmare
utformningen av spärregeln ges i punkt 4 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen,
i vilken stadgas att det här såsom ränteskatteunderlag betecknade
beloppet icke må överstiga dels summan av överskottet å livförsäkringsrörelsen
och de inkomstbelopp, vilka i beskattningsavseende äro att hänföra
till annan förvärvskälla än försäkringsrörelse, dels ock de vid sagda överskotts
beräkning avdragna avsättningarna till andra fonder än försäkringsfonden,
i den mån deras sammanlagda belopp icke överstiger två gånger
nämnda summa. Då ränteskatteunderlaget sålunda maximeras till tre gånger
överskottet (inklusive inkomstbelopp, härrörande av annan förvärvskälla än
försäkringsrörelse), innebär spärregeln bland annat att, örn de sammanlagda
skatterna till stat och kommun icke uppgå till minst 25 procent, skatten
aldrig kan taga hela överskottet i anspråk.

Enligt 20 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt bestämmes
för varje år, med vilka procenttal av de i 18 § 2 mom. a), b) och c)
samma förordning omförmälda grundbelopp bottenskatt skall för det året
utgå.

I en den 30 december 1941 dagtecknad skrift har svenska livförsäkringsbolags
förening hemställt om vissa ändringar av såväl bestämmelserna om
ränteskatteunderlagets beräkning som vissa andra bestämmelser rörande inländsk
livförsäkringsanstalts beskattning. Vid skriften fanns fogat ett författningsförslag,
upptagande vissa ändringar i 30 § 2 mom. kommunalskattelagen
samt anvisningarna lill 30 § i samma lag, vilket förslag såsom
Bihang fogats vid ovannämnda statsrådsprotokoll.

Över framställningen ha yttranden efter remiss avgivits av försäkringsinspektionen,
kammarrätten, statskontoret och Överståthållarämbetet ävensom
av länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.

Sedan svenska livförsäkringsbolags förening bereus tillfälle att under
hand taga del av de inkomna remissyttrandena, har föreningen den 4 juli
1942 inkommit med ytterligare en framställning i ämnet. Över denna framställning
har försäkringsinspektionen efter remiss avgivit utlåtande.

I anledning av vad i ärendet förekommit utarbetades inom finansdepartementets
rättsavdelning en av författningsförslag åtföljd P. M. angående livförsäkringsanstalternas
s. k. ränteskatt. Över promemorian lia utlåtanden
efter remiss avgivits av försäkringsinspektionen, kammarrätten, statskontoret,
Överståthållarämbetet samt svenska livförsäkringsbolags förening.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

Utskottet.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tilllåter
sig utskottet hänvisa till vad departementschefen härutinnan anfört i
det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet. Redogörelsen härför återfinnes
å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:

Huvudregeln för beräkning av ränteskatteunderlaget, s. 10—22,

Vissa andra frågor rörande ränteskatteunderlagets beräkning, s. 22—26,

Spärregeln, s. 26—38,

Vissa frågor rörande beräkning av livförsäkringsanstalts behållning m. m.,
s. 39—48.

#

1 likhet med departementschefen anser utskottet behov föreligga av en omarbetning
av bestämmelserna rörande livförsäkringsbolagens beskattning, vilka
bestämmelser utformats med utgångspunkt från helt andra skattesatser
än de som för närvarande gälla. De i föreliggande proposition framlagda förslagen
innebära intet principiellt avsteg från gällande regler härutinnan
utan allenast ett återställande av den likformighet i beskattningshänseende
mellan livförsäkringsbolagen och fysiska personer, som med dessa regler
åsyftas. Med de ifrågavarande förslagen avses sålunda endast sådana ändringar
i gällande bestämmelser, som ansetts böra genomföras i avbidan på
den blivande utredningen i ämnet. Utskottet, som finner berörda förslag
lämpliga, tillstyrker bifall till desamma.

