Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1943 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
tull d kalendrar och datumblock med utländsk text.

(lia avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 55, har herr Carlström m. fl. hemställt, »att riksdagen ville besluta
åsätta kalendrar och datumblock med utländsk text en tullsats av 2 kronor
per kilogram».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.

Vid behandlingen av motionen har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
E. Sandquist såsom sakkunnig.

Almanackor och almanacksblock kunna allt efter sin beskaffenhet tulltaxeras
såsom tryckalster, ej särskilt nämnda, statistiskt nr 890 med tull av
75 kronor för 100 kilogram, och statistiskt nr 891, tullfria, eller såsom arbeten,
ej särskilt nämnda, av papp eller papper, statistiskt nr 873 med tull av
150 kronor för 100 kilogram och statistiskt nr 874 med tull av 75 kronor
för 100 kilogram. Under vissa förhållanden kan även statistiskt nr 888, bilder,
ej särskilt nämnda, andra slag, med tull av 100 kronor för 100 kilogram,
bliva tillämpligt. Almanackor och almanacksblock äro sålunda tullfria endast
under förutsättning att de äro hänförliga till statistiskt nr 891. Större delen
av de almanackor och almanacksblock, som under normala förhållanden
införas till riket, torde emellertid falla under nämnda nummer och sålunda
bliva tullfri.

På grund av kungl, kungörelsen angående importförbud å vissa varor den
20 september 1940 (nr 833) kunna här omhandlade artiklar, som falla under
statistiska nr 888 eller 890, icke införas till riket utan särskilt tillstånd
(importlicens) av statens handelskommission.

Till stöd för det föreliggande förslaget hava motionärerna framhållit bland
annat, att vetenskapsakademien sedan lång tid tillbaka hade ensamrätt till
tillverkning och försäljning inom landet av almanackor och kalendrar av alla
slag, vilket privilegium av akademien utarrenderats till viss firma. Almanackor,
kalendrar och datumblock med svensk text finge icke heller importeras
till Sverige från utlandet. Emellertid hade dessa bestämmelser i stor

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 7 sami. Nr 10.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

utsträckning, särskilt under senare åren, kringgåtts på så sätt att kalendrar
och datumblock med dansk text importerats. Då dessa i tullavseende hänfördes
till rubriken trycksaker, som vore tullfria, vöre det ganska betydande
belopp som genom importen och försäljningen frånhändes försäljarna av
den svenska tillverkningen och vetenskapsakademien.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran bär utskottet
emottagit av vetenskapsakademien ävensom av kommerskollegium och generaltullstyrelsen
gemensamt avgivna utlåtanden.

Vetenskapsakademien har ansett sig på det bestämdaste böra avråda från
ett beslut av riksdagen att åsätta kalendrar och datumblock en tullsats, varjämte
akademien uttalat, att ett verksamt stöd för upprätthållandet av almanacksprivilegiet
ej kunde erhållas på annat sätt än genom införandet av
importförbud. Till stöd härför har akademien anfört bland annat följande:

»Akademien har sedan lång tid tillbaka haft kännedom örn att en stor
mängd kalenderblock, kalendrar och almanackor årligen inkommer från
utlandet och sprides inom landet. Vid en undersökning, som år 1938 välvilligt
föranstaltades i denna fråga genom generaltulldirektörens försorg,
visade det sig, att under tiden 1 augusti—20 december 1937 infördes i landet
almanacksblock till ett antal av minst 500,000 stycken, vartill kom ett stort
antal väggalmanacksryggar och väggalmanackor. Såsom nämnes i den akademien
tillställda tabellen över utredningen äro de angivna siffrorna minimisiffror,
då importen skett genom en hel del införselorter och varuangivningen
ofta är ofullständig.

Det är klart, att denna årliga flod av almanackor och kalendrar från utlandet
är till stort avbräck för akademien, som för sin verksamhet är helt
hänvisad till de inkomster, som kunna beredas henne genom privilegiet att
utgiva almanackor.

Akademien har därför vid flera tillfällen och senast i slutet av år 1938
och början av år 1939 haft under övervägande de möjligheter, som stå till
buds för att få till stånd verksamt skydd mot intrång i almanacksprivilegiet
genom importen från utlandet.