Vad angår författningstexten har utskottet ansett sig böra föreslå vissa
jämkningar av formell natur, vilka icke torde erfordra särskild motivering.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att riksdagen funnit
vissa formella jämkningar böra vidtagas i de genom Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 172 framlagda författningsförslagen,

1) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag
betecknade

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 30 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 samt punkterna 3 och 4 av anvisningarna till nämnda paragraf
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

30 §.

2 mom. För inländsk försäkringsanstalt skall såsom nettointäkt anses överskottet
å försäkringsrörelsen samt beträffande livförsäkringsrörelse, förutom

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

9

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

överskottet å rörelsen, ett belopp (ränteskatteunderlaget) motsvarande en
tredjedel av dels den beräknade räntan å premiereserv för direkt tecknade
kapitalförsäkringar, tillhörande anstaltens här i riket drivna rörelse, dels den
ränta, som belöper å eller eljest tillförts premieåterbäringsreserv och vinstreserv
för dylika försäkringar, dock att ränteskatteunderlaget icke må överstiga
den på sätt i anvisningarna sägs begränsade, på livförsäkringsrörelsen
belöpande andel av behållningen å anstaltens hela verksamhet.

Vid beräkning av inländsk försäkringsanstalts överskott å försäkringsrörelse
må från bruttointäkten göras avdrag för avsättning till försäkringsfond
för egen räkning och premieåterbäringsreserv samt i den utsträckning,
som närmare angives i anvisningarna, till andra fonder, i den mån de beräknas
motsvara anstaltens förbindelser enligt ingångna försäkringsavtal, dock
icke för annan avsättning till vinstutdelning än å livränteförsäkringar eller
av ränta till vinstreserv för kapitalförsäkringar, som avses i föregående
stycke.

Anvisningar

till 30 §.

3. Vid beräkning av överskottet å livförsäkringsrörelse må från bruttointäkten
avdrag göras förutom för driftkostnader, som avses i 29 §, för
avsättning till försäkringsfond för egen räkning, premieåterbäringsreserv,
i lag föreskriven säkerhetsfond, utjämningsreserver och livränteförsäkringsrörelsens
garantifonder ävensom för avsättning av ränta till vinstreserv.

Med utjåmningsreserv---av- Med utjämningsreserv---försatta
medel. såkringsaktiebolags reservfond.

Med garantifond — — — avsatta
medel.

Med vinstreserv förstås här fond, som omfattar försäkringstagarna individuellt
tilldelade men till dem ej utbetalade vinstmedel.

Avdrag för---före ändringen. Avdrag för---åt er försäkrare

svara.

Med risksumma — — — för dödsrisk.

Nedsättning av — — — före ändringen.

Avdrag må icke ske för annan avsättning till omedelbar eller framtida
vinstutdelning åt försäkringstagarna än dels avsättning till garantifond för
livränteförsäkringsrörelse dels ock avsättning, enligt av Konungen stadfästa
grunder, av ränta till vinstreserv för direkt tecknade kapitalförsäkringar tillhörande
anstaltens här i riket drivna rörelse.

Vid tillämpningen---till 31 §).

4. Vid beräkning av ränteskatteunderlaget skall, där ej särskilda förhållanden
påkalla annat, räntan å premiereserven beräknas å medeltalet av

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dess belopp vid årets början och slut efter den räntefot, som legat till grund
för dess beräkning; i fråga om ränte- och kapitalförsäkringsanstalt sättes
räntan å premiereserven lika med det belopp, vilket såsom ränta gottskrivits
besparingsfonden, med avdrag av den ränta, som under året utbetalts till

besparingsfondens delägare.