Tidigare har den firma, som arrenderar privilegiet, vid flera tillfällen inför
domstol beivrat intrång i detsamma genom införseln till landet och distribuering
av almanackor med utländsk text, och såvitt akademien har sig bekant,
har i alla dessa fall domstolens utslag blivit fällande. Denna väg är
dock högst ineffektiv, då nya importörer av utländska almanackor oupphörligen
uppträda, och det i de flesta fall är svårt, för att ej säga ogörligt, att
uppspåra missbruk och anskaffa bindande bevis för att intrång blivit begånget;
dessutom har akademien för egen del dragit sig för att vinna rättelse
genom åtal vid domstol.

År 1939 hade vetenskapsakademien för avsikt att söka erhålla skydd för
den henne tillförsäkrade privilegierätten genom att hos Kungl. Maj:t hemställa
örn utfärdandet av ett importförbud i en eller annan form för almanackor
och kalendrar. På grund av den hotande utrikespolitiska spänningen
och det senare på hösten 1939 utbrutna kriget ansåg emellertid akademien
det vara riktigast att till senare tidpunkt låta anstå med åtgärder i detta
syfte, vartill kom att man väntade, att importen under kriget skulle minskas,
vilket den otvivelaktigt också gjort.

Vetenskapsakademien har tidigare tagit under omprövning att söka för -

Bevillningsutskottets betänkande nr 16. •''

hindra eller åtminstone att inskränka importen av utländska almanackor genom
att få till stånd en högt satt tull å desamma, men av skäl, till vilka
akademien nedan återkommer, har akademien genom sin prövning kommit
till den bestämda uppfattningen, att en dylik utväg skulle medföra icke
önskade konsekvenser av allvarlig art, varför akademien ansett sig icke bora
föreslå åtgärder för införandet av tull å almanackor och kalendrar

Akademien tillåter sig att erinra om att almanacksprivilegiet pa sm tid
kom till — såsom i privilegiebrevet även uttryckligen utsäges — för att råda
bot för ett alltmer tilltagande missbruk av rättigheten för var och en att
trycka almanackor, varigenom inom landet spriddes ovederhäftiga almanackor
och kalendrar. Genom att akademien tilldelades privilegiet ernåddes,
att utgivandet av almanackor inom landet blev ställt under vederhäftig vetenskaplig
kontroll. Genom att landet numera översvämmas av kalendrar
och almanackor från utlandet — ofta i mindre lämpligt propaganda- och
reklamsyfte — kommer emellertid privilegiet såsom åtgärd för kontroll ovei
utgivandet att bliva fullkomligt illusoriskt. Här må framhållas, att även örn
importen från utlandet under kriget minskats, kan man dock med stor visshet
förutse, att när en gång kriget slutar, allt kommer att göras från utlandet
för att sätta importen igång med än större intensitet än före kriget.

Vidare vill akademien betona, att en legalisering av importen genom
.åsättande av tull skulle innebära en orättvisa mot egna landets undersåtar,
vilka genom privilegiet äro hindrade att trycka och utgiva almanackor.
De utländska tillverkarna av almanackor och kalendrar och den utländska
arbetskraften komma sålunda att intaga en gynnad ställning gentemot
svenska medborgare och svensk arbetskraft.

Man kan slutligen ej komma ifrån, att en av landets myndigheter lastställd
tull skulle giva importörerna den uppfattningen, att spridande inom
landet av importerade almanackor och kalendrar vöre tillåten, importen
skulle på så sätt bli legaliserad. Utländska importörer skulle under dessa
omständigheter säkerligen och med all rätt finna det egendomhgt, om de
efter att hava erlagt fastställd tull bleve stämda av akademien eller av den
firma, som utövar privilegiet, för att de mot privilegiets bestämmelser spritt
almanackor inom landet, vilket enligt privilegiet ej är tillåtet även om spridningen
sker i form av gåvor.»

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen, som bereus tillfälle att taga
del av vetenskapsakademiens till utskottet avgivna utlåtande, hava med
hänsyn till vad akademien i sitt utlåtande anfört funnit sig böra avstyrka
bifall till motionen.

På av vetenskapsakademien anförda skäl anser sig utskottet icke kunna
tillstyrka bifall till det i motionen framställda förslaget. Utskottet hemställer
därför,

att motionen II: 55 av herr Carlström lii. fl., om tull å
kalendrar och datumblock nied utländsk text, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 mars 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. .1, BÅRG.

Utskottel.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Axel Ivar Anderson, Sjödahl,
Egnell, Frans Ericson, friherre Lagerfelt, Velander, Robert Berg och Lindblom; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Orgård, Sandberg, Falk, Kilbom,
Henriksson, Sundström i Skövde, Olson i Göteborg och Andersson i Vigelsbo.

437652. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.