Ränteskatteunderlaget må dock
aldrig överstiga på följande sätt begränsade,
på livförsäkringsrörelsen
belöpande andel av behållningen å
anstaltens hela verksamhet, nämligen
dels summan av överskottet å livförsäkringsrörelsen,
beräknat på sätt i
punkt 3 sagts, och de inkomstbelopp,
vilka i beskattningsavseende äro att
hänföra till annan förvärvskälla än
försäkringsrörelse, dels ock de vid sagda
överskotts beräkning avdragna avsättningarna
till andra fonder än försäkringsfonden,
i den mån deras sammanlagda
belopp icke överstiger två
gånger nämnda summa. Vid tillämpning
av stadgandet i föregående punkt
skall iakttagas dels att från de inkomstbelopp,
vilka i beskattningsavseende
äro att hänföra till annan förvärvskälla
än försäkringsrörelse, avdrag
må ske för underskott å annan
sådan förvärvskälla, dels ock att
i fråga om försäkringsanstalt, som
jämväl driver sjuk-, olycksfalls- eller
skadeförsäkringsrörelse, inkomstbelopp
och underskott, vilka härröra
från annan förvärvskälla än försäkringsrörelse,
medräknas endast i den
mån de i försäkringstekniskt hänseende
äro att hänföra till livförsäkringsverksamheten.

Ränteskatteunderlaget må dock
aldrig överstiga på följande sätt begränsade,
på livförsäkringsrörelsen
belöpande andel av behållningen å
anstaltens hela verksamhet, nämligen,
dels summan av överskottet å
livförsäkringsrörelsen, beräknat på
sätt i punkt 3 sagts, och de inkomstbelopp,
vilka i beskattningsavseende
äro att hänföra till annan förvärvskälla
än försäkringsrörelse, dels ock
de vid sagda överskotts beräkning
avdragna avsättningarna till andra
fonder än försäkringsfonden, i den
mån deras sammanlagda belopp icke
överstiger två gånger nämnda summa.
Vid tillämpning av detta stadgande
skall iakttagas dels att från
de inkomstbelopp, vilka i beskattningsavseende
äro att hänföra till
annan förvärvskälla än försäkringsrörelse,
avdrag må ske för underskott
å annan sådan förvärvskälla,
dels ock att i fråga om försäkringsanstalt,
som jämväl driver sjuk-,
olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,
inkomstbelopp och underskott,
vilka härröra från annan förvärvskälla
än försäkringsrörelse, medräknas
endast i den mån de i försäkringstekniskt
hänseende äro att hänföra
till livförsäkringsverksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

11

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 20 § förordningen den
28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 20 § förordningen den 28 september 1928 om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

20

För varje---året utgå.

Vid bestämmandet av procenttalen
skall iakttagas att, även om dessa i
övrigt bestämmas olika för de i 18 §
2 mom. under a) och de i samma
mom. under b) avsedda skattskyldiga,
procenttalet för svenska försäkringsanstalter
likväl skall, såvitt avser
till livförsäkringsverksamhet hänförlig
inkomst, bestämmas lika med
procenttalet för fysiska personer. Såsom
till livförsäkringsverksamhet
hänförlig inkomst skall, om försäkringsanstalt
driver jämväl annan försäkringsrörelse
än livförsäkringsrörelse,
anses den del av anstaltens beskattningsbara
belopp, som efter förhållandet
mellan den i försäkringstekniskt
hänseende till livförsäkringsverksamheten
hänförliga nettointäkten
och anstaltens sammanlagda
nettointäkt belöper å livförsäkringsrörelsen.

§•

För varje---året utgå.

Vid bestämmandet av procenttalen
skall iakttagas att, även örn dessa i
övrigt bestämmas olika för de i 18 §
2 mom. under a) och de i samma
mom. under b) avsedda skattskyldiga,
procenttalet för svenska försäkringsanstalter
likväl skall, såvitt avser
i försäkringstekniskt hänseende
till livförsäkringsverksamhet hänförlig
inkomst, bestämmas lika med procenttalet
för fysiska personer. Såsom
till livförsäkringsverksamhet hänförlig
inkomst skall, örn försäkringsanstalt
driver jämväl annan försäkringsrörelse
än livförsäkringsrörelse, anses
den del av anstaltens beskattningsbara
belopp, som efter förhållandet
mellan den i försäkringstekniskt hänseende
till livförsäkringsverksamheten
hänförliga nettointäkten och anstaltens
sammanlagda nettointäkt belöper
å livförsäkringsrörelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1943.

1 Senaste lydelse, se SFS 1938: 369.

12,

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3) för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning om begränsning av skatt för svensk
livförsäkringsanstalt.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Svensk livförsäkringsanstalt äger under de förutsättningar och i den omfattning
nedan sägs åtnjuta avkortning av anstalten påförd statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt samt värnskatt eller restitution av redan erlagd sådan
skatt eller båda dessa förmåner i förening.

2 §.

Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt denna
förordning skola avse det belopp, varmed försäkringsans tal ten på grund av
taxering för visst taxeringsår påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
värnskatt samt allmän kommunalskatt sammanlagt överstiga den för anstalten
samma år enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag för erlagda
allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning må hava vid taxeringen
medgivits, men minskad dels med ränteskatteunderlaget, dels ock med
anstalten för samma år påförd krigskonjunkturskatt, dock att avkortningen
och restitutionen sammanlagt högst må omfatta summan av den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten.

Driver anstalten jämväl annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse,
skall vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket hänsyn tagas endast
till den del av den taxerade inkomsten, som efter förhållandet mellan den
i försäkringstekniskt hänseende till livförsäkringsverksamheten hänförliga nettointäkten
och anstaltens sammanlagda nettointäkt belöper å livförsäkringsrörelsen,
samt till å sådan del av inkomsten belöpande skatter.

3 §•

Avkortning och restitution enligt denna förordning skola i första hand
avse den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan
i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast
till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat
avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till försäkringsanstalten.
Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

13

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4 §•

Försäkringsanstalt, som enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av
påförd skatt eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner, har
att därom göra ansökan, vilken skall av anstalten ingivas eller i betalt
brev med posten insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket anstalten
för ifrågavarande taxeringsår taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
eller, därest anstalten taxerats till sådan skatt i Stockholms stad, till
Överståthållarämbetet.

Ansökan skall avlämnas inom sådan tid att den är nämnda myndighet tillhanda
inom natt och år efter det anstalten avfordrats de utskylder, varom i
2 § förmäles, vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning
icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna för åtnjutande
av avkortning eller restitution föreligga först efter det kammarrätten
eller Kungl. Majit meddelat utslag angående taxering för ifrågavarande
taxeringsår, skall tiden för ingivande av ansökan räknas från det kammarrättens
utslag vunnit laga kraft eller Kungl. Majits utslag meddelats.

Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Majit.

5 §.

Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller Överståthållarämbetet
antingen meddela förordnande om avkortning eller tillställa försäkringsanstalten
densamma tillkommande restituera! belopp över postgiro eller ock
vidtaga båda dessa åtgärder.

6 §■

Därest, efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna
förordning meddelats, försäkringsanstalts taxering för ifrågavarande taxeringsår
så ändras, att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat
belopp än som skett, åligger det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd
i anledning av den ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring
i debiteringen, som föranledes av de ändrade grunderna för beräkning
av avkortningen eller restitutionen.

7 §•

Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning
skall gälla vad angående klagan över debitering av kronoutskylder är stadgat.

8 §.

Närmare bestämmelser för tillämpning av denna förordning meddelas av
Kungl. Majit.

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1943, men skall icke äga tillämpning
å skatter, avseende tidigare beskattningsår än det för vilket taxering äger
rum år 1943.

Stockholm den 18 maj 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Sjödahl, Egnell, Frans
Ericson*, friherre Lagerfelt, Velander, Eklund, Sandström* och Franzon*; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund*, Olsson
i Gävle, Orgård, Falk, Lundell, Kilbom, Rosander* och Boman*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

v

437966. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.